'Njurvener' är ett medicinskt begrepp som refererar till strukturerna i njuren som filtrerar blodet och producerar urin. De två huvudsakliga njurvenerna består av varierande delar, inklusive glomerulus, tubuli, kapillärer och kärl. Glomerulus är en samling blodkärl som fungerar som en finfilter för blodet, medan tubuli är små rör som reabsorberar vatten, näringsämnen och elektrolyter från den initiala urinfiltret. Kapillärerna och kärlen i njuren hjälper också till att reglera blodtrycket och balansen av vätska i kroppen. Njurven är viktiga för att hålla kroppens homeostasbalance genom att rena blodet från skadliga ämnen, producera hormoner och hjälpa till att reglera elektrolytbalansen.

'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.

Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.

Renal Nutcracker Syndrome, också känt som Nutcracker-phenomenet eller Nutcracker-syndromet, är ett medicinskt tillstånd där den vänstra renale venen (den ven som dränerar blod från njuren) komprimeras mellan aortan och den översta magnerven (superior mesenteric artery). Detta orsakar oftast symptom som blödningar i urinen (hematuria), smärta i nedre delen av buken, trötthet och svullnad i benen. Tillståndet är vanligare hos kvinnor än män och kan ibland behöva behandlas med operation eller andra medicinska ingrepp för att lindra symptomen.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

'Vena saphena' er en latinsk betegnelse for de to lange, overfladiske venekanaler i benet. Der findes både en great saphenous vein (stor vena saphena) og en small saphenous vein (lille vena saphena).

Den great saphenous vein er den længste ven i kroppen og begynder som en samling af små kapillærer i fodsålen. Den stiger op ad forinningsbenet (tibia), passerer forbi knæskallen (patella) og fortsætter op ad lårbensbenet (femur), hvor den til sidst munder ud i femoralvenen.

Den small saphenous vein begynder også som en samling af kapillærer i fodsålen, men stiger op ad bagskinnen af underbenet og munder ud i poplitealvenen, der ligger i knæets bagside.

Disse venekanaler er vigtige for at lede blod tilbage mod hjertet fra benene. Problemer med disse venekanaler, såsom udvidede veners (varikøser) eller blodprop, kan have en betydelig indvirkning på den overordnede helbredstilstand og kræve medicinsk behandling.

Flanksmärta är en smärta som lokaliseras till flanken, det vill säga den laterala delen av buken ovanför höftbenet och under revbenen. Flanksmärtan kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller skador, till exempel njursten, infektion i urinvägar, muskuloskelettala skada eller problem med bukorganen som tarm, lever, gallblåsa eller äggstock. Det är viktigt att undersöka orsaken till flanksmärtan och söka medicinsk behandling om den kvarstår eller ökar i styrka.

'Pungåderbråck' (i medicinska sammanhang även känt som 'Hernia inguinalis') är ett tillstånd där en del av bukinnehållet, ofta tarm eller fettvävnad, tränger ut genom en svag muskel eller bindväv i området kring ljumsken, vanligtvis genom en naturlig öppning som kallas 'pungådern' (canalis inguinalis). Detta sker oftast på grund av att trycket inne i bukhålan blir för högt, till exempel vid hosta, lift eller tunga lyft.

Det finns två typer av pungåderbråck: direkt och indirekt. Vid en direkt pungåderbråck tränger bukinnehållet ut genom en svag muskel i området nära överkanten av ljumskbenet, medan vid en indirekt pungåderbråck tränger bukinnehållet ut genom den naturliga öppningen i pungådern. Indirekt pungåderbråck är vanligare och kan ibland vara kongenitala, det vill säga man föds med dem.

Pungåderbråck behöver inte vara smärtsamma, men de kan bli större över tiden och orsaka obehag eller besvär. I vissa fall kan de också leda till komplikationer som stranguleringsbråck, där bukinnehållet fastnar i bråcköppningen och blodförsörjningen avgår, vilket kräver akut medicinsk behandling.

