Neurogenesis refers to the process of generating new neurons, or nerve cells, in the nervous system. It is a complex process that involves the proliferation, differentiation, migration, and integration of neural stem cells or progenitor cells into existing neural circuits. Neurogenesis occurs during development and continues in certain areas of the adult brain, such as the hippocampus, which plays a crucial role in learning and memory. Dysregulation of neurogenesis has been implicated in various neurological disorders, including Alzheimer's disease, depression, and schizophrenia.
Grå nervsubstans belägen ovanför hippocampusvindlingen (gyrus hippocampi). Den består av tre skikt. Molekylärlagret går i ett med hippocampus i hippocampusfåran. Det granulära (korniga) lagret utgörs av tätt packade, runda eller ovala nervceller, kallade kornceller, vars axoner passerar igenom det polymorfa skiktet som gränsar mot hippocampus pyramidcellsdendriter.
Neural stem cells (NSCs) are a type of stem cell found in the brain and spinal cord, which have the ability to differentiate into various cell types of the nervous system, including neurons, astrocytes, and oligodendrocytes. They are self-renewing, meaning they can divide and produce more NSCs, and they play a crucial role in the development, maintenance, and repair of the central nervous system throughout life.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
En nukleosid som ersätter tymidin i DNA och därmed verkar som antimetabolit. Den orsakar kromosombrott och har föreslagits som medel mot virus och tumörer.
En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.
Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.
Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.
"Adult stem cells, also known as somatic stem cells, are undifferentiated cells found in fully developed organisms that have the ability to self-renew and differentiate into specific cell types within a given tissue or organ. They play a crucial role in maintaining and repairing tissues throughout an individual's lifetime."
Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.
Hålrum i de båda hjärnhalvorna som härrör från embryots nervrör. De är åtskilda genom skiljeväggen septum pellucidum, och båda sidoventriklarna kommunicerar med den tredje ventrikeln genom Monros foramen, genom vilken även sidoventriklarnas plexus choroidei hänger samman med den tredje ventrikelns plexus choroideus.
"Nervsystemet är det komplexa nätverket av nervceller och signalvägar som styr, koordinerar och kontrollerar kroppens funktioner, såsom känsel, rörelse, tankeprocesser, minne, emotioner och homeostas. Det består av centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) som bearbetar informationen och perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier) som förmedlar informationen mellan centrala nervsystemet och resten av kroppen."
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.
"bHLH-proteiner (basic helix-loop-helix proteins) är en typ av transkriptionsfaktorer som innehåller ett välbevarat domän bestående av en basisk region följt av en aminosyrasekvens med två α-helixar som är separerade av en variabel loop. De spelar en central roll i reguleringen av cellulär differensiering, proliferation och apoptos under embryonal utveckling och adulthood."
En på silbenet belägen äggformad struktur där luktnerven slutar. Luktloben innehåller olika typer av nervceller, inklusive mitralcellerrna, på vars dendriter luktnervens synapser bildar luktnystan. Till luktloben hör även den accessoriska luktloben, som tar emot intrycken från vomero-nasale genom vomero-nasalisnerven.
I en enkel mening kan Nestin definieras som en typ av intermediär filamentprotein som främst uttrycks i stamceller och ämb cellsamlingar under fostertiden, samt i vissa typer av cancerceller hos vuxna. Det används ofta som en markör för att identifiera dessa celler under forskning.
Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.
Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet och det perifera nervsystemet. De bildas som en del av posttranslatorisk modifiering av proteiner och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, inklusive smärtperception, hunger, sömn, minne och emotionella respons. Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellytan och utlöser en kaskad av intracellulära händelser som påverkar cellens funktion och aktivitet.
Telencephalon är den rostralaste och största delen av hjärnans embryologiska delning, neuroectodermet, och utvecklas till de främre delarna av storhjärnan i vuxna däggdjur. Det inkluderar de två hemisfärerna av cerebrum (tillsammans med deras basala ganglier), olfaktoriska bulber och trakter samt limbiska systemet. Telencephalon är involverad i högre mentala funktioner, inklusive sensorisk perception, motorisk kontroll, minne, emotionell processing och kognition.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.
Neuroepithelial cells are stem cells that differentiate into various cell types of the central nervous system, including neurons and glial cells. They form a continuous layer, called the neuroepithelium, along the developing neural tube during embryonic development. This layer gives rise to the brain and spinal cord tissue. Neuroepithelial cells are essential for the formation of the nervous system and continue to play a role in adult neurogenesis in specific areas of the brain.
Neuroglia, eller neurogliaceller, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. De utgör ungefär hälften av volymen i centrala nervsystemet och har flera viktiga funktioner, såsom att ge strukturellt stöd till neuronerna, skydda dem från skada, reglera ionbalansen, underhålla homeostasen i extracellulärt utrymme, och bidra till signaltransduktion genom att modulera elektriska impulser och utöva synaptisk plasticitet. Det finns olika typer av neuroglia, inklusive astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller, som alla har specifika funktioner och egenskaper.
Notch-receptorer är en typ av transmembranproteiner som spelar en viktig roll i cellytans cellkommunikation och signaltransduktion under utvecklingen hos flera olika djur, inklusive människor. De består av ett extracellulärt domäner som interagerar med ligander på grannceller, följt av en transmembrandomäne och ett intracellulärt domäne som aktiveras när receptorn är aktiverad. När aktiverade, leda Notch-receptorerna till en kaskad av händelser inom cellen som kan påverka celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Genmutationer i Notch-signalvägen har visats vara associerade med flera olika ärftliga sjukdomar, inklusive cancer.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Läkemedel som kemiskt liknar naturliga metaboliter, men som skiljer sig tillräckligt för att störa den normala metaboliska processen.
Proteiner med hög molekylvikt som förekommer i cytoskelettets mikrotubuli. Under vissa förhållanden krävs de för hopsättningen av tubulin med mikrotubuli och för stabilisering av mikrotubulistrukturerna.
Förmågan att lära sig den rätta vägen genom en labyrint för att nå ett mål. Begreppet används för både människo- och djurpopulationer.
Den del av hjärnan som utvecklas ur den främre av de tre primära blåsorna i det embryonala nervröret och som består av diencefalon (mellanhjärnan) och telencefalon (ändhjärnan).
Filament (trådar) med en diameter av 7-11 nm som finns i cytoplasman i alla celler. Många specifika proteiner tillhör denna grupp, t ex desmin, vimentin, prekeratin, dekamin, skeletin, neurofilin, nervfilamentprotein och surt, glialt fibrillärt protein.
Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Sebrafisk, Scientifically known as Danio rerio, is a small tropical fish species commonly used in biomedical research due to its genetic similarity to humans and easy cultivation in a laboratory setting.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.
Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.
SOXB1-transkriptionsfaktorer är en grupp av transkriptionsfaktorer som inkluderar SOX1, SOX2 och SOX3, och de spelar viktiga roller i hjärnans utveckling och differensiering av neuralstamceller.
"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."
Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Den del av nässlemhinnan som innehåller ändarna av de sensoriska nerverna för lukt, belägna i valvet i varje näshåla. Det gulbruna luktepitelet består av luktreceptornervceller, borstceller, stamceller och tillhörande luktkörtlar.
En tillväxtfaktor i familjen nervtillväxtfaktorer. I hjärnan har BDNF trofisk (tillväxtfrämjande) verkan på retinala, kolinerga och dopaminerga nervceller, och i det perifera nervsystemet har substand sen verkan på både rörelse- och känselnervceller.
Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.
Ett intermediärt filamentprotein som endast förekommer i gliaceller eller celler av gliaursprung. Molekylvikten är 51 000.
Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.
Livsdugligheten hos en cell, kännetecknad av förmågan till vissa funktioner, så som ämnesomsättning, tillväxt, reproduktion, reaktion på stimuli och anpassning.
Den första högspecifika serotoninupptagshämmaren. Medlet används mot depressionstillstånd och har mer godtagbara bieffekter än de traditionella antidepressiva medlen.
En stem cell niche är ett speciellt microenvironment som kontrollerar och styr funktionen hos stamceller, inklusive självförnyelse och differentiering. Nichen består av olika cellulära och extracellulära komponenter, såsom andra celler, signalsubstanser, matrisproteiner och blodkärl. Dessa komponenter interagerar med stamcellerna och skapar en unik miljö som reglerar deras aktivitet genom kontinuerlig kommunikation. Stamcellen nichen bidrar till att hålla stamcellerna i ett odiffunderat tillstånd och skyddar dem från onormal differentiering eller apoptos (programmerad celldöd). Denna nisch är av stor betydelse inom regenerativ medicin, då förståelsen av hur den fungerar kan hjälpa till att utveckla terapeutiska strategier för att behandla olika sjukdomar och skador.
"Nya barken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, skyddande vävnaden som omger hjärnan och ryggmärgen, även känd som hårda nervskalet eller meningerna. Detta skikt består av tre lager: ependym, araknoidea och dura mater. Nya barken producerar cerebrospinalvätska (CSF) som cirkulerar runt hjärnan och ryggmärgen för att skydda dem från mekanisk skada och infektioner. Ordet "nya" i begreppet "nya barken" kommer ifrån latinets "pia mater", vilket betyder "fromma moder".
En nervfibrom är en typ av neurologisk tillstånd som kännetecknas av övervuxna och felet utvecklade celler i nerverna eller omkringliggande vävnader, vilket kan orsaka tumörer eller cystor. Dessa tillväxtler kan komprimera nervbanorna och leda till olika nervrelaterade symptom som smärta, känselbortfall, muskelstelhet eller svaghet. Nervfibromer kan vara sporadiska eller ärftliga och delas vanligtvis in i två typer: neurofibromatosis typ 1 (NF1) och neurofibromatosis typ 2 (NF2).
Den iakttagbara reaktionen hos ett djur i någon situation.
Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").
Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
"Organogenese" refererer til den biologiske proces, hvor organer dannes i et levende væsen under utviklingen av embryonet eller fosteret. Dette inkluderer differentieringen og specialiseringen av bestemte celler, som organisere seg i komplekse strukturer for å forme de forskjellige organene i kroppen, så som hjertet, lungene, leveren og hjernen. Organogenese starter tidlig under embryonal utvikling og kan fortsette opp til fødselen eller endda etter fødselen alt efter den specifikke art og organet.
Ett enzym i lyasklassen som katalyserar dehydreringen av 2-fosfoglycerat till att ge fosfoenolpyruvat. EC 4.2.1.11.
"Sebrafiskproteiner" refererar till proteiner som härstammar från zebrafisken (Danio rerio), ett vanligt modellorganism inom biomedicinsk forskning på grund av sin enkla och snabba reproduktion, genomskinliga embryon och genetiska gemensamheter med människan. Dessa proteiner kan vara involverade i en rad olika cellulära processer och funktioner, inklusive utveckling, differentiering, homeostas och sjukdomsprocesser. Genom att studera Sebrafiskproteiner kan forskare få insikter om motsvarande proteiner hos människan och deras roll i fysiologiska och patofysiologiska processer, vilket kan bidra till utvecklingen av nya terapeutiska strategier.
En cells förökning genom delning.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Upprepade supersekundära strukturer med 20 aminosyror, hopveckade till två alfaspiraler som sammanbinds med ett ovridet öglesegment. De återfinns i många sekvensspecifika DNA-bindande proteiner och kalciumbindande proteiner.
Aglykonen i cykasin. Den har kraftig carcinogen och nervtoxisk verkan och hämmar DNA, RNA och proteinsyntes i levern.
Xenopus proteins refer to the proteins expressed in or isolated from the species Xenopus, which are commonly used as model organisms in biological and biomedical research. The most frequently utilized species are Xenopus laevis and Xenopus tropicalis, both of which are African clawed frogs. These proteins play crucial roles in various cellular processes and functions, making them valuable for studying developmental biology, genetics, toxicology, and disease mechanisms.
Humörstimulerande läkemedel för behandling av affektiva störningar och liknande tillstånd. Ett flertal monoaminoxidashämmare har användning som antidepressiva för sin modulering av katekolaminnivåerna . Tricykliska föreningar tycks också ha antidepressiv effekt genom verkan på hjärnans katekolaminsystem. En tredje grupp är de läkemedel som har specifik verkan på serotonerga system.
En teknik för att med hjälp av elektriska stötar, med en intensitet av flera kilovolt per cm och mikrosekunders till millisekunders varaktighet, åstadkomma tillfällig förlust av cellmembraners semipermeabilitet. Därvid uppstår jonläckage och utflöde av metaboliter, samt ökat upptag i cellen av t ex läkemedel, sondmolekyler och DNA. Speciella tillämpningar av elektroporteknik kan gälla införande av plasmider eller främmande DNA i levande celler för transfektion, sammansmältning av celler för hybridomutveckling, samt implantering av proteiner i cellmembran.
Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)
"Fysisk kondition hos djur refererer till deras fysiska kapacitet att utföra aktiviteter som kräver uthållighet, styrka, flexibilitet och koordination. Denna förmåga beror på djurets anatomi, fysiologi och träning, och kan påverkas av ålder, hälsotillstånd och genetiska faktorer."
Den Notch1-receptorn är en transmembranprotein som spelar en viktig roll i cellulär signalering och differentiering under embryonal utveckling och i vuxna djur. Den aktiveras genom interaktion med ligander från Jagged- eller Delta-familjerna, vilket leder till att Notch-receptorn kl Ivanes och en intracellulär domän transloceras till nucleus där den fungerar som en transkriptionsfaktor. Detta komplext signalsystem är involverat i reguleringen av celldelning, differentiering, apoptos och angiogenes. Genetiska mutationer i Notch1-receptorn har visats vara associerade med olika sjukdomar, inklusive cancer.
