"Papio" är ett taxonomiskt släkte inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Det inkluderar fem arter som vanligtvis kallas babianer:

1. Chacokbabian (*Papio cynocephalus*)
2. Geladababian (*Papio hamadryas*)
3. Olivebabian (*Papio anubis*)
4. Guineababian (*Papio papio*)
5. Yellow baboon (*Papio kindae*) eller *Papio xanthopyge* (systematiken är omstridd)

Babianer är marklevande apor som förekommer i Afrika söder om Sahara. De lever i flockar och har en komplex social struktur. Babianer är allätare, men deras diet består huvudsakligen av växtmaterial som frukt, frön, blad och rötter, men de äter också insekter och andra smådjur.

"Papio anubis" er en art av primater i slætten "Papio", også kjent som hammersmykker. Dette dyret, også kalt nilhammersmykk, er oprindelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika og lever i savanner, skove og bjergrige områder. De er kendt for deres størrelse, med en gennemsnitlig vekt på 19-34 kg for hunnerne og 22-50 kg for hannene.

De har en distinkt, oppstående nese som minder om en kammens form, deres pels er tykk og tett i brunt og grønt med grå toner, og de har en bred brystkorg og lange lemmer. "Papio anubis" lever i grupper på op til 150 individer, kjent som trope, deres sosiale struktur er hierarkisk organiseret med dominerende hanner og hunner.

De er allesiddige dyr, men de har en favorisert kost bestående av frukt, frø, blade, bark, insekter og andre smådyr. De kan også spise mindre pattedyr og fugler når de får muligheten. Disse primater er kjent for deres intelligens, evne til at lære og deres evne til at bruke redskaper i visse kontekster. De kan også bli opptil 45 år gamle i fangenskab.

"Papio hamadryas" er en art av primater i familien Old World monkeys (Cercopithecidae). De er også kjent som hamadryasbabianer eller sakalavababianer. Hamadryasbabianer er de største artene i slætten Papio og lever naturlig i Øst-Afrika, især i Etiopien, Eritrea og Somalia, samt i det nordlige og sørlige Afrika i Yemen og Saudia Arabias bjergriger områder.

De er kjent for deres distinkte utseende med en gråbrun pels som blir mørkere med alderen, en hvit skjegg rundt ansiktet og en tynn hale. Hamadryasbabianer lever i større grupper kalles one-male units (OMUs), der en dominant hann kan ha flere hunner under seg. De er også kjent for å ha et komplekst socialt system og har blitt studert for deres unike adferd siden mange år tilbake.

I tillegg til å være en populær art i dyrparker og zoologiske hager, er hamadryasbabianer også viktige for forskningen på områder som adferd, sosial struktur, sykdommer og genetikk.

'Papio cynocephalus' er en art av primater som også kjentes under navnet jøkullape. Denne aben tilhører familien cercopithecidae og er også kjent som den grønne eller stammeabena. De er kjente for deres størrelse, styrke og aggressivitet, især hannene. Disse abene lever i øst- og sør-Afrika, oftest i savanner og bjergrige områder. De lever i grupper med flere hanner og hunner, og kommuniserer ved hjelp av en rekke lyde og kroppssignaler. Jøkullaper er allesmatiske og har en variert kost som inkluderer både planter og dyr. De er også kjente for deres intelligens og evne til å lære.

"Papio ursinus" er en art av primater i familien markatta (Cercopithecidae). Den kallas också för chacmaskugga eller sydafrikansk maskugga. Det är en stor, social apa med tjock päls och en påfallande ansiktsmask. Den lever i savanner och buskmarker i södra Afrika. Chacmaskuggans naturliga föda består av frukt, frön, blad, insekter och små ryggradsdjur. Den är känd för sin intelligens och sociala beteende.

