Lymfoproliferativa sjukdomar är en grupp av sjukdomar som kännetecknas av överdriven celldelning och tillväxt av lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner. Dessa sjukdomar kan vara benigna eller maligna (cancerartade). Maligna lymfoproliferativa sjukdomar innefattar olika typer av lymfom och cancerformer som lever-, milt- och broskcancer. Benigna lymfoproliferativa sjukdomar kan orsaka symtom som obehag, svullnad eller smärta i lymfkörtlarna, trötthet och infektionskänslighet. Maligna former av lymfoproliferativa sjukdomar kan leda till allvarligare symptom som feber, svettningar, viktminskning, trötthet och svullnad i lever, mjälte eller andra kroppsdelar. Behandlingen beror på typen av sjukdom, dess utbredning och grad av allvarlighet.

Epstein-Barr virus infection, även känt som infektionsmononukleos eller "kissing disease", är en viral infektion orsakad av Epstein-Barr virus (EBV), som tillhör herpesvirusfamiljen. Det är en mycket vanlig infektion världen över och smittan sker främst via speichel, exempelvis genom kyssar eller delade drycker/matbitar.

EBV-infektionen ger ofta milda symtom hos barn, men kan ge mer allvarliga symtom hos ungdomar och vuxna. De vanligaste symtomen inkluderar trötthet, feber, halsont, inflammation i lymfkörtlarna (särskilt i halsen och under armarna), utslag på huden, inflammation i lever och mjälte samt svullnad i milt. I vissa fall kan infektionen leda till komplikationer som exempelvis mononukleos encefalit (inflammation i hjärnan), luftvägsinfektion eller myokardit (hjärtmuskelsvullnad).

Diagnosen ställs vanligen genom serologiska tester, där man letar efter antikroppar mot EBV i blodet. I vissa fall kan även molekylärbiologiska metoder användas för att detektera viruset direkt i kroppen.

EBV-infektioner är vanligtvis självläkande och behandlingen fokuserar på lindring av symtomen. I allvarliga fall kan dock vård på sjukhus vara nödvändig för att övervaka och behandla komplikationer. Efter en EBV-infektion blir individen ofta immun mot ytterligare infektioner med samma virus, men viruset kan fortfarande finnas kvar i kroppen i ett latent stadium och orsaka återfall eller andra sjukdomar under resten av livet.

Herpesvirus 4, human (HHV-4), också känt som Epstein-Barr virus (EBV), är ett DNA- virus som tillhör herpesviridae familjen. Det orsakar ofta infektionssjukdomen infektös mononukleos och är starkt förknippat med flera former av cancer, särskilt Burkitt lymfom, Hodgkins lymfom och nasofaryngeal carcinom.

HHV-4 sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infektiösa kroppsfluider, såsom speichel, blod och genitalsekret. Efter initiala symtomen av infektionssjukdomen förblir viruset i värden livet ut och kan orsaka återkommande infektioner eller reaktiveras under perioder av stress, immunosuppression eller annan sjukdom.

Förutom att orsaka infektionssjukdomar och cancer har HHV-4 också visats vara associerat med flera autoimmuna sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

Organtransplantation är en medicinsk procedure där ett eller flera organ från en donator överförs till en mottagare som behöver ett nytt fungerande organ. Detta kan ske antingen från en levande donator, oftast en nära familjemedlem, eller från en avliden donator, även känt som en död donation. Organtransplantation utförs vanligtvis när en persons eget organ har slutat fungera på grund av sjukdom, skada eller ålder. Några exempel på organ som kan transplanteras inkluderar levern, hjärtat, lungorna, njurarna, bukspottkörteln och benmärgen. Organtransplantation är en komplex procedur som kräver noggrann matchning av blodtyp, storlek och antigen mellan donator och mottagare för att undvika avstossningsreaktioner. Efter transplantationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling med immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstossning av det nya organet.

Transplantation in medicine refererar till en procedure där ett organ, vävnad eller celler tas bort från en donator och placeras i en mottagare som behöver det för att ersätta ett skadat, sjukligt eller dött organ eller vävnad. Detta kan räknas till den avancerade terapin inom medicinen och används när andra behandlingsalternativ har misslyckats eller inte är möjliga.

Transplantation kan vara autolog (donator och mottagare är samma individ), allogen (donator och mottagare är genetiskt olika individer av samma art) eller xenogen (donator och mottagare tillhör olika arter). De vanligaste transplantationerna inkluderar lever, njure, hjärta, lungor, benmärg och hud.

Transplantation kan vara livräddande eller förbättra kvaliteten på livet för mottagaren. Emellertid finns det risker associerade med transplantationsbehandling, såsom rejektion av det transplanterade organet och biverkningar av immunosuppressiva läkemedel som används för att förhindra rejektion.

Autoimmune Lymphoproliferative Syndrome (ALPS) er en meget sjælden autoimmun sygdom, der berører lymfocytterne i immunsystemet. Det opstår som følge af en genetisk mutation, der forstyrrer apoptoseprocessen (programmeret celledød) i T-lymfocyttene. Dette medfører, at et overskydende antal af disse celler akkumulerer i kroppen og kan udvikle sig til autoimmune reaktioner mod kroppens egne celler.

Symptomer på ALPS kan inkludere:

* Lymfknudevækst (lymphadenopati)
* Miltforgrørelse (splenomegali)
* Anemi, lave antal blodplader eller lave antal hvide blodlegemer pga. autoimmune angreb på disse celler
* Ofte forekommende infektioner
* Uforklarlige mørke prikker under huden (petechier) eller blå farverede områder under huden (purpura) pga. lavt antal blodplader
* Svulst i lymfeknuderne, leveren og milten
* Væskesamlinger i brystet eller bughulen

ALPS kan være svær at diagnostisere på grund af de mange forskellige symptomer, der kan ligne andre sygdomme. Diagnosen stilles normalt ved hjælp af blodprøver og genetisk testning for at identificere den underliggende genetiske mutation.

Behandlingen af ALPS består ofte i immunsupressiv medicin, der modvirker den overaktive immunrespons, samt behandling af de enkelte symptomer. I sjældne tilfælde kan patienter med ALPS udvikle lymfom eller andre kræftformer, og de skal overvåges nøje for at opdage disse komplikationer tidligt.

Hair cell leukemia är inte en etablerad diagnos inom hematologi eller onkologi. Det verkar som att du kan ha förväxlat två olika begrepp.

Leukemi är en cancerform som drabbar det blodbildande systemet, och cancer i hörselceller kallas vanligtvis platta cellstumörcancer eller sarkom.

Om du menade hairy cell leukemia (HCL), som också kan stavas som hårig cellsleukemi, är det en sällsynt typ av lymfocytär leukemi där cancercellerna har en speciell utseende med utskott liknande "hår" under mikroskop. Dessa celler kallas hairy cells. HCL drabbar vanligtvis vuxna män och kan påverka blod, benmärg och lymfkörtlar.

Jättelymfkörtelhyperplasi, eller giant pituitary adenoma, är en sällsynt endokrin sjukdom som orsakas av överdriven celldelning och tillväxt av de hormonproducerande cellerna i hypofysen, den lilla körteln lokaliserad vid basen av hjärnan. Adenomen kan bli mycket stora, upp till flera centimeter i diameter, och pressa ut mot omgivande strukturer, vilket kan leda till neurologiska symtom som synnedsättning, huvudvärk och hormonella rubbningar.

Jättelymfkörtelhyperplasin kan orsaka olika typer av hormonrubbningar beroende på vilka celltyper som är drabbade. De vanligaste typerna av jättelymfkörtelhyperplasi producerar prolaktin, som kan leda till ökad mammalegladhet och för tidig eller ovana amning hos kvinnor, samt impotens och brist på sexuell lust hos män. Andra typer av jättelymfkörtelhyperplasi kan producera tillväxthormon, som leder till akromegali, en sjukdom som kännetecknas av för stor tillväxt av kroppens vävnader och organ, eller adrenokortikotrop hormon (ACTH), som orsakar Cushings syndrom, en sjukdom med höga nivåer av stresshormonet cortisol i kroppen.

Behandlingen av jättelymfkörtelhyperplasi innebär ofta kirurgisk borttagning av adenomen, vanligen genom transsphenoidal surgery, där kirurgen når hypofysen genom näsa och svalget. Strålbehandling kan användas som kompletterande behandling efter operation eller som huvudbehandling om operationen inte är möjlig eller har misslyckats. Medicinsk behandling med hormonersättning eller mediciner som blockerar produktionen av överflödiga hormoner kan också användas för att hantera symtomen och förebygga komplikationer.

B-cellslymfoli är en typ av cancer som utgörs av maligna transformationer och klonal expansion av B-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för immunförsvaret. I allmänhet drabbar sjukdomen lymfknutor, men den kan också spridas till andra delar av kroppen, såsom benmärgen, levern och mjälten.

Det finns olika subtyper av B-cellslymfom, som varierar i deras aggressivitet och prognos. Några exempel på subtyper inkluderar diffus stora B-cellslymfom (DLBCL), folliculärt lymfom (FL) och mantle cellslymfom (MCL). Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling, immunterapi, cellgiftsbehandling eller en kombination av dessa. Prognosen varierar beroende på subtyp och behandlingssvar.

Lymfom är en samlingsbeteckning för olika former av cancer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hör till det immunförsvar som skyddar kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyterna finns i lymfnoder, mjälte, benmärg, milt och i andra delar av kroppen.

Lymfomer kan delas in i två huvudgrupper: Hodgkinlymfom och icke-Hodgkinlymfom. Hodgkinlymfomen kännetecknas av närvaron av en speciell typ av lymfocyt som kallas Reed-Sternberg-cell, medan icke-Hodgkinlymfomer saknar denna celltyp.

Icke-Hodgkinlymfomen är vanligare än Hodgkinlymfom och kan vara aggressiva eller långsamt växande. Symptomen på lymfom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, smärta i buken eller bröstet, svullnad i lymfnoder och andra symtom beroende på vilket område av kroppen som är drabbat. Behandlingen för lymfom kan innebära kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi, beroende på typ och grad av sjukdomen.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

Chronic B-cell leukemia is a type of cancer that affects the B-lymphocytes, which are a type of white blood cell that plays a crucial role in the immune system. In chronic B-cell leukemia, the bone marrow produces an excessive number of abnormal B-lymphocytes that accumulate in the blood, bone marrow, and other organs. These abnormal cells do not function properly and can crowd out healthy cells, leading to infection, anemia, and other complications.

Chronic B-cell leukemia is typically a slow-growing cancer, meaning that it may take years for the disease to progress and cause significant symptoms. The most common types of chronic B-cell leukemia are chronic lymphocytic leukemia (CLL) and chronic myeloid leukemia (CML). While both types affect B-lymphocytes, they differ in their specific characteristics and treatment approaches.

Symptoms of chronic B-cell leukemia may include fatigue, weight loss, frequent infections, swollen lymph nodes, and a feeling of fullness in the abdomen due to an enlarged spleen. Diagnosis typically involves blood tests, bone marrow aspiration and biopsy, and imaging studies. Treatment options may include watchful waiting, chemotherapy, targeted therapy, immunotherapy, and stem cell transplantation, depending on the stage and progression of the disease.

Lymfomatoid papulosis (LyP) är en sällsynt, kronisk hudsjukdom som karaktäriseras av upprepade utbrott av små, rödvioletta eller rosa prickar och blåsor på huden. Dessa läses ofta fel som akne eller annan vanlig hudinfektion. Utbrotten kan vara smärtsamma eller kliande och tenderar att försvinna efter några veckor eller månader, men de återkommer ofta.

LyP orsakas av en överdriven aktivering och tillväxt av vissa vita blodkroppar (lymfocyter) i huden, vilket kan vara ett tecken på en underliggande immunbrist eller cancer. Sjukdomen klassificeras som en borderline-malign lymfomform och är vanligtvis ofarlig, men den kan i sällsynta fall utvecklas till en aggressiv lymfom.

Det är viktigt att skilja LyP från andra mer allvarliga hud- eller blodsjukdomar, så det rekommenderas att konsultera en läkare om man misstänker att man har denna sjukdom. Behandlingen av LyP kan variera beroende på svårighetsgrad och kan innefatta topiska behandlingar, ljusterapi eller systemiska medel som retinoider eller biologiska läkemedel.

Herpesviridaeinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av herpesvirus. Det finns åtta kända humana herpesvirus, HHV 1-8, som kan orsaka olika sjukdomar. De två vanligaste typerna är herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och herpes simplex virus typ 2 (HSV-2), som orsakar sår i munnen och på könsorganen respektive.

Herpesvirus är DNA-virus som tenderar att ge upphov till livslånga infektioner, vilket betyder att virus kan vara latenta (i ett lugnt stadium) i kroppen under en längre period och sedan återaktiveras och orsaka sjukdom. Infektionen sprids vanligtvis genom direktkontakt med sår eller smittat sekret från en infekterad person.

Andra typer av humana herpesvirus inkluderar:

* Varicella-zoster virus (VZV), som orsakar kylande vattkoppor och senare i livet kan ge upphov till herpes zoster (skålladd)
* Epstein-Barr virus (EBV), som orsakar infektionsmononukleos och Burkitt lymfom
* Cytomegalovirus (CMV), som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos foster, nyfödda barn och immunosvaga personer
* Human herpesvirus 6 (HHV-6) och human herpesvirus 7 (HHV-7), som oftast ger upphov till milda sjukdomar under barndomen men kan också vara associerade med vissa neurologiska sjukdomar
* Human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom, en cancerartad sjukdom.

