Mukoepidermoid tumör
Spottkörteltumörer
Karcinom
Spottkörtlar, mindre
Parotid Neoplasms
Adenolymfom
Mukoepidermoid tumor
Karcinom, adenocystiskt
Luftstrupstumörer
Adenom, pleomorft
Skivepitelkarcinom
Acinärcellskarcinom
Karcinom, hepatocellulärt
Sublinguala körteltumörer
Karcinoma in situ
Tumörmarkörer, biologiska
Genfusion
Käkhåla
Panoramaradiografi
Karcinom, papillärt
Tumörstadieindelning
Prognos
Onkogenproteiner, fusion
Förhårdning
Duktal karcinom, bröst
Basalcellskarcinom
En mukoepidermoid tumör är en sällsynt cancerart som främst förekommer i körtlar i huvud och hals, men kan även påträffas i andra kroppsdelar som lungor, bröst, tarmar och könsorgan. Tumören karaktäriseras av att den består av både skivepitel- och slemhinneceller (mukoepidermoid). Den kan vara av olika storlek och malignitet, allt ifrån lågmaligna till högmaligna former. Symptomen varierar beroende på var tumören sitter, men kan inkludera sväljningsbesvär, smärta, hosta eller utslag. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören, i vissa fall kompletterat med strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (kemoterapi).
Spottkörteltumörer, eller sklerokrinoide tumörer, är sällsynta benigna (godartade) tillväxter i spottkörteln (glandula salivaris). De utgör ungefär 10 procent av samtliga spottkörteltumörer. Tumören består av ett nästan exklusivt aggregat av slemhinnesälceller, så kallade sklerokrinocyter, som bildar små knutar eller nystan i salivkörtelns utförsgångar.
Spottkörteltumörer är oftast små och växer långsamt över tid. Symptomen kan inkludera en smärtsam, ömmande känsla eller en uppfylld känsla i kinden där tumören finns, sväljningssvårigheter, torka i munnen och/eller en förändrad smakupplevelse. I vissa fall kan spottkörteltumörer leda till en ökad risk för infektion i munhålan.
Även om de flesta spottkörteltumörer är godartade, kan de i sällsynta fall bli elakartade (maligna). Dessa tumörer kallas adenoid cystiska karzinom och är mycket aggressiva. De kan inkräktas på omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att spottkörteltumörer diagnostiseras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer och för att säkerställa den bästa möjliga utgången för patienten. Behandlingen kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller en kombination av båda.
Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.
Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.
Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).
"Minor salivary glands" refer to the smaller exocrine glands in the body that produce and secrete saliva. These glands are located throughout the oral cavity, with the majority found in the soft tissues of the lips, palate, and cheeks. They are responsible for producing a significant portion of the saliva used for lubrication, digestion, and maintenance of oral health. Unlike the larger parotid and submandibular glands, the minor salivary glands are generally too small to be seen or felt during a physical examination.
'Parotid neoplasms' refererar till abnorma tillväxt eller förändringar i form av godartade ( icke cancerartade ) eller maligna ( cancerartade ) tumörer i parotisgländan, den största körteln som producerar saliv i huvudet. Parotidgländerna är en par av gländer belägna framför och under öronskålen.
Godartade parotidneoplasmer kan vara bland annat pleomorfa adenomer, Warthins tumör eller basalcellsadenomer. Dessa är oftast långsamt växande och ger mildare symtom som smärta eller svullnad i området.
Maligna parotidneoplasmer kan vara bland annat mucoepidermoid carcinom, adenoid cystic carcinom eller squamous cell carcinom. Dessa är mer aggressiva och kan sprida sig till andra delar av kroppen. Symtomen på maligna tumörer kan inkludera snabb växande svullnad, smärta, otillräcklig öppning av munnen eller ansiktsförlamning.
Behandlingen för parotidneoplasmer kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumören.
Adenolymfom är inte en etablerad medicinsk diagnos. Det kan vara ett stavfel eller en förväxling med andra medicinska tillstånd, såsom adenom och lymfom.
