"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."
Pyruvatsyntase, även kallad pyruvatkinas, är ett enzym som katalyserar omvandlingen av fosfoenolpyruvat till pyruvat under utvecklandet av ATP (adenosintrifosfat) och NADH i glykolysprocessen. Detta steg markerar slutet på glykolysens anaeroba fas. Pyruvatsyntas finns i två isoformer, L-formen som är aktiv i muskler och R-formen som är aktiv i levern.
NAD(P)H-oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av NADH (reducerad nicotinamidadenindinukleotid) eller NADPH (reducerad nicotinamidadenindinukleotidfosfat) till NAD+ (oxiderad nicotinamidadenindinukleotid) eller NADP+ (oxiderad nicotinamidadenindinukleotidfosfat), samtidigt som de reducerar ett elektronacceptor. Denna katalytiska process är central för cellens metabolism och energiproduktion, särskilt inom cellandning (oxidativ fosforylering) där NADH och NADPH fungerar som elektrondonatorer i den elektrontransportkedja som genererar ATP (adenosintrifosfat). NAD(P)H-oxidoreduktaserna kan också spela en viktig roll i det redoxbalansen
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
Oxidoreduktaser som är specifika för ketoner.
Glutaredoxin (Grx) är ett enzym som tillhör den familj av proteiner som kallas thioredoxin-liknande antioxidanter. Grx är involverat i cellens reduktiva processer och hjälper till att reglera cellers oxidativ stress genom att reducera disulfidbryggor i proteinerna och på så sätt återställa deras funktion. Det gör detta med hjälp av glutation, ett tripeptid som består av cystein, glycin och glutaminsyra, som en kofaktor. Grx är viktigt för cellens homeostas och har visat sig vara involverade i flera cellulära processer såsom signaltransduktion, DNA-reparation och proteinsyntes.
Proteindisulfidisomeraser (PDI) är en grupp enzymer som hjälper till att folda proteiner korrekt genom att katalysera oxidationen av sulfhydrylgrupper (-SH) till disulfidbindningar (-S-S-) mellan två cysteinrestaur i samma protein. Denna process är viktig för stabiliseringen av proteinstrukturen och funktionen hos många proteiner, särskilt inom det endoplasmatiska retiklet (ER). PDI-enzymet kan även agera reduktivt och bryta ned disulfidbindningar när det behövs för korrekt proteinfoldning.
'Oxidoreductases acting on sulfur group donors' är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationsreaktioner där svavelgruppen i en molekyl agerar som elektrondonator. Dessa enzymer delas in i underklasser baserat på vilka specifika svavelgrupper de agerar på, till exempel sulfid-, tiol- eller disulfidgrupper. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med cellens energiproduktion och detoxifiering av främmande ämnen genom att oxidera svavelgruppen i en molekyl, vilket ofta innebär att en svavelatom byts ut mot en syreatom.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Tioredoxiner är en familj av låtmolekulära protein som har antioxidativ funktion och bidrar till att reducera och oxidera andra molekyler i cellen. De består av två huvudsakliga former: tioredoxinreduktas och tioredoxinperoxidas. Tioredoxiner hjälper till att reglera cellers oxidativa status och är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, signalering och apoptos (programmerad celldöd). De kan också ha en skyddande effekt mot skada från fria radikaler och andra reaktiva syremolekyler.
Flavoproteiner är proteiner som binder flavinmononukleotid (FMN) eller flavinadensindinukleotid (FAD), två former av vitamin B2. Dessa koenzymers fungerar som elektrontransportörer i en rad biologiska reaktioner, inklusive oxidation-reduktionreaktioner. Flavoproteiner deltar i ett brett spektra av cellulära processer, såsom aerobisk and respiration, fotosyntes och metabolismen av aminosyror, fettsyror och karbohydrater.
Quinone reductases are a group of enzymes that catalyze the reduction of quinones to hydroquinones using NADH or NADPH as an electron donor. This reaction is important in the detoxification of quinones, which are produced during the metabolism of certain drugs and chemicals, as well as in normal cellular processes. High levels of quinone reductase activity have been associated with a reduced risk of cancer and other diseases, making it a potential target for therapeutic intervention.
"Oxidoreductases acting on aldehyde or oxo group donors" are a class of enzymes that catalyze the transfer of electrons from a donor (usually a reduced cofactor) to an oxo group acceptor, such as an aldehyde or ketone. This process often results in the formation of a new carbonyl group or the reduction of the oxo group to an alcohol. These enzymes play important roles in various metabolic pathways and are classified under EC number 1.2.
Elektrontransportkomplex II, også kendt som kompleks II eller succinatdehydrogenase, er et enzymkompleks involveret i cellens respirationsproces, der findes i mitochondriernes indre membran. Det fungerer både som en del af citronsyrens cyklus (også kendt som Krebs' cyklus eller citronsyrekredsløb) og den elektrontransportkæde, der genererer ATP (adenosintrifosfat), cellens energimolekyle.
Nanoarchaeota er en archaeal domæne som omfatter meget små, termofile arkeriae med en estimated genoms storrelse på 490.000 bp. Den type arkei som gav navn til denne gruppen, Nanoarchaeum equitans, lever som en obligat symbiont på en anden arkei, Ignicoccus hospitalis. Det er fortsatt uklart hvordan medlemmene av denne gruppen interagerer med deres miljø og hvilken slags roller de spiller i de økosystemer de lever i.
'Wolinella' är ett släkte av gramnegativa, anaeroba bakterier som normalt förekommer i munhålan och tarmen hos djur, inklusive människor. Dessa bakterier kan orsaka sjukdomar när de sprider sig till andra kroppsdelar, särskilt hos immungcomprometade individer. De är kända för sin förmåga att reducera nitrat till kvävegas och kan vara associerade med infektioner i mag-tarmkanalen och sår i munhålan.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Tioredoxin-disulfidreduktas är ett enzym som hjälper till att reducera, eller sänka, nivåerna av oxiderad tioredoxin i celler. Tioredoxin spelar en viktig roll i celldefenssystemet genom att hjälpa till att reglera cellers oxidativa status och underlätta neutraliseringen av skadliga fria radikaler. Tioredoxin-disulfidreduktas är ett väsentligt enzym för att hålla tioredoxinsystemet i balans, och störningar i dess funktion har visats vara relaterade till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Succinatdehydrogenas (SDH) är ett enzymkomplex som deltar i cellandningen, eller celldygnaden, i mitokondrier. Det katalyserar omvandlingen av succinat till fumarat i citronsyracykeln och reducerar samtidigt FAD (flavinadeningdion) till FADH2. SDH fungerar också som en del av elektrontransportkedjan, där FADH2 överför sina elektroner till ubichinon, vilket genererar ATP genom kemiosmos. Mutationer i generna för SDH kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurologiska störningar.
Kemiska grupper med de kovalenta disulfidbindningarna -S-S-. Svavelatomerna kan binda till såväl oorganiska som organiska molekyldelar.
Inom ekologi och miljö betecknar processer de naturliga företeelser som sker i ett ekosystem, såsom närings- och energicykler, kretslopp av materia, populationdynamik och succession, vilka alla bidrar till att forma och upprätthålla livets komplexa nätverk och jämvikter.
Ett enzym i oxidoreduktasklassen som katalyserar omvandlingen av beta-D-glukos och syre till D-glukono-1,5-lakton och peroxid. Det är ett flavoprotein med hög specificitet för beta-D-glukos. Enzymet bildas av Penicillium notatum och andra svampar och visar antibakteriell verkan i närvaro av glukos och syre. Det används för bedömning av glukoshalten i blod- eller urinprov medelst de färgämnen som bildas av reaktionens väteperoxid.
En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.
'Oxidoreductases Acting on CH-CH Group Donors' är ett samlingsnamn inom nomenklatur för en grupp enzymer som katalyserar oxidation-reduktionsreaktioner där kol-kol-bindningar (CH-CH) i organiska substance är donatorer av elektroner. Detta innebär att de hjälper till att överföra elektroner från en kolatom till en annan, vilket ofta leder till bildandet eller brytandet av kol-kol-bindningar. Exempel på enzymer som faller under denna kategori är dekarboxylaser och oxidaser.
Ett enzym som katalyserar oxidationen eller reduktionen av ferredoxin eller adrenodoxin i närvaro av NADP. EC 1.18.1.2.
Elektrontransportkomplex I, också känt som NADH-dehydrogenas, är ett enzymkomplex inblandat i cellandets elektrontransportkedja, som är lokaliserad i mitokondriens inner membran hos eukaryota celler och cellmembranet hos prokaryota celler. Detta komplex spelar en central roll i cellandets energiproduktion genom att oxidera NADH och reducera coenzym Q, vilket leder till pumpning av protoner över mitokondriens inner membran och skapande av ett protonkoncentrationsgradient. Denna gradient driver därefter syntesen av ATP, en energirik molekyl som används av cellen för att driva olika processer. Elektrontransportkomplex I består av flera subenheter och kofaktorer, inklusive flaviner, järn-svavelkluster och kvävebaserade grupper, som tillsammans utgör den aktiva plats där elektr
(5Z)-(15S)-11-alfahydroxy-9,15-dioxoprostanoat:NAD(P)+ delta(13)-oxidoreduktas. Ett enzym som är verksamt vid prostaglandin E och F katabolism. Det katalyserar reduktionen av dubbelbindningen i positi on 13-14 hos 15-ketoprostaglandiner och använder NADPH som kofaktor. EC 1.3.1.48.
Aldehydoxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar reduktionen av aldehyder till primära alkoholer med NAD(P)+ som elektronacceptor under aeroba förhållanden.
NADP, eller mer formellt NADP+ (nicotinamidadenindinukleotidfosfat), är ett viktigt koenzym i celler och spelar en central roll i cellers energihushållning och metabolism. Det är ett vattenlösligt koenzym som deltar i redoxreaktioner, det vill säga reaktioner där elektroner överförs mellan molekyler. NADP+ kan acceptera två elektroner och en proton (H+), vilket resulterar i att den reduceras till NADPH.
I en enkel mening är 'Pleurotus' ett släkte av soppar som innehåller flera vanligt förekommande comestibla arter, såsom ostronsopp (*Pleurotus ostreatus*) och skiveppelsopp (*Pleurotus eryngii*). Dessa soppar är kända för sina köttiga texturer och smakrika egenskaper. De odlas ofta kommersiellt och används i matlagning över hela världen.
En förening av riboflavin och adenosindifosfat. Den är koenzym till olika aeroba dehydrogenaser, t ex D-aminosyraoxidas och L-aminosyraoxidas. Syn. FAD.
NAD (Nicotinamid Adenin Dinukleotid) är ett viktigt koenzym som deltar i flertalet biokemiska reaktioner inom kroppen, särskilt vid cellandningen där det hjälper till att konvertera energireserver i form av kolhydrater, fetter och protein till ATP (Adenosintrifosfat), som används som direkt energikälla i cellerna. NAD förekommer i två former: NAD+ (oxiderad form) och NADH (reducerad form). Vid cellandningen oxideras NADH tillbaka till NAD+, vilket genererar elektroner som driver den elektrontransportkedja som producerar ATP. Därutöver är NAD också inblandat i andra processer såsom DNA-reparation och cellulär signalering.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
En koenzym är ett organisk molekyl som hjälper till att aktivera enzym, en protein som accelererar kemiska reaktioner inom celler. Koenzymer binder till enzym vid en viss aktivt site och hjälper till att omvandla substrat, den ursprungliga molekylen som enzymet agerar på, till produkt, den slutgiltiga molekylen som bildas efter reaktionen. Koenzymer deltar ofta i oxidation-reduktionreaktioner och kan hjälpa till att överföra elektroner eller protoner mellan substrat. Ett exempel på en koenzym är NAD+ (nikotinamidadenindinukleotid), som hjälper till att överföra elektroner i cellandningen.
En grupp proteiner som har järn-svavelkomplexet som prostetisk grupp. Dessa proteiner deltar i alla viktigare elektrontransportförlopp: fotosyntes, andning, hydroxylering och bakteriell väte- och kvävefixering.
Flaviner är en grupp organiska föreningar som fungerar som prostetiska grupper inom flavoproteiner, vilka är involverade i biologiska oxidations-reduktionsprocesser. Flavinmononukleotid (FMN) och flavinadensindinukleotid (FAD) är två exempel på flaviner som spelar en viktig roll inom cellers metabolism, såsom i andningen och i nedbrytningen av fettsyror, kolhydrater och aminosyror.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Enligt nomenklaturen för enzym är "Oxidoreductases Acting on CH-NH2 Group Donors" en kategori av enzymer som katalyserar oxidoreduktionsreaktioner där en grupp doneras från en kol-kväve-bindning i en substratmolekyl. Detta innebär att en funktionell group med en kolatom bundet till en kväveatom (CH-NH2) agerar som ett proton- och elektrondonator till en acceptormolekyl, vilket resulterar i oxidation av substratet.
Prokaryotiska celler är en typ av cell som saknar ett definierat cellkärnhus och andra membranomslutna organeller, inklusive mitokondrier, kloroplasti och endoplasmatiskt retikulum. De omfattar bakterier och archaea och är vanligen mindre än eukaryotiska celler. Deras genetisk information finns i en cirkulär, bakteriechromosom som ligger fri i cytoplasman. Prokaryoter har ett enklare cellyta med två huvudsakliga komponenter: peptidoglykan-rika cellväggar och yttermembran. De reproducerar sig ofta asexuellt genom binär fission.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Protoklorofyllid är ett grönt pigment som förekommer hos vissa fotosyntetiserande bakterier, såsom cyanobakterier och grönsvarta sulfurbakterier. Det är en föregångare till protoklorofyll a och b, vilka är de två formerna av protoklorofyll som finns hos högre växter och alger. Protoklorofyllid absorberar ljus i det röda delområdet av det visible spektret (vid ungefär 650 nanometer) och reflekterar grönt ljus, men det är mindre effektivt vid fotosyntes jämfört med protoklorofyll a och b.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En tiolhaltig, icke-essentiell aminosyra som vid oxidation bildar cystin.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Flavinmononukleotid-reduktas (FMN-reduktas) är ett enzym som reducerar Flavinmononukleotid (FMN) till Flavanodihydrogen (FH2) genom att transfera två väteatomer från NADPH till FMN.
