Neointima
Tunica intima
Halsartärskador
Hyperplasi
Halsartärer
Kateterisering
Ballongvidgning av kärl
Glattmuskelceller
Vascular System Injuries
Halsartär, gemensam
Sjukdomsmodeller, djur
Cellproliferation
Tunica media
Råttor, Sprague-Dawley
Höftartär
Beta Particles
Celler, odlade
Kärlendotel
Halsvener
Kranskärlsrestenos
Djurmodeller
Vascular Grafting
Kaniner
Arterioskleros
Trombocytrelaterad tillväxtfaktor
Stentar
Adenovirus
Protonkogenproteiner c-sis
Sårläkning
Möss, inavlade C57BL
Genöverföringstekniker
Polytetrafluoretylen
Svin
Möss, knockout
Halsartärförträngning
Tidsfaktorer
Blodpropp
Halsartärsjukdomar
Pulsåderförträngning
Venae cavae
Vena saphena
Polyporales
Apolipoproteiner E
Bukaorta
Läkemedelsavgivande stentar
Blodkärlsprotes
Ateroskleros
Miniatyrsvin
Angioplasty, Balloon, Coronary
Tropoelastin
Elektriska skador
Sirolimus
Blodådror
Hjärt-kärlmedel
Genetic Therapy
Receptor, trombocytrelaterad tillväxtfaktor beta
Recurrence
Genetiska vektorer
RNA, budbärar
Guldradioisotoper
Kärlsjukdomar
Glattmuskelmyoblaster
Prolifererande cellkärneantigen
Hemostatiska störningar
Läkemedelsimplantat
Genuttryck
Endotelceller
Biokompatibla belagda material
Bindväv
Främmandekroppsreaktion
ortho-Aminobenzoates
Makrofager
Apoptos
Råttor, Wistar
Ultraljudsundersökning, interventionell
Tungnerv
Artärbråck
Blodflödeslära
Fruktkroppar hos svamp
TIMP-3
Osteopontin
Proteskonstruktion
Aktiner
Extracellulär matrix
Signalomvandling
Tomografi, optisk koherens
Angiotensin II
Versikaner
Uppreglering
Bifenylföreningar
Matrixmetalloproteinas 9
Brakyterapi
Bromdeoxiuridin
Gentransduktion
Anastomos, kirurgisk
Mekanisk påfrestning
Organkulturmetoder
Vita blodkroppar
Perindopril
Tetrazoler
Halsartärtrombos
Losartan
Takrolimusbindande protein 1A
Nuclear Receptor Subfamily 4, Group A, Member 1
Vasa vasorum
Fosforylering
TIMP-2
Vävnadsnybildning
Metaller
Transfektion
Antiallergiska medel
Inflammation
Matrixmetalloproteinas 2
Phospholipases A2, Calcium-Independent
Biologiskt nedbrytbara implantat
Kväveoxidsyntas
Angiotensin Receptor Antagonists
Möss, genetiskt förändrade
TIMP-1
In situ-hybridisering
Slumpmässig fördelning
Endarterektomi
Svepelektronmikroskopi
Kollagen
Kärlnybildning, fysiologisk
Urinary Plasminogen Activator
PDGF-receptorer
Hundar
Reglering av genuttryck
Blodplättar
Angioplastik
Plasminogenaktivatorhämmare 1
Fibrin
Skyddsmedel
Minichromosome Maintenance Complex Component 6
Gelatinaser
Kininer
Kväveoxid
Papio
CCL2-kemokin
von Willebrands faktor
Kranskärlssjukdom
Vävnadsodlingsmetoder
Kranskärlsröntgen
RNA, Small Interfering
Angiotensinreceptorer
Blodkärlsprotesimplantation
Antimetaboliter
Renhållningsreceptorer, klass E
Blodpropp i kranskärl
Antisens-oligonukleotider
Blotting, Western
Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 1
Sialoglykoproteiner
Lårbensven
Tenascin
CXCL12-kemokin
Transplantat
S-Phase Kinase-Associated Proteins
Fluorbensener
Koronaraterektomi
Celldifferentiering
Dos-responskurva, läkemedel
Hålven, nedre
Cyklinberoendekinashämmare p27
RNA-interferens
Ovariektomi
Stamceller
Kärlnybildning, patologisk
Aortasjukdomar
Imidazoler
Paklitaxel
Neointima definieras som den nya vävnad som bildas inuti ett blodkärl efter en skada eller en procedure såsom en angioplasti. Den består vanligtvis av muskelceller och bindväv och kan i vissa fall leda till förträngning av kärlet igen, ett tillstånd som kallas neointimal hyperplasi.
Tunica intima är den innersta lagret av de tre huvudsakliga lager som utgör en blodkärls vägg. Den består av en endotelcellslager, som är i direkt kontakt med blodet, och en underliggande basal membran. Tunica intima har till uppgift att underlätta glidning av blodceller och förebygga blodplattors aggregation och inflammation. Den hjälper också till att reglera blodflödet genom att kontrollera diameteren på blodkärlen genom vasokonstriktion och vasodilatation.
Halsartärskador, även kända som halskärlsskador, är skador på de stora artärerna i halsen, vanligtvis karotisartärerna. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom åldrande, ateroskleros, högt blodtryck och diabetes. Halsartärskador kan vara asymptomatiska eller ge upphov till symtom som svaghet, sluddrighet eller förlust av känsel i ansiktet, extremiteterna eller tungan, svårigheter att svälja, yrsel, huvudvärk och synproblem. I allvarliga fall kan en halsartärskada leda till stroke. Behandlingen för halsartärskador kan innebära mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.
"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.
Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.
Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.
Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.
Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:
* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).
Ballongvidgning av ett kärl (engelska: balloon angioplasty) är en typ av medicinsk procedur där en smal kärl, oftast i hjärtat eller i de lägre extremiteterna, vidgas med hjälp av en liten ballong. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs in i kroppen genom en artär i benet eller handen.
När katetern når det trånga kärlet, inflateras ballongen och pressar plack eller annan vävnad som orsakar trängsel mot kärlväggarna bort. Detta ökar blodflödet genom kärlet och förbättrar symtomen hos patienten. I vissa fall kan en stent, ett rörformat nätverk av metalltrådar, placeras i kärlet för att hålla det vidgat efter ballongvidgningen.
Ballongvidgning av kärl används ofta som behandling för koronarvasömscleros (förträngning av hjärtats kranskärl) och perifera artärsjukdom (förträngning av blodkärlen i extremiteterna).
Glatt muskelceller, også kendt som glatte muskulaturceller, er en type muskelceller som kontrolleres involuntarily og har en vislende (ikoniske) udseende under mikroskopi. De består af en enkel cellekerne og et stort antal myofibriller, der er mindre organeller som hjælper med at generere muskelkontraktioner.
Glatte muskulaturceller findes i visse typer af væv i kroppen, herunder blodkarre, lunger, fordøjelsessystemet og reproduktive organer. De hjælper med at kontrollere en række fysiologiske processer, såsom blodtryksregulering, søvn, madoptagelse og reproduktion.
Contractions i glatte muskulaturceller reguleres af nervesignaler fra det autonome nervesystem og hormonelle signaler fra kroppen. De kan også kontrahere uafhængigt af nervesignaler, hvilket gør dem egnet til at kontrollere passive processer som blodcirkulation og fordøjelse.
Vascular system injuries refer to damages or disruptions to the body's circulatory system, which includes the heart, arteries, veins, and capillaries. These injuries can occur due to various reasons such as trauma, disease, or surgical complications.
Traumatic injuries to the vascular system can result from penetrating wounds, blunt force trauma, or deceleration injuries. Such injuries can cause bleeding, blood clots, or damage to the vessel walls, leading to reduced blood flow to vital organs and tissues.
Diseases such as atherosclerosis, diabetes, and hypertension can also weaken the vascular system, making it more prone to injuries. Surgical complications, infections, or inflammatory processes can also lead to vascular system injuries.
The symptoms of vascular system injuries depend on the location and severity of the injury. They may include pain, swelling, bruising, numbness, weakness, coolness, or paleness in the affected area. In severe cases, vascular system injuries can lead to shock, organ failure, or even death.
Immediate medical attention is necessary for vascular system injuries to prevent further complications and ensure proper treatment. Treatment options may include medication, surgery, or other interventions to restore blood flow and repair the damaged vessels.
Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.
Medicinskt talat, refererar "halsartär, gemensam" till den stora blodkärlen i halsen som förser huvudet och halsen med syre- och näringsriktad blodflöde. Den gemensamma halsartären (latin: Arteria carotis communis) är en fortsättning av aortabågen och delar sig sedan i två grenar: den yttre halsartären (Arteria carotis externa) och den inre halsartären (Arteria carotis interna). Den gemensamma halsartären förser därmed både det yttre och inre huvudet med blod.
"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:
1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.
These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.
Angioskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett slags endoskop, kallat angioskop, för att direkt kunna titta på blodkärlen (även andra rörformiga strukturer kan undersökas med vissa typer av angioskop). Angioskopet är utrustat med en liten kamera och/eller ljuskälla som möjliggör att man kan se in i kroppens blodkärl och titta på deras struktur, funktion och eventuella skador eller sjukdomar.
Denna metod används ofta vid diagnostisering och behandling av olika sorters kärlsjukdomar, såsom åderbrist, blodproppar, artieriell fibrillation och andra hjärtsjukdomar. Angioskopi kan utföras på olika sätt beroende på vilket område som ska undersökas, exempelvis genom att man går in via en liten snitt i huden eller via naturliga kroppsöppningar såsom munnen eller urinröret.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.
The process of cell proliferation involves several stages, including:
1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)
These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.
In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.
'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.
Tunica media är en del av en blodkärls vägg och består av glatt muskulatur och elastisk bindväv. Den ligger mellan den inre, tunica intima, och den yttre, tunica adventitia, som tillsammans utgör blodkärlets väggar. Tunica media ger blodkärlet styrka och flexibilitet, vilket möjliggör för blodkärlet att expandera och kontrahera i samband med hjärtats slag. Den glatta muskulaturen i tunica media kan också kontrollera blodflödet genom att justera kärlets diameter.
Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.
Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.
Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.
Höftartären (latin: arteria iliaca externa) är en av kroppens stora blodkärl som förser benen med syre- och näringsriktig blod. Den delar sig vanligen från den gemensamma iliakaartären (arteria iliaca communis) på nivå av bukhinnan (peritoneum) och löper nerad i höftregionen, där den sedan fortsätter som skenbenet (femoralis).
En höftartärsb blockering eller åderförkalkning (ateroskleros) kan leda till symtom som klent blodflöde till benen, vilket kan yttra sig i smärta, särskilt vid gång, och i vissa fall can ulcerationer eller necros.
'Beta particles' är en term inom medicinsk fysik och radioaktivitet som refererar till en typ av subatomär strålning som utsänds från ett radionuklid under en process som kallas beta-förfall.
Specifikt avser 'beta particles' elektroner (-1 betapartikel) eller positroner (+1 betapartikel), beroende på typen av radioaktivt sönderfall. När ett neutron i atomkärnan sönderfaller, omvandlas det till en proton och en elektron som accelereras till höga hastigheter och kastas ut från atomkärnan som en beta-partikel. På motsvarande sätt kan en proton i atomkärnan sönderfalla till ett neutron och en positron, vilket också ger upphov till en beta-partikel.
Beta-strålning har hög penetrantkraft jämfört med andra typer av subatomär strålning som alfa-strålning, men kan fortfarande blockeras av tunna skikt av material som papper eller plast. När beta-partikeln passerar genom materia kan den orsaka direkt skada på levande vävnad genom att kollidera med atomkärnor och frigöra energi, vilket kan leda till mutationer och cellskador som kan vara cancerframkallande.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.
Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.
Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.
Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).
I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.
Medicinskt talat är 'halsvener' ett samlingsbegrepp för de blodkärl som transporterar blod till och från halsen. Detta inkluderar både artärer, som tar oxygenerat blod ifrån hjärtat och förser halsen med syre, och vener, som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet tillbaka till hjärtat.
I halsen finns det fyra stora par av blodkärl:
1. Karotidartärerna: Dessa är de huvudsakliga artärerna som förser halsen, huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktigt blod. De delar sig vanligtvis i två grenar, den yttre karotidartären som försörjer ansiktet, skallen och halsen, och den inre karotidartären som förser hjärnan med syre.
2. Vertebralartärerna: Dessa är två små artärer som går upp genom ryggraden och försörjer hjärnbarken med syre.
3. Jugularveinerna: Dessa är de stora venorna i halsen som returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från huvudet och halsen tillbaka till hjärtat. De har också en koppling till lymfkärlen i halsen och hjälper till att dränera den vätska som produceras av huvudet och halsen.