En njurartär är ett blodkärl som försörjer njuren med syre och näringsämnen. Det finns två typer av njurartärer: den yttre och den inre. Den yttre njurartären, även kallad renals arteria, är en gren från buken som delar sig i flera mindre artärer som förser olika delar av njuren med blod. Den inre njurartären, eller arteria renalis profunda, är en gren som går in i njuren och delar sig i kapillärnätverket, glomerulus, där blodet filtreras för att producera urin.

'Varicose veins' er en betegnelse for forstørrede, synlige og snart skievelagede vener, der oftest ses i benene. Det skyldes at de venøse klapper i væggene i disse vener ikke længere fungerer korrekt, hvilket får blodet til at stå stille og samle sig i venerne. Dette resulterer i at venernes vægge bliver tykkere, mere udvidede og mere synlige under huden.

Varicose veins kan være ubehagelige og føre til smerter, kvalme, svulstighed eller kløe i benene. I mere alvorlige tilfælde kan de også føre til komplikationer som blodpropper (tværbarkblødning) eller være tegn på underliggende sygdomme i det venøse system.

Faktorer, der øger risikoen for at udvikle varicose veins, inkluderer alder, arv, graviditet, overvægt, langvarig ståning eller siddende stillesiddende jobs, hvor man ikke får meget bevægelse i benene.

'Flebografi' är ett medicinskt undersökningsförfarande där kontrasterande medel injiceras i blodkärlen (venorna) för att skapa tydliga bilder som kan användas för att utvärdera blodkärlsystemet. Detta görs vanligtvis för att undersöka problem relaterade till venerna, såsom blodproppar eller skador på venväggarna.

Under en flebografi placeras ett smalt rör (kateter) in i en ven, oftast i armen eller handen. Kontrasteringsmedlet injiceras sedan genom katetern och färdas genom blodkärlen till de delar av kroppen som ska undersökas. X-strålar används sedan för att ta bilder av venorna medan kontrasteringsmedlet färdas genom dem.

Flebografi är ett invasivt ingrepp och innebär vissa risker, såsom allergiska reaktioner på kontrasteringsmedlet eller skador på blodkärlen under injektionen. Dessa risker är dock sällsynta och vanligen lindriga.

'Tarmkäxvener' refererar till normala bakterier och andra mikroorganismer som lever i tarmen, särskilt i kolon. Dessa mikroorganismer bildar en komplex gemenskap som kallas tarmflora eller mikrobiot. De flesta tarmbakterierna är anaeroba och syntetiserar vitaminer och andra näringsämnen som kan absorberas av värden. Tarmkäxvener har också en viktig roll i att stödja immunsystemet, förhindra växt av patogena mikroorganismer och underlätta digestionen av komplexa kolhydrater.

"Blod i urin" betyder att det finns synliga eller osynliga spår av blod i personens urin. Det medicinska begreppet för när det finns mindre mängder blod i urinen är hematuria, och den kan vara antingen "manifest" (synlig röd eller rosa färg på urinen) eller "oktult" (endast synlig under mikroskop).

Det kan finnas olika orsaker till blod i urinen, såsom infektioner, inflammation, stenar i urinvägar, njursjukdomar, vissa cancerformer eller skador på urinvägar. Om du upplever att du har blod i urinen rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få behandling om det behövs.

"Mjältven" på svenska är ett informellt eller folkligt uttryck för "mjälte". På engelska kan det översättas till "spleen". Mjälten är en organ i vår kropp som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en rad funktioner, bland annat att producera vita blodkroppar (specifikt granulocyter), hämma immunreaktioner, lagra järn och filtrera små blodkärl från skadade röda blodkroppar och bakterier.

En medicinsk definition av "mjältven" skulle vara: "Mjälten är ett organ i vänster överkant av buken, under den lägre delarna av vänstra lungan. Det är ungefär storleken på en knytnäve och har en form som påminner om en bönka. Mjälten har en mjuk, blöt textur och består av tunnväggiga blodkärl som innesluts i bindväv."

Regional anatomi är ett begrepp inom anatomin som refererar till studien av specifika delar eller regioner av kroppen, istället för att betrakta kroppen i sin helhet. Det innebär att man fokuserar på de muskler, ben, organ, nerver, blodkärl och andra strukturer som finns i en viss del av kroppen, såsom exempelvis arm, ben, bröstkorg eller huvud. Genom att studera regional anatomi får man ett djupare förståelse för hur de olika delarna av kroppen fungerar och interagerar med varandra inom en viss region. Detta är viktigt för medicinska yrkesutövare när de utför diagnoser, planerar behandlingar och utför operationer.

