Palmitinsyra
Palmitinsyror
Fettsyror
Stearinsyror
Oljesyra
Oljesyror
Myristinsyror
Myristinsyra
Fosfolipider
Gaskromatografi
Tunnskiktskromatografi
Linolsyra
Fettsyror, omättade
Triglycerider
Palmitoyl-CoA
Hydroxylamin
Fetter
Fetter i kosten
Palmitater
Fettomsättning
Fettsyror, fria
Växtoljor
Lipoproteiner
Estrar
Kolisotoper
Cerulenin
Masskromatografi-Masspektrometri
Kolesterol
Palmitoylkarnitin
Membranlipider
Fosfatidylkoliner
Tritium
Glykolipider
Acyl-CoA
Kolradioisotoper
Ceramider
Fettsyradesaturaser
Fytansyra
Matfetter
Lipoylation
Förestring
Koenzym A
Cerebrosider
Serumalbumin, bovint
Fettsyrabindande proteiner
Oxidation-reduktion
Eikosapentaensyra
Lungsurfaktanter
Alfalinolensyra
Acyltransferaser
Proteinmodifiering, posttranslationell
Arakidonsyra
Cellmembran
Molekylsekvensdata
Fatty Acid Synthases
Fosfatidyletanolaminer
Lipokalin 1
Proteolipider
Kylomikroner
Sfingomyeliner
Acetater
Etanolamin
Aminosyrasekvens
Fosfolipaser
Celler, odlade
Fettalkoholer
Lysofosfatidylkoliner
Flödesmätning med radioisotop
Kolesterolestrar
Cross-Over Studies
Sfingolipider
Cellinje
Postprandiell period
Mikrosomer
Nötkreatur
Glycerol
Odlingsmedia
Mortierella
Glukos
Fettvävnad
Råttor, inavlade stammar
Tiolesterhydrolaser
Stereoisomerism
Högtrycksvätskekromatografi
Stearoyl-CoA-desaturas
Polyakrylamidgelelektrofores
Lysofosfolipas
Myelin P2-protein
Fosfolipaser A2
Smör
Fosfolipaser A
Oljor
Biologisk transport
Ceramidaser
Masspektrometri
Temperatur
Palmitinsyra är en sorts fettsyra som förekommer naturligt i många livsmedel, såsom kött, mjölkprodukter och palmolja. Det är den vanligaste fettsyran i människokroppen och utgör en viktig källa till energi. Palmitinsyra har också visat sig ha en viss roll i cellmembransstrukturen och i signaltransduktionen inom kroppen.
Medicinskt sett kan förhöjda nivåer av palmitinsyra i blodet vara associerade med ohälsa, såsom insulinresistens och fetma. Dessutom har forskning visat att en hög koncentration av palmitinsyra kan skada betacellerna i bukspottkörteln, vilket kan leda till typ 2-diabetes.
Palmitinsyra är en sorts fettsyra som förekommer naturligt i många livsmedel, såsom kött, mjölkprodukter och palmolja. Det är den vanligaste fettsyran i människokroppen och utgör en viktig källa till energi. Palmitinsyra är en kolväteförening med 16 kolatomer och har formeln C16H32O2. Den kan vara både mättad (icke-hydrogenerad) och hydrogenerad, vilket påverkar dess egenskaper och hur kroppen hanterar den.
Mättad palmitinsyra är fast vid rumstemperatur och har en hög smokepunkt, vilket gör den användbar som matfett och i industriella tillämpningar. När palmitinsyra hydrogeneras blir den ännu hårdare och mer stabilt, men detta process kan också leda till bildandet av transfettsyror, vilka har kopplats till ökat hjärt-kärlsjukdomsriskt.
I kroppen konverteras palmitinsyra ofta till andra fettsyror eller används för att producera energi när det behövs. Överskott av palmitinsyra kan dock leda till ökad kolesterolproduktion och insulinresistens, vilket kan öka risken för metabola störningar som typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.
Fettsyror (eller "fedtensyrer" på dansk) er organiske syrer med en lang, kulstofholdig kæde, der typisk består af 4 til 36 kulstofatomer. De findes naturligt i fedtstoffer, som olie og animalske fedtstoffer, samt i levende celler hos planter og dyr.
Fettsyrer spiller en vigtig rolle i mange aspekter af vores sundhed, herunder som energikilde, som bestanddele af cellemembraner og som forstadier til andre biologisk aktive forbindelser i kroppen. De kan klassificeres efter deres kemiske struktur og længde på kulstofkæden:
1. Lodret forløbende (saturerede) fedtsyrer: Disse har en enkel, uforgrenet kulstofkæde med enkeltbindinger mellem hvert kulstofatom. De er typisk fasta ved stuetemperatur og omfatter smørsyre (butansyre), palmitinsyre (hexadecansyre) og stearinsyre (oktadecansyre).
2. Grenede (umættede) fedtsyrer: Disse har en eller flere dobbeltbindinger mellem kulstofatomerne i deres kæde, hvilket gør dem flydende ved stuetemperatur. De kan opdeles i mono-umættede (én dobbeltbinding) og poly-umættede (flere dobbeltbindinger) fedtsyrer. Eksempler på mono-umættede fedtsyrer er oleinsyre (octadecenoic acid), mens eksempler på poly-umættede fedtsyrer er linolsyre (linoleic acid) og alfa-linolensyre (alpha-linolenic acid).
3. Transfedtsyrer: Disse opstår, når dobbeltbindingerne i umættede fedtsyrer drejer sig fra deres normale cis-konfiguration til en trans-konfiguration. Dette sker ofte under industriel forarbejdning af fødevarer og er blevet kendt som værende ugunstig for sundheden.
Fedtsyrer spiller en essentiel rolle i vores krop, idet de er en del af cellernes membraner, hjælper med at transporterer fedt-løselige vitaminer og er en vigtig energikilde. Derudover er visse typer af omega-3-umættede fedtsyrer (fx alfa-linolensyre) essentielle, hvilket betyder, at vi må få dem fra vores kost, da kroppen ikke kan fremstille dem selv.
Stearinsyror är en typ av fettsyror som har en lång kedja med 18 kolatomer och en karboxylgrupp (-COOH) i ena änden. Denna fettsyra är vanligt förekommande i naturen och kan hittas i många animaliska och vegetabiliska fettkällor, såsom nötkött, mjölkprodukter och palmolja. Stearinsyra har en formel med namnet Octadecanoic acid och är vanligtvis fast vid rumstemperatur. Den är en viktig komponent i lipidmembranen hos levande celler och används också inom industrin för att tillverka smörjmedel, tvål och andra produkter.
Laurinsyra är en mättad fettsyra med 12 kolatomer och kemisk formel C12H24O2. Den förekommer naturligt i vissa djur- och växtfettar, till exempel kokosnötolja och mjölkfett. Laurinsyra har antibakteriella egenskaper och används kommersiellt inom livsmedelsindustrin som konserveringsmedel och för att förlänga hållbarhetstiden på livsmedel. I medicinsk kontext kan laurinsyra användas i kombination med andra läkemedel för att behandla certaine infektioner orsakade av bakterier som är känsliga för dess antibakteriella effekter.
"Acylering" er en chemisk reaksjon der en akylgruppe (R-) blir borte fra en molekyl og erstattet med en acylgruppe (R-C=O). I biokjemisk sammenheng refererer "acylering" ofte til denne typen reaksjon når den involverer en karboxylgrupp (COOH) i en aminosyre eller protein.
I medicinsk sammenheng kan "acylering" også referere til en type posttranslasjonsmodifikasjon av proteiner, der innebærer at en acylgruppe blir lagt til en sidekjede i en aminosyre. Et eksempel er palmitoylering, hvor en palmitoylgruppe (C16:0) blir lagt til en cystein-sidekjede i et protein. Dette kan påvirke proteinet struktur og funksjon på mange måter.
Oljesyra, eller fettsyror på svenska, är en typ av karboxylsyra som innehåller en lång, kolvätekedja. Kolkedjan kan vara mättad, det vill säga att den inte innehåller dubbelbindningar, eller oätad, vilket innebär att den innehåller en eller flera dubbelbindningar.
Oljesyror är viktiga beståndsdelar i fetter och oljor och har en rad biologiska funktioner i kroppen. De kan delas in i olika grupper beroende på hur många dubbelbindningar de innehåller. Till exempel är omega-3- och omega-6-oljesyror två viktiga typer av fleromättade oljesyror som har visat sig ha positiva effekter på hjärt-kärlsjukdomar och inflammatoriska tillstånd.
I medicinskt sammanhang kan oljesyra-nivåerna i blodet mätas för att diagnostisera eller övervaka olika sjukdomstillstånd, såsom störningar i fettsyrametabolismen eller leverfunktionen.
Oljesyre er en type fedtensyre som forekommer naturlig i visse planter og dyr. De er kallennt for oljesyrer fordi de typisk forekommer i store mengder i vegetabilsk olie og fiskolje. Oljesyrenes molekylstruktur består av en karboxylsyre-grupp (COOH) som er bundet til en lang kjennelegge hydrokarbonkjede.
Det fins forskjellige typer oljesyre, men noen av de mest vanlige er:
* Linolsyre (C18:2 n-6): En fedtensyre med to dobbeltbindinger som er viktig for kroppens vekst og utvikling. Denne typen oljesyre kan ikke syntetiseres i kroppen og må derfor tilføres gjennom kosten.