De anatomiska strukturer som utgör en organism under dess tidiga utvecklingsstadier.
Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.
Ett system av nervtrådar som leder impulser från luktreceptorerna till hjärnbarken. Häri ingår luktnerven, luktloben, luktområdet (regio olfactoria), luktknölen, den främre perforerade substansen och det olfaktoriska barkområdet. Rinencefalon (lukthjärnan) är begränsad till strukturer i det centrala nervsystemet som tar emot nerver från luktloben.
Det yttre groddbladet (blastulalagret) hos embryot.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
'Ruthjärna' (Substantia nigra) är ett delområde i hjärnbarken som består av cellgrupper med dopaminproducerande nervceller, vilka spelar en viktig roll i regleringen av rörelser och kognitiva funktioner.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.
Den mittersta av de tre primitiva hjärnblåsorna i den embyonala hjärnan. Den utvecklas utan vidare delning till en kort, sammandragen del som förbinder pons (hjärnbryggan) med diencefalon (mellanhjärnan). Mitthjärnan består av två huvuddelar, den bakre tectum mesencephali och tegmentum mesencephali, den främre delen, som innehåller delar av hörsel-, syn- och andra sensorimotoriska system.
Cell adhesion molecule L1, neural (NCAM L1 or CD171) is a transmembrane glycoprotein that belongs to the immunoglobulin superfamily. It is primarily expressed in the nervous system and plays crucial roles in cell-cell adhesion, neuronal migration, differentiation, and survival during neural development. NCAM L1 also contributes to synaptic plasticity, learning, and memory processes in the mature nervous system. The molecule contains five extracellular immunoglobulin-like domains, a transmembrane domain, and a cytoplasmic tail that interacts with various intracellular signaling proteins to mediate its functions. Mutations in the NCAM L1 gene have been associated with neurological disorders such as mental retardation, hydrocephalus, and corpus callosum abnormalities.
Djur, vars genom förändrats med hjälp av genteknik, eller deras avkomma.
'Paired Box Transcription Factors' (PBTF) are a family of transcription factors characterized by the presence of a highly conserved DNA-binding domain known as the "paired box" or "PD" domain. This domain is typically composed of approximately 120 amino acids and mediates dimerization, allowing PBTFs to bind to specific DNA sequences and regulate gene expression.
En in situ-metod för att upptäcka DNA-områden som stubbats vid apoptos. Terminalt deoxinukleotidyltransferas används för att binda märkt dUTP, på ett malloberoende sätt, till 3-prim OH-ändarna på enkel- eller dubbelsträngat DNA. Denna s k TUNEL-metoden markerar apoptos i enskilda celler, vilket gör den känsligare än agarosgelelektrofores för analys av DNA-fragmentering.
Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a promising area of research for regenerative medicine and the treatment of various diseases and conditions. However, there are ethical concerns surrounding the use of embryonic stem cells due to the fact that their derivation requires the destruction of a human embryo.
Analoger och derivat av det grönfluorescerande proteinet från Aequorea victoria, vilka avger ljus (fluorescens) vid bestrålning med UV-ljus. De används i rapportgener i samband med genetisk teknik. Ett antal mutanter som avger ljus i andra färger eller är pH-känsliga har framställts.
Förhållandevis permanent beteendeförändring som resultat av tidigare erfarenheter eller övning. Begreppet omfattar förvärvande av kunskap.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
"Rumsbeteende" är ett informellt och vardagligt uttryck som inte har en officiell medicinsk definition, men det används ofta för att beskriva beteenden som påverkas av alkoholintag, inklusive fysiska koordinationssvårigheter, störningar i talet och omdömesförmågan, sänkt inhibitionsnivå och emotionella reaktioner som kanske inte visats under nüktre förhållanden.
I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.
Behovet att undersöka en ny omgivning. Denna motivation kan inte tydligt skiljas från nyfikenhet.
I can't provide a single medical definition for "Neurallist" since it is not a standard term in the field of medicine. However, I can give you an idea based on its individual components: "neural" and "list."
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Ett tunt membran som omger hjärnventriklarna och ryggmärgens mittkanal.
Nervknutor i kroppens perifera nervsystem som innehåller anhopningar av celler till känselnervutskotten. Sensoriska ganglier kan även innehålla internt fungerande nervceller och stödceller utan nervcellsfunktion.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
En komplex följd av händelser, som inträffar mellan slutet av en celldelning och slutet av nästa, varigenom cellmaterial delas upp mellan dottercellerna.
En neuralrör är en tunna, tubulär struktur som skyddar och guider nervfibrer (axoner) i det centrala nervsystemet hos ryggradsdjur, inklusive människan. Neuralrör bildas under embryonal utveckling och är en viktig komponent i hjärnan och ryggmärgen.
Ett 110-kD extracellulärt signalstyrt MAP-kinas som aktiveras som svar på cellulär stress och via processer över tillväxtfaktorreceptorer. EC 2.7.1.37.
Upphörande av cellens förmåga att upprätthålla sådana livsnödvändiga funktioner som metabolism, tillväxt, förökning, reaktioner på stimuli och anpassning.
En cellcykel- och tumörtillväxtmarkör som enkelt kan upptäckas med hjälp av immuncytokemiska metoder. Ki-67 är ett kärnantigen som endast finns i kärnan hos celler som är under delning.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Long-term memory refers to the memory system that stores information for long periods of time, from hours to a lifetime. It is responsible for the storage and retrieval of factual knowledge (semantic memory) and personal experiences (episodic memory). Long-term memory has a much larger capacity compared to short-term memory and its contents are more resistant to interference and forgetting. However, the process of consolidating new information into long-term memory can take time and may be influenced by various factors such as attention, emotion, and repetition.
Simning kan definieras som:
The TrkB (Tropomyosin receptor kinase B) receptor is a protein tyrosine kinase that binds to and is activated by brain-derived neurotrophic factor (BDNF). It plays crucial roles in the survival, development, and function of neurons in the nervous system, including regulation of synaptic plasticity and transmission.
"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
'Nervsystemets missbildningar' refererar till abnormaliteter eller avvikelser i utvecklingen och strukturen av centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför hjärnan och ryggmärgen), som orsakas av genetiska, miljömässiga eller kombinerade faktorer under graviditeten eller vid födelsen. Dessa missbildningar kan vara milda och obemärkta, eller allvarliga och livshotande, och kan påverka en persons neurologiska funktion, utveckling och kognitiva förmågor.
En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.
Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.
Specialiserade stamceller med uppgift att ge upphov till celler med någon särskild funktion, som t ex myoblaster, myeloida stamceller och hudstamceller.
Möss med muterade gener som uttrycks som phenotyper hos djuren.
Tubulin refererar till ett protein som är en viktig komponent i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Tubulin förekommer i två huvudformer, alfa-tubulin och beta-tubulin, och dessa dimeriserar för att bilda tubulin-dimertubler, vilka sedan polymeriseras för att bilda mikrotubuli. Mikrotubuli är dynamiska strukturer som spelar en roll i celldelning, intracellulär transport och cellrörelse. Tubulin kan också vara ett mål för vissa läkemedel, till exempel taxaner som används inom cancerbehandling.
Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.
Störningar i förmågan att registrera ett intryck, att behålla ett upplevt intryck eller att återkalla ett intryck. Funktionsstörningar i minnet hänger samman med demens, skallskador, hjärninflammation, alkoholism, schizofreni och andra tillstånd.
'Luktuppfattning' refererar till förmågan att uppfatta och tolka lukt, ofta beskriven som en subjektiv känsla eller erfarenhet av en specifik doft. Det beror på aktivering av olfaktoriska receptorer i näsan som skickar signaler till hjärnan för tolkning och identifiering av lukt.
Icke-kollagena faktorer, förmodligen proteiner, som finns i demineraliserad benmassa och stimulerar osteogenes (benbildning). De kan sätta igång benbildning i ektopiska områden och kan sålunda vara po tentiellt användbara för benreparation.
Den tredje typen gliaceller, jämte astrocyter och oligodendrocyter (som tillsammans bildar makroglia). Mikroglia varierar i utseende, beroende på utvecklingsstadium, funktionssätt och anatomiskt läge. Till subtyper hör förgrenade, perivaskulära, amöboida, vilande och aktiverade. Mikroglia har en uppenbar förmåga till fagocytos och spelar en viktig roll i det breda spektret av nervsjukdomar. De antas även ha andra roller, t ex en sekretorisk roll (utsöndring av cytokiner och nervtillväxtfaktorer); i immunnologiska processer (presentation av antigener), samt i utveckling och omformning av det centrala nervsystemet.
'Hedgehog proteins' refer to a family of signaling molecules that play crucial roles in embryonic development and tissue regeneration in both vertebrates and invertebrates. These proteins are named after the Drosophila melanogaster mutant phenotype, where overexpression leads to hedgehog-like spiky bristles on the fruit fly larvae. Hedgehog proteins have been highly conserved throughout evolution and are involved in various biological processes such as cell growth, differentiation, and migration during embryogenesis. They exert their functions by binding to specific receptors and initiating intracellular signaling cascades that ultimately regulate gene expression. Aberrant Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and neurodegenerative disorders.
S100 calcium binding protein G, också känt som calgranulin A eller S100A8, är ett proteinet som tillhör S100-proteinfamiljen och deltar i inflammatoriska processer och immunresponser. Det binder till calciumjoner och andra lägre molekylviktade joner, vilket påverkar dess funktion och interaktion med andra proteiner. Proteinet uttrycks primärt i vissa typer av vita blodceller, såsom neutrofila granulocyter, och har visat sig spela en roll i patologiska tillstånd som cancer, autoimmuna sjukdomar och infektioner.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett transmembranområde innehållande efrin. Det befanns ursprungligen vara specifikt för EPHB3-receptorn, men har sedan dess visat sig kunna binda till ett flertal EPH-receptorer. Under embryobildningen uttrycks efrin-B3 i höga nivåer i det ventrala nervröret. I vävnader hos vuxna påträffas det ffa i hjärna och hjärta.
Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Nervceller i luktepitelet med proteiner (luktreceptorer) som binder, och därmed påvisar, luktämnen. Dessa nervceller skickar ut sina dendriter till epitelets yta, med luktreceptorerna belägna ytterst på de orörliga flimmerhåren. Deras myelinfria utskott bildar synapser i luktloben i hjärnan.
Partiell eller fullständig återhämtning till normal eller egentlig fysiologisk aktivitet i ett organ eller en kroppsdel efter sjukdom eller skada.
Populära burfåglar av familjen finkar. Den naturliga kanariefågeln (Serinus canaria) är grågrön med gula färgteckningar på huvud och bröst. Förädlade former kan vara enfärgat vita, gula eller rödaktiga.
Stark oroskänsla inför vad som för ögonblicket upplevs som yttre hot eller fara, men som går över när hotet upphör. Syn. rädsla.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
SOXB2-transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA och hjälper att kontrollera genuttrycket av specifika gener relaterade till fosterdifferentiering, särskilt i neurala stamceller. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att binda till specifika sekvenser av DNA-baspar inuti målgenen. SOXB2 är en del av SOX-familjen av transkriptionsfaktorer, som är viktiga för celldifferentiering och embryonal utveckling hos flera olika djurarter, inklusive människor.
Förnimmelse av dofter.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människor. Dessa celler har som huvudfunktion att producera och underhålla myelin som isolerar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinen accelererar nervimpulsernas överföring genom att förbättra ledningshastigheten och skyddar samtidigt axonen från mekanisk skada. Oligodendroglia är därför av central betydelse för en effektiv och fungerande nervsignaleringsprocess i centrala nervsystemet.
129 Strain mice are a specific line of laboratory mice that are widely used in biomedical research. The "129" refers to the designation of the strain's origin, which is from the 129th strain of mouse established at the Jackson Memorial Laboratory in Bar Harbor, Maine.
The Achaete-Scute Complex (AS-C) is a genome region that encodes basic helix-loop-helix (bHLH) transcription factors which are crucial for the development and differentiation of specific types of neurons in the central nervous system. The AS-C is located on chromosome 7 in fruit flies (Drosophila melanogaster) and consists of several genes, including achaete, scute, lethal of scute, asense, and daughterless. These genes are involved in the determination and specification of cell fate during neurogenesis, particularly in the formation of sensory organs and neural circuits. Defects in the AS-C have been linked to various neurological disorders and developmental abnormalities.
Löpning är en form av aerob exercis som innebär att man upprepade gånger och rytmiskt sätter fötterna på marken för att framskrida i hög hastighet över en viss distans. Det är en kroppslig aktivitet som involverar stora muskelgrupper, särskilt benen, och kräver andning och hjärtslag i ökad takt för att möta den ökade syrebehovet under aktiviteten. Löpning kan utföras på olika underlag som till exempel asfalt, grus, gräs eller en bana inomhus.
Morfologisk och fysiologisk utveckling hos embryon.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Nervtillväxtfaktorer (NGF) är proteiner som stimulerar tillväxt, underhåll och överlevnad av specifika neuron i det nervsystemet, där de spelar en viktig roll i signaleringen mellan celler och har visat sig vara involverade i neurodegenerativa sjukdomar, smärta och känslosamma störningar.
Den neurala plattan är ett embryologiskt lager av cellsamlingar som under utvecklingen ger upphov till nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det består initialt av två neurallammelser som omger en hollow tubformad neuraal platta. Senare blir den neurala plattan en solid struktur genom sammanväxning av de två lamellerna och bildar därmed det tidiga nervröret, vilket senare utvecklas till hjärnan och ryggmärgen.
Akuta eller kroniska, neurologiska störningar som har samband med de olika verkningarna av etanol på nervsystemet. Skador uppträder främst i hjärnan och de perifera nerverna.

