Nanoteknologi
Nanomedicin
Nanostrukturer
Nanopartiklar
Läkemedelsadministrationssystem
Metallnanopartiklar
Nanotuber, karbon
Läkemedelsbärare
Quantum Dots
Partikelstorlek
Nanotuber
Dendrimer
Administration, Ophthalmic
Rotaxaner
Silver
Tandbeläggningar
Nanokapslar
Biosensortekniker
Grön kemi
Guld
Biologiska datorer
Bilddiagnostik
Tumörer
Bioteknologi
Bacillusfager
Tandläkarvetenskap
Kosmetika
Ytegenskaper
Nanotrådar
DNA-paketering
Atomkraftmikroskopi
Biovetenskaper
Vävnadsvänliga material
Dermatologi
Fullerener
Magnetite Nanoparticles
Nanosfärer
Cellgiftsterapi
Transmissionselektronmikroskopi
Zinkoxid
DNA
Nukleinsyrakonfiguration
Toxikologi
Biomimetik
Nanokompositer
Ljusterapi
Vävnadsteknik
Materialprovning
Nanofibers
Alternativ till djurförsök
Polymerer
Magnetism
Biomimetiska material
Djurskydd
Farmaceutisk teknologi
Individualized Medicine
Miljövård
Inhalationsexponering
Molecular Imaging
Kemi, farmaceutisk
Polyglykolsyra
Farmaceutiska preparat
Modeller, molekylära
Silikondioxid
RNA
Titan
Nanoteknologi definieras vanligtvis som ett multidisciplinärt forskningsområde och teknik som handlar om att designa, utveckla och arbeta med material, strukturer, enheter och system som har en eller flera dimensioner i storleksordningen 1-100 nanometer (nm). Det motsvarar ungefär en miljondel av en millimeter.
Inom medicinsk kontext kan nanoteknologi användas för att utveckla nya diagnostiska och terapeutiska metoder och verktyg, till exempel i form av nanopartiklar som kan transportera läkemedel direkt till sjuka celler eller tumörer, eller sensorer på nanoscala som kan detektera biokemiska signaler relaterade till sjukdomar.
Det är värt att notera att nanoteknologi fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling, och det finns fortsatt mycket att lära om hur dessa tekniker påverkar kroppen och miljön. Därför är det viktigt att forskning inom området fortsätter för att säkerställa en trygg och effektiv användning av nanoteknologi inom medicinen.
Nanomedicin är ett tvärvetenskapligt område som kombinerar insikter och tekniker från nanoteknik, biologi, kemi och medicin för att utveckla nya metoder och verktyg för att förbättra prevention, diagnostik och behandling av sjukdomar. I nanomedicinen arbetar man med material och strukturer på nanoskalan, det vill säga mellan 1-100 nanometer (en nanometer är en miljarddels meter), för att utforma till exempel nanopartiklar, nanotuber eller liposomer som kan användas inom medicinen. Dessa nanoskaliga strukturer kan ha unika egenskaper jämfört med sina motsvarigheter på makroskalan och kan användas för att transportera läkemedel, proteiner eller gener direkt till specifika mål i kroppen, till exempel cancerceller. På så sätt kan man öka effektiviteten och minska biverkningarna hos vissa behandlingar.
'Nanostructures' refererer til strukturer med mindst en dimension i størrelsesordnen af nanoskalen, typisk defineret som mellem 1-100 nanometer (nm). Nanostrukturer kan være naturligt forekommende eller syntetiske og ses i mange forskellige materialer, herunder metaller, halvledere, polymerer og keramikker.
På grund af deres lille størrelse har nanostrukturer unikke egenskaber, der adskiller sig fra deres makroskopiske modstykker. Disse egenskaber inkluderer øget overfladeareal, speciel optisk eller elektrisk respons og potentiale for at påvirkes af kvantemekaniske effekter. Som et resultat har nanostrukturer vist potentiale indenfor en række teknologiske områder, herunder nanoelektronik, nanomedicin, energiteknik og miljøteknik.
Eksempler på nanostrukturer inkluderer nanopartikler, nanorør, nanokabler, nanofilmer og nanokompositter. Disse strukturer kan fremstilles ved hjælp af en række forskellige teknikker, herunder kemisk syntese, selvorganisering, lithografi og deposition.
Nanoparticles är partiklar med minst en dimension som är mindre än 100 nanometer (nm). De kan vara mycket små, icke-organiska eller organiska materialpartiklar och har unika fysikaliska och kemiska egenskaper på grund av sin lilla storlek. Nanopartiklarna används inom en rad olika områden, till exempel medicin, elektronik och miljöteknik. I medicinen kan nanopartiklar användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen.
Ett läkemedelsadministrationssystem (LAS) är ett datorsystem som används för att hantera, spåra och kontrollera administrationen av läkemedel till patienter, särskilt inom sjukvården. Detta inkluderar ofta funktioner för att dokumentera patientinformation, skapa och hantera medicinska order, övervaka läkemedelsbehov och inventering, och generera rapporter och analyser. Läkemedelsadministrationssystem används vanligen i kombination med elektroniska patientjournaler och andra datorsystem inom sjukvården för att underlätta säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av läkemedelsbehandlingar.
Metall nanoparticles (MNPs) är artificiella material som består av metallatomer och har minindest en dimension i nanometerskalan (1-100 nm). Dessa partiklar har unika egenskaper som skiljer sig från både de grundläggande metallerna och deras bulky form. MNPs kan ha olika form, storlek och sammansättning beroende på tillverkningsprocessen. De används inom en rad olika områden, såsom medicin, elektronik och miljöteknik, tack vare deras unika egenskaper som exempelvis deras höga ytarea, optiska egenskaper och magnetiska egenskaper. I medicinen används de ofta inom diagnostik och terapi, exempelvis som kontrastmedel i bilddiagnostik eller som värmekälla i cancerbehandlingar.
