Onkolytiska virus
Onkolytisk virusterapi
Virusförökning
H-1-parvovirus
Vacciniavirus
Adenovirus
Myxomvirus
Vesiculovirus
Tumörcellinje
Genetiska vektorer
Xenograft Model Antitumor Assays
Mässlingvirus
Genetic Therapy
Möss, nakna
Vesikulär stomatit-Indianavirus
Tumörer
Vero-celler
Herpesvirus 1, humant
Adenovirus E1A-proteiner
Gliom
RNA-virus
Cercopithecus aethiops
Cytopatogen effekt, viral
Virus
Simplexvirus
Kombinationsterapi
Virusreceptorer
Råttor, inavlade BUF
Genmanipulation
Hjärntumörer
Virusodling
Virus Shedding
Virussjukdomar
Defekta virus
Simianvirus 40
Virussammansättning
Sindbis-virus
Växtvirus
Prodrugs
Tumörtransplantation
Influensa A-virus, subtyp H1N1
Immunterapi
Influensa A-virus, subtyp H5N1
Möss, SCID
Glioblastom
Cyklofosfamid
Melanom, experimentellt
Möss, inavlade C57BL
Influensa A-virus, subtyp H3N2
Transgener
Hepatit B-virus
West Nile-virus
Virusproteiner
Sjukdomsmodeller, djur
Respiratoriska syncytialvirus
Tumörceller, odlade
RNA, viralt
Cellgifter
Virusgener
Grönfluorescerande proteiner
Möss, inavlade BALB C
Xenotransplantation
Virusaktivering
Cellöverlevnad
Genöverföringstekniker
Alkylerande cellgifter
Viral latens
Hemagglutininglykoproteiner hos influensavirus
Virion
Viral Plaque Assay
Cellinje
Poxviridae
Onkogenvirus
Immunbristvirus, apa
Adenovirus E1B-proteiner
Antivirala medel
Påssjukevirus
Apoptos
Parainfluensavirus 1, humant
Onkolytiska viruses är virustyper som kan infektera och döda cancerceller utan att skada normala, friska celler. Processen kallas onkolys, där viruset infekterar och förökar sig inne i cancercellen, vilket får cellen att bursta och dör. Detta kan leda till en kedjareaktion där närbelägna cancerceller också infekteras och dödas.
Onkolytiska virus behandlingar är under utveckling inom cancerbehandling, då de har potentialen att eliminera cancerceller med minimal påverkan på kroppens normalt fungerande celler. Dessa virus kan också modifieras genetiskt för att öka deras onkolytiska effektivitet och minska deras patogenicitet hos friska celler.
Onkolytisk virusterapi (også kjent som oncolytisk viroterapi) er en form for cancerbehandling der man bruker levende, genetisk modifiserede eller specialutvalgte virus for å eliminere kræftceller. Disse virusene er selektive og infiserer og dræber kun kræftceller uten å skade normale, sunde celler. Når de infiserer kræftcellene, starter de en immunrespons som også hjelper til å eliminere resten av kræftcellene. Dette kan føre til en reduksjon i kræftens størrelse og spredning, og eventuelt til en helbredelse. Onkolytisk virusterapi er fortsatt under utvikling og undersøkelse, men tidlige kliniske prøver har vist lovende resultater for noen typer av kræft.
Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.
Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.
H-1-parvovirus är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör parvovirusfamiljen. Det är ungefär 26 nm i diameter och innehåller enkelsträngat DNA. H-1-parvovirus infekterar främst människor och kan orsaka asymptomatiska eller milda infektioner hos vuxna, men kan leda till allvarliga komplikationer hos immunbristiga individer. Viruset verkar ha en preferens för att infektera multiplyklerande celler och kan orsaka aplasi av mogningsformade röda blodkroppar, vilket kan leda till anemi. H-1-parvovirus är inte samma virus som parvovirus B19, som också kan orsaka sjukdom hos människor.
'Vacciniavirus' är ett begrepp som inte används inom den medicinska terminologin. Det verkar som att du har förväxlat två olika termer: 'vaccin' och 'virus'.
En vaccine är en preparat av dödade, attenuerade (svagt giftiga) eller fragment av en patogen (smittaframkallande agens som kan orsaka sjukdom), som administreras med syfte att stimulera immunförsvaret att utveckla immunitet mot en specifik infektionssjukdom.
Ett virus är ett mycket litet smittämne som består av genetisk information innesluten i en proteinhölje. Virus kan infektera levande celler och använda deras mekanismer för att reproducera sig, vilket kan leda till skada eller död hos värden.
Det finns vacciner som utvecklats med hjälp av virus, såsom levande vacciner där ett svagt virus används för att stimulera immunförsvaret och döda vacciner där dödade viruspartiklar används. Dessa två begrepp (vaccin och virus) är dock skilda begrepp inom medicinen.
Adenovirus är en typ av virus som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken typ det är som orsakar infektionen. Några vanliga sjukdomar som orsakas av adenovirus inkluderar förkylning, hosta, halsont, konjunktivit (ögoninflammation), diarré och mag-tarmloppssjuka. Vid allvarligare fall kan även lunginflammation eller hjärtsvikt uppstå. Adenovirus sprids vanligen via droppborna från sjukt persons andning, men kan också spridas via direktkontakt med infekterade personer eller via kontaminierade ytor och födoämnen.