Prolimfocytär leukemi (PLL) är en typ av cancer som drabbar det blodbildande systemet. Orsaken till denna sjukdom är vanligtvis en genetisk mutation i en typ av vita blodkroppar som kallas prolimfocyter. Dessa celler börjare föröka sig oregelbundet och ansamlas i benmärgen, vilket förhindrar produktionen av normalt fungerande blodceller.

Det finns två typer av PLL: B-cellsprolimfocytär leukemi (B-PLL) och T-cellsprolimfocytär leukemi (T-PLL). B-PLL är mycket ovanligare än T-PLL.

Vid T-PLL drabbas patienten ofta av en snabb ökning av onormala T-lymfocyter i blodet, benmärgen och lymfknutorna. Symptomen kan inkludera trötthet, andfåddhet, feber, svettningar, viktminskning, inflammationer och blödningsproblem.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en blodprov och undersöka cellstrukturen med hjälp av mikroskopi, immunfenotypning och genetisk analys. Behandlingen kan innebära kemoterapi, stamcellstransplantation eller andra typer av terapeutiska behandlingar beroende på patientens ålder, allmänna hälsostatus och sjukdomsförlopp.

CD30 är ett protein som uttrycks på ytan av vissa typer av vita blodceller, inklusive aktiverade B- och T-celler. Det används som en markör för att identifiera olika sorters lymfom, en typ av cancer som drabbar lymfocyterna i det immunförsvarssystemet. CD30-antigen definieras medicinskt som ett transmembrant protein som tillhör tumornekrosfaktorreceptor (TNFR) familjen. När CD30 aktiveras kan det utlösa en signalväg som leder till celldelning och cellyttlighet, men om det blir felaktigt reglerat kan det leda till oregelbunden celltillväxt och cancer.

'Lymfocytos' betyder att det förekommer ett ökat antal lymfocyter i ett vävnadssystem eller i en fluid, som till exempel blodet. Lymfocyter är en typ av vita blodkroppar som är viktiga för kroppens immunförsvar. En ökning av lymfocytantalet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel infektioner eller autoimmuna sjukdomar. För att diagnostisera och fastställa orsaken till en lymfocytos behövs ofta ytterligare undersökningar, som blodprov och ibland även biopsier.

T-cells lymfom är en typ av non Hodgkin lymfom, en cancer som drabbar det immunförsvarande systemet. T-cells lymfom utvecklas från ovanligt växte och onormalt fungerande T-celler, en sorts vita blodkroppar som hjälper kroppen att försvara sig mot infektioner.

Det finns två huvudtyper av T-cells lymfom: perfektakeltyp T-cells lymfom och T-cells lymfom, icke-perfektakeltyp. Perfektakeltyp T-cells lymfom är vanligare hos barn och unga vuxna, medan T-cells lymfom, icke-perfektakeltyp oftast drabbar äldre vuxna.

Symptomen på T-cells lymfom kan inkludera utbuktningar i halsen, under armarna eller i ljumskarna, feber, nattsvett, trötthet och viktminskning. Behandlingen för T-cells lymfom kan bestå av kemoterapi, strålbehandling, immunterapi eller stamcellstransplantation. Prognosen varierar beroende på typen av T-cells lymfom och dess utbredning när den diagnostiseras.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

Waldenström's makroglobulinemi (WM) är en sällsynt typ av cancer som drabbar plasma celler, en typ av vit blodscell som producerar antikroppar. I WM överväxer plasma cellerna i benmärgen och producerar onormalt stora mängder av ett speciellt slag av antikropp, kallat IgM. Denna ökade produktion av IgM leder till en höjning av proteinhalten i blodet, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis trötthet, blödningar, neuropati och nedsatt njurfunktion. WM är inte kurabel men behandlingen kan fördröja sjukdomens framskridande och förbättra patientens kvalitet på livet.

Immunfenotypbestämning är en metod inom laboratoriemedicin som används för att identifiera och klassificera olika typer av vita blodceller, såsom leukocyter (granulocyter, lymfocyter, monocyter och eosinofiler), baserat på deras yta och de proteiner (antigen) de uttrycker. Detta görs genom att använda specifika antikroppar som binder till dessa proteiner och sedan detekteras med hjälp av metoder såsom flow cytometri eller immunfluorescens.

Denna analys kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar, såsom olika slag av leukemi och lymfom, samt för att övervaka effekten av behandlingar för dessa sjukdomar.

T-cellslymfoom, cutan (CTCL) är en grupp sällsynta cancerformer som drabbar hudens T-celler, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och sjukdom. CTCL kännetecknas av en långsam, progressiv infiltration och ansamling av cancerceller i huden, vilket orsakar olika hudsymptom som rödaktiga, skrynkliga eller fläckiga områden, utslag, nedsatt hudfunktion och ibland svullnad eller smärta.

Det mest vanliga undergruppen av CTCL kallas mycosis fungoides (MF), som oftast debuterar med milda, icke-kliande hudutslag på brynen, överarmarna och låren. I ett senare skede kan cancercellerna sprida sig till lymfknutor och andra inre organ. Andra former av CTCL innefattar Sezarys syndrom, en aggressiv form av CTCL som drabbar både hud och blod, samt olika typer av CD30-positiva lymfoepiteloidcellstumörer.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera en biopsi från den drabbade huden för att fastställa typen och omfattningen av cancercellerna. Behandlingen kan innebära topiska behandlingar som salvor eller krem, fotokemoterapi, systemisk medicinering, strålbehandling eller i vissa fall även stamcellstransplantation. Prognosen för CTCL varierar stort beroende på typen och graden av sjukdomen, medan livslängden för de flesta patienter är relativt god jämfört med andra typer av cancer.

Lymfomatoid granulomatosis (LGM) är en sällsynt, icke-Hodgkins lymfom (NHL)-lik sjukdom som karaktäriseras av skiftande storlek på onormala samlingar av vita blodkroppar (lymfocyter) och andra inflammatoriska celler i olika delar av kroppen. Sjukdomen är klassificerad som en borderline-malign lymfoproliferativ sjukdom, vilket innebär att den har potentialen att bli cancersjukdom men inte alltid gör det.

LGM orsakas vanligtvis av Epstein-Barr virus (EBV), ett mycket vanligt herpesvirus som ofta förblir i kroppen utan att orsaka några symptom. Vid LGM aktiveras dock viruset och orsakar onormala celldelningar och inflammation.

Sjukdomen kan drabba personer av alla åldrar, men är vanligast hos män i 40- till 60-årsåldern. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, viktförlust och yrsel.

Behandlingen för LGM beror på sjukdomens allvarlighetsgrad och utbredning. I mildare fall kan observation vara tillräckligt, medan mer aggressiv behandling som kemoterapi och immunterapi kan rekommenderas i allvarliga fall.

'Pseudolymfom' är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som kan likna lymfom, men som inte uppfyller kriterierna för den diagnosen. Det innebär att det ser ut som lymfom på grund av ökad mängd vita blodceller (lymfocyter) i vävnaden, men dessa celler har en annan funktion och är inte cancerartade. Pseudolymfom kan bland annat orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar eller mediciner. Det är viktigt att skilja pseudolymfom från lymfom eftersom behandlingen och prognosen skiljer sig mellan de två tillstånden.

B-cell leukemia is a type of cancer that affects the B-lymphocytes, which are a type of white blood cell that is part of the immune system. In B-cell leukemia, the bone marrow produces abnormal B-lymphocytes that do not mature properly and accumulate in the bloodstream. These abnormal cells can crowd out healthy cells, leading to infection, anemia, and other symptoms.

There are several types of B-cell leukemia, including:

1. Chronic lymphocytic leukemia (CLL): This is a slow-growing type of leukemia that mainly affects older adults. It causes a gradual increase in the number of abnormal B-lymphocytes in the bloodstream.
2. Acute lymphoblastic leukemia (ALL): This is a fast-growing type of leukemia that can affect both children and adults. It causes a rapid increase in the number of immature B-lymphocytes, or lymphoblasts, in the bloodstream.
3. B-cell prolymphocytic leukemia (B-PLL): This is a rare and aggressive type of leukemia that affects mature B-lymphocytes. It mainly affects older adults.
4. Burkitt lymphoma/leukemia: This is a fast-growing type of B-cell leukemia that can affect both children and adults. It often involves the central nervous system and can cause tumors to form in various parts of the body.

The symptoms of B-cell leukemia can vary depending on the type and stage of the disease, but may include fatigue, frequent infections, easy bruising or bleeding, swollen lymph nodes, and weight loss. Treatment options for B-cell leukemia may include chemotherapy, radiation therapy, stem cell transplantation, targeted therapy, or immunotherapy.

Monoclonal murine-derived antibodies are a type of laboratory-produced immune protein that is identical in structure and specificity. They are derived from a single clone of cells, which are obtained from a mouse (hence the term "murine"). These antibodies are created by fusing a mouse immune cell, specifically a B cell, with a tumor cell to create a hybrid cell called a hybridoma. The resulting hybridoma cell line is capable of producing a large quantity of identical antibodies that can bind to a specific target protein or antigen.

Monoclonal murine-derived antibodies have been widely used in research and medicine for various applications, including basic scientific research, diagnostic testing, and therapeutic treatments. However, due to their foreign origin, they may elicit an immune response when administered to humans, which can limit their effectiveness and safety. Therefore, newer generations of monoclonal antibodies have been developed using human or humanized cells to reduce the risk of an immune reaction.

En immunsupprimerad värd är en individ vars immunsvar, det vill säga den förmåga att försvara sig mot främmande ämnen som infektionskällor eller transplanterade organ, har reducerats. Detta uppnås vanligtvis genom användning av läkemedel som kallas immunsuppressiva mediciner, vilka hämmar aktiviteten hos vissa celler i det immunsystemet för att förhindra att dessa celler attackerar transplanterade organ eller undertrycker sjukdomstillstånd såsom autoimmuna sjukdomar. Immunsuppression kan också orsakas av sjukdomstillstånd, som HIV/AIDS, eller av vissa behandlingar, som strålbehandling och kemoterapi. Immunsupprimerade individer är mer mottagliga för infektioner och cancer på grund av den nedsatta immunförsvarsmekanismen.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Non-Hodgkin lymfom (NHL) är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodceller som kallas lymfocyter. Detta skiljer sig från Hodgkins lymfom, som är en annan typ av lymfom.

NHL kan uppstå i lymfkörtlar (gångliga knutor) eller i andra delar av lymfsystemet, såsom levern, mjälten, benmärgen, milta och tarmslemhinnan. Det finns olika subtyper av NHL som kan variera i deras aggressivitet och prognos.

Några vanliga symtom på NHL inkluderar:

* Svullnader eller små, hårda knutor under huden eller i arm- eller benhålorna
* Andningssvårigheter eller hosta som inte förbättras
* Kronisk trötthet
* Feber utan en tydlig orsak
* Viktminskning utan anledning
* Svullnad i buken, armar eller ben

Behandlingen för NHL kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, immunterapi eller en kombination av dessa. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive typen och stadiet av cancer, patientens allmänt tillstånd och ålder, samt responsen på behandlingen.

Kryoglobulinemi är ett sjukligt tillstånd där kroppen producerar antikroppar, kallade kryoglobuliner, som blir icke-flytande när de utsätts för låg temperatur. När dessa immunproteiner precipiterar kan det orsaka inflammation och skada i små blodkärlen, särskilt i huden och nerverna. Kryoglobulinemi kan vara primärt, vilket betyder att den inte är förknippad med någon underliggande sjukdom, eller sekundärt, vilket innebär att den uppstår som en komplikation till en annan sjukdom, ofta en autoimmun sjukdom eller en cancer. Symptomen på kryoglobulinemi kan vara mångskiftande och inkluderar ofta hudutslag, artropatier (ledinflammation), neuropati (nervskada) och trötthet.

En medicinsk definition av 'transplantat' är ett vävnads- eller organprovrum som har transplanterats från en donator till en annan individ, med syfte att ersätta eller reparera en skadad, sjuk eller funktionslös vävnad eller organs i mottagaren. Transplantat kan vara sådant som benmärg, hud, hjärta, lungor, lever, njurar, pankreas och andra typer av vävnader beroende på vad som behövs för att behandla den specifika sjukdomen eller skadan.

Immunsuppression refererar till ett läge där individens immunförsvar är nedsatt eller undertryckt. Detta kan orsakas av sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer. Immunsuppression kan öka risken för infektioner och onkologiska tillstånd eftersom kroppens förmåga att bekämpa främmande ämnen som bakterier, virus och cancerceller är nedsatt.

Det finns två huvudsakliga typer av immunsuppression: primär och sekundär. Primär immunsuppression orsakas av en medfött eller förvärvad defekt i det immunförsvar som gör individen mer känslig för infektioner och andra sjukdomar. Sekundär immunsuppression orsakas av externt introducerade faktorer, såsom läkemedel eller sjukdomar, som undertrycker det immuna systemet.

Läkemedel som används för att undertrycka det immuna systemet kallas ofta immunosuppressiva läkemedel och används vanligen efter transplantationer för att förhindra avstötning av den transplanterade organen. Dessa läkemedel kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar, där det immuna systemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader.