Ett adenom är en godartad neoplasi (ett abnormt vävnadsutvecklingssätt) som består av glandulära celler. Det kan förekomma i olika kroppsdelar, men de flesta adenomen utvecklas i tarmarna eller könsorganen.
Lymfom är en onkologisk diagnos och innebär att det finns en malign (ont) neoplasi av lymfocyter (vita blodkroppar). Lymfomer kan delas upp i två huvudgrupper: Hodgkin-lymfom och icke-Hodgkin-lymfom.
Om ni hade tänkt fråga efter en annan diagnos eller begrepp, vänligen försök igen och jag ska göra mitt bästa för att besvara er fråga.
En mukoepidermoid tumor är en sällsynt sorts salivkörtelstumör som kan uppstå i alla typer av salivkörtlar, men vanligast är att de förekommer i de mindre salivkörtlarna i munhålan och svalget. Tumören består av olika typer av celler, bland annat hudceller (epidermoidceller) och slimceller (mukusceller), och kan variera i storlek och aggressivitet. De flesta mukoepidermoid tumörerna är godartade (benigna), men en del kan bli elakartade (maligna) och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på en mukoepidermoid tumör kan variera beroende på var den sitter och hur stor den är, men de vanligaste symptomen är smärta, svullnad och/eller utslag i området kring salivkörteln. Diagnosen ställs vanligtvis genom en biopsi och undersökning av vävnaden under mikroskop. Behandlingen består oftast av kirurgiskt avlägsnande av tumören, men i vissa fall kan strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling vara aktuella om tumören är elakartad och har spridit sig.
Adenocystic carcinoma is a rare type of cancer that can occur in various organs and tissues of the body, but it most commonly affects the salivary glands, particularly the minor salivary glands located in the roof of the mouth. This type of cancer arises from the glandular cells that line the ducts of the salivary glands, and it is characterized by its slow growth and tendency to spread along nerves.
Adenocystic carcinoma is typically a low-grade malignancy, which means that it grows slowly and is less likely to metastasize or spread to other parts of the body compared to higher-grade cancers. However, it can still invade nearby tissues and structures, making it difficult to completely remove with surgery.
The symptoms of adenocystic carcinoma depend on the location of the tumor. In the salivary glands, it may cause painless swelling or a lump in the mouth, neck, or face. Other possible symptoms include numbness, weakness, or difficulty moving facial muscles.
Treatment for adenocystic carcinoma typically involves surgery to remove the tumor, followed by radiation therapy to kill any remaining cancer cells. In some cases, chemotherapy may also be used. The prognosis for adenocystic carcinoma varies depending on the location and size of the tumor, as well as the stage of the disease at diagnosis.
Luftstrups tumörer, även kända som trakeala eller laryngotracheala tumörer, är sällsyna cancerformer som utgår från luftstrups epitelgeväv. De kan vara både godartade och elakartade.
Elakartade luftstrups tumörer delas vanligtvis in i två kategorier: squamösa cellkarzinom och adenoid cystisk karzinom. Squamös cellkarzinom är den vanligaste typen av elakartad luftstrups tumör och utgår från platta, skivformade celler i luftstrups slemhinnan. Adenoid cystisk karzinom är en ovanlig typ av cancer som ofta växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen.
Symptomen på luftstrups tumörer kan inkludera hosta, halsont, andnöd, rörelsebegränsning i struphuvudet, sväljningsbesvär, blodiga slemharkorn och hesa röst. Behandlingen av luftstrups tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.
Adenom, pleomorfi betecknar en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör som kan uppstå i olika kroppsdelar, vanligtvis i tarmen eller urinvägarna. Ordet "pleomorft" refererar till att cellerna innehåller ovanliga variationer i storlek, form och kärninnehåll.
En pleomorf adenom består av blandade typer av epitelceller (ytliga celler som lining hud eller slemhinnor) och stromaceller (underliggande bindvävsceller). Dessa celler kan ha olika former, storlekar och kärninnehåll. Pleomorfa adenomer är oftast små och orsakar inga symtom, men i sällsynta fall kan de växa och leda till besvär eller bli onkologiska (cancerösa).