Stabila elementarpartiklar med den minsta, kända negativa laddningen. Elektroner ingår i alla grundämnen. De kallas även negatroner. Positivt laddade elektroner kallas positroner. Elektronernas antal, energinivå och placering runt atomkärnor avgör grundämnens kemiska identitet. Strålflöden av elektroner kallas katodstrålar eller betastrålar, en högenergistrålning som uppstår vid kärnsönderfall.
I en enkel medicinsk definition, är periplasma den kompartment inom en grampositiv eller gramnegativ bakteriens cellvägg som innehåller ett geléartat material och cytoplasmatisk membran. Det utgör den yttre delen av cellmembranet och innesluter periplasmiska vesiklar, enzymer och andra proteiner som är involverade i olika cellyta, såsom näringsupptag, sekretion och detoxifiering. Periplasman är också platsen för enzymer som hjälper till att bryta ned antimikrobiella peptider och andra skadliga molekyler som kan tränga igenom cellväggen.
Ett glukosdehydrogenas som katalyserar oxidation av beta-D-glukos till D-glukono-1,5-lakton, under medverkan av NAD och NADP som koenzymer. EC 1.1.1.118; 1.1.1.119.
En klass enzymer som katalyserar geometriska eller strukturella förändringar inom en molekyl, med en enda produkt som resultat. Reaktionerna medför inte någon nettoförändring i halten av föreningar, annan än substratet och produkten. EC 5.
Ett järnfritt flavoprotein med låg molekylvikt (16 000), innehållande en molekyl flavinmononukleotid (FMN), som erhållits ur bakterier odlade på ett järnfritt medium. Det kan ersätta ferredoxin i alla elektronöverföringsfunktioner i bakterieceller.
Rhodobacter capsulatus är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som tillhör alfaproteobakterierna (Alphaproteobacteria). Den är känd för sin förmåga att utföra fotosyntes under anoxiska förhållanden och kan bilda pigmenterade granuler, så kallade utsvällningar, som innehåller bakteriekolerider. R. capsulatus är också känd för sin förmåga att fixera kväve och är därför användbar inom bioteknologi för produktion av kommersiella proteinprodukter.
System av enzym som verkar i följd genom att katalysera på varandra följande reaktioner sammankopplade med gemensamma metabola intermediärer. De kan medverka i en enkel omsättning av vattenmolekyler eller väteatomer, eller vara förknippade med stora supramolekylära strukturer som mitokondrier eller ribosomer.
Ett enzym som katalyserar reaktionen 2 glutation + NADP+ = glutationdisulfid + NADPH + H+. EC 1.8.1.7.
Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Enzymer i oxidoreduktasklassen som katalyserar dehydrogenering av hydroxisteroider. EC 1.1.1.-.
I en enkel mening kan 'PQQ-kofaktor' definieras som ett koenzym eller en prostetisk grupp som hjälper till att katalysera en biokemisk reaktion i levande organismer, inklusive människor. PQQ står för pyrroloquinolinkinon, och det är ett mycket potent antioxidativt ämne som har visat sig ha potential som en närings supplement för att möjligen förbättra hälsa och livslängd. Som en del av ett enzym komplex kan PQQ-kofaktorn bidra till att underlätta elektronöverföringen mellan molekyler, vilket är nödvändigt för cellandningen och andra viktiga biokemiska processer i kroppen.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.
Periplasmiska proteiner är proteinmolekyler som lokaliseras i det periplasmiska rummet, ett kompartment mellan cellmembranet och yttre membranet hos grampositiva bakterier och vissa gramnegativa bakteriers yttre membran.
Xantindehydrogenas är ett enzym involverat i kolesterolmetabolismen, som katalyserar omvandlingen av xantinal och NAD+ till urat och NADH.
'Oxidoreduktaser, O-demetylering' refererar till en grupp enzymer som katalyserar oxidationen och reduktionen av molekyler, samt den process där en metylgrupp (-CH3) avlägsnas från en substans genom oxidativ demetylering.
Tidigare kallade arkebakterier. De utgör en av de tre huvudgrupper (domäner) av alla levande organismer som anses representera olika utvecklingsriktningar. De två övriga är bakterier och eukaryoter. A rkebakterierna har speciellt RNA, saknar peptidoglykan, men har eterbundet fett i cellmembranen, och de lever i speciella miljöer.
Bärnstenssyra är en karboxylsyra med tre kolatomer, som naturligt förekommer i vissa djursyror och kan användas inom medicinen som ett smältpunktssänkande excipient i läkemedelstillverkning.
"Sugar alcohol dehydrogenases (SADHs) are a group of enzymes that catalyze the reversible oxidation and reduction reactions involving sugar alcohols, also known as polyols, to and from their corresponding aldoses or ketoses. These enzymes play a crucial role in the metabolism of sugar alcohols in various organisms, including bacteria, fungi, and plants."
En medicinsk definition av begreppet 'Fumarater' är ett enzym som katalyserar den reversibla reaktionen där fumarat konverteras till malat i citronsyracykeln, även känd som Krebs-cykeln eller citratcykeln. Fumarat är en mellanprodukt i denna metaboliska väg och spelar en viktig roll i cellens energiproduktion.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av (S)-malat och NAD+ till oxaloacetat och NADH. EC 1.1.1.37.
Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Selenocysteine is a rare, genetically encoded amino acid that contains selenium and is incorporated into certain proteins at specific UGA codons, which typically serve as stop codons for protein synthesis. This unique amino acid plays a crucial role in the function of several selenoproteins that are involved in various biological processes, including antioxidant defense, thyroid hormone metabolism, and DNA synthesis.
Dihydrolipoamiddehydrogenase är ett enzym som deltar i flera cellulära energiproducerande processer, inklusive citronsyracykeln och pyruvatdehydrogenaskomplexet. Det katalyserar reduktionen av dihydrolipoylresten tillbaka till lipoylresten i dessa komplexa system, vilket är en nödvändig process för att fortsätta energiproduktionen. Defekter i detta enzym kan leda till allvarliga metabola störningar och sjukdomar.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.
Selenoproteiner är proteiner som innehåller aminosyran selenocystein, vilket är den enda naturligt förekommande aminosyran som inkluderas i proteinsekvenser genom ett specifikt stoppkodon (UGA) i mRNA. Selenocystein har en seleenatom i sin sidokedja och fungerar ofta som en reaktivt centrum i enzymer, där den deltar i redoxreaktioner och skyddar mot oxidativ skada. Det finns 25 kända humana selenoproteiner, inklusive glutationperoxidaser, thioredoxinreduktaser och iodtyrosindehalogenas. De flesta av dessa proteiner är involverade i antioxidativt försvar, skydd mot skadlig oxidativ stress och underhåll av cellernas reducerade status.
"Sekvenshomologi" refererar till den grad av likhet mellan två eller flera DNA-, RNA- eller proteinsekvenser som indikerar ett evolutionärt relaterat ursprung. Högre sekvenshomologi antyder närmare evolutionär släktskap mellan de jämförda biomolekylerna.
Den genetiska massan hos bakterier.
Det område i ett enzym som genom verkan på sitt substrat utlöser en enzymreaktion.
Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Elektrontransportkomplex III, även känt som cytochrom b-c1 komplex eller ubihydrokinas, är ett enzymkomplex inblandat i den mitokondriella elektrontransportkedjan, där det katalyserar överföringen av elektroner från ubichinol till cytochrom c. Detta steg genererar energi i form av protonmotivkraft, vilket används för att producera ATP, den huvudsakliga energikällan i celler.
En livsmiljö utan syrgas.
Ett enzym som reversibelt katalyserar oxidation av en aldos till en alditol. Det har specificitet för många aldoser. EC 1.1.1.21.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
En tripeptid som spelar många roller i celler. Den konjugerar med läkemedel så att dessa kan göras mer lösliga för utsöndring, verkar som koenzym, deltar i ändringar i proteindisulfidbindningar och reducerar peroxider.
Kolväteringar med två ketondelar i någon position. De kan substitueras i alla positioner utom där ketongrupperna sitter.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Ubiquinon, även känt som koenzym Q10, är ett lipidlösligt antioxidant som naturligt förekommer i alla celler i den mänskliga kroppen. Det spelar en viktig roll i cellernas energiproduktion genom att hjälpa till att överföra elektroner i mitokondrierna, de subcellulära organellerna som är ansvariga för cellens energiproduktion. Ubiquinon bidrar också till att skydda cellmembranen från skada orsakad av fria radikaler och hjälper till att reglera celldelning och apoptos, en normal och nödvändig process där celler elimineras för att underhålla homeostas i kroppen.
I jord och vatten vanligt förekommande saprofytisk, grampositiv bakterie.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.
"Sekvensanalys är en bioinformatisk metod för att undersöka, jämföra och alignera DNA- eller proteinsekvenser med hjälp av datorsystem, för att fastställa deras evolutionära samband, strukturella egenskaper och funktionella roller."
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Ett släkte rörliga eller icke-rörliga, grampositiva bakterier av familjen Bacillaceae. Många arter har identifierats, varav några är patogena. De lever i vatten, jord och i tarmkanalen hos människor o ch djur.
Proteiner från Escherichia coli.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
"Sekundær proteinstruktur refererer til den lokale, regulære foldning af en del af et proteins peptidkæde, der er stabiliseret af hydrogenbindinger mellem aminosyrestrupperne, f.eks. alfa-helix eller beta-skal."
Proteiner som har en eller fler hårt bundna metalljoner i sin struktur.
Ett enzym som reversibelt katalyserar slutsteget i alkoholjäsning genom reduktion av aldehyd till alkohol. När det gäller etanol, så reduceras acetaldehyd till etanol i närvaro av NADH och väte. Enzym et är ett zinkprotein med verkan på primära och sekundära alkoholer hemiacetaler. EC 1.1.1.1.
En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.
'Växter' är en botanisk term som definierar en grupp organismar som utmärks av celldelning genom vävnadsomslutande delning, kärndelning genom mitos och cellväggar byggda av cellulosa. De flesta växter har också klorofyll och kan därför producera sin egen näring genom fotosyntes.
Ett system av cisterner (vätskefyllda hålrum) i cytoplasman hos många celler. Ställvis går det endoplasmatiska nätverket i ett med plasmamembranet eller kärnhöljets yttermembran. Om nätverksmembranets ytor är täckta med ribosomer sägs det vara kornigt, annars sägs det vara glatt.
En aminosyrasekvens i en polypeptid eller en nukleotidsekvens i DNA eller RNA som är den samma hos flera arter. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv består ofta av bevarade sekvenser.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
Stereoisomerism är en form av isomeri, där två eller fler molekyler har samma kemiska formel och struktur, men differar i rumslig orientering av deras atomgrupper. Detta innebär att de har samma typ och antal atomer, men skiljer sig åt genom att vara speglar av varandra, liknande vänster- och högerhanden, vilket kallas att vara en form av "enantiomerer". Stereoisomeri är viktigt inom farmakologi eftersom olika stereoismoriska former av samma molekyl kan ha olika biologiska aktivitet och effekter på levande organismer.
"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."
Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.
En grupp cytokromer med kovalenta tioeterbindningar mellan den ena av eller båda protohemvinylsidokedjorna och proteinet.
Alla proteiner som förekommer i svampar.
Komplexa samlingar av enzymreaktioner som är förenade med varandra genom sina produkt- och substratmetaboliter.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
En analysmetod som används för att bestämma ett kemiskt ämne utifrån dess massa med hjälp av någon form av masspekrometer.
Elektropositiva grundämnen som kännetecknas av böjlighet, smidbarhet, glans och värmelednings- och elektrisk ledningsförmåga. De kan ersätta vätejonen i syror och bilda baser med hydroxylradikaler.
Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.
"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.
'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
Spektrofotometri är en teknik för att mäta absorptionen av ljus av olika våglängder, vilket används inom medicinen för att exempelvis bestämma koncentrationen av olika substanser i ett prov, såsom blodprov.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
'Saccharomyces cerevisiae proteins' refererar till proteiner som är specifika för jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Detta organismer är välstuderade modellorganismer inom molekylärbiologi och genetik. Proteiner från Saccharomyces cerevisiae har varit av central betydelse för att förstå grundläggande cellulära processer, såsom celldelning, transkription, translation, DNA-replikering och metabolism. Många proteiner från Saccharomyces cerevisiae har blivit välkaraktäriserade och används ofta som referensproteiner i forskning.
Ett släkte blommande växter i den norra tempererade zonen. Arten A. thaliana används för växtgenetiska studier.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar o oxidations-reduktionsreaktioner, där elektroner överförs från ett ämne (donator) till ett annat (acceptor). I dessa reaktioner ändras donatorns oxidationstal medan acceptorns oxidationstal minskar. Oxidoreduktaser delas in i olika klasser baserat på de aktiva centra där elektronöverföringen sker, till exempel:

