Bakåtflöde av blod från vänster hjärtkammare till vänster förmak pga ofullständig tillslutning av mitralisklaffen. Detta kan leda till mitralisreflux.
Klaffen mellan hjärtats vänstra förmak och vänstra kammare.
Aortaklaffinsufficiens är ett hjärtklaffsrelaterat sjukdomstillstånd där aortaklappen, som är belägen mellan det övre kammaren (vänster förmak) och det nedre kammaren (vänstra kammar) i hjärtat, inte sluter tätt under slagningar, vilket orsakar en oregelbunden bakflöde av blod från vänstra kammar till vänster förmak. Detta kan leda till symtom som trötthet, andfåddhet och ödem.
Trikuspidalklaffinsufficiens är ett hjärtklaffmissförhållande där trikuspidalklaffen, som förbinder höger förmak och höger kam, inte sluter korrekt under kontraktion av höger förmak, vilket orsakar en reversiv blodflöde från höger kam till höger förmak.
Pulmonal Klaffinsufficiens är ett medicinskt tillstånd där pulmonal klaffen, en hjärtklaff som separerar högerkammaren från lungartärerna, inte stänger korrekt under varje hjärtslag. Detta resulterar i en revers flow av blod från lungartärerna till högerkammaren under diastole, vilket kan leda till ökat tryck i lungrummet och högerkammaren samt symtom som andnöd, trötthet och i vissa fall hjärtsvikt.
Onormal inbuktning av den ena eller båda mitralisklafflikarna in i vänster förmak vid systole. Detta medför reflux av blod till vänster förmak
"Venösa klaffar" är en medicinsk term som refererar till abnormiteter eller defekter i venösa valvularsystemet, vilket orsakar att blod flödar baklänges in i de väderbräckta venerna istället för att fortsätta röra sig mot hjärtat, vanligtvis under påverkan av stående eller uppåtpekande tryck.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Förminskning av passagen förbi mitralisklaffen pga fibros och kalcinos i flikarna och korda. Detta leder till förhöjt tryck i vänster förmak, som i sin tur höjer ven- och kapillärtrycket i lungorna och anfall av dyspné och takykardi vid fysisk ansträngning. Reumatisk feber är den främsta orsaken.
Kirurgiskt ingrepp för inplacering av syntetiskt material för reparation av skadade eller sjuka hjärtklaffar.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Mitral valve annuloplasty är en typ av hjärtklaffreparation som utförs för att korrigera mitralisvärtsregurgitation, ett tillstånd där mitralisklaffen i hjärtat läcker och orsakar bakflöde av blod. Under proceduren återställs storleken på klaffens ring (annulus) med hjälp av en protesförminskande ring, vilket ger stöd till mitralisklaffen och förbättrar dess funktion. Detta görs vanligtvis genom att göra en liten inschnitt i bröstet och använda specialdesignade instrument och kameror för att guida läkaren under proceduren, även kallat minimalt invasivt kirurgiskt ingrepp.
En konstruktion som ersätter en hjärtklaff. Den kan vara gjord av biologiskt material (bioprotes) och/eller syntetiskt.
Sensträngarna som förbinder de atrioventrikulära klaffarnas flikar med tillhörande papillarmuskler i hjärtats kammare, och som hindrar klaffarna från att vända sig när kamrarna drar sig samman.
Förträngning i aortamynningen pga förstelnade eller förtvinade klaffar. Defekten kan också vara medfödd.
Tillstånd där utsöndringen av adrenalt steroidhormon understiger kroppens behov.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
The tricuspid valve is a fibrous tissue structure located between the right atrium and right ventricle of the heart, which consists of three leaflets (anterior, septal, and posterior) that direct blood flow from the right atrium into the right ventricle during each cardiac cycle, preventing backflow of blood.
En protes, t ex hjärtklaff, bestående av biologiskt material, som för sin beständighet är beroende av mekanisk eller kemisk stabilisering snarare än vävnadsåterbildning.