Myxomavirus är ett stort, double-stranded DNA- virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Leporipoxvirus. Det är välkänt för att orsaka myxomatös cancer hos vildkaniner (Oryctolagus cuniculus) och är endemiskt i Sydamerika, där det ursprungligen kommer från. Myxomavirus sprids vanligtvis genom insekter som bladlöss eller flugor och orsakar en allvarlig systemisk infektion hos kaniner som kännetecknas av svullnader, sår och hög dödlighet. Det användes historiskt som biologisk kontrollmetod för att minska populationen av vilda kaniner i Australien och Europa, men det är numera olagligt i många länder på grund av etiska och ekologiska orsaker.
'Vesiculovirus' er ein generisk betegnelse for en gruppe virus som inneholder flere arter, bl.a. slike som fårsumpevirus (Foot-and-mouth disease virus, FMDV) og sandflyfebervirus (Sandfly fever Naples virus). Disse viruses har en lipidhylle og er vanligvis ikke velstabilisierte i miljøet. De foråksaker ofte en vesikulær (blasenform) hudreaksjon, derfor navnet. Disse viruses overføres vanligvis gjennom direkte kontakt mellom dyr eller mellom mennesker og vektorer som insekter. FMDV er en viktig sykdomsbursd for husdyr, særlig klovdyrene, og kan føre til store økonomiske tap i landbruket. Sandflyfebervirus orsaker feber og andre symptomer hos mennesker som blir stikkede av sandfluer.
En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.
Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.
"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.
Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.
Xenograft models are a type of animal model used in preclinical research, particularly in cancer studies. In a xenograft model, human tumor cells or tissues are implanted into an immunodeficient mouse, which allows the tumor to grow and be studied in a living organism.
Xenograft model antitumor assays refer to experiments that use xenograft models to evaluate the effectiveness of potential anti-cancer therapies. In these assays, the implanted tumor cells are allowed to establish and grow for a period of time before treatment with the experimental therapy is initiated. The response of the tumor to the therapy is then monitored over time, and various parameters such as tumor size, survival, and metastasis can be measured to assess the efficacy of the treatment.
Xenograft model antitumor assays can provide valuable information about the safety and effectiveness of new anti-cancer therapies before they are tested in human clinical trials. However, it is important to note that xenograft models have limitations, such as differences in tumor biology between mice and humans, and the absence of an intact immune system in immunodeficient mice, which can affect the translatability of the results to human patients.
Mässlingvirus, eller *Vaccinia virus*, är ett stort DNA-virus som tillhör familjen Poxviridae och släktet Orthopoxvirus. Det orsakar sjukdomen mässling hos människor och kan sprida sig via direkt kontakt med smittade individer eller via droppburen infektion när en smittad person hostar eller nyser. Viruset kan också spridas via kontaminerade föremål. Mässlingvirus är mycket smittsamt och kan orsaka allvarliga komplikationer, särskilt hos barn och vuxna med nedsatt immunförsvar. Det finns vaccin mot mässling som ger effektiv immunitet.
Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.
Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.
Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.
Den medicinska termen "nakna möss" (nude mice) används för att beskriva en typ av genetiskt modifierade laboratoriedjur som saknar ett fungerande immunsystem. Detta uppnås genom att avla bort gener som kodar för viktiga komponenter i djurets immunsvar, till exempel T-celler och B-celler.
Nakna möss används ofta inom forskning eftersom de är immunbristiga och inte kommer att avvisa främmande celler eller substanser som annars skulle ske om de hade ett normalt fungerande immunsvar. Det gör dem till en idealisk plattform för att studera sjukdomar som cancer, infektionssjukdomar och autoimmuna sjukdomar, där forskare kan transplantera humanceller eller patogener in i djuren utan att behöva oroa sig för immunreaktioner.
Det är värt att notera att termen "nakna" inte refererar till hudens utseende, utan snarare till det faktum att de saknar ett fungerande immunsvar. Dessa möss kan ha normalt utseende och beteende annars.
Vesikulær stomatit-Indianavirus (VSIV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör familjen *Rhabdoviridae* och släktet *Vesiculovirus*. Det orsakar en sjukdom hos grisar som kallas vesikulær stomatit, vilken kännetecknas av feber, sår i munhålan och på tungan samt blåsliknande utväxter (vesiklar) på läpparna. Sjukdomen är vanligt förekommande bland grisar över hela världen och kan orsaka ekonomiska förluster inom grisproduktionen på grund av sänkt tillväxttakt, ökad dödlighet och minskad reproduktion hos drabbade djur.
Det är värt att notera att VSIV inte är relaterat till human immunodeficiency virus (HIV) eller human T-lymphotropic virus (HTLV), som båda tillhör familjen *Retroviridae*.
En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.
Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.
Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.
'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).
Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.
Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.
Herpes Simplex Virus Type 1 (HSV-1) er ein type av herpesvirus som oftest foråkser lippene og gir betennelseblåsor eller "feberblåster". Herpesvirus 1, humant, kan også i viss grad foråke infeksjoner i andre områder av kroppen, som øyne, ansikt, hals og hjerne. Efter initialen infeksjon blir viruset ikke fullstendig utryddet fra kroppen, men kan ligge latent i nervev systemet og føre til reinfeksjoner og återkommende symptomer. Herpesvirus 1 kan overføres gjennom direkte kontakt med blåsene eller ved deling av smittebærende droppar, som eksempelvis kysset eller bruk av samme bestikk.
Adenovirus E1A-proteiner är två tidigt exprimereda proteiner som kodas för av den föregående fasen (E1) i adenovirus’ genomet. Dessa proteiner, E1A 12S och E1A 13S, spelar en central roll i aktiveringen av virusets tidiga transkription och regleringen av cellcykeln hos den infekterade värdcellen.