Neurogenerell är ett medico-biologiskt begrepp som hänvisar till något som har att göra med nervceller eller deras funktion. Neurogenering innebär skapandet av nya nervceller, ett fenomen som främst har observerats under embryonal utveckling och i vissa delar av hjärnan hos vuxna djur, inklusive människor. Neurogenering kan också syfta på återbildningen eller regenereringen av nerver eller nervvävnad efter skada eller sjukdom.

Neurodegenerativa tillstånd är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av progressivt förlust av neuroner och deras funktion, vilket leder till neurologiska symtom som exempelvis minnesförlust, rörelsekoordinationsproblem eller sensorisk störning. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar är Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Gyrus dentatus är ett område i hjärnbarken som ligger i hippocampiformis regionen, mer specifikt i den korbformade strukturen kallad gyrus hippocampi. Det är en del av det limbiska systemet och ingår i hippocampus formationen tillsammans med subiculum, cornu ammonis (CA) regionerna och entorinal barken.

Gyrus dentatus har en unik morfologi och består av små, täta cellklasar som kallas granulocelllayer. Dessa celler är involverade i att skapa nya minnen genom att koda för information från entorinal barken. Gyrus dentatus spelar också en viktig roll i att skilja på liknande minnen och minska interferensen mellan dem. Dessutom är det involverat i processer som rör rumslig representation, lära och minnesrelaterade funktioner.

Neural stem cells (NSCs) are a type of undifferentiated cells found in the nervous system, including the brain and spinal cord. They have the ability to self-renew and generate new neurons and glial cells, which are the two main types of cells in the central nervous system. NSCs can differentiate into both nerve cells (neurons) and support cells (glia), making them a promising candidate for cell-based therapies aimed at repairing or replacing damaged or diseased neural tissue.

NSCs are present in the developing nervous system, where they play a critical role in generating the diverse cell types that make up the brain and spinal cord. In the adult nervous system, NSCs are found in specific regions, such as the subventricular zone of the lateral ventricles and the subgranular zone of the hippocampus, where they contribute to the maintenance and repair of neural tissue throughout life.

Researchers are actively studying NSCs to better understand their properties and potential therapeutic applications in treating neurological disorders such as Parkinson's disease, Alzheimer's disease, stroke, and spinal cord injury. However, further research is needed to overcome the challenges associated with isolating, expanding, and directing the differentiation of NSCs for clinical use.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Bromdeoxiuridin (BrdU) er en slags syntetisk nukleosid som erstattes med thymidin i DNA-strømmen under celldeling. Det blir ofte brukt som en markør for cellulær proliferasjon og kan detekteres gjennom immunfluorescens eller immunhistokimisk metode. BrdU er også vært i kliniske prøver for å behandle visse typer av kraftig cancer, men det har ikke vist noen betydelige forbedringer i overlevelsesratene og kan ha alvorlige bivirkninger.

Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.

Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

'Vuxna stamceller', också kända som adulta stamceller, är stamceller som finns hos vuxna djur och människor. De hittas i många olika typer av vävnader i kroppen, såsom benmärg, fettvävnad, muskler och lever.

Enligt National Institutes of Health (NIH) definieras vuxna stamceller som "celler som har förmågan att själva förnya sig genom celldelning och att differensiera till olika celltyper inom samma eller närliggande typer av vävnader."

Vuxna stamceller kan användas inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, såsom leukemi, lymfom, multipel myelom, sjukdomar i benmärgen, hjärtsjukdomar, diabetes, Parkinson's sjukdom och skador på hud, lever och nervsystem.

Det är värt att notera att forskningen kring vuxna stamceller fortfarande är en aktiv och snabbt utvecklande område inom medicinen, och det finns fortfarande mycket att lära om deras potential och begränsningar.

Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.

The process of cell proliferation involves several stages, including:

1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)

These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.

In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.

I svensk medicinsk terminologi är de laterala ventriklarna två håligheter i varsin hjärnhälft som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). De laterala ventriklarna består av en främre, mellersta och bakre del och är förbundna med den tredje ventrikeln via foramen interventriculare. Deras huvudsakliga funktion är att producera och cirkulera CSF, som skyddar hjärnan och ryggmärgen samt hjälper till att upprätthålla dess homeostasis.

'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

Basic helix-loop-helix (bHLH) proteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i cellulär differensiering, proliferation och apoptos under utvecklingen hos flera olika organismgrupper, inklusive djur. Dessa proteiner har en välbevarad bHLH-domän som består av två α-helixar som är separerade av en variabel loop-region.

Den första helixen i bHLH-domänen är involverad i dimerisering, där två bHLH-proteiner interagerar med varandra och bildar en hetero- eller homodimer. Den andra helixen i domänen är involverad i DNA-bindning, där den specifikt binder till E-box-konsensussekvensen i DNA:t (5'-CANNTG-3').

bHLH-proteiner delas vanligen in i sex olika klasser baserat på deras struktur och funktion. Klass I bHLH-proteiner är involverade i grundläggande cellulära processer som celldelning och differentiering, medan klasser II till VI är involverade i mer specifika utvecklingsprocesser som neurala, muskulära och endokrina differensiering.

Exempel på bHLH-proteiner inkluderar MyoD, som spelar en viktig roll i muskelcellsdifferentiering, och MAX, som bildar dimer med andra bHLH-proteiner för att reglera transkriptionen av målgener.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Nestin är ett typiskt markeringsprotein för neurala stamceller och gliala progenitorceller i det centrala nervösa systemet hos däggdjur. Det är en filamentös strukturprotein som tillhör intermediärfilamentsfamiljen, och spelar en viktig roll i cellens cytoskelett och celldelning. Nestin uttrycks ofta under embryonal utveckling och kan återfinnas i vissa typer av tumörer som medför en dedifferentiering till en mer stamcellsliknande fenotyp.

I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.

Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.

Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.

I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.

'Telencephalon' er den forreste og største del af hjernens telencephalic vesikel under fosterdannelsen. Ved fødslen udgør det de to hemisfærer i storhjernen, som er inddelt i fire lobler: frontallobus, temporallobus, parietallobus og occipitallobus.

Telencephalon er ansvarlig for højere mentale funktioner, herunder sansning, bevægelse, sprog, minde, læring, emotioner og social adfærd. Den indeholder også basalganglierne, amygdalaen og hippocampus, som er involveret i motorisk kontrol, belønning, frygt og hukommelse.

I alt er telencephalon en vital del af centralnervesystemet, der styrer mange aspekter af menneskelig adfærd, perception og kognition.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Hjärnventriklarna är utrymmen fyllda med cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnan. Det finns fyra hjärnventriklar: de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln. De laterala ventriklarna är belägna i varje hemisfär av hjärnbarken, den tredje ventrikeln ligger mellan de två halvkulorna av thalamus och den fjärde ventrikeln ligger under cerebellum och förbinder sig med central canalen i ryggraden. Hjärnventriklarna är viktiga för att producera, cirkulera och resorbiera CSF, som hjälper till att skydda hjärnan och nerverna genom att absorbera stötar och skada.

Neuroepithelial cells är de stamceller som utgör den primära cellpopulationen i det tidiga neuroektoder, vilket är den region i ett embryo där nervsystemet utvecklas. Dessa celler har förmågan att differensiera och specialisera sig till olika typer av nervceller och stödjande glialceller inom centrala nervsystemet (CNS). Neuroepithelial cells bildar en kontinuerlig skiva av celler som löper längs med den neurala tuben, en tunn tunnelformad struktur som senare blir till hjärnan och ryggmärgen.

I vuxna individer kan neuroepithelial cells hittas i vissa specifika områden, såsom subventrikulära zoner (SVZ) och subgranulära zoner (SGZ), där de fungerar som stamceller och fortsätter att producera nya nervceller och glialceller under normala förhållanden eller vid skada. Dessa celler har potentialen att användas inom regenerativ medicin för behandling av neurologiska sjukdomar och skador, till exempel genom att ersätta skadade nervceller hos patienter med Parkinson's disease eller traumatisk hjärnskada.

Neuroglia, även känt som glial cells, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos djur. De utgör ungefär hälften av hjärnbalansens volym och har länge antagits vara passiva underhållsceller, men nyligen forskning visar att de också kan ha en aktiv roll i informationsprocesseringen.

Det finns fyra huvudtyper av neuroglia: astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller. Astrocyter är de vanligaste glialcellerna och hjälper till att underhålla neuroner, reglera transmissionen av signalsubstanser i synapsen och underhåll och reparera hjärnan efter skada. Oligodendrocyter producerar myelin som isolerar axoner (långa utskott från neuroner) och ökar nervimpulsens hastighet. Ependymceller liner ventrikelsystemet, en serie håligheter i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska, och hjälper till att producera den vätskan. Mikrogliaceller är immunförsvarsceller som hjälper till att försvara nervsystemet mot infektioner och skador.

Notch-receptorer är en typ av transmembranproteiner som spelar en viktig roll i cellernas signalsystem och utveckling. De består av ett extracellulärt domän, en transmembrandomän och ett intracellulärt domän. Notch-receptorerna interagerar med ligander på andra celler, vilket leder till att den intracellulära delen klipps loss från membranen och transporteras in i nucleus där det fungerar som en transkriptionsfaktor och reglerar genuttrycket hos målgener. Notch-signalsystemet är involverat i en rad biologiska processer, såsom celltillväxt, celldifferentiering, apoptos och angiogenes.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

Antimetabolitter är en grupp av cellgiftande läkemedel (cytotoxiska) som används inom medicinen, särskilt inom onkologi och immunologi. De fungerar genom att hämta eller förhindra celldelning och cellyttväxt genom att störa cellers metabolism, det vill säga de påverkar processer som är nödvändiga för cellerna att leva och växa.

Antimetaboliter efterliknar normalt kroppens egna byggstenar (metaboliter) såsom aminosyror, nukleotider och kolhydrater, vilka används av celler för att skapa ny DNA och RNA under celldelning. När antimetaboliter tas upp av cellerna, stör de denna process genom att ersätta de normala byggstenarna, vilket resulterar i felaktig DNA-syntes och celldöd.

Exempel på vanliga antimetaboliter inkluderar:

* Metotrexat (används för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit)
* 5-Fluorouracil (används för behandling av olika typer av cancer, särskilt tarmcancer)
* Kapecitabin (används för behandling av metastatisk bröstcancer och kolorektalcancer)
* Gemcitabin (används för behandling av olika typer av cancer, särskilt bukspottkörtelcancer och lungcancer)

Det är viktigt att notera att användning av antimetaboliter kan leda till allvarliga biverkningar, eftersom de inte bara påverkar cancerceller utan också andra snabbt delande celler i kroppen, som till exempel blodceller och slemhinnor. Dessa biverkningar kan inkludera andfåddhet, blödningar, infektioner, diarré, illamående och håravfall.

Mikrotubulusassocierade proteiner (MAP, Microtubule-associated proteins) är en grupp proteiner som binder till mikrotubuli, som är en viktig komponent av cytoskelettet i eukaryota celler. MAP har en central roll i regleringen av dynamiken hos mikrotubuli och hjälper till att stabilisera dem, ge struktur och hjälpa till med intracellulära transportprocesser. Dessa proteiner delas vanligtvis in i två kategorier: stabiliserande proteiner som främjar bildningen och stabiliteten av mikrotubuli, och motorproteiner som använder ATP för att transportera sig och last längs med mikrotubulerna.

'Labyrinthine learning' är ett begrepp inom neurootologi och relaterat till vestibulära systemet, som styr balansen och kroppens rörelse. Det refererar till en process där hjärnan lär sig att kompensera för skador eller avvikelser i det vestibulära systemet genom att använda information från andra sinnen, såsom syn och touch.

Genom att upprepa specifika rörelser och öva upp sin balans kan individen hjälpa sin hjärna att skapa nya neuronala banor som kompenserar för den skadade vestibulära funktionen. Detta kallas även för adaptiv neuroplasticitet, där nervsystemet har förmågan att ändra sig och anpassa sig till nya situationer eller skador.

Labyrinthine learning kan vara en viktig del av rehabiliteringen efter en skada eller sjukdom som påverkar vestibulära systemet, såsom labyrintitis, Ménières sjukdom eller en hjärnskakning. Genom att öva upp balansen och kroppens rörelser kan individen förbättra sina symtom och återfå funktion.