'Lårbensven' er en anatomisk betegnelse for den firehovedede muskel, der findes i den forreste del af lårbenet hos mennesker. Den består af fire separate muskelhoveder, der hver især har sit oprindelse fra forskellige dele af bækkenet og lårbensbenet. Disse muskelhoveder går sammen i en fælles senevæv, der sidenhen insererer på underkanten af fødderne.

Lårbensvenens primære funktion er at fleksionere knæet og dreje det med udvendig rotation. Den hjælper også til med at stabilisere hoften og bibeholde balance under oprejst stilling. Lårbensvenen er en af de største og mest kraftige muskler i kroppen, og den spiller en vigtig rolle i mange hverdagsaktiviteter såvel som i sports- og træningsøvelser.

'Lungvener' (latin: Pulmonary veins) är de blodkärl som transporterar oxygenerat blod från lungorna till vänster hjärtkammare. Det oxygenerade blodet har absorberats från alveolerna i lungorna via respirationen, och kommer nu att pumpas ut till kroppens vävnader via aortan för att försörja dem med syre. Lungvenerna är en del av de stora venerna (latin: Venae cavae) i kroppen.

Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

'Vena azygos' är en bred, icke-parad sympatisk vener i bröstet och översta delen av magen hos människor. Den bildar en kontinuerlig blodkärlslinje från nedre delen av torax till övre delen av buken.

Vena azygos börjar som en liten gren vid högra sidan av ryggraden i ländryggen, och den samlar upp blod från de bakre delarna av kroppen. Den stiger sedan uppåt genom bröstkorgen och passerar bakom hjärtat, där den ansluter till högra lungans ven.

Vena azygos har en viktig funktion i att dränera blod från de övre delarna av kroppen när höger hjärtkammare inte fungerar korrekt, vilket kan hända vid hjärtsvikt eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion. I sådana fall kan vena azygos hjälpa till att lindra ökad tryck i de venösa blodkärlen och förhindra utvecklingen av ödem i lungorna.

"Ventrikulärt trombus" är en medicinsk term som betecknar en blodpropp (tromb) i vänster eller höger ventrikel, de kammare i hjärtat där blodet pumpas ut till kroppen. Detta kan vara ett allvarligt tillstånd eftersom det kan förhindra att hjärtat pumpar effektivt blod och orsaka komplikationer som stroke, hjärtsvikt eller shock. Orsakerna till ventrikulära trombus kan variera, men de kan inkludera strukturella hjärtsjukdomar, abnormala blodkoaguleringsfaktorer och komplikationer efter hjärtattacker.

'Höftven' är en benämning inom ortopedi och kirurgi som refererar till en fraktur eller skada på höftleden, det vill säga den led som sitter mellan höftbenet (os coxae) och lårbenet (femur). Det kan handla om allt ifrån mindre skador och smärtor till allvarliga frakturer eller displasieringar.

En vanlig typ av höftskada är bensulkeshöft, där sulken på baksidan av lårbenet (trochanter major) lossnar från resten av benet. Detta kan inträffa till exempel vid en fallolycka eller vid våldsam behandling under en operation. Andra typer av höftskador inkluderar dislokationer (ledkapselns avlossning från ledpannan), subluxationer (delvis avlossning) och frakturer av höftbenet eller lårbenet.

Höftskador kan vara mycket smärtsamma och kunna ställa till betydande problem med rörelseförmågan. Behandlingen beror på typ och svårighetsgrad av skadan, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, fysioterapi, användning av stödjande hjälpmedel som käppar eller korsett samt i vissa fall operation.

Medicinskt talat är 'halsvener' ett samlingsbegrepp för de blodkärl som transporterar blod till och från halsen. Detta inkluderar både artärer, som tar oxygenerat blod ifrån hjärtat och förser halsen med syre, och vener, som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.

