Lutetium
Silikater
Fotosensibiliserande medel
CAT scanners
Fotokemoterapi
Röntgenfantom
Positronemissionstomografi
Utrustningsdesign
Lutetium är ett grundämne med symbolen Lu och atomnummer 71. Det tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. I sin ren form är lutetium ett silvervitt, glänsande, tungt hårt metalliskt grundämne.
I medicinsk kontext används lutetium ofta i kombination med andra substanser för att skapa radioaktiva preparat som används inom nuklearmedicin, till exempel vid behandling av cancer. Ett exempel är lutetium-177 DOTATATE, ett preparat som används för behandling av neuroendokrina tumörer.
"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.
Fotosensibiliserande medel är en typ av läkemedel som kan göra huden eller ögonen känsligare för ljus, särskilt ultraviolett (UV) och visst synligt ljus. När individen utsätts för detta ljus kan det leda till oönskade reaktioner som exempelvis rodnad, klåda, smärta, svullnad eller i värsta fall bildning av blåsor på huden. I vissa fall kan det även leda till fotofobi (ljuskänslighet) och iriteringar i ögonen.
Det finns två typer av fotosensibilisering: fototoxisk och fotourentisk. Fototoxisk fotosensibilisering uppstår när läkemedlet direkt orsakar skada på huden eller ögonen när det utsätts för ljus, medan fotourentisk fotosensibilisering handlar om att läkemedlet ökar individens sannolikhet för att utveckla en allergisk reaktion mot ljuset.
Exempel på vanliga fotosensibiliserande medel inkluderar antibiotika (till exempel tetracykliner och fluorokinoloner), antiinflammatoriska läkemedel (till exempel fenylbutazon och ketoprofen), diuretika, retinoider och antidepressiva medel. Det är viktigt att informera läkare eller apotekare om alla läkemedel som används, inklusive komplementär medicin och naturläkemedel, för att undvika riskerna för fotosensibilisering.
A CAT scanner, also known as a computed tomography (CT) scanner, is a medical imaging device that uses X-ray technology and computer processing to create detailed cross-sectional images of the body. The term "CAT" stands for "computed axial tomography."
During a CT scan, the patient lies on a table that slides into the center of the scanner. An X-ray tube rotates around the patient, sending out thin beams of X-rays that pass through the body and are detected by sensors on the opposite side of the machine. The data collected by the sensors is then processed by a computer to generate detailed images of the internal structures of the body, such as organs, bones, and soft tissues.
CT scans can provide valuable diagnostic information for a wide range of medical conditions, including cancer, heart disease, stroke, and trauma. However, they do involve exposure to ionizing radiation, so the benefits of the scan must be weighed against the potential risks.
Fotokemoterapi, även känd som fotodynamisk terapi (PDT), är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att en ljuskänslig substans (fotosensitizer) appliceras på huden eller en tumör, följt av exponering för specifik våglängd av ljus. När fotosensitizern inaktiveras av ljuset sker en kemisk reaktion som genererar syrgasradikaler och andra reaktiva syremolekyler, vilket orsakar celldöd hos cancerceller eller abnorma celler. Denna metod används ofta för att behandla olika typer av hudcancer och pre cancerösa tillstånd, såsom aktinisk keratos och basalcellskarcinom.
"Röntgenfantom" är ett begrepp inom radiologi och refererar till den skugga eller silhuetten av ett objekt som visas på en röntgenbild. Detta fenomen uppstår när röntgenstrålning passerar genom ett objekt och delvis absorberas av olika delar av det, beroende på deras densitet och tjocklek. De mer täta och tjockare delarna av objektet absorberar mer strålning och visas därför som ljusare partier på bilden, medan de mindre täta och tunnare delarna ger ifrån sig mindre absorption och därmed syns som mörkare partier. På så sätt skapas en kontrast mellan olika delar av objektet, vilket gör att det blir möjligt att urskilja strukturer och detaljer på röntgenbilden.
Röntgenfantomen är därför ett viktigt verktyg för diagnostik inom radiologi, eftersom den kan användas för att upptäcka och undersöka skador, sjukdomar eller avvikelser i olika kroppsdelar.
Positronemissionstomografi (PET) är en typ av bilddiagnostisk undersökningsmetod inom medicinen. Den använder en liten mängd radioaktivt marerad substans, som kallas radionuklid, vilken injiceras i patientens blodomlopp. Denna radionuklid avger positroner när den bryts ner, och dessa positroner reagerar med elektroner i patientens kropp och bildar gammastrålar.
Dessa gammastrålar upptas sedan av en gammakamera som roterar runt patienten och skapar en tredimensionell bild av hur radionukliden fördelas i kroppen. PET-skannern kan då tolka dessa data och skapa en bild som visar olika funktioner i kroppen, till exempel ämnesomsättning, syreförbrukning eller receptoraktivitet.
PET används ofta tillsammans med datortomografi (CT) för att få en mer detaljerad bild av patientens inre organ och vävnader. Detta kombinerade tillvägagångssätt kallas för PET/CT. PET är ett värdefullt verktyg inom medicinen, särskilt vid diagnostisering och övervakning av cancer, hjärtsjukdomar och neurologiska störningar.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.