Det är viktigt att notera att en pleomorf adenom inte ska förväxlas med en pleomorf sarcoma, som istället är en ondartad tumör.
Sjævrektalcancer, også kendt som skivepitelcancer, er en type kræft der dannes i slimhinden (den mukøse membran) i fordøjelsessystemet. Navnet "skivepitelcancer" kommer fra det faktum at cellerne i slimhinden er organiseret i lag, hvor de øverste celler danner et fladt lag, der minder om en skive (eller "flade epitel").
Skivepitelcancer opstår som regel i tyktlejet eller endetarmen, men kan også forekomme andre steder i fordøjelsessystemet. Faktorer såsom tobacco ryging, alkohol misbrug, infektion med humane papillomavirus (HPV) og en historik om inflammatoriske tarmsygdomme kan øge risikoen for at udvikle skivepitelcancer.
Symptomer på skivepitelcancer kan inkludere blødninger fra endetarmen, ændret afføringsmønster, vægttab, træthed og mavesmerter. Hvis kræften er i en tidlig fase, kan den ofte behandles med kirurgi alene, mens avanceret stadie kræft kan kræve kombineret behandling med kirurgi, strålebehandling og/eller kemoterapi.
Acinärcellskarcinom är en sällsynt och aggressiv form av cancer som utgår från de små körtlar (acinarceller) i bukspottkörteln som producerar digestiva enzymer. Denna typ av cancer tenderar att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen, vilket gör den svår att behandla. Symptomen på acinärcellskarcinom kan variera beroende på var cancercellerna har metastaserat, men de vanligaste symptomen inkluderar buksmärtor, viktminskning och aptitlöshet. Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på cancerstadiet och allmänt hälsotillstånd hos patienten.
Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.
"Papillary cystadenoma" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av godartig ( icke cancertagen) tumör som vanligtvis utvecklas i körtlar i kroppen, särskilt i äggstockarna eller sköldkörteln. Tumören karakteriseras av cystor (fluidfyllda säckar) och papiller (fingerliknande utväxter) som bildas inuti cystorna.
I de flesta fallen är papillary cystadenoma ofarliga, men de kan i vissa fall växa till en betydande storlek och orsaka symtom såsom smärta eller onormalt magevju. I dessa fallen kan kirurgiskt avlägsnande vara nödvändigt.
Det är viktigt att notera att om papillary cystadenoma inte behandlas korrekt, finns det en liten risk för att den kan bli cancertagen över tid. Därför bör alla misstänkta fall av tumörer undersökas och övervakas av en läkare.
Maxillary neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the maxilla, which is the upper jawbone. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Benign maxillary neoplasms are slow-growing and rarely spread to other parts of the body, while malignant neoplasms are aggressive and can invade surrounding tissues and organs.
There are various types of maxillary neoplasms, including squamous cell carcinoma, adenocarcinoma, mucoepidermoid carcinoma, lymphoma, osteosarcoma, and chondrosarcoma. The symptoms of maxillary neoplasms may include swelling or a lump in the mouth or face, pain or numbness, loose teeth, difficulty swallowing or speaking, and nosebleeds.
The diagnosis of maxillary neoplasms typically involves a combination of physical examination, imaging tests such as CT or MRI scans, and biopsy to determine the type and extent of the tumor. Treatment options may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches, depending on the type and stage of the neoplasm.
"Bronkialtumörer" refererar till tumörer eller cancer som utvecklas i de luftvägarna (bronki) som för luften in och ut från lungorna. Det finns två huvudsakliga typer av bronkialtumörer:
1. Bronkialcancer: Detta är en form av lungcancer som utvecklas i de stora luftvägarna (bronki). Ovanligare än andra former av lungcancer, men ofta diagnostiseras i ett sen skede och kan vara aggressiv. Rökning är den främsta riskfaktorn för bronkialcancer.