4. Subklaviavenerna: Dessa är de stora venorna som går under klaviklarna (skulderbladen) och förbinder halsvenerna med överkroppsvenerna. De returnerar det avsvalade, syrefattiga blodet från övre extremiteterna tillbaka till hjärtat.
Kranskärlsrestenos är ett medicinskt tillstånd där det förekommer en återförening eller förträngning av ett kranskärl efter att det har behandlats med en procedure, vanligtvis en ballongdilatation eller en stentimplantation. Detta kan leda till en nedsatt blodflöde till hjärtmuskulaturen och orsaka symptom som bröstsmärta (angina pectoris) eller i värsta fall ett hjärtinfarkt. Faktorer som kan öka risken för att utveckla kranskärlsrestenos innefattar rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.
"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.
'Vascular grafting' är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där man ersätter en skadad eller förträngd blodkärl med ett friskt, konstgjort eller biologiskt material. Detta används ofta vid operationer för att behandla sjukdomar som arterioskleros, endocardit och aneurysm.
I vascular grafting-proceduren skapas en inkision i det skadade blodkärlet och konstgjorda eller biologiska materialet fästs över öppningarna för att skapa en ny, fungerande blodkärl. Det kan vara nödvändigt att ta bort den skadade delen av blodkärlet innan graften placeras.
Det finns olika typer av material som används för vascular grafting, inklusive syntetiska material som polyester och polytetrafluoreten (PTFE), samt biologiska material som djurhud eller mänskliga blodkärl. Valet av material beror på flera faktorer, såsom patientens medicinska historia, läge och storlek på den skadade blodkärlen, samt kirurgens preferenser.
Efter operationen kan det vara nödvändigt att undergå rehabilitering för att stärka de nya blodkärlen och förebygga komplikationer som blodproppar eller infektioner.
Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:
1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.
Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.
Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.
Arteriosklerose är en medicinsk term som refererar till en progressiv och degenerativ sjukdom där det uppstår skador på och förändringar i stora och medelstora artärer ( blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader). Denna sjukdom kännetecknas av att arteriens inre väggar blir förtjockade, hårda och sklerotiska (förkalkade) på grund av uppbyggnaden av fett, kolesterol, calcium, cellulärt material och andra substanser i och på artärväggen.
Arterioskleros kan vara asymptomatisk under en lång tid, men när den fortschrittligare blir kan den orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, perifer arteriell sjukdom (PAD) och njursvikt. Faktorer som ökar risken för att utveckla arterioskleros inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga nivåer av LDL-kolesterol (dåligt kolesterol), diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.
Det är värt att notera att arterioskleros inte är samma sak som ateroskleros, även om de två termerna ofta används synonymt. Ateroskleros är en speciell form av arterioskleros som kännetecknas av att det bildas plack (avlagringar) i artärväggen.
Trombocytrelaterad tillväxtfaktor (Thrombopoietin, TPO) är ett glykoprotein som produceras främst i levern och har en viktig roll i regleringen av trombocytopoesen, det vill säga blodplättproduktionen. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocyter (de celler som mognar till blodplättar) och stimulerar deras differentiering, proliferation och överlevnad, vilket leder till ökad produktion av trombocyter. TPO:s halveringstid i blodet är ungefär 6-8 timmar och det cirkulerar fysiskt bundet till en del av de frisatta trombocyterna i blodet.
En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.
Adenovirus är en typ av virus som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur. Det finns över 50 olika serotyper av mänskliga adenovirus, vilka kan ge upphov till en rad olika symptom beroende på vilken typ det är som orsakar infektionen. Några vanliga sjukdomar som orsakas av adenovirus inkluderar förkylning, hosta, halsont, konjunktivit (ögoninflammation), diarré och mag-tarmloppssjuka. Vid allvarligare fall kan även lunginflammation eller hjärtsvikt uppstå. Adenovirus sprids vanligen via droppborna från sjukt persons andning, men kan också spridas via direktkontakt med infekterade personer eller via kontaminierade ytor och födoämnen.
Transplantatocklusion i ett kärlsystem är ett komplikation som kan uppstå efter en organtransplantation. Det innebär att det transplanterade organets blodkärl har stängts igen eller till stor del stängts igen, vilket förhindrar blodflödet från att nå organet.
Transplantatocklusion kan orsakas av flera faktorer, inklusive immunologiska svar som skapar blodproppar eller abnorma vävnadsväxt i kärlen, tekniska problem under transplantationskirurgin eller patientens egna sjukdomsförlopp.
Transplantatocklusion kan leda till allvarliga komplikationer som skador på det transplanterade organet, organsvikt eller i värsta fall död. Därför är det viktigt att denna komplikation upptäcks och behandlas tidigt genom regelbundna undersökningar och tillsyn av patientens tillstånd efter transplantationen.
Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.
'Protoncogenproteiner c-sis' är en typ av proteiner som kodas av c-sis-protonkogenet, även känt som PDGFB-genen. Detta protein är involverat i celldelning och celltillväxt och är en del av en grupp av proteiner som kallas för vascular endothelial growth factor (VEGF). VEGF-proteiner spelar en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl.
Mutationer i c-sis-protonkogenet kan leda till överaktivitet hos proteinet och kan vara associerade med olika former av cancer, såsom glioblastom och sarcom.
'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.
Sårläkning kan delas in i tre faser:
1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.
2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.
3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.
4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.
Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
I medically related context, a "genetic transfer technician" is not a commonly used job title or well-defined role. However, based on the individual terms, one could infer that this position might involve working with techniques to transfer genetic material between organisms or cells. This could include methods such as gene cloning, transfection, or transformation.
A more common job title in this field is "Molecular Biologist" or "Genetic Engineer," which typically involves conducting research and experiments that require knowledge of genetics, molecular biology, and biochemistry to manipulate the genetic material of cells or organisms.
It's important to note that specific job duties and requirements may vary depending on the organization and the particular role.
Polytetrafluoretylen (PTFE) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som består av kolatomer bundna till varandra via fluoratomer. Det är känt under handelsnamnet Teflon och används ofta inom medicinen på grund av sina unika egenskaper, såsom låg friction, kemiokälld, vädertålighet, elastiskitet och biokompatibilitet.
PTFE är inert och orsakar inte någon iritation eller allergiska reaktioner när det kommer i kontakt med kroppsvätskor eller vävnader. Det gör att det ofta används som ett beläggningsmaterial på katetrar, proteser och andra medicinska enheter som kommer i kontakt med blodet.
PTFE kan också användas som ett fyllmaterial inom ortopedisk kirurgi för att ersätta skadade eller bortopererade vävnader, såsom brosk, senor och muskler. Detta är möjligt tack vare dess höga styrka, flexibilitet och förmåga att integrera med omgivande vävnader över tiden.
'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.
"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.
Halsartärförträngning, även känd som carotisstenos, är ett tillstånd där halsartären (carotis) delvis eller helt förträngs eller blockeras. Detta orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig på insidan av artärväggen och bildar plack.
En halsartärförträngning kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom som svårigheter att andas, hosta, yrsel, synstörningar, svimningar eller stroke (hjärninfarkt). Symptomen uppstår ofta när placken lossnar och en blodpropp bildas, vilket kan leda till ett stopp i blodflödet till hjärnan.
Halsartärförträngning diagnostiseras vanligtvis med hjälp av ultraljud, computed tomography (CT) eller magnetic resonance imaging (MRI). Behandlingen kan innebära livstilsförändringar, mediciner för att reducera risken för blodproppar och operationer som carotisendarteriektomi eller carotisstentning.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.
Halsartärsjukdomar, även kända som halskranskärlssjukdomar, är en samling av medicinska tillstånd som drabbar de stora och medelstora artärerna i halsen. Dessa artärer förser hjärnan med blod, och sjukdomarna kan orsaka allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).
Här är några exempel på vanliga halsartärsjukdomar:
1. Ateroskleros: Detta är en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i artärernas väggar, bildande plack som kan orsaka artärförträngning eller -förstening.
2. Karotisdissektion: Detta är en skada på den inre karotisartärens vägg, vanligen orsakad av en tr trauma eller annan skada. Dissektionen kan leda till att blod ansamlas mellan artärväggarna och orsaka en förträngning eller blockering av artären.
3. Fibromuskulär dysplasi: Detta är ett sällsynt tillstånd där artärväggarna blir oregelbundet förtjockade, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
4. Aneurysm: Detta är en utbuktning i artärens vägg som orsakas av svaghet i artärväggen. Aneurysmen kan vara farlig om den spricker eller om blodproppen lossnar och blockerar en annan artär.
5. Vaskulit: Detta är en grupp sjukdomar som orsakar inflammation i artärväggarna, vilket kan leda till en förträngning eller blockering av artären.
Behandlingen för halsartärsjukdomar beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen. Behandlingen kan innefatta mediciner, operationer eller kombinationen av båda.
Pulsåderförträngning, även känd som arteriosklerotisk karotisstenos, är en medicinsk term som beskriver en förträngning eller pånarmliggning av halsartären (karotisartären), som förser hjärnan med blod. Denna förträngning orsakas vanligtvis av atheroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i artärväggen och bildar plack.
Graden av pulsåderförträngning kan variera från mild till allvarlig. I allvarliga fall kan den leda till ett drastiskt minskat blodflöde till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som yrsel, svimningar, minnesförlust och i värsta fall stroke. Regelbundna kontroller av pulsådern är därför viktigt, särskilt för personer med riskfaktorer såsom hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden och diabetes.
'Venae cavae' er en samlebetegnelse for de to store vener i menneskekroppen, der transporterer oxygenarmt blod til hjertet fra kroppens øvrige dele. 'Vena cava superior' (den øvre store vene) samler blod fra hoved og øvre del af kroppen, mens 'venae cava inferior' (den nedre store vene) transporterer blod fra nedre kropshalvdel og ben. Disse to vener leder til højre atrium i hjertet.
'Vena saphena' er en latinsk betegnelse for de to lange, overfladiske venekanaler i benet. Der findes både en great saphenous vein (stor vena saphena) og en small saphenous vein (lille vena saphena).
Den great saphenous vein er den længste ven i kroppen og begynder som en samling af små kapillærer i fodsålen. Den stiger op ad forinningsbenet (tibia), passerer forbi knæskallen (patella) og fortsætter op ad lårbensbenet (femur), hvor den til sidst munder ud i femoralvenen.
Den small saphenous vein begynder også som en samling af kapillærer i fodsålen, men stiger op ad bagskinnen af underbenet og munder ud i poplitealvenen, der ligger i knæets bagside.
Disse venekanaler er vigtige for at lede blod tilbage mod hjertet fra benene. Problemer med disse venekanaler, såsom udvidede veners (varikøser) eller blodprop, kan have en betydelig indvirkning på den overordnede helbredstilstand og kræve medicinsk behandling.
Polyporales är en ordning av svampar som tillhör klassen Agaricomycetes. Denna ordning innehåller ett stort antal arter, varav många är saprofyter och lever på död ved i skogar världen över. Polyporales har en stor ekonomisk betydelse eftersom flera av arterna orsakar träförstöring och kan leda till stora skador på byggnader och andra konstruktioner gjorda av trä.
Polyporales kännetecknas av deras fruktkroppar, som ofta är trattformade eller koniska i formen och har porer istället för gälar på undersidan. Dessa porer fungerar som sporproducerande strukturer och kan variera mycket i storlek och form beroende på art. Fruktkropparna kan vara hårda eller mjuka, och vissa arter har en läderartad konsistens.
Många arter av Polyporales producerar medicinskt intressanta ämnen, såsom polysackarider, terpenoider och phenoler, som kan ha potential i behandlingen av olika sjukdomar. Exempelvis har vissa arter visat sig ha antibiotiska, antivirala och immunmodulerande egenskaper.
Apolipoprotein E (ApoE) er en type apolipoprotein som transporterer lipider, såsom kolesterol og triglycerider, i kroppen. Det finnes tre forskjellige varianter av ApoE-generen hos mennesker, betegnet E2, E3 og E4. Disse variantene har forskjellig evne til å transporterte lipider, og de kan være forknippet med forskjellige risikoer for å utvikle sykdommer som aldringsrelatert demens og kardiovaskulære sykdommer. For eksempel er forekomsten av ApoE4-varianten forbundet med en økt risiko for å utvikle alzheimer, mens forekomsten av ApoE2-varianten kan være forbundet med en lavere risiko.
"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.
Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.
'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.
Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:
1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.
Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).
Läkemedelsavgivande stentar, även kända som medikamentösa stentar eller drug-eluting stentar (DES), är en typ av koronarstent som är belagd med ett lager med läkemedel. Syftet med detta är att förhindra att det underliggande kärlet växer igen efter stentplaceringen, ett tillstånd som kallas restenos.
