Magfistel, eller "Duodenum-jejunal flexuren" som den också kallas, är en anatomisk struktur i mag-tarmkanalen. Det handlar om den böj där duodenum (den första delen av tunntarmen) möter jejunum (den andra delen av tunntarmen). Namnet "magfistel" kan vara lite missvisande eftersom det inte är en äkta fistel, utan snarare en naturlig böj i tarmarna. Magfisteln ligger nära gallgångens öppning i tolvfingertarmen (duodenum), och är därför viktig för den tidiga nedbrytningen och absorptionen av näringsämnen från maten.

En medicinsk definiering av "fistel" är:

En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.

En arteriovenös fistel (AV-fistel) är en abnorm connection mellan en artär och en ven. Denna anormala förbindelse orsakar blod att flöda direkt från artären till venen, istället för att gå genom kapillärsystemet som normalt. Detta kan leda till att hjärtats arbete ökar, blodtrycket stiger och blodflödet i de drabbade kroppsdelarna minskar.

AV-fistlar kan vara inneboende (kongenitala) eller aquired, och de kan uppstå som en komplikation till medicinska ingrepp, trauma eller som ett resultat av en sjukdom, såsom slagfall eller jämviktsrubbningar. I vissa fall kan AV-fistlar behöva behandlas med operation eller minimalinvasiva tekniker för att förebygga komplikationer och förbättra patientens kvalitet på livet.

Medicinskt talat betyder "magsyra" vanligtvis för lågt pH-värde i maginnehållet. Magensaft är normalt mycket surt med ett pH på mellan 1 och 3, vilket orsakas av produktionen av saltsyra (HCl) i magcellerna. Nedsatt magfunktion eller vissa mediciner kan påverka denna syraproduktion och leda till ökad pH i maginnehållet, även kallat hypokaliemi. För lågt pH i magen kan orsaka symptom som illamående, kräkningar och smärta. Långvarig höjd pH kan också leda till allvarliga komplikationer som magitillväxt eller malabsorption av näringsämnen.

'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.

En tarmfistel är en abnorm connection (anastomos) mellan tunntarmen och tjocktarmen, eller mellan tarmen och ytan av kroppen, som orsakas av en sjukdom eller skada. Den kan vara komplicerad av infektion och inflammation, och patienten kan ha symptom som diarré, smärta, feber och viktminskning. Behandlingen innefattar ofta kirurgi för att stänga av fisteln och reparera tarmen.

Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som efterliknar strukturen och verkan av gastrin, ett hormon som produceras i magsäcken. Pentagastrin används inom medicinen för att stimulera magsekretionen vid diagnostiska syften, till exempel för att utvärdera magsäckens förmåga att producera syra. Det kan också användas för att testa tarmtarmkörtelns funktion och i vissa fall som behandling vid blodbrist orsakad av magblödningar.

Pentagastrin är inte längre tillgängligt på marknaden i många länder, inklusive Sverige, på grund av biverkningar och säkerhetskonsekvenser. Andra alternativ rekommenderas istället för att utföras dessa diagnostiska tester.

'Gastrin' är ett hormon som produceras i mag- och tarmkanalen hos djur, inklusive människor. Det utsöndras främst från G-celler i magmuskelns slemhinna, men även från endokrina celler i tarmens slemhinna.

Gastrin har som funktion att stimulera sekretionen av saltsyra (HCl) och enzymer från magsäckens slemhinnsdrüser (de så kallade chiefcellerna). Det gör detta genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet hos de drüsscellerna, vilket leder till en ökad aktivitet av protonpumpen i dessa celler och därmed en ökad sekretion av saltsyra.

Gastrin spelar också en viktig roll för att reglera magsäckens muskelkontraktioner (motilitet) och kan påverka aptiten genom att stimulera släppning av hungerhormonet ghrelin.

Överskott av gastrin i kroppen kan leda till överproduktion av saltsyra, vilket kan orsaka magbesvär som exempelvis magsår.

En hudfistel (latin: *punctum cutaneum fistulae*) är en abnorm tunnel under huden som förbinder en cysta, abscess eller annan sorts vävnadsinflammation med ytan av huden. Hudfistlar kan variera i storlek och form och de kan innehålla gullig, vitaktig eller blodig vätska beroende på orsaken till inflammationen. De kan vara smärtsamma eller obekväma och ibland kan de också leda till infektioner om de inte behandlas korrekt. Hudfistlar är vanliga i områden som utsätts för ständig friktion eller irritation, såsom lår, armhålor, underbröst och analregionen.