2. Bronkiektasi: Detta är en sällsynt, kronisk lungsjukdom som orsakar permanent utvidgning av de mindre luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Bronkiektas kan leda till upprepade lunginfektioner och andningssvårigheter. Det är inte cancer, men det kan öka risken för att utveckla lungcancer.
I medicinska sammanhang används ofta termen "centrala lungcancer" som synonym till bronkialcancer, eftersom tumören ofta växer i de centrala luftvägarna (bronki) nära luftstrupen (trachea).
'Gomtumörer' (i engelska: 'Benign tumors') är en typ av godartade tillväxter som kan uppstå i olika vävnader i kroppen. De skiljer sig från elakartade tumörer (maligna tumörer) genom att de inte sprider sig till andra delar av kroppen och att de sällan hotar patientens liv.
Gomtumörer kan vara sammansatta av olika typer av celler, beroende på vilken vävnad de utvecklas i. Exempel på gomtumörer inkluderar:
1. Lipomer: En tumör som består av fettsvävnad.
2. Nevus: En samling av pigmentceller, även känd som mole.
3. Fibrom: En tumör som består av bindvävsceller.
4. Adenom: En tumör som utvecklas i en körtel och består av glandulära celler.
5. Hemangiom: En tumör som består av blodkärl.
6. Osteom: En tumör som utvecklas i benvävnad.
Även om gomtumörer sällan är livshotande, kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats. I vissa fall kan det vara nödvändigt att avlägsna tumören genom kirurgi.
'Käkcysta' (dental cyst) är en benign (godartad) tumör eller vävnadsombildning som bildas i eller kring tanden, oftast i käkbenet. Det finns olika typer av käkcystor, men de flesta orsakas av infektioner eller trauma till en tand. En cysta består av en hålighet fylld med vätska eller luft och omges av en vävnadskapsel. Om en käkcysta inte behandlas kan den bli allt större och leda till skada på angränsande tänder, benvävnad och andra strukturer i munhålan. I vissa fall kan en käkcysta också bli cancertagen, men detta är sällsynt. Behandlingen av en käkcysta innebär oftast att den töms och/eller avlägsnas tillsammans med den orsakande tanden eller rotkanalen.
Sublinguala körteltumörer är ovanliga tumörer som utvecklas i den sublinguala körteln, som är en av de tres salivkörtljorna i munhålan. Den sublinguala körteln är belägen under tungan och producerar saliv. Sublinguala körteltumörer kan vara både godartade ( icke cancerbildande) och elakartade (cancerbildande). De flesta sublinguala körteltumörerna är godartade, men de elakartade tumörerna kan vara mer aggressiva och ha en högre risk för att sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på en sublingual körteltumör kan inkludera en smärtande knöl under tungan, sväljningssvårigheter eller problem med talandet. Behandlingen består ofta av kirurgiskt tillfällena och i vissa fall strålbehandling eller kemoterapi beroende på typen av tumör.
'Karcinom i situ' (CIS) är en term inom patologi och onkologi som betecknar en tidig form av cancer, där cancercellerna ännu inte har spritt sig utan begränsar sig till det ursprungliga vävnadsområdet. CIS innebär att cellerna har förändringar som är karakteristiska för cancer, men de har inte penetrerat basalmembranet och spridit sig till omgivande vävnad eller till andra delar av kroppen.
CIS kan ses som en precancerös tillstånd, eftersom det finns en risk att den kommer att utvecklas till en invasiv cancer om den inte behandlas. Det är viktigt att notera att CIS inte alltid kommer att leda till cancer, men det är ett tecken på att cellerna har förändrats och kan vara ett indikation på ökad risk.
Exempel på platser där karcinom i situ kan uppstå inkluderar:
* Bröstcancer (DCIS - duktal carcinoma in situ)
* Skvamös cellcancer i lungorna (SCCIS - squamous cell carcinoma in situ)
* Högt gradig cellytisk skivepitelcancer i cervix (CGIN - cervical glandular intraepithelial neoplasia, grade 3)
Behandlingen av CIS kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller observation beroende på typen och placeringen av tillståndet samt andra faktorer som ålder, allmäntillstånd och personliga preferenser.