Läkemedelsbeläggningen på stenten frisätts långsamt över en period av tid och minskar celltillväxten i det omgivande vävnaden. Detta reducerar risken för restenos och möjliggör att blodflödet i kärlet behålls öppet.
Det är viktigt att notera att användning av läkemedelsavgivande stentar kan vara associerat med en långsammare läkningsprocess jämfört med icke-belagda stentar (BMS). Därför kan patienter behöva inta blodtunnande mediciner under en längre tid efter stentplaceringen för att minska risken för blodproppar eller andra komplikationer.
En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.
Ateroskleros är en chronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar medelstora och stora artärer. Den kännetecknas av att feta depositions i form av lipoproteiner, speciellt LDL (lågdensitets-lipoprotein), kalk och cellulärt material ansamlas under innersta väggen (endotel) i artären. Detta bildar så kallade plack som kan leda till att artärernas lumen (insidan) stängs delvis eller helt, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke och gangrän.
Aterosklerosen utvecklas ofta under en lång period och är vanligast hos äldre personer. Faktorer som ökar risken för ateroskleros inkluderar höga nivåer av LDL-cholesterol, högt blodtryck, diabetes, rökning, övervikt och brist på fysisk aktivitet.
En miniatyrsvin är ett begrepp som saknar en entydig och vedertagen medicinsk definition. Termen används ofta i veterinärmedicinen för att beskriva små grisar som avlas för sällskaps- eller dekorativa syften, istället för för kommersiella ändamål som köttproduktion. Dessa små grisar kan ha en mindre storlek jämfört med vanliga grisar på grund av genetiska faktorer eller speciell uppfödning. Det är viktigt att notera att det finns ingen standardiserad storleksgräns eller specifikationer för vad som kan definieras som ett miniatyrsvin.
Coronary angioplasty with balloon is a minimally invasive procedure used to widen narrowed or obstructed coronary arteries (the blood vessels that supply oxygen-rich blood to the heart muscle) due to the buildup of fatty deposits called plaques. The procedure involves inserting a thin, flexible tube called a catheter into an artery, usually through an incision in the groin or arm. The catheter is then threaded up to the affected coronary artery.
Once the catheter reaches the narrowed section of the artery, a small balloon attached to the tip of the catheter is inflated. This helps to compress the plaque against the artery wall and widen the lumen (opening) of the artery, restoring blood flow to the heart muscle. The balloon is then deflated and removed, along with the catheter.
Coronary angioplasty with balloon can be performed alone or in combination with other procedures such as stenting, where a small metal mesh tube called a stent is placed in the artery to keep it open after the procedure. This helps prevent re-narrowing of the artery (restenosis) and reduces the risk of future heart attacks.
In summary, coronary angioplasty with balloon is a medical procedure that involves using a balloon catheter to widen narrowed or obstructed coronary arteries caused by plaque buildup, thereby restoring blood flow to the heart muscle.
Arteriitis eller artärinflammation är en benämning på inflammatoriska tillstånd i arterioväggarna, vilket kan orsakas av olika sjukdomar. Det finns olika typer av arteriiter, beroende på vilka delar av kroppen som är drabbade och vilka orsaker som ligger bakom. Några exempel på arteriiter inkluderar temporala artärinflammation (GCA), Takayasus arteriit, polyarteritis nodosa och Wegenerers granulomatos. Symptomen kan variera beroende på vilken typ av arteriit som föreligger, men kan inkludera smärta, svullnad och rödning i drabbade områden, feber, trötthet och viktminskning. Behandlingen beror också på vilken typ av arteriit som föreligger, men kan innebära medicinering med kortikosteroider eller immunsuppressiva läkemedel.
Tropoelastin är ett protein som är en viktig beståndsdel i bindväv och andra typer av vävnad i kroppen. Det produceras och utsöndras av fibroblaster, en typ av cell som finns i bindväv. Tropoelastin har förmågan att sträcka ut sig mycket utan att skadas, och är därför viktigt för att ge elasticitet till olika vävnader, såsom hud, lungor, artärer och ligament. När tropoelastin molekyler kombineras med varandra bildar de stora, nätverksliknande strukturer som ger vävnaderna deras elasticitet. Dessa strukturer kan sträckas ut när de utsätts för mekanisk påfrestning och sedan återgå till sin ursprungliga form när belastningen avtar.
Elektriska skador är skador på kroppen som orsakas av exponering för elektrisk ström. Det kan vara allt från lätta skador som irritation eller smärta till allvarliga skador som hjärtstopp, allvarlig skada på nervsystemet och död.
Det finns två typer av elektriska skador: direkta och indirekta. Direkta skador orsakas av att kroppen utsätts för en direkt strömgenomgång, medan indirekta skador orsakas av att man faller eller stöter till något som orsakar en skada när man blir elektriskt skadad.
För att klassificera svårighetsgraden av en elektrisk skada använder man sig av olika faktorer, såsom strömstyrkan (mätt i ampere, A), spänningen (mätt i volt, V) och varaktigheten av exponeringen. En regel som ofta används är att skador orsakade av en strömstyrka på under 500 milliampere (mA) oftast är lindriga, medan skador orsakade av en strömstyrka över 1000 mA kan vara allvarliga eller livshotande.
Symptomen på en elektrisk skada kan variera beroende på vilken del av kroppen som utsätts för strömmen och hur stor strömstyrkan är. Några vanliga symtom inkluderar:
* Brännskador på huden eller slemhinnor
* Muskelkramper eller spasmer
* Svimning eller yrsel
* Hjärtstopp eller arrhythmier (förändringar i hjärtats normala rytm)
* Andningssvårigheter
* Nervskador, inklusive medvetandeförlust, minnesförlust och kognitiva svårigheter
Om en person har utsatts för en elektrisk skada bör de genast få läkarvård. Behandlingen kan omfatta att stänga av strömmen, ge första hjälpen för brännskador och andra symtom, och i vissa fall kan livsuppehållande behandlingar vara nödvändiga.
Sirolimus, också känt som Rapamune, är ett immunsuppressivt läkemedel som används för att förhindra avstötning efter organtransplantationer. Det verkar genom att hämta ned T-cellernas aktivitet och på så sätt minska risken för immunreaktioner mot det transplanterade organet. Sirolimus är ett makrolidderivat som hämmar kinashämban A mTOR (mammalian target of rapamycin), vilket i sin tur styr cellcykeln, celldifferentiering och celldöd. Läkemedlet kan också användas för att behandla vissa typer av cancer, såsom njurcancer och sarcom, på grund av dess förmåga att hämma celltillväxt och angiogenes (bildning av nya blodkärl).
'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.
Hjärt-kärlmedel, även kallat cardiovaskulära medel, är en kategori av läkemedel som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa mediciner påverkar hjärtats och kärlsystemets funktion på olika sätt och kan användas för att behandla, förebygga eller lindra symtom relaterade till dessa sjukdomar.
Exempel på olika typer av hjärt-kärlmedel inkluderar:
1. Antiarytmika: Används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtrytmen och förebygga allvarliga hjärtarytmier.
2. ACE-hämmare/ARA II: Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
3. Kalciumantagonister: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet vid ansträngning) och vissa typer av hjärtarytmier genom att lindra spasmer i kärlväggarna.
4. Betablockerare: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris, hjärtarytmier och efter hjärtattacker genom att sakta ner hjärtslaget och minska stressen på hjärtat.
5. Diuretika: Används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt genom att öka urinproduktionen och avlägsna ödem (överflödig vätska) i kroppen.
6. Blodfettsmedel: Används för att sänka onormala nivåer av kolesterol och triglycerider i blodet, vilket kan minska risken för hjärtinfarkt och stroke.
7. Vasodilatatorer: Används för att behandla högt blodtryck genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
8. ACE-hämmare (angiotensinomvandlande enzym-hämmare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
9. ARB (angiotensinreceptorblockerare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
10. Blodtunningsmedel: Används för att förebygga blodproppar och minska risken för stroke, hjärtinfarkt och dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar.
Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.
Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.
Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.
Trombocytrelaterad tillväxtfaktor beta (PDGF-BB) är ett protein som fungerar som en växtfaktor och spelar en viktig roll i celltillväxt, cellproliferation och cellulär differentiering. PDGF-BB binder till sin receptor, PDGFR-β, som är en tyrosinkinask receptor belägen på cellytan. När PDGF-BB binder till PDGFR-β aktiveras den och leder till en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar cellcykeln, celldelning och överlevnad.
PDGFR-β är involverat i flera fysiologiska processer, såsom embryonal utveckling, vaskulär angiogenes och wound healing. Dessutom har mutationer i PDGFR-β och dess signaltransduktionsvägar visats korrelera med patologiska tillstånd som cancer, fibros och åldersrelaterad maculadegeneration.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.
Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
Guldradioisotoper refererer til radioaktive isotoper (varianter) af guld-atomet (Au), som har få industrielle eller medisinske anvendelser. Disse isotopers halveringstider og stråleemissioner varierer, men de er typisk associeret med en lav radioaktivitet og en begrænset brug i medicinen.
Et eksempel på en guldradioisotop er Gold-198 (Au-198), som har en halveringstid på 2,7 dage og udsender beta-partikler under sit henfald. Denne isotop kan teoretisk anvendes i brachyterapi – en strålebehandlingsmetode, hvor en kilde med ioniserende stråling placeres tæt på eller direkte i et kræftsvulst for at ødelægge kræftcellerne. Men grundet dets begrænsede tilgængelighed og relativt høje omkostninger, er anvendelsen af guldradioisotoper i medicinen meget sjældent.
Cardiovascular diseases, eller kärlsjukdomar, är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar hjärtat och kärlen. Detta inkluderar bland annat:
1. Koronara hjärtsjukdomar (CHD): Förträngning eller skador i de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det kan leda till angina pectoris (smärta i bröstet) eller hjärtinfarkt (hjärtattack).
2. Hjärtsvikt: En tillstånd där hjärtat inte orkar pumpa blod effektivt nog för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, högt blodtryck eller andra sjukdomar som belastar hjärtat.
3. Rythmrubbningar: Avvikelser i hjärtats slagrytm, vilket kan leda till att hjärtat pumpar för lite, för mycket eller oregelbundet.
4. Kärlkramp (angina): En smärta eller obehag i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen. Det kan bero på spasmer i kärlen som förser hjärtat med syre och näringsämnen.
5. Kärlinflammationer: Förändringar i kärlväggarna som orsakas av inflammation, vilket kan leda till skador och funktionsnedsättningar i kärlen.
6. Ateroskleros: En process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av kärlväggarna, vilket kan orsaka förträngningar eller skador på kärlen. Detta kan leda till komplikationer som hjärtinfarkt eller stroke.
7. Klaff- och ventilfelet: Skador på hjärtkvalfvarna eller ventiler som kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat.
"Glattmuskelmyoblast" är ett begrepp inom anatomi och cellbiologi. Det refererar till en typ av stamcell som har potentialen att differensiera sig till glatta muskelceller, vilka är en del av vår muskulatur och finns i exempelvis blodkärl, matstrupe och bronker. Glattmuskelmyoblasterna hjälper till att regenerera och reparera skadad glatt muskulatur i kroppen.
"Prolifererande cellkärneantigen" (PCNA) är ett protein som spelar en viktig roll i celldelningen och DNA-replikationen. Det fungerar som en processkopplingprotein och hjälper till att koordinera och reglera den DNA-syntesen under celldelningens S-fas. PCNA binder till DNA och interagerar med andra enzymer som är involverade i DNA-replikationen, reparation och skador på DNA. PCNA används också som ett markörprotein för cellproliferation, eftersom uttrycket av PCNA ökar i celler som är i aktiv delning.
Hemostatiska störningar är medicinska tillstånd där blodets förmåga att koagulera och stelna sig för att stoppa blödningar är rubbad. Det kan bero på en brist på de celler och proteiner som behövs för blodet att koagulera korrekt, eller på ett överdrivet koaguleringssvar som orsakar blodproppar.
Det finns två huvudtyper av hemostatiska störningar: förhöjda och nedsatta koagulationsförmågor. Förhöjda koagulationsförmågor innebär att blodet har en ökad benägenhet att koagulera, vilket kan leda till blodproppar och tromboemboli. Nedsatta koagulationsförmågor innebär att blodet har svårigheter att koagulera korrekt, vilket kan orsaka obehandlad blödning.