Den pulmonalvenerösa klaffen (Pulmonal Clark) är en hjärtklaff som förbinder höger kammare till lungartären i hjärtat. Den reglerar blodflödet från hjärtats högra kammare till lungorna, där syre fylls på i blodet.
"Venös insufficiens" är ett medicinskt tillstånd där det förekommer felaktig funktion i de deep venösa valven, vilket orsakar att blod har svårare att flöda tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till ödem och andra komplikationer som till exempel störningar i hudens näringstillförsel och eventuella sårbildning (ulcus cruris).
En nedsatt njurfunktion definieras som när njurarnas förmåga att filtrera blod, absorbera vatten och elektrolyter, sekretion av ämnen och producera urin är nedsatt, vilket kan leda till påverkan på vätske- och elektrolytbalansen samt elimineringen av avfallsprodukter i kroppen.
Ultraljudsmätning av storlek, rörelse och sammansättning hos hjärtat och angränsande vävnader med hjälp av en transduktor i matstrupen.
Reumatisk hjärtsjukdom är en kardiovaskulär komplikation till akut rheumatoid artrit eller akut streptokockinfektion, som orsakar inflammation i hjärtklaffarna och/eller hjärtmuskulaturen, vilket kan leda till klaffskada, hjärtsvikt och andra komplikationer.
Ultraljudsundersökning av hjärtats och omgivande vävnaders storlek, rörelser och sammansättning. Det vanliga tillvägagångssättet är mätning genom bröstkorgen.
Bukspottkörtelsvikt, eller pankreasinsufficiens, är ett tillstånd där bukspottskörteln inte producerar tillräckligt med digestiva enzymer, vilket kan leda till problem med näringsupptaget och förstoppning.
Ekokardiografi som förstärkts genom tillägg av en djupdimension till den traditionella tvådimensionella bildåtergivningen. Tekniken beskrevs för första gången 1961, men togs inte i bruk som en ekokardiografimetod förrän 1974.
Cardiac valve annuloplasty är en typ av hjärtkirurgi som utförs för att reparera eller stärka en skadad hjärtklaff, ofta på grund av mitraliscksftalsprolaps eller andra former av klaffinsufficiens. Under proceduren korrigerar kirurgen formen och storleken på den skadade klaffens ring, eller annulus, genom att placera en protesstarm i den för att hjälpa till att återställa normal funktion och stänga klaffen tätt under varje hjärtslag. Detta görs vanligtvis med hjälp av en speciell typ av suturteknik eller med hjälp av en flexibel, syntetisk ring som passar runt annulus för att stödja och stabilisera klaffen.
Placentainsufficiens är ett tillstånd under graviditet där placentan, det organ som förser fostret med syre och näring, inte fungerar optimalt. Detta kan leda till att fostret inte får tillräckligt med syre och näringsämnen, vilket kan orsaka en rad komplikationer, inklusive lågt födelsevikt, förtidig födsel och i allvarliga fall, fosterskada eller död. Placentainsufficiens kan ha många olika orsaker, till exempel skador på placentan, fetma, rökning under graviditeten eller att modern är äldre än 35 år.
Registrering av hjärtljud och återgivning av ljudpulserna som kurvor, med hjälp av mikrofon, elektrisk signalomvandlare och förstärkare (stetograf).
Bakteriell Endokardit är en infektion som orsakas av bakterier som penetrerar hjärtklaffarnas och/eller hjärtkammarens endokardium, det inre skiktet av hjärtats muskulatur. Den kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, stroke eller död om den inte behandlas adekvat med antibiotika och i vissa fall kirurgi.
Dopplerekokardiografi med flödesinformation återgiven i färg på en gråskala i realtidsbildåtergivning.
Exsudativa och proliferativa inflammatoriska förändringar i endokardiet, med förekomst av påväxter på ytan eller i själva endokardiet och oftast med utbredning till en hjärtklaff, eller ibland omfattande hjärtkamrarnas inre ytskikt eller andra delar av endokardiet. Inflammationen kan uppträda primärt eller som komplikation till annan sjukdom.