Hodgkin lymphoma, även känt som Hodgkin sjukdom, är en typ av cancer som drabbar det lymfatiska systemet. Det karaktäriseras av närvaron av en speciell typ av cell som kallas Reed-Sternberg-cell.

Hodgkin lymfom kan uppstå i alla åldrar, men det är vanligare hos unga vuxna mellan 15 och 30 år och även hos äldre personer över 55 år. Några av de vanliga symptomen på Hodgkin lymfom inkluderar smärtlösa knutor eller svullnader i halsen, under armarna eller i buken, feber, nattsvett och viktminskning.

Det är viktigt att notera att Hodgkin lymfom skiljer sig från andra typer av lymfom, såsom icke-Hodgkin lymfom, som har andra typer av cancerceller och olika behandlingsalternativ.

Manodepressiv sjukdom, även känd som bipolär affektivt störning, är en mental ohälsa som karaktäriseras av upprepade episoder med maniska, hypomana eller depressiva symptom. Under en manisk episod kan individen uppleva ökad energi, eufori, tankeflöde och självsäkerhet, samt ha svårt att sätta sig stilla eller tänka klart. Under en depressiv episod kan personen känna sig nedstämd, hopplös, trött, sakna energi och ha ont i kroppen. I vissa fall kan individen uppleva både maniska och depressiva symptom samtidigt, ett tillstånd som kallas mixed state. Manodepressiv sjukdom påverkar personens humor, tankar, perception, handlingar och sömn. Det är en livslång sjukdom som behandlas med mediciner och psykoterapi.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

CD20 är ett proteiner antigen som finns på ytan av B-celler, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret. CD20-antigenet används som mål för behandling med monoklonala antikroppar, såsom Rituximab, ofta vid behandling av B-cellrelaterade sjukdomar som cancer (exempelvis non-Hodgkins lymfom och chronisk lymfatisk leukemi) och autoimmuna sjukdomar (exempelvis reumatoid artros och systemisk lupus erythematosus).

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Mycosis fungoides (MF) definieras som den vanligaste subtyp av cutanära T-cells lymfom, en cancer i det immunförsvar som finns i huden. MF utvecklas ofta gradvis över en period av år och kan vara asymptomatisk under tidiga stadier. De tidigare tecknen på MF innefattar ofta röd, fläckig eller ödematos hud som kan klias eller sveda. I senare stadier kan det bildas knölar eller tjockare områden på huden och cancercellerna kan spridas till andra delar av kroppen. MF är vanligtvis en långsamt växande cancer, men den kan vara svår att behandla och kräver ofta en multidisciplinär behandlingsplan som innefattar både topiska och systemiska terapier.

Lymfoid leukemi (eller lymfocytær leukemi) er en type blodkreft som karter til de maligne (kræftsky) forandringer i de hvide blodlegemer kendt som lymfocyter. Lymfocyter er en del af kroppens immunforsvar, og normale lymfocyter cirkulerer rundt i blodet og patruljerer throughout lymphatiske system for at beskytte mod infektioner.

I lymfoid leukemi bliver der imidlertid dannet for mange immature og funktionsdygtige lymfocyter, som derefter akkumulerer i blodet, knoglevæv og lymfatiske væv. Disse celler forstyrrer normalt blodets produktion og funktion, hvilket kan føre til anemisi, infektioner, blødninger og andre komplikationer.

Der findes to hovedtyper af lymfoid leukemi: B-cells leukemi og T-cells leukemi, der er opkaldt efter de to typer lymfocyter, som de angriber. Begge typer kan være akutte (hurtigt udviklende) eller kroniske (langsomt udviklende), afhængigt af hvor hurtigt sygdommen skrider frem og hvordan cellerne ser ud under mikroskopi.

Symptomer på lymfoid leukemi kan inkludere træthed, svimmelhed, feber, nattesved, vægttab, svulmede lymfeknuder, infektioner, blødninger og pleteunder udtalt blålige prikker under huden. Behandlingen af lymfoid leukemi kan inkludere kemoterapi, stråleterapi, stamcelletransplantation og måske immunterapeutiske behandlingsmuligheder som monoklonale antistoffer eller CAR-T-cellterapi.

Immunoblastisk lymfadenopati är ett medicinskt tillstånd där en eller flera lymfknutor har ökat i storlek på grund av en överväldigande respons från B-celler, som utvecklas till immunblaster. Detta kan vara ett tecken på en infektion, inflammation eller en reaktiv process, men det kan också vara associerat med vissa typer av cancer, såsom non-Hodgkins lymfom. För att ställa en diagnos behövs ofta en biopsi och en histopatologisk undersökning av den berörda lymfknutan.

En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onkogen transformation och leda till cancersjukdomar hos däggdjur, inklusive människor. Tumörvirusinfektioner är ansvariga för cirka 10-15% av alla cancerfall globalt. De två huvudsakliga kategorierna av tumörvirus är direkt onkogena virus och indirekt onkogena virus.

Direkt onkogena virus, även kallade transformerande virus, innehåller onkogeniska gener som kan integreras i värdcellens genomet och orsaka oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på direkt onkogena virus är humana papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och T-lymphotropisk virus 1 (HTLV-1).

Indirekt onkogena virus orsakar inte direkt onkogen transformation, men kan istället leda till cancerutveckling genom att försvaga värdcellens immunförsvar och/eller orsaka kronisk inflammation. Exempel på indirekt onkogena virus är humana herpesvirus 4 (HHV-4, också kallat Epstein-Barr virus, EBV) och hepatitis C-virus (HCV).

Det är värt att notera att inte alla infektioner med tumörvirus leder till cancerutveckling. Faktorer som värdcellens immunstatus, virusstam, livsstil och miljö kan spela in i om en tumörvirusinfektion kommer att leda till cancer eller inte.

Lymfatiska sjukdomar är en övergripande benämning på en grupp av sjukdomar som drabbar lymfsystemet, vilket består av lymfkärlen, lymfknutor, mjölke, tillsammans med andra strukturer som har att göra med immunförsvaret. Dessa sjukdomar kan vara infektionsrelaterade, autoimmuna eller cancerartade till sin natur. Några exempel på lymfatiska sjukdomar inkluderar lymfödem, lymfom och leukemi. Lymfödem orsakas ofta av skada eller avlägsnande av lymfkärl, medan lymfom och leukemi är cancerformer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Epstein-Barr virus (EBV) är ett herpesvirus som kan orsaka infektionssjukdomar hos människor. När EBV smittar en individ etablerar det sig i kroppen och kan bli latent, vilket betyder att viruset fortfarande finns kvar men inte orsakar några symtom. Epstein-Barr viruskärnantigen (EBER) är en typ av icke-kodande RNA som finns i alla EBV-infekterade celler, oavsett om de är aktiva eller latenta.

EBER-1 och EBER-2 är de två typerna av EBER som har identifierats hos EBV. Dessa kärnantigen spelar en viktig roll i att viruset undgår det immunförsvar som kroppen sätter upp för att bekämpa infektionen. De kan också bidra till cellens onkogenes, vilket kan leda till cancerutveckling.

I medicinska sammanhang används termen "Epstein-Barr viruskärnantigen" ofta för att indikera när EBV har infekterat en individ och etablerat sig i kroppen, vilket kan styrkas genom att detektera EBER med hjälp av molekylära tekniker som in situ hybridisering eller PCR.

CD5 är ett proteiner och en typ av cell yta markör som uttrycks på vissa typer av vita blodceller, inklusive T-celler och B-1-celler. CD5-antigenet är också känt som Leu-1, LCA, or TP50 protein. Det fungerar som en receptor och deltar i signalering av immunresponser.

I diagnostiska tester kan CD5-antigentestning användas för att hjälpa till att identifiera olika typer av leukemi och lymfom, inklusive B-cell lymfom och chronic lymphocytic leukemia (CLL). I CLL är det vanligtvis ett negativt prognostiskt tecken om tumörcellerna saknar CD5-antigen.

Psykiska störningar (eller mentala störningar) är enligt Världshälsorganisationen WHO en allmän beteckning på en grupp sjukdomar, som kännetecknas av särskilda förändringar i känsloliv, tankar, perceptioner, minne, inlärning, motivation, uppfattning om verkligheten och beteende. Dessa förändringar är så pass allvarliga att de orsakar individen klart lidande eller funktionsnedsättning i vardagslivet. Psykiska störningar kan ha olika orsaker, exempelvis genetiska faktorer, hjärnskador, trauma, missbruk av droger eller alkohol, samt sociala och miljömässiga faktorer. Exempel på psykiska störningar är depression, schizofreni, ångeststörningar, personlighetsstörningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis autism och ADHD.

'Mjältförstoring' är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva en abnormt ökad volym eller massa av levervävnad. Det kan bero på olika orsaker, till exempel fettsjukdom, alkoholmissbruk, virusinfektioner som hepatit eller vissa arvsdefekter. I vissa fall kan mjältförstoring också vara ett tecken på levercancer. Det är viktigt att undersöka orsaken till mjältförstoring för att ge rätt behandling och övervaka eventuella komplikationer.

Anxiety disorders are a category of mental health disorders characterized by feelings of excessive and persistent worry, fear, or anxiety that interfere with daily activities. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), there are several specific types of anxiety disorders, including:

1. Separation Anxiety Disorder: intense fear or anxiety about being separated from a person or place that provides feelings of security or safety.
2. Selective Mutism: consistent failure to speak in certain social situations where speaking is expected, despite the ability to understand and speak in other situations.
3. Specific Phobia: excessive and persistent fear of a specific object, situation, or activity that is generally not harmful.
4. Social Anxiety Disorder (Social Phobia): intense fear or anxiety about social interactions or performing in front of others.
5. Panic Disorder: recurrent unexpected panic attacks and constant worry about having another attack.
6. Agoraphobia: fear or anxiety about being in places or situations from which escape might be difficult or help unavailable in the event of a panic attack or other incapacitating or embarrassing symptoms.
7. Generalized Anxiety Disorder (GAD): excessive and persistent worry or anxiety about several aspects of life, for a period of six months or more.
8. Substance/Medication-Induced Anxiety Disorder: anxiety caused by the effects of a substance or medication.
9. Anxiety Disorder Due to Another Medical Condition: anxiety that is the direct physiological consequence of another medical condition.
10. Other Specified Anxiety Disorder and Unspecified Anxiety Disorder: categories for disorders with symptoms that do not meet the criteria for any of the specific anxiety disorders but still cause significant distress or impairment.

These disorders can significantly impact a person's quality of life, making it difficult to function in social, occupational, and other areas of life. Treatment typically involves psychotherapy, medication, or a combination of both.

Large Granular Lymphocytic Leukemia (LGLL) är en sällsynt typ av cancer som drabbar vita blodkroppar som kallas lymfocyter. I konkretare termer är det en subtyp av chronisk lymfatisk leukemi (CLL).

Vid LGLL ökar antalet stora granulära lymfocyter i blodbanan och benmärgen. Dessa celler har vanligtvis en stor kärna med granulära utskott, som kan ses under mikroskopi. Det finns två typer av LGLL: T-cellig LGLL och naturligt killarcell (NK-cell) LGLL, beroende på vilken typ av lymfocyt som är drabbad.

T-cellig LGLL är vanligare än NK-cell LGLL och utgör ungefär 85-90% av fallen. Symptomen på LGLL kan vara subtila och inkluderar ofta trötthet, infektioner som upprepas och blödningsproblem. För att diagnostisera LGLL används flera metoder, bland annat blodprover för att räkna antalet vita blodkroppar och undersökning av cellernas utseende under mikroskopi. Även genetiska tester kan användas för att bekräfta diagnosen.

Behandlingen för LGLL beror på symtomen, sjukdomens allvarlighetsgrad och om den sprider sig till andra delar av kroppen. För många patienter med milda symptom kan inga behandlingar behövas, medan andra kan behöva behandling med kemoterapi, immunterapi eller stamcellstransplantation.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

En kloncell är en cell som har exakt samma genetiska uppstäggning som den cell de har skapats ifrån. Detta uppnås genom att en cell kopieras och delar sig, vilket resulterar i en grupp identiska celler. Klonceller kan användas inom medicinen för att studera sjukdomar på cellnivå, utveckla terapier och tillverka celler som kan ersätta skadade eller defekta celler hos patienter.

Burkitt's lymphom är en aggressiv typ av non-Hodgkin's lymfom, en cancer som drabbar B-celler i lymfsystemet. Det finns två huvudtyper: endemisk Burkitt's lymfom och sporadisk Burkitt's lymfom.

Endemisk Burkitt's lymfom förekommer främst hos barn i Afrika söder om Sahara, där den är kopplad till infektion med Epstein-Barr virus (EBV). Den sporadiska formen av sjukdomen är vanligare i västvärlden och drabbar oftast äldre barn och unga vuxna.

Burkitt's lymfom kännetecknas av snabb celldelning och spridning till olika delar av kroppen, särskilt i bukhålan, centrala nervsystemet (CNS) och lymfknutor. Symptomen kan inkludera svullnad i lymfknutor, feber, magsmärtor, diarré, viktminskning och trötthet.

Diagnosen ställs vanligtvis genom biopsi av en drabbad lymfknuta eller annan drabbad vävnad, följt av immunohistokemisk analys och molekylärgenetisk testning för att bekräfta typen av lymfom. Behandlingen består vanligtvis av kombinerad kemoterapi med eller utan radioterapi. Prognosen är bäst när sjukdomen upptäcks tidigt och behandlas aggressivt, men den kan fortfarande vara allvarlig eftersom sjukdomen sprider sig snabbt.