Exempel på hemostatiska störningar inkluderar hemofili, von Willebrands sjukdom, trombocytopeni och faktorbrist. Dessa tillstånd kan vara ärftliga eller förvärvade, och deras svårighetsgrad kan variera från mild till livshotande. Behandlingen av hemostatiska störningar innefattar ofta mediciner som hjälper till att kontrollera blödningar eller förebygga blodproppar, såsom koagulationsfaktorer, trombocytaggregationshämmare och antikoagulanter.
'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.
Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.
Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.
Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.
Ett läkemedelsimplantat definieras som ett medically defined as a device that is placed inside the body to deliver a medication. It is designed to provide a controlled and sustained release of a drug over a period of time, often to maintain therapeutic levels of the medication in the body or to target specific areas of the body.
Läkemedelsimplantaten kan vara av olika typer beroende på deras funktion och hur de levereras. Några exempel är:
1. Hormonimplantat: Dessa implantat innehåller hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till ett år eller mer. De används vanligen för att behandla hormonsjukdomar såsom familjär bröstcancer, endometrios och utebliven menstruation.
2. Nervstimuleringsimplantat: Dessa implantat använder elektriska impulser för att påverka nervsystemet och lindra smärta eller störningar i rörelseförmågan. De kan också användas för att behandla neurologiska sjukdomar såsom Parkinsons sjukdom och epilepsi.
3. Konträceпtiva implantat: Dessa små, flexibla stavar innehåller konträceпtiva hormoner som frisätts långsamt över en period av tid, ofta upp till tre år. De placeras vanligen under huden i överarmen och används för att förebygga graviditet.
4. Infusionspumpar: Dessa implantat innehåller en reservoar med läkemedel som frisätts kontinuerligt eller på begäran till en specifik plats i kroppen. De används ofta för att behandla smärta, cancer och andra sjukdomar som kräver kontrollerad läkemedelsadministration.
Läkemedelsimplantaten är vanligen reversibla och kan tas bort när de inte längre behövs. De är ofta en effektiv alternativ till traditionella läkemedelsbehandlingar, särskilt för patienter som har svårt att ta mediciner oralt eller som behöver kontrollerad läkemedelsadministration.
"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.
'Endothelial cells' er de celler som tapiserer binnenrommet av blodkar og lymfekar i kroppen. De danner en barriere mellom det krevende blodet og vævshindren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodfluks, immunrespons og koagulasjon. Endotelceller er også involvert i reguleringen av diaskevesis, angiogenese og andre fysiologiske prosesser. De produserer også en rekke viktige molekyler som nitrisk oxid, prostacykliner og endotelin, som har vasoaktive, immunmodulerende og sekretoriske funksjoner.
"Biokompatibel belagd material" refererar till ett material som har en yta som är belagd med en biokompatibel substans, med andra ord en substans som inte orsakar skada eller reaktion när den kommer i kontakt med levande vävnad eller biologiska fluid.
Den biokompatibla beläggningen gör att materialet blir mer anpassat för användning inom medicinsk teknik, till exempel som en del av en protes eller ett medicinskt instrument som kommer i kontakt med kroppen. Beläggningen kan bestå av en polymer, ett hydrogel, ett keramiskt material eller en kombination av dessa.
Den biokompatibla beläggningen ska reducera risken för infektion, reaktioner som inflammation och fibros, samt förhindra adherens och korrosion av materialet. Det är viktigt att materialet är non-toxic, har god kemisk stabilitet och en långvarig livslängd.
"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.
Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.
Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.
En främmandekroppsreaktion (FKR) är ett immunologiskt svar som utlöses när ett främmande ämne, till exempel en bakterie eller ett protein från ett annat väsen, introduceras i kroppen. Denna reaktion orsakas av att kroppens immunsystem identifierar det främmande ämnet som en hot och svarar med att producera antikroppar och aktivera andra immunceller för att bekämpa och eliminera det. Främmandekroppsreaktioner kan vara antingen akuta eller kroniska, beroende på om de är tillfälliga eller fortsätter över en längre tidsperiod. I vissa fall kan FKR leda till allvarliga komplikationer och sjukdomar, som exempelvis autoimmuna sjukdomar.
Orto-aminobenzoates are esters of ortho-amino benzoic acid. They are sometimes used in medical and cosmetic applications, such as in the treatment of fungal infections or as sunscreen agents. One common example is ortho-aminobenzoic acid (also known as PABA), which has been used as a sunscreen ingredient. However, its use in sunscreens has declined due to reports of skin irritation and allergic reactions in some people.
Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.
Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.
Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.
Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.
Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.
Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.
'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.
Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.
Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.
'Tungnerv' (latin: nervus glossopharyngeus) är den tionde kranialnerven och ansvarar för sensorisk och motorisk innervation till huvud och hals. Den delar sig i två grenar, en sensorisk och en motorisk.
Den sensoriska grenen innerverar bland annat svalget, bakre delen av tungan (för smak och känsel) samt yttre öronmuskulaturen. Den motoriska grenen innerverar musculus stylopharyngeus som hjälper till att lyfta svalget under deglutition (sväljning). Tungnerven är också involverad i reflexer såsom den svalgreflexen och blodtryckregleringen.
En artärbråck (Aortaaneurysm) är en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod, aortan. Detta kan orsaka en ökning av diametern på aortan, vilket kan vara farligt eftersom det kan leda till att artären spricker eller reser sig. Artärbråck är oftast associerade med åldrande, rökning och har en starkare förekomst hos män än kvinnor. De flesta artärbråcken uppstår i bukhålan (abdominala aortaaneurysm), men de kan också uppstå i bröstkorgen (torakala aortaaneurysm). Symptomen på artärbråck kan variera, men de flesta är asymptomatiska tills de spricker eller reser sig. Då kan symptomen inkludera plötslig och stark smärta i magen, ryggen, bröstet eller extremiteterna, svimning, yrsel eller medvetslöshet. Behandlingen för artärbråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken och placeringen av aneurysmat och patientens allmänna hälsotillstånd.
Den medicinska termen för "blodflödeslära" är "Hemodynamik". Hemodynamik handlar om studiet av blodflödet och hur det påverkas av olika faktorer, så som hjärtats kontraktion, blodtrycket, resistansen i kärlen och volymen av blodet. Detta är en viktig del av fysiologin och medicinen, eftersom förändringar i hemodynamiken kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
Fruktkroppar hos svamp, även kallade konidiefrukter eller sporoförökningskroppar, är strukturer som bildas av vissa slags svampar under sin sexuella eller asexuella förökning. De producerar ofta sporer, små reproduktiva celler som kan sprida sig och forma nya svampindividuer.
Fruktkropparnas utseende varierar stort beroende på svampart. Vissa fruktkroppar är mycket enkla och ser ut som små, hårda knoppar eller skivor, medan andra kan vara mer komplexa och vackert formade. Exempel på fruktkroppar inkluderar de köttiga champinjonerna som du kan hitta på en meny, men också de smala, trådlika sklerotierna som bildas av svampar i jorden.
Det är värt att notera att inte alla svampar producerar fruktkroppar. Vissa svampar förökar sig enbart asexuellt genom att producera sporer direkt från hyfer, de trådlika filament som svamparna består av.
TIMP-3, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases 3, är ett protein som hör till en grupp av naturliga inhibitorer av metalloproteinaser (MMP). Dessa enzymer bryter ner extracellulär matrix, och deras aktivitet måste balanseras för att underhålla normal cellväxt och homeostas.
TIMP-3 är unikt bland TIMP-proteinerna eftersom det binder till cellytan och inte diffunderar fritt i extracellulärt matrix. Det har också en speciell förmåga att inhibera alla kända typer av aktiva MMP:er, samt är involverat i apoptos (programmerad celldöd). Dysfunktion eller nedsatt koncentration av TIMP-3 har visats korrelera med flera sjukdomstillstånd, såsom cancer, kardiovaskulära sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.
Osteopontin (OPN) är ett protein som uttrycks i många olika typer av vävnader, inklusive ben, tandkött, njurar och hjärta. Det är involverat i en rad biologiska processer såsom celladhesion, migration, proliferation och differentiering. I benvävnaden har OPN visat sig spela en viktig roll i regleringen av benomsättning och mineralisering.
OPNs struktur innehåller ett arginin-glycin-aspartat (RGD)-tripeptidsekvens, som är en bindningsplats för integriner, vilket gör att proteinet kan interagera med cellmembranet och utöva sin funktion. OPN har också visat sig vara involverat i inflammatoriska processer och cancer, där det kan verka som ett tumörpromotoriskt protein genom att främja cellproliferation, överlevnad och invasivitet hos cancerceller.
I medicinsk kontext kan mätningar av OPN-nivåer i blod eller andra kroppsfluider användas som biomarkörer för olika sjukdomstillstånd, såsom ben- och tandrelaterade sjukdomar, njurssjukdomar, hjärtsjukdomar och cancer.
"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.
"Actiners" är ett medicinskt term som saknar betydelse på engelska eller svenska. Det kan ha förväxlats med "actinic keratosis", som är en medicinsk diagnos på svenska som ungefär betyder "aktinsk broskbildning". Det handlar om en förändring i huden som orsakas av solskador och kan vara ett tecken på ökad risk för hudcancer.
Om du menade något annat, vänligen klargör ditt spörsmål och jag kommer att göra mitt bästa för att besvara det korrekt.
Extracellular Matrix (ECM) är ett nätverk av strukturella och funktionella molekyler som utom cellerna (extracellulärt) bildar en biologiskt aktiv miljö i flera typer av vävnader. ECM består huvudsakligen av proteiner, såsom kollagen, elastin, fibronectin och laminin, samt polysackarider, som glykosaminglykaner (GAG) och proteoglycaner. Dessa molekyler interagerar med varandra och med cellmembranet för att ge strukturell stöd, skapa barriärer, reglera celldelning, differentiering, migration, adhesion och apoptos, samt modulera signaltransduktion och homeostas. ECM kan variera mellan olika vävnader och är dynamiskt under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, inklusive embryonal utveckling, vuxen vävnadens normala funktion och sjukdomar som fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
Hyperkolesterolemi är ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer kolsterol i blodet. Det finns olika typer av hyperkolesterolemi, men de två vanligaste kategorierna är primär hyperkolesterolemi och sekundär hyperkolesterolemi.
Primär hyperkolesterolemi orsakas av genetiska faktorer och kan vara ärftligt. Den beror på mutationer i gener som styr kolesterolomsättningen, vilket leder till ökad absorption av kolesterol från tarmen och/eller minskad bortrening av kolesterol i levern. Detta kan resultera i höga nivåer LDL-kolsterol (därav smeknamnet "ont kolsterol") i blodet, vilket ökar risken för aterosklerotiska hjärt- och kärlsjukdomar.
Sekundär hyperkolesterolemi orsakas av andra faktorer än genetiska, till exempel ohälsosam livsföring som hög fetthalt i kosten, brist på motion, rökning och övervikt/fetma. Andra sjukdomar eller läkemedelsbehandling kan också orsaka sekundär hyperkolesterolemi. Exempel på sådana tillstånd är lever- eller njursjukdomar, hypotyreos (förlåtet sköldkörtel), diabetes och användning av kortikosteroider eller bisfosfonater.
I allmänhet definieras hyperkolesterolemi som höga nivåer totalt kolsterol (TC) > 200 mg/dL (5,17 mmol/L), LDL-kolsterol (LDL-C) > 130 mg/dL (3,36 mmol/L) eller triglycerider (TG) > 150 mg/dL (1,7 mmol/L). Dessa värden kan dock variera beroende på individuella riskfaktorer och medicinska riktlinjer.
Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layountet hos olika typer av vävnader, framförallt i ögats näthinne och retina. Tekniken bygger på principen om partiell koherens speckleinterferometri och ger information om optisk bakgrundsreflektivitet och fasinformation från de skikt som reflekterar ljuset i vävnaden.
I en OCT-untersökning av ögat skannas ögats näthinne med en laser, vilket genererar ett stort antal reflexioner från de olika skikten i näthinnan och retina. Genom att analysera dessa reflektioner kan en högupplöst tvådimensionell bild av näthinnans och retinans inre struktur erhållas, vilket gör det möjligt att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i vävnaden.
Optisk koherens tomografi används ofta inom oftalmologin för att diagnostisera och monitorera olika former av ögonsjukdomar, såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och glaukom.
Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.
Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.
Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.
"Versikaner" är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns dock en medicinsk diagnos som heter "Münchhausen syndrom", även känt som "fiktiv sjukdom". Det handlar om en psykiatrisk störning där individen upplever en behov av uppmärksamhet och sympati, och skapar därför själv symptom eller skador på sin egen kropp. I vissa fall kan personer med Münchhausen syndrom också fejka sjukdom hos andra, ett beteende som kallas Münchhausen by proxy syndrom.
Det är viktigt att notera att "versikaner" inte används som en medicinsk term och att det finns etiska och professionella riktlinjer för hur psykiatriska diagnoser ska ställas och behandlas.