Mitralklaffinsufficiens (MI) är en hjärtsjukdom där mitralklaffen, som sitter mellan två av hjärtats kammare (vänster förmak och vänster kammar), inte stänger tätt under slaget. Detta gör att blod flödar tillbaka in i vänstra förmak istället för att pumpas fram till kroppen, vilket kan leda till ökad tryck i lungorna och symtom som andnöd, trötthet och benödem. MI kan vara lindrig eller allvarlig och behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad.

"Mitralklappen" er en hjerteklappe som ligger mellom venstre overhus (latin: atrium) og venstre underhus (latin: ventriculus) i hjertet. Mitralklappen består av to pløyformede klapper, kaldt anteirerriske og posterieore mitralaklarappene, som åpner og lukker for å regulere blodfluksen mellom de to hjerteslekta. Mitralklappen er den vanligste klappen som påvirkes av hjerteklappesykdommer, såsom mitraliske stenose eller insufficiens.

Aortaklaffinsufficiens (Aortic Valve Insufficiency) är ett tillstånd där aortaklaffen, som sitter mellan det övre kammaren (vänster ventrikel) och den stora kroppspulsådern (aortan), inte fungerar korrekt. Normalt sett sluter sig klaffen så att blodet flyttas i en riktning, från vänster ventrikel till aortan. Vid aortaklaffinsufficiens kan klaffen inte stänga tätt, vilket gör att blod flödar baklänges in i det övre kammaren när hjärtat slår. Detta kan leda till en ökad volym av blod i vänster ventrikel och därmed en ökad arbetskraft på hjärtat för att pumpa ut det extra blodet.

Aortaklaffinsufficiens kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, degenerativa förändringar i klaffen, infektioner, hjärtinfarkt eller andra sjukdomar som skadar strukturen på klaffen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta andfåddhet, trötthet, yrsel, bröstsmärta eller benödem. Behandlingen beror på svårighetsgraden av aortaklaffinsufficiens och kan innebära mediciner, operationer eller en kombination av båda.

Trikuspidalklaffinsufficiens (TS) är en hjärtsjukdom där trikuspidalklaffen, som förbinder högerkammaren med höger förmak i hjärtat, inte sluter korrekt. Detta resulterar i att blod flödar baklänges in i höger förmak under varje hjärtslag, vilket kan leda till ökat tryck och volym i högerkammaren och eventuellt högerhjärtats kongestion. TS kan vara lindrigt eller allvarligt beroende på graden av insufficiens. Orsakerna till TS kan variera, men de vanligaste orsakerna är strukturella skador på klaffen som orsakas av endokardit, rheumatiska sjukdomar eller kongenitala hjärtfel. Andra orsaker kan inkludera högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension) och myokardiella skador som kan vara relaterade till ålder, ischemisk hjärtsjukdom eller kardiomyopati. Symptomen på TS kan variera beroende på graden av insufficiens och kan inkludera andfåddhet, ödem, trötthet, synkope och buksmärtor. Behandlingen för TS beror på underliggande orsak och kan omfatta mediciner, kirurgi eller kateterbaserade procedurer.

Pulmonal Klaffinsufficiens (PAP) är ett tillstånd där pulmonalklaffen, som är belägen mellan höger kammare i hjärtat och lungartärerna, inte sluter korrekt under varje hjärtslag. Detta leder till en reversiv flöde av blod från lungorna tillbaka till hjärtat under systole (hjärtats slag).

Det finns olika grader av pulmonal klaffinsufficiens, och symptomen kan variera beroende på allvarlighetsgraden. I milda fall kan det inte finnas några symtom alls, medan allvarliga fall kan leda till högt blodtryck i lungorna (pulmonell hypertension), hjärtsvikt och andningssvårigheter.

Pulmonal klaffinsufficiens kan vara inneboende (konstriktiv) eller akvired (funktionell). Den konstriktiva formen beror på en strukturell skada till pulmonalklaffen, medan den funktionella formen orsakas av ett felaktigt fungerande hjärta.