1. Oxidas (EC 1) - använder molekylär syre som acceptor
2. Dehydrogenaser (EC 1.1) - överför väteatomer mellan substrat och NAD+/NADP+ eller FAD
3. Reduktaoser (EC 1.2) - använder kemiska reduktanter som acceptorer
4. Oxidoreduktaser som överför elektroner till metalljoner (EC 1.16-1.19)

Oxidoreduktaserna är viktiga för cellens energiproduktion, metabolism och homeostas.

Pyruvatsyntas (eller pyruvat syntase) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av pyruvat till acetyl-CoA, en reaktion som sker i mitokondrien under cellandningen. Denna process kallas också oxidativ dekarboxylering av pyruvat och är en viktig del av citronsyracykeln (även känd som Krebs cykel eller TCA-cykel), där energi utvinns från näringsämnen såsom socker, fetter och aminosyror. Acetyl-CoA fortsätter sedan att indras i citronsyracykeln för att producera ATP, ett energibärande molekyl som används av cellen för olika processer.

NAD(P)H-oxidaseredukter (EC 1.6.99.x) är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av NADH eller NADPH till NAD(P)+ och reduktionen av syre till vatten, under produktionen av superoxidradikaler (O2*-). Denna reaktion är välkänd från den fagocyta utlösta respiratoriska bursprängningen hos fosolipaser C-stimulerade neutrofiler.

I människor finns det en familj av NAD(P)H-oxidaseredukter, kända som NOX/DUOX-enzymkomplexen, som inkluderar:

1. NOX1 (NADPH-oxidas 1): uttrycks i kolon, hjärta, muskler och andra vävnader.
2. NOX2 (NADPH-oxidas 2 eller gp91phox): uttrycks främst i fosolipaser C-stimulerade neutrofiler och makrofager.
3. NOX3: uttrycks huvudsakligen i innerörat.
4. NOX4 (NADPH-oxidas 4 eller NOH-1): uttrycks i flera typer av celler, inklusive njurar, hjärta, muskler och endotelceller.
5. NOX5: uttrycks i testiklar, lymfocyter, endotelceller och andra vävnader.
6. DUOX1 (Dual oxidase 1): uttrycks huvudsakligen i tarmen och sköldkörteln.
7. DUOX2 (Dual oxidase 2): uttrycks huvudsakligen i lungor, sköldkörtel och hud.

Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellsignalering, immunförsvar, homeostas och patologiska processer som inflammation, oxidativ stress och celldöd.

Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.

Ketonoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alfa-ketosyror till deras korresponderande karboxylsyror, samtidigt reduceras NAD+ till NADH. Detta enzym förekommer hos bakterier och används i deras metabolism för att bryta ned ketonkroppar som bildats under metabolismen av fettsyror. Ketonoxidoreduktas är också känt som d-beta-hydroxyacid dehydrogenas (D-β-HAD) och är viktigt för anaeroba bakteriers ämnesomsättning.

Glutaredoxin (Grx) er ein forekommende type av enzymer i levende celler, som tilhører den større klassen av antioxidative proteiner kalt "thiol-reduktaser". Disse enzymene spiller en viktig rolle i å beskytte celler mot skade som kan skyves i arv ved overproduksjon av frie radikaler og andre reaktive syre spelets (ROS) under normale fysiologiske prosesser, men også under krankhets- og stressforhold.

Glutaredoxiner er specifikt involvert i å redukere disulfidbindinger i proteiner ved hjelp av glutathion (GSH) som elektrondonor. De kan også være involvert i andre cellulære prosesser, såsom DNA-syntese og homeostasisk regulering av jern. Der er flere forskjellige typer glutaredoxiner, og de har spesifikke subcellulære lokalisasjoner og funksjoner i cellen.

I allmennhet bidrar glutaredoxiner til å holde redox-miljøet i cellen i balanse og hjelper til å beskytte cellen mot oxidativ stress og skade. Dysfunksjon i glutaredoxin-systemet kan være involvert i ulike sykdommer, inkludert krftighetslidelser, neurodegenerative lidelser og kreft.

Protein disulfide isomerases (PDI) är ett slags enzym som hjälper till att folda proteiner korrekt inne i celler. Specifikt hjälper PDI till att bilda, bryta och omstrukturera disulfidbindningar mellan cysteinresterna i proteinerna. Disulfidbindningar är en typ av kemisk bindning som stabiliserar proteins tridimensionella struktur och hjälper till att ge proteinerna deras funktionella form. PDI-enzymen finns främst i endoplasmatiska retiklet (ER), ett membranomslutet kompartment inne i eukaryota celler, där proteinfaltning och modifiering sker.

'Oxidoreductases acting on sulfur group donors' är en grupp enzymer som katalyserar reaktioner där svavelgruppdonorer oxideras. Dessa enzymer deltas in i underklasser baserat på vilket slags svavelgruppdonor de agerar på och vilken typ av oxidation som sker.

Exempel på enzymer inom denna grupp är sulfotransferaser, som överför en svavelatom från en svaveldonator till en acceptormolekyl, och sulfatreduktaser, som reducerar svavelatomer i organiska sulfatföreningar till sulfidgrupper.

Det är värt att notera att denna definition är baserad på klassificeringen av enzymer enligt den internationella nomenklaturen för enzymer (EC-nummer), som etablerats av International Union of Biochemistry and Molecular Biology (IUBMB).

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Tioredoxiner är en familj av låtmolekulära protein som har antioxidativ funktion i levande celler. De hjälper till att reglera oxidativ stress genom att reducera peroxider och andra reaktiva syrespecies. Tioredoxiner innehåller en aktivt centrum med två cysteinrestaur som kan reduceras av tioredoxinreduktas, ett enzym som tillhandahåller elektroner till tioredoxinet för att regenerera dess reducerade form. Tioredoxiner deltar också i andra cellulära processer, inklusive DNA-syntes, transkription och apoptos.

Flavoproteiner är proteiner som innehåller en eller flera flavinkoenzymgrupper, vanligtvis i form av FAD (flavinadenindinukleotid) eller FMN (flavinmononukleotid). Dessa koenzymgrupper deltar som elektronmottagare och -donatorer i en rad olika biokemiska reaktioner, inklusive oxidation-reduktionreaktioner. Flavoproteiner är involverade i ett brett spektra av cellulära processer, såsom celldygningsprocesser, metabolismen av aminosyror, fettsyror och karboxylsyror, samt i det elektrontransportsystemet. Exempel på flavoproteiner är dekonsyderaser, xantinoxidas och sarcosinoxidas.

Quinone reduktaser (QR) är en grupp enzymer som katalyserar reductionen av kvävebaserade eller svavelbaserade kvioner till deras respektive hydrokinoler. Det finns två huvudtyper av quinone reduktaser: NAD(P)H-avhängiga quinone reduktaser (EC 1.6.99.2) och FAD-avhängiga quinone reduktaser (EC 1.3.5.1).

NAD(P)H-avhängiga quinone reduktaser är enzymer som katalyserar reductionen av kvävebaserade kvioner till hydrokinoler med hjälp av NADH eller NADPH som elektrondonator. Dessa enzymer har en viktig roll i cellers skydd mot oxidativ stress, genom att reducera potential-skadliga kvävebaserade kvioner till deras mindre reaktiva hydrokinoler.

FAD-avhängiga quinone reduktaser är enzymer som katalyserar reductionen av både kvävebaserade och svavelbaserade kvioner till sina respektive hydrokinoler med hjälp av FAD som elektrondonator. Dessa enzymer deltar i cellers elektrontransportkedjor, där de hjälper till att transportera elektroner från reducerade koenzymer till terminala elektronacceptorer.

Quinone reduktaser har också visat sig ha potential som mål för cancerterapi, eftersom vissa typer av quinone reduktaser är överförda i cancerceller jämfört med normala celler.

'Oxidoreductases acting on aldehyde or oxo group donors' are a class of enzymes that catalyze the transfer of electrons from an aldehyde or ketone group to an electron acceptor. This process often involves the reduction of the carbonyl group (C=O) to a hydroxyl group (C-OH), and it is a part of various metabolic pathways in living organisms.

The systematic name for this class of enzymes in the International Union of Biochemistry and Molecular Biology (IUBMB) nomenclature is "oxidoreductases, acting on the CH-OH group of donors, NAD(P)+ as acceptor." They are further divided into subclasses based on the type of electron acceptor, such as NAD+ or O2.

Examples of enzymes in this class include alcohol dehydrogenases, aldehyde dehydrogenases, and xanthine oxidase. These enzymes play important roles in various biological processes, including energy metabolism, detoxification, and biosynthesis.

Elektrontransportkomplex II, också känd som komplex II eller succinatdehydrogenas (SDH), är en viktig del av den mitokondriella elektrontransportkedjan i celler. Det består av flera proteiner och koenzym Q (ubihinon) och har två huvudfunktioner:

1. Succinatdehydrogenasaktivitet: Komplex II katalyserar oxidationen av succinat till fumarat i citronsyracykeln, under vilken fumarat reduceras till ubihinon (Q). Detta ger upphov till en elektron som överförs till koenzym Q.
2. Elektrontransport: Elektronen från succinatdehydrogenasaktiviteten överförs till koenzym Q, vilket är ett lipidsolubelt elektrontransportmedel i mitokondriella membranet. Elektronen transporteras sedan vidare genom komplex III och IV för att generera ATP (adenosintrifosfat) via oxidativ fosforylering.