'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.
Bisfenylföreningar är en grupp kemiska föreningar som innehåller två bensenringar (aromatiska kolringar) som är kopplade till varandra via en atom eller en funktionell grupp. De mest välkända exemplen på bisfenylföreningar är Bisfenol A (BPA), Bisfenol F och Bisfenol S, som alla har två bensenringar kopplade till varandra via en tvåvärd kolatom.
Bisfenol A används främst i produktionen av polykarbonatplast och epoxiharts, medan Bisfenol F och Bisfenol S används oftare inom lack- och limindustrier. Dessa föreningar har visat sig ha estrogenliknande egenskaper och kan därför påverka hormonsystemet hos djur och människor, vilket har resulterat i att deras användning begränsats inom vissa applikationer.
Matrix metalloproteinase 9 (MMP-9) är ett enzym som tillhör en grupp av enzymer som kallas matrix metalloproteinaser (MMPs). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matrix, det vill säga det stödjeväv som finns mellan celler. MMP-9 är specifikt inblandat i nedbrytningen av typ IV collagen, ett protein som utgör en viktig del av basalmembranet, en tunn yttre skikt av extracellulär matrix som fungerar som en barriär och stödjeväv runt blodkärl och andra strukturer. MMP-9 produceras främst av celler i det immunsystemet, såsom neutrofila granulocyter (en typ av vit blodcell), men kan också produceras av andra celltyper som till exempel cancerceller. Enzymets aktivitet är nödvändig för normal fetal utveckling och vuxen homeostas, men ökad aktivitet av MMP-9 har associerats med flera sjukdomstillstånd, till exempel cancer, autoimmuna sjukdomar och neurologiska sjukdomar.
Brachytherapy, också känt som intern strålbehandling, är en typ av cancerbehandling där en radioaktiv källa placeras in i eller nära tumören. Behandlingen kan utföras på två sätt: med lågdos (LDR) eller högdos (HDR). Vid LDR lämnas strålkällan kvar under en längre period, medan den vid HDR tas bort efter en kortare tid. Brachyterapi används ofta i kombination med yttre strålbehandling och/eller kirurgi för att behandla olika typer av cancer, till exempel prostatacancer, livmoderhalscancer och hudcancer.
Bromdeoxiuridin (BrdU) er en slags syntetisk nukleosid som erstattes med thymidin i DNA-strømmen under celldeling. Det blir ofte brukt som en markør for cellulær proliferasjon og kan detekteres gjennom immunfluorescens eller immunhistokimisk metode. BrdU er også vært i kliniske prøver for å behandle visse typer av kraftig cancer, men det har ikke vist noen betydelige forbedringer i overlevelsesratene og kan ha alvorlige bivirkninger.
Gentransduktion är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där genetisk information överförs från ett bakteriofag (bakterievirus) till en bacteriecell. Detta sker genom att bakterioviruset infekterar bakterien och inslussar en del av sitt eget genetiska material i den bakteriella cellen under reproduktionen. Denna process kan leda till förändringar i bakteriens genetiska makeup, inklusive potentialen att få nya egenskaper eller bli resistent mot vissa typer av antibiotika.
En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.
Medicinskt sett betyder "möss, mutanta stammar" ungefär att man har modifierat gener hos möss genom en artificiell process, vilket resulterar i att deras fenotyp (kroppslig utseende och funktion) skiljer sig från den ursprungliga, eller "vilda", populationen.
En mutant stam är en grupp möss som har en gemensam genetisk förändring (mutation), vilket ger dem alla en specifik egenskap eller fenotyp. Dessa mutationer kan vara spontana, men oftare orsakas de av att forskare introducerar en förändring i deras DNA genom att använda tekniker som genetisk manipulation eller mutagenes.
Detta är viktigt inom biomedicinsk forskning eftersom det möjliggör studier av specifika gener och deras roll i olika sjukdomar, funktioner och processer hos levande organismer. Genetiskt modifierade möss kan användas för att undersöka hur en viss gen fungerar eller hur den påverkar en viss sjukdom, eftersom forskare kan skapa populationer med specifika genetiska förändringar och jämföra dem med kontrollgrupper.
Kärlinflammation, även kallat coitus-inducerad cervicitis eller postkoital blödning, är ett tillstånd där kvinnan upplever smärta, blödning eller irriterande känslor i underlivet efter samlag. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, irritation eller skada på livmoderhalsen (cervix). I vissa fall kan det vara ett tecken på en underliggande gynecologisk problem, såsom cervicitis, endometritis eller sexuellt överförbara infektioner. Det är viktigt för den drabbade att söka medicinsk hjälp om de upplever dessa symptom, särskilt om det är återkommande eller kraftigt, för att få en korrekt diagnos och behandling.
Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.
Organisk kultur (OC) är en metod inom biologi och medicin där levande celler eller vävnader från ett organism odlas i kontrollerade laboratorieförhållanden. I en organkultur kan celler eller vävnader från ett visst organ st stimuleras att bibehålla sin specifika struktur och funktion, vilket gör det möjligt att studera deras särskilda egenskaper i en mer naturlig miljö än vad som är möjligt med tvådimensionella cellkulturer.
Organkulturmetoder kan användas för att studera hur olika läkemedel påverkar olika organ, vilket kan hjälpa till att fastställa doser och identifiera biverkningar innan de testas på människor. Dessa metoder kan även användas för att studera sjukdomsprocesser och utveckla nya behandlingsmetoder, inklusive cell- och genbaserade terapier.
Exempel på organkulturer är lung-, lever-, hjärt- och nervcellskulturer. För att skapa en organkultur tas ofta ett litet stycke vävnad från det aktuella organet, som sedan behandlas med enzymer för att separera cellerna från varandra. Sedan placeras cellerna i en speciell kammare eller platta där de kan odlas och studeras under kontrollerade förhållanden.
Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.
Perindopril är ett läkemedel som tillhör en grupp kallad ACE-hämmare (angiotensin-konverterande enzym-hämmare). Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt. Perindopril fungerar genom att hindra en kroppsvätska, kallad angiotensin II, från att verka på blodkärlen, vilket orsakar att de slappnar av och blodtrycket sjunker. På så sätt hjälper perindopril till att minska påverkan på hjärtat och förbättra blodflödet i kroppen. Läkemedlet ges vanligen som tablett och intas en gång om dagen.
Tetrazolium salt (TTC) är ett kemiskt ämne som används som en indikator för celldöd i biologiska system. När TTC exponeras för en deoxygenerad cell reduceras det till en röd färgad förening, forbindelsen förtetrazoliumreduktion, som kan ses med blotta ögat. Denna reaktion sker endast i levande celler, eftersom deoxygenerade celler saknar nivåer av reduktaser som behövs för att reducera TTC. Därför används TTC ofta som ett enkelt och kostnadseffektivt sätt att uppskatta livskraften hos celler eller vävnader, till exempel vid bedömning av skador på hjärtat efter ett hjärtinfarkt.
Kransartärsjukdom, även känd som koronarartärsjukdom (CAD), är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där plack bildas i och blockerar eller stör blodflödet genom kranskärlen, de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Placken består av fett, kolesterol, calcium och andra substanser som cirkulerar i blodet. När placken växer kan de orsaka smala passager eller hål (aneurysm) i kranskärlen, vilket kan leda till bristfällig blodförsörjning till hjärtmuskulaturen (ischemi). Ischemien kan orsaka symptom som angina pectoris (smärta eller obehag i bröstet), andningssvårigheter och yrsel. I vissa fall kan ischemien leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtinfarkt, abnormella hjärtrytmor eller hjärtstillestånd. Faktorer som ökar risken för kransartärsjukdom inkluderar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt och brist på fysisk aktivitet.
En halsartärtrombos är ett blodpropp (tromb) som bildas i karotisartären, en artär i halsen som förser hjärnan med syrerik blod. Trombosen kan orsaka olika symptom beroende på dess storlek och varaktighet, inklusive svårigheter att svälja, smärta eller obehag i halsen, svaghet eller förlust av känsel i ansiktet eller extremiteterna, och i värsta fall en stroke om blodflödet till hjärnan inte kan upprätthållas. Faktorer som ökar risken för att utveckla en halsartärtrombos inkluderar rökning, hög ålder, högt blodtryck, diabetes, höga kolesterolvärden och övervikt. Behandlingen kan omfatta mediciner som löser upp blodproppen eller surgery för att ta bort den.
Losartan är ett läkemedel som tillhör en grupp av blodtrycksmediciner kallade angiotensin II-receptorantagonister. Losartan fungerar genom att blockera effekterna av substansen angiotensin II, vilket leder till vasodilation (relaxering och vidgande) av de små blodkärlen, vilket sänker blodtrycket. Det används vanligen för behandling av högt blodtryck (hypertension), hjärtsvikt och njursjukdom orsakad av diabetes.
Takrolimusbindande protein 1A, även känt som FKBP12 (FK506-bindande protein 12 kDa), är ett intracellulärt protein som binder till immunosuppressiva läkemedel såsom takrolimus och pimecrolimus. Detta protein hör till en grupp proteiner som kallas för immunofiliner, vilka är involverade i signaltransduktion och proteinföldning.
När takrolimus eller pimecrolimus binder till FKBP12 bildas en komplex som hämmar kalcinekalmodulin-beroende proteinfosfataser (CPP), vilket i sin tur leder till en nedsatt aktivering av T-celler och därmed immunsuppression. Denna mekanism gör att takrolimus och pimecrolimus används som immunosuppressiva läkemedel vid transplantation och för behandling av autoimmuna sjukdomar såsom atopisk dermatit.
Nuclear Receptor Subfamily 4, Group A, Member 1 (NR4A1) is a protein that in humans is encoded by the NR4A1 gene. NR4A1 is a member of the nuclear receptor superfamily, which are transcription factors that regulate gene expression in response to hormonal and other signals.
NR4A1 is also known as Nur77, TR3, or NGFI-B and it plays a role in a variety of cellular processes such as apoptosis (programmed cell death), inflammation, and metabolism. It can be activated by various stimuli including stress, hormones, and growth factors. Once activated, NR4A1 binds to specific DNA sequences called response elements in the promoter regions of target genes, where it either activates or represses their transcription.
Abnormal regulation of NR4A1 has been implicated in several diseases, including cancer, cardiovascular disease, and neurodegenerative disorders. Therefore, NR4A1 is a potential therapeutic target for the development of new drugs to treat these conditions.
'Vasa vasorum' är ett latinskt begrepp som betyder "kärls blodkärl". Det används för att beskriva små blodkärl som finns inne i väggarna på större blodkärl, till exempel de stora och medelstora arterierna. Dessa blodkärl förser de större artärernas väggar med syre och näringsämnen, eftersom väggarna i dessa kärl kan vara så tjocka att de inte kan få tillräckligt med näring och syre från det omgivande blodet.
Vasa vasorum är viktiga för hälsa och funktion av de större artärerna, eftersom de hjälper till att underhålla vävnaden i kärlväggen och förhindra skador orsakade av syrebrist eller andra faktorer. Dessutom kan sjukdomar som ateroskleros påverka vasa vasorum, vilket kan leda till ytterligare komplikationer i de större artärerna.
'Fosforylering' er en biokjemisk prosess hvor et fosfatgruppe (PO4-) blir lagt til ein molekyll, ofte ein protein eller en enzym. Dette skjer når ATP (Adenosintrifosfat) deler seg i ADP (Adenosindifosfat) og frigir ein energirik fosfatgruppe som kan bli lagt til et anna molekyll for å endre dets egenskaper eller aktivere det. Fosforylering er en viktig reguleringsmekanisme innenfor cellegjenforening og signalveiledning i levande organismer.
TIMP-2, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases 2, är ett protein som hör till gruppen av metallproteinas inhibitorer (MMPIs). Dessa proteiner har en funktion att reglera nedbrytningen och omvandlingen av extracellulär matrix, det vill säga det stödjeväv som finns mellan cellerna i kroppen. TIMP-2 är specifikt inaktiverande för metallproteinasen MMP-2, vilket gör att det hjälper till att kontrollera nedbrytningen av extracellulär matrix och på så sätt bidrar till underhåll och homeostas i kroppen. Ändringar i TIMP-2-nivåer kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och fibros.
'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.
I medicinen refererer "metaller" til en gruppe af kemiske elementer som inkluderer bl.a. jern, kobber, zink og bly. Disse metaller er ofte vigtige for legemets funktion, enten som strukturelle komponenter eller som kofaktorer i enzymer. Nogle metaller kan også være skadelige eller giftige i større mængder, såsom bly og kviksølv.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.