'Affektiva störningar' är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin för en grupp sjukdomar som kännetecknas av störningar i individens affekter, det vill säga känsloliv och stämning. Detta kan yttra sig i onormalt intensiva, långvariga eller ofta skiftande känslor, till exempel depression, mani eller både och. Affektiva störningar innefattar diagnoser som depressiva störningar, bipolära störningar och cyklotymiska störningar.

'Diffus stora cellstams cells lymfom' (DLBCL) är en typ av non-Hodgkins lymfom, vilket är en form av cancer som drabbar vissa typer av vita blodkroppar benämnas lymfocyter. DLBCL kännetecknas av att den uppstår i B-lymfocyterna och att tumörcellerna är stora, snabbt växande och vanligtvis samlas i en diffus (utbredd) mönster i lymfknutorna eller andra lymfatiska vävnader.

DLBCL är den vanligaste typen av non-Hodgkins lymfom och kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligare hos äldre vuxna. Symptomen på DLBCL kan inkludera smärtfria knutor eller inflammation i halsen, underarmarna, buken eller lymfkörtlarna i groppen, trötthet, feber, nattsvettningar och viktminskning.

DLBCL behandlas vanligtvis med kemoterapi, ofta i kombination med immunterapi, monoklonala antikroppar eller strålbehandling beroende på sjukdomens omfattning och patientens allmänt tillstånd. Prognosen för DLBCL varierar stort, men många patienter kan behandlas framgångsrikt med modern medicin.

Kladribin är ett cellgift (cytostatikum) som används inom medicinen för att behandla vissa former av cancer, särskilt hos patienter med myelofibros och hairy cell leukemi. Kladribin fungerar genom att störa DNA-syntesen i cancercellerna, vilket leder till deras död. Preparatet ges vanligen som intravenös infusion under flera dagar i följd. Biverkningarna kan inkludera among annat nedsatt blodbild, illamående och kräkningar, diarré och utmattning.

'Paraphimosis' är ett medicinskt tillstånd där förhuden (prepucien) över ollonet hos en man eller pojke inte kan dras tillbaka efter att den har dragits tillbaka bakom ollonet. Detta kan orsaka svullnad och blåsa upp av förhuden, vilket gör det ännu svårare att återföra den till sin normala position. Paraphimosis är ett akut medicinskt tillstånd som kräver omedelbar behandling för att undvika allvarlig skada på penis och möjliga komplikationer, såsom infektion eller nekros (död cellsvävnad). Behandlingen kan innebära manuell reduktion av förhuden, läkemedelsbehandling eller i vissa fall kirurgisk behandling.

CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.

CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.

'Paraproteinemia' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av monoklonala immunglobuliner (proteiner) i blodet. Dessa proteiner kallas paraproteiner och produceras av en klon av onormala plasma cells, som ofta är onkologiska i natur, såsom i multipel myelom eller B-cells lymfom. Paraproteinemier kan också förekomma i benigna tillstånd, såsom monoklonala gammopathi av oklar signifikans (MGUS).

Paraproteinerna kan orsaka olika komplikationer beroende på deras typ och mängd. De kan leda till att blodet blir tjockare, vilket kan orsaka symptom som blodproppar eller blödningar. Paraproteinerna kan också avlagra sig i olika vävnader i kroppen och orsaka skada, såsom i njurarna eller nerverna.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla paraproteinemier för att förebygga komplikationer och förbättra prognosen för patienten. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, immunterapori eller stamcellstransplantation beroende på underliggande orsak till paraproteinemin.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

En lungtransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller dysfunktionell lunga i kroppen ersätts med en frisk och fungerande lunga från en annan person, ofta kallat donator. Detta kan vara livräddande för dem som lider av allvarlig lungsjukdom som inte svarar på andra behandlingsformer.

Lungtransplantationer utförs vanligtvis när patienten har en livshotande lungsjukdom, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), idiopatiskt lunghögsblödning (ILD) eller cystisk fibros. Innan operationen genomgår patienten en utförlig bedömning och förberedelse, inklusive lungfunktionstester, blodprover, röntgenundersökningar och andra tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för transplantation.

Under själva operationen får patienten narkos och en inkision görs i bröstet. Därefter skiljs den skadade lungan ifrån hjärtat och de stora blodkärlen, varefter den nya lungan sätts in och ansluts till de stora blodkärlen och luftvägarna. Efter operationen placeras patienten på en respirator för att underlätta andningen och övervakas noga av läkare och sjuksköterskor.

Lungtransplantation är en komplex procedure med risker som inkluderar bland annat blodproppar, infektioner, avstötning av den nya lungan och andra komplikationer. Men för de rätta patienterna kan transplantationen förbättra deras livskvalitet och livslängd betydligt.

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

T-cellsleukemi (eller T-cell leukemia) är en typ av blodcancer som utgörs av onormala och canceroaserade vita blodkroppar, så kallade T-lymfocyter eller T-celler. Detta skiljer sig från den vanligare formen av leukemi, B-cellsleukemi, eftersom det drabbar en annan typ av vita blodkroppar, nämligen B-lymfocyter eller B-celler.

T-cellsleukemi kan vara akut eller kronisk beroende på hur snabbt den växer och sprider sig. Akut T-cellsleukemi är aggressivare och utvecklas fortare än den kroniska formen. Den kan också drabba barn och unga vuxna oftare än äldre personer, medan den kroniska formen tenderar att drabba äldre individer.

Symptomen på T-cellsleukemi kan inkludera trötthet, utmattning, feber, svullnad i lymfknutor, viktminskning och infektionskänslighet. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation eller en kombination av dessa. Prognosen varierar beroende på typen, graden och stadiet av leukemi samt patientens allmänt tillstånd och ålder.

En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.

Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.

Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.

Allotransplantation är en medicinsk term som refererar till en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en individ till en annan individ av samma art. Detta skiljer sig från autotransplantation, där material transplanteras från en del av kroppen till en annan del hos samma individ, och xenotransplantation, där material transplanteras från ett djur till en människa.

Allotransplantationer kan vara livräddande eller förbättra livskvaliteten för mottagaren, men de medför också risker som är relaterade till kompatibiliteten mellan donatorn och mottagaren. För att minska risken för avstötning av transplantatet används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar.

Exempel på allotransplantationer inkluderar lever-, njure- och hjärttransplantationer, men också mindre invasiva procedurer såsom benmärgstransplantation.

Lymfom, storcelligt, anaplastiskt (engelsk: "Large B-cell lymphoma, anaplastic") är en typ av non-Hodgkins lymfom, en cancer i det lymfatiska systemet. Den kännetecknas av onormala, ofta mycket storväxta, celler som kallas anaplastiska B-celler. Dessa celler kan infiltrera olika vävnader och organ i kroppen och orsaka tumörer.

Anaplastisk storcellig lymfom är en aggressiv form av lymfom, vilket betyder att den kan växa snabbt och sprida sig snart till andra delar av kroppen. Symptomen kan variera beroende på vilka områden i kroppen som är drabbade, men kan inkludera svullnader i lymfkörtlarna, trötthet, feber, viktminskning och andningssvårigheter.

Behandlingen för anaplastisk storcellig lymfom bestäms vanligtvis av läkaren baserat på patientens allmänna hälsa, ålder, omfattningen och placeringen av cancern, samt andra faktorer. Behandlingen kan inkludera kemoterapi, strålbehandling, immunterapi eller en kombination av dessa. I vissa fall kan även stamcellstransplantation behövas för att bota sjukdomen.

Herpesvirus 8, human (HHV-8) er ein bakteriel virus som er assosiert med kaposi's sarkom, en sjeldn type av kreft. Viruset er også kjent som Kaposi's sarcoma-associert herpesvirus (KSHV). HHV-8 kan infekte forskjellige typer av celler i kroppen, men er særlig assosiert med endoteliale cellsystemet, som liner blod- og lymfeflusser.

HHV-8 kan overføres gjennom seksuell kontakt, men kan også spredes ved andre veier, som f.eks. via speisevann og transplantasjon av infiserte organer. Mange mennesker er bærerne av viruset uten å ha noen tegn på sykdom. Imidlertid kan HHV-8 føre til alvorligere helseproblemer hos personer med svækket immunsystem, som f.eks. HIV-positive personer og transplantasjonsmodtarer.

Foruten kaposi's sarkom er HHV-8 også assosiert med andre sjeldne sykdommer, som f.eks. primær effusiv lymfom og multicentr kollagenose.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

Mantle cell lymfoma (MCL) är en sällsynt typ av non-Hodgkins lymfom, en cancer som drabbar vissa vita blodceller som kallas B-lymfocyter. MCL karaktäriseras av en specifik genetisk avvikelse där en gen kallad CCND1 flyttats till en annan plats i kromosomen, vilket orsakar överproduktion av en protein som reglerar cellcykeln. Detta leder till oregelbunden celldelning och cancerutveckling.

MCL tenderar att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive benmärgen, levern, mjälten och lymfknutor. Symptomen kan vara trötthet, viktminskning, feber, nattsvett och smärta eller svullnad i lymfknutorna. Behandlingen består ofta av kemoterapi, ibland kombinerat med immunterapi, targeted therapy eller stamcellstransplantation. Prognosen för mantle cell lymfom är varierande, men i allmänhet är den mindre gynnsam än för andra typer av non-Hodgkins lymfom.

Mjälttumörer, även kända som maligna lymfomer eller blodcancer, är en typ av cancer som utvecklas i vissa typer av vita blodkroppar (lymfocyter) som finns i benmärgen, lymfknutor, lever, mjälte, tarmslemhinnan och andra delar av kroppen. Det finns två huvudtyper av mjälttumörer: Hodgkin-lymfom och non-Hodgkin-lymfom. Symptomen på mjälttumörer kan vara trötthet, feber, nattsvett, viktminskning, inflammationer i lymfknutor, lever eller mjälte samt andningssvårigheter. Behandlingen består ofta av kombinationer av strålbehandling, kemoterapi och immunterapi beroende på typen och stadiumet av sjukdomen.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

T-cellsleukemi, kronisk, är en typ av cancer som drabbar T-celler, ett slag av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunförsvaret. Kronisk T-cellsleukemi är karakteriserad av en långsam groddning av cancercellerna och kan vara asymptomatisk under en längre tid. När symtom uppstår kan de inkludera utmattning, feber, svettningar, viktminskning och infektioner som är svåra att behandla.

Det finns olika subtyper av kronisk T-cellsleukemi, men en vanlig form är den kutana typen (CTCL), som primärt drabbar huden. Andra former kan infiltrera andra organ, såsom lymfkörtlar, levern och mjälten. Behandlingen för kronisk T-cellsleukemi kan variera beroende på subtyp och sjukdomens allvarlighetsgrad, men den kan omfatta kemoterapi, immunterapi, strålbehandling eller stamcellstransplantation.

"Körtelfeber" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakas av infektion i de endokrina körtlarna, till exempel sköldkörteln eller bisköldkörtlarna. Det är dock inte en officiell diagnos inom medicinen.

Ett exempel på en sjukdom som kan leda till "körtelfeber" är subakut bakteriell thyreoidit, en infektion i sköldkörteln som orsakas av bakterier och kan ge feber, trötthet, muskelvärk och ömhet i halsen.

Det är viktigt att söka medicinsk vård om man misstänker en infektion i körtlarna eller har symtom som kan tyda på "körtelfeber", så att en korrekt diagnos kan ställas och behandling kan ges.

'Virala matrixproteiner' refererer til strukturelle proteiner i virusets membran eller kapsid, som spiller en viktig rolle i virusets samling og inntak i værtscellen. Matrixproteinet er ofte involvert i formeringen av ny viruspartikler under den virale livscyklen. Det kan også hjelpe til med å holde virusgenomet intakt og beskytte det fra værtsforsvaret. Virusene i forskjellige familier har forskjellige typer matrixproteiner, som har unike egenskaper og funksjoner.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

Ett immunbristsyndrom är ett tillstånd där det finns en påtaglig nedsättning eller störning av den immunologiska funktionen i kroppen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer som påverkar immunsystemet negativt. Immunbristsyndrom kan leda till en ökad susceptibilitet för infektioner, autoimmuna sjukdomar och onkologiska tillstånd.

Det finns också specifika typer av immunbristsyndrom, såsom primära immunbristsyndrom (PID), som är medfött eller uppstår tidigt i livet, och sekundära immunbristsyndrom, som orsakas av en annan underliggande sjukdom eller behandling. Exempel på underliggande sjukdomar som kan leda till sekundärt immunbristsyndrom innefattar HIV/AIDS, cancer, diabetes och vissa autoimmuna sjukdomar. Läkemedel som kan orsaka immunbristsyndrom innefattar kemoterapi, immunosuppressiva läkemedel och höga doser av steroider.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

'Plasmacellsneoplasmer' är en övergripande benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av onormala samlingar eller förökningar av plasma cells (en typ av vit blodscell) i benmärgen eller i andra vävnader. Det finns flera olika typer av plasmacellsneoplasmer, men de två vanligaste är multiplt myelom och plasmacytom.

Multipt myelom är en cancerform som utgår från plasma cells i benmärgen. Dessa onormala celler kan akkumulera i benen, lederna och andra vävnader, vilket orsakar skador på skelettet och andra komplikationer.