Elektrontransportkomplex II är därför en viktig länk mellan citronsyracykeln och den mitokondriella elektrontransportkedjan, vilket gör att det spelar en central roll i cellens energiproduktion.

Nanoarchaeota är en archaeal fylum (eller domän) som innehåller extremt små arkéer. Dessa organismer upptäcktes först 2002 och har sedan dess varit ett ämne för forskning på grund av deras unika egenskaper och oklara evolutionära relationer till andra arkéer.

En typisk Nanoarchaeota-cell är mycket liten, med en diameter på endast 400 nanometer eller mindre. Dessa celler saknar vanliga cellytor och har i stället en membranomantel som omger deras cellkärna.

Nanoarchaeota-arkéerna lever ofta som parasiter eller symbionter på andra arkéer, främst inom fylumet Ignicoccus. De är anaeroba och tros livnära sig på aminosyror och peptider från värdcellen.

Trots att Nanoarchaeota har studerats intensivt under de senaste två decennierna, finns det fortfarande mycket som är okänt om deras biologi, evolution och ekologi.

Wolinella är ett släkte av gramnegativa, anaeroba bakterier som tillhör familjen Succinivibrionaceae. Den mest studerade arten inom släktet är Wolinella recta, som förekommer naturligt i människans tarmflora och har potential att orsaka sjukdom hos värdar med nedsatt immunförsvar. Bakterien är kemoorganotrof och oxiderar väte till vatten under syrebrist, vilket gör den till en viktig del av den anaeroba fermentationsprocessen i tarmkanalen.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Tioredoxin-disulfidreduktas (TDR) är ett enzym som hjälper till att reducera, eller sänka, oxidationsgraden på proteiner i celler. Det gör detta genom att överföra elektroner från NADPH till disulfidbryggor i proteinerna, vilket bryter dem ned och reducerar proteinet. TDR är viktigt för att hålla cellens reduktiva potential i balans och för att skydda cellen mot oxidativ stress. Det spelar också en roll i celldelning, signaltransduktion och andra cellulära processer.

Succinatdehydrogenas (SDH) er ein kompleks enzym i menneskers og andre organismaers celleenergiometing, kjent som celler respirasjon. SDH finst i mitokondriets membran og spiller en viktig rolle i både den aerobe glykolysen og citronsyrens syklus (Krebs-syklus).

SDH består av fire underenheter, SdhA, SdhB, SdhC og SdhD, som tilsammen katalyserer overføringa av elektroner fra sukcinat til molekyler av fosfin (FAD) og herefter til ubihinon. Dette resulterer i oksideringen av sukcinat til fumarat og genereringen av prosentrer av ATP, det primære energimolekylet i levende organismer.

SDH er også kjent som kompleks II av elektrontransportkjeden i mitokondriets membran. Defekter i SDH-genera kan føre til medisinske tilstander som for eksempel paragangliom, phaeochromocytoma og hereditary leiomyomatosis and renal cell cancer (HLRCC).

"Disulfides" er ein type av kjemisk binding som ofte forekommer i proteiner. I denne typen av binding har to svømlelegger i proteinets oppbygging – ofte to sulfhydrylgrupper (–SH) – reagert med hverandre og formet en disulfidbinding (–S–S–). Disulfidbindinger stabliserer proteinet ved å holde de to svømleleggerne i en fast, foldet konfigurasjon. Disulfidbindinger er vanlige i utenforholdsholdende proteiner som finnes i blodet og i fedtet, men de kan også forekomme i andre typer av proteiner.

I medicinsk kontext är processer inom ekologi och miljö relaterade till de faktorer utanför människans direkta kontroll som kan påverka hälsa och sjukdom. Detta inkluderar:

1. Exponering för skadliga miljögifter: Tungmetaller, persistenta organiska föroreningar (POPs), polycykliska aromatiska kolväten (PAK) och andra kemikalier kan orsaka skada på celler och system i kroppen och leda till sjukdom.

2. Klimatförändringar: Förändringar i temperatur, nederbörd och nederbördsmönster kan påverka spridningen av vektorer för infektionssjukdomar, minska tillgången till rent vatten och föda samt öka risken för extrema väderhändelser som orsakar skador och sjukdom.

3. Förstöring av ekosystem: Avskogning, habitatförlust och överfiskning kan störa ekologiska system och leda till minskad biodiversitet, vilket kan påverka spridningen av sjukdomar och minska möjligheterna till att hitta nya läkemedel från naturen.

4. Luftföroreningar: Ozon, partiklar och andra luftföroreningar kan orsaka andningssvårigheter, allergier och andra lungrelaterade sjukdomar.

5. Vattenföroreningar: Bakterier, virus, kemikalier och andra föroreningar i vattnet kan orsaka diarré, mag-tarmloppor, neurologiska skador och cancer.

6. Markförstöring: Avfall, tungmetaller och andra föroreningar i marken kan orsaka exponering genom hudkontakt eller inandning av partiklar, vilket kan leda till skada på immunsystemet, nervsystemet och reproduktionssystemet.

7. Klimatförändringar: Förändringar i temperatur, nederbörd och vädermönster kan påverka spridningen av vektorer som sprider sjukdomar, öka förekomsten av vissa sjukdomar och skapa nya utmaningar för hälsovården.

Glukosoxidaser är ett enzym som katalyserar oxidationen av glukos (socker) till gluconolakton, samtidigt som det reduceras väteperoxid (H2O2) till vatten. Reaktionen kan skrivas som följer:

Glukos + O2 + H2O → Gluconolakton + H2O2

Glukosoxidas är ett flavoprotein som innehåller en flavinadening, FAD, i sin aktiva centrum. Det finns i naturen hos både djur och växter, och har olika funktioner beroende på art. Hos människor finns glukosoxidas i vår tarmflora och hjälper till att bryta ned socker. Det används också kommersiellt för att producera glukonsyra, som är en viktig råvara inom kemisk industri.

Elektrontransport är en biokemisk process som sker inne i celler och är en viktig del av cellandningen, eller celldygnets process. Det är en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

I mitokondrierna, de subcellulära organellerna som är ansvariga för cellandningen, sker elektrontransporten i den så kallade elektrontransportkedjan. Denna kedja består av en serie komplexa proteiner och koenzym som sitter inbäddade i mitokondriens inre membran. Elektroner från reducerade coenzym, till exempel NADH och FADH2, passerar genom denna kedja och överförs till syre, vilket är det slutliga elektronacceptorn. Under transporten frigörs energi, som används för att pumpa protoner (H+) över mitokondriens inre membran, vilket skapar ett koncentrationsgradient. ATP-syntas, ett enzymkomplex beläget i mitokondriens inre membran, använder sedan denna gradient för att syntetisera ATP från ADP och fosfat.

I alltså är elektrontransporten en viktig process som genererar energi i celler genom en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket leder till skapandet av ATP.

'Oxidoreductases acting on CH-CH group donors' är en kategori inom klassificeringssystemet EC-nummer (Enzyme Commission number) för enzymer. Detta specificerar att enzymer som faller under denna kategori katalyserar reaktioner där en väteatom (proton och elektron) överförs från ett kol-kolbindningsdonator till en acceptor, vilket ofta innebär en oxidation av substratet.

Exempel på enzymer som kan ingå i denna kategori är dekarboxylaser, som katalyserar borttagning av en karboxylgrupp från ett substrat och därmed också en överföring av två väteatomer till en acceptor. Andra exempel är diverse typer av oxidaser som katalyserar oxidation av kol-kolbindningar med hjälp av syre (O2) som elektronacceptor, vilket resulterar i bildning av vatten (H2O) eller väteperoxid (H2O2).

Det är värt att notera att denna kategori endast utgör en delmängd av alla olika typer av oxidoreduktaser, som är ett mycket stort och varierat enzymsuperfamilj.

Ferredoxin-NADP-reduktas, även känd som ferredoxin:NADP+ oxidoreduktas eller FNR, är ett enzym som katalyserar omvandlingen av ferredoxin (ett järn-svavelprotein) till sin reducerade form och NADP+ till NADPH. Denna reaktion är viktig inom cellens elektrontransportkedja, särskilt i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. FNR spelar en central roll i att reducera koldioxid till glukos under den ljusberoende fasen av fotosyntesen.

Elektrontransportkomplex I, också känd som NADH-dehydrogenas, är ett enzymkomplex som spelar en central roll i cellandningens elektrontransportkedja. Detta komplex hjälper till att överföra elektroner från NADH till coenzym Q10 och pumpar protoner över mitokondriens inre membran, vilket genererar ett protonkoncentrationsgradient som används för att producera ATP. Elektrontransportkomplex I består av flera proteiner och kofaktorer, inklusive flavinmononukleotid (FMN) och många Fe-S-kluster.

15-Oxoprostaglandin 13-reduktase, även känt som prostaglandin E2 13,14-reduktas eller PTGES-2, är ett enzym som tillhör superfamiljen av reduktaser. Det specificerar sig för att reducera 15-dehydroprostaglandin E2 och D2 till sina respektive 13,14-dihydroderivat, prostaglandin E2 och D2.

Prostaglandiner är en grupp lipidmedierande molekyler som har en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom inflammation, smärta, feber, blodtryck och reproduktion. Prostaglandin E2 (PGE2) är ett av de mest förekommande och biologiskt aktiva prostaglandinerna i kroppen. Det produceras genom en serie enzymatiska reaktioner som inkluderar oxidation, peroxidation och reduktion av fettsyror.

15-Oxoprostaglandin 13-reduktas är ett viktigt enzym i regleringen av PGE2-nivåerna i kroppen. Det har visat sig ha en roll i inflammation, cancer och andra patologiska tillstånd. Därför kan inhibitorer av detta enzym vara användbara som terapeutiska mål för att behandla dessa sjukdomar.

Aldehyd oxidoreduktaser är en grupp enzymer som katalyserar reductionen av aldehyder till primärt alcohol under oxidation av NAD(P)+ till NAD(P)H. De kan också katalysera omvända reaktioner. Aldehyd oxidoreduktaser delas in i två huvudgrupper: de som innehåller en flavinmononukleotid (FMN) eller flavinadenindinukleotid (FAD) kofaktor och de som inte gör det. Exempel på aldehyd oxidoreduktaser är alcoholdehydrogenas och aldehyddes hydrogenas. Dessa enzymer har en viktig roll i cellers metabolism, särskilt vid nedbrytningen av kolhydrater, fettsyror och aminosyror.

NADP står för Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, som är en viktig koenzym i cellens energihushållning och i flera metaboliska processer. Det förekommer i två former: NADP+ (oxiderad form) och NADPH (reducerad form). NADPH är ett starkt reduktionsmedel, vilket betyder att det kan donera elektroner till oxidationsreaktioner. Det spelar en viktig roll i biosyntes av fettsyror, kolesterol och andra biologiskt aktiva substanser, samt i neutraliseringen av toxiska ämnen som fri radikaler.

'Pleurotus' är ett släkte av svampar som tillhör familjen Pleurotaceae. Släktet innehåller flera arter med essbar och kommersiellt odlad svamp, bland annat ostronsvamp (*Pleurotus ostreatus*) och skivling (*Pleurotus pulmonarius*). Dessa svampar kännetecknas av sina köttiga, konkava eller trattformade hattar och sin växtplats på trädstammar eller grenar. De är mycket populära i matlagning på grund av sin milda smak och sin höga näringsvärde.

Flavin-adenindinukleotid (FAD) är ett koenzym som deltar i cellens metabolism. Det är en oxiderad form av flavinkoenzym och fungerar som elektronacceptor i redoxreaktioner. FAD kan ta emot två elektroner och två protoner, vilket resulterar i att det reduceras till FADH2. Därefter kan FADH2 ge ifrån de två elektronerna och protonerna i elektrontransportkedjan för cellandning (oxidativ fosforylering), vilket genererar ATP som energikälla. FAD deltar också i flera enzymer som är involverade i oxidationen av aminosyror, fettsyror och kolhydrater.