* Linolensyre (C18:3 n-3): En fedtensyre med tre dobbeltbindinger som også er viktig for kroppens vekst og utvikling. Denne typen oljesyre kan ikke syntetiseres i kroppen og må derfor tilføres gjennom kosten.
* Palmitoleinsyre (C16:1 n-7): En fedtensyre med en enkelt dobbeltbinding som forekommer naturlig i visse planter og dyr, inkludert mennesket.
Oljesyreforekomst i kosten kan ha betydning for helse og sykdom. For eksempel er det viktig å ha en balanse mellom linolsyre (n-6) og linolensyre (n-3) for å redusere risikoen for hjerte- og karsykdommer.
Myristinsyra är en fettsyra som förekommer naturligt i vissa matvaror, såsom mjölkprodukter och nötter. Den har kemisk formel C14:0 och består av 14 kolatomer med en enkel bindning till varje kolatom, förutom den sista kolatomen som istället har en dubbelbindning till väteatomen. Myristinsyra är en så kallad mättad fettsyra eftersom den saknar dubbla koldubbelförbindelser. Den är vit till gräddfärgad och fast i rumstemperatur. I biologiska system används myristinsyra ofta för att koppla proteiner till cellytan genom en process som kallas myristoylering.
Myristinsyra är en fettsyra som består av 14 kolatomer och har en karboxylgrupp (–COOH) i ena änden och en myristoylgrupp (–CH3(CH2)12–) i den andra änden. Den kemiska formeln är C14:0. Myristinsyra förekommer naturligt i vissa typer av fetter och oljor, såsom kokosnötsolja och palmolja, och är också en del av vissa lipider i cellmembranen hos levande organismer.
Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.
Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.
Gaskromatografi (GC) är en typ av kromatografi som används för att separera och analysera gasformiga ämnen eller volatila föreningar. GC-metoden bygger på att en gasformig provblandning injekteras i en kolonn, som fyllts med en stationär fas. De olika komponenterna i provblandningen har olika partitionskoefficienter mellan den mobila gasfasen och den stationära fasen, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen.
Provblandningen eldas upp innan den injiceras i kolonnen, så även fasta ämnen kan omvandlas till gasform och analyseras med GC. Detta kallas för termisk desorption.
GC-metoden är mycket användbar inom analytisk kemi och används bland annat för att identifiera och kvantifiera olika ämnen i luft-, vatten- och matprover, samt i kvalitetskontroll av läkemedel och kemikalier. GC kan även kombineras med masspektrometri (GC-MS) för att få ytterligare information om de separerade ämnena.
Tunnskiktskromatografi (Thin Layer Chromatography, TLC) är en enkel, känslig och relativt billig metod inom analytisk kemi för att separera, identifiera och/eller bestämma koncentrationen av olika komponenter i en heterogen blandning.
I tunnskiktskromatografi appliceras ett litet volymprover av den undersökta blandningen, ofta upplöst i ett lösningsmedel, i ena änden på ett plana, porösa och inaktiva adsorbensskikt, som exempelvis silikadioxid eller aluminiumoxid, som är applicerat på en glasskiva eller en plastplatta.
Efter applicering av provet tillsätts ett litet volymprover av det mobila lösningsmedlet i den andra änden av skiktet. Lösningsmediet transporterar sedan de olika komponenterna i blandningen uppåt skiktet genom kapillärkrafter, där varje komponents rörlighet beror på dess specifika interaktion med adsorbensskiktet och lösningsmedlet. Komponenter som har en starkare interaktion med adsorbensskiktet får en lägre rörlighet och separeras därför från komponenter med en svagare interaktion, vilka istället får en högre rörlighet.
Efter separationen av de olika komponenterna i blandningen kan dessa identifieras och/eller kvantifieras genom att jämföra deras rörelsemönster (Rf-värden) med referensstandarder eller genom spektroskopiska metoder, som exempelvis UV/VIS-spektroskopi eller fluorescensdetektion.
Tunnskiktskromatografi är en användbar metod för att snabbt och enkelt screena och identifiera okända komponenter i en blandning, samt för att kontrollera renhet och koncentration av kända substanser.
Linolsyra är en essentiell omega-6 fettsyra som är viktig för hälsa och vävnadsbildning i kroppen. Det är en flerdubbelbindningsfettsyra, vilket betyder att den innehåller två dubbla bindningar mellan kolatomerna. Linolsyra kan inte syntetiseras i kroppen och måste därför tas in via födan. Den är en viktig beståndsdel i celldelarnas membran och deltar också i produktionen av prostaglandiner, hormonliknande ämnen som har en rad fysiologiska funktioner i kroppen. Essentiella fettsyror som linolsyra är viktiga för hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och autoimmuna sjukdomar.
Unsaturated fatty acids are a type of fatty acid that contain one or more double bonds in their carbon chain. These double bonds can be either cis or trans configurations, with cis being the most common in naturally occurring unsaturated fatty acids. The presence of these double bonds makes unsaturated fatty acids more liquid at room temperature and less prone to spoilage than saturated fatty acids, which do not have any double bonds.
Unsaturated fatty acids are further classified into monounsaturated fatty acids (MUFAs) and polyunsaturated fatty acids (PUFAs), depending on the number of double bonds they contain. MUFAs contain one double bond, while PUFAs contain two or more.
Examples of unsaturated fatty acids include oleic acid (a MUFA found in olive oil and avocados), linoleic acid (a PUFA found in vegetable oils and nuts), and alpha-linolenic acid (an omega-3 PUFA found in flaxseeds and fish).
It is generally recommended to include more unsaturated fatty acids in the diet and less saturated and trans fats, as unsaturated fats have been shown to have beneficial effects on heart health and may help reduce the risk of chronic diseases.
Linolsyror är en typ av fleromättade fettsyror som är essentiella, vilket betyder att de måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv. De två viktigaste linolsyrorna är alpha-linolensyra (ALA) och linolsyra (LA). LA tillhör omega-6-fettsyroramgruppen medan ALA tillhör omega-3-fettsyroragruppen. Dessa fettsyror är viktiga för hälsa och vävnadsuppbyggnad, inklusive huden, nerverna och immunsystemet. De kan också spela en roll i att reducera inflammation och minska risken för hjärt-kärlsjukdomar när de konsumeras i rätt proportioner.
Triglycerider är en typ av lipid, som är en naturligt förekommande kemisk substans i levande vävnader. De består av tre fettsyror som är bundna till en glycerolmolekyl. Triglycerider är den vanligaste formen av fett i maten och i människokroppen. De lagras ofta som energireserv och kan frisättas när kroppen behöver mer energi. Höga nivåer triglycerider i blodet kan vara ett tecken på olika hälsoproblem, såsom diabetes, fetma eller leverproblem.
Palmitoyl-CoA är ett till molekyler bundet koenzym A (CoA) till en 16 kol lång fettsyra som heter palmitat. Det bildas i mitokondrien genom en process som kallas beta-oxidation, där en långkedjig fettsyra bryts ned till två kolväteenheter med hjälp av acetyl-CoA och NADH eller FADH2. Palmitoyl-CoA är ett viktigt mellansteg i fettsyrans metabolism, då det kan användas som en energikälla genom att brytas ned till två kolväteenheter eller konverteras till triglycerider för lagring. Det kan också spela en roll i proteinpalmitoylering, där palmitatet adderas till cysteinrester på vissa proteiner för att modifiera deras funktion och lokalisation inom cellen.
Hydroxylamin är ett reaktivt ämne med den kemiska formeln NH2OH. Det är en förening av kväve och väte, där kvävet har en oxidationstillstånd på +1. Hydroxylamin är en stark reducerande agent och kan under vissa förhållanden agera som en syra eller bas.
I medicinsk kontext används hydroxylamin sällan direkt, men det finns några läkemedel som innehåller hydroxylaminderivat. Dessa kan användas för behandling av sjukdomar som beror på brist på syre i kroppen, till exempel cyanidförgiftning. Vissa forskare har också studerat möjligheten att använda hydroxylamin för att behandla neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer, men det finns ännu inga etablerade behandlingsmetoder som bygger på denna substans.
'Fetter' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det kan möjligen syfta på vissa medicinska tillstånd som involverar ökat fett, såsom fetma (obesitas) eller olika former av läckage (lipodystrofi), men det finns inget officiellt accepterat sätt att använda termen inom medicinen.
Enkelomättade fettsyror, även kända som omega-6 fettsyror, är en typ av essentiella fettsyror som kan inte syntetiseras i kroppen och måste tas in via kosten. De är mycket viktiga för att underhålla hälsa och vävnadsfunktioner i kroppen.
De enkelomättade fettsyrorna har en enkel kemisk bindning mellan kolatomerna, vilket gör dem lätta att oxidera och användas som energikälla. De är också viktiga för att producera eicosanoider, som är signalmolekyler som hjälper till att reglera immunförsvaret, inflammation och blodkoagulering.
Exempel på enkelomättade fettsyror inkluderar linolsyra (LA) och arachidonsyra (AA). LA är den vanligaste enkelomättade fettsyran i västra dieten och hittas i matvaror som solrosolja, sojabönor och majs. AA finns naturligt i kött, ägg och mjölkprodukter.
Det är viktigt att ha en balans mellan intaget av enkelomättade fettsyror och fleromättade fettsyror (omega-3), eftersom för högt intag av enkelomättade fettsyror kan leda till inflammation och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.