En bronkialfistel är en abnormal, tunn tunnel (förbindelse) mellan en luftstrupe (bronkus) och det omgivande vävnadsskalet (pleura) eller andra strukturer i brösthålan. Den kan orsaka luftläckage från luftstrupen till omgivande vävnader, vilket kan leda till symtom som hosta, andningsbesvär och lunginflammation. Bronkialfistlar kan uppstå som komplikationer efter lungsjukdomar, operationer eller trauma.

En kärlfistel är en abnorm förbindelse (fistel) mellan två blodkärl. Den kan uppstå som komplikation till olika sjukdomar eller behandlingar, exempelvis efter operationer eller vid allvarlig infektion i området. Fistlar orsakar ofta besvär som svullnad, smärta och inflammation. I vissa fall kan de vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen av kärlfistlar kan bestå av mediciner, dränering eller ytterligare operationer för att stänga av fisteln.

En rektal fistel är en abnorm anslutning (fistel) mellan rektum och ytan av kroppen eller mellan rektum och en annan organhåla. Den vanligaste orsaken till en rektal fistel är komplikationer efter en infektion i analsadeln, så kallad analfistel. Andra möjliga orsaker kan vara cancer, trauma eller operationer i området. Symptomen på en rektal fistel innefattar ofta smärta, svullnad och irritation i analsadeln, samt eventuellt sekret eller fekalier som läcker ut från området. Behandlingen av en rektal fistel kan vara kirurgisk och kräver vanligtvis specialistvård.

'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

En urinvägsfistel är en abnormal förbindelse (anastomos) mellan urintransportsystemet och ett annat organ, vävnad eller yta. Den kan orsakas av en medfödd defekt eller som komplikation till infektioner, trauma, operationer eller cancer.

Fistlar kan förekomma mellan urinvägarna (urinblåsa, ureter eller urinoär) och tarmar, könsorgan, huden eller andra strukturer. Symptomen på en urinvägsfistel kan inkludera urinläckage från ett annat än det vanliga urineringsstället, infektioner, irritation och obehag. Behandlingen av en urinvägsfistel beror på orsaken och platsen men kan omfatta medicinsk behandling, kateterisering eller kirurgi.

In medicine, sekretionshastighet refererar till hastigheten eller mängden av ett sekret eller kroppsvätska som produceras och avsöndras av kroppens celler eller organ under en viss tidsperiod. Det kan exempelvis handla om slemhinnors produktion av slem i luftvägarna, bukspottkörtelns sekretion av digestiva enzymer eller leverns sekretion av gallflöde. Sekretionshastigheten kan påverkas av olika faktorer som sjukdom, läkemedel, hormoner och nervimpulser.

En esofagusfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan matstrupen (esofagus) och ett annat organ eller yttre yta. Den kan uppstå till följd av sjukdom eller skada, exempelvis efter en operation eller som komplikation till svår kronisk refluxsjukdom. Fisteln kan orsaka symptom som smärta, hosta, feber och infektion. Behandlingen kan omfatta mediciner, dränering och i vissa fall ytterligare operationer.

En gallgångsfistel är en abnormal kommunikation eller förbindelse (fistel) mellan gallgången och omgivande vävnad eller hud. Den kan orsakas av olika sjukdomar, till exempel gallstenssjukdom, kirurgiska komplikationer eller infektioner. Gallgångsfistlar kan leda till symptom som smärta, gulsot (icterus), feber och ökad risk för infektioner. Behandlingen kan innebära kirurgisk korrektur av fisteln, tillsammans med behandling av underliggande orsak.

'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.

Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.

En bukspottkörtelfistel (pancreas fistula) är en abnorm connection eller ledning mellan bukspottkörteln och ett annat organ eller yttre yta. Denna medicinska term används oftast för att beskriva en komplikation efter en operation där det bildats en onormal öppning som dränerar bukspottkörteljuice, även kallad pankreatisk vätska, utanför bukspottkörteln. Detta kan leda till infektioner och andra komplikationer om det inte behandlas korrekt.

En rektovaginal fistel är en abnormal förbindelse eller öppning mellan rektum och vagina, vilket kan orsaka oavsiktlig avföring via vaginan. Detta kan vara ett resultat av en komplikation efter en operation, cancer, infektion eller trauma. Symptomen kan inkludera ilande lukt, smärta under defekation och/eller underkroppssvullnad. Behandlingen kan bestå av kirurgi, antibiotika och/eller kontinens förändringar beroende på orsaken till fisteln.

En vesikovaginal fistel (VVF) är en abnormal öppning eller förbindelse mellan urinblåsan (vesika) och vagina. Denna sjuklig tillstånd kan orsaka oavbrutet, ofrivilligt lossande urin via vaginasliman. VVF kan vara kongenitalt (födselstillstånd) eller förvärvat, där det senare främst beror på skada under ett obstetriskt eller gynekologiskt ingrepp, cancer, infektion eller strålbehandling. Symptomen inkluderar ofta urinläckage, återkommande urinvägsinfektion och sårbarhet för vaginal infektion. Behandlingen av VVF kan involvera kirurgi för att stänga öppningen och återställa normal anatomi.

Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.

En luftvägsfistel är en abnormal förbindelse (anastomos) mellan luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus) eller mellan luftstrupen och huden. Den kan orsaka andningsproblem, som andnöd eller aspirationspneumoni, beroende på storleken och platsen för fisteln. Luftvägsfistlar kan uppstå till följd av komplikationer efter operationer i området, trauma, infektioner eller cancer. Behandlingen kan innebära kirurgisk reparation, endoskopiska metoder eller temporär stillning av läckan med hjälp av en stent.

En vaginalfistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan slidan (vagina) och antingen urinblåsan, tjocktarmen eller rectum. Denna förbindelse kan orsaka att urin, fekalier eller gas läcker ut genom slidan. Vaginalfistlar är ofta ett resultat av en komplikation efter en operation, men kan också uppstå till följd av infektioner, cancer eller trauma. Symptomen på en vaginalfistel innefattar ofta ilande lukt, irriterad hud kring slidan och smärta under samlag. Behandlingen av en vaginalfistel kan omfatta medicinsk behandling, terapi eller kirurgi beroende på storleken och platsen på fisteln.

En trakeo-esofageal fistel (TEF) är en abnormal anatomisk förbindelse eller kanal mellan luftstrupen (trachea) och matstrupen (esofagus). Denna sjuklig tillstånd orsakas vanligtvis av en komplikation efter en traumatisk skada, sjukdom eller kirurgiskt ingrepp.

TEF kan vara inneboende (kongenital) eller förvärvad. De kongenitala formerna förekommer oftast hos spädbarn och orsakas av felaktig embryonal utveckling. De förvärvade formerna är vanligare hos vuxna och kan uppstå till följd av sjukdomar som cancer, tuberkulos eller granulomatos sjukdomar, eller efter trauma orsakat av exempelvis en tub med slang eller en kirurgisk proceduren.

TEF kan leda till allvarliga komplikationer såsom lunginflammation (pneumoni), andningssvårigheter och undernäring på grund av sväljningssvårigheter. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt stängning av fisteln, ibland i kombination med andra behandlingsmetoder som antibiotika, näringsstöd och andningsstöd.

Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

En urinblåsefistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan urinblåsan och ett annat organ eller yta, till exempel tarm, könsorgan, hud eller slemhinnor. Den kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom infektioner, inflammation, trauma, cancer eller operationer. Symptomen på urinblåsefistel innefattar ofta utträdande av urin från en annan än den normala urinvägsöppningen, återkommande urinvägsinfektioner och irritation i det drabbade området. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterisering eller kirurgi beroende på orsaken till fisteln och dess svårighetsgrad.

En arterio-arteriell fistel (AAF) är en abnorm connection eller kanal mellan två artärer. Den vanligaste orsaken till AAF är trauma, men det kan också orsakas av medfött tillstånd, inflammation eller som komplikation efter en operation.

AAF kan vara kongenital (medfött), spontan eller sekundär till trauma eller annan sjukdom. Den kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom beroende på dess storlek, lokalisation och effekter på hjärt-kärlsystemet.

Symptomen på AAF kan inkludera halsvener som sticker ut (venos distention), puls i halsen, högt blodtryck, lägre puls i ena armen jämfört med den andra, hosta, andnöd, yrsel, svimning eller blåfärgad näsa eller ögon.

Diagnosen ställs vanligen genom ultraljud, CT-angiografi eller MR-angiografi. Behandlingen kan variera beroende på storleken och lokalisationen av fisteln, men innebär ofta operation eller interventionell radiologi för att stänga av den abnorma anslutningen.

En arteriovenös (AV) shunt är en operation där man skapar en permanent genombrott mellan en artär och en ven. Detta görs vanligtvis för att öka den totala blodflödet genom ett område i kroppen, till exempel vid dialysbehandling av patienter med njursvikt. Vid en AV-shunt skapas en direkt väg från artär till ven, vilket gör att det ooxygenerade blodet från arterien passerar rakt igenom venen istället för att gå genom de små blodkärlen (kapillärerna) där syreutbyte sker. Detta kan leda till syrgasmangel i de kroppsdelar som normalt mottar blod via denna ven.