'NAD' står för Nicotinamidadenindinukleotid (eller i sin reducerade form: Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, NADH), som är en viktig koenzym i cellers energiproduktion. Det deltar bland annat i processer där elektroner överförs mellan molekyler inom cellens energiproducerande mitokondrier.

NADH bildas när NAD tar emot två elektroner och en proton (H+) under en reaktion, vilket gör att det reduceras från sin oxiderade form NAD+ till den reducerade formen NADH. Denna process kan sedan omvandlas till energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) genom celldelningens elektrontransportkedja.

NAD och NADH är också involverade i andra cellulära processer, såsom DNA-reparation, åldrande och celldöd.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

I kemisk medicinsammanhang är koenzymer organiska eller oorganiska molekyler som binder till enzym och är nödvändiga för att enzymet ska kunna utföra sin katalytiska funktion. De flesta enzymer innehåller ett aktivt centrum där substratet binder, men vissa enzymer behöver även koenzymer för att aktiveras eller för att underlätta reaktionen mellan substraten.

Koenzymer är ofta kofaktorer som deltar i biokemiska reaktioner och kan vara lätta att separera från proteinet, till skillnad från prostetiska grupper som är mer integrerade med proteinets struktur. Exempel på koenzymer inkluderar NADH (nicotinamidadenindinukleotid) och FAD (flavinadenindinukleotid), som båda deltar i oxidations-reduktionsreaktioner.

I vissa fall kan koenzymet vara kovalent bundet till enzymet, medan det i andra fall är bara tillfälligt bundet och kan frigöras efter att reaktionen har skett. I alla fall är koenzymer av central betydelse för enzymkatalyserade reaktioner och utgör därför viktiga mål inom läkemedelsutveckling, särskilt vid behandling av sjukdomar som beror på störningar i metabolismen.

Iron-sulfur proteiner, eller järn-svavel-klusterproteiner, är en grupp av proteinmolekyler som innehåller ett eller flera järn-svavel-kluster. Dessa kluster består av järnatomer som är bundna till svavelatomer och kan vara i olika oxidationstillstånd, vilket gör dem användbara som kofaktorer i en rad biologiska reaktioner. De flesta järn-svavelproteinerna deltar i elektrontransportkedjor och är involverade i processer som syrereduktion, fotosyntes och nitrogenfixering. Exempel på järn-svavelproteiner inkluderar ferredoxin och rasputin.

Flaviner är ett samlingsnamn för en grupp biologiskt aktiva aromatiska komponenter som förekommer i många livsmedel, till exempel gröna teer, röd vin och choklad. De två huvudsakliga typerna av flaviner är flavonoider och isoflavonoider. Flaviner har antioxidativ verkan och kan skydda celler från skada. De kan också ha potential som antiinflammatoriska, antibakteriella och antivirala medel. Flaviner har undersökts för sin möjliga roll i att förebygga och behandla en rad sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa tillstånd.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

'Oxidoreductases acting on CH-NH2 group donors' är en kategori inom klassificeringssystemet EC-nummer (Enzyme Commission number) för enzymer. Det exakta definitiva beskrivs enligt följande:

EC 1.5.99: Oxidoreductaser, aktiverar väteatomer från CH-NH2 grupper som donorer, med elektronacceptorer av annan art än oxygenas (EC 1.5.3.-, EC 1.5.98, EC 1.6.- och EC 1.7.-)

Detta innebär att enzymer i denna kategori orsakar en oxidoreduktion av en substans med en CH-NH2 grupp (t.ex. en aminogrupp), där väteatomer från den gruppen överförs till en elektronacceptor som inte är syre. Detta skiljer sig från andra kategorier av oxidoreductaser som använder syre som elektronacceptor.

Exempel på enzymer i denna kategori inkluderar:

* EC 1.5.99.1: Ammoniumoxidaser
* EC 1.5.99.2: Formiatdehydrogenas (NADP+)
* EC 1.5.99.3: Glutamatdehydrogenas (NAD(P)+)
* EC 1.5.99.4: Alaninoxidaser
* EC 1.5.99.5: Glycinorotase

Dessa enzymer har olika specifika funktioner och substrat, men de delar alla den gemensamma egenskapen att katalysera oxidation av CH-NH2 grupper med hjälp av elektronacceptorer som inte är syre.

Prokaryota är ett samlingsnamn för encelliga organismer som saknar cellkärna och andra membranbundna organeller. De två största grupperna inom Prokaryota är bakterier och archaea. Dessa celler har en enkel struktur jämförd med eukaryotiska celler, det vill säga celler hos djur, växter, svampar och protister.

Prokaryotiska celler består av:

1. En cellyta (cytoplasma) innehållande DNA, RNA och proteiner.
2. Ett enda cirkulärt kromosomalt DNA-molekyl som inte är omgivet av en membranös kärnhinna.
3. Ribosomer, där proteinsyntesen sker.
4. En celldelande mekanism som innebär att DNA replikeras och delas upp mellan två identiska dotterceller under celldelningen (mitos).
5. Vissa prokaryoter kan ha yttre strukturer såsom flageller, pili eller kapslar.

Det är värt att notera att archaea ofta har molekylära mekanismer och vävnader som liknar eukaryota celler, men de saknar ändå en tydlig cellyta och cellkärna.

En katalys är ett molekyul eller jon som ökar hastigheten på en kemisk reaktion genom att sänka energibarriären för reaktionen, men själv inte förändras i antal eller typ under processen. Katalytiska reagens deltar alltså inte i reaktionen och produceras inte som ett produkt av den heller. Istället fungerar de genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för att starta reaktionen, vilket gör att fler molekyler kan reagera under givena förhållanden. Katalysatorer är mycket viktiga inom biologin och industrin eftersom de gör det möjligt att effektivt producera en mängd olika kemikalier och material.

Protoklorofyllider är en typ av pigment som förekommer hos vissa fotosyntetiserande organismer, såsom cyanobakterier och rödalger. De är kemiskt relaterade till protoklorofyll, ett grönt pigment som är involverat i den tidiga fångsten av ljusenergi under fotosyntesen.

Protoklorofylliderna skiljer sig från protoklorofyllen genom att de saknar en metylgrupp på ring B, vilket gör dem mindre effektiva i att absorbera ljusenergi. Detta betyder att de kan inte bidra till den effektiva fotosyntesen på samma sätt som protoklorofyllen och andra pigment som chlorofyll a och b.

I vissa organismer, såsom cyanobakterier, kan protoklorofyllider akkumuleras i stora mängder under vissa tillväxtförhållanden, vilket kan ge cellerna en rödaktig färg. Dessa pigment har också visat sig ha en viktig roll i den tidiga utvecklingen av fotosyntesen hos växter och andra organismer.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Cysteine är en svagt luktande sulfhydrylgrupp (SH)-bärande proteinogen aminosyra. Den har den kemiska formeln HO2CCH(NH2)CH2SH. Cystein kan bilda disulfidbindningar (-S-S-) med andra cysteiner, vilket är viktigt för tredimensionell struktur hos vissa proteiner. I enzymer spelar cystein ofta en roll som nukleofil i katalytiska reaktioner.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

'FMN-reduktas' (eller Flavinmononukleotid-reduktasa) är ett enzym som reducerar FMN (Flavinmononukleotid) till FAD (Flavind Adamsyra) i en reversibel reaktion. Detta enzym spelar en viktig roll inom cellers metabolism, speciellt inom redoxreaktioner där elektronöverföring sker. FMN-reduktas finns naturligt i många olika levande organismer, inklusive människor.

I'm sorry for any confusion, but the term "elektroner" is not a medical term in English or in Norwegian. Electrons are fundamental particles that carry a negative electric charge and are found in atoms. They are important in chemistry, physics, and many areas of science, including medicine (such as in medical imaging techniques like CT scans and MRI), but they are not a medical concept themselves.

If you have any questions about a specific medical concept or term, I'd be happy to try to help!

Periplasm är ett utrymme som finns mellan cellmembranet och yttre membranet hos gramnegativa bakterier. Det innehåller en blandning av extracellulära fluider och intracellulära proteiner, vilket gör det till en unik kompartment i bakterien. Periplasman är viktig för flera cellulära processer, såsom näringsupptag, sekretion av proteiner och avgiftning av toxiska substanser. Det är också platsen där många antibiotikaverksamheter sker.

Glukos-1-dehydrogenas (GPD1) er ein enzym som deltar i metabolismen av glukose, eller sukker, inni kroppen. Det konverterer glukosen til glukolakton under bruk av NAD+ som elektronacceptor. Denne reaksjonen er en del av enten glukoneogenesen (syntesen av ny glukose i leveren) eller pentosefosatbaneen, som er en metabolisk sti for kulhydrater. GPD1 finnes hovedsakelig i leveren og i mindre grad i andre deler av kroppen.

Isomeraser är en typ av enzym som katalyserar omvandlingen av en molekyl till en annan molekyl med samma atomkomposition, men med en annorlunda struktur eller konformation. Detta kallas också för en isomerisering. Isomeraser kan vara specialiserade att katalysera omvandlingar mellan specifika isomerer, eller de kan ha bredare substratspecificitet och kunna katalysera flera olika isomeriseringar. De kan hitta användning inom biokemi, medicin och industriella processer.

Flavodoxin är ett protein som innehåller en flavinmononukleotid (FMN)-grupp och fungerar som elektrontransportprotein. Det förekommer naturligt hos vissa bakterier, alger och växter, där det deltar i olika metaboliska processer såsom fotosyntes och nedbrytning av aminosyror. Flavodoxiner kan även användas som elektronacceptorer inom bioteknologi, till exempel i biofotosystem baserade på bakterier.

Rhodobacter capsulatus är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som tillhör alfaproteobakteriegruppen. Den är känd för sin förmåga att utföra fotosyntes under anaeroba förhållanden och har därför klassificerats som ett photosyntetiskt pigmenterat bakterium (PPB). R. capsulatus kan bilda endosporer och är mobila genom att den kan röra sig med hjälp av en eller flera flageller. Denna bakterie förekommer naturligt i vattenmiljöer, som exempelvis sötvatten, bräckt vatten och havsvatten. R. capsulatus är också känd för sin förmåga att metabolisera en rad olika organiska ämnen, inklusive kolhydrater, aminosyror och fettsyror.

En medicinsk definition av 'Multienzymkomplex' är ett sammanlänkat komplex av två eller fler enzymer som tillsammans katalyserar en serie biokemiska reaktioner. Varje enzym i komplexet utför en specifik reaktion i serien, och de samverkar för att effektivt omvandla ett substrat till sitt slutgiltiga produkt.

Ett exempel på ett multienzymkomplex är pyruvatdehydrogenaskomplexet (PDC), som katalyserar tre steg i oxidationen av pyruvat till acetyl-CoA, en viktig reaktion i cellandningen. PDC består av tre olika enzymer: pyruvatdehydrogenas (E1), dihydrolipoyltransacylas (E2) och dihydrolipoyldehydrogenas (E3). Dessa enzymer är organiserade i ett komplex där de kan dela på elektroner och protoner under reaktionsprocessen.

Multienzymkomplex är viktiga för att effektivt styra och reglera biokemiska processer inom celler, eftersom de kan samordna och kontrollera flera steg i en kaskad av reaktioner. De kan också underlätta substrattransport och förhindra bortglidande av intermediära produkter genom att hålla dem inom komplexet tills de är färdigbearbetade.

Glutationreduktas (GR) är ett enzym som finns naturligt i levande celler och har en viktig roll i att hjälpa till att skydda cellerna mot skada. Det gör detta genom att hjälpa till att reglera nivåerna av glutation (GSH), ett antioxidativt ämne som hjälper till att neutralisera fria radikaler och andra skadliga molekyler i cellen.

Specifikt är GR ansvarigt för att reducera oxiderad glutation (GSSG) tillbaka till sin reducerade form (GSH), så att GSH kan fortsätta att agera som en effektiv antioxidant i cellen. GR använder NADPH som en kofaktor för att driva denna reaktion, och det är därför viktigt att ha tillgång till tillräckligt med NADPH för att säkerställa att GR fungerar optimalt.