Underkäkstumör (latin: Tumor mandibulae) är en allmän term för olika slags abnorma tillväxt eller tumörer i underkäken. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan uppstå från olika typer av vävnader i underkäken, såsom benvävnad, mjukvävnad, kärlvävnad eller nerver.
Godartade underkäkstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer, som tänder, käkar eller nerver.
Elakartade underkäkstumörer däremot växer snabbare och sprider sig lättare till andra delar av kroppen genom att metastasera (sprida cancerceller). De kan orsaka allvarliga skador på omgivande vävnader och organ.
Exempel på vanliga typer av underkäkstumörer inkluderar ameloblastom, odontom, central granulocytär myoblastom, cherubism, fibrosarkom, osteosarkom och plasmacytom.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.
Sjukdomar i tårapparaten, även kända som tårgångssjukdomar, är en grupp med olika medicinska tillstånd som alla påverkar tårgången och tårproduktionen. Här är några exempel på sjukdomar i tårapparaten:
1. **Törre ögon (Keratoconjunctivitis sicca):** Detta är ett tillstånd där individen har en minskad tårproduktion eller förändrade tår, vilket orsakar torra och irriterade ögon. Törre ögon kan vara ett tecken på annan sjukdom, såsom Sjögrens syndrom, diabetes eller Parkinson.
2. **Blefarit:** Detta är en inflammation av ögonlockens kantar, vanligtvis orsakad av bakterier eller ökar i talgkörtelaktiviteten. Blefarit kan leda till irriterade och rodnande ögon, krustor på ögonlocken och en klibbig känsla i ögonen.
3. **Hordeolum (Sty):** Detta är en infektion av en ögonlocksgång som orsakas av bakterier. Hordeolum visar sig ofta som en smärtsam, röd knöl på ögonlockskanten och kan vara förknippad med svullnad och sår.
4. **Kloropsi (Ögonlockssvullnad):** Detta är en svullnad av ögonlocken som orsakas av ett ökat vattentryck i kroppen, allergier eller infektioner. Kloropsi kan vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, såsom njursjukdom eller hjärtsvikt.
5. **Dacryocystitis:** Detta är en infektion i tårkörtlarna som orsakas av bakterier och kan leda till smärta, svullnad, rödhet och slem i ögonvrån. Dacryocystitis kan vara ett tecken på en obstruktion i tårgången.
6. **Entropion (Ögonlockvridning):** Detta är en tillstånd där ögonlocket vänds inåt och rynkar sig, vilket orsakar irriterade ögon och rodnad. Entropion kan vara förknippad med åldersrelaterad slapphet i ögonmuskler eller trauma till ögonlocken.
7. **Ektropion (Ögonlockvriding):** Detta är en tillstånd där ögonlocket vänds utåt, vilket orsakar torra och irriterade ögon. Ektropion kan vara förknippad med åldersrelaterad slapphet i ögonmuskler eller trauma till ögonlocken.
8. **Tårflödesstörning:** Detta är en tillstånd där tårproduktionen är för liten eller överdriven, vilket orsakar torra och irriterade ögon. Tårflödesstörning kan vara förknippad med åldersrelaterad slapphet i ögonmuskler eller trauma till ögonlocken.
9. **Tårgångsinflammation:** Detta är en inflammation av tårkanalen som orsakas av bakterier och kan leda till smärta, svullnad, rödhet och slem i ögonvrån. Tårgångsinflammation kan vara ett tecken på en obstruktion i tårgången.
10. **Ögonlockcyst:** Detta är en liten vätskefylld blåsa under huden som bildas när ögonlockets svettkörtlar blockeras. Ögonlockscyster kan vara små och orsaka inga besvär, men de kan också bli stora och irriterande.
11. **Ögonlocktumör:** Detta är en tumör som bildas i ögonlocket. Ögonlockstumörer kan vara godartade eller elakartade och behöver behandlas av en läkare.