Plasmacytom är en cancerform som utgår från en enda plasmacell som har muterat och börjar föröka sig oregelbundet. Detta resulterar i en tumör som består av onormala plasma cells. Plasmacytomer kan vara lokaliserade till en specifik vävnad eller sprida sig till andra delar av kroppen.

Både multipt myelom och plasmacytom kan orsaka symtom som trötthet, smärta, benbrott, infektioner och nedsatt njurfunktion. Behandlingen för plasmacellsneoplasmer kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling och andra typer av terapi beroende på sjukdomens typ och utbredning.

Kryoglobuliner är proteiner i blodplasma som aggregerar (sammanfaller) vid lägre temperaturer, vanligtvis under 37°C. De kan delas in i tre typer baserat på struktur och funktion. Kryoglobuliner av typ II och III är ofta associerade med sjukdomar som kryoglobulinemi, en autoimmun sjukdom som orsakas av abnormalt producerade immunglobuliner.

Kryoglobuliner kan leda till inflammation och skada i små blodkärlen när de precipiterar (avlagras) i kylnare delar av kroppen, vilket kan orsaka symptom som purpura (blåmärken), artralgi (ledvärk), neuropati (nervskada) och glomerulonefrit ( njursjukdom).

Det är viktigt att notera att alla individer med kryoglobulinemi har höga nivåer av kryoglobuliner i blodet, men inte alla med höga nivåer av kryoglobuliner utvecklar sjukdomen.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

AIDS-relaterat lymfom är en typ av cancer som drabbar det immunförsvarsceller som kallas B-lymfocyter. Detta sjukdomstillstånd är direkt relaterat till infektionen med human immunodeficiency virus (HIV), som orsakar sjukdomen AIDS. När en individ blir smittad med HIV, attackerar viruset B-lymfocyterna och försvagar därmed det immunförsvar som kroppen har. Detta gör att individen blir mer mottaglig för olika infektioner och sjukdomar, inklusive cancer.

AIDS-relaterade lymfomer kan vara av två typer: diffus storcelligt B-cellslimfom (DLBCL) eller Burkitts lymfom. DLBCL är den vanligaste typen och tenderar att drabba äldre personer med HIV-infektion, medan Burkitts lymfom oftare ses hos yngre individer. Båda typerna av AIDS-relaterade lymfomer växer snabbt och kan sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på AIDS-relaterat lymfom inkluderar ofta svullnad i lymfknutor, feber, nattsvettningar, trötthet, viktminskning och svårigheter att andas. Behandlingen för AIDS-relaterade lymfomer kan innebära kemoterapi, strålbehandling eller en kombination av båda. I vissa fall kan även en benmärgstransplantation vara ett alternativ. Trots behandlingen är prognosen för AIDS-relaterade lymfomer ofta dålig, särskilt om cancer har spridit sig till andra delar av kroppen.

'Blodcancer' er en overordnet betegnelse for en gruppe af kræftsygdomme, der angriber blodet og dets produktionsorganer, herunder knoglevorterne. Blodcancere opstår, når der sker ændringer i cellerne, der producerer blod, hvilket fører til at de vokser og deler sig uforholdsmæssigt hurtigt og danner tumorer. Der findes tre hovedtyper af blodcancerceller: røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocytter).

1. Leukæmi: En type blodcancer, der angriber de unifunktionelle celler i knoglevorterne, som producerer hvide blodceller. Der findes flere forskellige typer leukæmi, herunder aklat (AKL), kronisk lymfatisk leukæmi (KLL) og kronisk myeloid leukæmi (KML).
2. Lymfom: En blodcancer, der angriber de lymfocyter, som er en type hvidblodscelle, der hjælper med at forsvare kroppen mod infektioner. Lymfomer kan opstå i lymfknuderne, milten, leveren, maven eller andre dele af kroppen. Der findes to hovedtyper af lymfom: Hodgkin-lymfom og ikke-Hodgkin-lymfom.
3. Myelom: En blodcancer, der angriber plasmacellernes forløbere i knoglevorterne, som producerer antistoffer, der hjælper med at bekæmpe infektioner. Myelom kan føre til komplikationer som knogleskørhed, frakturer og nedsat immunforsvar.

Symptomer på blodcancer kan variere alt efter typen og graden af sygdommen, men de inkluderer ofte træthed, feber, sværigheder med at hele sår, vægttab, nattesved og en forøget infektionsrisiko.

'Paraprotein' er en medisinsk betegnelse for et tyndt, monoklonalt protein som dannes i forbindelse med mange former for multipel myelom, macroglobulinæmi og visse andre monoklonale gammaglobulinvilkår. Paraproteinet produceres ofte af en klonalt malign belastning af plasmaceller eller B-celler, der overproducerer et specifikt immunoglobulin (antistof) med en ukorrekt foldet struktur.

Paraproteiner kan klassificeres som enten intakte monoklonale immunglobuliner (M-proteiner) eller fragmenter heraf, såsom M-komponenter. De kan forårsage forskellige kliniske symptomer alt efter deres type og koncentration i blodet eller urinen. Nogle almindelige komplikationer inkluderer nedsat nyrefunktion, neurosensorisk skade, koagulopati, og infektion.

Laboratoriemæssigt kan paraproteiner fastslås ved hjælp af elektroforesis, som adskiller proteiner efter deres løsningsmiddelbetingede ladning og molekylarvekt. Immundefektioner eller andre sygdomme kan også resultere i paraproteinemia, men det er vigtigt at understrege at paraproteiner ikke altid er patologiske og kan findes i små mængder hos sunde individer.

Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där milten (splen) i bukhålan tas bort chirurgiskt. Milten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en viktig roll i immunförsvaret, bland annat genom att filtrera och eliminera äldre röda blodkroppar och infektionskällor.

En splenektomi kan utföras av olika anledningar, till exempel på grund av skada, sjukdom eller för att underlätta andra medicinska behandlingar. Efter en splenektomi kan patienten ha en ökad risk för infektioner, särskilt med encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker, varför vaccinationer ofta rekommenderas före eller efter operationen.

Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells och har en viktig roll i immunförsvaret. De består av två identiska lättkedjor och två identiska tunga kedjor, som i sin tur består av en variabel region och en konstant region.

Tunga kedjor delas in i fem olika typer: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje typ har olika funktioner och egenskaper. Tunga kedjor med "tung" vikt (IgG, IgA och IgD) innehåller fyra subuniteter i konstant regionen, medan tunga kedjor med lägre vikt (IgE och IgM) innehåller fem subuniteter.

Tunga kedjor har flera funktioner, bland annat att hjälpa till att bestämma antikroppens specifika funktion och att bidra till antikroppens förmåga att binda till olika typer av celler och patogener. De kan också aktivera komplement-systemet, som är en viktig del av immunförsvaret.

I medicinsk kontext kan immunglobulin med tung kedja användas för att behandla olika sjukdomar och tillstånd, såsom autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsyndrom.

'Genomfördelning av gener' (gene rearrangement) är ett normalt förlopp under utvecklingen av B- och T-celler i vår immunförsvara. Genom denna process kan deras antigenreceptorer (B-cellsreceptor respektive T-cellsreceptor) binda till en mångfald av olika antigener, vilket möjliggör ett bredare skydd mot patogener.

Under genomfördelningen av gener i B- och T-celler sker följande:

1. V(D)J-rekombination: I varje lymfocyt sker en slumpmässig kombination av variabla (V), diversifierings (D) och joining (J) gener för att bilda den del av antigenreceptorn som binder till antigenet. Detta ger upphov till en mycket stor mängd olika kombinationer, vilket möjliggör ett brett spektrum av antigenspecificitet.

2. N-regionen: Mellan V, D och J generna finns N-regioner (nucleotid regioner) som kan innehålla slumpmässiga nukleotider. Detta ökar ytterligare antalet unika kombinationer av antigenreceptorer.

3. Palindromiska nucleotider och komplementära slutningar: Vid V(D)J-rekombinationen kan palindromiska (komplementära) nukleotider bildas, vilket leder till att små delar av DNA:t dubbelhelix tas bort. Detta kallas för P-regioner och N-regioner.

Slutresultatet är en unik sekvens av antigenreceptorgener i varje B- och T-cell, vilket möjliggör ett brett spektrum av antigenspecificitet och immunförsvaret mot patogener.

Primary cutaneous lymphomas (PCL) are a heterogeneous group of non-Hodgkin lymphomas that primarily involve the skin. One subtype of PCL is primary cutaneous anaplastic large cell lymphoma (ALCL), which is a rare and aggressive type of T-cell lymphoma.

Primary cutaneous ALCL is characterized by the presence of large, pleomorphic tumor cells that express the CD30 antigen. These tumor cells can also express other markers such as CD4, CD5, and cytotoxic proteins. The skin lesions typically present as solitary or localized nodules or tumors, which may ulcerate and can be pruritic or painful.

Primary cutaneous ALCL is considered a distinct clinical and pathological entity from systemic ALCL, which involves organs other than the skin. It has a better prognosis compared to systemic ALCL, with a 5-year survival rate of approximately 90%. Treatment options for primary cutaneous ALCL include surgical excision, radiation therapy, and/or chemotherapy, depending on the stage and extent of disease.

Myeloproliferativa sjukdomar (MPD) är en grupp sällsyna blodsjukdomar som karaktäriseras av överdriven produktion och nedsatt differentiering av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av vissa typer av blodceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), röda blodkroppar (erytrocyter) eller trombocyter (blodplättar).

Det finns sex huvudsakliga former av myeloproliferativa sjukdomar:

1. Kronisk myeloisk leukemi (CML): Karaktäriseras av en överdriven produktion av vissa vita blodkroppar, kallade granulocyter.
2. Polycytemi vera (PV): Karaktäriseras av en överdriven produktion av röda blodkroppar och ofta även vita blodkroppar och trombocyter.
3. Essentiell trombocytemi (ET): Karaktäriseras av en överdriven produktion av trombocyter.
4. Primär myelofibros (PMF): Karaktäriseras av en förändring i benmärgen som leder till att den blir hård och skleros (myelofibros), vilket orsakar nedsatt produktion av alla typer av blodceller.
5. Övriga myeloproliferativa neoplasm: Inkluderar sjukdomar som inte passar in i de övriga kategorierna, såsom chronic neutrophilic leukemia (CNL) och chronic eosinophilic leukemia (CEL).

Myeloproliferativa sjukdomar kan leda till komplikationer som blodproppar, blödningar och transformation till akut leukemi. Behandlingen beror på typen av MPD och dess allvarlighetsgrad, men kan inkludera mediciner, kirurgi eller stamcellstransplantation.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, som består av stamceller. Detta görs vanligtvis för att ersätta en skadad eller sjuk benmärg, till exempel vid behandling av cancerformen leukemi.

Den nya benmärgen kan komma från en donator (allogen transplantation) eller från patienten själv (autolog transplantation). Innan transplantationen måste patienten ofta genomgå kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sina egna skadade stamceller och förbereda kroppen för den nya benmärgen.

Efter transplantationen kan patienten drabbas av komplikationer som graft-versus-host-sjukdom (GVHD), där donatorns immunsystem attackerar mottagarens kropp. Även infektioner är vanliga efter benmärgstransplantation, på grund av den nedsatta immunförsvar som följer proceduren.

Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:

* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad

Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:

* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.

CD79 är ett protein som finns på ytan av B-celler, en typ av vita blodcellar som producerar antikroppar i vårt immunsystem. CD79 bildar en del av B-cellsreceptorn (BCR), tillsammans med immunglobulin (Ig) alpha och Ig beta. När BCR binder till ett specifikt antigen på en främmande cell, aktiveras signaltransduktionsvägar som leder till B-cellens aktivering, proliferation och differentiering till plasma cells som producerar antikroppar mot det specifika antigenet. CD79-antigen är ett sätt att referera till själva proteinet CD79.

En bukspottkörteltransplantation är en medicinsk proceduren där en ny, frisk bukspottkörtel transplanteras till en patient vars egen bukspottkörtel inte fungerar korrekt. Detta kan ske på grund av sjukdomar som typ 1-diabetes, cystisk fibros eller cancer. Den nya körteln kan komma från en levande donator, oftast en nära anhörig, eller en död donator.

Transplantationen innebär att patienten får en fungerande bukspottkörtel som kan producera hormoner och enzymer som behövs för kroppens normala funktion. Detta kan hjälpa till att lindra symtomen av den ursprungliga sjukdomen och förbättra patientens livskvalitet. Emellertid medför transplantationen också en risk för komplikationer som avstötningsreaktioner, infektioner och biverkningar av immunsuppressiva läkemedel som behövs för att förhindra avstötningsreaktioner.

"Immunfluorescens, direkt" er en laboratoriemetode som brukes til å oppdage og lokalisere bestemte antigener i væv eller mikrobiologiske organismer ved hjelp av fluorescerende merkermolekyler. I den direkte immunfluorescensmetoden binder en direkt-merket antistoff til et spektivt antigen direkte, uten å bruke en sekundær antistoff. Merkemolekylet lyser opp under fluorescensmikroskopi, hvilket gjør at man kan se hvor i prøven antigener er lokalisert. Dette er en viktig metode innenom diagnostisk medisin og forskning.

CD95, även känt som Fas-receptorn, är ett transmembranprotein som tillhör tumörnekronsfamiljen av dödlighetsreceptorer. När CD95 binder till sin ligand, CD95L (FasL), aktiveras en signalkaskad som leder till apoptos eller programmerad celldöd.