E1A-proteinerna interagerar med flera värdcellulära proteiner, inklusive tumörsuppressorproteinet p53 och retinoblastomproteinet (pRb), vilket leder till oreglerad celldelning och eventuell onkogen transformatio. Dessa interaktioner gör E1A-proteinerna av intresse för studier relaterade till cancerutveckling och terapi.
En gliom är en typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan eller ryggmärgen. Gliaceller är stödjande celler i centrala nervsystemet (CNS) och hjälper till att skydda, näringsuppehålla och underhålla andra nervceller.
Det finns olika subtyper av gliom beroende på vilken sorts gliacell de utgår från. Några exempel är astrocymomer, ependymomer och oligodendrogliomer. Astrocymomer är den vanligaste typen av gliom och utgår från astrocytceller.
Gliomer klassificeras ofta efter deras grad av malignitet, som indikerar hur snabbt tumören växer och sprider sig. Låggradiga gliomer växer långsammare och är mindre aggressiva än höggradiga gliomer.
Symptomen på gliom kan variera beroende på var i hjärnan eller ryggmärgen tumören finns och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar huvudvärk, krämpor, yrsel, minnesförlust, svårigheter med att tala, se eller höra, samt muskelsvaghet eller förlamning. Behandlingen av gliom kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på tumörtyp, storlek och placering.
RNA-virus (Ribonukleinsyre-virus) är ett slags virus där genomet består av RNA istället för DNA. Genomet i RNA-virus kan vara enkel- eller dubbelsträngat, och det kan antingen sónas till cellens ribosomer direkt för att producera virala proteiner (positivt ensträngat RNA) eller så måste det först transkriberas till komplementärt DNA med hjälp av ett revers transkriptasenzym (retrotranskription) innan det kan translateras till protein (negativt ensträngat RNA eller dubbelsträngat RNA). RNA-virus är mycket varierande och inkluderar många sjukdomsalstrare, som exempelvis HIV, SARS-CoV-2, influensaviruset och många andra.
'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.
'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.
Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.
'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.
Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.
Cytopatisk effekt (CPE) är en patologisk förändring av celler som orsakas av ett infekterande virus. CPE kan vara sådant som cellklyvning, cellstorleksförändringar, kärnförändringar och celldöd. Den cytopatiska effekten kan ses under mikroskopi och används ofta för att diagnostisera virusinfektioner i laboratoriemiljö. Vid virala infektioner kan CPE variera beroende på vilket virus som orsakar infektionen, celltyp som är värd för viruset och vilken del av livscykeln viruset befinner sig i.
En medicinsk definision av ein 'virus' er dette: Et virus er ein liten, infektiøs partikkel som består av genetisk materiale (DNA eller RNA) omgitt av ein proteinhylle. Virusen kan ikke leve eller reproduere seg selv. De må invadere eit levande celler i en organisme for å kunne formere seg og produisere nye virusepartikler. Dette gjør at virus er avhengige av ei værtcell for å formere seg, og kan orsa innfermedser som følge av den skadelige påvirkningen de har på cellene de invaserer.
Simplexvirus är ett samlingsnamn för två gruppar av herpesvirus som orsakar sjukdomar hos människor: human herpesvirus 1 (HHV-1), även känt som herpes simplex virus typ 1 (HSV-1), och human herpesvirus 2 (HHV-2), även känt som herpes simplex virus typ 2 (HSV-2).
HSV-1 är vanligtvis associerat med små blåsor eller sår runt munnen, läpparna och ansiktet, medan HSV-2 oftare orsakar genitala sår. Båda virusstammarna kan dock orsaka infektioner på vilken del av kroppen som helst. Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med en smittad persons blåsor, sår eller annan infekterad vätska, såsom slem.
Efter att man har blivit smittad etablerar sig virusen i kroppen och kan orsaka återkommande utbrott av symtom under resten av livet. Många personer som är smittade med HSV-1 eller HSV-2 visar dock aldrig några tydliga symtom, men kan ändå sprida viruset till andra.
Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.
Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.
I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.
I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.
'Virusreceptorer' är en term som används för att beskriva de cellvävnadskomponenter, oftast proteinmolekyler, som en virus kan binda sig till för att få möjlighet att infectera och tränga in i värdcellen. Genom att känna igen och binda till specifika receptorer på värdcellens yta kan viruset utnyttja den cellulära maskineriet för sin egen replikation, vilket leder till sjukdom hos individen.
Det är viktigt att notera att olika virusar använder sig av olika typer av receptorer, beroende på vilken celltyp de infekterar och deras egen struktur. Studier av virusreceptorerna kan hjälpa forskare att förstå hur viruset infekterar celler och möjligen utveckla terapeutiska strategier för att förhindra eller behandla virusinfektioner.
"Köldfrossa" (engelska: "common cold") är ett akut sjukdomstillstånd som orsakas av olika virus, främst rhinovirus. Sjukdomen kännetecknas av övre luftvägarnas inflammation och symptomen innefattar ofta hosta, snuva näsa, halskramper, feber och i vissa fall även muskelvärk och trötthet. Köldfrossan är mycket smittsam och sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nysar. Den vanligaste behandlingen för köldfrossa är symptomlindring med hjälp av sömn, vätskeintag och eventuellt läkemedel som lindrar feber och smärta. Det finns inget botemedel mot sjukdomen och den tenderar att försvinna av sig själv inom 7-10 dagar.
I den medicinska terminologin betegner "Råtter, inavlade BUF" for det meste laboratorieræsoner af husråd (Rattus norvegicus) fra strainen Wistar Kyoto (WKY), som er standardiserede og velkarakteriserede dyr, der ofte anvendes i forskning indenfor fysiologi, farmakologi og andre medicinske områder.