I svensk medicinsk terminologi refererar "framhjärna" (latin: prosencephalon) till den främre delen av hjärnan som utvecklas tidigt under fostertiden. Framhjärnan kan delas in i två huvuddelar: telecephalon och diencephalon. Telecephalon blir senare storhjärnan (cerebrum), medan diencephalon blir mellanhirnan (diencephalon). Framhjärnan är involverad i en rad viktiga funktioner, inklusive känslor, minne, tankeprocesser och motorik.

Intermedia filamentproteiner är en typ av strukturella protein som bildar ett nätverk av filament i cellens cytoskelett, tillsammans med mikrotubuli och aktinfilament. Intermediära filamentproteiner har en tendens att vara mer stabila än de andra två typerna av filament och kan variera mycket i sin sammansättning beroende på celltyp. De hjälper till att ge cellen mekanisk styrka, forma och integritet. Exempel på intermediära filamentproteiner inkluderar keratin, som finns i epitelceller, glialfibrillärt akyd protein (GFAP), som finns i gliaceller, och desmin, som finns i muskelceller.

"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).

Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.

CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.

'Hjärnbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre vävnadslagern av hjärnan, även känd som cerebral cortex. Den består av nervceller och deras utskott (axoner och dendriter) och är indelad i olika områden med specifika funktioner, såsom sensoriska, motoriska och kognitiva funktioner. Hjärnbarken är den del av hjärnan som är involverad i högre mentala processer, inklusive tankeprocesser, minne, perception, språk och medvetande.

Soxb1-transkriptionsfaktorer är en grupp av transkriptionsfaktorer som inkluderar Sox1, Sox2 och Sox3. De är kända för att spela viktiga roller i hjärnans utveckling hos däggdjur genom att hjälpa till att kontrollera celldelning, differentiering och identitet hos neuralstamceller och tidiga neuroner. Soxb1-faktorerna delar en gemensam DNA-bindande domän, HMG-boxen, som ger dem förmågan att binda till specifika sekvenser i DNA och påverka transkriptionen av målgener. Varianter i SOXB1-gener har associerats med olika neurologiska tillstånd, inklusive autism och schizofreni.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience. This can involve changes in the connections between neurons (nerve cells), the strength of those connections, or even the structure and function of individual neurons. Neuronal plasticity allows the nervous system to reorganize itself by forming new neural pathways or modifying existing ones, which can happen in response to learning, development, injury, or disease. It is a fundamental property of the nervous system that underlies many aspects of cognition, behavior, and recovery from brain injury.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

'Luktslemhinna' er en uformell betegnelse for de øvre luftveie, inklusive nesa (nese), sinus (snuppeslekter), røret (rørblære) og strubehovedet (trachea og luftrør). Disse områder er involvert i vår evne til å oppfange luftbårne stoffer som duper, bakterier og andre partikler, som kan føre til infeksjoner og andre medisinske tilstander. Luktslemhinna hjelper også til å varme, fuke og våte luften vi inhalerer for å beskytte lungene.

Brain-Derived Neurotrophic Factor (BDNF) er en type neurotrofin, et slags proteiner, som spiller en viktig rolle i nervecellers vekst, overlevelse og funksjon. BDNF produseres i hjernen og andre deler av nervesystemet og er særlig viktig for udviklingen og funksjonen av de synaptiske forbindelsene mellom nervecellene, som er nødvendig for å overføre informasjon i hjernen. Redusert BDNF-aktivitet har blitt forbundet med flere nevropsykiatriske lidelser, inklusive depression og angstlidelse.

"Cell heritage" er en betegnelse for de genetiske og epigenetiske egenskaber, som en celle arver fra sin oprindelige stamcellule. Dette inkluderer den specifikke kombination af gener, som cellen har fået via arvematerialet (DNA) fra sine forældre, samt de ændringer i genekspression og cellulær funktion, der er sket siden cellelinjen blev dannet.

Epigenetiske ændringer kan også påvirke cellens arv og bestemme, hvilken type celle den bliver, uden at ændre dens grundlæggende DNA-sekvens. Disse ændringer kan være reversible og kan skyldes faktorer som miljø, livsstil og alder.

I klinisk sammenhæng er cell heritage relevant for regenerativ medicin, hvor man benytter stamceller til at behandle sygdomme og skader. Forståelsen af cellens arv kan hjælpe med at prædikere, hvilken type celle der vil blive dannet og hvordan den vil opføre sig i et givent miljø.

Gliafilamentproteiner är en typ av strukturproteiner som förekommer i glialceller, som är stödjevävnadsceller i nervsystemet hos djur. Dessa proteiner är viktiga för att ge strukturell integritet och stöd till glialcellerna. De kan också spela en roll i celldelning, migration och differentiering. Ett exempel på ett gliafilamentprotein är glial fibrillary acidic protein (GFAP), som förekommer i astrocyter, en typ av stödjevävnadsceller i hjärnan och ryggmärgen. Andra exempel på gliafilamentproteiner inkluderar neurofilamentproteiner och peripherin.

En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.

För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.

Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

Fluoxetin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av flera psykiatriska tillstånd, däribland depression, panikångest, social fobi och tvångssyndrom. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och minska rädsla och oro. Fluoxetin säljs under varumärken som Prozac och Sarafem, och ges vanligtvis som tablett eller kapsel.

En stamcellnisch (eller "stamcellmiljö") är ett speciellt mikro miljö i en levande organism som kontrollerar stamcellers självförnyelse och differensiering. Den består av celler, extracellulära matrisstrukturer och signalsubstanser som tillsammans skapar ett unikt miljö som reglerar stamcellers beteende. I allmänhet är en stamcellnisch en plats där stamceller finns i vila och kan aktiveras för att reparera eller ersätta skadade eller döda celler i omgivande vävnad under normala förhållanden eller vid skada. Exempel på stamcellnischer inkluderar blodbildande stamceller i benmärgen och nervstamceller i hjärnan.

'Nya barken' är ett medicinskt begrepp som refererar till det yttre skiktet på en persons hud. Detta skikt kallas också epidermis och är den ytligaste delen av huden. 'Nya barken' är alltså en översättning av det medicinska begreppet 'new skin', som ofta används för att beskriva den regenererade huden efter en skada eller ett sjukdomstillstånd, såsom exempelvis brännskador eller svår akne. Den nya barken är vanligtvis tunnare än det ursprungliga hudskiktet och kan ha en annan färg eller textur.

'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).

Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.

Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)

Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Organogenese' refererer til den biologiske prosess, hvor organer dannes i et levende væsen. Det er en del af den mere generelle proces med fosterdannelse, kaldet embryogenese. Under organogenesen differeres cellerne og dele af cellerne specifikt ud til at danne de strukturer, der bliver til de forskellige organer i kroppen, såsom hjertet, lungerne, leveren og hjernen. Denne proces starter tidligt i fosterdannelse og kan fortsætte op til fødslen eller endda længere hen ad livet alt efter, hvilket organ der udvikles.

Fosfoenolpyruvsyrahydratas (PEP-hydratas) är en biokemisk reaktion där fosfoenolpyruvat (PEP) konverteras till 2-fosfoglycerat med hjälp av enzymet enolase. Detta är en reversibel reaktion som sker under glykolys, ett metaboliskt system som bryter ner glukos till pyruvat för att generera energi i form av ATP och NADH.

Reaktionen:

Fosfoenolpyruvat + H2O → 2-fosfoglycerat

Sebrafiskproteiner refererer til proteiner som findes i zebrafisken (Danio rerio), en lille, tropisk ferskvandsfiskart. Zebrafisken er blevet et vigtigt modelorganisme inden for biomedicinsk forskning pga. dens simple opbygning, korte generationstid og store antal af afkom. Derfor har proteiner fra zebrafisk også fået betydning inden for forskningen.

Sebrafiskproteiner kan have mange forskellige funktioner i forskellige cellulære processer, herunder reguleringen af immunforsvar, celledeling, differentiering og apoptose (programmeret cellet død). Nogle sebrafiskproteiner kan have potentiale som terapeutiske mål eller markører for sygdomme hos mennesker. Derfor er studiet af sebrafiskproteiner vigtig for at forstå molekylære mekanismer bag mange cellulære processer og sygdomme.

Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.

Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.

Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).

I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Astrocyter är en typ av stödjecell i centralnervösystemet (CNS), som hjälper till att bilda neuroglia, även känd som nervvävnad. De är den vanligaste typen av glialcell i CNS och spelar en viktig roll i underhåll och funktion av neuroner (nervcellerna).

Astrocyter har många funktioner, inklusive:

1. Underhåll av homeostas: De hjälper till att reglera jonbalansen och näringsomsättningen i den centrala nervsystemet.
2. Buffring av neurotransmittorer: De tar upp och bort neurotransmittorerna efter de har skickat sin signal, för att säkerställa att signalsystemet inte störs.
3. Skydd av blod-hjärnbarriären: De hjälper till att reglera vad som kan passera från blodomloppet in i hjärnan.
4. Stöd av neuroner: De bildar en strukturell stödjande ramverk runt neuronerna och hjälper till att fästa dem på rätt plats.
5. Reparation efter skada: Efter en skada i CNS, kan astrocyter bli reaktiva och bilda ärrvävnad för att skydda omgivande vävnad.

Astrocyter är också involverade i flera sjukdomar som drabbar det centrala nervsystemet, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, hjärnskador och cancer.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

'Helix-loop-helix motif' är ett strukturellt motiv som förekommer i vissa proteiner. Det består av två α-helixar som flankerar en kort, flexibel loop-region. Denna uppbyggnad möjliggör för proteinmolekylen att binda specifikt till DNA-sekvenser och reglera genuttrycket i cellen. Helix-loop-helix-motivet deltar ofta i dimerisering av proteiner, vilket innebär att två identiska eller icke-identiska helix-loop-helix-proteiner interagerar med varandra och bildar en komplex struktur som kan binda till DNA.

Methylazoxymethanol acetate (MAM) är ett typ av giftigt ämne som kallas neurotoxin, vilket betyder att det är skadligt för nervceller. Det förekommer naturligt i vissa växter och svampar, men används också i forskningssyfte för att studera hjärnans utveckling och relaterade sjukdomstillstånd.

MAM är ett prokariongift, vilket betyder att det är giftigt för bakterier och andra encelliga organismar. När djur exponeras för MAM kan det orsaka skada på nervceller i hjärnan och kan användas för att simulera vissa aspekter av neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease och Alzheimer's disease.

Det är viktigt att notera att MAM inte används terapeutiskt hos människor på grund av dess skadliga effekter, utan istället används det som ett forskningsverktyg för att undersöka neurobiologiska processer.

'Xenopus proteiner' refererer til proteiner som uttrykkes i, eller hentes fra, Xenopus-arter, oftest Xenopus laevis eller Xenopus tropicalis, som er two common species brukt in forskning. Disse amfibieorganismene er vellide til eksperimentelle studier, og deres gener og proteiner er velstuderte. Proteiner fra Xenopus kan være relevant for å forstå biologiske prosesser som er relevante for både mennesker og andre dyr, siden vi deler en felles evolutionær historie.

Antidepressiva mediciner är en grupp läkemedel som främst används för att behandla depression, men de kan även vara effektiva vid behandling av andra psykiatriska tillstånd såsom ångeststörningar, panikattacker, social fobi, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), essäntiell tremor och smärre smärttillstånd. Dessa mediciner fungerar genom att påverka kemiska signaler i hjärnan som reglerar humöret och stämningarna.

Det finns flera olika typer av antidepressiva mediciner, inklusive:

1. SSRIs (Selektiva Serotoninåterupptagshämmare): Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av serotonin i hjärnan, vilket ökar mängden serotonin som är tillgängligt för cellerna i hjärnan. Exempel på SSRI-preparat inkluderar fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och citalopram (Celexa).
2. SNRIs (Dubbla Serotonin- och Noradrenalinåterupptagshämmare): Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av både serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket ökar mängden av dessa neurotransmittorer som är tillgängliga för cellerna i hjärnan. Exempel på SNRI-preparat inkluderar venlafaxin (Effexor) och duloxetin (Cymbalta).
3. Tricykliska antidepressiva mediciner: Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av flera olika neurotransmittorer i hjärnan, inklusive serotonin, noradrenalin och dopamin. Exempel på tricykliska antidepressiva preparat inkluderar amitriptylin (Elavil) och imipramin (Tofranil).
4. MAO-hämmare: Dessa mediciner fungerar genom att blockera enzymet monoaminoxidas, som bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan. Exempel på MAO-hämmare inkluderar phenelzin (Nardil) och tranylcypromin (Parnate).

Det är viktigt att notera att alla antidepressiva mediciner kan ha biverkningar och att det kan ta tid för dem att verka. Det rekommenderas därför att en läkare konsulteras innan man börjar med någon form av antidepressiv behandling.

Elektroporering är en teknik där celler eller vävnader utsätts för korta, höga elektriska impulser. Detta leder till att cellmembranets permeabilitet ökar, vilket gör det möjligt för stora molekyler, som DNA, att transporteras in i cellen. Elektroporering används vanligen för att införa genetiskt material i celler inom forskning och medicin, till exempel vid genteknik och cancerbehandlingar.

"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.