CD95-antigen definieras medicinskt som ett proteinerkännmärke (antigen) som identifierar CD95-receptorn på cellens yta. Detta antigen är viktigt för att reglera immunresponsen och hålla kontroll över cellexpansion och apoptos. Dysfunktion i CD95-systemet har visats vara involverat i patologiska tillstånd som autoimmuna sjukdomar, onkologi och neurodegenerativa sjukdomar.

Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.

Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.

Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.

"Diseases of the central nervous system" refer to a group of medical conditions that affect the brain and spinal cord, which together make up the central nervous system (CNS). These diseases can be caused by various factors, including genetics, infections, injuries, tumors, and degenerative processes.

Examples of CNS diseases include:

1. Multiple sclerosis: a chronic autoimmune disease that affects the myelin sheath surrounding nerve fibers in the brain and spinal cord.
2. Alzheimer's disease: a progressive neurodegenerative disorder that causes memory loss, cognitive decline, and behavioral changes.
3. Parkinson's disease: a degenerative disorder of the central nervous system that affects movement and coordination.
4. Epilepsy: a chronic neurological condition characterized by recurrent seizures.
5. Amyotrophic lateral sclerosis (ALS): a progressive neurodegenerative disease that affects nerve cells in the brain and spinal cord, leading to muscle weakness, paralysis, and respiratory failure.
6. Meningitis: an infection of the membranes surrounding the brain and spinal cord.
7. Brain tumors: abnormal growths of cells in the brain that can be benign or malignant.
8. Stroke: a sudden interruption of blood flow to the brain, causing damage to brain tissue.
9. Huntington's disease: a genetic disorder that causes progressive degeneration of nerve cells in the brain, leading to cognitive decline and movement disorders.
10. Spinal cord injuries: damage to the spinal cord caused by trauma or injury, resulting in loss of motor function, sensation, or both.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Angioödem är en medicinsk term som betecknar en sjuklig svullnad i hud och underhud, ofta kring ögon, läppar, tunga eller svalg. Orsaken kan vara allergisk (till exempel orsakad av näringsmedel, läkemedel eller insektsbett) eller icke-allergisk (till exempel orsakad av vissa sjukdomar som hives, hepatit eller lymfom). I vissa fall kan orsaken vara okänd. Symptomen kan vara obehagliga men är sällan livshotande, om än i undantagsfall kan svullnaden i svalget leda till andningsproblem. Behandlingen kan bestå av antihistaminpreparat eller kortikosteroider för att minska svullnaden och lindra symtomen. I allvarliga fall kan läkemedel som epinefrin behövas.

MALT-lymfom, eller mucosa-associated lymphoid tissue lymphoma, är en typ av låggradigt B-cells lymfom som ofta utvecklas i den mukosala immunförsvaret i mag-tarmkanalen. Det kännetecknas av att tumörcellerna har ett speciellt morfologiskt och immunhistokemiskt mönster som påminner om lymfocyter i MALT-vävnad.

MALT-lymfom är en relativt ovanlig form av lymfom, men den kan vara svår att diagnostisera eftersom den kan simulera andra inflammatoriska eller infektionsrelaterade tillstånd. Den orsakas ofta av en kronisk infektion med bakterien Helicobacter pylori, och behandlingen innefattar vanligen eradikering av denna bakterie tillsammans med lokal behandling av tumören. I vissa fall kan systemisk behandling vara nödvändig, till exempel om tumören har spridit sig utanför mag-tarmkanalen eller om den inte svarar på lokal behandling.

"Genomfördelning av gener" är ett begrepp inom genetiken som refererar till processen där gener från två föräldrar överförs och blandas till deras avkomma under den biologiska fortplantningen. Varje individ har en unik kombination av gener, som de har fått från sina föräldrar genom att ärva en halv mängd gener från var och en av dem. Denna process innebär att genfrekvenserna i populationen förändras över generationer, vilket kan leda till en ökad mångfald eller en minskad mångfald av genetisk information beroende på olika faktorer som naturligt urval och genetisk drift.

Under den genetiska omfördelningen sker en slumpmässig kombination av gener från varje förälder, vilket kan resultera i en stor variation i de genetiska egenskaperna hos avkomman. Detta är en naturlig process som bidrar till den biologiska mångfalden och evolutionen inom arter.

I vissa fall kan genetisk manipulation eller tekniker som in vitro-fertilisering och gentekniska metoder påverka denna process genom att direkt införa specifika gener i ett individuellt genomi, vilket kan leda till en förändring av de vanliga mönstren hos genfördelningen.

Enligt den medicinska ordboken definieras en "blodstamcellstransplantation" som en procedure där patienten får en transplantation av blodstamceller, vanligen från benmärgen. Dessa celler kan härstamma antingen från en donator (allogen transplantation) eller från själva patienten (autolog transplantation).

Blodstamcellstransplantation används ofta som behandling för olika former av blodcancer, såsom leukemi och lymfom, då den kan hjälpa till att bygga upp patientens immunsystem efter en kraftig behandling, såsom kemoterapi eller strålbehandling. Under proceduren tar man bort patientens eget immunsystem med hjälp av höga doser av kemoterapi och/eller strålbehandling, för att sedan ersätta det med de nya, friska blodstamcellerna.

Efter transplantationen kan patienten behöva vila och återhämta sig under en längre tid, då det tar tid för de nya cellerna att växa och utvecklas till fullt fungerande blodceller. Under denna tiden kan patienten vara känslig för infektioner och andra komplikationer, men med korrekt vård och övervakning kan de flesta patienter tillfriskna och leva ett normalt liv efter en lyckad transplantation.

"Antilymphocyte serum" (ALS) er ein type av immun globulin (antikroppar) som inneholder antistoffer mot lymfocytter, en type av hvite blodceller. ALS brukes vanligvis som terapi for å stresse eller dæpe ned aktiviteten til det immune systemet, for eksempel etter en transplantasjon for å forhindre avstøtning av den transplanteerde organen.

ALS produseres ved å immunisere dyr (f.eks. kaniner eller hester) med menneskelige lymfocytter, og deretter samle serum fra de immuniserte dyrene. Serumet inneholder da antistoffer mot de menneskelige lymfocytter og kan brukes som ALS i terapeutiske sammenhenger.

Det er viktig å nevne at ALS også kan ha bivirkninger, for eksempel kan det føre til en økt risiko for infeksjoner og andre immunrelaterte komplikasjoner. Derfor må bruken av ALS stettes opp av en god klinisk vurdering og overvåkning.

Hemolytisk autoimmun anemi är en sjukdom där individens eget immunsystem producerar antikroppar som attackerar och förstör de egna röda blodkropparna. Detta orsakar en för tidig nedbrytning (hemolys) av röda blodkroppar, vilket leder till minskat antal röda blodkroppar och därmed även minskat syretransportsystem i kroppen. Symptomen på hemolytisk autoimmun anemi kan vara trötthet, blekhet, bröstsmärtor, gulsot (icterus), andningssvårigheter och i vissa fall även njurskada. Behandlingen kan bestå av blodtransfusioner, immunosuppressiva läkemedel eller avlägsnande av milten (splenektomi).

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Enligt medicinskt perspektiv är plasmaceller typen av vita blodceller som producerar och sekreterar antikroppar, också kända som immunglobuliner. De utvecklas från B-celler i samband med en immunrespons för att hjälpa till att bekämpa infektioner. Plasmaceller producerar stora mängder av specifika antikroppar som är riktade mot en viss främmande substans, såsom en bakterie eller ett virus. Dessa antikroppar hjälper till att neutralisera eller eliminera patogenen från kroppen. Plasmaceller kan leva i vävnader över längre perioder och fortsätta att producera antikroppar för att ge immunitet mot en specifik patogen även efter att sjukdomen har botats.

'Remissionsinduktion' er en betegnelse, der primært anvendes indenfor onkologi og hematologi. Det refererer til den fase af en kræftbehandling, hvor målet er at reducere tumorlasten og/eller undertrykke sygdommen så meget som muligt, typisk med henblik på at opnå komplet remission eller delvis remission.

I praksis kan remissionsinduktion involvere brug af forskellige typer behandlinger, herunder kemoterapi, immunterapi, targeted therapy (målrettet terapi) og/eller stråleterapi, alt efter den specifikke kræfttype og dens biologiske egenskaber.

For eksempel i akut lymfoblastisk leukæmi (ALL), vil remissionsinduktion ofte involvere en kombination af forskellige typer kemoterapi, der gives over en periode på flere uger med det formål at eliminere så mange leukæmiske celler som muligt og opnå komplet remission.

Det er værd at notere, at remissionsinduktion ikke altid resulterer i en komplet forsvinden af sygdommen, men kan også føre til en delvis remission, hvor tumorlasten er reduceret, men stadig eksisterer. I sådanne tilfælde kan yderligere behandling gives for at forsøge at eliminere resten af sygdommen og opnå komplet remission.

'Viral load' eller 'virusbelastning' refererer til mængden af virus i en given biological prøve, typisk blod, svimmelhed, spyt eller væv. Det er et mål for den aktive replikation og spredning af en infektion med en given type virus.

I klinisk sammenhæng kan 'viral load' være vigtig at overvåge hos patienter med HIV-infektion, da en høj viral load øger risikoen for overførsel af infektionen og er associeret med en hurtigere progression til AIDS. Samme princip kan også gælde for andre virusinfektioner som hepatitis B og C, hvor en høj viral load kan være relateret til mere alvorlige sygdomsforløb.

Det er vigtigt at bemærke, at 'viral load' måles med specifikke teknikker som PCR (polymerase chain reaction) eller andre molekylære metoder, og resultatet angives ofte som en kopi per milliliter (cp/ml) eller internationale enheder (IU/mL).

En lymfocyttransfusion är en medicinsk behandling där en patient får en transfusion av friska, kompatibla lymfocyter (en typ av vita blodkroppar) från en donator. Detta görs vanligtvis för att hjälpa patientens immunförsvar att bekämpa vissa sjukdomar eller infektioner, till exempel efter en bone marrow-transplantation. Lymfocyttransfusioner är också under forskning för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.

I am not a medical expert, but I can try to provide a general explanation of the term "redistribution of genes, B-lymphocyte" based on available information.

Redistribution of genes in B-lymphocytes typically refers to changes in the location or expression patterns of genes within these immune cells. B-lymphocytes are a type of white blood cell that plays a crucial role in the adaptive immune response, specifically in producing antibodies against pathogens.

The redistribution of genes can occur due to various factors, such as activation, differentiation, or malignant transformation of B-lymphocytes. This process may involve:

1. Gene rearrangement: During the development of B-lymphocytes, their antigen receptor genes undergo a process called V(D)J recombination, which randomly assembles gene segments to create a diverse repertoire of antigen receptors. This allows B-cells to recognize and respond to a wide range of pathogens.
2. Gene expression changes: Activation or differentiation of B-lymphocytes can lead to alterations in the expression levels of specific genes, which may be involved in various cellular processes such as proliferation, survival, or antibody production. This can be achieved through epigenetic modifications like DNA methylation and histone modification, as well as transcription factor binding.
3. Chromosomal translocations: In some cases of B-cell malignancies, such as B-cell lymphomas and leukemias, abnormal chromosomal translocations can result in the redistribution of genes. These translocations can lead to the juxtaposition of oncogenes with regulatory elements or immunoglobulin gene segments, causing their overexpression or dysregulation and contributing to tumor development.

Please consult a medical professional for more detailed information and clarification regarding this term.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Immunoglobuliner (antikropp) är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells i kroppen för att hjälpa till att bekämpa främmande ämnen som virus, bakterier och andra patogener. Det finns fem typer av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje typ har en specifik funktion i immunförsvaret.

Lambda-kedjan (λ-kedjan) är en del av den lätta kedjan i immunoglobulinmolekylen. Den består av två polypeptidkedjor, lambda-1 och lambda-2, som är sammanbundna med disulfidbindningar. Lambda-kedjorna förekommer tillsammans med de andra lätta kedjorna, kappa-kedjorna (κ-kedjorna), i immunoglobulinmolekyler.

Lambda-kedjor är mindre vanliga än kappa-kedjor och utgör endast cirka 15-20% av alla lätta kedjor i människokroppen. De flesta immunglobuliner innehåller antingen en lambda- eller en kappa-kedja, men inte båda.

I summa kan man säga att 'Immunglobulin, lambdakedja' är en typ av antikropp som innehåller en lambda-kedja i sin lätta kedja.

I den medicinska litteraturen hittar jag inga direkta resultat när det gäller en "omfördelning av gener, tunga kedjan, B-lymfocyt". Det kan vara så att formuleringen är felaktig eller för svårbegriplig.

Om vi bryter ner frågan kan vi komma närmare en möjlig tolkning:

1. "Gener, tunga kedja" refererar sannolikt till de gener som kodar för den så kallade "tunga kedjan" av immunoglobulin (antikroppar) hos B-lymfocyter. Tunga kedjor består av två typer av gener: V (variabel) och J (joining). Dessa gener kan kombineras på olika sätt för att skapa en mycket varierad repertoar av antikroppmolekyler.

2. "B-lymfocyt" är en typ av vita blodkroppar som utgör en viktig del av immunförsvaret. De producerar och sekreterar antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom bakterier, virus och andra patogener.

En möjlig tolkning av frågan kan därför vara "generell oregelbundenhet i generna som kodar för den tunga kedjan hos B-lymfocyter". Detta kan potentiellt leda till en förändrad antikroppsrepertoar och påverka immunförsvaret.