En nanotub, karbon (Carbon Nanotube, CNT) är en cylindrisk nanostruktur baserad på ett endimensionellt karbongitter. Den består av rolled-up graphenplan med diameterer i nano skala (typiskt mellan 1 och 50 nanometer) och längder upp till flera millimeter.
Karbonnanotuber delas vanligtvis in i två huvudkategorier: enkelväggade (SWCNT) och flerväggade (MWCNT). SWCNT har en enda graphenlager runt om cylindern, medan MWCNT består av flera sammansatta graphenlager.
Karbonnanotuber är kända för sin exceptionella mekaniska styrka, elektrisk ledningsförmåga och termisk ledningsförmåga. Dessa egenskaper gör dem intressanta för en rad olika tillämpningar inom materialvetenskapen, elektroniken och biomedicinen.
En läkemedelsbärare, även kallad en formulering eller en dosageform, är ett preparat som används för att leverera ett aktivt läkemedel till en patient. Bäraren kan vara i olika former beroende på läkemedlets art och hur det behöver tas in i kroppen. Några exempel på läkemedelsbärare är tabletter, kapslar, salvor, lozenges, droppar, injektionsvätskor och transdermala patchar.
Läkemedelsbäraren innehåller ofta olika typer av hjälpämnen som hjälper till att stabilisera, konservera eller förbättra läkemedlets verkan, absorption, distribution och eliminering i kroppen. Dessa hjälpämnen kan vara exempelvis fyllmedel, bindemedel, smakstoff, konserveringsmedel, färgämne och dispersionsmedel.
Det är viktigt att utforma en lämplig läkemedelsbärare eftersom det kan påverka läkemedlets säkerhet, effektivitet och hur länge det behåller sin verkan.
Quantum dots (QDs) är nanokristaller gjorda av halvledarmaterial, vanligtvis med en storlek på 2-10 nanometer. På grund av den lilla storleken och den kristallina strukturen har de unika optiska egenskaper som skiljer sig från traditionella färgmaterial. När quantum dots exciteras genom ljusabsorption kommer elektroner i materialet att bli excitaterade till ett högre energinivå, och när dessa excitations återvänder till grundtillståndet kommer de att emittera ljus med en viss frekvens som är beroende av storleken på quantum dot-kristallen. Detta innebär att man kan få olika färger av ljus beroende på storleken på quantum dots, och det ger potentialen för användning i en rad olika tillämpningar som medicinsk bildbehandling, bioimaging, sensorer och elektronik.
I medicinen kan 'partikelstorlek' referera till storleken på små partiklar, särskilt inom kontexten för läkemedel och andra terapeutiska behandlingar. Partikelstorleken kan ha en betydande effekt på hur ett läkemedel agerar inuti kroppen, inklusive dess absorption, distribution, metabolism och eliminination.
Partikelstorleken mäts vanligtvis i mikrometer (µm) eller nanometer (nm). I vissa fall kan partikelstorleken variera över ett brett intervall, vilket kan resultera i en heterogen population av partiklar.
Exempel på terapeutiska behandlingar där partikelstorlek är viktig inkluderar inhalationssteroider för astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), nanopartikelbaserade läkemedel och liposomalt encapsulerade läkemedel.
I slutändan kan en korrekt kontrollerad partikelstorlek förbättra effektiviteten och säkerheten hos ett läkemedel, vilket kan leda till bättre kliniska resultat för patienter.
"Nanotube" er en betegnelse som ofte refererer til små, cylindriske strukturer med nanoskalet størrelse (typisk mellem 1-100 nanometer i diameter og op til flere mikrometer i lengde). De kan være dannet af forskellige materialer, herunder kulstof ("kulstofnanotuber"), metalliske elementer eller oxider.
Kulstofnanotuber (Carbon Nanotubes eller CNTs) er særligt velkendte og studeres intensivt pga. deres unikke egenskaber, herunder meget høj styrke, letvægt, elektrisk ledeevne og termoelektriske egenskaber. De kan have en enkel- eller flerlaget struktur (single-walled eller multi-walled nanotubes) og findes i forskellige former og størrelser.
Nanotuber har potentiale indenfor mange områder, herunder materialevidenskab, elektronik, biomedicin og miljøteknikker. Deres unikke egenskaber gør dem interessante til brug i en række forskellige applikationer, såsom styrkeforstærkning af materialer, nanotekniske senсоre, elektroniske komponenter og lignende.
Det er vigtigt at notere, at der også er bekymringer forbundet med nanotubers brug, herunder mulige negative helbredseffekter ved eksponering for kulstofnanotuber. Derfor forskes der intensivt i at forstå og afbøde disse risici, før nanotubers kommercielle anvendelser bliver mere udbredte.
En dendrimers är en typ av syntetisk polymer med en mycket regelbunden, kulformad struktur. Den består av ett centralt kärnpartikel, som är omgiven av flera skal eller generationer av repetitiva monomerenheter, vilka är organiserade i en hierarkisk och symmetrisk design. Dendrimers har en väldefinierad storlek, form och funktionella grupper på ytan, vilket gör dem användbara som transportvehikel för läkemedel, kontrastmedel eller andra bioaktiva ämnen in i levande system. De kan också användas som katalysatorer, sensorer och i nanotekniken.