GR har också visat sig spela en roll i andra cellulära processer, såsom regleringen av apoptos (programmerad celldöd) och immunresponsen. Dessutom kan nivåerna av GR vara förändrade vid vissa sjukdomstillstånd, såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och åldrande.

Proteinveckning, eller proteinföldning, är ett biokemiskt fenomen där en proteinmolekyl får en naturlig, tresidig struktur genom att vecka sig i en specifik konformation. Detta sker genom att de olika delarna av proteinmolekylen, som består av aminosyror, interagerar med varandra och bildar sekundär-, terciär- och kvartärstruktur. Proteinveckning är en nödvändig process för att proteiner ska kunna utföra sina funktioner korrekt inuti eller utanför cellen. Felet i proteinveckningsprocessen kan leda till sjukdomar som exempelvis Alzheimers, Parkinsons och kreft.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

Hydroxysteroiddehydrogenasers (HSD) är en grupp enzymer som katalyserar omvandlingen av hydroxysteroider genom att oxidera och reducera dem. De hjälper till att reglera nivåerna och aktiviteten av olika steroidhormoner i kroppen, såsom östrogen, testosteron och cortisol.

Det finns flera olika typer av HSD-enzym, som kan variera i sin specifika funktion och substratspecificitet. Några exempel är 3-beta-HSD, som katalyserar omvandlingen av pregnenolon till progesteron, och 17-beta-HSD, som katalyserar omvandlingen av androstenodion till testosteron.

Avvikelser i HSD-aktivitet kan leda till endokrina störningar och olika medicinska tillstånd, såsom könskromosomala abnormaliteter, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och adrenogenital syndrome (AGS).

PQQ (Pyrrolochinolinchinon) är ett organisk molekyler som har funnit för att agera som en kofaktor i vissa enzymer och ha potential antioxidativ, neuroprotektiva, och metaboliska effekter i levande organismer. En kofaktor är en icke-protein molekyl som hjälper till att aktivera enzymatisk aktivitet hos ett enzym. PQQ har visat sig vara involverad i flera biologiska processer, inklusive cellandning, celldifferentiering och celldefenssystemet. Det är också känt för att ha potential till att skydda mot neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson och Alzheimer. Emellertid behövs fortsatta studier för att fullt ut förstå PQQ:s roll och mekanismer i människokroppen.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

Sulfhydrylgrupper, även kända som tioler, är en organisk funktionell grupp med formeln -SH. En sulfhydrylförening är en molekyl som innehåller en sådan grupp. De förekommer naturligt i proteiner och några vitaminer, och har viktiga roller i biokemi, till exempel som kofaktorer i enzymer eller som antioxidanter.

Exempel på sulfhydrylföreningar inkluderar aminosyran cystein och det reducerade formerna av glutation och lipoinsyra. Dessa föreningar kan delta i reaktioner som involverar oxidation-reduktion, där de kan ge upp ett elektronpar och bli oxiderade till disulfidbryggor (-S-S-) eller andra former av svavelhaltiga föreningar.

Periplasmiska proteiner är proteinmolekyler som finns i det periplasmiska rummet hos gramnegativa bakterier. Det periplasmiska rummet är ett kompartment mellan cellmembranet och yttre membranet hos dessa bakterier. Periplasmiska proteiner utövar ofta viktiga funktioner som katalysör av biokemiska reaktioner, transporter av näringsämnen eller toxiner, samt strukturella komponenter i cellens yttre membran. Exempel på periplasmiska proteiner inkluderar betalactamaser, alkalifosfatas och poriner.

Xantindehydrogenas (XDH) er ein enzym som deltar i katalyse av reaksjoner involverte i purinmetabolismen, speksialt nedbryting av xantin til urat. XDH finnes i to former: en NAD+-afhængig oxidas form og en NADP(H/F)-afhængig reduktas form. Den oxidative formen er også kjent som xantinoxidas, som er aktivt involvert i produksjon av frie radicaler og kan spille en rolle i skadegjering av celler og utvikling av sykdommer, slik som kardiovaskulære sjukdommer og cancer.

'Oxidoreduktaser' och 'O-demetrylering' är två olika typer av enzymer som spelar roll i biokemiska reaktioner.

En oxidoreduktas är ett enzym som katalyserar en oxidationsreaktion, där elektroner överförs från ett ämne (substrat) till en acceptor. Oxidoreduktaser delas vanligen in i olika klasser baserat på vilket elektrondonator och akceptor som är involverade i reaktionen.

O-demetylering är en typ av reaktion där en metylgrupp (–CH3) som är bundet till syre atomen (-O-) i ett substrat avlägsnas, vilket resulterar i bildandet av en hydroxylgrupp (-OH). Detta sker genom överföringen av ett väteatom och två elektroner från substratet till en acceptor. Enzymer som katalyserar denna typ av reaktion kallas ofta för O-demetyleringsenzym eller monooxygenaser. Dessa enzymer behöver syre och NADPH eller NADH som ko-faktorer för att kunna fungera korrekt.

I'm sorry for any inconvenience, but the term "arkeer" does not have a medical definition in English. It is possible that there may be some confusion with the term, or it could be a typo. If you have more context or information about where this term came from, I would be happy to help you try to figure out what it might mean.

Bärnstenssyra, även känd som Succinisk acid, är en organisk syra med den kemiska formeln C6H8O4. Den förekommer naturligt i bärnsten och kan extraheras genom destillation. Bärnstenssyra används inom medicinen som en ingrediens i vissa preparat för behandling av muskelsmärtor, artrit och andra smärttillstånd. Den verkar genom att öka blodets syreupptagning och minska muskelspasmer.

Sugar alcohol dehydrogenases (SADHs) are a group of enzymes that catalyze the reversible oxidation and reduction reactions involving sugar alcohols and their corresponding ketoses or aldoses. These enzymes play a crucial role in carbohydrate metabolism, particularly in microorganisms such as bacteria and fungi.

SADHs can be classified into two main categories based on their substrate specificity: those that act on broad-chain sugar alcohols (polyols) and those that act on short-chain sugar alcohols. The former group includes enzymes that catalyze the oxidation of polyols such as sorbitol, mannitol, and dulcitol, while the latter group includes enzymes that act on short-chain sugar alcohols such as xylitol, arabitol, and ribitol.

The reaction catalyzed by SADHs involves the transfer of a hydride ion from the substrate to an NAD(P)+ cofactor, resulting in the formation of an aldehyde or ketone group on the sugar alcohol and the reduction of the cofactor to NAD(P)H. The reverse reaction can also occur, with the reduction of an aldehyde or ketone group on a sugar to form a sugar alcohol and the oxidation of NAD(P)H to NAD(P)+.

SADHs have potential applications in biotechnology, such as in the production of biofuels and other industrial chemicals. They are also being studied for their potential role in human health, particularly in relation to the metabolism of sugar alcohols found in certain foods and beverages.

'Fumarater' är ett slanguttryck och har ingen officiell medicinsk definition. Termen används ibland informellt för att referera till någon som röker, särskilt om personen gör det ofta eller i överdrivet stor utsträckning. Det är viktigt att notera att användandet av sådana slanguttryck kan variera mellan olika sammanhang och grupper av människor, och de behöver inte alltid vara välkända eller allmänt accepterade.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Malatdehydrogenas (MDH) er ein enzym som spesielt er involvert i cellar energiproduksjon i både aerobe og anaerobe stoffskifteprosesser. I like gang er MDH aktør i den citokrom-sure kettjen, der konverterer malat til oxalacetat under prosessen med glikolys. Malatdehydrogenas katalyserer oss et redoxreaksjon der reducerer NAD+ til NADH og simultan fertarber malat til oxalacetat. Dette er en viktig reaksjon i cellens energihusholdning og stoffskifte. Malatdehydrogenas finst i flere forskjellige former, både i mitokondriene og i cytoplasmaet, og har forskjellige funksjoner i ulike biologiske prosesser.

Ferredoxiner är en typ av järn-svavelprotein som deltar i elektrontransportkedjor inom cellens metabolism. De är små proteiner som innehåller två atomgrupper av järn och svavel (2Fe-2S) i sin aktiva sida, vilka kan acceptera och donera en elektron. Ferredoxiner deltar i olika biologiska processer, till exempel i fotosyntesen hos växter där de är involverade i överföringen av elektroner från fotosystem I till NADP+, som är ett viktigt steg för att skapa den reducerade formen av koenzym A (NADPH) som behövs för att producera glukos. De kan också vara involverade i näringsmetabolism, cellandning och andra metabola processer.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Selenocysteine er en sjeldent forekommende aminosyre i proteiner hos levende organismer. Det er den 21. proteinogenen aminosyren, og det inkluderes i visse proteiner som en del av deres struktur og funksjon. Selenocystein har en selenatom i stedet for en sulfuratom, som er tilfelle i den mer alminnelige aminosyren cystein. Denne selenatomen gir selenocystein unik biokjemisk aktivitet og kan være involvert i en rekke avgjørende biologiske prosesser, inkludert antioxidativt beskyttelse og redoxreaksjoner.

Det er verdt å nevne at selenocystein ikke er en standard aminosyre som inkluderes i de 20 vanlige proteinogenene aminosyrer. I stedet er det syntetisert på en speciel måte under proteinsyntesen, og det koding av genene for selenoproteiner involverer en unik mekanisme som inkluderer en særskilt tRNA-molekyl (tRNA^[Ser]Sec) og en selenocystein-specifik initiatorfaktor (IFS). Dette gjør produksjonen av selenoproteiner mer kompleks enn vanlige proteiner, men det er likevel viktig for mange biologiske prosesser hos både dyr og bakterier.

Dihydrolipoamiddehydrogenase (DHLD) er ein del av pyruvatdehydrogenas-kompleksen og α-ketoglutaratdehydrogenas-komplekset, som er viktige enzymer i cellens energiproduksjon. Disse kompleksene er involvert i prosessen med cellegjennomføringen av oxidativ dekarboxylering av pyruvat og α-ketoglutarat respektivt.

DHLD er ein flerfunksjonell enzym som består av tre identiske underenheter, og dets funksjon er å regenerere lipoamidkofaktoren etter at den har deltaker i oxidasjonsreaksjonene. DHLD katalyserer også overføringen av elektroner fra lipoamidkofaktoren til FAD, som er ein prostetisk gruppe i pyruvatdehydrogenas-komplekset og α-ketoglutaratdehydrogenas-komplekset.

Feilfunksjon i DHLD kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert neurologiske forstyrrelser og metabolisk encefalopati.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.

Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.

Selenoproteiner är proteiner som innehåller aminosyran selenocystein (Sec), vilket är den enda naturligt förekommande aminosyran som inkluderas i proteinsekvenser genom ett specifikt signalsystem under translationen. Selenocystein innehåller en seleenatom, och det finns 25 kända humana selenoproteiner som har en aktiv roll i vår fysiologi. Dessa proteiner är involverade i en rad cellulära processer, såsom antioxidativt försvar, skydd mot oxidativ stress, immunförsvar och skydd mot celldöd. Selenets inkorporering i dessa proteiner är viktigt för deras funktionella aktivitet och struktur.

'Sekvenshomologi' er en begrep i molekylærbiologi som refererer til den grad av likhet mellom to eller flere sekvenser av nukleotider eller aminosyrer i DNA, RNA eller proteiner. Høyere grad av sekvenshomologi betyr større slåss mellom de to sekvenser og kan indikere en felles evolutiv opprinnelse eller funksjon.

I praksis brukes algoritmer for sekvensanalyse til å sammenlignge parvis sekvenser og berenge et tall som representerer prosentandelen av identiske nukleotider eller aminosyrer, slik at en sekvenshomologi på 80% betyr at 80% av de sammenlignede nukleotid- eller aminosyresekvenene er like. Det finnes også andre måter å berenge sekvenshomologi, for eksempel ved bruk av scoringmatriser som veier forskjellige typer substitusjoner og løkker i forhold til hverandre.