Physical condition in animals refer to the overall health and fitness of an animal, including its strength, stamina, flexibility, and cardiovascular health. It can be influenced by various factors such as genetics, nutrition, exercise, age, and disease. A healthy animal with good physical condition is more likely to be able to perform daily activities without becoming fatigued, fight off illnesses, and have a longer lifespan compared to an animal with poor physical condition. Regular veterinary care, proper nutrition, and regular exercise are important in maintaining and improving an animal's physical condition.

Notch 1-receptorn är en transmembranprotein som spelar en viktig roll i cellulär signalering och regulerar celldifferentiering, cellytodifferentiering och celldelning. Det är en del av Notch-signaltransduktionsvägen, som är en konservativ signalkaskad som finns hos flera olika djur. Notch 1-receptorn består av ett extracellulärt ligandbindningsdomäner, en transmembrandomän och ett intracellulärt domäner som innehåller en CSL-bindningsdomän och anknytningsdomäner för andra intracellulära proteiner. När Notch 1-receptorn binds till sin ligand på en annan cell, undergår det en serie av skyddande och proteolytiska händelser som resulterar i frisättningen av intracellulära domäner, som sedan kan translocera till nucleus där de fungerar som transkriptionsfaktorer för att reglera genuttryck.

Embryonal anatomy refers to the study of the developing human body during the embryonic stage, which lasts from the third through the eighth week of gestation. During this time, the fertilized egg undergoes rapid cell division and differentiation, forming the three primary germ layers: the ectoderm, mesoderm, and endoderm. These germ layers give rise to all the tissues and organs in the developing embryo.

The embryonic period is a critical time in human development, as many of the body's major organ systems begin to form and take shape. The embryonal anatomy includes structures such as the neural tube, which gives rise to the brain and spinal cord; the heart and circulatory system; the respiratory system; the digestive system; and the urinary and reproductive systems.

Understanding embryonal anatomy is essential for medical professionals, as it provides important insights into the development of congenital abnormalities and other health conditions that may arise during fetal development. By studying the intricate processes that occur during this stage of human development, researchers can gain valuable knowledge about how to prevent and treat various health issues throughout the lifespan.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och på så sätt förhindrar transkriptionen av angränsande gener. De fungerar som del av regulatoriska system i celler, där de kan stänga av genuttrycket när det inte behövs. Repressorproteinens aktivitet kan moduleras av olika signalmolekyler, till exempel sekundära meddelandeämnen (secoeder), för att möjliggöra precisely kontrollerad genuttryck. I prokaryota celler är repressorprotein ofta en del av operonregulatoriska system, medan de i eukaryota celler oftare är involverade i regleringen av enskilda gener.

'Luktnervbanor' (engelska: olfactory nerves) är den del av det centrala nervsystemet som ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. De består av små bunda nerver som löper från nasalhålans övre del till hjärnbarken och som innehåller receptorceller som kan detektera olika doftmolekyler i luften. När vi andas in, diffunderar dessa molekyler genom den mukösa skikt som täcker insidan av näshålan och binder till receptorcellerna i luktnervbanorna. Detta utlöser en nervimpuls som sedan förs upp till hjärnan där informationen bearbetas och tolkas som olika dofter.

Det är värt att notera att luktnervbanorna är unika bland de tolv kranialnerverna eftersom de är de enda som direkt förbinder en sinnescell med hjärnan, utan någon intermediär nervcell.

'Ektoderm' er en betegnelse for det yderste lag av de tres germinative lag, som dannes under den embryonale udvikling hos dyr med bilateralsymmetri. Det dannes tidligt i udviklingen og udgør siden stamceller til huden, hjernen, nervesystemet, sanseorganerne, tænderne og de ydre kirtler. Ektodermet adskilles fra det andet germinative lag, mesodermet, ved en grænseflade kaldet ektoderm-mesodermgrænsen.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Ruthjärna' är ett informellt och inte-medicinskt begrepp som ofta används för att hänvisa till den del av hjärnan som kallas cerebellum. Cerebellum, som betyder 'litet hjärna' på latin, ligger bakom storhjärnan och under flera hjärnvätskor (ventriklar). Det är ansvarigt för att kontrollera finmotorik, balans och koordination av muskulär rörelse. Informellt kan 'Ruthjärna' användas som en mer humoristisk eller nedsättande term för att beskriva någon som uppfattas vara klumpig eller oskicklig i sina rörelser.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

Medicinskt sett refererar "mitthjärna" (substantia nigra) till en del av den basala ganglielianska systemet i hjärnan. Den består av två delar: pars compacta och pars reticulata. Pars compacta innehåller dopaminproducerande nervceller, som är viktiga för motorisk kontroll och belöningssystemet i hjärnan.

En vanlig sjukdom som är kopplad till mitthjärnan är Parkinson's sjukdom, där man ser en progressiv nedbrytning av dopaminproducerande nervceller i pars compacta. Detta leder till rörelsekoordinationsproblem och andra symtom som karakteriserar Parkinson's sjukdom.

L1 Cell Adhesion Molecule (L1-CAM) is a transmembrane protein that belongs to the immunoglobulin superfamily. It is primarily expressed in the nervous system, both in developing and mature neurons. L1-CAM plays crucial roles in various cellular processes during neural development, including cell adhesion, neurite outgrowth, cell migration, and synapse formation.

The protein has multiple domains, including six immunoglobulin-like (Ig) domains, five fibronectin type III repeats, a transmembrane region, and a cytoplasmic tail. The extracellular domain mediates homophilic and heterophilic interactions with other L1-CAM molecules or different cell adhesion molecules, such as integrins and NCAM (Neural Cell Adhesion Molecule). These interactions facilitate the formation of complex networks during neural development.

In addition to its role in cell adhesion, L1-CAM also interacts with intracellular signaling proteins via its cytoplasmic tail, which contains several binding sites for various adaptor and cytoskeletal proteins. This interaction allows L1-CAM to participate in intracellular signaling cascades that regulate cell survival, differentiation, and motility.

Mutations in the L1-CAM gene have been associated with neurological disorders such as X-linked complex corpus callosum agenesis (CCA), CRASH syndrome (Corpus Callosum Agenesis, Retardation, Adducted Thumbs, Spastic Paraplegia, and Hydrocephalus), and MASA syndrome (Mental Retardation, Aphasia, Shuffling gait, and Adducted thumbs). These disorders highlight the importance of L1-CAM in proper neural development and function.

Genmanipulerade djur definieras som djur vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, ofta med hjälp av tekniker såsom genteknik eller geneditering. Det kan innebära att ett eller flera gener har lagts till, tagits bort eller modifierats i djurets DNA-sekvens. Syftet med genmanipulation kan vara att introducera en ny egenskap hos djuret, förändra en befintlig egenskap eller ta bort en egenskap helt. Genmanipulerade djur används inom forskning, medicin och jordbruk.

"Paired box (PAX) transcription factors are a group of proteins that regulate gene expression during embryonic development and in some adult tissues. They play crucial roles in the development of various organs and structures, including the eyes, ears, nervous system, and musculoskeletal system. The name "paired box" refers to the presence of a conserved DNA sequence motif that encodes a specific domain in these proteins, which is involved in DNA binding and transcriptional regulation. PAX proteins can form complexes with other transcription factors and co-regulators to modulate gene expression in a precise spatiotemporal manner, thereby controlling cell fate decisions and differentiation processes."

TUNEL (Terminal deoxynucleotidyl transferase dUTP nick end labeling) är en teknik inom patologi och molekylärbiologi som används för att detektera DNA-skador, särskilt DNA-strängbrott i cellkärnan. Denna metod använder sig av enzymet terminaldeoxynukleotidyltransferas (TdT) för att addera markeringsmolekyler till de slutna ändarna av DNA-strängar, vilket ger information om celldöd och apoptos. TUNEL används ofta i forskning och diagnostiska sammanhang för att undersöka skador på DNA orsakade av olika faktorer som ischemisk skada, cancer, infektion och toxicitet.

Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a valuable tool in research and regenerative medicine. Embryonal stem cells are obtained from blastocysts, which are early stage embryos that consist of an outer layer of cells called the trophoblast and an inner cell mass (ICM) from which the embryo will develop. The ICM contains embryonal stem cells, which can be isolated and grown in culture.

It's worth noting that the use of human embryonic stem cells is a subject of ethical debate due to the destruction of the embryo during the cell isolation process. Therefore, there is ongoing research into alternative sources of pluripotent stem cells, such as induced pluripotent stem cells (iPSCs), which can be generated from adult cells without the need for embryos.

"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.

GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.

'Inlärning' är ett begrepp som används inom neurovetenskap, psykologi och pedagogik för att beskriva processen där information eller färdigheter internaliseras och blir en del av ens kognitiva strukturer och förmågor. Det finns olika typer av inlärning, till exempel klassisk betingning, operant betingning och kognitivt lärande. Inlärning kan ske genom direkta instruktioner, erfarenhet eller observation, och den kan vara medveten eller omedveten.

En medicinsk definition av inlärning kan se ut på följande sätt: "Inlärning är en process där information eller förmågor internaliseras och integreras i hjärnan genom upprepad stimulans, erfarenhet eller instruktion. Detta leder till förändringar i kognitiva strukturer och funktioner som påverkar beteende, minne och perception."

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

'Rumsbeteende' er en betegnelse for uhensigtsmæssigt forbrug af alkohol, der har negativ påvirkning på individets sociale, arbejds- eller familiesituation. Ifølge Verdens Sundhedsorganisation (WHO) defineres 'rumsbeteende' som en konsuminationsmønster, hvor en person drikker alkohol i en sådan grad at det forårsager sociale, legale eller økonomiske problemer, eller skader vedkommendes sundhed.

Rumsbeteende kan have mange konsekvenser, herunder:

* Fysiske helbredsproblemer som lever- og hjertesygdomme, epilepsi, nerveskader, forstyrrelser i nervesystemet og forringelse af immunforsvaret.
* Psykiatriske problemer som depression, angst, psykoser, alkoholisme og selvmords tanker eller handlinger.
* Sociale problemer som isolation fra familie og venner, vold i nære forhold, tab af arbejde eller skoleproblemer.
* Juridiske problemer som færdselsulykker, voldelige overfald, hjemmevold, seksuelle overgreb og anden kriminalitet.

Det er vigtigt at bemærke, at rumsbeteende ikke altid betyder, at personen er afhængig af alkohol, men det kan være et advarselstegn for en udvikling i den retning. Hvis du eller nogen i din omgangskreds har bekymringer vedrørende rumsbeteende, bør du søge professionel hjælp og vejledning.

Interneuroner är en typ av nervcell (neuron) som finns i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). De bildar kortare förbindelser med andra nerveceller i närheten och fungerar som samordnare av signalsystemen mellan sensoriska input och motorisk output. Interneuroner deltar i att modulera och integrera information mellan olika nervbanor och är involverade i flera kognitiva processer, såsom minne, perception och emotion. De kan vara exciterande eller inhibiterande beroende på vilken typ av neurotransmittor de använder sig av för att kommunicera med andra neuroner.

'Utforskande beteende' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara relaterat till olika aspekter av mänskligt beteende som kan studeras inom olika medicinska specialiteter. Ett exempel på när detta koncept kan användas är inom barnpsykiatrin, där det kan syfta på en normal utvecklingsfas hos barn där de utforskar sin omgivning och lära sig genom att undersöka föremål och situationer.

Ibland kan 'utforskande beteende' också användas för att beskriva en persons nyfikenhet eller intresse för att lära känna nya saker, vilket kan vara ett viktigt aspekt av personligheten som kan bidra till personlig utveckling och välbefinnande.

Det är värt att notera att 'utforskande beteende' inte bör förväxlas med sökande efter känslomässig stimulans eller sensationer, som kan vara ett tecken på vissa psykiatriska tillstånd, såsom impulsivitet eller stoffberoende.

I'm sorry, but I couldn't find a medical definition for the term "neurallist." It is possible that it may not be a widely recognized or used term in the field of medicine. If you could provide more context or clarify what you are looking for, I would be happy to try and help further!

"Drosophila proteins" refer to the proteins that are expressed by the genes found in the genome of Drosophila melanogaster, also known as the fruit fly. Drosophila is a widely used model organism in various fields of biological research, including genetics, developmental biology, and neurobiology. The study of Drosophila proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes, such as gene regulation, cell signaling, and protein function.

Drosophila proteins are encoded by genes that are transcribed into messenger RNA (mRNA) molecules, which are then translated into proteins through a process called translation. The Drosophila genome contains approximately 15,000 genes, many of which encode for proteins with diverse functions. These proteins range in size from small peptides to large complex structures and play critical roles in various cellular processes, such as enzyme catalysis, DNA replication and repair, signal transduction, and cytoskeleton organization.

The study of Drosophila proteins has led to the discovery of many important biological concepts, including the mechanisms of gene regulation, the role of microRNAs in post-transcriptional gene silencing, and the function of protein domains in mediating protein-protein interactions. Additionally, Drosophila proteins have been used as models to study human diseases, such as cancer, neurodegenerative disorders, and developmental abnormalities. The insights gained from studying Drosophila proteins have provided valuable information for understanding the molecular basis of these diseases and developing new therapeutic strategies.