"Antiallergiska medel" är en kategoribeteckning för läkemedel som används för att behandla och lindra symptom orsakade av överkänslighetsreaktioner, såsom allergi. Dessa mediciner verkar genom att minska eller blockera effekterna av histamin och andra substanser som frisätts under en allergisk reaktion. De kan vara i form av orala tabletter, kapslar, droppar, sprayer eller salvor. Exempel på antiallergiska medel inkluderar antihistaminer, kortikosteroider och leukotrienantagonister.
Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.
The cardinal signs of inflammation are:
1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.
Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.
Matrix metalloproteinase 2 (MMP-2), även känd som gelatinas A, är ett enzym som tillhör familjen matrix metalloproteinaser (MMPs). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matris, det vill säga det stödjande skiktet av proteiner och andra molekyler som omger celler.
MMP-2 har specifika substrat, till exempel typ IV collagen, som är en huvudkomponent i basalmembranet, och gelatin, ett nedbrytningsprodukt av kollagen. Dess funktion är att bryta ner extracellulär matris, vilket möjliggör cellytorers migration och invasion under normala fysiologiska förhållanden, såsom embryonal utveckling, vaskulär remodelering och reproduktiv biologi.
Dessutom har forskning visat att överaktivering av MMP-2 kan vara associerad med patologiska tillstånd som cancer, ateroskleros och neurodegenerativa sjukdomar. Kontrollen av MMP-2-aktiviteten är därför en potential terapeutisk strategi för att behandla dessa sjukdomar.
Phospholipase A2 (PLA2) is a group of enzymes that hydrolyze the sn-2 ester bond of glycerophospholipids to produce free fatty acids and lysophospholipids. Calcium-independent PLA2s (iPLA2s) are a subclass of these enzymes that can hydrolyze phospholipids in a calcium-independent manner, meaning they do not require the presence of calcium ions for their activity.
The iPLA2 family includes several isoforms, such as iPLA2-β, iPLA2-γ, and iPLA2-ε, which are widely expressed in various tissues and cells. These enzymes play important roles in many physiological processes, including membrane remodeling, signal transduction, and inflammation. Dysregulation of iPLA2 activity has been implicated in several diseases, such as neurodegenerative disorders, cancer, and cardiovascular disease.
It's worth noting that calcium-dependent PLA2s (cPLA2s) also exist and require calcium ions for their activity. Both cPLA2s and iPLA2s contribute to the regulation of phospholipid metabolism, but they have distinct mechanisms and functions.
Enligt medicinsk terminologi är "biologiskt nedbrytbara implantat" definierade som konstgjorda material eller enheter som placeras i kroppen för att utför en specifik funktion och som progressivt bryts ner och absorberas av kroppens egna biologiska processer över tiden. Dessa implantat är ofta gjorda av material som naturligt förekommer i kroppen, såsom proteinbaserade polymerer eller keramik, och kan användas till exempel för att stödja benväxt efter en fraktur eller för kontrollerad läkemedelsutskiljning.
Kväveoxidsyntas (NOS, "nitric oxide synthase") är ett enzym som katalyserar produktionen av kväveoxid (NO) från L-arginin. Det finns tre isoformer av NOS: neuronal NOS (nNOS), inducerbar NOS (iNOS) och endotelial NOS (eNOS). Dessa isoformer skiljer sig åt i sina reguleringsmekanismer, subcellulära lokalisationer och funktioner.
nNOS och eNOS är kalciumberoende enzymer som producerar små mängder NO över korta tidsperioder, vilket är involverat i signaltransduktion och homeostasis inom det kardiovaskulära systemet.
iNOS är däremot en kalciumokänslig isoform som producerar stora mängder NO under långa tidsperioder, vilket är involverat i immunförsvaret och inflammationen. Överproduktion av NO kan dock leda till skada på celler och vävnader.
Angiotensin Receptor Blockers (ARBs) are a class of medications used to treat various cardiovascular conditions such as hypertension, heart failure, and diabetic kidney disease. They work by blocking the action of angiotensin II, a potent vasoconstrictor hormone that causes blood vessels to narrow, thereby increasing blood pressure.
By blocking the effects of angiotensin II on its receptors, ARBs cause blood vessels to relax and widen, which reduces blood pressure and decreases the workload on the heart. This can help improve symptoms of heart failure, prevent further kidney damage in patients with diabetic nephropathy, and reduce the risk of stroke and heart attack in patients with hypertension.
Examples of ARBs include losartan, valsartan, irbesartan, candesartan, telmisartan, and olmesartan. These medications are generally well-tolerated, but may cause side effects such as dizziness, headache, or fatigue in some patients. It is important to follow the dosing instructions provided by a healthcare provider and to report any bothersome or persistent side effects promptly.
"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.
There are several methods used to create genetically modified mice, including:
1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.
Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.
TIMP-1, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases 1, är ett protein som hör till en grupp av fyra naturligt förekommande proteiner i kroppen. Dessa proteiner har alla till uppgift att reglera nedbrytningen av extracellulär matrix, det vill säga det stödjeväv som finns mellan cellerna i våra vävnader.
TIMP-1 är specifikt känt för sin roll i att hämma metalloproteinaser, en typ av enzymer som bryter ner proteiner i extracellulär matrix. Genom att hejda metalloproteinasernas verksamhet kan TIMP-1 hjälpa till att skydda vävnader från onormalt snabb nedbrytning och försämring, vilket kan vara viktigt vid olika sjukliga tillstånd som inflammation, fibros och cancer.
I medicinsk kontext kan TIMP-1-nivåer mätas i kroppsvätskor som blod för att undersöka om de avviker från det normala, vilket kan ge information om olika sjukdomar eller skador. Förhöjda nivåer av TIMP-1 kan till exempel vara associerade med högre risk för fibros och sämre prognos vid cancer.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
Inom medicinen refererar "slumpmässig fördelning" eller "randomisering" till ett sätt att tilldela deltagare till olika behandlingsgrupper i en klinisk studie på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Detta metod är viktigt för att minimera systematiska fel, så kallade bias, som kan påverka studiens resultat.
Slumpmässig fördelning innebär att varje deltagare har lika stor chans att bli tilldelad till en viss behandlingsgrupp som någon annan deltagare. Detta gör det möjligt att jämföra effekterna av olika behandlingar på liknande grupper av deltagare, och därmed öka sannolikheten för att studiens resultat är representativa för den population som studien undersöker.
Det finns olika metoder för slumpmässig fördelning, till exempel slumptalstabeller, slumpmässiga nummergeneratorer eller blockrandomisering. Slumpmässig fördelning bör utföras av en person som är oberoende av studien och inte känner till deltagarnas identitet eller karaktäristika.
Endarterektomi är en kirurgisk procedure där en del eller hela en aterosklerotisk plack (avsättning av fett, kolesterol och calcifiering) som blockerar eller stör blodflödet i en artär tas bort. Proceduren innebär att en snitt görs i artären, placken lossnar och dras ut, och sedan stängs artären igen med en patch eller sydd igen.
Denna procedure används vanligtvis för att behandla karotisartärerna (halsartärer) som förser hjärnan med blod, men kan också användas för andra artärer i kroppen. Detta är en invasiv procedur och bör endast utföras av erfarna kirurger. Efter operationen behöver patienten vanligtvis stanna på sjukhus under några dagar för observation och rehabilitering.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.
Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.
Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.
'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.
Urinary Plasminogen Activator (uPA) är ett enzym som omvandlar plasminogent till plasmin, vilket är en serinprotease som bryter ner fibrinskleroser och fibrinansamlingar i kroppen. Detta gör att uPA har en viktig roll i processer som blodkoagulering, embryonal utveckling, cellinvasion och tumörspridning. uPA produceras huvudsakligen av endotelceller och aktiveras av en specifik bindning till sin receptor, uPAR. I medicinsk kontext kan uPA-nivåer användas som markör för cancerprognos och progression.
PDGF (Platelet-Derived Growth Factor) är ett signalsubstans som spelar en viktig roll i celldelning, cellväxthållning och cellmigration. PDGF-receptorerna är tyrosinkinaser på cellytan som aktiveras när de binder till PDGF. När PDGF-receptorn aktiveras startar en signalsignalväg in i cellen, vilket leder till att cellen delar sig eller utför andra funktioner som behövs för cellens överlevnad och tillväxt.
Det finns två typer av PDGF-receptorer, PDGFR-α och PDGFR-β, och de aktiveras av olika former av PDGF. PDGFR-α aktiveras av PDGF-AA, PDGF-AB och PDGF-BB, medan PDGFR-β aktiveras av PDGF-BB och PDGF-DD. Dessa receptorer spelar en viktig roll i flera fysiologiska processer, såsom embryonal utveckling, blodkärlsutveckling och ämnesomsättning. Dessutom har forskare visat att PDGF-receptorerna är överaktiverade eller muterade i vissa typer av cancer, vilket kan leda till onkogenesis och tumörtillväxt.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.
'Blodplättar' er kort for trombocyter, som er ein viktig del av blodets koagulasjonssystem. De er små, diskformade celler uten kjerne som produseres i benmärken og kan leve opp til 10 dager i blodet før de brytes ned. Når det oppstår en skade eller sår i kroppen, blir trombocytene aktivert og klumper sammen for å form et blodstopp og hindre fortsatt blødning. Redusert antall trombocyter kan føre til en medisinsk tilstand kalt trombocytopeni, mens for store antall kan føre til trombocytos.
Angioplasti är en medicinsk procedur där en smal eller bortsprängd artär eller ven vidgars med hjälp av ett kateter och ofta även en liten ballong. Proceduren kallas också perkutan transluminal angioplastik (PTA).
Under angioplastikledning inser läkaren en tunn, böjlig rörformad tub som kallas kateter i blodkärlen genom ett blodkärlsystem, ofta i armen eller låret. Katetern leds sedan genom kroppen till det trånga eller blockerade blodkärlet. När katetern når den trånga eller blockerade delen av blodkärlet inflateras en liten ballong på katetern, vilket pressar plack eller annan vävnad som orsakar stenos (trängsel) utåt mot kärlväggarna och vidgar artären eller venen.
Efter angioplastiken kan en liten metallnät, kallat en stent, placeras i det vidgade området för att hålla blodkärlet öppet och förebygga ytterligare sammandragning eller återblockering.
Angioplastik används ofta för att behandla aterosklerotiska förträngningar i koronarartärerna (de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre), men den kan också användas för att behandla andra typer av blodkärlsförträngningar i kroppen, till exempel i benen eller hjärnan.
Plasminogenaktivatorhämmare 1, eller PAI-1, är ett protein som hör till serinproteinas inhibitorer (SERPIN) och har som funktion att hämma plasminogena aktivatorer, som är en del i koagulationskaskaden och fibrinolysen. PAI-1 reglerar därmed bildningen av blodproppar och upplösningen av dessa. Förhöjda nivåer av PAI-1 har visats korrelera med ett ökat risk för trombosbildning och är också associerat med flera sjukdomstillstånd, till exempel metabolt syndrom, diabetes och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Fibrin är ett protein som bildas i kroppen under blodkoaguleringen. När blodet koagulerar aktiveras proteinet fibrinogen till fibrin, vilket resulterar i att långa trådar av fibrin bildas och hjälper till att stänga av blödningar genom att forma ett blodst opt. Fibrinen spelar också en viktig roll i wound healing (sårbot) eftersom den hjälper till att bilda en provisorisk matrix för celler att växa in och reparera skadan.
Som en läkare i Sverige kommer jag att ge dig en definition av "skyddsmedel" på svenska, eftersom det kan vara viktigare för dig att förstå begreppet inom ett medicinskt sammanhang på din modersmål.
Skyddsmedel är produkter eller metoder som används för att förebygga smitta och spridning av infektionssjukdomar. Detta kan omfatta en rad olika tillämpningar, beroende på sammanhanget. Till exempel kan skyddsmedel innebära användandet av kondomer för att minska risken för sexuellt överförbara infektioner (SVI) eller användandet av handskor och desinfektionsmedel för att förebygga smitta vid vård av sjuka eller skadade. Skyddsmedel kan också innefatta vaccinationer som ger immunitet mot specifika sjukdomar.
I allmänhet är syftet med skyddsmedel att minska risken för smitta och infektion, vilket i sin tur bidrar till en bättre allmän folkhälsa.
Minichromosome Maintenance Complex Component 6 (MCM6) är ett protein som är en del av den heterohexamera minichromosome maintenance (MCM) komplexet, vilket spelar en central roll i initieringen och regleringen av eukaryotisk DNA-replikation. MCM-komplexet består av sex proteiner (MCM2-7), som bildar en helikas som hjälper till att separera dubbelstrenget DNA under cellcykeln.