Det är viktigt att notera att detta endast är en möjlig tolkning baserad på delarna av frågan, och den kan inte ersätta en professionell medicinsk bedömning eller diagnos.

Involutionsdepression, även känd som postpartum depression under andra betingelser, är en allvarlig form av depression som kan drabba kvinnor efter förlossning. Det är vanligare under de första månaderna efter förlossningen, men det kan också inträffa upp till ett år efter att barnet har fötts. Involutionsdepression skiljer sig från den mildare postpartum blues som många kvinnor upplever under de första veckorna efter förlossningen.

Symptomen på involutionsdepression kan vara allvarliga och inkludera:

* Kraftiga känslor av tristess, hopplöshet eller tomhet
* Tankar om självmord eller att skada sig själv eller barnet
* Svårigheter att sova, äta eller ta hand om sig själv
* Intensiv rastlöshet eller stillhet
* Förändringar i tänkande, minne eller koncentration
* Minskad intresse för aktiviteter som en gång var angelägna
* Överdrivet skuldkänslor eller oskuldiga känslor av att inte vara en bra mor

Involutionsdepression kan ha negativa effekter på moderns relation med barnet, partnern och andra familjemedlemmar. Det kan också påverka barnets utveckling och välbefinnande. Om du eller någon du känner upplever symtom på involutionsdepression bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt. Behandlingen kan innefatta mediciner, terapi eller en kombination av båda.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Transplantatavstötning, även känd som transplantatmotstånd eller host mot graft-reaktion (HMR), är ett immunologiskt fenomen där den mottagande individens immunsystem identifierar det transplanterade organet eller vävnaden som främmande och svarar med en attack. Detta sker genom att immunceller, framförallt T-lymfocyter, producerar antikroppar och cytokiner som angriper transplantatet.

Transplantatavstötning kan leda till inflammation, skada och eventuell avstängning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att förhindra eller reducera risken för transplantatavstötning använder läkare immunosuppressiva mediciner som dämpar den mottagande individens immunsvar. Dessa behandlingar måste dock balanseras mot riskerna för infektioner och andra biverkningar av låga immunförsvar.

Immunoglobulin G (IgG) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i svaret på ett immunologiskt utmaning. IgG består av två lätta kedjor och två tunga kedjor, där de senare innehåller en konstant region (Fc) och en variabel region som binder till antigener.

IgG har flera funktioner, bland annat att neutralisera toxiner och virus, aktivera komplementsystemet och hjälpa till att fagocytera främmande partiklar. IgG är den vanligaste typen av antikropp i serum och har en halveringstid på ungefär 21 dagar.

Kappkedjan (Fc-delen) hos IgG kan binda till Fc-receptorer på olika celltyper, såsom neutrofiler, monocyter och makrofager. Detta leder till aktivering av dessa celler och initiering av immunförsvaret. Kappkedjan kan även binda till proteiner i komplementsystemet, vilket leder till en kaskad av reaktioner som hjälper till att eliminera främmande partiklar.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Natural killer (NK) cells are a type of white blood cell in the human body that play a crucial role in the immune system's response to viral infections and cancer. They are called "natural killers" because they have the ability to recognize and destroy abnormal cells, such as infected or cancerous cells, without the need for prior activation or sensitization.

NK cells are part of the innate immune system, which means they provide a rapid but nonspecific response to threats. They can identify abnormal cells through the recognition of specific markers on their surface that indicate cellular stress or transformation. Once NK cells recognize an abnormal cell, they release cytotoxic granules containing proteins like perforin and granzymes, which create pores in the target cell's membrane and induce apoptosis (programmed cell death).

NK cells also secrete cytokines, such as interferon-gamma (IFN-γ), that help coordinate the immune response by recruiting other immune cells to the site of infection or inflammation. Overall, natural killer cells are an essential component of the human immune system, providing a critical defense mechanism against various diseases and disorders.

'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.

Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.

Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Lymfvävnad (eller lymfatisk vävnad) är en typ av vävnad som främst består av speciella celler som kallas lymfocyter, som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och sjukdom. Lymfvävnaden inkluderar också blodkärl, små strukturer som kallas lymfnoder (eller lymfknutor) och andra celler som hjälper till att transportera och filtrera lymfafluiden. Lymfanoden finns över hela kroppen, men de flesta av dem finns i armhålor, lårbenshålor och halsen.

Lymfanöden innehåller också speciella celler som heter fagocyter, vilka kan ta upp och förstöra främmande partiklar och bakterier som kommer in i kroppen. Lymfvävnaden hjälper också till att transportera näringsämnen, hormoner och avfall från celler tillbaka till blodomloppet.

Receptor: En receptor är ett proteinmolekyl som kan binda specifikt till en annan molekyl, kallad ligand. I en medicinsk kontext refererar receptorer ofta till proteiner på cellens yta eller i cellens inre (i cytoplasman eller kärnan) som binder till signalsubstanser och aktiverar cellulära svar när de binds till sin ligand.

Antigen: Ett antigen är ett molekyl som kan identifieras och stimulera immunsystemet att producera en specifik immunrespons. Antigener kan vara proteiner, polysackarider, lipopolysackarider eller andra strukturer som finns på bakterier, virus, svampar, parasiter eller transplanterade celler och vävnader. När ett antigen binds till en immuncell aktiveras den och sätter igång en immunrespons mot det antigenetiska ämnet.

B-celler: B-celler är en typ av vita blodkroppar som utgör en del av adaptiva immunsystemet. De producerar och sekreterar antikroppar (immunglobuliner) som binder till specifika antigener och hjälper till att eliminera dem från kroppen. När en B-cell möter ett antigen aktiveras den och differensieras till en plasmacyt, en cell som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar mot det antigenetiska ämnet.

Erytroblastopeni är ett medicinskt tillstånd där produktionen av röda blodkroppar i benmärgen minskar. Det kan orsakas av olika sjukdomar, läkemedel eller toxiska substanser. I vissa fall kan orsaken vara okänd. Tillståndet leder till en minskad andel röda blodkroppar i blodet och kan ge upphov till symptom som trötthet, brist på andning vid ansträngning och blekhet. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka benmärgen med hjälp av en benmärgbiopsi eller aspiration. Behandlingen beror på orsaken till erytroblastopeni, men kan innefatta blodtransfusioner och behandling med läkemedel som stimulerar produktionen av röda blodkroppar.

Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för behandling av en mängd olika sjukdomar och tillstånd, framför allt inflammatoriska eller autoimmuna tillstånd. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera inflammation och svullnad. Prednisone kan användas för att behandla till exempel astma, eksem, ledinflammationer, multipel skleros, reumatoid artrit och vissa former av cancer. Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisone ge upphov till biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, humörsvängningar och försämrad immunförsvar.

Depression, eller depressiv sjukdom, är en allvarlig mental störning som kännetecknas av lågstämdhet, hopplöshet, förlorad interesse för aktiviteter, trötthet, koncentrationssvårigheter, viktförlust eller viktuppgång, sömnsvårigheter eller ökad sömn, känslor av skuld eller vanföreställda tankar om döden eller självmord. För att diagnosticeras med en depressiv sjukdom måste individen ha upplevt dessa symptom under en betydande period av tid och orsaka betydande lidande och funktionsnedsättning i deras vardagliga liv. Det finns också olika typer av depressioner, till exempel bipolär sjukdom och säsongsbundet depressivt syndrom.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Immunfaktorer, även kända som immunmodulerande faktorer, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler inblandade i det immuna systemet. Deras funktion är att modulera, reglera och stödja immunresponsen genom att aktivera, attrahera eller hämmas olika celler och molekyler involverade i den immunologiska responsen.

Immunfaktorer inkluderar:

1. Cytokiner: proteiner som verkar som signalmolekyler mellan celler, såsom interleukiner (IL), interferoner (IFN) och tumörnekrosfaktorer (TNF). De kan vara pro-inflammatoriska eller anti-inflammatoriska beroende på deras funktion.

2. Kemokiner: små proteiner som attraherar vita blodkroppar till områden med infektion eller skada genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet.

3. Komplementfaktorer: en grupp proteinaser som aktiveras i ett kaskadliknande system för att underlätta fagocytos, inflammation och immunresponser.

4. Akutfasproteiner: proteiner som produceras av levern under akuta inflammatoriska tillstånd, såsom C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA). De hjälper till att rekryterar vita blodkroppar till området och aktivera immunresponsen.

5. Immunoglobuliner: antikroppar som produceras av B-celler för att binda till specifika antigener och neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

6. Vävnadsfaktorer: proteiner som produceras av celler i olika vävnader för att stödja immunresponsen, såsom surfaktantproteiner och mukoproteiner.

Tumörantikroppar, även kända som monoklonala antikroppar eller "mAb", är specifika proteiner som produceras i laboratoriet och används inom medicinen för att bekämpa sjukdomar, särskilt cancer. De utvecklas från en enda cell, klon, med en specifik förmåga att binda till ett visst protein eller antigen på ytan av cancerceller. När tumörantikropparna binder till cancercellerna aktiveras deras immunologiska funktioner och hjälper kroppen att förstöra dem, vilket minskar tumörmassan och förhindrar spridningen av cancern. Tumörantikroppar används som en form av immunterapi och har visat sig vara effektiva i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer och lymfom.

T-cells lymfom, periferalt, är en typ av cancer som drabbar vissa vita blodkroppar (T-celler) i det immunförsvarssystemet. Periferalt betyder att sjukdomen primärt påverkar de T-celler som cirkulerar i kroppens perifera blodomlopp, till skillnad från T-celler i lymfknutorna eller andra lymfatiska vävnader.

T-cellslymfomen är en ovanlig form av cancer och kan vara svår att behandla beroende på vilken undertyp det rör sig om och hur utbrett sjukdomen är när den diagnostiseras. Symptomen kan inkludera trötthet, feber, viktminskning, nattsvett, svullnader i lymfknutor eller andra delar av kroppen samt symptom orsakade av att cancercellerna stör normal funktionen hos T-celler.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en biopsi och användandet av olika laboratorieprover, såsom immunfenotypning, cytogenetik och molekylär genetik. Behandlingen kan innefatta kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi beroende på sjukdomens typ och utbredning.

Multiple myeloma är en cancerform som utgår från plasmaceller, en typ av vit blodcell i benmärgen. Plasmaceller producerar antikroppar (immunglobuliner) som hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Vid multipelt myelom har cancercellerna multiplicerat sig och bildat en onormalt stor mängd plasmaceller som producerar stora mängder av ett endast ett typ av antikropp (M-protein). Dessa cancerceller kan orsaka skada på ben, nedsättning av blodcellstillverkningen och andra komplikationer. Symptomen på multipelt myelom kan inkludera smärta i benen, trötthet, benbrott, infektioner och blödningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blod- och urinprover, röntgenundersökningar och benmärgsbiopsi. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi.

Sezarysyndrom (SS) är en sällsynt form av T-cells non-Hodgkins lymfom och klassificeras som ett cutanant T-cells lymfom. Det karaktäriseras av allmän utbredning av maligna T-celler, Sezaryceller, i huden, blodet och lymfatiska vävnader. Symptomen inkluderar en icke-vårtorliknande hudskada som kallas erytrodermi, allmän ödem (svullnad) i huden, utslag, grövre hårfina fjäll på huden och ökad känslighet för sol. Andra symtom kan vara inflammation eller infektion i ögon, naglar och slemhinnor. Sezarysyndrom orsakas av en genetisk mutation som gör att T-cellerna blir cancerartade och växer oregelbundet. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, fotofotbehandling, biologiska behandlingar eller stamcellstransplantation. Prognosen för Sezarysyndrom är varierande, men i allmänhet är den sämre än för andra typer av cutananta T-cells lymfom.

I'm happy to help! However, I believe there might be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "Celiac disease," here it is:

Celiac disease, also known as celiac sprue or gluten-sensitive enteropathy, is an autoimmune disorder that affects the small intestine. When individuals with celiac disease consume gluten (a protein found in wheat, barley, and rye), their immune system reacts by damaging the villi - fingerlike projections lining the small intestine. This damage impairs the ability to absorb nutrients from food, leading to various gastrointestinal and systemic symptoms.

Common symptoms include diarrhea, abdominal pain, bloating, fatigue, and weight loss. However, celiac disease can also present with less common or atypical symptoms such as anemia, osteoporosis, dermatitis herpetiformis (skin rash), mouth ulcers, and neurological issues.

The diagnosis of celiac disease typically involves blood tests to detect specific antibodies and, if positive, a biopsy of the small intestine to confirm the presence of villous atrophy. The only treatment for celiac disease is a strict gluten-free diet, which allows the intestinal lining to heal and alleviates symptoms over time.

Komplement 1-hämmare (Complement 1 inhibitor) är ett protein som reglerar komplementsystemet, ett immunsystem som hjälper till att skydda kroppen från infektioner. Komplement 1 är en del av den första fasen i komplementsystemets aktivering och består av tre proteiner: C1q, C1r och C1s. När komplement 1 aktiveras kan det leda till aktivering av andra komponenter i komplementsystemet och orsaka skada på kroppens egna celler och vävnader.