BUF er en forkortelse for "Brown University Forschungsinstitut", hvor disse råtter oprindeligt blev avlet. Disse råtter er kendt for at have en relativt rolig temperament og lavt stressniveau, hvilket gør dem til en god valgmulighed for forskellige typer eksperimentelle studier.
Det er vigtigt at notere, at specifikationen af "inavlade BUF" ikke garanterer en ensartet population af råtter, da der kan forekomme genetiske variationer indenfor en bestemt strain. Derfor er det vigtigt at veare opmærksom pa standardiserede procedurer og dokumentation, når man arbejder med forskningsdyr som disse.
Genmanipulation, även känd som genetisk modifiering, är en process där DNA-sekvensen i ett levande organismer ändras genom direkt manipulering av dess genetisk material. Detta kan uppnås genom att antingen ta bort, lägga till eller ersätta specifika gener i organismens arvsmassa. Denna teknik använder ofta en typ av molekyl Kallas en plasmid, som innehåller ett genetiskt material som kallas en gen, som kan kopieras och insattas i målcellen. Genmanipulation används ofta inom forskning för att studera geners funktioner och interaktioner, men den kan också användas inom medicinska sammanhang för att behandla sjukdomar eller förbättra livsvillkor.
En hjärntumör är en abnorm odling av celler i hjärnan som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). Hjärntumörer kan uppstå från olika typer av hjärnceller eller från strukturer som omger hjärnan. De kan orsaka en rad symtom beroende på var i hjärnan de växer, inklusive huvudvärkar, krämpor, epilepsi, syn- och hörminskningar samt kognitiva problem. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och graden av tumören.
Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.
'Virus Shedding' refererer til den proces, hvor et inficeret individ udskiller viruspartikler fra kroppen og kan overføre dem til andre. Dette sker typisk gennem respirationssekreter (f.eks. hoste eller nys), afføring, urin, sved eller kønslige væsker alt efter hvilken type virus der er tale om. Nogle personer kan udskille virus under en asymptomatisk infektion og dermed uden at vide om, at de er inficerede, fortsætte med at sprede virussen til andre. Virusets overlevelse udenfor kroppen varierer alt efter type, men kan typisk vare fra få minutter til flere dage under rette forhold.
En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.
Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.
För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.
Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "defekt virus". Det finns dock ingen etablerad medicinsk term som helt korresponderar med begreppet "defekt virus". Det kan finnas några olika typer av defekta virussystem, men det saknas en generellt accepterad definition och nomenklatur.
I allmänhet avses med ett defekt virus ett virus som inte har fullständig kapacitet att reproducera sig på egen hand och istället behöver en hjälpvirus (helper virus) för att kunna genomföra sin livscykel. Detta kan inträffa när vissa nödvändiga genetiska informationer saknas i viruset självt.
Ett exempel på ett defekt virus är Sindbis-viruset, som används i forskning för att studera neuronala mekanismer. Detta virus är kapabelt att infektera nervceller och transportera sig uppåt det neuronala kontinuumet, men saknar genetisk information för att replikera sig i dessa celler. För att kunna reproducera sig behöver Sindbis-viruset en hjälpvirus, ofta ett alfavirus, som kan tillhandahålla de nödvändiga genetiska informationerna.
Icke desto mindre bör nämnas att begreppet "defekt virus" inte är allmänt accepterat inom medicinsk forskning och det saknas en standardiserad definition.
Simian Virus 40 (SV40) är ett polyomavirus som ursprungligen isolerades från rhesusmarkatta (Macaca mulatta) celler. Det upptäcktes första gången på 1960-talet och har sedan dess studerats intensivt. SV40 är en liten, dubbelsträngad DNA- virus som kan orsaka infektion hos både apor och människor.
Viruset är känt för att vara onkogen, vilket betyder att det har förmågan att transformera normala celler till cancerceller under vissa omständigheter. SV40 kan orsaka tumörer hos apor och det finns också epidemiologiska studier som antyder en möjlig koppling mellan SV40-infektion och vissa typer av mänskliga cancerer, såsom mesoteliom och non-Hodgkins lymfom. Dock är det inte fastställt om viruset orsakar cancer hos människor eller om det bara finns i cancercellerna som en slump.
SV40 kan infektera många olika typer av celler, inklusive lung-, njure- och immunceller. Det kan spridas via respiratoriska sekreter, blod eller urin från infekterade individer. Många människor har utsatts för SV40 genom vaccination med levande poliovacciner som var kontaminerade med viruset under 1950- och 1960-talen. Sedan dess har vaccinerna renats från viruset, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker för de människor som fick kontaminerade vaccin under den tiden.
I medicinsk kontext är SV40 en viktig forskningsmodell för att studera polyomavirusinfektion och cancerutveckling. Det används också som ett verktyg för att undersöka interaktioner mellan virus och värdceller, samt för att utveckla antivirala behandlingsstrategier.
"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.
Sindbisvirus är ett positivt ensträngat RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae och släktet Alphavirus. Viruset upptäcktes första gången i naturen i Egypten 1952 och har sedan dess spridits över världen, inklusive Europa, Asien, Australien och Afrika. Sindbisvirus sprids vanligtvis genom bett från infekterade myggor och kan orsaka en mild influensaliknande sjukdom hos människor, som kallas omskrivet Ockelbo-feber i Sverige. Symptomen inkluderar feber, muskelvärk, ledvärk och hudutslag. I allmänhet är sjukdomen mild och spontan tillfrisknande sker vanligtvis inom 1-2 veckor efter symtomdebuten. Sindbisvirus kan också infektera djur, särskilt fåglar, och har potential att orsaka allvarligare sjukdom hos vissa djurslag.