12. **Ögonlockskada:** Detta är en skada på ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksskador kan vara små och orsaka inga besvär, men de kan också bli stora och kräva behandling av en läkare.
13. **Ögonlockinflammation:** Detta är en inflammation av ögonlocket som orsakas av bakterier eller virus. Ögonlockinflammation kan leda till rödhet, svullnad och smärta i ögonlocket.
14. **Ögonlockinfektion:** Detta är en infektion av ögonlocket som orsakas av bakterier eller virus. Ögonlocksinfektion kan leda till rödhet, svullnad och smärta i ögonlocket.
15. **Ögonlockskel:** Detta är en kel som bildas i ögonlocket. Ögonlockskel kan vara godartade eller elakartade och behöver behandlas av en läkare.
16. **Ögonlocksvällning:** Detta är en svullnad av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksvällning kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.
17. **Ögonlocksrödhet:** Detta är en rödhet av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksrödhet kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.
18. **Ögonlockssmärta:** Detta är en smärta i ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlockssmärta kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.
19. **Ögonlockstörning:** Detta är en störning av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlockstörning kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.
20. **Ögonlocksinflammation:** Detta är en inflammation av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksinflammation kan också vara ett tecken på en infektion i ögonlocket.
21. **Ögonlocksinfektion:** Detta är en infektion av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksinfektion kan också vara ett tecken på en inflammation i ögonlocket.
22. **Ögonlocksskada:** Detta är en skada av ögonlocket som orsakas av ett trauma, till exempel en slag eller en skärskada. Ögonlocksskada kan också vara ett tecken på en infektion eller en inflammation i ögonlocket.
23. **Ögonlocksvätska:** Detta är en vätska som produceras av ögonlocket. Ögonlocksvätskan hjälper till att hålla ögat fuktigt och skyddar det från smuts och damm.
24. **Ögonlockshår:** Detta är hår som växer på ögonlocken. Ögonlockshåren hjälper till att skydda ögat från smuts och damm.
25. **Ögonlockskräva:** Detta är en kräva som produceras av ögonlocket. Ögonlockskrävan hjälper till att hålla ögat fuktigt och skyddar det från smuts och damm.
"Genfusion" är inget etablerat medicinskt begrepp. Det verkar som att du kan tänka dig för att det är en kombination av de två orden "gen" och "fusion", men det finns ingen allmänt accepterad definition inom medicinen eller genetiken.
Om man bryter ner begreppet till sina två delar, så kan "gen" syfta på en enhet av arvsmassa som kodar för ett protein eller en funktion i cellen. "Fusion" kan syfta på att två strukturer slås samman till en enda struktur.
I några vetenskapliga publikationer har begreppet "genfusion" använts för att beskriva ett sällsynt fenomen där två geners DNA-sekvenser kombineras och bildar en hybridgen som kodar för en kombination av de ursprungliga proteinernas funktioner. Men detta är mycket ovanligt och inte ett begrepp som används regelbundet inom genetiken eller medicinen.
'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.
En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.
I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.
Papillärt karcinom är en typ av skildrotskörtelcancer (dvs cancer i sköldkörteln). Det är den näst vanligaste formen av sköldkörtelskancer och utgör ungefär 15-20% av alla sköldkörtelskancrar. Papillärt karcinom tenderar att växa långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen, vilket gör det till en av de mer behandlingsbara formerna av sköldkörtelskancer.
Papillärt karcinom karaktäriseras av att cancercellerna bildar små, fingerliknande utskott (papiller) inne i sköldkörteln. Dessa celler kan också ha en speciell egenskap att producera ett protein som kallas tyreoideoperoxidas (TPO).
Symptomen på papillärt karcinom kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar:
* En ökad knöl i halsen eller en förändring av en befintlig knöl
* Sväljningsbesvär
* Hosta eller andnöd
* Röstförändringar, såsom raspighet eller heshet
Om papillärt karcinom misstänks på grund av dessa symptom kan en rad olika tester användas för att ställa en diagnos, inklusive:
* Fysisk undersökning av halsen
* Blodprover för att mäta nivåerna av tyreoideahormoner och TPO-proteinet
* Ultraljud av sköldkörteln
* Biopsi, där en liten del av knölen tas bort för undersökning under mikroskop
Om du tror att du kan ha papillärt karcinom eller någon annan form av sköldkörtelsjukdom bör du genast kontakta din läkare.
Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:
1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.
En lungtumör är en abnorm odling (tumör) av celler i lungorna. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Maliga lungtumörer kallas ofta för lungcancer och de kan delas in i två huvudgrupper: småcelliga lungcancerytter och icke-småcelliga lungcancerytter. Lungcancer är en av de vanligaste formerna av cancer och orsakas ofta av rökning. Symptomen på lungcancer kan inkludera hosta, bröstsmärtor, andningssvårigheter och viktminskning. Behandlingen beror på typen och utbredningen av cancertypen, men kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).
En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.
'Munhåletumörer' refererar till alla typer av tumörer eller abnorma växtor som utvecklas i munhålan. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) typer av tumörer.
Godartade munhåletumörer är oftast icke-cancerösa och växer långsamt. De kan dock orsaka obehagliga symptom som svullnad, smärta eller svårigheter med att tugga, svälja eller tala.
Elakartade munhåletumörer däremot är cancerösa och kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. De vanligaste elakartade munhåletumörerna inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och melanoma. Dessa typer av tumörer kan orsaka symptom som sår eller ulcerationer i munhålan, svullnad, smärta, röd-vit prickar eller ljusfläckar på munhålans slemhinna.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några av dessa symptom för att få en korrekt diagnos och behandling så snart som möjligt.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
'Onkogenproteiner, fusion' refererer til proteiner som dannes som følge af genetiske endringer (mutationer) der fører til at to forskellige gener slås sammen og danne et nyt hybridgen. Dette kan ske ved en række mekanismer, herunder translokation, inversion eller insertion af genetisk materiale. Når de to gener slås sammen, kan de give anledning til produktionen af en onkogenprotein, der kan medvirke til udviklingen af kræft.
Fusion af onkogene og normale gener kan føre til overproduktion eller aktivering af onkoproteinet, hvilket kan give cellerne evnen til at vokse og dele sig u kontrollerede måder. Dette kan medføre udviklingen af kræftlignende tilstande, herunder leukemi, lungekræft og brystkræft.
Onkogene proteiner, fusion er et vigtigt område for kræftforskning, da de kan anvendes som mål for nye terapeutiske strategier, herunder små molekyler og monoklonale antistoffer, der er designet til at inaktivere onkoproteinet og forhindre yderligere kræftvækst.
I medicinskt hänseende betyder "förhårdning" ofta att ett vävnadsområde blir ovanligt hårt eller sklerotiskt. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, och den exakta mekanismen beroende på vad som orsakat förhårdningen kan variera.
Exempelvis kan en förhårdning i hjärtklaffarna leda till problem med hjärtfunktionen, medan en förhårdning i levervävnaden kan vara ett tecken på levercirros. Andra exempel på sjukdomar som kan orsaka förhårdningar innefattar kalkifikationer (kalciumavlagringar), ateroskleros (förtjockning och skleros av artärväggarna) och fibros (överdriven bildning av bindväv).
Det är viktigt att notera att förhårdning kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada, så om du anar att du har en förhårdning bör du uppsöka din läkare för att undersökas närmare.
Duktal carcinoma i bröstet (DCIS) är en typ av bröstcancer som utgår från det glandulära vävnadslaget i brösten, kallat bröstductus. DCIS betecknar cancerceller som är begränsade till duktusvävnaden och inte har spritt sig till omgivande vävnad eller lymfkörtlar. Detta är en icke-invasiv form av bröstcancer, men den kan i vissa fall utvecklas till en invasiv form av bröstcancer om den inte behandlas. Symptomen på DCIS kan vara ospecificerade och upptäckas ofta vid mammografi som en klump eller densitet i brösten, eller kalciumavlagringar som ses som vita prickar på mammografibilden. Behandlingen för DCIS innefattar vanligtvis operation, radioterapi och möjligen hormonbehandling.