I halsen finns det fyra stora par av blodkärl:

1. Karotidartärerna: Dessa är de huvudsakliga artärerna som förser halsen, huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktigt blod. De delar sig vanligtvis i två grenar, den yttre karotidartären som försörjer ansiktet, skallen och halsen, och den inre karotidartären som förser hjärnan med syre.

2. Vertebralartärerna: Dessa är två små artärer som går upp genom ryggraden och försörjer hjärnbarken med syre.

3. Jugularveinerna: Dessa är de stora venorna i halsen som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från huvudet och halsen tillbaka till hjärtat. De har också en koppling till lymfkärlen i halsen och hjälper till att dränera den vätska som produceras av huvudet och halsen.

4. Subklaviavenerna: Dessa är de stora venorna som går under klaviklarna (skulderbladen) och förbinder halsvenerna med överkroppsvenerna. De returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från övre extremiteterna tillbaka till hjärtat.

Kärlvävnadstumörer, även kända som sarcom, är en samlingsbeteckning på olika typer av cancersjukdomar som utgår från kärlvävnaden i kroppen. Kärlvävnad innefattar blodkärl och lymfkärl. Sarcom kan drabba mjukvävnad, ben eller andra vävnader i kroppen som innehåller kärl. Det finns över 70 olika subtyper av sarcom, vilka kan variera mycket i deras beteende, prognos och behandling. De två huvudgrupperna av sarcom är mjukvävnadssarcom och ben- och ledsarcom. Mjukvävnadssarcom drabbar vanligtvis mjukare vävnader som muskler, fettvävnad, bindväv och nerver, medan ben- och ledsarcom drabbar ben eller leder.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande".

Detta ingrepp kan vara nödvändigt av olika anledningar, till exempel vid cancer i njuren, svår skada på njuren eller vid allvarlig kronisk njursjukdom. I vissa fall kan enbart en del av njuren tas bort, ett så kallat partiell nefrektomi. Efter en nefrektomi behöver patienten i regel livslång ersättning av njurfunktionen, till exempel peritonealdialys eller hemodialys, om den kvarstående njuren inte har tillräcklig funktion för att upprätthålla kroppens balans av vätska och elektrolyter. I vissa fall kan en njurtransplantation vara ett alternativ.

'Njurartärhinder' (renal artery stenosis) är ett medicinskt tillstånd där det finns en förträngning eller blockering i den artäriella blodflödet till en eller båda njurarna. Detta orsakas oftast av åderförkalkning (ateroskleros) eller fibromuskulär dysplasi, en bindvävsväxt som kan påverka det glatta muskelvävnätet i artären.

Njurartärhinder kan leda till högt blodtryck (hypertension), njursvikt och underlivsinfarkt. Symptomen kan variera, men inkluderar ofta svårigheter att kontrollera blodtrycket, återkommande besvär med huvudvärk, yrsel eller andningssvårigheter samt edem i benen och annan vätskaansamling i kroppen.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och kan bekräftas med en angiografisk undersökning av njurartären. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kolesterolet, men i vissa fall kan en operation eller en mindre invasiv procedur som ballongdilatation eller stentplacering behövas för att öppna upp den förträngda artären.

Renovasculär hypertoni är ett tillstånd där det uppstår högt blodtryck som orsakas av skada eller sjukdom i de blodkärlen som förser njurarna med blod (renala arterierna). Detta kan leda till en förträngning eller blockering av de små blodkärlen inne i njurarna, vilket kan påverka njurarnas förmåga att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen. Detta kan i sin tur leda till ett ökat tryck i det renala kapillärsystemet och därmed höjd blodtryck i hela kroppen. Renovasculär hypertoni är en av de vanligare orsakerna till sekundärt eller andraffektat högt blodtryck.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

'Navelvene' er en medisinsk betegnelse for den del af tarmsystemet som forbinder moderkagen (placentan) og fostrets mave via navelstrengen under graviditeten. Navelvenen transporterer næring til fostret fra moren gjennom blodbanen. Efter fødselen tørres navelvenen ut og stumper av, noe som kaller seg navelsengen eller omfalos.