En växtvirus är ett smittagent som orsakas av en typ av sjukdomsalstrande partikel, kallad virus, som infekterar växter. Växtvirus infekterar vanligtvis växtceller och använder dessa för sin replikation. Många växtvirus sprids genom insektsbett eller mekaniskt via kontaminering av redskap, vatten eller jord. De kan orsaka en rad olika symptom hos växter, till exempel nekros (död celler), chlorosis (förlust av grön färg i blad), mosaikmönster på bladen och störningar i växtens tillväxt och utveckling. Vissa växtvirus kan också orsaka allvarliga ekonomiska skador genom att reducera skördarna eller förstöra grödor.
En DNA-virus är ett virus som innehåller dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA) som sitt genetiska material. Det finns flera olika familjer av DNA-virus, och de kan infektera både prokaryota och eukaryota celler. Exempel på DNA-virus inkluderar herpesviruses, adenovirus, och papillomavirus. När ett DNA-virus infekterar en cell, använder det sig av värdcellens replikationsmaskineri för att producera fler viruspartiklar.
En prodrog är en farmakologisk substance som inte har någon eller bara svag verkan på sig själv, men som kan omvandlas in vivo till en aktiv therapeutisk agent genom biotransformation, ofta under kontroll av en specific enzym. Denna strategi används ofta för att förbättra farmakokinetiska egenskaper, som exempelvis upphöjda vattenlöslighet eller förlängd halveringstid, och/eller för att minska biverkningar genom att fokusera på aktiveringen i specifika kompartment eller celler.
Tumörtransplantation refererar till en teknik inom forskning där tumörceller från en individ transplanteras till en annan individ, ofta en mus eller annat djur, med syfte att studera cancerutvecklingen och testa olika behandlingsstrategier. Den mottagande individen är vanligtvis immunbristig, det vill säga har ett undertryckt immunförsvar, för att förhindra avstötning av de transplanterade tumörcellerna. Detta metod kan användas för att skapa en standardiserad modell för cancerforskning och utveckling av nya terapier.
Influenza A-virus, subtyp H1N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar influensa (grässjuka). Detta virusstam innehåller en speciell typ av hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), nämligen H1 och N1.
Virusstammen H1N1 har varit orsaken till flera pandemier under 1900-talet, inklusive den berömda spanska sjukan år 1918 som orsakade miljontals dödsfall över hela världen. I modern tid orsakade en annan stam av H1N1 virus ett pandemiutbrott under 2009, även känt som svininfluensan.
H1N1-virusstammen kan ge upphov till sjukdom hos både människor och djur, och den kan variera i sin smittsamhet och allvarlighet. Vissa år kan H1N1-stammar orsaka säsongsinfluensa hos människor, medan andra år kan det finnas andra dominerande influensastammar som cirkulerar.
Vaccinering är en viktig strategi för att förebygga och skydda mot H1N1-infektioner, och årliga grippevaccinationer innehåller ofta en komponent som ger immunitet mot den senaste H1N1-stammen.
Immunoterapi, även känt som immunologisk terapi eller biologisk terapi, är en form av behandling som använder sig av patientens egna immunsystem för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. Den kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar och allergier.
Immunterapi innebär ofta att stimulera patientens immunsystem att attackera och förstöra cancerceller eller andra patogena celler. Det kan göras genom att ge patienten preparat som hjälper till att stärka, rikta eller restaurera deras immunförsvar. Exempel på immunterapeutiska behandlingar inkluderar monoklonala antikroppar, cytokiner, vaccin och cellterapi med adopterade T-celler.
Immunterapi har visat sig vara mycket lovande inom cancerbehandling, särskilt för vissa typer av cancer som kan vara svåra att behandla med traditionell kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi. Immunterapi kan också ha förmånen att orsaka mindre biverkningar jämfört med andra behandlingsformer, eftersom den riktar in sig på cancerceller snarare än alla snabbt växande celler i kroppen.
Rabiesvirus definieras inom medicinen som ett enkelsträngat RNA-virus i familjen Rhabdoviridae och släktet Lyssavirus. Viruset orsakar den dödliga zoonotiska sjukdomen rabies, som vanligtvis överförs till människor genom bett eller skrapningar från infekterade djur, ofta hundar, fladdermöss och andra vilda däggdjur. Rabiesvirus har en karaktäristisk rhabdoviral form med en cylindrisk kapsid omgiven av ett lipidmembran. Det infekterar nervceller hos värden, replikerar sig och sprider sig sedan till centrala nervsystemet, vilket leder till progressivt neurologiskt förfall och död om läkemedelsbehandling inte ges i tid.
Influensa A-virus, subtyp H5N1, är ett subtyp av influensavirus typ A som kan infektera både djur och människor. Viruset har en speciell ytproteinhylsa, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H5 och N1 står för de undertyperna.
Detta subtyp av influensavirus är särskilt känt för sin förmåga att orsaka allvarliga respiratoriska sjukdomar hos människor, särskilt hos dem som har direkt kontakt med infekterade djur, framförallt höns och andfåglar. Infektioner hos människor är fortfarande relativt sällsynta, men när de sker kan de leda till hög feber, hosta, andningssvårigheter och i värsta fall dödlig lunginflammation.
Det är viktigt att notera att influensavirus typ A, inklusive subtypen H5N1, har potentialen att mutera och sprida sig mellan människor, vilket kan leda till pandemier som under 1918 (Spanska sjukan). Detta gör det viktigt för forskare att övervaka och studera dess utveckling för att kunna utveckla effektiva vacciner och behandlingsmetoder.