Glycerider, även känt som glycerides, är en klass av estrar som bildas när glycerol (ett triol) reagerar med en eller flera molekyler av en fettsyra genom en esterbindning. Glycerider kan vara monoglycerider (en fettsyramolekyl), diglycerider (två fettsyramolekyler) eller triglycerider (tre fettsyramolekyler). De flesta naturliga fetter och oljor består av triglycerider. Glycerider är viktiga i levande organismers närings- och energimetabolism.
'Fetter i kosten' er en medisinsk term som refererer til en abnormal eller uønsket vægtgevinst som følge af øget kaloriindtag eller forringet forbrænding av kalorier. Dette kan skyldes mange forskjellige faktorer, inkludert mangel på fysisk aktivitet, overdrevent spisning, søvnmangel, stress, sykdomme som hypotyreos og use av visse medisiner. Fetter i kosten kan føre til en rekke helbredsproblemer, inkludert hjerte-kar-sykdommer, diabetes, søvnapnea og visse typer cancer.
En person med fedtlever i kroppen har ofte en høyere procentsats av kroppsfettt og lavere muskelmasse enn en person uten fedtlever. Fedtet fordeles også forskjelligt, og det kan oppstå både under huden (subkutant fedt) og omkring organene i kroppen (visceralt fedt). Visceralt fedt er særlig skadelig for helbredet, fordi det kan føre til inflammasjon og økt risiko for mange av de helbredsproblemer som er forbundet med fetter i kosten.
For å redusere fedtet i kroppen anbefales det å foreta endringer i livsstilen, inkludert en balansert kosthold med riklig fysisk aktivitet. I noen tilfeller kan medisinsk behandling være påreisningsverdig for å hjelpe med å redusere fedtet og reducere risikoen for relaterte helbredsproblemer.
'Palmitate' er en organisk forbindelse som består av palmitat-ionen (C16H31COO–) som etterlegnes et kation. Palmitat er den såkalte fedtsyren med 16 kol-atomer, og det er en vanlig komponent i fedtstoffer i levende vesen.
I medisinsk sammenheng kan 'palmitate' referere til palmitinsyre eller derivater av palmitinsyre som for eksempel natriumpalmitat. Disse er ofte brukt i medisinske forsøk og behandlinger. Palmitinsyre spiller også en rolle i kroppens energiproduksjon, da det kan brennes ned til produksjon av vater og energi.
Fettomsättning, även känd som lipolys, är en biokemisk process där triglycerider (en form av fett) baksöndras i kroppen för att användas som energikälla. Denna process sker främst i fettvävnaden och kontrolleras av flera hormoner, inklusive adrenalin, noradrenalin och glukagon. När dessa hormoner binder till receptorer på fettcellernas yta aktiveras en signaltransduktionskaskad som leder till att lipasenzymet aktiveras och bryter ned triglyceriderna till glycerol och fettsyror, vilka kan transporteras till levern för att omvandlas till energi.
'Fria fettsyror' (FFA) refererar till fettsyror som frigörs från lipoproteiner och andra förrådsvävnader i kroppen och cirkulerar i blodplasma. De är även kända som 'icke-esterifierade fettsyror' (NEFA) eftersom de inte är bundna till glycerol som en esterlänk, vilket är fallet med fettsyrorna i triglycerider.
När kroppen behöver mer energisubstrat för cellulär metabolism, till exempel vid fastande eller under intensiv träning, kommer lipasenzym att bryta ned triglycerider i lipoproteiner och adipocyter (fettceller) till glycerol och fria fettsyror. Dessa fria fettsyror transporteras sedan av albumin till olika vävnader, inklusive lever, hjärta och skelettmuskler, där de kan användas som energikälla genom β-oxidation i mitokondrier.
Fria fettsyror spelar en viktig roll i kroppens energibalans och homeostasis. Förhöjda nivåer av fria fettsyror kan dock vara skadliga, eftersom de kan leda till insulinresistens, oxidativ stress och inflammation. Därför är det viktigt att upprätthålla en balans mellan användning och lagring av fettsyror i kroppen.
'Växthormon' är ett samlingsbegrepp för de signalmolekyler som reglerar växternas tillväxt och utveckling. Dessa hormoner produceras i små mängder inne i växten och kan påverka celldelning, cellexpansion, differentiering och celldöd.
Det finns fem huvudgrupper av växthormoner:
1. Auxiner - reglerar celldelning, cellexpansion och diferensiering. De främjar tillväxten i skottspetsen och är viktiga för att styra stjälkarnas riktning och längd.
2. Gibberelliner - reglerar cellexpansion och differensiering, särskilt under utvecklingen av frön till fullvuxna växter. De kan också påverka blomningen hos vissa växter.
3. Cytokininer - stimulerar celldelning och cellexpansion. De är viktiga för att underhålla celltillväxten i unga skott och rötter, samt för att reglera åldrandeprocessen hos växterna.
4. Abscisinsyra - hämmar celldelning och cellexpansion. Den är viktig för att reglera växternas vattenförlust genom att stänga av stoma under torka.
5. Etien - orsakar cellodöd och påverkar etiopisk skottbildning, som är en form av tillväxt under mörker.
Dessa växthormoner kan verka ensamma eller i kombination med varandra för att reglera olika aspekter av växternas tillväxt och utveckling. De kan också påverkas av yttre faktorer som ljus, temperatur och näringsriktighet, vilket gör att de kan anpassa sig till sin omgivning.
Hydroxylamin är ett reaktivt ämne med den kemiska formeln NH2OH. Det är en förening av kväve och väte, där kvävet har en negativt laddad syreatom och väteatomen är bundet till kvävet genom en kovalent bindning. Hydroxylamin är en stark reducerande agent och används inom organisk syntes för att introducera hydroxyl-grupp (-OH) i olika molekyler. Det kan också bildas som en biprodukt vid nedbrytning av vissa kemikalier och läkemedel i kroppen, men dess koncentration är vanligtvis mycket låg.
Lipoproteiner är komplexa partiklar som består av lipider (fetter) och protein. Deras huvudsakliga funktion är att transportera lipider, såsom kolesterol och triglycerider, i blodomloppet från en del av kroppen till en annan.
Det finns olika typer av lipoproteiner, beroende på deras densitet:
1. Chylomicroner: De är de största och lättaste lipoproteinerna och transporterar triglycerider från tarmen till andra delar av kroppen.
2. VLDL (Very Low-Density Lipoproteins): De transporterar triglycerider från levern till olika celler i kroppen.
3. IDL (Intermediate-Density Lipoproteins): De bildas när VLDL förlorar triglycerider och innehåller högre koncentrationer av kolesterol.
4. LDL (Low-Density Lipoproteins): Kallas ofta "dåligt kolesterol" eftersom de transporterar kolesterol från levern till celler, men för mycket LDL kan leda till atheroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.
5. HDL (High-Density Lipoproteins): Kallas ofta "gott kolesterol" eftersom de transporterar överskott av kolesterol från celler tillbaka till levern för utsöndring.
I allmänhet är ett balanserat lipoproteinprofil viktigt för hälsa, och onormalt höga eller låga nivåer av olika lipoproteiner kan vara riskfaktorer för olika sjukdomar.
Estrogen, också känt som œstrus, är ett steroidhormon som produceras främst i äggstockarna hos kvinnor och i mindre utsträckning i testiklarna hos män. Det spelar en viktig roll i reproduktiva funktioner, såsom att stimulera utvecklingen av sekundära könskarakteristika under puberteten, reglera menstruationscykeln och upprätthålla graviditeten. Estrogen påverkar också andra kroppsliga funktioner, såsom benvävnadens hälsa, hjärt-kärlsjukdomar, kognitiv funktion och kroppsvikt. I medicinska sammanhang används syntetiska estrogenpreparat för att behandla symtom relaterade till menopaus, osteoporos och andra hormonella störningar.
"Koli-" är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder "tjocktarm". "Isotop" är ett ord som kommer från både grekiska och engelska, med grekiska "isos" (lika) och engelska "top" (plats), vilket tillsammans betyder "samma plats".
En kolisotop är alltså en radioaktiv isotop som används inom medicinen, oftast för att undersöka funktionen hos tjocktarmen. Den vanligaste kolisotopen som används är koldioxid-14 (C14). Patienten får då dricka en vätska med den radioaktiva isotopen, och sedan kan man följa dess väg genom tjocktarmen med hjälp av en gammakamera. Detta kallas för en kolisotoskopi eller en C14-taggning.
Cerulenin är ett naturligt förekommande ämne som produceras av certain species of the fungus Cephalosporium caerulens. Det är känt för sin förmåga att inhibera syntesen av fettsyror genom att blockera enzymet delta-9-desaturas, vilket gör det användbart som ett forskningsverktyg inom biokemi och cellbiologi. Cerulenin har också visat sig ha potential som ett möjligt läkemedel för att behandla fettsjukan och andra relaterade tillstånd genom att minska nivåerna av inflammation och oxidativ stress i kroppen.
Masskromatografi-Masspektrometri (MS/MS) är en analytisk teknik som kombinerar masskromatografi (MS) och masspektrometri för att identifiera och karaktärisera molekyler, vanligtvis biologiska ämnen såsom proteiner och peptider.