En Komplement 1-hämmare är ett protein som blockerar aktiviteten hos komplement 1 och förhindrar därmed fortsatt aktivering av komplementsystemet. Detta kan vara användbart i behandlingen av sjukdomar som orsakas av överaktivering av komplementsystemet, såsom autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Immunglobulin, även känt som gammaglobulin, är en typ av protein som produceras av B-celler och plasma celler i vår immunsystem. Dessa proteiner är en viktig del av vårt försvar mot infektioner och främmande ämnen, eftersom de kan binda till dessa substanser och hjälpa till att neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

Immunglobuliner är uppbyggda av fyra polypeptidkedjor som är sammanbundna till varandra: två identiska lätta kedjor och två identiska tunga kedjor. Det finns fem olika klasser av immunoglobuliner, IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, som skiljer sig åt i deras aminosyrasekvens och struktur. Varje klass har också olika funktioner i vår immunförsvar.

IgG är den vanligaste klassen av immunoglobulinerna och de kan hittas i blodet och lymfan. De ger immunitet mot bakterier och virus, neutraliserar toxiner och hjälper till att eliminera komplexa med främmande ämnen från kroppen. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor som i lungorna, mag-tarmkanalen och ögonens yta. De skyddar mot infektioner genom att förhindra inträngande av mikroorganismer genom slemhinnan. IgM är den första immunoglobulin som produceras när kroppen utsätts för en ny infektion och de hjälper till att aktivera komplement-systemet, vilket kan leda till destruktion av mikroorganismer. IgD finns på ytan av B-celler och hjälper till att aktivera dem när de möter en främmande substans. IgE är involverad i allergiska reaktioner och hjälper till att eliminera parasiter som hittas i kroppen.

"Translokation, genetisk" refererer til en type genetisk mutation hvor der forekommer en overførsel eller udveksling af store dele (eller hele) af en kromosom med en anden. Denne proces kan resultere i to typer translokationer:

1. Reciprok translokation: Her sker der en ømsesidig udveksling af genetisk materiale mellem to forskellige kromosomer. Det vil sige, at et bestemt segment fra én kromosom byttes ud med et segment fra en anden kromosom.
2. Robertsoniansk translokation: Her fusionerer to akrocentriske kromosomer (kromosomer med korte arme) ved deres centromere, hvilket resulterer i en større kromosom og et mindre antal kromosomer i alt.

Translokationer kan være konsekvensen af fejl under celledeling eller udvikle sig som følge af skade på DNA-molekylet, for eksempel ved eksponering for ioniserende stråling eller kemiske stoffer. Nogle translokationer kan være asymptomatiske og ikke have nogen negativ effekt, mens andre kan føre til genetiske sygdomme, udviklingsforstyrrelser eller cancer.

Southern blotting is a type of molecular biology technique used for the detection and analysis of specific DNA sequences in a sample. The method is named after its inventor, Edward Southern.

In Southern blotting, the DNA sample is first cut into smaller fragments using restriction enzymes, which recognize and cleave specific DNA sequences. The resulting DNA fragments are then separated based on their size through a process called agarose gel electrophoresis.

After separation, the DNA fragments are transferred from the gel to a nitrocellulose or nylon membrane using a technique called blotting. Once the DNA is bound to the membrane, it can be probed with a labeled DNA probe that is complementary to the sequence of interest. The probe will hybridize specifically to its target sequence, allowing for its detection and visualization through techniques such as autoradiography or chemiluminescence.

Southern blotting is a powerful tool in molecular biology research, used for various applications such as identifying genetic mutations, detecting gene rearrangements, and analyzing gene expression patterns.

Takrolimus är ett immunsupressivt läkemedel som används för att förhindra avstötningsreaktioner efter transplantationer och behandla vissa autoimmuna sjukdomar. Det verkar genom att hämta ned aktiviteten i T-celler, en typ av vita blodkroppar som är inblandade i immunförsvaret.

Läkemedlet tillverkas från en stam av aktinobakterien Streptomyces tsukubaensis och marknadsförs under varumärkena Prograf, Advagraf och Envarsus XR. Takrolimus är ett kalcineurinhämmare som verkar genom att binda till en cytoplasmatisk protein, FKBP12, vilket resulterar i inhibition av kalcineurinfosfatasverksamheten och därmed förhindrar transkriptionen av cytokiner, såsom IL-2, som är nödvändiga för T-cellers aktivering och proliferation.

Takrolimus används ofta i kombination med andra immunosuppressiva läkemedel efter transplantationer av organ som lever, njure, hjärta eller lungor. Det kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar som svår psoriasis och atopisk dermatit.

'Tvångssyndrom' är ett psykiatriskt tillstånd där individen upplever oförmåga att motstå återkommande, obehagliga tankar, känslor, impulser eller handlingar, som vanligtvis är oacceptabla eller sinnesrubblande. Dessa tvångsmässiga tankar eller handlingar är inte relaterade till verkligheten och orsakar ofta stor ångest och lidande hos den drabbade.

Det är värt att notera att det finns olika typer av tvångssyndrom, inklusive tvångsmässiga tankar (obsessioner) och tvångsmässiga handlingar (kompulsioner). Tvångsmässiga tankar kan handla om rädsla för smuts eller kontamination, våldsamhet, sexuella fantasier eller andra oacceptabla teman. Tvångsmässiga handlingar kan innebära tvångsmässig tvättning, reda, räkning eller kontroll av saker och ting.

Tvångssyndrom är en allvarlig psykiatrisk störning som kan påverka individens vardagliga liv och funktion negativt. Behandlingen för tvångssyndrom inkluderar ofta kognitiv beteendeterapi (KBT) och/eller medicinsk behandling med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

CD3-antigener är en typ av proteiner som finns på ytan av T-celler, en viktig typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunförsvaret i kroppen. CD3-antigenen består av flera olika underenheter (CD3γ, CD3δ, CD3ε och CD3ζ) som tillsammans bildar en komplex struktur på T-cellernas yta. När en T-cell aktiveras genom att binda till ett antigenpresenterande celler (APC), sker en serie signaltransduktion via CD3-komplexet, vilket leder till aktivering av T-cellen och initieringen av en immunrespons. CD3-antigener är därför viktiga markörer för att identifiera och studera T-celler in vitro och in vivo.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

Posttraumatisk stresssyndrom (PTSS) är en mental ohälsa som kan utvecklas efter att en person har upplevt eller vittnat om ett livshotande trauma. Syndromet kännetecknas av intrusiva minnen av traumat, undvikande beteende, ändrade känslor och tankar samt förhöjd vaksamhet. Andra vanliga symptom är sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och irritabilitet. PTSS kan vara mycket belastande och påverka personens vardagliga liv negativt. För att ställa diagnosen krävs det att symptomen har varat i minst en månad och orsakar kliniskt signifikant nedsättning av sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktioner.

Autism, also known as Autism Spectrum Disorder (ASD), is a complex neurodevelopmental disorder that affects communication, social interaction, and behavior. According to the World Health Organization (WHO), autism is characterized by:

1. Persistent deficits in social communication and social interaction across multiple contexts, including:
* Deficits in social-emotional reciprocity, such as abnormal social approach and failure of normal back-and-forth conversation.
* Deficits in nonverbal communicative behaviors used for social interaction, such as eye contact, facial expressions, and body language.
* Deficits in developing, maintaining, and understanding relationships, such as difficulties adjusting behavior to suit various social contexts or having trouble sharing imaginative play or interests with others.
2. Restricted, repetitive patterns of behavior, interests, or activities, as manifested by at least two of the following:
* Stereotyped or repetitive motor movements, use of objects, or speech.
* Insistence on sameness, inflexible adherence to routines, or ritualized patterns of verbal or nonverbal behavior.
* Highly restricted, fixated interests that are abnormal in intensity or focus.
* Hyper- or hyporeactivity to sensory input or unusual interest in sensory aspects of the environment.
3. Symptoms must be present in the early developmental period and cause clinically significant impairment in social, occupational, or other important areas of current functioning.
4. These disturbances are not better explained by intellectual disability (intellectual developmental disorder) or global developmental delay.

Autism is a spectrum disorder, meaning that it affects different individuals to varying degrees and with unique combinations of symptoms. Some people with autism may require significant support in their daily lives, while others may need less support and can lead relatively independent lives. Early intervention and appropriate support can significantly improve outcomes for individuals with autism.

Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells och har en viktig roll i immunförsvaret. De består av två identiska lätta kedjor (lambda eller kappa) och två identiska tunga kedjor (alpha, gamma, delta eller epsilon).

En lätt kedja är ett typspecifikt protein som innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region. Lätta kedjor delas in i två klasser: lambda och kappa. Varje immunoglobulinmolekyl innehåller två identiska lätta kedjor, antingen båda är av lambda-typ eller båda är av kappa-typ.

Lätta kedjor har en molekylmassa på ungefär 25 kDa och består av en variabel region (V) och en konstant region (C). Variabla regionen innehåller tre komplementaritetsdetermineringsområden (CDR) som är involverade i antigenbindningen. Konstanta regionen består av en konstanteram, vilket gör att lätta kedjor kan kategoriseras i olika underklasser baserat på skillnader i den konstanta regionen.

I summa, immunglobulin med lätt kedja är en del av det adaptiva immunförsvaret som producerar proteiner som består av två identiska lätta kedjor och två tunga kedjor. Lätta kedjor innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region som gör att de kan kategoriseras i olika underklasser.

Mycophenolic acid (MPA) er ein immunsuppressivt medikament som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning av den transplanteerde organet. Det virker ved å hindre de immunsystemets hvite blodceller, spesielt T-cellene og B-cellene, i å aktivere seg og dele seg, noe som reduserer sannsynligheten for en avstøtelsereaksjon. Mycophenolic acid er også brukt i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, som eksempelvis lupus erythematosus.

Mykofenolsyra (MPA) er den aktive substansen i legemidlene Myfortic og CellCept. MPA kan også hentes direkte fra svampen Penicillium stoloniferum, men dette brukes ikke i klinisk praksis.

Les mer på:

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

'Viral latency' refererar till ett stadium i viruses livscykel där det inte är aktivt i sin replikation eller infektionsförmåga, men istället existerar i en vilande tillstånd inne i värdkällan, ofta i vissa cellers kärna. Under den latenta fasen kan viruset undgå det immunförsvar som hosten har och kan därför förbli i värden under en lång period, möjligen resten av deras liv. Virala infektioner som involverar latens inkluderar herpes simplex virus (HSV) och varicella-zoster virus (VZV), vilka kan orsaka sjukdomar som herpes, aptitlöshet, kyla och röda hudutslag respektive gurt i vuxen ålder.

Herpesviridae är en familj av DNA-virus som orsakar en rad olika infektionssjukdomar hos människor och djur. Familjen innehåller åtta släkten, varav tre kan infektera människor: Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.

Alphaherpesvirinae innefattar herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2), som orsakar kallsjuka och könsherpes respektive, samt varicella-zoster virus (VZV), som orsakar både smittkoppor och postherpetisk neuralgi.

Betaherpesvirinae innefattar human cytomegalovirus (HCMV) och human herpesvirus 6 (HHV-6) och 7, som kan orsaka milda sjukdomar hos immunförsvagna individer.

Gammaherpesvirinae innefattar human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom och primärt orsakar cancer hos immunosupprimereda individer.

Herpesvirus har en karaktäristisk struktur med en dubbelskalig kapsid som innehåller linjärt DNA och en yttre lipidmembran. De kan etablera livslånga latenta infektioner hos sina värdar, vilket gör att de kan spridas via kontakt mellan individer.

Ciclosporin er en immunsuppressiv steroidfri droge som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning og i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, like som eksempelvis psoriasis og revnebusk. Ciclosporin virker ved å hæmme aktiviteten til T-celler, en type hvite blodlegemer som spiller en viktig rolle i immunforsvaret. På denne måten reduserer ciclosporin sannsynligheten for at kroppen vil angripe og avvisje transplantatet eller uønskede celler i kroppen ved autoimmune sykdommer.

T-cell receptor gamma (TCRγ) är ett protein som finns på ytan av vissa typer av T-celler, en typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunförsvaret i kroppen. TCRγ är en del av T-cellers specifika antigenreceptorer och spelar därmed en viktig roll i erkännandet och responsen på infektioner orsakade av olika patogener, såsom virus och bakterier.

TCRγ bildas tillsammans med en annan protein, T-cell receptor delta (TCRδ), för att forma ett komplex som kallas TCRγδ. Detta komplex sitter på ytan av T-celler som kallas gamma-delta T-celler. Dessa celler utgör en liten del av det totala antalet T-celler i kroppen, men de har en viktig funktion i immunförsvaret, särskilt vid inflammation och skada.

TCRγ är ett membranprotein som består av två typer av subenheter: en variabel region och en konstant region. Variabla regioner är de delar av proteinet som är unika för varje T-cell och möjliggör erkännandet av specifika antigener. Konstanta regioner är de delar av proteinet som är desamma för alla T-celler med samma typ av TCRγδ-receptor.

Tillsammans med andra proteiner, såsom CD3 och CD4 eller CD8, bildar TCRγδ ett komplex som kallas CD3-komplexet. När en T-cell möter ett antigen presenterat på en annan cell, binder TCRγδ till detta antigen och aktiverar därmed T-cellen för att initiera en immunrespons.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Fas Ligand (FasL) är ett protein som binder till Fas-receptorn (CD95) och aktiverar apoptos, eller programmerad celldöd. Detta system är en naturlig mekanism för att eliminera skadade eller överflödiga celler, men det kan också spela en roll i immunförsvaret genom att döda infekterade eller cancerceller. FasL-proteinet uttrycks ofta på ytan av aktiverade T-celler och andra immunceller.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).