Behandlingen för pulmonal klaffinsufficiens kan variera beroende på allvarlighetsgraden och orsaken till tillståndet. I milda fall kan det inte behövas någon behandling alls, medan allvarliga fall kan kräva mediciner, operationer eller andra ingrepp.

Mitralklaffprolaps (MVP) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralisklaffen, som är en klaff i hjärtat som kontrollerar blodflödet mellan kammare och lungpulsåder, har en nedsatt funktion på grund av att en eller båda klaffflikarna prolar (skjuter ut) ner i lägre delen av den vänstra hjärtkammaren. Detta kan orsaka olika symtom som palpitationer, bröstsmärtor och andnöd, men många drabbade har inga symptom alls. I vissa fall kan MVP leda till komplikationer som exempelvis mitralisklaffinsufficiens eller hjärtflimmer. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi (ultraljud av hjärtat).

'Venösa klaffar' är en medicinsk term som refererar till abnormiteter eller defekter i venösa valvlar, som ofta orsakas av att valvens blad inte sitter rätt eller saknas helt. Detta kan leda till att blod flödar baklänges in i venorna istället för att fortsätta rätt mot hjärtat, vilket kallas för 'venöst reflux'.

Det vanligaste exemplet på venösa klaffar är de insufficiensklaffar som kan förekomma i benen, särskilt i de yttre, överläggana venerna (stora safenusklaffarna). Detta kan leda till symptom som svullnad, smärta och ulcerationer i benen. Andra exempel på venösa klaffar kan förekomma i hjärtat, särskilt i höger ventrikel och i de tricuspidala klaffarna.

Venösa klaffar kan vara medfötta eller aquired, och deras orsaker kan variera från att vara en följd av åldrande, graviditet, övervikt, för lite rörelse, till allvarligare sjukdomstillstånd som cancer och blodproppar. Behandlingen beror på svårighetsgraden och kan innefatta konserverande behandlingar såsom kompressionstrumpor eller kirurgiska ingrepp för att korrigera klaffarna.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

Mitralklaffförträngning (Mitral stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där mitralklaffen, som sitter mellan kammare och förmak i vänster sida av hjärtat, blir trång eller stelnad. Detta förhindrar att blodet flödar fritt från förmak till kammare under diastolen (hjärtats relaxationsfas).

Den vanligaste orsaken till mitralklaffförträngning är reumatisk hjärtsjukdom, som kan uppstå efter en streptokockeral infektion, såsom stelkramp. Andra orsaker kan vara kongenitala (medfödda) abnormaliteter, tumörer, blodproppar eller kalkavlagringar på klaffen.

Symptomen på mitralklaffförträngning inkluderar andnöd, trötthet, hosta, bröstsmärta och benödem. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som hjärtsvikt eller blodproppar i lungorna (pulmonell emboli). Diagnosen ställs vanligen genom hjärtultraljud, elektrokardiogram (ECG) och hjärtdopplersonografi. Behandlingen kan omfatta mediciner för att lindra symtom och symptomatisk behandling, men i vissa fall kan kirurgiskt ingrepp vara nödvändigt för att ersätta eller reparera mitralklaffen.

Hjärtklaffprotesimplantation är en medicinsk procedur där en konstgjord hjärtklaff placeras in i hjärtat för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga hjärtsjukdomar som kan orsaka problem med hjärtfunktionen, syrgasbrist eller andra komplikationer.

Det finns två typer av konstgjorda hjärtklaffar som används i dessa procedurer: mekaniska och biologiska. Mekaniska klaffproteser är ofta långvarigare, men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att förebygga blodproppar. Biologiska klaffproteser har ofta en kortare livslängd än mekaniska klaffproteser, men de behöver inte kräva livslång antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesimplantation kan utföras som en öppen hjärtkirurgisk procedur eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker, beroende på patientens allmänna hälsotillstånd och typen av hjärtsjukdom. Efter operationen kommer patienten att behöva vila och återhämta sig under en tid, och kan få följeslagande behandlingar som mediciner eller rehabilitering för att stödja hjärtfunktionen och förebygga komplikationer.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

"Mitral valve annuloplasty" är en medicinsk term som refererar till en procedur där man korrigerar en defekt eller skada på mitralisklaffen i hjärtat. Mitralisklaffen är en av klaffarna mellan två av hjärtats kamrar, vänster förmak och vänster kammare.