"Ophthalmic administration" refers to the application or delivery of medication specifically for the eye and its surrounding structures. This can include eye drops, ointments, gels, or injections directly into the eye. The purpose of ophthalmic administration is to treat various eye conditions, such as infections, inflammation, glaucoma, or dry eyes. It is important to follow proper administration techniques to ensure the medication reaches the intended target and to minimize potential side effects.
Rotaxan är en typ av mekanisk kemisk sammansättning, där en cylindrisk makrocyklisk molekyl (en ring) är rotatoriskt fäst runt en längre, rörlig axelmolekyl. Denna unika struktur ger Rotaxaner potentiala till att användas som maskiner på molekylär nivå. Rotaxaner kan uppvisa intressanta egenskaper såsom kontrollerad translation av axeln inuti ringen, och de har potentialen att användas i nanoteknik, molekylär elektronik och andra tillämpningar som kräver mycket små mekaniska system.
'Silver' är ett grundämne med symbol 'Ag' och atomnummer 47 i periodiska systemet. Det är ett övergångsmetall som naturligt förekommer i sitt renodlade tillstånd samt i legeringar med andra metaller, såsom guld och koppar.
I medicinsk kontext används silver ofta på grund av dess antibakteriella egenskaper. Det kan finnas i olika former, som till exempel silvernanosilver eller kolloidalt silver, som har visat sig kunna eliminera eller reducera bakterier, svamp och vissa virus. Silverpreparat används ofta inom vården för att behandla sår, brännskador och andra infektioner. Dock bör man vara försiktig med överdriven exponering för silver, eftersom det kan leda till en blåaktig hudfärg som kallas argyria.
En tandbeläggning (i vardagligt tal även kallat "tandfyllning") är ett medicinskt ingrepp där en tandläkare tar bort cariös (ruttet) tandmassa och fyller i hålrummet med ett lämpligt material, exempelvis amalgam, komposit eller glasjonomer. Syftet är att återställa tanden så att den fungerar normalt och att förhindra vidare cariös angrepp. Tandbeläggningar kan också användas för att reparera skador på tänderna, till exempel sprickor eller fragment som lossnat.
Nanokapslar är extremt små, höljen som kan användas för att transportera och skydda diverse substanser, till exempel läkemedel, näringsämnen eller bioaktiva molekyler. De har en diameter på mellan 1-1000 nanometer (en miljarddels meter) och består ofta av organiska material som lipider, proteiner eller polymerer. Nanokapslarnas lilla storlek och speciella egenskaper gör dem intressanta inom områdena läkemedelsutveckling, diagnostik och nanoteknologi.
Biosensorteknik (eller biosensorer) är en gren inom analytisk biokemi och teknik, där man utvecklar och använder sig av sensorer som omfattar en biologisk komponent, exempelvis en cell, en antikropp, en DNA-sträng eller en enzym, kombinerat med en transducer. Den biologiska komponenten reagerar specifikt med ett visst ämne (target) och den efterföljande signalomvandlingen som sker i transducern konverterar den biokemiska signalen till en elektrisk signal, som kan mätas och analyseras.
Biosensorer används inom ett brett spektra av applikationer, bland annat inom miljöövervakning, klinisk diagnostik, livsmedelsanalys, processkontroll och säkerhet. De kan ge snabba, känsliga och specifika resultat, vilket gör dem till användbara verktyg inom många olika områden.
"Grön kemi", eller "grönhet i kemi", är ett begrepp som ofta används för att beskriva en hållbar och miljövänlig ansats inom kemin. Det saknas dock en entydig medicinsk definition på begreppet, men det kan grovt sett avse användandet av metoder och substanser som är mindre skadliga för miljön och hälsa än traditionella alternativ.
Exempel på aspekter som ofta associeras med grön kemi inkluderar:
* Användning av biologiskt nedbrytbara material
* Minimering av avfall och energianvändning under produktionen
* Förnyelsebar energi och resurser
* Mindre giftiga alternativ till skadliga kemikalier
* Utforma processer för att minimera miljöpåverkan
Syftet med grön kemi är att minska den negativa miljöpåverkan som ofta associeras med konventionell kemi, samtidigt som man fortfarande kan utveckla och producera nödvändiga kemikalier och produkter.
'Guld' är ett grundämne med symbolen 'Au' och atomnummer 79 på periodiska systemet. Det är en tung, gyllene, metall som har varit känt och använts av människan i tusentals år. I medicinsk kontext kan guld användas i olika former, till exempel som en del av vissa medicinska behandlingar eller terapier.
Ett exempel är den medicinska användningen av guldkonjugerade monoklonala antikroppar (Gold-conjugated monoclonal antibodies) som används inom cancerbehandling för att binda till och eliminera cancerceller.
Guld kan också användas i vissa former av medicinsk utrustning, såsom guldkontaktlinser som används för att behandla svullnad orsakad av grön starr (glaukom).
Det är dock viktigt att notera att överdriven exponering för guld kan vara skadligt och orsaka allergiska reaktioner eller andra hälsoproblem.
"Biomedical technology" kan definieras som tillämpningar av teknik och ingenjörsvetenskap inom medicinen och biologin, med syfte att förbättra människors hälsa och välbefinnande. Detta kan omfatta utvecklingen och användningen av olika typer av teknik, såsom medicinsk utrustning, diagnosverktyg, läkemedel, proteser, och informationsteknologi, för att undersöka, behandla eller förebygga sjukdomar och skador. Biomedicinsk teknologi kan också innefatta metoder för att manipulera biologiska system på cell- och molekylär nivå, till exempel genom genteknik eller nanoteknologi.
"Biologiska datorer" är ett begrepp som ofta används för att beskriva system där biologisk materia, till exempel celler eller DNA, används för att utför informationbehandling och beräkningar. Detta skiljer sig från traditionella datorer som är byggda med elektroniska komponenter.