SCID (Severe Combined Immunodeficiency) hos möss är en genetisk recessiv sjukdom som orsakas av mutationer i olika gener och leder till ett totalt eller nästan totalt utebliven fungerande immunsystem. SCID hos möss innebär ofta en kraftig nedsättning av T-celler, B-celler och i vissa fall NK-celler (naturligt mördande celler).
Den vanligaste formen av SCID hos möss är den som orsakas av mutationer i genen IL2RG (interleukin-2 receptor gamma chain), vilket leder till en brist på fungerande cytokinreceptorer på T-celler och NK-celler. Detta resulterar i ett uteblivet utveckling av dessa celltyper och en kraftig nedsättning av immunförsvaret.
Möss med SCID är mycket känsliga för infektioner, eftersom de saknar effektiva skyddsmekanismer mot patogener som bakterier, virus och svampar. De kan dö av en infektion redan under det tidiga livet om de inte behandlas. SCID hos möss är ett viktigt forskningsmodell för att studera immunologi, genetik och sjukdomsprocesser samt utveckling av terapeutiska strategier för SCID och andra immunbristsjukdomar.
Glioblastom (WHO grad IV) är en aggressiv typ av hjärntumör som utgår från gliacellerna i hjärnan. Det är den vanligaste och mest elakartade formen av primär hjärntumör hos vuxna, och kännetecknas av snabb celldelning, blodkärlsbildning och nekrosbildning. Glioblastom är mycket svårt att bota på grund av sin aggressiva tillväxt och tendensen att sprida sig lokalt inom hjärnan. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och kemoterapi, men prognosen är ändå ofta dålig med ett medellivslängd på omkring 14-15 månader från diagnos.
Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.
Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.
Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.
I'm happy to help! However, I believe there may be a small typo in your question. If you are asking for a experimental definition of "melanoma," here it is:
Melanoma is a type of skin cancer that develops from melanocytes, the pigment-producing cells in the skin. Experimentally, melanoma can be defined as a malignant tumor with the potential to invade surrounding tissues and metastasize to distant organs. It is characterized by the uncontrolled growth of melanocytes, which can form large, irregularly shaped, and often darkly pigmented lesions on the skin.
Experimental research into melanoma involves studying its underlying molecular mechanisms, genetic mutations, and signaling pathways to develop new therapies and treatments. Researchers may use various models such as cell lines, animal models, and patient-derived xenografts to study melanoma progression and response to therapy. The goal of experimental research is to identify novel targets for therapeutic intervention and improve the outcomes for patients with melanoma.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
Influensa A-virus, subtyp H3N2, är ett subtyp av influensavirus typ A som orsakar säsongsbundna influensaunderliv och pandemier hos människor. Viruset har två proteiner på ytan som det vaccineras mot, hemagglutinin (H) och neuraminidase (N), där H3 och N2 är de specifika typerna för detta subtyp.
Viruset sprids främst genom droppburen smitta när en smittad person hostar eller nysar ut virusdroppar som kan andas in av en annan person. Det kan också spridas via kontaminerade ytor och händerna, vilket kan leda till infektion om man sedan rör sig över munnen, näsen eller ögonen.
Symptomen på influensa A (H3N2) är vanligen mildare än de som orsakas av pandemiska stammar, men kan vara allvarligare hos äldre vuxna, barn och personer med underliggande hälsoproblem. De typiska symtomen inkluderar feber, hosta, muskelsmärtor, trötthet, nästäppa och irritat svalg. Vid allvarligare fall kan det leda till komplikationer som lunginflammation och andningssvårigheter.
Varje år utvecklas influensavaccinet för att ge skydd mot de virusstammar som forskarna tror kommer att cirkulera under den kommande säsongen. Det är viktigt att vaccineras varje år eftersom immuniteten motgår och virusen ändrar sig över tiden genom en process som kallas antigent drift.
Transgender är ett samlingsbegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det biologiska könet de blev födda med. Termen inkluderar en mängd olika könsupplevelser och uttrycksformer, och kan omfatta transpersoner som har genomgått hormonbehandling eller kirurgi för att ändra sitt könsuttryck, såväl som de som inte gjort några fysiska förändringar. Det är viktigt att notera att vara transgender är inte en psykiatrisk störning, utan snarare en naturlig variation av mänsklig könsuttryck och identitet.
Hepatit B-viruset (HBV) är ett DNA- virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Viruset är omslutet av ett lipidhaltigt membran och innehåller en central kapsidproteinkärna. HBV kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Det överförs främst via blod eller sexuella kontakter, men kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med HBV.
West Nile-virus (WNV) är ett flavivirus som tillhör samma familj som viruset som orsakar gula febern och denguefeber. Det sprids främst genom stick av infekterade myggor, särskilt arten Culex. Människor kan också smittas via blodtransfusioner, organtransplantationer eller från dricksvatten som kontaminerats med avföring från infekterade fåglar.
I de flesta fall orsakar WNV inga symptom alls, men om sjukdomen utvecklas kan den variera från en mild influensaliknande sjukdom till en allvarligare form som kan påverka centrala nervsystemet. Symptomen på den allvarliga formen innefattar feber, huvudvärk, muskel- och ländryggssmärtor, yrsel, förvirring, stel nacke, skakningar, svårigheter att svälja och i vissa fall även paralys.