Under en mitral valve annuloplasty återställs storleken och formen på den defekta mitralisklaffen genom att placera en speciell ringformad protes som kallas en annuloplastiring runt klaffens bas, där klaffen fästs till hjärtmuskeln. Detta hjälper till att stödja och stabilisera klaffen så att den kan öppna och stänga korrekt under varje hjärtslag.

Denna typ av procedur används ofta för att behandla mitralisklaffrelaterade sjukdomar som mitral regurgitation eller mitral prolaps, där klaffen inte kan stängas korrekt och detta leder till ett reverserat blodflöde in i lungorna. Mitral valve annuloplasty utförs vanligtvis under en hjärtkirurgisk operation, men den kan också utföras som en del av en kateterbaserad procedur.

En hjärtklaffprotes är ett medico-tekniskt enhet som används för att ersätta en defekt eller skadad hjärtklaff. Hjärtklaffarna reglerar flödet av blod mellan olika kammare i hjärtat och mellan hjärtat och kroppens blodkärl. En hjärtklaffprotes kan vara nödvändig när en naturlig klaff är för trång, skadad eller inte kan stängas tillräckligt väl, vilket kan leda till hjärtfel och andra komplikationer.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffprotes: mekaniska proteser och biologiska proteser. Mekaniska proteser är ofta långvarigare men kan kräva livslång antikoagulantbehandling för att minska risken för blodproppar. Biologiska proteser, som tillverkas av djur- eller mänskliga vävnader, är mindre tåliga än mekaniska proteser men kan inte behöva antikoagulantbehandling.

Hjärtklaffprotesoperationer utförs vanligen under allmänt anestesi och kan kräva hjärt-lungmaskin för att stödja hjärtat under operationen. Efter operationen behöver patienten ofta stanna på intensivvården för observation och rehabilitering.

Chordae tendineae är en del av hjärtat och består av smala, starka band av bindväv som fäster sig i hjärtklaffarna (mitralisklaffen och trivalvulan) och i de muskulösa väggarna i hjärtats venösa kammare (vänstra och högra underkamrarna). Deras funktion är att hålla klaffarna stängda när blod pumpar ut från hjärtat, förhindrar att blod flödar tillbaka in i hjärtkammaren. Chordae tendineae är viktiga för att hjärtkvalfarnas rörelser ska fungera korrekt och för att underhålla en normal hjärtfunktion.

Aortaklafförträngning, även kallat aortastenos, är ett hjärtsjukdomstillstånd där aortaklaffen – den klaff som kontrollerar blodflödet mellan kammaren och aortan i hjärtat – är förträngd. Detta orsakas vanligtvis av en förkalkning (ateroskleros) eller annan skada på klaffen, vilket gör att den har svårt att öppna sig fullt när hjärtkammaren pumpar ut blod.

Den förträngda aortaklaffen kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod genom klaffen, vilket kan orsaka högt blodtryck, trötthet, andfåddhet och i värsta fall hjärt failure. Aortaklafförträngning behandlas vanligtvis med operation eller kateterbaserad procedur för att ersätta eller reparera klaffen.

'Binjurehypofunktion' refererar till en nedsatt funktion hos binjurarna, som är ett par endokrina organ lokaliserade ovanpå nyckelbenen. Binjurarnas främsta funktion är att producera hormoner, såsom aldosteron, som reglerar salt- och vattenbalansen i kroppen, samt renin, som spelar en roll i regleringen av blodtrycket. De producerar också steroidhormoner, till exempel kortisol och dehydroepiandrosterone (DHEA).

En binjurehypofunktion kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, tumörer eller cystor i binjurarna, infektioner och autoimmuna sjukdomar. Även skador på binjurarna kan leda till en nedsatt funktion.