I första steget, masskromatografin, separerar man en komplex blandning av molekyler baserat på deras massa och laddning. Detta sker genom att leda den komplexa blandningen genom ett kolonnpackat med en stationär fas, där varje molekyl interagerar olika starkt beroende på sin massa och laddning.
I det andra steget, masspektrometrin, ioniseras de separerade molekylerna och accelereras genom ett elektriskt fält, vilket resulterar i att de färdvasas genom ett analysrum där de sorteras baserat på deras massa till laddning (m/z) förhållande.
I en MS/MS-analys, utsätts de intressanta jonerna från masskromatografin för en ytterligare rund av fragmentering i masspektrometern, vilket ger upphov till fragmentjoner som kan användas för att identifiera och karaktärisera den ursprungliga molekylen.
MS/MS är en mycket kraftfull teknik inom proteomik, farmakologi och toxikologi, då den möjliggör höggradig specificitet och känslighet vid identifiering av olika typer av molekyler.
Kolesterol är ett fettylt lipidmolekyll som förekommer naturligt i djurceller. Det är en viktig komponent till cellmembranen och används också för att producera hormoner, vitamin D och gallsyror.
Kroppen behöver kolesterol för att fungera korrekt, men för höga nivåer av kolesterol i blodet kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke. Det finns två huvudsakliga typer av kolesterol: LDL (lågdensitetslipoprotein), som också kallas "dåligt kolesterol", och HDL (högdensitetslipoprotein), som kallas "gott kolesterol".
Trots att kolesterol är ett viktigt ämne för kroppen, kan för höga nivåer av LDL-kolesterol i blodet orsaka plackbildningar i artärernas inre väggar, vilket kan leda till åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar. HDL-kolesterol hjälper istället till att transportera överskottet av kolesterol från celler till levern, där det bryts ned och utsöndras ur kroppen.
Samtliga människor behöver regelbundna blodprover för att kontrollera sina kolesterolvärden och hålla sig undan riskerna för höga kolesterolnivåer. En läkare kan ge råd om livsstilsförändringar, som träning, hälsosam kost och viktminskning, samt eventuellt medicinering för att hjälpa till att sänka kolesterolnivåerna.
Palmitoylkarnitin är ett kemiskt förening som består av en palmitatkedja (en sorts fettsyra) och karnitin. Det bildas i kroppen som en del av processen att bryta ned fett för att använda det som energikälla, särskilt under långvarig fysisk aktivitet eller när kroppen saknar tillgång till glukos.
Palmitoylkarnitin kan också användas som ett dietary supplement och har föreslagits ha potentiala hälsoeffekter, såsom att förbättra fysisk prestation, minska trötthet och öka fettsyrans oxidation. Dock behövs mer forskning för att stödja dessa påståenden.
Membranlipider refererar till de lipider (fettliknande molekyler) som är en viktig komponent i cellmembranen hos levande organismer. De två huvudsakliga typerna av membranlipider är fosfolipider och glykolipider.
Fosfolipider består av en hydrofil (vattenavvisande) fosfatgrupp och två hydrofoba (vattenavstötande) fettsyror som tillsammans bildar en dubbel lagerstruktur i cellmembranet. Denna struktur möjliggör för membranen att vara selektivt permeabel, vilket innebär att vissa molekyler kan diffundera genom membranen medan andra inte kan göra det.
Glykolipider är liknande fosfolipiderna men har en sockergrupp kopplad till fosfatgruppen istället. De förekommer i mindre utsträckning än fosfolipider och spelar en viktig roll i cellytanternas interaktioner med varandra och med omgivningen.
Membranlipider är också involverade i cellsignalering, cellytors funktion och andra viktiga cellulära processer.
Fosfatidylkoliner är en typ av lipidmolekyler som förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer. De är en undergrupp av fosfolipider och har en kolesterolik struktur med två fettsyror som är bundna till ett glycerolmolekyl, tillsammans med en kolin-grupp som sitter på den tredje positionen av glycerolen.
Fosfatidylkoliner har viktiga funktioner i cellmembranet, bland annat hjälper de till att ge membranet struktur och flexibilitet, samt är involverade i celldelning och signalering mellan celler. De förekommer också rikligt i lipoproteiner som transporterar kolesterol och andra lipider i blodomloppet.
Abnorma nivåer av fosfatidylkoliner kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom neurologiska störningar och leverförändringar.
Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.
Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.
Glykolipider är en typ av molekyler som består av en fettsyra som är kovalent bundet till en kolhydratkedja. Denna typ av molekyler finns naturligt i cellytorna hos levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat att agera som receptorer för signalsubstanser och att bidra till cellens struktur och funktion. Glykolipider delas vanligen in i fyra kategorier baserat på den kolhydratkedja de innehåller: glykosfingolipider, globosider, gangliosider och neutrala glykolipider.
Acyl-CoA är en grupp av komplexa molekyler som spelar en central roll i cellens metabolism, särskilt vid fettsyrans oxidation och syntes. Acyl-CoA består av en fettsyraacilgrupp som är bundet till koenzym A (CoA) genom en tioesterbindning. Denna bindning gör fettsyran mer reaktiv och möjliggör dess användning i olika metaboliska processer.
Fettsyror i kroppen kan inte direkt användas som energikälla eller byggstenar för andra molekyler, utan måste först aktiveras genom att bindas till koenzym A och bilda acyl-CoA. När fettsyran är bundet till koenzym A kan den transporteras in i mitokondrien där den kan oxideras till kolmonoxid, vatten och energi i form av ATP.
Acyl-CoA kan också användas som byggstenar för att syntetisera andra lipider, såsom fosfolipider och kolesterol. I dessa processer fungerar acyl-CoA som en donator av fettsyror till andra molekyler.
I medicinsk kontext kan störningar i acyl-CoAs metabolism leda till olika sjukdomstillstånd, såsom leverdysfunktion, neurologiska symtom och muskelsvaghet.
'Kolradioisotoper' refererer til isotoper (varianter) av kulstof-atomet som har ustabil nucleus og som sender ut ioniserende stråling, noe som gjør dem anvendelige i medisinsk kontekst. Et velkjent eksempel er kulstoff-14 (^14C), som kan brukes i en type radiokarbondatering. I medisinen kan kolradioisotoper brukes til å merke ut forskjellige organismer eller stoffer, slik at de kan følges opp innen kroppen ved hjelp av en gammakamera etter at de er injiserte, inhalert eller ingestert. Dette kan være nyttig i diagnostisk testing for å avdekke for eksempel skjult blodtapt, infeksjoner, tumorer eller andre abnormaliteter.
Koenzym A (CoA) är ett koenzym som spelar en viktig roll i cellens metabolism, särskilt vid fettsyrors och kolhydraters oxidativa degradation. CoA-ligas är ett enzym som aktiverar karboxylsyror, till exempel fettsyraaminosyror, genom att koppla dem till CoA, vilket bildar acetyl-CoA eller en motsvarande thioester. Denna reaktion kallas för thiolys och är en nödvändig process för att bryta ner fettsyror och använda deras kalorier för cellandningen. CoA-ligaser finns i olika varianter som är specialiserade på olika typer av karboxylsyror.
Ceramider är en typ av lipidmolekyler som förekommer naturligt i cellmembranet hos djur, växter och mikroorganismer. De utgör en viktig del av det intercellulära skiktet (stratum corneum) i huden, där de hjälper till att behålla hudens barrierfunktion och fuktbalans. Ceramider består av en spak av aminosyror som är kopplad till två fettsyror via en esterbindning.
I medicinsk kontext kan störningar i ceramidmetabolismen vara associerade med olika hud- och sjukdomstillstånd, såsom atopisk dermatit (eksem), psoriasis och diabetes. Ceramider har också visat sig ha en roll i celldöd och inflammation, och de kan vara involverade i patogenesen av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom.
Fettsyra desaturaser är en typ av enzymer som kan introducera en dubbelbindning i fettsyrekedjan. Denna process kallas desaturering och sker med hjälp av elektrontransportkedjor och syre som källa för elektroner.
Det vanligaste desaturaseranlägget hos däggdjur är delta-9-desaturasen, som kan producera en monounsaturerad fettsyra (MUFA) genom att introducera en dubbelbindning på den nionde kolatomen från omättningsgraden. Andra typer av desaturaser, såsom delta-6-desaturasen och delta-5-desaturasen, kan producera fleromättade fettsyror (PUFA) genom att introducera dubbelbindningar på olika positioner längs med fettsyrekedjan.
Fettsyra desaturaser spelar en viktig roll i regleringen av celldelning, inflammation och immunförsvar. Dysfunktion i dessa enzymer kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom fettsyreavasi och hjärt-kärlsjukdomar.
Fytansyra är en typ av mättad fettsyra som innehåller 20 kolatomer och har en speciell grenad kedja med en iso-förgrening. Den förekommer naturligt i vissa djurprodukter, såsom nötkött och mjölk, samt i fiskolja och gräs. Fytansyra kan också bildas i kroppen som en biprodukt av nedbrytningen av cholesterol. I högre koncentrationer kan fytansyra vara skadligt för hälsan, eftersom den kan påverka kroppens förmåga att metabolisera fetter korrekt och leda till störningar i leverfunktionen.