En medicinsk definition av "biologiska datorer" kan vara:
"Biologiska datorer är system där levande celler, proteiner eller DNA används för att behandla och bearbeta information på ett sätt som liknar hur en traditionell dator fungerar. Dessa system har potentialen att lösa komplexa problem inom medicin och hälsa genom att simulera biologiska processer, diagnostisera sjukdomar och utveckla terapeutiska behandlingar."
Det är värt att notera att det fortfarande finns mycket forskning pågående inom området "biologiska datorer" och definitionen kan variera beroende på kontexten.
Medicinsk bilddiagnostik är en gren inom medicinen som använder olika tekniker för att generera visuella avbildningar av patients kropp eller dess delar. Dessa avbildningar används sedan för att ställa diagnoser, planera behandlingar och bedöma effekterna av behandlingar. Exempel på tekniker inom medicinsk bilddiagnostik är röntgenstrålning, magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), ultraljud och scintigrafi.
En tumör är en abnorm och oftast ocontrollerad tillväxt av celler i eller på kroppen. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade tumörer växer lokalt och tenderar att inte sprida sig till andra delar av kroppen, medan elakartade tumörer kan infiltrera omgivande vävnad och metastasera, det vill säga sprida sig via blod- eller lymfkärlen till andra delar av kroppen.
Elakartade tumörer kan vara cancer i olika former, såsom carcinom, sarcom, leukemi och lymfom. Dessa typer av tumörer har olika orsaker, behandlingsmetoder och prognoser beroende på vilken typ av cell som är involverad och hur aggressivt tumören växer.
Det är viktigt att upptäcka och behandla elakartade tumörer i tid för att öka chanserna till fullständig bot eller förlängt överlevnad.
Bioteknologi definieras som användning av biologiska system, levande organismer, eller derivat derav, för att skapa eller ändra produkter, processer eller tjänster i nästan alla industriella sektorer. Detta kan inkludera exempelvis genteknik, cellodling och andra tekniker som använder sig av biologiska system för att lösa praktiska problem eller skapa nya möjligheter inom områden som medicin, jordbruk, miljövård och industri.
"Bacillus cereus" er en art av bakterier som kan forekomme i visst matvarer, som ris og poteter. Bakterien kan produserer to forskjellige typer toksiner som kan føre til two typees foodborne illness:
1. Den emetiske typen av Bacillus cereus-sykdomen, også kalt "fartsykdom", karakteriseres av plutselig oppkommende oppsvien og er foråkt av et toksin som stimulerer det kasserede nervesystemet til å produserer meget mye vomitiv.
2. Den diarrheiske typen av Bacillus cereus-sykdomen karakteriseres av vannløshet, magepine og diarré, og er foråkt av et andre toksin som skader tarmens slemhinne og fører til utslipp av væske.
Bacillus cereus-bakterien kan overleve ved høye temperaturer og kan gro igjen etter at maten har kokt, noe som gjør den vanskelig å unngå i visse tilfeller.
'Tandläkarvetenskap' (odontology) är den medicinska vetenskapen som handlar om tändernas, käkarnas och munhålas sjukdomar, skador och åkommor, samt deras prevention, diagnos och behandling. Tandläkarvetenskapen inkluderar också studiet av anatomi, fysiologi, patologi och terapi relaterade till mun, tänder och käkar. Dessutom omfattar tandläkarvetenskapen forskning och utbildning inom ortodonti, oral kirurgi, parodontologi, pedodonti, endodonti, prosthodonti och oral medicin.
Kosmetika definieras vanligtvis som produkter som används för att rena, sminka, parfymera, ändra utseende på, skydda eller hjälpa till att bibehålla huden, hår och naglar på människor. Detta inkluderar en mängd olika produkttyper, som exempelvis foundation, mascara, läppstift, parfymer, sköljmedel, hårspray, handcreme med mera. Kosmetika regleras ofta av lagstiftning för att säkerställa att de är säkra att använda och inte innehåller skadliga ingredienser.
I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.
Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.
Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.
'Nanotrådar' refererar till mycket små, fiberformade strukturer på nanometerskalan (en miljarddel av en meter). De kan vara uppbyggda av olika material som kolfibrer, metaller eller keramik. Nanotrådar har ofta en hög längd-bredds-förhållande och stor specifik yta, vilket gör dem intressanta inom flera tekniska områden, till exempel elektronik, energihantering och medicinsk teknik.
I en medicinsk kontext kan nanotrådar användas som del av nanosensorer för att detektera biokemiska signaler eller som en del av nanodelar i läkemedel för att förbättra deras verkan och/eller minska biverkningarna. Dessa tillämpningar är fortfarande under utveckling och kräver fortsatt forskning innan de kan användas kliniskt.
DNA-paketering, eller "nukleosomorganisasjon", refererer til den måte på hvilken DNA er pakket sammen med histonproteiner i eukaryote celler. Nukleosomet, som er den grunnleggende enheten i DNA-paketering, består av ottet store histonproteiner som er omgitt av DNA. Disse histonproteinene har en positiv lading og binder seg til den negativt ladede DNA-stumpen, hvilket fører til at DNA blir pakket sammen i en kompakt struktur.
Denne strukturen er viktig for å passe DNA-molekylet inn i cellkernen og regulere genuttrykk. Paketeringen av DNA påvirkes av postsyntetiske modifikasjoner av histonene, som kan endre lesbarhet og tilgjengelighet av gener. Dette betyr at DNA-paketering spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og cellens funksjon.