"Papio papio", vanligen kallat den rödmarkatta som lever i Västafrika, saknar inom humanmedicinen någon speciell medicinsk betydelse. Det är en art av markatta som tillhör släktet *Papio* och familjen markattartade apor (Cercopithecidae).

Markattor är allmänt kända för sin robusta konstruktion, starka käkar och deras förmåga att äta en bred växt- och animalisk kost. De lever oftast i grupper med flera honor och en alfahanne som dominerar över andra hanar i gruppen.

Även om det inte finns någon speciell medicinsk definition av "Papio papio", kan forskare vara intresserade av att studera denna art för att förstå mer om markattors beteende, social struktur och deras svar på sjukdomar som kan ha relevans för människor.

Theropithecus är ett släkte i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Det enda nu levande arten inom släktet är Theropithecus gelada, även känd som gelada eller bergsmarkatta. Denna art lever i höglänta områden i Etiopien. Geladan är en social primat och lever i stora flockar med komplexa sociala strukturer. Den är anpassad till livet på marken och har en unik diet som består av huvudsakligen gräs. Theropithecus-arterna är kända för sina storlekar, de var bland de största primaterna under pleistocen, med arter som Theropithecus oswaldi och Theropithecus brumpti som nådde en mankhöjd på upp till 150 cm.

Cercopithecinae är en underfamilj i familjerna markattartade apor (Cercopithecidae) och makaker (Cercopithecinae). Den innehåller cirka 70 arter, däribland många vanligt förekommande primater som makaker, babianer, guerezor och mandriller. Dessa djur lever i Afrika och Asien och är oftast sociala, levnadsförhållanden som sträcker sig från trädlevande till markbundna. De är allätare och har en varierad kost som inkluderar frukt, blad, frön, insekter och små ryggradsdjur. Många arter i denna underfamilj är hotade på grund av habitatförlust och jakt.

Inom medicin och biologi är Haplorhini en infraordning som inkluderar de högre primaterna, däribland människan. Haplorhini betyder "enkel näsa" på grekiska och refererar till deras enkla, torra näsor jämfört med den andra infraordningen av primater, Strepsirrhini, som har fuktiga, vridna näsor.

Haplorhiner innefattar två parvordningar: Simiiformes (övriga högre primater) och Tarsiformes (tarser). Simiiformes delas i två grupper: Platyrrhini (brednäsor eller sydamerikanska apor) och Catarrhini (smalnäsor eller gamla världens apor), där människan tillhör den senare gruppen.

Haplorhiner har en rad anatomiska och fysiologiska drag som skiljer dem från Strepsirrhini, inklusive en mer utvecklad syn, ett mer sofistikerat centralt nervsystem och en längre livslängd.

Herpesviridae är en familj av DNA-virus som orsakar en rad olika infektionssjukdomar hos människor och djur. Familjen innehåller åtta släkten, varav tre kan infektera människor: Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.

Alphaherpesvirinae innefattar herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2), som orsakar kallsjuka och könsherpes respektive, samt varicella-zoster virus (VZV), som orsakar både smittkoppor och postherpetisk neuralgi.

Betaherpesvirinae innefattar human cytomegalovirus (HCMV) och human herpesvirus 6 (HHV-6) och 7, som kan orsaka milda sjukdomar hos immunförsvagna individer.

Gammaherpesvirinae innefattar human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom och primärt orsakar cancer hos immunosupprimereda individer.

Herpesvirus har en karaktäristisk struktur med en dubbelskalig kapsid som innehåller linjärt DNA och en yttre lipidmembran. De kan etablera livslånga latenta infektioner hos sina värdar, vilket gör att de kan spridas via kontakt mellan individer.

"Cercocebus" er en slags primat som tilhører familien Cercopithecidae, og inkluderer arter som grøn mona ("Cercocebus agilis"), tantalusmona ("Cercocebus tantalus") og andre relaterte arter. Disse primater kaller også **mangabeyer**, og de er kendt for deres unikke adfærd, sociale struktur og fysisk udseende. De lever i regnskove og savanner i Afrika, og har en diett bestående af frugt, frø, blade og insekter.

