Panniculitis är en inflammatorisk tillstånd som drabbar subkutan fettvävnad. Peritoneal panniculit är en sällsynt form av panniculit där inflammationen uppstår i peritoneal vätska och den underliggande fettväven inne i bukhinnan. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar eller cancer. Symptomen på peritoneal panniculit kan inkludera buksmärtor, feber och ökad vällust (ascites). Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, laboratorieprov och bilddiagnostik. Behandlingen beror på underliggande orsak och kan innebära mediciner, kirurgi eller kombinationer av dessa.

Histiocytosis är en grupp sjukdomar som kännetecknas av överskott av vissa typ av vita blodceller, kallade histiocyter, i olika delar av kroppen. Histiocyter är en sorts immuncell som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och skada. När dessa celler börjar växa och dela sig överaktivt orsakar detta histiocytos.

Det finns olika typer av histiocytos, men de två vanligaste är Langerhans cellshistiocytos (LCH) och hemofagocytisk lymfohistiocytos (HLH). LCH orsakas av överaktiva Langerhans celler, en typ av histiocyter som finns i huden och i andra delar av kroppen. HLH är en allvarlig sjukdom där histiocyter och vita blodkroppar, kallade lymfocyter, överaktiveras och orsakar skada på kroppens organ.

Symptomen på histiocytos kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om och hur allvarligt den är. Vanliga symtom inkluderar feber, trötthet, hudförändringar, svullnad, smärta och skada på olika organ i kroppen. Behandlingen beror på vilken typ av histiocytos det rör sig om och hur allvarlig den är, men kan inkludera kemoterapi, strålbehandling, operation eller benmärgstransplantation.

Knölros (medicinsk beteckning: Osteochondrosis dissecans, OCD) är en sjukdom som drabbar broskflor på leder och kan orsaka små bräckliga benbitar att lossna från ledytan. Detta sker oftast hos ungdomar under tillväxtperioden och kan ge upphov till smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i den drabbade leden. I vissa fall kan knölros behöva opereras för att förebygga fortsatt skada eller artrit.

"Erythema induratum" är en medicinsk term som används för att beskriva ett särskilt slag på hudinflammation. Det är vanligtvis associerat med tuberkulosinfektion, och orsakas av en immunreaktion mot mykobakterierna i kroppen.

Sjukdomen visar sig ofta som små, hårda, rodnade knölar eller noduler på baksidan av underbenen, även om den kan förekomma på andra delar av kroppen också. Dessa knölar kan vara smärtsamma och bli variga, vilket kan leda till ärrbildning.

I allmänhet behövs en kombination av kliniska observationer, diagnostiska tester och ibland biopsier för att ställa en diagnos av erythema induratum. Behandlingen innefattar ofta antibiotika för att behandla tuberkulosen samt antiinflammatorisk behandling för att lindra symtomen.

Alkoholbetingad bukspottkörtelinflammation, eller pancreatitis, är en medicinsk tillstånd där bukspottskörteln blir inflammerad som en direkt följd av alkoholkonsumtion. Detta sker när alkoholen i mag-tarmkanalen når bukspottkörteln och orsakar skada på dess celler.

Symptomen på alkoholbetingad bukspottkörtelinflammation kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar smärta i magen eller övre delen av buken, illamående, kräkningar, feber, accelererat hjärtslag och svårigheter att äta. I allvarliga fall kan inflammationen leda till komplikationer som blodförgiftning, vätskeansamling i buken och skador på bukspottkörtelns celler, vilket kan orsaka diabetes eller svår näringsbrist.

Behandlingen av alkoholbetingad bukspottkörtelinflammation innefattar vanligen vila, en strikt diet och smärtstillande medel. I allvarliga fall kan patienten behöva intuberas eller få intravenös vätskebehandling. Det är också mycket viktigt att undvika alkohol för att förebygga ytterligare skador på bukspottkörteln.

Histiocyteter är en grupp av celler som utgör en del av vårt immunförsvar. De härstammar från vita blodkroppar som kallas monocyter och produceras i benmärgen. När monociterna lämnar benmärgen och tar sig ut i kroppen kan de differenciera sig till histiocyter, även kallade makrofager.

Histiocyter har som uppgift att fagocytera, det vill säga ta upp och bryta ned främmande partiklar, döda celler och bakterier. De hjälper också till att styrka immunförsvaret genom att presentera antigen till andra immunceller såsom T-celler.

Det finns olika typer av histiocytoser, vilka kan delas upp i två kategorier: neoplasm (cancer) och reaktiv sjukdom. Neoplasmer innefattar Langerhans cell histiocytoz och maligna histiocytoser, medan reaktiva sjukdomar orsakas av en överdriven aktivering av histiocyter i samband med infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra inflammatoriska tillstånd.