Atomkraftmikroskopi, även känt som atomärkraftmikroskopi (AFM) eller skanningstunnelmikroskopi (STM), är en teknik inom ytfysiken som möjliggör direkt visuellt avbildande och mätning av ytor på atomnivå. Den grundläggande principen bakom AFM är att en fin spets, ofta gjord av diamant eller silicium, placeras mycket nära ett provytor och rörs fram och tillbaka över ytan. Spetsen interagerar med atomer på ytan genom krafter som attraktionskrafter, repulsiva krafter och van der Waals-krafter. Genom att mäta denna interaktion kan AFM avbilda ytor med en upplösning på några hundratusendelar av en nanometer, vilket är tillräckligt för att kunna se enskilda atomer.
AFM kan användas för att undersöka olika typer av prov, inklusive ledande och icke-ledande material, biologiska preparat och ytor med komplexa topografier. Den kan även mäta mekaniska egenskaper som styvhet, adhesion och viskositet på atomnivå. AFM är därför ett mycket använt verktyg inom forskning och utveckling inom områden som nanoteknik, materialvetenskap, ytfysik, kemi och biologi.
"Biovetenskaper" är ett samlingsbegrepp för de vetenskaper som studerar levande system, från molekyler till ekosystem. Det inkluderar discipliner som molekylärbiologi, genetik, cellbiologi, fysiologi, biokemi, mikrobiologi, patologi, farmakologi, neurovetenskap, ecologi och evolutionsteori. Biovetenskaperna undersöker struktur, funktion, interaktion och evolution hos levande organismer, samt deras respons på miljöförändringar. Syftet är att öka kunskapen om livets grunder och möjliggöra framsteg inom områden som medicin, jordbruk, miljövård och bioteknologi.
'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.
Dermatology is a medical specialty that focuses on the diagnosis, treatment, and prevention of diseases and conditions related to the skin, hair, nails, and mucous membranes. This can include a wide range of issues such as acne, eczema, psoriasis, skin cancer, and infections. Dermatologists may also perform cosmetic procedures to improve the appearance of the skin or to treat conditions like scars and wrinkles. They complete extensive training, including medical school, internship, and residency in dermatology, before they are eligible to become board-certified in this specialty.
Fullerener är en allotrop form av kol, som består av molekyler med en hollow kul- eller rörformad struktur. De är uppkallade efter arkitekten Buckminster Fuller, på grund av deras likhet med hans geodetiska kupolstrukturer. Den mest kända och studerade fullerenen är C60, som har en struktur som liknar en fotboll. Fullerener har potential att användas inom ett antal områden inom medicinen, till exempel som drug delivery system, inom diagnostisering och inom cancerbehandling.
Magnetite nanoparticles, också kända som järnoxidnanopartiklar (Fe3O4), är mycket små partiklar av magnetiskt järnoxid med en diameter på nanoskalan, det vill säga mindre än 100 nanometer. Dessa partiklar har unika magnetiska egenskaper som gör dem användbara inom områden som medicinsk diagnos och terapi, till exempel inom magnetisk resonans imaging (MRI) och cancerbehandling. Magnetite nanopartiklars låga toxicitet och potential att fungera som värmeledda agenter gör dem också intressanta för termoablativ behandling av cancer.
Nanosfärer är extremt små, sfäriska partiklar med en diameter på mellan 1 och 100 nanometer. De kan vara uppbyggda av oorganiska material som metaller eller keramik, men kan även bestå av organiska material som polymerer eller lipider. Nanosfärer används inom flera områden, till exempel inom läkemedelsutveckling där de kan användas som transportsystem för läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen. De kan också användas inom diagnostik och forskning.
Cell therapy, also known as cellular therapy or cell transplantation, is a medical treatment that involves the use of live cells to replace or repair damaged or diseased cells in the body. This can be done using various types of cells, including stem cells, immune cells, and other specialized cells. The goal of cell therapy is to restore normal function to tissues or organs that have been affected by injury, disease, or aging.
Cell therapy has shown promise in the treatment of a wide range of medical conditions, including cancer, heart disease, diabetes, neurological disorders, and autoimmune diseases. It can be used to replenish cells that have been lost due to injury or disease, such as in the case of type 1 diabetes where insulin-producing beta cells are destroyed by the immune system. Cell therapy can also be used to boost the body's natural ability to heal itself, such as in the case of using stem cells to promote tissue regeneration.
There are several ways that cell therapy can be administered, depending on the type of cells being used and the specific medical condition being treated. Some common methods include injection of cells directly into the affected area, infusion of cells into the bloodstream, or transplantation of cells into a patient's own body or into a donor's body.
While cell therapy holds great potential for treating many diseases and conditions, it is still an emerging field with many challenges to overcome, including issues related to safety, efficacy, and standardization. More research is needed to fully understand the potential benefits and risks of this treatment approach.
Transmissionselektronmikroskopi (TEM) är en teknik inom elektronmikroskopi där ett elektronljus passerar genom ett preparat och projiceras på en skärm eller en detektor, vilket ger en förstorad bild av preparatet. TEM används ofta för att studera strukturen hos material på nanometerskalan, såsom biologiska preparat, polymerer och mineraler.
I TEM accelereras elektronerna med hjälp av en elektronkanon till höga hastigheter och fokuseras med magnetiska linsystem. Elektronerna passerar sedan genom ett ultra tunn preparat (typ 50-100 nm tjockt) som är belagt på en transparent underlag, såsom ett glasrutplätt eller en polymerfilm. Preparatet absorberar och diffuserar elektronerna på olika sätt beroende på dess struktur och sammansättning, vilket ger upphov till kontrast i den projicerade bilden.