Dokosahexaensyra (DHA) är en typ av omega-3-fettsyra som är mycket viktig för hjärnans och ögats funktion. Det är en polyungesyrad fettsyra med 22 kolatomer och sex dubbelbindningar, där den sista dubbelbindningen är i positionen tre från slutet av kedjan. DHA finns naturligt i vissa matkällor som fiskolja, alger och mjölkprodukter från djur som har fått en diet rik på omega-3-fettsyror.
I kroppen är DHA en viktig komponent i cellmembranen, särskilt i hjärnan och ögats stavar. Det spelar också en roll för hjärnans utveckling och funktion, inklusive minnes- och kognitiva förmågor. DHA har visat sig ha potential som ett komplement till behandling av vissa sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, depression och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.
'Matvaror' kan definieras som födoämnen eller livsmedel som äts av människor för att få näring och energi. Matvaror kan vara av olika slag, till exempel frukt, grönsaker, kött, fisk, ägg, mjölkprodukter, nötter och kärnor, spannmål, bönor och andra baljväxter. Vissa matvaror kan också vara bearbetade eller förädlade, till exempel bröd, pasta, glass, godis, drycker och konserverade produkter.
Det är viktigt att välja hälsosamma matvaror som innehåller många näringsämnen såsom vitaminer, mineraler, protein, kolhydrater och fleromättat fett. En hälsosam kost består av en varierad blandning av olika matvaror i rätt proportioner för att tillgodose kroppens behov av näring och energi.
'Lipoylation' är en biokemisk process där ett lipoat-koenzym binds till ett protein. Lipoatet består av en organisk syra med en väteatom som ersatts av en tiolsulfidgrupp (-SSH), vilket gör det möjligt för koenzymet att delta i oxidationsreaktioner inom cellens energiproduktion.
Lipoylerade proteiner är ofta involverade i metaboliska processer som beta-oxidation av fettsyror, pyruvatdehydrogenaskomplexet och 2-oxoglutaratdehydrogenaskomplexet. Dessa komplexa enzymsystem kräver lipoylerade proteiner för att kunna utföra deras funktioner korrekt. Lipoylationen är därför en viktig posttranslationell modifikation av proteinerna för att garantera cellens normala metabolism och homeostas.
I medicinsk kontext, betyder "förestring" (engelska: restriction) ofta att något begränsar eller hindrar en viss funktion eller process i kroppen. Det kan till exempel vara ett förestring av blodflödet till en viss del av kroppen, eller ett genetiskt förestring som begränsar produktionen av ett visst protein.
Ett annat exempel är förestring av rörligheten (mobiliteten), vilket kan vara följden av en skada eller sjukdom som påverkar muskler, senor eller leder. Förestringar kan också vara orsaken till symtom som smärta, stelhet och funktionsnedsättning. Behandlingen av förestringar beror på deras orsak och art, men kan innefatta mediciner, terapi, operation eller livsstilsförändringar.
Koenzym A (CoA) är ett koenzym som spelar en central roll i cellens metabolism, särskilt vid katalysen av reaktioner involverande karboxylsyror, acylgrupper och aminosyror. Det består av en adenosindifosfat (ADP) molekyl som är kovalent bundet till en vitaminkomplexad prostgrupp, pantotensyra.
CoA fungerar som en akceptor av acetylgrupper och andra acylgrupper under metabola reaktioner. När CoA binder till en acylgrupp bildas en thioesterlänk, vilket gör den till ett aktivt substrat i metaboliska reaktioner. Ett exempel på en sådan reaktion är oxidativ decarboxylering av pyruvat till acetyl-CoA under glikolysen.
Acetyl-CoA kan sedan användas som substrat i citronsyracykeln för att generera energi i form av ATP, NADH och FADH2. CoA är därför en viktig delkomponent i cellens energiproduktion.
Cerebroside er en type lipid (fedtsyre) som forekommer i hjernen og nerverne. Det er en slags sfingolipid, der består af en sfingosinbase forbunden med en sukker (saccharide) molekyle, normalt glukose eller galaktose. Cerebrosider er en vigtig komponent i cellemembraner i hjernen og nerverne, og de spiller en viktig rolle for celles funksjon og signaloverføring. Abnormaliteter i cerebrosidets metabolisme kan føre til forskjellige neurologiske lidelser, som for eksempel Gaucher sykdom.
Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:
Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
Bovine serum albumin (BSA) är ett protein som utvinns från nötkreatursserum. Det används ofta som en proteinkälla och stabilisator i biologiska system, exempelvis inom molekylärbiologi och cellbiologi. BSA har en mycket liknande struktur och funktion som mänsklig serumalbumin (HSA) och används ofta som kontrollprotein i immunologiska tester.
Fettsyrabindande proteiner, også kjent som fatty acid binding proteins (FABP), er ein type intracellulære proteiner som binder seg til og transporterer fedtsyrlige syrer i cellsystemet. De fungerer som en slags chauffør for fedtsyrane, som hjelper å transportere dem fra plasamemembranen inni cellen til de forskjellige organellene der de skal brukes. FABP-ene spiller også en viktig rolle i reguleringen av fedtsyremetabolismen og signalveien som er forbundet med fedtsyrer. Der er flere forskjellige typer av FABP-er, hver med sine egne unike egenskaper og funksjoner.
Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.
Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.
I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:
2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)
I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.
Eikosapentaensyra (EPA) är en typ av omega-3-fettsyra som förekommer naturligt i vissa matkällor, såsom fiskolja och alger. Den har flera potentiala hälsoeffekter, bland annat att minska inflammation, förbättra blodkärlsfunktionen och sänka triglyceridnivåer i blodet. EPA konverteras också till en annan typ av omega-3-fettsyra som heter docosahexaensyra (DHA) i kroppen.
Lungsurfaktanter, eller surfactanter som de ofta kallas på engelska, är ytaktiva substanser som produceras och secreteras av typ II alveolära celler i lungorna. Deras främsta funktion är att reducera ytanspänningen vid alveolarnas luft-vätskegräns, vilket underlättar för lungsäckarna att expandera och inte kollapsa när de utsätts för den negativa tryckskillnaden som uppstår när vi andas in.
Surfactanten består av ett komplext mix av lipider (främst fosfolipider) och proteiner, varav surfactantprotein A, B, C och D har visat sig ha viktiga funktioner i att stabilisera alveolärstrukturen, modulera immunförsvaret och skydda lungorna från infektioner.
Förlust eller onormalt nedsatt surfactantproduktion kan leda till allvarliga andningssvårigheter hos nyfödda barn, en patologisk tillstånd som kallas för respiratorisk distresssyndrom (RDS). Behandlingen innefattar ofta substitutionsbehandling med syntetiska surfactanter.
Alpha-Linolenic acid (ALA) är en typ av omega-3-fleromunsättad fettsyra som är essentiell, vilket betyder att kroppen inte kan producera den själv och måste få i sig den via kosten. ALA är en förstadium till andra omega-3-fleromunsättade fettsyror som eikosapentaensyra (EPA) och docosahexaensyra (DHA), vilka också har viktiga funktioner i kroppen. ALA är en 18 kol lång fettsyra med tre dubbelbindningar, och den kan hittas i växter som exempelvis frön, nötter och vegetabilisk olja.
Enligt medicinskt eller biokemiskt begrepp är en acyltransferas ett enzym som katalyserar överföringen av en acylgrupp från en donator till en acceptor. Denna reaktion kan skrivas som:
Donator + Acceptor → Donator-produkt + Acyl-acceptor
Acyltransferaser deltar i olika metaboliska processer, inklusive lipidmetabolism och aminosyremetabolism. Exempel på acyltransferaser är acetyl-CoA-acetyltransferas (förkortat ACAT), som katalyserar bildandet av acetoacetat från två molekyler acetyl-CoA, och cholesterolacyltransferas (förkortat CAT), som överför en acylgrupp från ett fettsyrastyrt kolväte till kolesterol för att bilda kolesterolester.
Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.
Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:
1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.
Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.
Cysteine är en svagt luktande sulfhydrylgrupp (SH)-bärande proteinogen aminosyra. Den har den kemiska formeln HO2CCH(NH2)CH2SH. Cystein kan bilda disulfidbindningar (-S-S-) med andra cysteiner, vilket är viktigt för tredimensionell struktur hos vissa proteiner. I enzymer spelar cystein ofta en roll som nukleofil i katalytiska reaktioner.
Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is essential for the human body. It is a 20-carbon fatty acid with four double bonds, and its chemical formula is C20H32O2. Arachidonic acid is an important precursor in the biosynthesis of various eicosanoids, which are signaling molecules that play crucial roles in inflammation, immune response, and other physiological processes.
Arachidonic acid is not produced by the human body and must be obtained through diet. It is found in high concentrations in animal products such as meat, eggs, and dairy products. Once ingested, arachidonic acid is stored in cell membranes, particularly in phospholipids.
When the body needs to produce eicosanoids, enzymes called cyclooxygenases (COX) and lipoxygenases (LOX) break down arachidonic acid into various metabolites, including prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating blood pressure, modulating immune responses, and mediating pain and inflammation. However, excessive production of eicosanoids can contribute to the development of various diseases, such as cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balanced intake of arachidonic acid is important for overall health.
"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
Fatty acid synthase (FAS) er ein kompleks enzymkomponent som syntetiserer langkjedede fettsyrer i levende organismer. Det består av flere underenheimer som samarbeider for å konvertere acetyl-CoA og malonyl-CoA til en fedtsyre med 16 kolonne, palmitat. Dette skjer ved en serie reaksjoner som inkluderer kondensasjon, reduksjon, desaturering og hydrolys. FAS fungerer i lipidsyntesen og er viktig for cellers vekst, overlevelse og proliferasjon.