Lupus panniculitis, även känt som lupus erythematosus profundus (LEP), är en sällsynt hudsjukdom som förekommer hos personer med systemisk lupus erythematosus (SLE) eller diskret lupus erythematosus. Det är en inflammatorisk tillstånd som drabbar underhudens fettvävnad, eller panniculus.

Lupus panniculitis kännetecknas av djupa, smärtsamma, röda eller lila knölar eller noduler under huden, ofta på ansiktet, extremiteterna, bröstkorgen eller buken. Dessa läsfenor kan vara sköra och lätta att trycka in, och de kan bli indränkta om de skadas. Ibland kan det finnas överliggande hudförändringar, såsom rödaktiga, skalförändringar eller papeler (små, upphöjda knölar).

Sjukdomen orsakas av en autoimmunreaktion, där kroppens immunsystem attackerar hudens egna vävnader. Det är viktigt att särskilja lupus panniculitis från andra tillstånd som kan ge liknande symptom, såsom andra former av lupus erythematosus, rheumatoid artrit, sarkoidos och cancer.

Behandlingen av lupus panniculitis består vanligen av systemiska läkemedel som immunsupressiva medel, kortikosteroider eller biologiska terapier. Lokala behandlingsmetoder, såsom kirurgi eller laserterapi, kan användas för att behandla enstaka knölar eller noduler.

Cytophagocytosis är en process där en fagocytoisk cell, så som en makrofag eller neutrofil, fagocyterar (tar upp) en hel annan cell istället för att bara fagocytera små partiklar. Den fagocyterande cellen omger och avslutar då den ingestda cellen inuti ett membrankapsel, vilket bildar ett födokorn (eng. "phagosome"). Födokornet kan sedan kombineras med en lysosom för att bilda ett fagolysosom där den injesta cellen kan brytas ned av enzymer.

Denna process är viktig inom immunförsvaret som en mekanism för att eliminera intracellulära patogener, såsom virusinfekterade celler eller intracellulära bakterier. Dessutom kan cytophagocytosis också spela en roll i normala cellprocesser som till exempel apoptos (programmerad celldöd) och ämnesomsättningen av celler under normala förhållanden.

Medicinskt kan "hudrodnad" definieras som en ökning av vätska i huden. Detta kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom hjärt- och njurproblem, läkemedelsbiverkningar eller infektioner. Hudrodnad kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell. Symptomen på hudrodnad kan inkludera ödem (svullnad), spännande känsla i huden och förändringar i hudfärgen. I allvarliga fall kan hudrodnad vara ett tecken på livshotande tillstånd och kräver omedelbar medicinsk vård.

Gnathostomiasis är en parasitär infektion som orsakas av att äta rå eller halvrå mat, till exempel rovdjursfiskar eller groddjur, som är värdar för larver av parasiten Gnathostoma spp. Infektionen är vanligast i Asien och Latinamerika. Symptomen på gnathostomiasis kan variera beroende på vilken del av kroppen som parasiten angriper, men de kan inkludera hudskador, smärta, svullnad och mag-tarmsymtom. I allvarliga fall kan parasiten orsaka neurologiska symtom eller blod i urinen. Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa parasitens ägg eller larver i patientens avföring, urin eller vävnadsprover. Behandlingen består ofta av mediciner som dödar parasiten, till exempel albendazol eller mebendazol.

Nodeular non-suppurative panniculitis är en inflammatorisk sjukdom som drabbar subkutan fettvävnad (panniculus). Det kännetecknas av utbildningar av noduler i fettväven, men utan förekomst av piomjölksyndrom eller abscessbildning.

Denna sjukdom kan vara idiopatisk eller kan associeras med olika tillstånd som autoimmuna sjukdomar, infektioner, neoplasier och reaktiv panniculit. Histologiskt visas inflammation i fettväven med infiltration av lymfocyter, plasma cells och möjligen neutrofiler.

Symtomen kan inkludera smärta, svullnad och rödhet på de drabbade områdena. Behandlingen beror på underliggande orsak och kan innefatta antiinflammatoriska läkemedel, immunosuppressiva terapier eller andra specifika behandlingsmetoder beroende på diagnosen.

Panniculit är en inflammatorisk hudsjukdom som primärt drabbar underhudens fettvävnad, kallad pannikulus. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk och kan ha olika orsaker, till exempel infektioner, autoimmuna störningar eller reaktioner på läkemedel.

I de flesta fallen visar sig panniculit som rodnader, svullnader eller knutor under huden, ofta med smärta eller ömhet i området. De kan förekomma var som helst på kroppen, men är vanligast på benen, magen och höfterna. I sällsynta fall kan ärrbildningar eller ulcerationer (sår) uppstå.