Denna teknik ger mycket hög upplösning jämfört med ljusmikroskopi, upp till 0,2 nm, och möjliggör detaljerad analys av strukturen hos material på atomär skala. TEM används också för att identifiera och analysera nanomaterial, kristallstruktur, defekter i material och för att studera interaktioner mellan biologiska preparat och nanomaterial.
Zinkoxid (ZnO) är ett oorganiskt ämne som används som ett vitt pigment och som kan ha antibakteriella egenskaper. Det är en oxid av zink, och förekommer naturligt i mineralet zinkit. Zinkoxid används ofta i kosmetiska produkter, medicinska salvor och bandage, tandkräm, solskyddsmedel och andra topiska produkter på grund av dess förmåga att motverka bakteriersväxt och fungera som ett skyddande skal. Det är också en vanlig ingrediens i vissa typer av medicinskt tillbehör, såsom suturer och tandfyllningar.
DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.
DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.
Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.
A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.
B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.
RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.
I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.
Toxikologi definieras som ett forskningsfält och en vetenskap som handlar om de giftiga effekterna av kemiska ämnen på levande organismer, inklusive människor. Toxikologin undersöker hur dessa kemikalier absorberas, distribueras, metaboliseras och elimineras i kroppen, samt deras mekanismer för skada på celler och vävnader. Denna information används ofta för att bedöma riskerna med olika kemikalier och utforma säkerhetsrekommendationer och regleringar för att skydda människor och miljön.
"Biomimetics" (alternativt stavat "biomimicry") är ett interdisciplinärt forskningsområde som fokuserar på att efterlikna och tillämpa principer, former, mekanismer och funktioner hos biologiska system i tekniska lösningar. Målet är ofta att skapa hållbara, effektiva och miljövänliga innovationer genom att inspireras av naturen. Biomimetiken kan tillämpas inom många olika områden, såsom materialvetenskap, design, arkitektur, medicin och robotik.
Exempel på biomimetiska lösningar är:
- Lotuseffekten i ytbehandlingar som efterliknar lotusbladens hydrofoba yta för självrensande egenskaper
- Velcro, som är baserat på hakremmar mekanismen hos vissa växter
- Biologiskt inspirerade robotar och proteser som efterliknar rörelsemönster hos djur eller människor
Nanokomposit är ett material som består av två eller fler olika faser, där minst en av faserna har dimensioner i nanostorleksordningen (1-100 nanometer). I en nanokomposit är de olika faserna ofta utformade så att de ger materialet unika egenskaper som inte finns hos de enskilda komponenterna. Exempel på användningsområden för nanokompositer inkluderar elektronik, medicin, transportsektorn och konstruktion.
Ljusterapi, även känd som ljusterapi eller fototerapi, är en behandlingsmetod där patienten exponeras för speciella typer av ljus för att behandla olika medicinska tillstånd. Det vanligaste sättet att leverera ljuset är genom en ljuslampa som efterbildar naturligt dagsljus, ofta med en intensitet på 10 000 lux.
Den vanligaste användningen av ljusterapi är för att behandla säsongsbunden depression (SAD), även känd som vinterdepression. Andra tillstånd som kan behandlas med ljusterapi inkluderar sömnstörningar, jetlag, hjärnskador och olika hudsjukdomar som psoriasis och eksem.
Ljusterapi verkar genom att påverka kroppens biologiska urklocka (cirkadian rytm) och öka produktionen av serotonin, ett signalsubstans i hjärnan som är involverat i stämningsreglering. Vid behandling av säsongsbunden depression rekommenderas ofta att patienten sitter eller arbetar nära en ljuslampa under morgontimmarna under en period på 20 till 60 minuter varje dag, under flera veckor eller månader.
Det är viktigt att notera att ljusterapi bör användas under medicinsk övervakning eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.
'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
Nanofibrer är fiberartade material med minst en dimension i nanometerskalan, typiskt mellan 10-1000 nanometer. I medicinsk kontext refererar termen ofta till syntetiska eller naturliga polymerfibrer med mycket små diameterer och stor specifika yta, vilket gör dem användbara inom områden som vävnadstillväxt, läkemedelsdosering och skyddsmasker. Nanofibrer kan tillverkas genom olika tekniker, såsom elektrospinnning eller själv sammansättning.
'Alternativ till djurförsök' refererar inom medicinsk forskning till metoder och strategier som kan användas istället för traditionella djurförsök. Detta inkluderar bland annat:
1. In vitro-metoder: Använder sig av cellkulturer, organoider eller andra icke-hela levande system för att studera biologiska processer och effekter av olika ämnen.
2. Bioinformatik och datamodellering: Användning av datorbaserade simuleringar och modeller för att förstå biologiska system och möjliga läkemedelsverkningar.
3. Mikrofluidik: Använder små, integrerade system för att manipulera och analysera biologiska fluider och celler på mikrometerskalan.
4. Tvärvetenskaplig forskning: Samarbete mellan olika discipliner som kan ge insikt i alternativa metoder för att undvika användandet av djurförsök.
5. Äldre data och resurser: Användning av befintliga data från tidigare forskningsstudier, kliniska prövningar eller publicerade resultat kan hjälpa att undvika nya djurförsök.
6. Mikrobiomforskning: Studier av mikroorganismer som lever i och på kroppen kan ge insikt i deras roll i sjukdomar och möjliga behandlingsalternativ, vilket kan minska behovet av djurförsök.
Dessa alternativa metoder till djurförsök utvecklas kontinuerligt för att bli allt mer avancerade och pålitliga, med målet att minimera användandet av djur i forskning och utveckling av nya läkemedel.