I medisinsk sammenheng kan abnormale nivåer av FAS være forbundet med ulike sykdommer, som kreft, fedme og diabetes. Forstyrrelser i FAS-aktiviteten kan også spille en rolle i resistans mot bestemte typer behandling, som kjemoterapi og strålebehandling.
Fosfatidyletanolamin (PE) er en type fosfolipid som er en viktig komponent i cellemembranene til alle levende celler. PE utgjør om lag 20-30% av membranlipidene i eukaryote celler og er særlig rik i mitokondrier og ytre membranen til endosomane og lysosomane.
PE har en glycerolbakgrunn med to fedtsyrekedjor bundet til karbon 1 og karbon 2, og en fosfatgruppe bundet til karbon 3. På den andre side av fosfatgruppen finnes et aminogrupppe som kan være forbindet med en ethanolamin-grupp (som PE) eller en kolin-grupp (for å forme fosfatidylkolin).
PE spiller en viktig rolle i cellemembranstabiliteten, membrantransport og signaloverføring. Det kan også være involvert i apoptose (programmert celledød) og autofagi (et intracellulært nedbrytningsprosess).
Di-glycerider är en typ av lipidmolekyler som består av två molekyler glycerol (glycerin) som är esterifierade med fettsyror. Det betyder att fettsyrornas karboxylgrupp (COOH) har reagerat med varsin av glycerols hydroxylgrupper (-OH), vilket resulterar i en triglyceridmolekyl. Triglycerider är den vanligaste formen av fett som lagras i kroppen och hittas i matvaror som mjölkprodukter, nötter och frön.
Di-glycerider bildas när en triglycerid delvis hydrolyseras (bryts ner) under digestionen eller i livsmedelsförädlingen. De kan också syntetiseras i laboratoriet för användning som emulgeringsmedel, skummiddel och andra industriella tillämpningar.
I medicinsk kontext är di-glycerider inte särskilt väl studerade, men det finns vissa bevis på att höga nivåer av di-acylglycerider i blodet kan vara förknippade med insulinresistens och metabolisk syndrom.
Lipocalin-1, också känt somNGAL (Neutrofil Gelatinasassociated Lipocalin), är ett protein som primärt uttrycks i neutrofiler och kan fungera som en markör för akut inflammation och skada på njurarna. Proteinet binder till små molekyler, såsom fria fettsyror och steroider, och hjälper till att transportera dem inom kroppen. I njuren kan Lipocalin-1 stegras vid akut tubulär skada, vilket gör det användbart som en tidig indikator på njurskada i vissa medicinska sammanhang.
Proteolipider är ett slags molekyler som består av en protein- och en lipiddel. De förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer, inklusive människor. Proteolipider har viktiga funktioner för cellernas struktur och funktion, till exempel kan de vara involverade i signaltransduktion och cellytiska processer som energiomsättning och celldelning. Dessutom har proteolipider visat sig ha potential som terapeutiska mål för behandling av olika sjukdomar, till exempel neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
Kylomikroner är en typ av lipoproteiner som förekommer i blodet hos däggdjur. De har en diameter på omkring 75-120 nanometer och består huvudsakligen av triglycerider (en form av fett) och apolipoprotein B-48. Kylomikroner produceras i tarmens enterocyter under nedbrytningen av matfetter och transporterar lipider från tarmlumen till levern via blodomloppet. I levern kan lipiderna sedan användas för att producera andra lipoproteiner eller lagras som energireserv.
Sfingomyeliner är en typ av lipider, specifikt en sorts fosfolipid, som förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer. De består av en sfingosinbas och två fettsyror som är esterifierade till basen, samt en fosphatidylkolin-grupp. Sfingomyeliner har viktiga funktioner i cellmembranet, bland annat som stödjande strukturelement och som prekursorer för andra signalkomponenter. Förhöjda nivåer av sfingomyeliner kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar och ateroscleros.
'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.
I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:
1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.
Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.
Etanolamin, eller 2-aminoethanol, är en organisk förening med formeln HOCH2CH2NH2. Det är en primär amin och en sekundär alkohol, vilket gör den till en så kallad amфоfer. Etanolamin förekommer naturligt i levande vävnader och är en viktig building block i fysiologiska processer som exempelvis signalöverföring i nervsystemet. Det används också inom industrin, till exempel som råvara för att producera tillsatser till tvättmedel och kosmetika.
Karnitin är ett kroppseget, vitaminliknande ämne som spelar en viktig roll i cellernas energiproduktion. Det transporterar fettväten (förkortat acylgrupper) in i mitokondrier, de små organellerna i celler där energiomvandlingen sker. I mitokondrierna omvandlas fettväten till acetyl-CoA, som sedan kan användas i celldelningens energiproducerande process, citronsyracykeln.
Karnitin kan syntetiseras i kroppen från två aminosyror, lysin och metionin, men det kan också tas in via kosten genom att äta livsmedel som är rika på karnitin, till exempel rött kött, fisk och mjölkprodukter. Vissa personer med speciella medicinska behov, såsom patienter med förhöjd nivå av fettsyror i blodet (hyperlipidemi) eller med muskelsjukdomar, kan ha nytta av karnitintillskott.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
'Fosfolipas' är ett enzymsystem som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som innehåller en fosfatgrupp. Fosfolipasen klyver den bindning som finns mellan fettsyran och glycerolresten i fosfolipiden, vilket resulterar i att en fettsyra frigörs. Detta enzym delas vanligtvis in i fyra olika typer (A1, A2, B och C) beroende på vilken typ av bindning de klyver. Fosfolipaser har flera funktioner i kroppen, till exempel kan de vara involverade i cellytares signalering, cellmembraners uppbyggnad och nedbrytning samt i lipiders metabolism.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Fettalkoholer, också kända som estrar eller esterified fettsyror, är en typ av organisk kompound som bildas när en fettsyra esterifieras med alkohol. Denna reaktion kallas för esterificering. Fettalkoholer förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel frukt och grönsaker, men de kan även produceras syntetiskt. De används ofta inom livsmedelsindustrin som smak-, doft- och konserveringsmedel. I kroppen kan fettalkoholer metaboliseras till fettsyror och alkohol, men i högre doser kan de orsaka negativa effekter på lever och njurar.
Lysofosfatidylkoliner (även kallat lyso-PC eller LPC) är en typ av fosfolipid som förekommer naturligt i cellmembran hos djur, växter och mikroorganismer. Det är den deacylerade formen av fosfatidylkoliner (PC), där en fettsyra har avlägsnats från glycerolbakgrunden, vilket resulterar i en fristående fettsyra och ett lysofosfolipid.
Lysofosfatidylkoliner spelar viktiga roller inom cellbiologin, bland annat som signalmolekyler och deltagare i celldelning och celldöd. Vissa typer av lysofosfatidylkoliner kan också ha proinflammatoriska effekter och bidra till inflammation och skada på cellmembran vid vissa sjukdomstillstånd, såsom ateroskleros, neurodegenerativa sjukdomar och lunginflammation.
Flödesmätning med radioisotop, även känd som radiokärnflödesmätning, är en teknik för att mäta volymflödet i olika typer av medicinska tillämpningar. Denna metod innebär att man inför ett radioaktivt isotopmärkt ämne (radioisotop) i blodomloppet eller annat vätskeflöde och sedan mäter dess koncentration med hjälp av en gammakamera eller en annan typ av detektor.
I denna metod används ofta radioisotoper som krypton-85, xenon-133 eller teknetsium-99m. Dessa ämnen har kort halveringstid och avger gamma-strålning när de sönderfaller. När de införs i blodomloppet eller ett annat vätskeflöde kan man mäta deras koncentration med en gammakamera, som registrerar de utsända gammastrålningarna. Genom att känna till koncentrationen och hur snabbt isotopen försvinner från området kan man beräkna flödet i det aktuella området.
Flödesmätning med radioisotop används ofta inom medicinska specialiteter som kardiologi, neurologi och radiologi för att diagnostisera och bedöma olika sjukdomstillstånd, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar och neurologiska störningar. Det är en icke-invasiv metod som inte kräver någon operation eller injektion av kontrastmedel.
Unsaturated fats in diet refer to the type of fatty acids that have one or more double bonds in their chemical structure. These fats are considered heart-healthy because they can help lower levels of bad cholesterol and increase good cholesterol in the blood, reducing the risk of heart disease.
There are two main types of unsaturated fats: monounsaturated fats and polyunsaturated fats. Monounsaturated fats have one double bond in their chemical structure, while polyunsaturated fats have multiple double bonds.
Monounsaturated fats are found in foods such as olive oil, avocados, nuts, and seeds. Polyunsaturated fats are found in foods such as fatty fish (such as salmon and mackerel), flaxseeds, walnuts, and vegetable oils (such as soybean and corn oil).
It is recommended to include unsaturated fats in the diet as a healthier alternative to saturated and trans fats, which can increase the risk of heart disease when consumed in excess. However, it's important to remember that all fats are high in calories and should be consumed in moderation as part of a balanced diet.