Sekvenshomologi er en viktig konsept innenfor molekylærbiologi og genetisk forskning, fordi det kan brukes til å identifisere relasjoner mellom gener og proteiner i ulika organismer, forstå evolusjonære endringer og funksjonelle roller, og utvikle hypoteser om molekylær mekanisme og regulering.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

I en biokemisk kontext refererar "katalytisk domän" till den del av ett enzym (eller ett annat kataltiskt protein) som innehåller de aktiva sidorna och är ansvarig för den kemiska reaktionen som sker. Den katalytiska domänen består ofta av sekundär-, teritiär- och/eller kvartärstruktur, vilket ger den en specifik form och laddning som möjliggör bindning och omvandling av substratet till produkt. Det är värt att notera att enzym ofta kan innehålla flera olika katalytiska domäner, var och en ansvarig för en specifik reaktion eller steg i en mer komplex biokemisk process.

"Chemical models" är en benämning på de teoretiska beskrivningar och representationer som används för att förutsäga, tolka och förstå kemiska fenomen och processer. Det kan handla om matematiska ekvationer, diagram, grafiska representationer eller datorbaserade simuleringar som förenklar eller efterbildar beteendet hos atomers och molekylers interaktioner.

Exempel på olika typer av kemiska modeller innefattar:

1. Molekylär mekanik (MM): Använder enkla potentialenergi funktioner för att approximera de potentiella energierna hos atomgrupper i molekyler, vilket möjliggör simulering av deras rörelser och interaktioner.
2. Kvantkemi: Använder Schrödingerekvationen för att beräkna elektronstrukturen hos atomer och molekyler, vilket ger information om deras bindningsegenskaper, reaktivitet och spektroskopiska egenskaper.
3. Kinetisk modellering: Använder differentialekvationer för att beskriva hur snabbt en kemisk reaktion sker som funktion av temperaturen, trycket och koncentrationen av reaktanter.
4. Statistisk termodynamik: Använder statistiska metoder för att relatera makroskopiska egenskaper hos ett system, såsom temperatur, tryck och volym, till mikroskopiska egenskaper hos dess beståndsdelar, som atomers och molekylers energi- och positionella fördelningar.
5. QSAR (Quantitative Structure-Activity Relationship): Använder matematiska modeller för att korrelera kemiska strukturer med biologisk aktivitet, vilket möjliggör förutsägelser av farmakologiska egenskaper hos nya läkemedelskandidater.

Dessa olika typer av modellering kan användas för att besvara olika frågor inom kemi och relaterade områden, som att förstå hur en reaktion sker, hur ett material beter sig under olika förhållanden eller hur ett läkemedel fungerar på molekylär nivå. Genom att använda dessa modeller kan forskare göra hypoteser om systemens beteende och sedan testa dem genom experimentella observationer, vilket leder till en bättre förståelse av de underliggande mekanismerna och möjligheter att förutse hur systemen kommer att uppföra sig under olika förhållanden.

Elektrontransportkomplex III, även känd som cytochrom b-c1 komplex eller ubihydrokinas, är ett enzymkomplex inblandat i den mitokondriella elektrontransportkedjan. Det är beläget i inner membranen av mitokondrier och mikrosomer hos eukaryota celler och cellmembranet hos prokaryoter.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

En aldehydreduktas är ett enzym som katalyserar reduktionen av aldehyder till primära alkoholer. Detta enzym kan också katalysera omvandlingen av ketoner till sekundära alkoholer. Aldehydreduktaserna är vanligtvis specifika för vissa substrat och kan hittas i olika organismer, inklusive människor. De kan vara involverade i olika biologiska processer, till exempel metabolismen av alkohol och andra kemikalier.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

Kinoner är en grupp organiska föreningar som innehåller en två ringsstruktur med en kolv som bindemellan. Den ena ringen är en aromatisk bensenring och den andra kan vara en variabel syrering, såsom lactam, imidazol eller pyridin. Kinoner är välkända för deras förekomst i naturliga produkter, till exempel kinonalkaloider som förekommer i tobak och flera medicinalväxter. De har också en rad farmakologiska egenskaper, inklusive antiinflammatoriska, antibakteriella och antitumoraktiviteter. Kinoner används också som intermediärer i syntesen av läkemedel, färgämnen och andra kemikalier.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

'Ubiquinon', også kjent som koenzym Q10, er ein biologisk antioxidant og et viktig medlem av ubihinon-familien. Det fungerer som en essensiel komponent i elektrontransportkjeden i mitokondriene, som produserer energien i form av ATP (Adenosintrifosfat) i kroppens celler. Ubiquinon er også involvert i andre cellegjenlevingsprosesser, som blir styrte av nivået av reduksjon og oxidasjon i cellen. Det bidrar til å beskytte cellmembranene mot skade ved fri radikaler og hjelper også til å regulere membranpotentialet i mitokondriene.

'Bacillus subtilis' är en grampositiv, aerob jäststavformad bakterie som normalt förekommer i naturen, särskilt i jord och växter. Den är en sporbildande bakterie, vilket betyder att den kan bilda hårda, resistiva sporer under dåliga tillväxtförhållanden, för att sedan kunna regenerera sig när förhållandena blir gynnsammare igen.

'Bacillus subtilis' är en icke-patogen bakterie, vilket betyder att den normalt inte orsakar sjukdom hos människor eller djur. Den används ofta inom industrin för produktion av enzymer och som ett modellorganismer inom forskning på grund av sin enkla genetik och snabba tillväxt.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

'Enzymstabilitet' refererer til den grad av motstand enzymet har mod den inaktivering eller denaturering som kan ske under forskjellige vilkår, så som temperatur, pH, saltkoncentrasjon og påvirkning fra håndterings- eller lagringsforhold. Jo mer stabil et enzym er, desto bedre beholder det sin aktivitet under lengre tid, når det utsatt for varierende vilkår. Enzymers stabilitet kan ha betydning for deres effektivitet i biokjemiske prosesser og industrielle anvendelser.

Sekvensanalys är en metod inom bioinformatik och molekylärbiologi som används för att undersöka, jämföra och analysera DNA- eller proteinsekvenser. Denna teknik bygger på att bestämma den exakta ordningsföljden av nukleotider (i fallet med DNA-sekvenser) eller aminosyror (i fallet med proteinsekvenser).

Sekvensanalys kan användas för att:

1. Identifiera och klassificera gener och de proteiner de kodar för.
2. Jämföra sekvenser mellan olika organismer för att fastställa evolutionära relationer och gemensam härstamning.
3. Förutsäga struktur, funktion och interaktion av proteinerna baserat på deras aminosyrasekvenser.
4. Upptäcka genetiska variationer, mutationer och polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra fenotypiska drag.
5. Utforma molekylära diagnos- och screeningverktyg för att identifiera patogener och övervaka resistensutveckling mot läkemedel.

Sekvensanalys använder sig av olika bioinformatiska verktyg, databaser och algoritmer för att bearbeta och analysera sekvenserna. Exempel på dessa verktyg inkluderar BLAST (Basic Local Alignment Search Tool), Clustal Omega, Multiple Sequence Alignment (MSA) och PROSITE.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

'Clostridium' är ett släkte av grampositiva, stavformade, sporedbildande bakterier som förekommer i naturen, särskilt i jord och vatten. Många arter av Clostridium är anaeroba, vilket betyder att de inte behöver syre för att kunna växa och reproduceras. Några arter av Clostridium kan producera starkt toxiska ämnen och orsaka allvarliga infektionssjukdomar hos människor och djur, till exempel botulism, tetanus och colitis associerad med Clostridium difficile.

'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:

* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.

Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).

Metalloproteiner är proteiner som innehåller en eller flera metallioner, vilka ofta är viktiga för proteinets funktion. Metallionen kan vara bundet till proteinets aktiva sida och delta i kemiska reaktioner, eller den kan ha en strukturell roll och bidra till att stabilisera proteinet. Exempel på metallproteiner inkluderar hemoglobin (järn), katalas (koppar) och superoxiddismutas (koppargrupp).

Alkoholdehydrogenas (ADH) er ein enzym som spiller en viktig rolle i alkoholmetabolismen. Det konverterer ethanol, den type av alkohol som finnes i drikkevarer, til acetaldehyden ved å fjerne Wasserstoff-ioner (protoner) fra ethanolmolekylet. Denne reaksjonen foregår i leveren og er en del av den første steget i nedbrytningen av alkohol i kroppen. Acetaldehyden er deretter viderebehandlet til acetat og senere fullstendig omdannes til CO2 og vann. ADH finnes i forskjellige former og forekommer hos de fleste levende organismer, inkludert mennesker.

Electron Spin Resonance Spectroscopy (ESR or EPR) er en teknisk metode i fysikken og kjemien som brukes for å studere et materiales elektronspinn. Denne teknikken er spesiell nyttig for å identifisere radikaler, defekter i faststoffer, metallioner med ufullt fylt d-skal, og andre systemer med en uendreidig antall elektroner.

I ESR spektroskopi, et magnetisk felt appliceres til et prøvemateriale plassert i en resonanskavitet. Dette fører til at elektronspinnene i materialet oppdelt seg i to separate tilstander med forskjellige energi. Elektromagnetisk stråling, vanligvis i form av mikrobølger, sendes inn i kaviteten og får noen av elektronspinnene til å endre tilstand. Denne overgangen kan detekteres og måles for å produsere et ESR-spekterum som inneholder informasjon om materialets egenskaper, inkludert størrelsen og typen av elektronspinnsystemet, samt andre parametre som avstanden mellom spinne og andre defekter i faststoffet.

ESR spektroskopi er en viktig teknisk metode innenfor flere områder av fysikk og kjemi, blant annet materialvitenskap, kjemisk syntese, biofag, geofag og astronomi.

I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).

Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.

Ett endoplasmatiskt nätverk (ER) är en sammanlänkad serie membrankanaler i eukaryota celler. Det utgör ett komplext intracellulärt membransystem som deltar i syntesen, modifieringen och transporten av proteiner och lipider. ER kan delas in i två typer: det grova ER (RER) och det glatt ER (SER). RER har ribosomer fäst på ytan och är involverat i proteintranslering och -foldning, medan SER saknar ribosomer och deltar i lipidsyntesen och metabolismen. ER kommunicerar också med andra organeller som golgiapparaten, mitokondrier och nucleus genom membrankontinuitet och vesikulär transport.

"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.

I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.

Själva grundämnet svavel (symbol: S) är inte direkt relaterat till medicin, men vissa svavelhaltiga kemiska föreningar kan ha medicinska användningsområden. Här följer en definition av en sådan svavelhaltig substans som kan användas inom medicinen:

Sulfasalazin: En läkemedelssubstans som används huvudsakligen för behandling av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), till exempel Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sulfasalazin är en kombination av två andra substanser, 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin, som tillsammans har antiinflammatoriska egenskaper. När sulfasalazin tas upp i kroppen splittras den upp till 5-ASA och sulfapyridin, där 5-ASA verkar direkt på tarmslemhinnan för att minska inflammationen.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

Stereoissomerisme er en type isomeri, hvor to eller flere molekyler har samme kemiske formel men forskellige rumlige arrangementer af deres atomer. Disse forskelle i rumlig placering fører til forskelle i de fysiske og kemiske egenskaber hos de enkelte isomere, herunder smeltepunkt, kogepunkt, polaritet, reaktivitet og andre faktorer.

I speciel kan stereoissomerisme forekomme i molekyler med dobbeltbindinger eller cykliske strukturer, hvor de kan eksistere som enten cis-trans (eller E/Z) isomere eller som enantiomerer. Cis-trans isomeri opstår når der er to forskellige substituenter på hver side af en dobbeltbinding, og de kan være placeret enten i en cis-konfiguration (hvor de er på samme side) eller en trans-konfiguration (hvor de er på modsatte sider). Enantiomerer opstår når der er et chiral center i molekylet, hvilket betyder at det har fire unikke substituenter. Disse to enantiomerer er spejlvendte billeder af hinanden og kan ikke overlægges.

Stereoissomerisme har stor relevans inden for farmakologi, da de forskellige stereoisomere former af et molekyle ofte har forskellige farmakologiske effekter. For eksempel kan en stereoisomer have ønskværdige terapeutiske effekter, mens den anden isomer kan være uvirksom eller endda skadelig. Derfor er det vigtigt at have en forståelse af stereoissomerisme og hvordan det påvirker de farmakologiske egenskaber af et molekyle.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

"Aerobic" er en betegnelse for en biokemisk proces som skjer i tilstedeværelse av ilt. Det vil si at organismen eller celletypen bruker ilt for å oksidere substrater og frigjøre energi. Dette inkluderer også cellens respirasjon, hvor glukose oxideres til koldioxid og vann for å produsere ATP (adenosintrifosfat), som er en energibærer i cellen.