I en medicinsk kontext, kan "polymerer" definieras som stora molekyler byggda upp av upprepade enheter (monomerer) som är kemiskt bundna till varandra. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, exempelvis som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjort för användning inom medicinen.
Exempel på artificiella polymerer inkluderar biokompatibla material som polymetylmetakrylat (PMMA), polyvinylklorid (PVC) och polyetylentereftalat (PET), som används i olika medicinska tillämpningar, såsom kontaktlinser, kateter, implantat och medicinsk emballage. Andra exempel är polymerer använda som läkemedelsutdelande system, såsom polymerbaserade nanopartiklar och hydrogeler, som kan användas för att kontrollerad och långsam frisättning av läkemedel.
I'm sorry for any confusion, but "Magnetism" is not a medical term or concept. It is a fundamental force of nature that describes the behavior of magnetic fields and magnetic materials. If you have any questions related to physics or another topic, I would be happy to help answer those!
Biomimetiska material, även kända som biomimetiska polymerer eller kompositer, är konstgjorda material som efterliknar egenskaper hos levande vävnader eller strukturer i naturen. De utvecklas ofta för att användas inom medicinsk teknik och design av medicinska enheter, såsom proteser, implantat och regenerativ medicin.
Biomimetiska material kan ha en rad olika egenskaper beroende på deras tillämpning. Exempelvis kan de vara elastiska, starka, lätta, hållbara eller ha förmågan att stödja celltillväxt och differentiering. De kan också vara utformade för att ha en specifik topografi eller struktur som liknar den hos ett visst biologiskt material, till exempel kollagenfibriller i brosk eller mikrostrukturen på fiskskal.
Denna typ av material kan tillverkas genom olika tekniker, såsom elektrospinnning, 3D-printning och självorganiserande processer. De kan också innehålla biologiskt aktiva ämnen, som peptider eller proteiner, för att påverka cellrespons och funktion.
Biomimetiska material används ofta inom områden som ortopedisk kirurgi, tandvård, ögonkirurgi och hjärt-kärlsjukvård, men de kan också ha potential att användas inom andra medicinska områden.
'Animal welfare' är en term inom veterinärmedicin och djurvetenskap som refererar till behandlingen och hållandet av djur på ett sätt som respekterar deras naturliga behov och välbefinnande. Det innefattar att ge djuren en god livskvalitet, skydda dem från smärta, lidande och skada samt uppmuntra positiva erfarenheter och beteenden.
En central del av djurskydd är de fem friheterna som uttrycks av Farm Animal Welfare Council (FAWC):
1. Frihet från hunger och törst - tillgång till tillräckligt med vatten och föda för att upprätthålla full god hälsa och produktivitet.
2. Frihet från obehag och stress - möjlighet att leva i en miljö som är skyddad från yttre faror och stressfaktorer.
3. Frihet från smärta, skada och sjukdom - tillgång till preventiv vård och behandling av sjukdomar och skador.
4. Frihet att uttrycka normalt beteende - möjlighet att leva i en miljö som möjliggör naturliga beteenden och social interaktion med artfränder.
5. Frihet från rädsla och ångest - möjlighet att leva utan rädsla och ångest genom att behandlas med respekt och värdighet.
Dessa principer gäller inte bara för bonddjur, utan även för sällskapsdjur, djur i zoo och djur som används inom forskning och underhållning.
Farmaceutisk teknologi definieras som den vetenskapliga disciplinen som handlar om utformning, utveckling, framställning, kontroll och kvalitetssäkring av läkemedel. Den inkluderar också studiet av hur olika läkemedelsformer påverkar läkemedlets farmakokinetik och farmakodynamik, det vill säga absorption, distribution, metabolism och elimination i kroppen samt verkan på kroppens celler och system. Farmaceutisk teknologi omfattar också att förbättra läkemedelsformernas hållbarhet, stabilitet och säkerhet, samt att utveckla nya leveranssystem som till exempel nanomediciner och andra avancerade terapeutiska system.
Individualized medicine, also known as personalized medicine, refers to a medical model that incorporates both genetic and environmental information to prevent, diagnose, and treat diseases on a patient-by-patient basis. This approach takes into account each person's unique genetic makeup, lifestyle, and environment to tailor medical treatments to their specific needs.
In individualized medicine, healthcare providers use various tools such as genomic testing, biomarker analysis, and other diagnostic tests to identify the underlying causes of a patient's symptoms or disease risk. Based on this information, they can develop targeted therapies that are more likely to be effective and less likely to cause adverse reactions.
Individualized medicine has the potential to improve healthcare outcomes by reducing unnecessary treatments, minimizing side effects, and increasing the chances of successful treatment. It is an emerging field that holds great promise for transforming the way we approach medical care.
Environmental care, även kallat miljövård eller miljöskydd, är ett samlingsbegrepp för aktiviteter och åtgärder som syftar till att skydda, vårda och förbättra miljön. Det innefattar att minska eller eliminera negativa påverkan från mänsklig verksamhet på naturen och hälsan hos levande varelser, inklusive människor.
Miljövård kan omfatta en rad olika aspekter, till exempel att:
* Minska luft-, vatten- och markföroreningar
* Skydda naturresurser som mark, vatten och biologisk mångfald
* Förhindra klimatförändringar genom att minska utsläpp av växthusgaser
* Främja hållbara livsstilar och produktionssätt
* Följa och efterlev miljölagar och regler
Miljövård är en viktig del av den offentliga hälsovården, eftersom en skadad eller utsatt miljö kan ha negativa konsekvenser för människors hälsa.
'Inhalationsexponering' refererer til å inhale, eller ande inn, stoffer som kan være skadelige for lungene og/eller hele kroppen. Dette kan forekomme ved uventet eksponering for luftforurening, røyk, giftstoffer eller andre skadelijke partikler i arbeidsmiljøet eller i hverdagen.