Det finns inget specifikt behandlingssätt mot WNV, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. För de flesta människor som smittas av viruset utvecklas immunitet efter sjukdomen. Det finns dock inget vaccin tillgängligt för människor mot WNV i Sverige, men det används i vissa länder där risken för smitta är högre.
'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.
Strukturelle proteiner kan inkludere:
* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.
Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:
* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.
I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
Respiratorisk syncytialvirus (RSV) är ett vanligt virus som orsakar andningsvägsinfektioner, särskilt hos barn under två år. Det är det vanligaste viruset som orsakar bronkiolit och lunginflammation hos barn. RSV kan också orsaka allvarliga andningsproblem hos äldre vuxna och personer med nedsatt immunförsvar eller andra sjukdomar som skadat lungorna. Viruset sprids vanligtvis via droppar från sjuka persons näsa eller mun, när de hostar eller nyser. Det kan också spridas genom direkt kontakt med en infekterad person eller yta. Symptomen på RSV-infektion kan vara milda, som en vanlig förkylning, men hos små barn och äldre kan det leda till allvarliga andningssvårigheter och lunginflammation.
'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.
Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.
Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.
'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.
"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.
During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.
The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.
'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.
"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.
GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.
"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.
Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.
Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.
Xenotransplantation är en medicinsk term som refererar till överföringen av celler, vävnader eller organ från ett individuellt djur till en människa. Detta är en aktivt undersökt behandlingsmetod för att möjliggöra organdonation när det saknas lämpliga organ donerade av människor.
De flesta xenotransplantationsexperiment har använt sig av grisorgan, eftersom deras storlek och funktion är relativt lika mänskliga organ. Men det finns också andra djur som har använts i forskning, såsom apor, fåror och kaniner.
Xenotransplantation är ett mycket komplext område inom transplantationsmedicin på grund av den starka immunreaktionen som uppstår när en människokropp tar emot celler, vävnader eller organ från ett annat djur. För att försöka undvika detta använder forskare tekniker såsom genmodifiering och immunsuppressiva behandlingar.
Även om det har genomförts några framgångsrika xenotransplantationsexperiment på djur, finns det fortfarande inga etablerade behandlingsmetoder för människor. Forskningen fortsätter att utvecklas och det är möjligt att xenotransplantation kommer att bli en viktig del av transplantationsmedicinen i framtiden.
'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.
Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.
Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.
Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.
Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.
"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.
Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.
I medically related context, a "genetic transfer technician" is not a commonly used job title or well-defined role. However, based on the individual terms, one could infer that this position might involve working with techniques to transfer genetic material between organisms or cells. This could include methods such as gene cloning, transfection, or transformation.
A more common job title in this field is "Molecular Biologist" or "Genetic Engineer," which typically involves conducting research and experiments that require knowledge of genetics, molecular biology, and biochemistry to manipulate the genetic material of cells or organisms.
It's important to note that specific job duties and requirements may vary depending on the organization and the particular role.
Alkylerande cellegifter är en typ av kemoterapi som fungerar genom att attackera DNA i cancerceller och förhindra dem från att dela sig och växa. De gör detta genom att addera alkylgrupper till DNA-molekylen, vilket orsakar skador på dess struktur och stör celldelningen. Exempel på alkylerande cellegifter inkluderar cyklofosfamid, ifosfamid, karboplatin och cisplatin.
'Viral latency' refererar till ett stadium i viruses livscykel där det inte är aktivt i sin replikation eller infektionsförmåga, men istället existerar i en vilande tillstånd inne i värdkällan, ofta i vissa cellers kärna. Under den latenta fasen kan viruset undgå det immunförsvar som hosten har och kan därför förbli i värden under en lång period, möjligen resten av deras liv. Virala infektioner som involverar latens inkluderar herpes simplex virus (HSV) och varicella-zoster virus (VZV), vilka kan orsaka sjukdomar som herpes, aptitlöshet, kyla och röda hudutslag respektive gurt i vuxen ålder.
Hemagglutinin (HA) är ett glykoprotein på ytan av influensaviruset som har förmågan att agglutinera röda blodkroppar (erytrocyter). Det gör detta genom att binda specifikt till sialiska sockerrestanger på erytrocyternas yta. Hemagglutininet är en viktig komponent i viruset då det under infektionsprocessen binder till människors övre andningsvägar och hjälper till att infektera celler. Det finns 18 olika serotyper av hemagglutinin (H1-H18) som kan förekomma hos olika stammar av influensavirus, och det är en viktig faktor när det kommer till vaccination och smittskydd.
'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.
En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.
En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.
I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.
Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
Poxviridae är en familj av stora, komplexa dubbelsträngade DNA-virus som orsakar sjukdomar hos både djur och människor. De är kända för sin storlek och komplexitet jämfört med andra virus, och innehåller en rad unika genetiska och strukturella egenskaper.
Poxviridae-familjen inkluderar två underfamiljer: Chordopoxvirinae och Entomopoxvirinae. Chordopoxvirinae orsakar sjukdomar hos djur och människor, medan Entomopoxvirinae infekterar insekter.
De mest kända exemplen på Poxviridae är variolavirus, som orsakar smittkoppor hos människor, och vacciniavirus, som används i vaccinet mot smittkoppor. Andra exempel inkluderar cowpoxvirus, som kan infektera både människor och djur, och myxomavirus, som orsakar en allvarlig sjukdom hos kaniner.
Poxviridae-virus har en unik morfologi med ett komplext membran som omsluter virionen, och de är kapabla till att reproducera sig i cytoplasman istället för kärnan hos den värdcell de infekterar. Dessa virus har också en stor genomstorlek, med flera gener som kodar för en rad olika proteiner som hjälper till att undertrycka värdcellens immunförsvar och frambringa nya viruspartiklar.