Renal hypertoni, även känt som sköldkörtelhypertoni, är ett tillstånd där njurarna producerar urin med högre koncentration av salt (natrium) än normalt. Detta leder till en ökad mängd vätska som absorberas tillbaka till kroppen och en ökning av blodvolymen, vilket i sin tur kan leda till högt blodtryck (hypertoni).

Det är värt att notera att renal hypertoni inte ska förväxlas med primärt högt blodtryck eller essentiell hypertoni, som orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. I stället är renal hypertoni ett sekundärt tillstånd som orsakas av någon underliggande sjukdom eller skada, såsom njursjukdomar, vissa läkemedel eller hormonella rubbningar.

För att diagnostisera renal hypertoni behövs vanligen en kombination av kliniska tester och undersökningar, inklusive blod- och urinprov, bilddiagnostik och ibland speciella funktionstester på njurarna. Behandlingen av renal hypertoni beror på underliggande orsaken till tillståndet, men kan innefatta förändringar i livsstilen, ändringar i medicinering och i vissa fall specifika behandlingsmetoder för den underliggande sjukdomen.

'Reimplantation' er en medicinsk betegnelse for en procedure, hvor en amputeret kropsdel genopføres og forbindes igen med den resterende del af kroppen. Dette kan involvere at genoprette blodforsyningen, nerveforbindelserne og andre forbindelser mellem de to dele for at genoprette funktionen og/eller æstetikken hos patienten.

Reimplantation kan udføres på mange forskellige kropsdele, herunder lemmer, fingre, tæer, ører, og andre dele af kroppen. Proceduren kræver ofte specialiseret kirurgisk kompetence og er undertiden en kompleks operation, der kan involvere flere forskellige faggrupper indenfor medicinen.

Målet med reimplantation er typisk at genoprette så meget funktion og æstetik som muligt for patienten, men resultatet kan variere alt efter graden af skade på den amputerede kropsdel og andre faktorer, herunder patientens alder, sundhedstilstand og evne til at gennemgå rehabilitering.

'Levervener' er et medisinsk begrep som refererer til væske som accumulerer i leveren på grunn av en skade eller sykdom, der forstyrrer leverens funksjon og evne til å producere og sekretere normalt. Denne patologiske væskesamling kaldes også for ascites, og den kan være et tegn på en række forskellige leverlidelser, herunder levercirrose, hæpatitt, eller leverkræft.

Levervener dannes som følge af øget permeabilitet i leverens kapillærnet (sinusoide), hvilket resulterer i udtræden af plasma og proteiner fra blodbanen og ind i leveren. Denne væskeakkumulation kan forstyrre leverens struktur og funktion yderligere, og den kan også føre til opståen af infeksjoner og andre komplikationer.

Behandlingen af levervener vil typisk inkludere behandling af underliggende leverliden, samt tdr. for at reducere væskemængden i leveren gennem diuretika eller paracentese (aspiration af levervæske).

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

En arteriovenös fistel (AV-fistel) är en abnorm connection mellan en artär och en ven. Denna anormala förbindelse orsakar blod att flöda direkt från artären till venen, istället för att gå genom kapillärsystemet som normalt. Detta kan leda till att hjärtats arbete ökar, blodtrycket stiger och blodflödet i de drabbade kroppsdelarna minskar.

AV-fistlar kan vara inneboende (kongenitala) eller aquired, och de kan uppstå som en komplikation till medicinska ingrepp, trauma eller som ett resultat av en sjukdom, såsom slagfall eller jämviktsrubbningar. I vissa fall kan AV-fistlar behöva behandlas med operation eller minimalinvasiva tekniker för att förebygga komplikationer och förbättra patientens kvalitet på livet.

Leiomyosarcoma är en sällsynt typ av cancer som utgår från glatt muskulatur, vilket är en typ av muskel som kontrolleras omedvetet och hjälper till att forma strukturer som blodkärl och mag-tarmsystemet. Leiomyosarcoma kan uppstå var som helst där det finns glatt muskulatur i kroppen, men de flesta fallen utvecklas i buken, mag-tarmsystemet eller i blodkärlen.