Piroplasmida är en ordning av encelliga parasiter som tillhör klassen Sporozoa. Dessa parasiter orsakar sjukdomar hos djur, inklusive hästar, nötkreatur och människor. Piroplasmida innefattar två familjer: Babesiidae och Theileriidae.

Babesiidae innehåller släktena Babesia och Theileria, som orsakar babesioser hos djur och människor. Babesia-arter infekterar röda blodkroppar och kan orsaka allvarliga sjukdomar som feber, anemi och i värsta fall död. Theileria-arter infekterar vita blodkroppar och kan orsaka sjukdomar hos nötkreatur, som East Coast fever.

Theileriidae innehåller släktena Theileria och Cytauxzoon, som också orsakar sjukdomar hos djur. Cytauxzoon-arter infekterar huvudsakligen katter och kan orsaka allvarlig sjukdom med feber, andningssvårigheter och i värsta fall död.

Piroplasmida sprids vanligtvis genom bett av fästingar eller andra arthropoder, men kan också spridas via modersmjölken hos vissa djur. Behandling innefattar ofta antiparasitiska läkemedel och stödjande vård för att behandla symtomen.

Herpesvirus 1 hos Cercopithecus, även känt som Herpesvirus simiae eller B-virus, är ett DNA- virus som primärt infekterar apor i släktet Cercopithecus (däribland savannabror, mössabror och markattor). Viruset är mycket patogent för människor och kan orsaka allvarliga sjukdomar, särskilt hos individuer med nedsatt immunförsvar. Inkubationstiden för viruset är vanligtvis 5-10 dagar efter exponering, men kan variera från 3 dagar till 3 veckor. Symptomen på en infektion hos människor kan vara milda eller asymptomatiska, men kan också innefatta feber, trötthet, muskelsmärtor, huvudvärk och hudutslag. I allvarliga fall kan viruset orsaka en livshotande infektion av centrala nervsystemet.

Det är viktigt att notera att Herpesvirus 1 hos Cercopithecus inte ska förväxlas med Herpes simplex-viruset (HSV), som också orsakar herpesinfektioner, men hos människor. HSV-1 och HSV-2 är två olika arter av herpesvirus som vanligtvis orsakar kallsjuka eller genital herpes hos människor, medan Herpesvirus 1 hos Cercopithecus främst påträffas hos apor.

Sjukdomar hos primater kan definieras som störningar i ett primats normala fysiologiska tillstånd eller funktion som orsakas av en patofysiologisk process, skada eller genetisk predisposition. Dessa sjukdomar kan variera mellan olika arter av primater och kan vara relaterade till deras specifika anatomi, fysiologi, beteende och ekologiska nischer.

Primatsjukdomar kan delas in i olika kategorier, såsom infektionssjukdomar (bakteriella, virala, protozoiska och svamp), parasitiska sjukdomar, genetiska eller arvsmassabaserade sjukdomar, näringsrelaterade sjukdomar, cancer och åldersrelaterade degenerativa sjukdomar.

Exempel på vanliga infektionssjukdomar hos primater innefattar malaria, tuberkulos, HIV/AIDS, herpes simplex, hepatit och gonorré. Parasitiska sjukdomar kan vara orsakade av en rad olika parasiter, såsom Giardia, Cryptosporidium, Toxoplasma och Leishmania.

Genetiska eller arvsmassabaserade sjukdomar hos primater kan variera mellan olika arter, men exempel på vanliga sjukdomar innefattar cystisk fibros, Marfans syndrom, Huntingtons sjukdom och Duchennes muskeldystrofi. Näringsrelaterade sjukdomar kan orsakas av brist på viktiga näringsämnen, såsom vitamin- eller mineralbrist, medan cancer och åldersrelaterade degenerativa sjukdomar kan vara relaterade till celldelning och åldrande.