'Onkogenvirus' er ein type av virus som kan føre til at kreftceller utviklas. Disse viruses har evnen til å endre gener i vårt DNA eller RNA, slik at cellene de infiser kan bli kreftceller. Onkogenvirus innefatter for eksempel humane papillomvirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) og human immunodeficiency virus 1 (HIV-1).
Det er viktig å merke seg at ikke alle infeksjoner med onkogenvirus fører nødvendigvis til kreft. Faktorer som individets alder, immunforsvar og andre miljø- eller levestilsfaktorer kan spille ein rolle for om en infeksjon vil utvikle seg til kreft eller ikkje.
Immunodeficiency virus (IDV) is not a widely recognized or established medical term. However, it seems that you may be referring to "immunodeficiency viruses" in general, which includes human immunodeficiency virus type 1 (HIV-1) and type 2 (HIV-2). These are the viruses that cause the acquired immunodeficiency syndrome (AIDS).
Here is a proper definition of HIV as per the National Institutes of Health (NIH):
HIV, or human immunodeficiency virus, is a virus that attacks the body's immune system. If HIV is not treated, it can lead to AIDS (acquired immunodeficiency syndrome). However, with proper medical care, HIV can be controlled. People with HIV who get and keep an early diagnosis and treatment can live long, healthy lives and prevent transmission to others.
Reference:
HIV/AIDS. (2021, June 14). National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID). https://www.niaid.nih.gov/diseases-conditions/hiv-aids
Adenovirus E1B-proteinerna är två proteiner som kodas för av adenoviruses tidig exprimering av gen 1B (E1B). Dessa proteiner kallas E1B-19K och E1B-55K, baserat på deras molekylära vikter.
E1B-19K är ett litet protein som hjälper till att blockera apoptos (programmerad celldöd) i den infekterade cellen, vilket gör det möjligt för viruset att fortsätta replikera sig. Det gör detta genom att binda och inaktivera proteinet p53, som annars skulle aktiveras under celldödscykeln och orsaka apoptos.
E1B-55K är ett stort protein som hjälper till att transportera virala genomer från cellkärnan till cytoplasman, där de kan användas för att producera nya viruspartiklar. Det gör detta genom att interagera med mikrotubuli och andra cytoskeletala proteiner i cellen.
Sammantaget är E1B-proteinerna viktiga för adenovirusets förmåga att replikera sig och orsaka infektion i målceller.
Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.
'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.
Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).
DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.
Påssjuka är ett smittsamt sjukdomstillstånd som orsakas av olika typer av enterovirus, vanligtvis coxsackievirus A och B. Det kallas ofta även för "hand-foot-and-mouth disease" på engelska, vilket betyder "hand- fot- och munbekympad".
Sjukdomen karaktäriseras av små blåsor eller sår i munnen, på handflatan, planta av fötterna och ibland även på armar och ben. Barn under fem år är vanligast drabbade, men även vuxna kan bli smittade. Symptomen inkluderar feber, irritabilitet, sänkt aptit, torr hals, muskelvärk och svullnad i halsen.
Sjukdomen är vanligtvis inte allvarlig och försvinner av sig själv efter en vecka till tio dagar. Vård av symptomen kan behövas, såsom smärtlindring och välmjölkande för att förebygga dehydrering. Det finns inget specifikt läkemedel eller vaccin mot påssjuka, men god handhygien kan hjälpa till att förebygga spridningen av viruset.
Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.
Parainfluensavirus 1, human (hPIV-1) är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör paramyxovirusfamiljen. Det orsakar ofta milda respiratoriska sjukdomar hos barn och vuxna, såsom förkylningar, hosta och andningssvårigheter. Hos spädbarn kan det i sällsynta fall leda till allvarligare komplikationer som lunginflammation eller bronkiolit. Viruset sprids främst via droppinfektion när en smittad person hostar eller nysar. Vaccin finns inte tillgängligt för hPIV-1, men god handhygien och andra preventiva åtgärder kan hjälpa att minska risken för smitta.
'Mosaic virus' är ett samlingsbegrepp för olika sorters växtvirussjukdomar som orsakas av olika arter av mosaikvirus. Mosaikvirusen är positiva enkelsträngade RNA-virus som infekterar växter och kan orsaka en rad symptom, framför allt på blad, där de kan ge upphov till oregelbundna fläckar eller mönster i olika färger. Dessa fläckar kan variera från gulaktiga till ljusgröna eller vita, och kontrasterar mot den normalt gröna färgen hos växtens vävnad. Andra symptom på en mosaikvirusinfektion innefattar ofta störningar i växtens tillväxt och utveckling, såsom krökta stjälkar, småblad eller missbildade blommor.
Det finns många olika arter av mosaikvirus som kan infektera en rad olika växter, inklusive grönsaker, fruktträd och prydnadsväxter. Exempel på välkända mosaikvirus är tobaksmosaikvirus (TMV), paprikamosaikvirus (PMMoV) och gurkamosaikvirus (CMV). Dessa virus kan spridas genom kontakt mellan infekterade och friska växter, via smittbärande insekter som bladlöss och cikador, eller genom smittat frön.
Preventiva åtgärder för att undvika spridning av mosaikvirus innefattar strikt skilt separation mellan infekterade och friska växter, renlighet och desinfektion av redskap och arbetskläder som använts på infekterade växter, samt användning av virusfritt frö. Om en växt visar tecken på en mosaikvirusinfektion bör den isoleras från andra växter och eventuellt förstöras för att undvika spridning av viruset till andra växter.