Leiomyosarcoma kännetecknas av abnorma celldelningar och växt av glatt muskelceller, vilket kan leda till att en tumör bildas. Tumören kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign), och leiomyosarcoma är en form av elakartad tumör som kan sprida sig till andra delar av kroppen genom metastaser.

Symptomen på leiomyosarcoma varierar beroende på var tumören sitter, men de kan inkludera smärta, svullnad, blödning eller onormal funktion i det drabbade området. Behandlingen av leiomyosarcoma består vanligen av kirurgiskt tillfällighetssättande, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek, läge och omfattning.

'Knävecksven' är ett informellt, svenskt uttryck som inte har någon direkt motsvarighet inom den medicinska nomenklaturen. Uttrycket används ofta för att beskriva en smärta eller en skada i knävecken, vilket är den del av knät där lårsenan och knäskålens skelettdelar möts.

I medicinska termer kan smärtan i knävecken vara relaterad till olika strukturer i området, såsom senorna, ligamenten, brosken eller ledkapseln. En vanlig orsak till smärta är patellofemoral smärta syndrom (PFPS), som kännetecknas av irritation och inflammation i det främre knäledsfacket där knäskålen glider över lårsenan när benet böjs och rätas. Andra möjliga orsaker till smärta i knävecken kan inkludera lateral retinaculum skada, patellar tendinit (rotuloinflammation), osteoarthritis eller andra former av ledinflammation.

För att korrekt diagnostisera och behandla smärtan i knävecken är det viktigt att konsultera en läkare eller annan medicinsk fackperson för en fullständig undersökning och bedömning av området.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Kärltumörer, även kända som gonadala tumörer, är abnorma tillväxtar i äggstockarna (ovarium) hos kvinnor eller testiklarna (testis) hos män. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och deras orsaker kan variera.

Godartade kärltumörer växer långsamt och är mindre benägna att sprida sig till andra delar av kroppen jämfört med elakartade kärltumörer. De flesta kärltumörerna hos kvinnor är godartade, medan de flesta hos män är elakartade.

Elakartade kärltumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen och orsaka allvarliga komplikationer om de inte behandlas i tid. Risken för att utveckla en elakartad kärltumör är lägre hos kvinnor än hos män, men det är viktigt att upptäcka och behandla både godartade och elakartade kärltumörer så tidigt som möjligt för att minimera komplikationerna.

Symptomen på kärltumörer kan variera beroende på typ, storlek och plats på tumören. Vissa vanliga symtom inkluderar smärta eller en klump i testikeln eller äggstocken, smärta i magen eller bäckenet, svullnad eller ömhet i bröstet hos män, och oregelbunden menstruation eller blödning hos kvinnor. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderar vi dig att söka medicinsk vård så snart som möjligt för en fullständig undersökning och behandling.

I assume you are asking for a medical definition of "heart rate." Heart rate is the number of times your heart beats per minute. It is a vital sign that can provide important information about your overall health and fitness level. A normal resting heart rate for adults ranges from 60 to 100 beats per minute, although some athletes may have lower resting heart rates due to their high level of physical fitness. Factors such as stress, anxiety, hormones, medications, and medical conditions can all affect your heart rate. It is important to monitor your heart rate regularly and report any significant changes or abnormalities to your healthcare provider.

Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:

1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.

Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).

Nefrotiskt syndrom är ett samlingsnamn för en grupp symtom som uppstår när njurarna skadats på ett sätt som får dem att låta stora mängder protein passera ut i urinen. Det inkluderar ofta proteinuri (stort proteinavlossning i urinen), hypoalbuminemi (låga nivåer av albumin i blodet), edem (vätskeansamling i kroppen) och höga nivåer av kolesterol och lipider i blodet. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive glomerulonefrit (inflammation i njurarnas glomeruli), diabetes, amyloidos, systemisk lupus erythematosus och vissa typer av infektioner. Det är vanligare hos barn än vuxna.

Det är viktigt att söka medicinsk vård om man upplever symtom som kan vara relaterade till nefrotiskt syndrom, eftersom det kan leda till komplikationer såsom blodproppar, infektioner och njurskada om det inte behandlas. Behandlingen av nefrotiskt syndrom beror på vilken underliggande sjukdom som orsakar symtomen.