MCM6 är ett AAA+ ATPas protein och har en viktig funktion i att kontrollera startpunkterna för DNA-replikation genom att binda till origo-regioner av DNA-molekylen. Dessutom har MCM6 visat sig vara involverat i cellcykelreglering och är en transkriptionell aktiveringsfaktor för vissa gener.
Mutationer i MCM6 kan leda till olika genetiska sjukdomar, inklusive Meier-Gorlin syndrom, som kännetecknas av liten storlek, missbildningar och utvecklingsstörningar.
'Gelatinase' är ett medlemmar inom en grupp av enzymer som kallas matrix metalloproteinaser (MMP). Gelatinaserna är specifika typer av MMP-enzym som bryter ned gelatin, ett protein som bildas när kolagen bryts ner. Det finns två huvudtyper av gelatinas, MMP-2 och MMP-9, och de spelar en viktig roll i cellernas förmåga att migrera och växa genom extracellulära matrisen (ECM), som är ett nätverk av proteiner och kolagen som stöder och ger form åt celler. Gelatinaser är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom embryonal utveckling, vårtbildning, ämnesomsättning och angiogenes (kärlväxt). Dessutom har forskning visat att gelatinaserna kan vara involverade i patologiska processer, till exempel cancer, kardiovaskulära sjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar.
'Kininer' är ett samlingsnamn för olika peptider som fungerar som signalsubstanser i kroppen och har en betydande roll inom smärt- och inflammationsprocesser. De två viktigaste kininerna är bradykinin och kallidin, vilka bildas genom enzymatisk nedbrytning av proteiner som finns i blodplasmabanan.
Bradykinin har bland annat effekter på smärta, inflammation och vasodilation (dilatering av kärl). Det gör att det kan orsaka lokal rodnad, värme och svullnad i samband med skada eller infektion. Kallidin är ett liknande peptidhormon som också har effekter på blodkärlens diameter och permeabilitet samt kan utöva smärtreaktioner.
Kininer binder till specifika receptorer i cellmembranet, vilket leder till en kaskad av intracellulära händelser som slutligen påverkar celldelningen, vaskulär permeabilitet och smärtupplevelse. Dessa substanser är därför viktiga måltavlor för behandling av sjukdomar såsom smärta, inflammation och kardiovaskulära tillstånd.
'Kärlöppenhet' (engelska: 'Vasodilation') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där blodkärlen (artärer och vener) relaxerar och expanderar, vilket orsakar en ökning av kärldiametern och minskad perifer resistan. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och en ökad blodgenomströmning i de drabbade områdena.
Kärlöppenhet kan vara ett normalt fysiologiskt fenomen, till exempel vid vila eller vid värmeexponering, men den kan också uppstå som en patofysiologisk process i samband med sjukdomar som hypertension, diabetes, hjärtsvikt och neurologiska störningar. Vissa läkemedel, såsom nitroglycerin och kalciumantagonister, kan också orsaka kärlöppenhet som en del av sin verkningsmekanism.
Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.
Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.
Metalloendopeptidaser är ett slags enzym som bryter ned proteiner genom att klippa sönder peptidbindningarna med hjälp av en metallion, ofta zink (Zn2+), i aktivt centrum. De kan klyva peptidbindningar både på insidan och utsidan av proteinernas aminosyrorester, till skillnad från exopeptidaser som endast kan klyva peptidbindningar närmast proteinkedjans ändar. Metalloendopeptidaser deltar i en rad fysiologiska processer, såsom blodtrycksreglering, immunförsvar och hjärnfunktion. Dessutom kan överaktiva metalloendopeptidaser vara involverade i patologiska tillstånd som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
"Papio" är ett taxonomiskt släkte inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Det inkluderar fem arter som vanligtvis kallas babianer:
1. Chacokbabian (*Papio cynocephalus*)
2. Geladababian (*Papio hamadryas*)
3. Olivebabian (*Papio anubis*)
4. Guineababian (*Papio papio*)
5. Yellow baboon (*Papio kindae*) eller *Papio xanthopyge* (systematiken är omstridd)
Babianer är marklevande apor som förekommer i Afrika söder om Sahara. De lever i flockar och har en komplex social struktur. Babianer är allätare, men deras diet består huvudsakligen av växtmaterial som frukt, frön, blad och rötter, men de äter också insekter och andra smådjur.
CCL2, även känt som monocyte chemotactic protein 1 (MCP-1), är en kemokin som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvaret. Den produceras av olika celltyper, inklusive endotelceller, makrofager och fibroblaster, och fungerar som ett kemotaxis signalsubstans för monocyter/makrofager, dendritceller och naturliga killer-celler till områden av skada eller infektion. CCL2 binder till sin specifika receptor, CCR2, på målcellernas yta, vilket initierar en signalkaskad som leder till cellmigration och inflammation.
Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Det produceras huvudsakligen i endotelceller, som lining av blodkärlen, och i megakaryocyter, de celler som bildar trombocyter (blodplättar).
vWF har två viktiga funktioner:
1. Platelet adhesion och aggregation: vWF hjälper till att fästa trombocyter till skadade endotelceller i blodkärlen, vilket initierar koagulationsprocessen. Detta gör genom att binda till receptorer på trombocytmembranet och till kollagenexponerat vid skada på blodkärlsväggen.
2. Transport and stabilization of Factor VIII: vWF fungerar också som en transportprotein för koagulationsfaktorn VIII, skyddar det från nedbrytning och hjälper till att förlänga dess halveringstid i blodet.
Von Willebrand-syndrom är ett blödningssjukdom orsakat av en defekt eller brist på von Willebrand-faktorn, vilket leder till nedsatt trombocytfunktion och/eller nedsatt stabilitet och aktivitet hos Factor VIII. Detta kan resultera i lätta blödningar, speciellt från mun, näsa, tarmar och kvinnliga könsorgan.
Kranskärlssjukdom (Coronary Artery Disease, CAD) är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som beror på att kärlen som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen blir stela, förtjockade eller blockerade. Detta orsakas vanligtvis av ateroskleros, en process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas sig i och på insidan av artärernas väggar. Över tiden kan detta bilda plack som kan smala ned artärerna eller lossna och leda till blodproppar (tromboser).
CAD kan vara asymptomatisk under en längre tid, men om ett eller flera av de kranskärlen blir tillräckligt stela eller blockerade kan det leda till angina pectoris (svår bröstsmärta eller tryck), hjärtinfarkt (död av en del av hjärtmuskulaturen på grund av otillräcklig syre- och näringsämnesförsörjning) eller i värsta fall dödsfall. Andra komplikationer kan vara hjärtrytmrubbningar och hjärtsvikt.
Faktorer som ökar risken för CAD innefattar hög ålder, rökning, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt, brist på fysisk aktivitet och en ohälsosam kost.
Till vävnadsodlingsmetoder (tissue engineering methods) räknas de tekniker och metoder som används för att skapa, bygga upp eller regenerera vävnad utanför ett levande organismers kropp, före införandet av den konstruerade vävnaden i kroppen. Detta innefattar ofta tre huvudkomponenter: stamceller eller specialiserade celler, en matris (scaffold) som stöder cellernas tillväxt och differentiering, samt signalsubstanser som reglerar cellernas beteende. Genom att kombinera dessa komponenter kan forskare skapa konstruerade vävnader som efterapper naturliga vävnadens struktur och funktion. Exempel på vävnadsodlingsmetoder innefattar tekniker såsom mikrofabrikation, 3D-bioprinting, samt metoder för att kultivera celler på speciellt utformade matriser. Dessa metoder används inom forskning och medicin för att behandla olika sjukdomar och skador, till exempel ben-, hud- och leverregenerering.
Kranskärlsröntgen, även känt som koronarangiografi, är ett medicinskt undersökningsförfarande där ett kontrastmedel injiceras i kranskärlen (de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen) och sedan får man ta röntgenbilder av dem. Det gör det möjligt för läkaren att se om det finns några förträngningar, ärr eller andra skador i kranskärlen som kan leda till hjärtklappningssjukdom eller hjärtattacker. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning och med hjälp av en kateter som införs genom en blodkärle i armen eller låret.
Small interfering RNA (siRNA) är en typ av RNA-molekyler som består av 20-25 nukleotider. De bildas genom en process som kallas RNAi (RNA-interference), där dubbelsträngat RNA (dsRNA) klipps itu till små, enkelsträngade fragment av siRNA av ett enzym kallat Dicer.
siRNA binder till ett protein komplex som kallas RISC (RNA-induced silencing complex), vilket leder till att den komplementära delen av siRNA-molekylen hybridiserar med mRNA i cellen. Detta resulterar i enzymatisk nedbrytning av mRNA, vilket stoppar translationen och produktionen av det proteinet som kodas för av mRNA.
siRNA används ofta som ett forskningsverktyg för att studera genfunktioner genom att blockera specifika gener i celler eller djurmodeller. Dessutom har siRNA potentialen att utvecklas till terapeutiska behandlingar för olika sjukdomar, inklusive cancer och virussjukdomar.
Angiotensinreceptorer är proteiner i cellmembranet hos däggdjur som binder till hormonet angiotensin II och utlöser en signaltransduktion som orsakar vasokonstriktion (blodkärlsförträngning), ökat blodtryck, och utsöndring av aldosteron från binjuremärgen. Det finns två huvudtyper av angiotensinreceptorer: AT1- och AT2-receptorer. AT1-receptorerna är de mest vanliga och orsakar de flesta effekterna av angiotensin II, medan AT2-receptorerna har en mer modulerande roll i kroppens homeostas. Angiotensinreceptorer spelar därför en viktig roll i regleringen av blodtrycket och vätskebalansen i kroppen.
Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.
Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.
I'm sorry for the confusion, but "cellantal" is not a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or typo in the term you are looking for. If you have more context or information about what you are looking to define, I would be happy to try and help you further.
Antimetabolitter är en grupp av cellgiftande läkemedel (cytotoxiska) som används inom medicinen, särskilt inom onkologi och immunologi. De fungerar genom att hämta eller förhindra celldelning och cellyttväxt genom att störa cellers metabolism, det vill säga de påverkar processer som är nödvändiga för cellerna att leva och växa.
Antimetaboliter efterliknar normalt kroppens egna byggstenar (metaboliter) såsom aminosyror, nukleotider och kolhydrater, vilka används av celler för att skapa ny DNA och RNA under celldelning. När antimetaboliter tas upp av cellerna, stör de denna process genom att ersätta de normala byggstenarna, vilket resulterar i felaktig DNA-syntes och celldöd.
Exempel på vanliga antimetaboliter inkluderar:
* Metotrexat (används för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit)
* 5-Fluorouracil (används för behandling av olika typer av cancer, särskilt tarmcancer)
* Kapecitabin (används för behandling av metastatisk bröstcancer och kolorektalcancer)
* Gemcitabin (används för behandling av olika typer av cancer, särskilt bukspottkörtelcancer och lungcancer)
Det är viktigt att notera att användning av antimetaboliter kan leda till allvarliga biverkningar, eftersom de inte bara påverkar cancerceller utan också andra snabbt delande celler i kroppen, som till exempel blodceller och slemhinnor. Dessa biverkningar kan inkludera andfåddhet, blödningar, infektioner, diarré, illamående och håravfall.
I svensk medicinsk terminologi refererar "Renhållningsreceptorer, klas E" till en grupp av receptorer som är involverade i renhållningsprocessen hos celler. Klass E innefattar fyra olika renhållningsreceptorer: CXCR4, CXCR7, S1PR3 och S1PR5. Dessa receptorer binder till specifika signalsubstanser som aktiverar en kaskad av intracellulära händelser som leder till att cellen tar upp och transporterar bort skräp eller avfall från sig själv. Detta är en viktig process för att underhålla homeostasen inne i cellen och förhindra onormal accumulering av skräp som kan leda till celldöd eller sjukdom.
En "blodpropp i kranskärl" (myocardial infarction eller hjärtinfarkt) är en medicinsk tillstånd där blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) plötsligt avbryts, ofta på grund av ett blodbrist (ischemi) orsakat av ett obstruerande blodpropp (trombos) i ett kranskärl (koronarartärien). Detta kan leda till skada eller död av hjärtmuskulaturen på grund av syrebrist. Symptomen kan inkludera smärta, tryck eller obehag i bröstet, andfåddhet, yrsel, svimning eller svårigheter att andas. Behandlingen kan omfatta trombolytika, blodflödesförbättrande mediciner, kirurgi och livsstilsförändringar för att förebygga ytterligare komplikationer.
Antisense oligonucleotides (ASOs) are synthetic single-stranded DNA-like molecules that are designed to bind to specific RNA sequences through base-pairing, forming a DNA-RNA hybrid. This interaction can affect various stages of gene expression, such as transcription, splicing, or translation, leading to the inhibition or reduction of the production of a particular protein. ASOs have been widely studied and developed as potential therapeutic agents for various diseases, including genetic disorders, viral infections, and cancers.