Det är värt att notera att många primatsjukdomar kan överföras till människor och orsaka allvarliga hälsoproblem, såsom ebolafeber, SARS och COVID-19. Därför är det viktigt att forska på och förstå dessa sjukdomar för att kunna utveckla effektiva behandlingar och förebyggande strategier.

STLV-1 (St virus i karpotektor Troppen) är ett retrovirus som tillhör primatretrovirusgruppen och är nära besläktat med människans immunbristvirus, HIV-1. Det finns två huvudvarianter av STLV-1: STLV-1a och STLV-1b. Viruset orsakar vanligtvis inga symtom hos den infekterade individen, men kan i vissa fall leda till en långsam progressiv immunbristsjukdom som liknar HIV-relaterad sjukdom. STLV-1 överförs främst genom blodkontakt och sexuell kontakt mellan infekterade individer, men kan också överföras från mor till barn under fostrets utveckling eller vid förlossningen.

'Cercopithecus' är ett släkte i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Släktet innehåller cirka 26 arter, som ofta kallas "dvärgmarkattor" eller "guerezor". Dessa primater förekommer i Afrika söder om Sahara. De är vanligen små apor med en kroppslängd på mellan 30 och 70 cm, och en vikt upp till 7 kg.

De flesta arterna har en grå, brun eller grönaktig pälsfärg, och de flesta har även en tofs av hår på huvudet. De har en lång svans som kan vara lika lång som kroppen. 'Cercopithecus'-arterna är främst växtätare, men de äter också insekter och smådjur. De lever i grupper med flera honor och en hanne, och kommunicerar med varandra genom ansiktsuttryck, läten och kroppsspråk.

Exempel på arter inom släktet 'Cercopithecus' är svartvit guereza (Cercopithecus mitis), diademmarkatta (Cercopithecus nictitans) och l'Hoests markatta (Cercopithecus lhoesti).

"Sjukdomar hos människoapor" refererar till patologiska tillstånd eller avvikelser från normalt funktionssätt som påverkar primater inom släktet Pan, vilket inkluderar arterna schimpanser och gorillor. Dessa sjukdomar kan vara ärftliga, infektionella, degenerativa, eller orsakas av miljöfaktorer. De kan ha motsvarigheter hos människan, men det finns också sjukdomar som är specifika för primater inom släktet Pan. Exempel på sådana sjukdomar kan vara respiratoriska infektioner, gastrointestinala sjukdomar, hudsjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att studera dessa sjukdomar hos människoapor för att förstå deras patofysiologi, epidemiologi och möjliga behandlingsmetoder, samt för att öka kunskapen om människans eget sjukdomsspektrum.

Cercopithecidae er en familie i infraordenen Catarrhini, som også inkluderer familien Hominidae (menneskeaber). Cercopithecidae omfatter primater, der normalt kaldes aber og markattaer. Disse dyr er udbredt i Afrika og Asien, og de lever af planter og insekter. Familien kan inddeles i to underfamilier: Cercopithecinae (slankaber) og Colobinae (markattaer). Kendetegn for familien er blandt andet, at de fleste arter har en hale, og at de fleste har en skægagtig hududvækst under næsen. Desuden har de modsat fingre og tæer, der gør det muligt for dem at klatre i træer.

Enligt World Health Organization (WHO) definieras ett försöksdjur som: "Ett djur som används i experimentell forskning eller i annan vetenskaplig forskning, inklusive utvecklingen och produktionen av biologiska medicinska produkter, som kan påverka dess välbefinnande. Detta innefattar också djur som används för utbildnings- och undervisningsändamål."

Det är värt att notera att olika länder har olika lagar och regler kring användning av försöksdjur, inklusive vilka djurslag som kan ingå i definitionen. I allmänhet tenderar dock definitionen att omfatta alla djurarter utom människan.