Symptomen på binjurehypofunktion kan variera beroende på graden av nedsättning och kan inkludera trötthet, svaghet, saltkänslighet, muskelspasmer, urinsyre i blodet (azidose) och ökad känslighet för kalla temperaturer. I allvarliga fall kan patienten drabbas av elektrolytbrist, särskilt natriumbrist, samt hypotoni (sänkt blodtryck).

Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av binjurehormoner i blodet och att undersöka patientens symptom och medicinska historia. Behandlingen beror på orsaken till binjurehypofunktionen, men kan innebära hormonersättningst Therapi med syntetiska hormoner som aldosteron och kortisol.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Trikuspidalklaffen är en hjärtklaff som ligger mellan höger kammare och höger förmak i hjärtat. Den har tre flikar (trikuspidala betyder "tre spetsar") och reglerar blodflödet från höger förmak till höger kammare under varje hjärtslag. När hjärtat kontraherar, eller pumpar ut blod, stängs trikuspidalklaffen för att förhindra att blod flödar tillbaka in i höger förmak. När hjärtat slappnar av och fylls på med blod öppnas klaffen igen så att blod kan strömma in i höger kammare.

"Bioprotein" er ikke en etablert medisinsk term. Det kan være forvirrende at tale om en "medicinsk definisjon" for noe som ikke eksisterer i denne konteksten. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på biomolekyler som proteiner, lipider, kulhydrater og nukleinsyre. Disse molekyler spiller alle viktige roller i levende organismer, inkludert cellefunksjon, kommunikasjon mellom celler, immunforsvar og mange andre prosesser.

Hvis du hadde tenkt på noe annet enn "bioprotein", kan du vennligst klargjøre spørsmålet så jeg kan gi deg den riktige svaret?

'Pulmonal Klaff' er en medicinsk term som refererer til klapperne i hjertets pulmonalartirie, der forbinder højre underhus (højre ventrikel) med lungernes blodkar system (pulmonalcirkulation). Den pulmonale klappe består af to halvklapper - en fra hver side af den pulmonaleartirie. Disse klapper åbner sig og lukker under forskellige faser af hjertets slag, regulerende blodstrømmen mellem hjertet og lungerne. Pulmonalklappen sørger for at unge blod fra højre ventrikel ikke kan strømme tilbage ind i hjertet, når det pulmonale tryk er lavere end trykket i højre ventrikel.

'Venös insufficiens' är ett medicinskt tillstånd där det uppstår problem med blodflödet i de deep ven systemet, vilket orsakar att blodet har svårt att cirkulera tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till en påverkan på venklaffarna och benens vävnader, som kan resultera i symptom som svullnad, smärta, klåda, ulcerationer och/eller förändringar i hudfärgen. Det finns två huvudtyper av venös insufficiens: primär (tidigare känd som 'krampfaser') och sekundär (tidigare känd som 'posttrombotisk syndrom'). Primär venös insufficiens orsakas vanligtvis av medfödda defekter eller skador på klaffarna, medan sekundär venös insufficiens oftast orsakas av tidigare blodproppar i benvenen.

Njurfunktion, nedsatt, refererar till en situation där njurarna har ett nedsatt eller försämrat förmåga att utföra sina normalt funktioner. Dessa funktioner inkluderar filtrering av blodet för att avlägsna skadliga substanser och överskottsvätskor, balansering av kroppens vattennivåer och elektrolytbalans, samt sekretion av hormoner som reglerar blodtrycket och produktionen av röda blodkroppar.

Nedsatt njurfunktion kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom diabetes, högt blodtryck, glomerulonefrit (inflammation i njurarnas små blodkärl), polycystisk njursjukdom och andra former av kronisk njursjukdom. Symptomen på nedsatt njurfunktion kan variera beroende på graden av skada, men kan inkludera trötthet, svullnad i ben och fötter, förändringar i urinen, illamående och kräkningar, andningssvårigheter och försämrad mental kapacitet.