Kirurgiska AV-shunt operationer innebär oftast att en artär och en ven i armen används för att skapa shunten, men ibland kan även benen användas. Shunten kan vara yta-till-yta (side-to-side) eller slang-formad (end-to-side). Efter operationen behöver patienten vanligtvis ha en viloperiod innan de kan använda armen igen, och det kan ta några veckor innan shunten är helt läkt.

En halsartär-sinus cavernosusfistel är en ovanlig patologisk förbindelse mellan den externa carotidartären eller dess grenar och sinus cavernosus, en venös struktur i huvudet. Denna fistel kan orsaka en varierande grad av symtom beroende på storleken och lokaliseringen av förbindelsen.

Symptomen kan inkludera halsvällning, pulsåderförstoring i ansiktet, hörsel- och synnedsättning, hosta, yrsel, huvudvärk och i vissa fall epilepsi. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av angiografi, som är en radiologisk undersökning där kontrastvätska injiceras i artären för att undersöka blodflödet genom kärlen.

Behandlingen av halsartär-sinus cavernosusfistel kan vara medicinsk eller kirurgisk beroende på symtomen och storleken på fisteln. Konservativ behandling kan innebära att låta fisteln stänga sig själv, medan kirurgi ofta är nödvändig för att avsluta den abnormala blodflödet och undvika komplikationer som till exempel intracranialt blödande.

En fistel i matsmältningssystemet är en abnorm förbindelse (anastomos) mellan två organ, strukturer eller vävnader som inte normalt är sammanbundna. I samband med matsmältningssystemet kan det handla om en fistel mellan tarmar, mellan tarm och hud, mellan tarm och annat organ (till exempel urinblåsa eller lungor) eller mellan olika delar av tarmen som inte ska ha direkt kontakt med varandra. Fistlar kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar, cancer, infektioner, operationer eller strålbehandling. Symptomen på en fistel i matsmältningssystemet kan variera beroende på orsaken och platsen för fisteln, men kan inkludera diarré, smärta, feber, trötthet, viktminskning och utslitning av huden runt omkring. Behandlingen beror på orsaken till fisteln och kan bestå av mediciner, kirurgi eller kombinationer av dessa.

Kärlmissbildningar i centrala nervsystemet (CNS) är abnormiteter i blodkärlen som förekommer inuti hjärnan eller ryggraden. Dessa kannibildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan orsaka en rad symtom beroende på vilka kärl och delar av CNS som är drabbade.

Det finns två huvudtyper av kärlmissbildningar i CNS: arteriovenösa malformationer (AVM) och cerebral cavernös malformationer (CCM). AVM är en abnorm sammanväxtning mellan artärer och vener inne i hjärnan, medan CCM består av små klumpar av blodkärl som har tunna väggar och kan läcka eller brista.

Andra typer av kärlmissbildningar inkluderar kapillärt telangiektasi, cavernom, venös malformation och developmental venous anomaly (DVA). Dessa missbildningar kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som huvudvärk, smärta, svimning, kramper, förlamning, sensorisk störning, kognitiv påverkan och i värsta fall död.

Behandlingen av kärlmissbildningar i CNS kan vara observation, medicinering eller kirurgi beroende på typ, storlek, lokalisation och symtom.

'Lungsäcksjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lungornas blåsliknande strukturer, kallade lungbläsor eller alveoler. Dessa sjukdomar kan påverka lungornas förmåga att fungera korrekt och orsaka andningssvårigheter. Några exempel på lungsäckssjukdomar inkluderar:

1. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som orsakas av skador på lungornas luftvägar, vilket leder till andningssvårigheter och hosta. De två vanligaste formerna av KOL är kronisk bronkit och emfysem.

2. Emfysem: En sjukdom där det uppstår ökad andningseffort och sämre syresättning på grund av att lungornas alveoler förstoras och skadas, vilket gör det svårt för dem att fylla sig med luft.

3. Lungsäcksinflammation (pneumoni): En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar, vilket leder till inflammation och skada på lungblåsorna.

4. Lungfibros: En grupp av sjukdomar där det uppstår ärrbildning och förtjockning i lungornas vävnad, vilket gör det svårt för dem att expandera och fungera korrekt. Detta leder till andningssvårigheter och sämre syresättning.

5. Lungsäckscancer: En form av cancer som utvecklas i lungbläsor eller luftvägarna i lungorna.

6. ARDS (akut respiratorisk distresssyndrom): En allvarlig lungsjukdom som orsakas av skada på lungornas alveoler, vilket leder till svår andning, syrebrist och ofta behöver patienten livsuppehållande behandling.

'Munfistel' (latin: bucca) är inom medicinen den del av ansiktet som omger munhålan och sträcker sig från öronen ner till käken. Den består av hud, underhud, bindväv och muskler som har funktionen att skydda munhålan och underlätta för någon att äta, tala och andas.