Basalcellskarcinom (BCC) är en typ av hudcancer som utgår från de basala cellerna i huden. Det är den vanligaste formen av hudcancer och utvecklas oftast på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, halsen, öronen och överarmarna. BCC växer långsamt och sprider sig sällan till andra kroppsdelar, men om den inte behandlas kan den fortfarande orsaka skada på det drabbade området genom att förstöra huden, brosk, ben och muskler.
BCC-tumörer kan variera i utseende, men de flesta är vanligtvis små, klara, runda eller platta knölar med blodkärl nära ytan som kan se ut som en sårartad fläck eller ett ärr. Andra symtom kan inkludera:
* En rosa, röd eller perlfärgad knöl
* En hinna som lätt blöder, skorbar eller infekteras
* En platt, brunaktig eller svart fläck
* En smal, purpurfärgad linje
* Ett svällt område med klar vätska under huden
Riskfaktorer för BCC inkluderar:
* Exponering för solens ultravioletta strålar (UV)
* Ljus hy skin
* Ålder (vanligast hos äldre vuxna)
* Ärftliga genetiska sjukdomar, såsom nevoid basalcell carcinoma syndrome
* Immunosuppression
* Previous radiation therapy
Behandlingen av BCC beror på storleken, djupet och placeringen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling, kryo terapi eller topiska behandlingar. För att förebygga BCC rekommenderas solskydd, såsom användning av solskyddsmedel, bärande av skyddande kläder och hattar, undvikande direkt solljus mellan 10-16 och inte använda solbänkar eller solstolar.
"Reglering av genuttryck, cancer" refererer til prosessen där cellers vækst, deling og død kontrolleres for å forebygge uregulær vekst som kan føre til kraftige, abnormale vækster av celler, kalt tumører. Når reguleringen av genuttrykk fungerer feil eller blir størt, kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.
I en celles livscyklus spiller gener en viktig rolle i å bestemme hvordan cellen fungerer og oppfører seg. Genuttrykk refererer til når gener aktiveres eller deaktiveres for å produsere proteiner som påvirker cellens funksjon. I en healthy cell er denne prosessen strikt regulert av komplekse molekylære mekanismer.
I tillegg til å kontrollere cellens vekst og deling, spiller reguleringen av genuttrykk også en viktig rolle i å sikre at celler dør når de skal, et prosess kalt apoptose. Dersom denne prosessen ikke fungerer korrekt kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.
Tumører kan være godartede eller maligne. Godartede tumører vokser langsomt, er lokaliserte og har en lav risiko for å spre seg til andre deler av kroppen. Maligne tumører, eller cancers, vokser raskt, kan invadere andre deler av kroppen og metastasere til andre organer.
Feilregulering av genuttrykk kan føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling ved å påvirke flere aspekter av cellens funksjon, inkludert vekstfaktorer, apoptose, angiogenese og DNA-reparasjon. For eksempel kan overaktivering av onkogener eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til u kontrollert cellevækst og cancers utvikling.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling. For eksempel kan overaktivering av onkogener som aktiverer DNA-reparasjon eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledød føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, eller blodkjedsdannelse, som er nødvendig for cancers vekst og spredning. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet og metastase, som er ansvarlig for mange dødsfall relatert til cancer. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledeling og migrasjon føre til økt invasivitet og metastase.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt inflammasjon, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av proinflammatoriske signalveier som NF-kB føre til økt inflammasjon og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt stresse respons, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer stresse respons føre til økt stresse respons og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose resistans, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt apoptose resistans og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer invasivitet føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av metastasefaktorer føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot kjemoterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt resistens mot kjemoterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot stråleterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av DNA-reparasjonsfaktorer føre til økt resistens mot stråleterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot immunterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av immunfaktorer føre til økt resistens mot immunterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer føre til økt angiogenese og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av matrixmetalloproteinaser føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av apoptoseregulatorer føre til økt apoptose og