'Drosophila' är ett släkte inom flugordningen, och det mest kända arten inom släktet är bananflugan (*Drosophila melanogaster*). Denna art är en vanlig modellorganism inom genetisk forskning på grund av sin enkla uppbyggnad, kort livscykel och lätta odling. Genomet hos bananflugan är väl studerat och den har blivit ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande principer inom genetik och developmental biology.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Ependym är en typ av gläntcell som liner cerebrospinalvätskan (CSF) i centrala nervsystemet (CNS). Dessa celler bildar ett tätt täckande lag, ependymalcellskiktet, som tapper in i ventriklar och kanaler i hjärnan och ryggraden. Deras huvudsakliga funktion är att producera, transportera och cirkulera CSF samt att ge strukturell support till CNS. Ependymceller har också potentialen att differensiera till neuroner under utvecklingen. Patologiska tillstånd som kan drabba ependym inkluderar ependymom, en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller.

"Ganglier, sensoriska" refererar till en typ av ganglion, eller kluster av nervceller, som är involverade i sinnesförnimmelser. Sensoriska ganglier innehåller cellkropparna för de neuron som tar emot information från känsliga receptorer i huden och andra delar av kroppen. Denna information skickas sedan till hjärnan för bearbetning, vilket möjliggör vår förmåga att uppleva smaker, lukter, ljud, beröring, temperatur och andra former av sinnesintryck. Ett exempel på ett sensoriskt ganglion är det trigeminala gangliet, som innehåller neuron som bearbetar känselinformation från ansiktet och huvudet.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

The cell cycle is the process by which a cell grows, replicates its DNA, and divides into two daughter cells. It consists of four distinct phases: G1 phase, S phase, G2 phase, and M phase.

* G1 phase: This is the first gap phase, where the cell grows in size and synthesizes mRNA and proteins needed for DNA replication.
* S phase: This is the synthesis phase, where the cell replicates its DNA to ensure that each daughter cell will have a complete set of chromosomes.
* G2 phase: This is the second gap phase, where the cell continues to grow and prepares for division by checking for any errors in the DNA and producing more proteins and organelles needed for mitosis.
* M phase: This is the mitosis phase, where the cell divides into two daughter cells through a process called cytokinesis. M phase is further divided into prophase, prometaphase, metaphase, anaphase, and telophase, which are the stages of mitosis.

The cell cycle is regulated by various checkpoints that ensure the accurate replication and segregation of DNA, as well as the proper division of the cytoplasm. If any errors are detected during the cell cycle, the cell may undergo apoptosis or programmed cell death to prevent the propagation of abnormal cells.

Neuralrör, även kända som nervrör eller neuraxtanter, är rörformiga strukturer i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. De består av speciella celler som kallas glialceller och bildar ett skyddande lager runt aksonerna, de långa utskotten på nervecellerna som används för kommunikation mellan olika delar av nervsystemet.

Neuralrör har flera viktiga funktioner:

1. De skyddar aksonerna från mekanisk skada och infektion genom att omge dem med ett tätt lager glialceller.
2. De underlättar transporten av näringsämnen, signalsubstanser och andra molekyler till och från nervcellerna.
3. De hjälper till att hålla nervcellernas utskott - aksonerna och dendriterna - organiserade och i rätt position relativt varandra.

Neuralrör kan drabbas av skada eller sjukdom, vilket kan orsaka neurologiska symtom som sängliggande, muskelsvaghet, känselbortfall och smärta. Exempel på neuralrörssjukdomar inkluderar Guillain-Barrés syndrom, chronic inflammatory demyelinating polyneuropathy (CIDP) och certain typer av nervskador.

Mitogen-activated protein kinase 7 (MAPK7), också känd som extracellulär signalreglerad kinase 5 (ERK5), är ett enzym som tillhör MAPK-familjen av serin-/treonin-kinaser. Det aktiveras av uppströms mitogener och stressorer, vilket leder till fosforylering och reglering av olika cellulära processer, inklusive cellytiska svar, differentiering, apoptos och överlevnad. MAPK7 är unikt bland MAPK-medlemmarna eftersom det består av en längre kinasedomän och en transkriptionsfaktoraktiv C-terminal. Det fosforylerar och aktiverar flera transkriptionsfaktorer, vilket resulterar i ändringar i genuttryck relaterade till cellcykeln, inflammation och överlevnad.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

Ki-67 är ett antigen som förekommer i cellkärnan hos prolifererande celler, det vill säga celler som delar sig och växer. Det används som en markör för celldelning och kan hittas i alla aktiva delningsfaserna under celldelningen (G1, S, G2 och M-fasen).

Ki-67-antigenet är ett proteinkomplex som består av flera olika underenheter. Det förekommer inte alls eller i mycket liten mängd i cellkärnan hos vilaande celler (i G0-fasen). Därför används det ofta som en indikator för celldelning och tillväxt i forskning och klinisk diagnostik, särskilt inom patologin.

I kliniska sammanhang kan immunhistokemisk färgning med antiboder mot Ki-67 användas för att bedöma proliferationsaktiviteten i olika typer av tumörer, vilket kan vara viktigt för att fastställa prognos och välja behandlingsmetoder.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Long-term memory är en typ av minne där information lagras under längre perioder, vanligtvis från dagar till år eller livet ut. Det består av två huvudsakliga system: det explicita (deklarativa) och det implicit (icke-deklarativa) minnet.

Det explicita minnet kan delas upp i episodiskt minne, som handlar om personliga händelser och erfarenheter, och semantiskt minne, som involverar fakta och begrepp utan personlig kontext.

Det implicit (icke-deklarativa) minnet inbegriper procedurminne, klassisk betingning och implicit association. Det implicita minnet påverkar ofta vårt beteende och reaktioner på omedveten nivå.

Information i det långtidsminnet kan lagras som kortvarigt eller långvarigt beroende på hur informationen bearbetas, vilket är relaterat till uppmärksamhet och repetition.

Simning definieras inom medicinen som en aktivitet där individen rör sig framåt i vattnet genom att använda armar och ben för att skapa framdrift. Simningen är en form av kroppsövning som involverar stora muskelgrupper och kan ge en hög grad av konditionell träning beroende på intensitet och volym.

Simning kan delas in i olika stilar, såsom frisim, ryggsim, bröstsim och fjärilsim, samt komplexare manövrer som turer och hopp. Varje simstil kräver specifika tekniker för att optimera framdriften och minska resistensen i vattnet.

Simning kan vara en lättrörlig aktivitet för de flesta, men det kan också finnas risker relaterade till andningssvårigheter, utmattning och skador på muskler och led. Därför är det viktigt att lära sig korrekt simteknik och gradvis öka intensiteten under träningen för att undvika skador.

TRKB (tropomyosin receptor kinase B) är ett protein och en typ av receptor som binder till specifika nervväxtfaktorer (NGF, BDNF, NT-3 och NT-4) och aktiverar signaltransduktionsvägar som är involverade i cellorsakad överlevnad, differentiering, neuronala nätverksplasticitet och neuroprotektion. TRKB-receptorn spelar en viktig roll i hjärnans utveckling, funktion och homeostas. Genetisk mutation eller abnormalt uttryck av TRKB har visats vara relaterat till olika neurologiska sjukdomar som neurodegenerativa sjukdomar, smärtsjukdomar och psykiatriska störningar.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

'Nervsystemets missbildningar', även kända som neurala tube defects (NTD), är en grupp med medfödda defekter orsakade av oregelbunden utveckling under fostertiden. Dessa defekter berör det nervsystemet och kan variera i allvarlighetsgrad. De två vanligaste formerna av NTD är anencefali och spina bifida.

Anencefali uppstår när hjärnan och huvudet inte formas korrekt under fostrets utveckling, vilket orsakar en mycket allvarlig defekt där barnet saknar delar av hjärnan och skallbenet. Barn med anencefali föds oftast döda eller lever endast några timmar eller dagar.

Spina bifida är en defekt i ryggkotornas slutplatta, vilket orsakar att ryggraden och nerverna i ryggmärgen inte utvecklas korrekt. Det finns olika grader av spina bifida, men de vanligaste formerna är spina bifida occulta och spina bifida manifesta. Spina bifida occulta är den mildare formen där ryggkotorna inte stängs fullständigt, men det saknas ofta symtom eller endast finns små tecken som en liten hudplugg eller en liten knöl på ryggen. Spina bifida manifesta är allvarligare och kan orsaka neurologiska skador som ledar till svaga ben, muskelsvaghet, förlamning, sängliggande blåsa och/eller förstoppning, samt sensorisk störning i underlivet.

NTD beror ofta på en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive brist på folsyra under graviditeten. För att minska risken för NTD rekommenderas alla kvinnor som planerar att bli gravida att ta 400 mikrogram (0,4 milligram) folsyra dagligen innan graviditeten och under de första tre månaderna av graviditeten.

Konfokal mikroskopi är en typ av ljusmikroskopi som möjliggör högupplöst och skarp avbildning av smala optiska plan i ett prov, genom att eliminera det fläckvisa bakgrundsljuset som orsakas av utbredd skarpskugga. Denna teknik uppfanns på 1950-talet av M. Minsky och har sedan dess blivit en viktig metod inom biomedicinsk forskning, speciellt för att studera subcellulära strukturer och interaktioner.

I konfokal mikroskopi fokuseras ett smalt laserljusstråle till ett litet volymelement (ett "punkt") inom provet. Det fluorescerande ljuset som emitteras från detta punkt avges sedan genom en lins och en apertur, vilket begränsar mängden bakgrundsljus som når detektorerna. Genom att röra laserfokusen i tre dimensioner kan man skapa en serie optiska sektioner av provet, vilka sedan kan kombineras för att skapa en högupplöst 3D-bild.

Denna teknik har haft ett stort inflytande på biomedicinsk forskning genom att möjliggöra direkt observation och analys av levande celler och vävnader under kontrollerade förhållanden, samt att minska behovet av fixering och färgning som kan påverka struktur och funktion hos de undersökta systemen.

Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.

Multipotenta stamceller är celler som har kapaciteten att differensiera sig till flera olika celltyper inom ett visst celltyp-spektrum. De kan dela sig och producera avkomlingar som behåller samma multipotenta förmåga, samt ge upphov till olika specialiserade celltyper under adekvata förhållanden. Exempel på multipotenta stamceller inkluderar blodstamceller (hämatopoetiska stamceller) som kan differensiera sig till olika typer av blodceller, och mesenchymala stamceller som kan differentieras till bland annat fett-, brosk- och benceller.

Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.

En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.

Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.

Tubulin refererar till proteiner som är huvudkomponenterna i mikrotubuli, en del av cytoskelettet hos eukaryota celler. Det finns två huvudsakliga typer av tubulinproteiner: alfa-tubulin och beta-tubulin. Dessa två typer av proteiner bildar dimerer som sedan sammanfaller för att bilda mikrotubuli, vilka är långa, hållbara strukturer som spelar en viktig roll i celldelning, transport inom cellen och cellyttstötthet. Microtubules kan också undergå dynamisk omorganisation, det vill säga de kan växa eller krympa genom att addera eller avlägsna tubulin-dimerer från deras ändar. Denna egenskap är viktig för celldelning och cellrörelser.

Eye proteins, also known as ocular proteins, are vital components that make up the different parts of the eye. These proteins play crucial roles in maintaining the structure, function, and health of the eyes. They are involved in various biological processes, such as vision, immune response, and protection against oxidative stress.

Some examples of eye proteins include:

1. Crystallins: These are the major structural proteins found in the lens. There are three types - alpha, beta, and gamma crystallins. They contribute to the transparency and refractive properties of the lens, allowing it to focus light on the retina.

2. Opsins: These are light-sensitive proteins present in photoreceptor cells (rods and cones) in the retina. Two main types of opsins are involved in vision - rhodopsin in rods for low-light vision and photopsins in cones for color vision.

3. Collagens: These are structural proteins that provide support and elasticity to various tissues, including the eye. They are found in the cornea, sclera, and other parts of the eye.

4. Enzymes: Various enzymes are present in the eye, such as superoxide dismutase (SOD), catalase, and glutathione peroxidase, which protect the eye from oxidative stress by breaking down harmful reactive oxygen species (ROS).

5. Immunoglobulins: These are antibodies that help protect the eye from infections and foreign substances. They are produced by immune cells present in the eye and surrounding tissues.

6. Complement proteins: These are part of the innate immune system, which helps eliminate pathogens and damaged cells. They play a role in maintaining the health of the eye and protecting it from infections.

7. Transport proteins: Various transport proteins are present in the eye, such as aquaporins (water channels) and glucose transporters, which facilitate the movement of water, nutrients, and ions across different ocular tissues.

These are just a few examples of the many proteins that make up the complex structure and function of the eye. Understanding their roles can help researchers develop new treatments for various eye diseases and conditions.

Memory disturbances är ett samlingsbegrepp för olika former av minnesproblem som kan vara relaterade till olika neurologiska eller psykiatriska sjukdomar. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerad av American Psychiatric Association, definieras minnesstörningar som:

1. Övervägande problem med minnet, inklusive både episodiskt (händelser och erfarenheter) och semantiskt (fakta och kunskap) minne, som påverkar sociala funktioner eller arbete betydligt.
2. Minnesproblemen orsakas av en medicinsk sjukdom, ett trauma, substansrelaterat tillstånd eller annan specifik psykiatrisk störning.
3. Minnesproblemen kan inte förklaras bättre av en intelligenstestnedsatthet eller annan lärosvårighet.
4. Om minnesproblemen är relaterade till en annan medicinsk sjukdom, måste de vara klart oproportionerliga i förhållande till den kliniska bild som normalt förväntas med den underliggande sjukdomen eller skada.
5. Minnesproblemen orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.