'Tarmabsorption' er den proces hvor kroppen absorberer næringsstoffer, vand og mineraler fra tarmen. Det sker i forskellige dele af tarmen alt efter hvilken type næring der skal absorberes. Fx sker absorptionen af sukker primært i tolvfingertarmen, mens fedtabsorptionen foregår i tyndtarmen. Under tarmabsorptionen transporteres de absorberede stoffer gennem tarmens vægge og ind i blodet eller lymfen, hvorefter de fordeles til kroppens celler og organer.
Kolesterolester är en typ av lipid, eller fettsyra, som bildas i kroppen när kolesterol (en annan typ av lipid) binds till en fettsyra med hjälp av ett enzym kallat acetylkoenzym A:aktivatorprotein (ACAT). Kolesterolester är olösligt i vatten och transporteras istället runt i kroppen bundet till lipoproteiner, som ldl-kolesterol och hdl-kolesterol. Förhöjda nivåer av kolesterolester i blodet kan vara ett tecken på en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar.
En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.
Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.
Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.
Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.
Sfingolipider är en typ av lipider som innehåller en sfingosinbas, som består av en lång, kolvätekedja med en aminogrupp och en hydroxylgrupp. Denna bas kopplas till en fettsyra via en amidbindning och till en sockergrupp via en glykosidbindning. Sfingolipider delas in i tre huvudgrupper: ceramider, sfingomyeliner och glykolipider. De har många olika funktioner i cellen, bland annat som komponenter i cellytan och som signalmolekyler. Abnorma sfingolipider kan leda till sjukdomar såsom neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
Postprandial är ett medicinskt begrepp som refererar till den fysiologiska perioden efter en måltid, då kroppen absorberar och metaboliserar de näringsämnen som har intagits. Ordet "postprandial" kommer från latin och betyder "efter mat".
I kliniska sammanhang används postprandial ofta för att beskriva nivåerna av specifika substanser i blodet, till exempel glukos eller lipider, under denna period. Postprandiell hyperglykemi (PHG) är en ökning av blodsockernivåer efter en måltid, och det kan vara ett tecken på insulinresistens eller diabetes. På samma sätt kan postprandiella triglycerider (PPTG) vara högre hos personer med övervikt eller metabolt syndrom.
Det är värt att notera att den exakta tidsperioden som definieras som "postprandial" kan variera beroende på kontext och forskningsstudie, men ofta avser det en period från slutet av måltiden till ungefär två timmar därefter.
"Mikrosom" är ett begrepp inom cellbiologi och betecknar ett membran-belagt organell som förekommer i eukaryota celler, framförallt i leverceller hos djur. Mikrosomer innehåller enzymer som är involverade i nedbrytningen och omvandlingen av olika substanser, till exempel läkemedel, hormoner och giftiga ämnen. Dessa enzymer kallas för cytochrom P450-enzym och de är bland annat ansvariga för att göra främmande substanser vattenlösliga så att de kan utschelas från kroppen. Mikrosomer innehåller också andra enzymer som är involverade i lipid- och kolhydratmetabolismen.
I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.
Glycerol, också känt som glycerin, är en organisk förening med formeln C3H5(OH)3. Det är en tjock, söt, klar, odorlös vätska som är starkt hygroskopisk och nästan helt olöslig i etanol men lättlöslig i vatten och aketon.
I medicinsk kontext används glycerol ofta som ett sönderfallsskyddande medel, speciellt för nervsystemet, hjärnan och ögonen under operationer eller skador. Det kan också användas som en laxermedel på grund av dess förmåga att dra vatten till sig i tarmarna och stimulera defekationen. Glycerol är också en del av flera hudpreparat och läkemedelsformuleringar som hjälper till att behålla fuktighet och skydda huden.
Caprylater, även kända som caprinater, är en typ av ester som bildas när kaprilsyra (en fettsyra) reagerar med alkohol. Denna klass av ester är vanligt förekommande i naturen och har en mild, nötaktig doft. De kan användas inom parfymindustrin, men de har också andra tillämpningar, som exempelvis som lösningsmedel inom laboratoriemiljöer. Caprylater är också en komponent i vissa livsmedelsprodukter och kosmetiska produkter.
'Odlingsmedia' refererar till de näringsriktade material som används för att odla växter utan jord, ofta i kontrollerade miljöer såsom laboratorier, växthus eller inom hydrokultur. Odlingsmedier kan vara flytande eller fasta och innehåller vanligtvis en näringslösning med blandad sammansättning av vatten, näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för växternas tillväxt och utveckling. Andra komponenter som kan ingå i odlingsmedier är hormoner, vitaminer och buffertämnen för att hjälpa till att reglera pH-värdet.
Det finns olika typer av odlingsmedia beroende på vilken typ av växt som ska odlas och i vilket syfte. Några exempel är:
1. Agarplattor: De flesta mikrobiella kulturer odlas på agarplattor, en fast medium gjord av en geléartad substans framställd från alger eller svampar. Agaren innehåller näringsämnen och mineraler som är nödvändiga för att underhålla bakterier och svampar.
2. Hydroponisk medium: Detta är ett icke-jordbaserat system där växternas rötter placeras direkt i en näringsrik lösning som cirkulerar kontinuerligt genom systemet. Exempel på hydroponiska medier inkluderar perlitet, vermiculit, lavarock och kokosfiber.
3. Aeroponisk medium: I ett aeroponiskt system sprutas växternas rötter kontinuerligt med en fin dimma av näringsrik lösning i luften. Detta ger växterna en mycket syresatt rotmiljö och möjliggör snabbare tillväxt än traditionella jordbaserade system.
4. Koibaserad medium: I detta system odlas växter i ett substrat av kokosnötsskal, som är en hållbar och ekologisk alternativ till torv. Kokosnötsfibern har god vattenhållande förmåga och är rik på näringsämnen.
5. Torvbaserad medium: Torv är ett vanligt medium för odling av små plantor och frön. Det är en organisk substans som härstammar från torvmossor och har god vattenhållande förmåga och luftgenomsläppning.
6. Fast medium: I detta system planteras växterna i ett fast medium, till exempel sand, grus eller lera. Detta ger växterna en stabil struktur att växa i och förhindrar att de faller över.
'Mortierella' är ett släkte av svampar som tillhör divisionen Zygomycota. Dessa svampar förekommer naturligt i marken och kan bryta ned organiska material. Några arter av Mortierella kan orsaka sjukdom hos växter, men de är sällan patogena för människor eller djur. Släktet innehåller cirka 40 olika arter och är världsvid utbrett.
'Glukos' (eller 'glucose') er en slikket sukker som forekommer naturlig i kroppen og er den viktigste kilden til energi for alle levende celler. Glukosen er et enklert sukkermolekyl med formelen C6H12O6, og det er en monosakkarid, det vil si en type sukker som ikke kan deles i enkle deler uten å bli opløst i vann. Glukosen dannes i kroppen ved nedbryting av kostholdets kulhydrater og er en viktig energikilde for hjernen, musklene og andre kroppsdeler. Glukose blir også brukt i mange medisinske sammenhenger, for eksempel som en del av infusjoner for å behandle diabetes eller under kirurgiske operasjoner for å holde pasientens sukkerne på normal nivå.
Fettvävnad, även känd som adipös vävnad, är en speciell typ av bindväv som fungerar som ett energilager i kroppen. Den består av celler som kallas adipocyter, som innehåller lipider (fett) och är omgivna av ett rikt blodkärlsnätverk. Fettvävnad delas vanligtvis upp i två typer: brun fettvävnad och vit fettvävnad.
Brun fettvävnad innehåller fler mitokondrier än vit fettvävnad och är mer rik på blodkärl. Den fungerar primärt som en termogen (värmeproducerande) vävnad genom att oxidera lipider för att producera värme, istället för att lagra energi. Brun fettvävnad är vanligast hos spädbarn och små barn, men minskar i volym under uppväxten. Vuxna kan dock ha en viss mängd brun fettvävnad, särskilt i områden som halsen, överarmarna och ländryggen.
Vit fettvävnad är den vanligaste formen av fettvävnad och fungerar huvudsakligen som ett energilager. Den lagras under huden och runt inre organ. När kroppen behöver energi kommer lipider från vit fettvävnaden att omvandlas till fettsyror, som sedan kan användas som bränsle av celler i kroppen. Överskott av energiförråd lagras i form av triglycerider inom adipocyterna. Om individen intar mer energi än vad som behövs för kroppens grundbehov kan det leda till ökat fettlagring och därmed ökad volym av vit fettvävnad.
I onormala nivåer kan ökad mängd vit fettvävnad vara förknippad med ohälsa, såsom fetma, diabetes typ 2, hjärt- och kärlsjukdomar och vissa former av cancer. Det är därför viktigt att upprätthålla en balans mellan energiförbrukning och intag för att undvika onormala ökningar av vit fettvävnad.
Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.
'Kolvätena' är ett samlingsbegrepp för organiska föreningar som primärt består av kol och väteatomer. Dessa föreningar inkluderar alkaner, alkener, alkyner, aromatiska kolväten och halogenerade kolväten. Kolvätena kan variera i komplexitet från enkelkarbonkedjor till mycket komplexa molekyler som förekommer naturligt i levande organismer. De flesta kolväten är hydrofoba, det vill säga de löser sig inte i vatten men löser sig i organiska lösningsmedel. Många kolväten används som bränslen och råvaror inom industrin.