Den exakta diagnosen av panniculit ställs ofta genom en kombination av klinisk undersökning, blodprover och ibland biopsi (en liten provtagning av hudvävnad). Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller immunosuppressiva behandlingar.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

T-cellslymfoom, cutan (CTCL) är en grupp sällsynta cancerformer som drabbar hudens T-celler, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och sjukdom. CTCL kännetecknas av en långsam, progressiv infiltration och ansamling av cancerceller i huden, vilket orsakar olika hudsymptom som rödaktiga, skrynkliga eller fläckiga områden, utslag, nedsatt hudfunktion och ibland svullnad eller smärta.

Det mest vanliga undergruppen av CTCL kallas mycosis fungoides (MF), som oftast debuterar med milda, icke-kliande hudutslag på brynen, överarmarna och låren. I ett senare skede kan cancercellerna sprida sig till lymfknutor och andra inre organ. Andra former av CTCL innefattar Sezarys syndrom, en aggressiv form av CTCL som drabbar både hud och blod, samt olika typer av CD30-positiva lymfoepiteloidcellstumörer.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en biopsi från den drabbade huden för att fastställa typen och omfattningen av cancercellerna. Behandlingen kan innebära topiska behandlingar som salvor eller krem, fotokemoterapi, systemisk medicinering, strålbehandling eller i vissa fall även stamcellstransplantation. Prognosen för CTCL varierar stort beroende på typen och graden av sjukdomen, medan livslängden för de flesta patienter är relativt god jämfört med andra typer av cancer.

Dermatomyositis är en autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation i hud och skelettmuskulatur. Den drabbar ofta både musklerna nära eller under huden samt vissa delar av huden, särskilt ansiktet, övre extremiteter och baksidan av händer och fingrar.

Typiska tecken på dermatomyositis innefattar svaghet i proximala muskler (musklerna nära kroppens mitt), som kan göra det svårt för en person att stiga upp från en stol, klättra trappor eller utför andra vanliga aktiviteter. Andra tecken innefattar rödaktig eller lila upphöjning av huden (utslag) på kinder, nacke, överarmar och övre delen av ryggen, samt ibland också svullnad av fingrar.

Dermatomyositis kan även påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta och tarmar. Den orsakas av en överaktiv immunförsvar som angriper kroppens egna vävnader och kan behandlas med läkemedel som dämpar det överaktiva immunsvaret.

Den medicinska termen för 'Bukspottkörtelinflammation med akut vävnadsdöd' är 'Acute Pancreatitis with Necrosis'.

Acute pancreatitis is a sudden inflammation of the pancreas, which can lead to various complications. Necrosis refers to the death of cells or tissues in the body due to injury or disease. In acute pancreatitis with necrosis, there is widespread damage and death of pancreatic tissue, which can result in severe complications such as infection, organ failure, and even death if not treated promptly and effectively.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

Spontan remission definieras inom medicinen som en situation där en sjukdom av naturliga eller okända skäl avtar eller försvinner utan någon specifik behandling. Detta fenomen är relativt sällsynt och kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om. I vissa fall kan patientens eget immunsystem ha haft en roll i att bekämpa sjukdomen, medan andra gånger kan orsaken vara okänd. Det är viktigt att notera att spontan remission inte är samma sak som en fullständig läkning, eftersom det finns risk för att sjukdomen kan återkomma i framtiden.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

Alpha 1-antitrypsin (AAT) är ett protein som produceras i levern och har som funktion att skydda lungorna från inflammation och skada. Det gör detta genom att neutralisera en grupp enzymer, inklusive neutrofil elastas, som kan orsaka skada på lungvävnaden. AAT är också känt som serumproteinaseinhibitor (SPI) eller alpha 1-proteinaser inhibitor (Alpha 1-PI).

Det finns flera varianter av AAT-generna, och en variant, kallad PiZ, orsakar en sjukdom som kallas Alpha 1-antitrypsinbrist. Denna sjukdom kan leda till lungemfysem (en typ av kronisk lungsjukdom) och levercirros (skrumpling av levern). Personen med denna sjukdom har ofta en lägre nivå av AAT i blodet än normalt.

Ciclosporin er en immunsuppressiv steroidfri droge som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning og i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, like som eksempelvis psoriasis og revnebusk. Ciclosporin virker ved å hæmme aktiviteten til T-celler, en type hvite blodlegemer som spiller en viktig rolle i immunforsvaret. På denne måten reduserer ciclosporin sannsynligheten for at kroppen vil angripe og avvisje transplantatet eller uønskede celler i kroppen ved autoimmune sykdommer.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.