Sådanne stoffer kan føre til en rekke helseproblemer, blant annet lungesvikt, astma, allergi, kreft og andre respiratoriske lidelser. Personennes sårbarhet for disse skadene varierer, og det kan være vanskelig å måle eksakt hvor mye som er nok til å føre til skade. Derfor er forebygging av inhalationsesposering viktig for å beskytte helsen.
Molecular imaging är en teknik inom medicinen som kombinerar molekylärbiologi och medicinsk bildbehandling. Den innebär att man använder speciella markörer, vanligen radioaktiva ämnen eller kontrasterande med kontrastmedel som är synliga i bilddiagnostiska verktyg, för att följa upp specifika molekyler, celler eller processer in vivo i levande organismer. Detta möjliggör tidiga diagnostisering av sjukdomar och övervakning av behandlingseffekter på molekylär nivå.
Farmaceutisk kemi, også kendt som medicinal kemi, er et forskningsområde der ligger på grænsen mellem kemi og medicin. Disciplinen beskæftiger sig med at forstå de kemiske processer der styrer udviklingen, produktionen og virkningen af lægemidler.
Farmaceutisk kemi dækker over en bred vifte af emner, herunder syntese af nye lægemiddelkandidater, opklaring af deres molekylære mekanismer og farmakologiske egenskaber, design af optimale farmaceutiske formuleringer samt studier af absorption, distribution, metabolisme og ekskretion (ADME) af lægemidler i kroppen.
Formålet med farmaceutisk kemi er at udvikle sikkere og effektive lægemidler, der kan anvendes til forebyggelse, diagnostik og behandling af sygdomme. Disciplinen spiller en central rolle i udviklingen af nye terapeutiske strategier og er et vigtigt redskab i kampen mod sygdomme verden over.
Polyglykolsyra, även känd som polyetylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ionisk polymersubstans som består av en lång kedja av etylenglykolenheter som är kopplade till varandra. Den kan användas i medicinska sammanhang som ett excipient, det vill säga som ett hjälpmedel för att förbättra en läkemedels formulering eller leverans. PEG har förmågan att lösa upp och stabilisera andra substanser, och kan också användas som en glidmedel för att underlätta injektion av läkemedel.
I medicinska sammanhang finns PEG i olika molekylvikter och kan ha olika funktioner beroende på användningsområdet. Exempelvis kan PEG användas som ett kolonoskopipreparet för att rengöra tjocktarmen före en kolonoskopi, eller som ett aktivt ingrediens i vissa läkemedel där den fungerar som en penetrationsförbättrare. PEG kan också användas som ett vektor för att leverera genmaterial till celler i genteknik och gene therapy.
I allmänhet är PEG säker och väl tolererad vid användning i medicinska sammanhang, men det kan förekomma biverkningar som allergiska reaktioner eller irritation på injektionsstället.
'Ferriferrous complexes' eller 'ferrifere bindinger' refererer til kemiske forbindelser der inneholder jern i dets ferrisk form (Fe(III)), hvor jernet er bundet til andre atomer, molekyler eller ioner med en koordineringsgeometri som oftest er oktaedrisk eller tetraedrisk. Disse forbindelser kan være organiske eller anorganiske, og de spiller en viktig rolle i biologiske systemer, særlig i relasjon til oxygen transport og lagring i levende organismer. Et velkjent eksempel er hemoglobin, et protein i røde blodceller hos mennesker og andre dyr, der transporterer ilt ved å binde seg til en ferriferrous kompleks av jern (Fe(II)) som kallas hemet.
Läkemedelsberedning kan definieras som den process där ett eller flera råvaror (aktiva substanser) och/eller färdiga läkemedel kombineras, formas, tillförs speciella egenskaper eller paketeras för att skapa en individuell dos eller formulering av ett läkemedel, specialdesignad för en viss patient eller grupp av patienter med specifika medicinska behov. Detta kan ske i en apotek, sjukhus, klinik eller under kontrollerade laboratorieförhållanden. Beredningarna kan vara i form av tabletter, kapslar, lösningar, suspensioner, emulsioner, salvor, krämer och andra farmaceutiska former beroende på patientens preferens, läkemedelsformulering och administrationsväg.
Ett farmaceutiskt preparat är en formulerad substans eller en kombination av substanser för therapeutisk eller prosaiskt bruk, som är framställd enligt god farmaceutisk praxis (GFP) av en auktoriserad och regleringsmyndighetsgodkänd farmaci. Preparatet kan vara i olika farmaceutiska formuleringar, såsom tablettform, kapslar, salvor, lozenges, droppar eller injicerbara lösningar. De aktiva ingredienserna och eventuella excipienter (tillsatsmedel) är specificerade i en farmakopé, som innehåller standardiseringskrav för läkemedelskvalitet. Preparatet kan vara receptbelagt eller över-the-counter (OTC), beroende på dess indikation och potentiala risker och biverkningar.
Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.
En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.
Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.
Siliciumdioxid (SiO2) er en kjemisk forbindelse bestående av silisium og ilt. Det forekommer naturlig i flere mineraler, som kvarts og sand, og er også kjent under navnet kiselsyre. Siliciumdioxid er en viktig komponent i mange materialer, blant annet glas og betong. I medicinen kan silikonholdige implantater fremstilles av silikonskum med innlegging av siliciumdioxidpartikler for å redusere risikoen for dannelse av kapselforming rundt implantatet.
RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.
RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.
Det finnes tre hovedtyper av RNA:
1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.
I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.
Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.
Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:
1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.
I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.