Det är värt att notera att det finns också specifika typer av minnesstörningar som diagnostiseras separat, till exempel Alzheimers sjukdom och andra former av demens, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), amnesi och relaterade tillstånd.

'Luktuppfattning' (olfactorisk perception) är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta och känna igen lufter. Den olfaktoriska perceptionen är en form av sensorisk perception som involverar luktreceptorer i näsan som identifierar olika doftmolekyler i luften. Dessa receptorer skickar signaler till hjärnan, särskilt till det olfaktoriska barkområdet i tinningloben, där de tolkas och kännetecknas som olika dofter.

En störning i luktuppfattningen kan orsakas av en rad medicinska tillstånd, inklusive skador på näsan eller hjärnan, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner och exponering för toxiska ämnen. Störningar i luktuppfattningen kan också ha en negativ effekt på smakupplevelsen eftersom doft och smak är kopplade till varandra.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

Mikroglia är en typ av glialcell som förekommer i centrala nervsystemet (CNS), inklusive hjärnan och ryggmärgen. De utgör ungefär 10-15% av den totala cellpopulationen i CNS och är viktiga för underhåll, homöostas och skydd av det centrala nervsystemet. Mikroglia har också en viktig roll i immunförsvaret inom CNS genom att fagocytera (fagra upp och bortskaffa) skadade celler, patogener och celldebris. De kan aktiveras under olika patologiska tillstånd, såsom infektioner, trauma, neurodegenerativa sjukdomar och neuroinflammation, vilket leder till morfologiska och funktionella förändringar. Mikroglia kan vara både neuroskyddande och neurodestruktiva beroende på deras aktiveringsstatus och utsöndrade signalsubstanser.

Hedgehog proteins are a family of signaling molecules that play crucial roles in the development and regulation of various biological processes in animals. They were first discovered in genetic studies on fruit flies, where mutations in the hedgehog gene led to the appearance of fly larvae with spiky bristles resembling a hedgehog.

In humans, there are three known Hedgehog proteins: Sonic Hedgehog (SHH), Indian Hedgehog (IHH), and Desert Hedgehog (DHH). These proteins are synthesized as precursor molecules that undergo post-translational modifications, resulting in the formation of a mature, biologically active protein. The mature Hedgehog protein has a unique structure, characterized by an N-terminal signaling domain and a C-terminal autoprocessing domain.

Hedgehog proteins mediate their effects through a complex signaling pathway that involves several other proteins, including Patched (PTCH) receptors, Smoothened (SMO), and the Gli family of transcription factors. In the absence of Hedgehog protein, PTCH inhibits SMO activity, leading to the degradation of Gli transcription factors and the suppression of downstream target gene expression. When Hedgehog protein is present, it binds to PTCH, relieving its inhibition on SMO and allowing for the activation of Gli transcription factors and the subsequent expression of target genes involved in various cellular processes, such as cell proliferation, differentiation, survival, and migration.

Dysregulation of Hedgehog signaling has been implicated in several human diseases, including cancer, birth defects, and degenerative disorders. For example, aberrant activation of the Hedgehog pathway has been observed in various types of cancer, such as basal cell carcinoma, medulloblastoma, and pancreatic ductal adenocarcinoma, making it a potential target for therapeutic intervention.

S100 Calcium Binding Protein G, också känt som S100A12, är ett protein som tillhör S100-proteinfamiljen. Dessa proteiner är involverade i en rad cellulära processer, inklusive cellytiska processer och cellsignalering.

S100 Calcium Binding Protein G består av två EF-hand-domäner som binder calciumjoner och reglerar dess funktion. Det uttrycks främst i neutrofila granulocyter, en typ av vita blodkroppar, och har visat sig spela en roll i inflammatoriska processer och immunresponser.

I en medicinsk kontext kan höga nivåer av S100 Calcium Binding Protein G i serum eller vävnad antyda akut inflammation, infektion eller skada på neutrofila granulocyter. Det har också föreslagits vara ett potentialt biomarkör för flera autoimmuna sjukdomar, inklusive rheumatoid artrit och psoriasis.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Effrin-B3, också känt som Epinephrine beta-3-receptor, är en typ av adrenergi receptor tillhörande betareceptorer. Det är ett G-proteinkopplat receptor som aktiveras av signalsubstanser som epinefrin (adrenalin) och noradrenalin (norepinefrin). När Effrin-B3 aktiveras, leder det till en ökning av lipolysen (nedbrytningen av fett) i fettvävnaden. Detta sker genom att receptorn aktiverar en signalväg som inkluderar en Gs-protein och adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP (cykliskt AMP) och därpå följande aktivering av proteinkinas A. Effrin-B3 finns främst i brungula fettceller och har visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av fetma och metabola störningar.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Luktreceptorneuron' (engelska: 'Olfactory receptor neuron') är en typ av nervcell som finns i näsans slemhinna och är specialiserade att uppfatta dofter. Varje luktreceptorneuron bär på en specifik typ av luktreceptorprotein, som kan binda till specifika molekyler från den omgivande miljön. När en sådan molekyl binder till receptorn skickar neuronen ett elektriskt signal till hjärnan via en nervtråd i näsans nerver. Hjärnan tolkar sedan dessa signals som olika dofter baserat på vilka receptorproteiner som har aktiverats. Detta system möjliggör för oss att uppfatta och skilja på tusentals olika dofter i vår omgivning.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

I am not aware of any medical definitions associated with "Canaries." Canaries are small, brightly colored songbirds that are often kept as pets. The term "canary" is derived from the fact that these birds originate from the Canary Islands. While canaries do not have a direct medical definition, they are sometimes used in research settings to study bird behavior and biology. Additionally, exposure to canary feathers or dust from their cage cleaning may cause allergic reactions in some people.

'Fruktan' är ett naturligt sockerart som finns i vissa matvaror, särskilt i grönsaker och frukter. Det är en polysackarid, vilket betyder att det består av flera enkla sockermolekyler som är kopplade samman. Fruktan är egentligen en kedja av fructoserester, och den kan vara lång eller kort beroende på hur många fructoserester den innehåller.

Fruktan är inte samma sak som fruktose, som är en enkel sockermolekyl som också finns i vissa livsmedel. Även om fruktan och fruktose båda innehåller fructos, så skiljer de sig åt när det kommer till deras kemiska struktur och hur kroppen behandlar dem.

Fruktan är långsammare att absorberas i tarmen än vad fruktose är, och därför orsakar den ofta inte samma blodsockerökning som fruktose gör. Däremot kan vissa människor ha problem med att metabolisera stora mängder fruktan, vilket kan leda till symptom som diarré och magont.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Soxb2-transkriptionsfaktorer är en typ av transkriptionsfaktorer som hör till Sox-familjen och kodas för av Sox2-generna. De är involverade i utvecklingen av djur, framförallt i hjärnans och nervsystemets utveckling hos ryggradsdjur.

Soxb2-transkriptionsfaktorer binder till specifika sekvenser av DNA och hjälper att reglera genuttrycket, det vill säga hur mycket eller hur lite en viss gen ska produceras i en cell. I hjärnan är Soxb2-transkriptionsfaktorer viktiga för att styra utvecklingen av neuralstammceller, som är stamceller som kan differensiera till olika typer av nervceller.

Förändringar i Soxb2-generna har kopplats till olika neurologiska sjukdomar och abnormaliteter, såsom mikrocefali (en medfödd tillstånd där hjärnan är mindre än normalt) och skador på synnerven.

I medicinsk kontext kan "lukt" (gerna skrivet "olör") referera till en obehaglig, besynnerlig eller ovanlig doft som uppstår från en persons kropp eller kroppsvätskor. Denna doft kan vara orsakad av en infektion, sjukdom, skada eller annan rubbning i kroppen. Exempel på medicinska tillstånd där lukt kan spela en roll inkluderar lunginflammation, diabetes, lever- eller njurproblem, och trötthet hud. En professionell utvärdering av en individuell situation bör ske för att fastställa orsaken till en oljud.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Oligodendroglia är en typ av stödjcell i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur. Dessa celler har huvudsakligen som funktion att producera och underhålla myelin, ett fettrikt skal som omger och skyddar axonerna, de långa utskotten på nervcellerna (neuron). Myelinet hjälper till att öka hastigheten för nervimpulserna och ger också mekanisk buffring åt axonen.

Oligodendroglia är en av tre huvudsakliga typer av glialceller i centrala nervsystemet, de andra två är astrocyter och mikrogliaceller. Oligodendrocyter skiljer sig från deras ryggradslösa motsvarigheter, Schwann celler, genom att en oligodendrocyt kan myelinisera flera axon i centrala nervsystemet, medan en Schwann cell endast myelinerar ett axon i det perifera nervsystemet.

129 strain mice are a specific line of laboratory mice that are widely used in biomedical research. The "129" designation refers to the origin of these mice, which were first developed at the Jackson Memorial Laboratory in Bar Harbor, Maine, and have been maintained as a distinct strain ever since.

There are several different substrains within the 129 family, including 129S1/SvImJ, 129S6/SvEvTac, 129X1/SvJ, and others. These substrains can differ from one another in terms of their genetic background and phenotypic traits, so it is important to be specific about which substrain is being used in a given study.

129 strain mice are often used as models for human disease because they have many biological features that are similar to those of humans. For example, they share many of the same genes and gene functions, and their physiology and anatomy are also quite similar. Additionally, 129 strain mice are relatively easy to breed and maintain in a laboratory setting, making them a convenient choice for researchers.

One important feature of 129 strain mice is that they have a high degree of genetic homogeneity within each substrain. This means that the mice within a given substrain are very similar to one another genetically, which can be helpful for controlling variables in experiments and ensuring reproducibility.

Overall, 129 strain mice are an important tool in biomedical research, and they have contributed significantly to our understanding of many different diseases and biological processes.

The Achaete-Scute Complex (AS-C) is a genomic region that contains a cluster of basic helix-loop-helix (bHLH) transcription factor genes. These genes are involved in the development and differentiation of specific types of cells, particularly during neurogenesis in fruit flies (Drosophila melanogaster). The AS-C includes several genes such as Achaete, Scute, lethal of scute, Asense, and Deformed. These genes play crucial roles in determining the identity and fate of cells, including the specification and differentiation of neural stem cells, also known as neuroblasts, into neurons and glial cells.

The AS-C genes are highly conserved across species, and homologous genes have been identified in vertebrates, including mammals. In humans, the AS-C genes are involved in the development of the nervous system, and mutations in these genes have been associated with various neurological disorders, such as mental retardation and cancer.

In summary, the Achaete-Scute Complex genome region is a critical genetic locus that contains a cluster of bHLH transcription factor genes involved in neurogenesis and cell fate determination during development.

'Löpning' är ett vanligt begrepp inom läkemedicinen, specifikt inom området kardiologi. Det refererar till en patologisk tillstånd där hjärtat inte pumpar blod effektivt runt kroppen. Orsaken kan vara att hjärtkammaren (ventrikeln) inte fylls tillräckligt med blod innan den kontraherar, att kontraktionen är för svag eller en kombination av båda.

Löpning kan delas in i två typer: systolisk och diastolisk. Systolisk löpning inträffar när hjärtats kontraktion (systole) inte genererar tillräcklig tryckstegring för att pumpa blod ut från hjärtat, vilket kan leda till ett sämre blodflöde till kroppen. Diastolisk löpning inträffar när hjärtats relaxationsfas (diastole) är för kort eller påverkad, vilket resulterar i att hjärtkammaren inte fylls tillräckligt med blod innan nästa kontraktion.

Löpning kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffmissbildningar, kardiomyopati eller koronarvaskulär sjukdom. Symptomen på löpning kan innefatta andfåddhet, trötthet, yrsel, svimning och i allvarliga fall även medvetslöshet. Diagnosen ställs vanligtvis genom att använda sig av olika former av medicinska undersökningsmetoder, såsom EKG, echokardiografi eller hjärt-LVV. Behandlingen kan bestå av livsförlängande åtgärder som mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på underliggande orsak och svårighetsgrad.

'Embryoutveckling' refererar till den process där ett befruktat ägg (zygota) utvecklas till en embryo under de första 8 veckorna av graviditeten. Under denna period sker snabba och komplexa förändringar, inklusive celltillväxt och differentiering, organogenes och systemisk differentiering. Den resulterande embryon utvecklas sedan till ett fostret och sedan till en fullt utvecklad fötus. Embryoutvecklingen styrs av genetiska och epigenetiska faktorer, som interagerar med miljöfaktorer för att producera den slutliga fenotypen.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

Nervtillväxtfaktorer (NGF, från engelskan: Nerve Growth Factors) är signalsubstanser som påverkar utvecklingen, underhållet och överlevnaden av neuron i det nervsystemet. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellytan och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till olika biologiska responsar, såsom celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Nervtillväxtfaktorer spelar en viktig roll i uppbyggnaden av nervsystemet under embryonal utveckling, men de är också involverade i läkning efter skada och återhämtning efter sjukdom. Exempel på nervtillväxtfaktorer inkluderar NGF, BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor), NT-3 (Neurotrophin-3) och GDNF (Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor).