Det är viktigt att uppsöka vård om man misstänker nedsatt njurfunktion, eftersom tidig diagnos och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och komplikationer. Behandlingen av nedsatt njurfunktion beror på orsaken till problemet och kan innefatta mediciner, ändringar i livsstilen eller dialysbehandling.

Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.

Reumatisk hjärtsjukdom (RHD) är en autoimmun sjukdom som orsakas av en komplikation till streptokock-infektion, ofta i form av halsfluss. Sjukdomen påverkar hjärtat och kallas även reumatisk fever eller akut reumatisk fever (ARF).

I samband med en streptokock-infektion producerar kroppen antikroppar för att bekämpa infektionen. Vid vissa personer kan dessa antikroppar även angripa hjärtats vävnad, särskilt de hjärtmuskler som styr hjärtklaffarnas rörelser. Detta orsakar inflammation och skador på hjärtmuskulaturen och hjärtkvaliffarna, vilket kan leda till problem med hjärtfunktionen.

Symptomen på RHD kan variera beroende på hur allvarligt hjärtat har skadats. Vid lindrigare fall kan personen inte ha några symptom alls, medan allvarligare fall kan leda till trötthet, andnöd, bröstsmärta och i värsta fall hjärtfailure.

RHD behandlas vanligen med antibiotika för att eliminera infektionen och förebygga ytterligare skador på hjärtat. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att reparera eller ersätta skadade hjärtkvaliffar.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

Bukspottkörtelsvikt, eller pankreasinsufficiens, är ett tillstånd där bukspottskörteln inte producerar tillräckligt med digestiva enzymer. Detta kan leda till problem med näringsupptaget och onormalt höga nivåer av kolhydrater, protein och fetter i avföringen. Orsakerna till bukspottkörtelsvikt kan vara olika, men det är vanligt förekommande hos personer med kronisk pankreatit eller celdystrofi. Symtomen på bukspottkörtelsvikt kan inkludera buksmärtor, diarré, onormalt stora, flytande avföringar, viktnedgång och näringsbrist. Behandlingen av bukspottkörtelsvikt består ofta av en substitutionsbehandling med digestiva enzymer.

Tredimensionell ekokardiografi (3DE) är en ultraljudsbaserad medicinsk undersökningsmetod som används för att visualisera hjärtats struktur och funktion i tre dimensioner. Denna teknik ger ett mer detaljerat och exakt överblick över hjärtat jämfört med den traditionella tvådimensionella ekokardiografin (2DE).

Vid 3DE får sonografen en realtids visualisering av hjärtats volymer, väggrörelser och strukturella deformationer. Detta möjliggör en mer detaljerad analys av olika hjärtsjukdomar, såsom ventrikulärt disfunktion, vaskulärt åderförkalkning, klaffbrist eller strukturella missbildningar.

Tredimensionell ekokardiografi kan användas för att:

1. Utvärdera hjärtats storlek, form och rörelsemönster.
2. Mäta hjärtkammarnas volymer och pumpfunktion under olika belastningsnivåer.
3. Diagnostisera och övervaka förloppet av strukturella hjärtsjukdomar, såsom klaffbrist eller defekter.
4. Planera och guida terapeutiska ingrepp, till exempel kateterbaserade klaffreparationer eller kirurgiska operationer.
5. Förbättra överensstämmelsen mellan olika diagnostiska metoder och underlätta kommunikationen mellan läkare inom och utanför specialiteten.

I allmänhet anses 3DE vara en säker, icke-invasiv och kostnadseffektiv metod för att bedöma hjärtats struktur och funktion. Den kan användas som ett komplement till den traditionella 2DE och andra avancerade bilddiagnostiska tekniker, såsom magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT).

Cardiac valve annuloplasty är en medicinsk procedur där man korrigerar en skadad hjärtklaffs funktion genom att återställa eller stärka dess form och storlek. Detta görs vanligtvis genom att sy in ett artificiellt band (annuloplastiring) runt den skadade klaffens ring (annulus), vilket hjälper till att förhindra ytterligare skada eller slitage på klaffen.