"Cell-to-cell adhesion" refererar till de molekylära mekanismerna som tillåter celler att hålla fast vid varandra och forma tissuer. Detta uppnås genom interaktioner mellan specifika membranproteiner på cellernas yta, såsom kadherinerna, immunoglobulin-liknande celladhesionsmolekyler (Ig-CAM) och integrinerna. Dessa proteiner bildar komplex med varandra och/eller cytoskelettet för att stabilisera kontakten mellan cellerna. Cell-to-cell adhesion är viktig för embryonal utveckling, celldifferentiering, cellyta hållfasthet, barrierfunktioner samt tumörsuppression och progression.
"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.
I korthet innebär tekniken följande steg:
1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.
Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.
Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.
I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.
Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.
Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 1 (PTPN1) er ein type av enzymer som spiller en viktig rolle i reguleringen av cellular signalveier. Disse enzymene er responsible for removing phosphate grupper fra tyrosylresidiene på proteiner, hvilket kan reversere den aktiveringsprosessen som blir startet ved tilføyelse av en fosfatgruppe av Protein Tyrosine Kinaser. PTPN1, også kjent som PTP1B, er beliggenhet i cellemembranen og er involvert i reguleringen av mange forskjellige cellulære funksjoner, inkludert celleproliferasjon, celldifferentiering, apoptose og metabolisme. Variasjoner i PTPN1-aktivitet har vore relatert til ulike sykdommer, blant annet diabetes og kreft.
Sialoglykoproteiner är proteiner som har sackarider (kolhydrater) kovalent bundna till dem. De specifika kolhydratstrukturerna som kallas glykaner, är ofta terminerade med sialiska syror, vilket har gett proteinklassen dess namn. Sialoglykoproteinerna utövar viktiga funktioner inom cellbiologi och patologi, bland annat som receptorer för olika signalsubstanser och som beståndsdelar i blodgruppssystemet. De kan också vara involverade i celldifferentiering, tumörbildning och infektioner.
'Lårbensven' er en anatomisk betegnelse for den firehovedede muskel, der findes i den forreste del af lårbenet hos mennesker. Den består af fire separate muskelhoveder, der hver især har sit oprindelse fra forskellige dele af bækkenet og lårbensbenet. Disse muskelhoveder går sammen i en fælles senevæv, der sidenhen insererer på underkanten af fødderne.
Lårbensvenens primære funktion er at fleksionere knæet og dreje det med udvendig rotation. Den hjælper også til med at stabilisere hoften og bibeholde balance under oprejst stilling. Lårbensvenen er en af de største og mest kraftige muskler i kroppen, og den spiller en vigtig rolle i mange hverdagsaktiviteter såvel som i sports- og træningsøvelser.
Tenascin är ett extracellulärt matrixprotein som spelar en viktig roll i celladhesion, migration och differensiering. Det förekommer naturligt i embryonal vävnad men kan även induceras vid vävnadsskada eller inflammation hos vuxna. Tenascin finns i olika isoformer, varav tenascin-C är den mest studerade. Det har visat sig ha en betydande roll i patologiska processer såsom fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
CXCL12, även känt som stromal cell-derived factor 1 (SDF-1), är en typ av kemokin, en grupp signalsubstanser som reglerar cellyttornas migration och aktivering. CXCL12 binder till sin receptor, CXCR4, och spelar en viktig roll i hematopoies (blodcellsbildning), immunförsvar, cancer och andra fysiologiska processer.
CXCL12 produceras av olika celltyper, inklusive endotelceller, fibroblaster och benmärgsstammceller. Det fungerar som en kemotaxisk signalsubstans som attraherar och aktiverar celler med CXCR4-receptorer, vilket leder till cellyttorn och överlevnad.
I cancer kontext, kan CXCL12/CXCR4-axeln spela en roll i cancerns progression genom att främja tumörväxt, angiogenes (blodkärlsbildning) och metastas.
En medicinsk definition av 'transplantat' är ett vävnads- eller organprovrum som har transplanterats från en donator till en annan individ, med syfte att ersätta eller reparera en skadad, sjuk eller funktionslös vävnad eller organs i mottagaren. Transplantat kan vara sådant som benmärg, hud, hjärta, lungor, lever, njurar, pankreas och andra typer av vävnader beroende på vad som behövs för att behandla den specifika sjukdomen eller skadan.
S-phase kinase-associated proteins (Skp2) är en typ av protein som spelar en viktig roll i cellcykeln hos eukaryota celler. Skp2 är associerat med S-fasen av cellcykeln, vilket är den fas där DNA-replikation sker.
Skp2 är ett E3 ubiquitinligase protein som är en del av SKP1-CUL1-F-box protein (SCF) komplexet. Detta komplex etiketterar andra proteiner med ubiquitin, vilket markerar dem för nedbrytning i proteasomen. Skp2 har specifikt en roll i att reglera nedbrytningen av proteiner som är involverade i cellcykeln och celldelningen, inklusive p27 och p21, två cyklin-dependent kinase inhibitorer (CDKI).
Genom att reglera nedbrytningen av dessa CDKI-proteiner kan Skp2 påverka cellcykelns progression och celldelningens kontroll. Förhöjda nivåer av Skp2 har associerats med onkogenisk transformation och cancer, eftersom överaktiva Skp2-molekyler kan leda till oreglerad celldelning och tumörbildning.
Fluorbenzen är ett organisk förening med formeln C6H5F. Det består av en bensenring där en väteatom har ersatts av en fluoratom. Fluorbenzen är en färglös, flyktig vätska som är svagt lättlöslig i vatten och fullständigt blandbar med de flesta organiska lösningsmedel.
Fluorbenzen används ofta som en building block inom organisk syntes för att skapa andra fluorerade föreningar, eftersom fluoratomerna är mycket reaktiva. Det har också visat sig vara ett utmärkt lösningsmedel för elektrofil substitution av bensenringen.
Fluorbenzen kan vara toxiskt och skadligt om det kommer i kontakt med hud eller andasluftvägar, så det bör hanteras med omsorg och användas i en väl ventilerad miljö.
Koronaraterektomi är ett medicinskt ingrepp där plaque och förträngningar i kranskärlen, som försörjer hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktig blodflöde, åtgärdas. Detta görs genom att en kirurg skär bort delar av den påverkade artären och sedan ersätter dem med ett friskt blodkärl (ofta tagen från en annan del av kroppen, såsom benet eller armarna). Detta process är känd som bypass.
Under ingreppet placeras patienten på hjärt-lungmaskin, vilket tar över pumpfunktionen hos hjärtat och syresättning av blodet under operationen. Koronaraterektomi utförs vanligen när medicinsk behandling och mindre invasiva procedurer som koronarangioplasti har visat sig vara otillräckliga för att lindra patientens symptom eller förbättra hjärtfunktionen.
Effekterna av koronaraterektomi är vanligen positiva och kan inkludera minskade smärtsymptom (angina), förbättrad livskvalitet, minskat risktagande för allvarliga hjärtrelaterade komplikationer som hjärtinfarkt eller plötslig hjärtdöd.
Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
En arteriovenös (AV) shunt är en operation där man skapar en permanent genombrott mellan en artär och en ven. Detta görs vanligtvis för att öka den totala blodflödet genom ett område i kroppen, till exempel vid dialysbehandling av patienter med njursvikt. Vid en AV-shunt skapas en direkt väg från artär till ven, vilket gör att det ooxygenerade blodet från arterien passerar rakt igenom venen istället för att gå genom de små blodkärlen (kapillärerna) där syreutbyte sker. Detta kan leda till syrgasmangel i de kroppsdelar som normalt mottar blod via denna ven.
Kirurgiska AV-shunt operationer innebär oftast att en artär och en ven i armen används för att skapa shunten, men ibland kan även benen användas. Shunten kan vara yta-till-yta (side-to-side) eller slang-formad (end-to-side). Efter operationen behöver patienten vanligtvis ha en viloperiod innan de kan använda armen igen, och det kan ta några veckor innan shunten är helt läkt.
Den nedre hålven (latin: cavum ventriculi inferius) är den lägsta delen av magsäcken. Den ligger under överkanten av levern och har en utbuktning som kallas magmunnen eller fundus. I den nedre hålven sker det mesta av magens sammandragningar, vilket bland annat hjälper till att bryta ner maten med hjälp av magsaften.
Cyklinberoendekinashämmare, eller CKI-hämmare, är en grupp protein som reglerar cellcykeln genom att hämma aktiviteten hos cyklinberoende kinaser (CDK). P27 är ett specifikt medlem av denna grupp.
P27, eller CDKN1B, är ett tumörsuppressorprotein som hämmar cellcykelns progression från G1-fasen till S-fasen genom att binda till och hämma aktiviteten hos olika cyklinberoende kinaser. När p27 binder till en CDK-komplex förhindrar det fosforyleringen av substrat som behövs för cellcykelns progression.
P27-nivåerna i cellen är noga reglerade, och minskade nivåer av p27 har visats korrelera med onkogenisk transformation och cancerutveckling.
RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarssystem hos eukaryota celler som skyddar mot främmande genetisk material, till exempel virus. Det bygger på att korta dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) binder till och leder till degradering av komplementära mRNA-molekyler, vilket resulterar i nedreglering av specifika geners syntes på proteinnivå. RNAi kan också användas som en teknik inom molekylärbiologi för att studera genfunktioner och utveckla terapeutiska strategier.
Ovariektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk proceduren där äggstockarna tas bort hos en kvinna eller ett djur. Detta kan också kallas för "ovariektomi" eller "ovaruimaktoperation". Proceduren kan utföras av olika anledningar, till exempel vid behandling av cancer, hormonrubbningar eller smärtsamma menstruationer. I vissa fall kan ovariektomi också utföras som en del av en könskorrigerande operation hos transpersoner. Efter operationen kommer kvinnan att uppleva menopaus och bli steril, eftersom äggstockarna är de organ där ägg befruktas och hormoner produceras.
Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.
Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.
Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.
Patologisk kärlnybildning (eng. "Vascular proliferation") är en abnormt tillväxt eller förökning av blodkärl, vanligtvis som ett resultat av sjukdomar eller skador i kroppen. Det kan förekomma i olika typer av tumörer, såsom cancer och benigna tumörer, där nya blodkärl bildas för att försörja tumören med näringsämnen och syre. Patologisk kärlnybildning kan även förekomma i samband med sjukdomar som diabetes och åldrande. I vissa fall kan överdriven patologisk kärlnybildning leda till allvarliga komplikationer, såsom blödningar eller skador på omgivande vävnader.
Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:
1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.
Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.
Imidazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en imidazolring, en fem-ledad aromatisk heterocyklisk ring bestående av två kväveatomer och tre kolatomer. Imidazoler har en rad biologiska aktiviteter och används inom medicinen som läkemedel, till exempel histaminreceptorantagonister som används för behandling av allergier och mag-tarmrubbningar. Andra exempel på imidazoler med medicinsk användning är antimykotika, som används för behandling av svampinfektioner.
Paklitaxel är ett preparat som används inom medicinen, mer specifikt inom onkologin. Det är en typ av kemoterapi som tillhör gruppen taxaner och verkar genom att störa cellcykeln i cancerceller och på så sätt förhindra deras vidare delning och växt.
Paklitaxel används vanligen för behandling av olika typer av cancer, till exempel bröstcancer, äggstockscancer och lungcancer. Preparatet ges ofta i kombination med andra läkemedel och kan administreras via intravenös infusion.
Sidan påverkar även normala celler i kroppen, men dessa har vanligen en bättre förmåga att reparera sig själva efter behandlingen än cancercellerna. Vid användning av paklitaxel kan det uppstå biverkningar som diarré, illamående, kräkningar och försämrad blodbild. Dessa biverkningar behandlas vanligen med andra läkemedel eller genom att justera dosen paklitaxel.
'Propionater' är ett medialt begrepp som kan syfta på ett enzym eller en grupp av bakterier.
Som ett enzym, är propionat-koenzym A-transferas (PCT) även känt som propionat-propionyl-CoA-syntetas och propionater. Detta enzym katalyserar en reaktion där propionsyra konverteras till propionyl-koenzym A, vilket är en viktig steg i metabolismen av aminosyror som isoleucin och valin.
Som en grupp av bakterier, refererar propionater till anaeroba bakterier som producerar propionsyra som ett slutprodukt i sin metabolism. Dessa bakterier finns naturligt i vårt tarmsystem och kan vara associerade med olika sjukdomstillstånd, såsom tarminfektioner och sårinfektioner.