Så en medisinsk definisjon av "aerobios" vil være: "relatert til eller involverende biokjemisk aktivitet som skjer i tilstedeværelse av ilt, inkludert celleleg respirasjon."

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

'Hem' er ein term i medisin som refererer til det komplekse molekylet som inneholder jernet i hemoglobin, et protein i røde blodceller som transporterer ilt i kroppen. Hemet består av en organisk ringstruktur som kaller porfyrin, og jernet er faset inn i denne strukturen. Jernet i hemet kan reversibelt binde seg til ilt, og dette er viktig for ilts transport i blodet. Hem er også en del av andre enzymer som er involvert i cellulær respirasjon og oxidativ stressreaksjoner.

Cytokrom c är ett proteinskt enzymsystem som deltar i cellandningen, eller celldygnaden, i mitochondrier. Det består av en hemgrupp och två proteinkedjor och har en viktig roll i den elektrontransportkedjan där det hjälper till att generera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat). Cytokrom c kan även vara involverat i apoptos, eller programmerad celldöd. Det är lokaliserat i mitochondriernas intermembranrum och har en molekylvikt på cirka 12 kDa.

'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.

Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.

Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.

I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.

Metaboliska nätverk och banor refererar till de komplexa interaktionerna mellan olika kemiska reaktioner i levande celler som leder till nedbrytning (katabolism) och syntes (anabolism) av molekyler. Dessa processer är nödvändiga för att celler ska kunna fungera, växa och reproduceras.

Ett metaboliskt nätverk består av en mängd olika enzymatiska reaktioner som är sammankopplade genom gemensamma substrat och produkter. Varje reaktion katalyseras av ett specifikt enzym och kräver ofta energibärare som ATP, NADH eller FADH2 för att kunna ske. Genom att kombinera flera olika reaktioner kan cellen producera komplexa molekyler från enklare prekursorer eller bryta ner komplexa molekyler till enklare byggstenar.

Metaboliska banor är specifika vägar genom metaboliska nätverk som leder till syntesen eller nedbrytningen av specifika klasser av molekyler, såsom kolhydrater, lipider, aminosyror och nukleotider. Varje bana består av en serie sammankopplade reaktioner som katalyseras av olika enzymer och regleras av specifika signalsubstanser och mekanismer.

Metaboliska nätverk och banor är mycket dynamiska och kan variera beroende på cellens behov och den miljö den befinner sig i. De kan också vara störda av genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller andra stressfaktorer, vilket kan leda till sjukdomar och patologiska tillstånd.

'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:

1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.

2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.

3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.

4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.

5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.

Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.

I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.

Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.

I medicinen refererer "metaller" til en gruppe af kemiske elementer som inkluderer bl.a. jern, kobber, zink og bly. Disse metaller er ofte vigtige for legemets funktion, enten som strukturelle komponenter eller som kofaktorer i enzymer. Nogle metaller kan også være skadelige eller giftige i større mængder, såsom bly og kviksølv.

I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.

Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av enkle celler organismer kjent som gjær. Den er en av de mest velstuderte arter av gjær og har vært brukt i både vitenskapelige studier og industrielle prosesser i tusenvis av år.

'Saccharomyces cerevisiae' er en fakultativt anaerob livsform, det vil si at den kan overleve ved å bruke ilkje for å oksidere sukker til kolsiringsprodukter som koldioxid og alkohol. Denne fermenteringsevnen er viktig i bakeri- og drikkevareindustrien, hvor den blir brukt til å lage brød, øl og vin.

I tillegg til sine praktiske anvendelser, er 'Saccharomyces cerevisiae' også en viktig modellorganisme i biologi og genetikk. Den har en liten, veldefinerte genom med om lag 6000 gener, og denne enkelhet gjør den til et ideelt system for å studere grunnleggende cellulære prosesser som celldeling, DNA-reparasjon og regulering av genuttrykk.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.

Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.

Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

'Bakteriellt genomi' refererar till det kompletta satta av genetisk information som finns hos en specifik bakterieart. Det består av DNA-molekyler som innehåller all information som behövs för att producera de proteiner och RNA-molekyler som är nödvändiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och reproduktion.

Ett bakteriellt genomi kan vara linjärt eller cirkulärt och kan innehålla tusentals gener som kodar för tusentals olika proteiner. Genomet kan också innehålla icke-kodande DNA som har regulatoriska funktioner, till exempel kontrollerar när och hur mycket av varje gen ska uttryckas.

Genomstudier av bakterier kan ge oss information om deras evolutionära historia, deras patogenicitet, deras resistens mot antibiotika och möjligheter att utveckla nya behandlingsmetoder. Genomsekvensering har blivit en viktig metod inom bakteriell forskning och kan användas för att identifiera och klassificera nya bakteriearter, undersöka deras evolutionära släktskap och utveckla nya vacciner och behandlingsmetoder.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.

Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.

I medicinsk kontext, betyder "järn" ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner. Järn är en viktig komponent i hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till celler i kroppen. Det är också en del av myoglobin, ett protein som lagras syre i musklerna.

Järn finns i två former i kroppen: den hemiska järnformen, som används för att transportera syre, och den icke-hemiska järnformen, som deltar i en rad biokemiska processer, inklusive andningsprocessen och immunförsvaret.

Järnbrist är en vanlig näringsbrist som kan orsaka anemi, trötthet, svaghet och andningssvårigheter. Överdriven järnutgång kan också vara skadligt för hälsan och leda till skador på lever, hjärta och endokrina systemet.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

Specifikalt within medical field, spektrofotometri er en laboratoriemetode for å måle absorpsjonen av lys av ulike bølgelengder som passerer gjennom et prøvemateriale. Metoden brukes ofte i biokjemisk analyse til å bestemme konkentrasjonen av en substans, som f.eks. et kjemisk eller biologisk stoff, i en prøve ved å måle absorpsjonen av lys av en spesiell bølgelengde som er karakteristisk for dette stoffet.

I simplifisert termer, spektrofotometri innebærer at man sender en stråle med ulike bølgelengder av lys gjennom et prøvemateriale og måler hvor mye lys som absorberes ved hver bølgelengde. Dette gir en spektral signatur eller kurve som kan sammenlignes med referansespektre for å identifisere og kvalitativt eller kvantitativt bestemme eksisterende stoffer i prøven.

Denne teknikken er viktig innen områder som f.eks. klinisk biokjemisk analyse, farmakologi, mikrobiologi og miljøanalyse.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

"Cirkulär dikroism" är en optisk egenskap hos vissa substanser, där de visar olika absorptionsnivåer för höger- och vänstercirkulära polariserat ljus. Detta orsakas av asymmetri i molekyler som innehåller kirala centrum. Cirkulär dikroism används ofta inom spektroskopi för att undersöka kiralitet hos organiska molekyler och biologiska makromolekyler, såsom proteiner och DNA. Det kan också användas för att detektera spårämnen i kriminalteknik och för att studera strukturen hos material i fysikalisk kemi.

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av gjennomgående levende svamp, også kjent som bakerens gær. Proteiner i S. cerevisiae refererer til de forskjellige typer proteinmolekyler som produseres av denne organisasjonen. Disse proteinenene spiller mange forskjellige roller i cellens funksjon, inkludert strukturelle, enzymatiske og regulatoriske funksjoner. Nogen av disse proteinene kan også ha mediskje vital betydning for mennesker, særlig når det gjelder bakeri- og ølfermentasjon, ettersom de er involvert i prosessen til å omdanne sukker til alkohol og kultivering av dough. Proteiner fra S. cerevisiae brukes også i biomedisinske forskningsområder, særlig når det gjelder studier av celullær prosesser som kan være relevante for menneskelig sykdom.

'Arabidopsis' er en slags plante som oftest refererer til den velkjente modellplanten 'Arabidopsis thaliana'. Denne liten, en-årige planten hører hjemme i de tempererede egne av Eurasia og Nord-Afrika. 'Arabidopsis' er en populær valg for biologisk forskning på grunn av sin enkle genetiske oppbygging, korte livscyklus og lette tilgjengelighet. Mange grunntannleg i planters molekylære biologi, celleteori og utviklingsbiologi er blitt klarlagt ved hjelp av studier på 'Arabidopsis'.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

... gruppen hos donatorn EC 1.6 innehåller oxidoreduktaser som reagerar med NADH eller NADPH EC 1.7 innehåller oxidoreduktaser som ... eller CH2-grupper EC 1.18 innehåller oxidoreduktaser som reagerar med järn-svavelproteiner EC 1.19 innehåller oxidoreduktaser ... Oxidoreduktaser är enzymklass nummer 1 i IUBMB-klassifikationssystemet. De kännetecknas av att de katalyserar oxidations- och ... EC 1.21 innehåller oxidoreduktaser som reagerar med X-H och Y-H och formar X-Y EC 1.97 innehåller andra oxidoreduktaser IUBMB: ...
Enwp, Oxidoreduktaser, Enzymer). ...
Enwp, Oxidoreduktaser, Katekolaminer). ...
Oxidoreduktaser, Metabolism, Enwp). ...
Enwp, Oxidoreduktaser, Metabolism, Ämnesomsättningssjukdomar). ...
Enwp, Oxidoreduktaser, Metabolism, Glukosomsättningsstörningar, Anemi). ...
... är enzym av typ oxidoreduktaser. De katalyserar en redoxreaktion där molekylärt syre (O2) är oxidationsmedel. I en sådan ...
Enwp, Metabolism, Enzymer i citronsyracykeln, Oxidoreduktaser). ...
Enwp, Metabolism, Enzymer i citronsyracykeln, Oxidoreduktaser). ...
Klasserna är: EC 1: Oxidoreduktaser (katalyserar redoxreaktioner). EC 2: Transferaser (transporterar funktionella grupper ...
... er är några av de få oxidoreduktaser som kommersialiseras som industriella katalysatorer. Lackaser har potential att ...
Reaktioner av denna typ blir katalyserade av en stor grupp enzymer, så kallade oxidoreduktaser. Det korrekta namnet på dessa ...
... er har EC-nummer 1.11.1.x, och är alltså en typ av oxidoreduktaser. (Enzymer). ...
Enzymellt tillhör alkoholdehydrogenas IUBMB-klass nummer ett, oxidoreduktaser, med enzymnummer 1.1.1.1, eftersom det ...
Oxidoreduktaser, Bioluminiscens). ...
Oxidoreduktaser, Klinisk kemi). ...
... av enzymet riboflavinkinas och fungerar som protesgruppen i olika oxidoreduktaser, såsom NADH-dehydrogenas, såväl som kofaktor ...
... er (EC-nummer 1.13.11.-, tillhör enzym-gruppen oxidoreduktaser) är en familj av enzymer som innehåller järn och som ...
... och hans senare undersökningar resulterade i flera upptäckter om olika oxidoreduktaser och hemeproteiner och deras förmåga att ...
Första klassificeringen är som följande: EC 1 Oxidoreduktaser: katalyserar oxidations- och reduktionsreaktioner EC 2 ...
... gruppen hos donatorn EC 1.6 innehåller oxidoreduktaser som reagerar med NADH eller NADPH EC 1.7 innehåller oxidoreduktaser som ... eller CH2-grupper EC 1.18 innehåller oxidoreduktaser som reagerar med järn-svavelproteiner EC 1.19 innehåller oxidoreduktaser ... Oxidoreduktaser är enzymklass nummer 1 i IUBMB-klassifikationssystemet. De kännetecknas av att de katalyserar oxidations- och ... EC 1.21 innehåller oxidoreduktaser som reagerar med X-H och Y-H och formar X-Y EC 1.97 innehåller andra oxidoreduktaser IUBMB: ...
KolhydraterRengöringsmedelIsoenzymerEndopeptidaserGlykosidhydrolaserPeptidfragmentMetallerSulfhydrylreagensOxidoreduktaser ...