Neuralplattan, även känd som neuroektodermet, är den yttre layern av ektoderm i ett embryo som senare kommer att utvecklas till nervsystemet. Den bildas under fostertiden när gastrulationen sker och cellerna börjar differentiera sig för att bli specifika typer av celler. Neuralplattan roterar och rulle ihop sig för att bilda neuralröret, som sedan delas upp i två delar och utvecklas till hjärnan och ryggmärgen. Resten av neuralplattan utvecklas till nervceller och gliaceller i det perifera nervsystemet.

Alkoholrelaterade nervskador, även kända som alkoholneuropati, är en neurologisk skada som orsakas av långvarigt och/eller tungt alkoholbruk. Detta kan leda till skador på de långa nerverna (perifera nerverna) i kroppen, vilket kan resultera i en rad symtom.

En medicinsk definition av 'nervskador av alkoholbruk' är:

"Alkoholrelaterad nervskada är en neurodegenerativ tillstånd som orsakas av långvarigt och/eller tungt alkoholbruk. Detta leder till skador på de perifera nerverna, vilket kan resultera i symmetriska sensoriska och motoriska symptom, inklusive polyneuropati, polyneurit, ataxi, myokymi, och i vissa fall även demens."

Det är värt att notera att alkoholrelaterade nervskador kan vara reversibla om individen slutar dricka alkohol, men det kan ta tid för nerverna att regenerera sig. I vissa fall kan skadan vara permanenta.

Funktionen av adult neurogenes är inte säker, även om det finns vissa belägg för att den är viktig för inlärning och minne. ... Neurogenes [-jene:'s] är den process med vilken neuroner nybildas. Neurogenesen är som störst under fosterutvecklingen och gör ... Experiment som syftar till att slå ut neurogenes har visat sig resultatlösa, men studier tyder på att vissa typer av lärande är ... 2001) har länkat neurogenes till positiva effekter för vissa antidepressiva, vilket tyder på ett samband mellan minskad ...
... bidrar till neurogenes. Prolaktinet är kemiskt sett mycket likt tillväxthormon som kan binda till dess receptorer, ... Prolaktin bidrar till neurogenes och förhindrar att hippocampus minskar vid kronisk stress. Prolaktinet interagerar med eller ... Manliga feromoner verkar frisätta prolaktin, vilket verkar bidra till en neurogenes i den olfaktiva delen av hjärnan, som leder ...
... kan orsaka försämrad neurogenes, kognition och hjärnutveckling. Hos män försämras spermiekvaliteten (ogliospermia) ...
... spelar en viktig roll vid neurogenes i cortex. Cajal-Retziusneuroner är primitiva, särpräglade och tidigt mogna ...
En roll kan även faktumet att föreningen stimulerar neurogenes spela. En oförmåga hos hjärnan att tillverka nya neuroner tros ...
Neurogenes Nervsystemet Ganglion Neurala nätverk ^ Center, Neurogenetics at UT Health Science. "Control of Neuron Number and ...
Atrofin beror troligen på att stressen förhindrar neurogenes eller på att nervceller dör. Trots att personer med ...
Prognenolon är en antagonist till GABAB:s receptorer och ökar neurogenes i hippocampus. Det är ett viktigt hormon för minnet ...
Om stroke inträffar, har neurogenes och återhämtning ett klart samband med förhöjda nivåer östrogen. Det råder dock oenighet om ...
Företaget fokuserar på terapeutisk neurogenes, det vill säga läkemedelsinducerad nervnybildning i den vuxna hjärnan. Mål för ...
Han upptäckte neurogenes hos vuxna, bildningen av nya hjärnceller i den vuxna hjärnan, på 1960-talet. Eftersom han var ...
Han menar att media ger en alltför positiv bild av neurogenes och nybildningen av hjärnceller hos vuxna. Han menar att det inte ...
Man har upptäckt att ECT stimulerar nybildning av nervceller, så kallad neurogenes, i den del av hjärnan som benämns ...
Neurogenes har bevisats inträffa i den subventrikulära zonen även hos vuxna (innan trodde man att hjärnceller inte kunde ...
... subgranulära zonen i gyrus dentatus verkar den subventrikulära zonen som en källa till nya stamceller i hjärnan vid neurogenes ...
Peter Erikssons forskning fokuserade på nybildning av nervceller i den vuxna hjärnan, neurogenes, vilket anses vara ...
Neurogenes Peter Eriksson (medicinsk forskare) ^ "Synaptic Self", Joseph LeDoux 2002, p. 137 ^ "Neurogenesis in adult primate ... ändra beteende och kognition genom att modifiera kopplingar mellan befintliga neuroner och genom neurogenes i hippocampus och ...
... ökning i ens förmåga till mindfulness och att ayahuasca kan främja neurogenes (tillväxt av nya hjärnceller) in vitro. 1993 ...
Funktionen av adult neurogenes är inte säker, även om det finns vissa belägg för att den är viktig för inlärning och minne. ... Neurogenes [-jene:s] är den process med vilken neuroner nybildas. Neurogenesen är som störst under fosterutvecklingen och gör ... Experiment som syftar till att slå ut neurogenes har visat sig resultatlösa, men studier tyder på att vissa typer av lärande är ... 2001) har länkat neurogenes till positiva effekter för vissa antidepressiva, vilket tyder på ett samband mellan minskad ...
Processer vid embryo-, organo- och neurogenes: Gastrulation och groddbladsbildning (endo-, meso- och ektoderm). Cellmigration, ...
depression DMS ECT elektrokonvulsiv behandling hjärna melankolisk depression neurogenes pasticitet repetitiv transkraniell ... Hjärnans plasticitet handlar både om nybildning av nervceller, s.k. neurogenes, och bortstädning av andra. Anders Tingström ... Nybildning av nervceller (så kallad neurogenes) är ett exempel på ökad hjärnplasticitet. ...
Neuroprotektion och neurogenes. EKS spelar en roll i hjärnans utveckling, neuroprotektion och neurogenes. Det hjälper till att ...
Neurogenes är när neuronerna i hjärnan förnyas, en process som en nyligen genomförd studie tyder på. psilocybin kan uppnå. På ... För närvarande är det dock fortfarande ganska svagt att fastställa en tydlig koppling mellan psilocybin och neurogenes. ...
... kan du omkalibrera hjärnan under tiden för neurogenes (utveckling av nya hjärnceller), ett psykobabbel som påstås beskriva ...
Kopplingen mellan fysisk aktivitet och neurogenes är ingen nyhet för mig. Men det känns ändå extra bra att gå ner till gymmet ... Jag går på ett seminarium om neurogenes. Nybildning av nervceller alltså.. För inte så länge sedan trodde man att hjärnceller ...
Regelbunden motion - Stimulerar frisättning av signalsubstanser och neurogenes.. *Meditation och yoga - sänker nivåerna av ...
Neurogenes på bild. Avsnitt 8 · 9 min · En bild från 1963 visar att det skapas nya hjärnceller hos vuxna. ...
Neurogenes på bild. 9 min · Bilderna som förändrade vetenskapen · En bild från 1963 visar att det skapas nya hjärnceller hos ...
Nyupptäckt ECT-inducerad neurogenes (tillväxt av nya hjärnceller) är inte en fördel utan bekräftar i stället hjärnskada. ... Neurogenes är en respons på många olika hjärnskador, inklusive traumatisk hjärnskada (2). (1. Klinisk prövning är en ...
Nyligen genomförda studier visar, att när stresshormon (kortikosteroider) ökar, minskar hjärnans tillväxt (neurogenes). I ...
Vidare ökar träning neurogenes i vuxen ålder - skapandet av nya nervceller i en redan mogen hjärna. ...
... spontan neurogenes, nanobots eller läskig svampparasit som hjärntvättar dig. Hur som helst, vi vet att det mest troliga kommer ...
I Magdalena Götz forskargrupp fokuserar man på att kartlägga nyckelmekanismerna bakom neurogenes, den process genom vilken ...
Neurogenes på bild. 9 min · Bilderna som förändrade vetenskapen · En bild från 1963 visar att det skapas nya hjärnceller hos ...
Neurogenes på bild. 9 min · Bilderna som förändrade vetenskapen · En bild från 1963 visar att det skapas nya hjärnceller hos ...
... neurogenes (12) neurogenesis (9) neuromyter (4) Newtons tre rörelselagar (3) nitrat (23) njurar (1) no effort-no gain (1) ...
... neurogenes (12) neurogenesis (9) neuromyter (4) Newtons tre rörelselagar (3) nitrat (23) njurar (1) no effort-no gain (1) ...
... neurogenes, reumatoid artrit, tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences - PNAS ...
Adult (=vuxen) Neurogenes är en viktig förutsättning för inlärning och minne.. Vid sömnbrist kan Neurogenes i Hippocampus ... Neurogenes kallas den process med vilken hjärnceller nybildas.. Den ojämförligt mest omfattande neurogenesen finner vi under ...
Neurogenes på bild. 9 min · Bilderna som förändrade vetenskapen · En bild från 1963 visar att det skapas nya hjärnceller hos ...
Neurogenes på bild. 9 min · Bilderna som förändrade vetenskapen · En bild från 1963 visar att det skapas nya hjärnceller hos ...
... neurogenes (12) neurogenesis (9) neuromyter (4) Newtons tre rörelselagar (3) nitrat (23) njurar (1) no effort-no gain (1) ...
... neurogenes (12) neurogenesis (9) neuromyter (4) Newtons tre rörelselagar (3) nitrat (23) njurar (1) no effort-no gain (1) ...
  • Hur lärandet påverkas av neurogenes är oklart, eftersom flera beräkningsmetoder nyligen har föreslagits, inklusive tanken att nya nervceller ökar minneskapaciteten, minskar störningar mellan minnen eller lägger till information om tid för minnen. (wikipedia.org)
  • Detta överensstämmer med många samband mellan avstressande aktiviteter (lärande, en ny gynnsam miljö och motion) och ökade nivåer av neurogenes, liksom konstaterandet att djur som utsätts för fysiologisk stress (kortisol) eller psykisk stress (till exempel isolering) visar markant sänkta nivåer av nya nervceller hos vuxna. (wikipedia.org)
  • Hjärnans plasticitet handlar både om nybildning av nervceller, s.k. neurogenes, och bortstädning av andra. (vetenskaphalsa.se)
  • Nybildning av nervceller (så kallad neurogenes) är ett exempel på ökad hjärnplasticitet. (vetenskaphalsa.se)
  • Vidare ökar träning neurogenes i vuxen ålder - skapandet av nya nervceller i en redan mogen hjärna. (utforskasinnet.se)
  • En avhandling av Ponti, Peretto och Bonfanti fann bevis på neurogenes i lillhjärnan, cerebellum, hos vuxna kaniner. (wikipedia.org)
  • 1999c) har visat att själva lärandet är förknippat med ökad neuronöverlevnad, men de övergripande resultaten som visar att adult neurogenes är viktigt för alla typer av lärande är tvetydiga. (wikipedia.org)
  • Nyligen genomförda studier visar, att när stresshormon (kortikosteroider) ökar, minskar hjärnans tillväxt (neurogenes). (bragee.se)
  • Bara helt nyligen, med kännetecken om neurogenes hos fåglar och användandet av konfokalmikroskopi, har det blivit någorlunda accepterat att neurogenes i hippocampus förekommer hos däggdjur, inklusive människor (Eriksson et al. (wikipedia.org)
  • Neurogenes är en respons på många olika hjärnskador, inklusive traumatisk hjärnskada (2). (elchocker.se)
  • Funktionen av adult neurogenes är inte säker, även om det finns vissa belägg för att den är viktig för inlärning och minne. (wikipedia.org)
  • 1999c) har visat att själva lärandet är förknippat med ökad neuronöverlevnad, men de övergripande resultaten som visar att adult neurogenes är viktigt för alla typer av lärande är tvetydiga. (wikipedia.org)
  • Adult (=vuxen) Neurogenes är en viktig förutsättning för inlärning och minne. (ifokus.se)
  • rapporterade att sömnbrist kan minska neurogenes i hippocampus hos råttor på grund av ökade nivåer av glukokortikoider. (wikipedia.org)
  • Vid sömnbrist kan Neurogenes i Hippocampus minska, enligt försök på råttor. (ifokus.se)
  • Bara helt nyligen, med kännetecken om neurogenes hos fåglar och användandet av konfokalmikroskopi, har det blivit någorlunda accepterat att neurogenes i hippocampus förekommer hos däggdjur, inklusive människor (Eriksson et al. (wikipedia.org)
  • 2001) har länkat neurogenes till positiva effekter för vissa antidepressiva, vilket tyder på ett samband mellan minskad neurogenes i hippocampus och depression. (wikipedia.org)
  • Neurogenes [-jene:'s] är den process med vilken neuroner nybildas. (wikipedia.org)
  • Neurogenes kallas den process med vilken hjärnceller nybildas. (ifokus.se)