Tioesterhydrolas är ett enzym som bryter ned tioestrar till en karboxylsyra och en tiol. Detta enzym finns naturligt i levande organismer och hjälper till att reglera olika biokemiska processer inom cellen. Tioesterhydrolas har även potential som terapeutiskt mål för behandling av vissa sjukdomar, såsom ateroskleros och cancer.
Glycerofosfater är en grupp av lipider som innehåller glycerol (ett slags alkohol) som backbone, med en eller flera fosfatgrupper och ofta även en eller flera fettsyror kopplade till sig. De är viktiga beståndsdelar i cellmembranet hos levande organismer och fungerar också som energilager, särskilt i form av di- och triacylglycerofosfater (även kallat fosfolipider och triglycerider). Glycerofosfater deltar också i signaltransduktionsprocesser inom cellen.
Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.
I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.
Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.
Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is found naturally in the body and in certain foods. It plays an essential role in the structure and function of cell membranes, particularly in the brain and immune system.
When the body is injured or infected, arachidonic acid is released from the cell membrane and metabolized into various compounds called eicosanoids, which include prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating inflammation, blood clotting, and other physiological processes.
However, excessive production of arachidonic acid-derived eicosanoids can contribute to the development of various diseases, including cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balance of arachidonic acid in the body is important for overall health and wellbeing.
Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.
En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.
I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.
Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).
Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.
HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.
Stearoyl-CoA-desaturas är ett enzym som katalyserar en desaturationsreaktion där en enkelbindning i en fettsyra ersätts med en dubbelbindning. Specifikt konverterar det stearoyl-CoA till oleoyl-CoA, vilket innebär att den enkelbindningen som finns vid kolatom 9 i stearoyl-CoA reduceras till en konjugerad dubbelbindning. Detta enzym spelar därför en viktig roll i lipidmetabolismen och har visat sig ha ett samband med olika sjukdomstillstånd, såsom fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.
Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.
I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.
Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.
Lysofosfolipaser är en typ av enzymer som bryter ned specifika lipider (fettmolekyler) i cellmembranet, kallade fosfolipider. Namnet "lyso-" kommer från det grekiska ordet för lösning, och "fosfo-" och "-lipas" refererar till fosfolipid och enzym som bryter ned lipider, respektive.
Lysofosfolipaser bryter ned lysofosfolipider, som är en form av fosfolipider där en fettsyra har ersatts med ett vattenlösligt grupp. Dessa enzymer hjälper till att reglera mängden lysofosfolipider i kroppen och är viktiga för celldelning, celldödlighet och immunförsvar.
Det finns olika typer av lysofosfolipaser, inklusive A2-lysofosfolipas (LPLA2) och förmakslysofosfolipas (LpL). Dysfunktion eller onormalt uttryck av dessa enzymer har kopplats till olika sjukdomar, såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och kardiovaskulära sjukdomar.
'Myelin P2-protein' er ein proteine som fungerer som en del av myelinskjørslen rundt om nervebanane i hjernen og ryggmarga. Myelinet hjelper til å accelerere impulsene som sendes gjennom de nervevellene, noe som er viktig for normal nervfunksjon og kognisjon. P2-proteinet er en av flere proteiner som forekommer i myelinet og har blitt studert i forbindelse med sårbarheten til nervesystemet ved sykdommer som multippel sklerose (MS). Det kan også være involvert i reguleringen av myelinproduksjon og -oppretholde.
Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är vanliga i celldelar och cellmembran. Fosfolipasen A2 särskiljer sig från andra fosfolipaser genom att specifikt spjälka en fettsyra från den tvåtandade glycerolresten, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt befriade fettsyran är ofta en polyinsyresyra, som kan vara inblandad i inflammatoriska processer i kroppen. Fosfolipas A2-aktivitet har visat sig vara involverad i en rad fysiologiska och patofysiologiska processer, inklusive immunförsvar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
I medicinsk kontext är "smör" (engelska: butter) ett livsmedel som vanligtvis tillveras genom att skummjölken (den fasta beståndsdelen i mjölk) kyls och sedan skapar en emulsion med vatten genom att röra om. Smör är rikt på mättat fett och kan innehålla höga nivåer av kolhydrater och naturligt förekommande transfettsyror beroende på hur det har tillverkats. Det bör användas sparsamt i en balanserad diet på grund av sitt höga innehåll av mättat fett, som kan vara kopplat till ökat hjärt-kärlsjukdomsriskt.
Fosfolipasa A är ett enzym som bryter ned fosfolipider i lipidbilayernas cellyta genom att hydrolysera esterbindningarna i position 1 eller 2 i glycerolbackbonet. Det resulterar i att en fettsyra frigörs och ett lysofosfolipid bildas. Fosfolipasa A kan delas upp i två typer baserat på vilken esterbindning de hydrolyserar:
- Fosfolipasa A1 (PLA1): Hydrolyserar esterbindningen i position 1 och frigör en fettsyra från snabbskiktet (cytoplasmasidans) glycerolbackbone.
- Fosfolipasa A2 (PLA2): Hydrolyserar esterbindningen i position 2 och frigör en fettsyra från långsiktet (extracellulära sidans) glycerolbackbone. PLA2 är den mest studerade typen av fosfolipas A, och det finns flera olika isoformer som har olika funktioner i kroppen.
Fosfolipasa A-enzym har en rad biologiska roller, bland annat vid cellytans signalering, inflammation, immunförsvar och nedbrytning av lipoproteiner. Dessutom är fosfolipas A-aktivitet förhöjd i vissa sjukdomstillstånd, till exempel neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.
'Oljor' i medicinsk kontext refererar sig ofta till vegetabiliska oljor som används inom komplementär och alternativ medicin. Exempel på sådana användningsområden kan vara terapi mot muskelvärk, ledvärk eller hudinflammationer. Oljan extraheras vanligtvis från frön eller frukter från växter som ses ha potential för att erbjuda medicinska fördelar.
Det är viktigt att notera att effekterna och säkerheten av användning av olika oljor i medicinskt syfte kan variera, och det rekommenderas att alltid konsultera en läkare eller annan legitimerad hälsoexpert innan man börjar använda någon form av alternativ behandling.
"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.
Ceramidaser är en typ av enzym som bryter ned ceramider, en typ av lipider (fetter) som finns i celldelarna hos levande organismer. Ceramider spelar en viktig roll för cellmembranens struktur och funktion. Ceramidaser katalyserar reaktioner som bryter ned ceramider till mindre molekyler, vilket reglerar mängden ceramid i cellen. Dessa enzym har visat sig ha betydelse för celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och inflammation. Avvikelser i ceramidaser har associerats med olika sjukdomar, inklusive neurologiska störningar, cancer och diabetes.
Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.
I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.
Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.
Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.
Palmitinsyra - Wikipedia
Hallonfröolja - Life
Svartkumminolja kallpressad EKO 1000ml | Vegetabiliska Oljor
Handkräm test - Claus Porto Voga Hand Cream - Glamazon
Magnesiumstearat och stearinsyra | Alpha Plus
Sheasmör ansikte & hudvård | Hudvårdsingredienser | NIVEA
Köp Arganolja EKO Kallpressad 30 ml på Naturprodukter.se
GI, blodsocker och hunger
Ekologiskt Sheasmör | Nagelband | Torra händer
Omega-3 & Omega-6 | Biologi
Kostplanering.se - Innehållsförteckning, näring och RDI för SLV: Frukostost fett 13% Kavli berikad +ABCDE
september 2015 - 6 kilo, 6 veckor!
Regeringen ger Livsmedelsverket uppdrag att intensifiera sin rådgivning
Source of Life - Mini-Tabs No Iron - Nature's Plus - VitalAbo
Oljefrö grossist - Lans Grupo
Mjölkchoklad ospec. - kolhydrater, proteiner, fett, vitaminer och mineraler
Röding rå | MyGreatness
Nattljusolja 9% GLA kallpressad 30 ml (Eko) - Nordic birth
Äggula konventionellt - kolhydrater, proteiner, fett, vitaminer och mineraler
Kyckling ben rå m. skinn | MyGreatness
Ricinolja kallpressad ekologisk 100ml - Naturligt Vis
Druvkärnolja EKO
Jojobaolja, kallpressad - Mellickas
Solrosolja storpack
Korv fläskkorv kokt kött 48% - Diabetes
Näringsinnehåll i Sojaprotein kebab stekt frysvara typ Oumph® - Se & smaka
Mandelolja kallpressad 100 ml, Ekologisk - Naturligt Vis
Oljesyra1
- Jojobaoljan innehåller även av palmitinsyra, palmitolsyra, oljesyra och erukasyra som verkar utslätande för huden och motverkar uttorkning. (11hektar.se)
Myristinsyra C141
- De mest förekommande fettsyrorna är laurinsyra (C12:0), myristinsyra (C14:0) och palmitinsyra (C16:0) (se tabell 1). (kunskapsblad.com)
Naturligt2
- Den innehåller Palmitinsyra som finns naturligt i huden men som minskar med åldern. (ekendahls.com)
- Havtornsextraktet i MÜHLE-tvålen är rikt på palmitinsyra som stöder hudens regenerering på ett naturligt sätt. (nordicshaving.com)
Omega1
- Jag låg högt jämfört med modellpersonerna, vilka är referensramen, vad gäller arakidonsyra (omega-6) och palmitinsyra (mättat fett). (sockertjocken.se)
Procent1
- oleinsyra (cirka 34 procent), samt palmitinsyra (cirka 9 procent). (djusie.com)