Denna procedure används ofta vid behandling av mitral- och tricuspidalinsufficiens, som orsakas av en försvagning eller skada på dessa hjärtklaffar. Annuloplastying kan utföras under öppen hjärtkirurgi eller med hjälp av minimalinvasiva tekniker och är ofta kombinerad med andra behandlingar, såsom klaffrekonstruktion eller -ersättning.

Den övergripande målsättningen med cardiac valve annuloplasty är att förbättra hjärtklaffens funktion, minska symtom som andfåddhet och trötthet, och förlänga patientens liv.

Placentainsufficiens är ett tillstånd under graviditet där placentan inte fungerar optimalt och orsakar en nedsatt blodflöde och näringsupptagning från modern till fostret. Detta kan leda till en förekomst av fetal growth restriction (FGR), prematur födsel, lägre Apgar-poäng och i värsta fall intrauterint foster deaths. Placentainsufficiens kan orsakas av olika faktorer som exempelvis modersålder, rökning, drogbruk, diabetes, högt blodtryck eller andra sjukdomar hos modern. I vissa fall kan placentainsufficiens vara asymptomatisk och upptäckas först under en ultraljudsundersökning. Behandlingen av placentainsufficiens innebär ofta att modern måste tillfriskna och i vissa fall kan en tidigare planerad förlossning behöva ske för att förebygga ytterligare komplikationer.

Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.

Bakteriell endokardit är en infektion som drabbar hjärtklaffarna och det inre lagret av hjärtkammaren (endokardiet). Infektionen orsakas vanligtvis av bakterier som når blodomloppet via sår eller skador på huden, slemhinnor eller från tänder och tandkött. När bakterierna passerar hjärtklaffarna kan de fastna och föröka sig på endokardiet, vilket orsakar inflammation och skada på strukturen.

Symptomen på bakteriell endokardit kan variera, men ofta inkluderar feber, trötthet, hjärtsvikt, andningssvårigheter, hosta, svullnad i benen eller fotlederna och blodproppar. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka blodprover för tecken på infektion och använda bilddiagnostik som echokardiografi för att se på hjärtklaffarna. Behandlingen består ofta av starka antibiotika som ges via intravenös injektion under en längre tidsperiod. I vissa fall kan kirurgi behövas för att ersätta eller reparera skadade hjärtklaffar.

Färgdopplerekokardiografi är en typ av ultraljudsundersökning som används inom kardiologin (hjärtspecialisten) för att bedöma hjärtats funktion och blodflöde. Metoden bygger på dopplerprincipen, vilket innebär att ultraljudsvågor reflekteras tillbaka från rörliga strukturer i kroppen, såsom röda blodkroppar. Genom att mäta hastigheten och riktningen på dessa reflekterade vågor kan man bestämma riktning och hastighet på blodflödet i hjärtat och dess artärer och vener.

Vid färgdopplerekokardiografi används också färgkoder för att illustrera blodflödesriktningen och -hastigheten. Till exempel kan rött representera blodflöde i en viss riktning (vanligtvis från hjärtat), medan blått representerar blodflöde i motsatt riktning. Ju intensivare färg, desto snabbare är blodflödet.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsdefekter, hjärtmuskelsjukdomar och blodproppar i lungemboli. Det är en icke-invasiv metod som inte innebär någon strålning eller skada för patienten.

Endokardit är en infektion som drabbar hjärtats inre ytskikt, endokardiet. Det orsakas vanligtvis av bakterier eller sällsynt andra mikroorganismer som får inträde i blodomloppet och fastnar på skadade områden av endokardiet, såsom hjärtklaffar eller förekommande hjärtfel. Infektionen kan leda till uppblåsning och skada hjärtkammare och kärl, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas i tid. Symptomen på endokardit kan inkludera feber, trötthet, hosta, andnöd, svullnad i benen eller magen, hjärtsvikt och i värsta fall medvetandeförlust. Behandlingen består ofta av starka antibiotika och ibland kirurgiskt ingrepp för att rensa ut infektionen och reparera skadade hjärtklaffar.