Leukotrien B4
Leukotrien B4-receptorer
Leukotrien A4
Leukotrienreceptorer
Leukotrienblockerare
Leukotrien C4
Leukotrien E4
Leukotrien D4
Arakidonat 5-lipoxigenas
SRS-A
Leukotriener
Neutrofila leukocyter
Lipoxigenashämmare
Hydroxieikosatetraensyror
Epoxidhydrolaser
5-Lipoxygenase-Activating Proteins
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin
15-oxoprostaglandin 13-reduktas
Eikosanoider
Arakidonsyra
Kalcimycin
Lipoxigenas
Arakidonatlipoxigenaser
Trombocytaktiveringsfaktor
Lipoxiner
Kemotaxi, leukocytär
Zymosan
Glykoler
Kemotaxifaktorer
Kinoliner
Högtrycksvätskekromatografi
Fenylpropionater
Dinoproston
Eosinofila leukocyter
Masoprocol
Fettalkoholer
12-hydroxi-5,8,10,14-eikosatetraenosyra
Komplement 5a
Tromboxan B2
Karboxylsyror
Lungsäcksinflammation
Eikosapentaensyra
Marsvin
BW-755C
Komplement 5a, des-arginin
Acetater
Vita blodkroppar
Fosfolipaser A
N-formylmetionin
Celler, odlade
Dos-responskurva, läkemedel
Astma
Komplement 5
Mastceller
Formylpeptidreceptorer
Fosfolipaser A2
Jonoforer
Injektioner, intradermala
Neutrofilinfiltrering
Kalcium
Neutrofilaktivering
Lunga
Kemotaxifaktorer, eosinofila
Inflammation
Fettsyror, omättade
Indometacin
Histaminfrisättning
Autakoider
Cyklooxygenashämmare
Basofiler
Superoxider
Eikosanoidreceptorer
Prostaglandiner E
Histamin
8,11,14-eikosatriensyra
Kemotaxi
Lipoxinreceptorer
Grupp IV fosfolipaser A2
5,8,11,14-eikosatetraensyra
Inflammatoriska mediatorer
Exsudat och transsudat
Interleukin-8
Makrofager, alveolära
Leukotriene B4 (LTB4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet, av enzymet 5-lipoxygenas. LTB4 är känt för sin starka kemotaxiska aktivitet och attraherar därför vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, till området där inflammationen pågår. Detta bidrar till att underlätta cellernas rekrytering och aktivering i inflammatoriska processer. LTB4 har också visat sig ha effekter på smärta och feber, och dess onormala reglering kan vara involverad i patologiska tillstånd som astma, reumatoid artrit och cancer.
Leukotriene B4 (LTB4) är en potent proinflammatorisk mediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. LTB4 utövar sin effekt genom att binda till specifika G-proteinkopplade receptorer på cellmembranet hos målceller, vilket resulterar i en signalsignal som leder till cellresponsen.
LTB4 har två kända receptorstypier: BLT1 (Leukotriene B4 Receptor 1) och BLT2 (Leukotriene B4 Receptor 2). Dessa receptorer är exprimereda på olika celltyper, inklusive neutrofiler, monocyter, eosinofiler, dendritceller och makrofager.
BLT1 är specifikt bunden till LTB4 med hög affinitet och uttrycks huvudsakligen på neutrofiler. När LTB4 binder till BLT1 aktiveras en signalsignalväg som leder till neutrofilernas kemotaxi, adhesion och degranulation, vilket i sin tur bidrar till inflammationen.
BLT2 har lägre affinitet för LTB4 än BLT1 och binder också till andra lipidmediatorer som 12-HETE (12-Hydroxyeicosatetraenoic acid). BLT2 uttrycks på en rad celltyper, inklusive hudceller, enterocyter, endotelceller och leukocyter. När LTB4 binder till BLT2 kan det leda till olika cellulära responsen som inflammation, proliferation, migration och apoptos.
I medicinsk kontext är LTB4-receptorerna viktiga mål för behandling av inflammatoriska sjukdomar som astma, COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease), psoriasis, reumatoid artrit och irritabel tarm.
Leukotriene A4 (LTA4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet, av enzymet 5-lipoxygenas. LTA4 är ett intermediärt stadium i syntesen av leukotrienerna LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4, vilka alla är kända för att orsaka konstriktion av luftvägarna och ökad sekretion av slem vid astma och andra inflammatoriska sjukdomar i lungorna.
Leukotrienereceptorer är proteiner i cellmembranet som binder till leukotriener, lipida signalsubstanser involverade i inflammation och immunrespons. När leukotrienerna binder till sina respektive receptorer aktiveras signaltransduktionen, vilket leder till cellreaktioner som exempelvis konstriktion av luftvägarna, sekretion av slem och ökat permeabilitet i kapillärer. Det finns fyra typer av leukotriener (LTA4, LTB4, LTC4 och LTD4) och var och en binder till sin specifika receptor (CysLT1, CysLT2, BLT1 och BLT2). Dessa receptorer spelar därför en viktig roll i patofysiologiska processer som astma, allergier, hudinflammation och neurodegenerativa sjukdomar.
Leukotriener Blockerare är en typ av läkemedel som används för att behandla astma och allergier. De verkar genom att blockera effekterna av leukotrierner, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation i kroppen.
Leukotriener receptor antagonister (LTRAs) är en underkategori av leukotrienblockerare som direkt blockerar leukotrienreceptorer och förhindrar således att leukotrierner binder till dem och utlöser inflammation. Exempel på LTRAs inkluderar montelukast, zafirlukast och pranlukast.
Leukotriener syntetashämmare är en annan underkategori av leukotrienblockerare som blockerar enzymet 5-lipoxygenas, vilket förhindrar produktionen av leukotrierner. Exempel på leukotriener syntetashämmare inkluderar zileuton.
Leukotrienblockerare används ofta som en komplementär behandling till kortikosteroider och beta-2-agonister för att kontrollera astmasymptom och förebygga astmaattacker. De kan också användas för att behandla allergiska rhinit, såsom säsongsbundna allerginier.
Leukotriene C4 (LTC4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. Det produceras av granulocyter och mastceller under aktivering av den immunologiska systemet. LTC4 är ett derivat av arakidonsyra och utgör en del av leukotrien-sammanhangen, som även inkluderar LTD4 och LTE4. Dessa substanser är kända för att orsaka konstriktion av luftvägar och ökad sekretion av slem i samband med astma och andra allergiska reaktioner.
Leukotriene E4 (LTE4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i den inflammatoriska svarscascaden, särskilt vid astma och andra allergiska sjukdomar. Det bildas från arachidonsyra genom en biokemisk process som innefattar flera enzymer, däribland 5-lipoxygenas och LTC4 syntas.
LTE4 är ett kraftfullt bronkospastiskt medel och orsakar konstriktion av de glatta musklerna i de luftburna vägarna, ökat vattentryck i lungorna och ökat permeabilitet hos kapillärväggarna. Dessa effekter bidrar till andningssvårigheterna, hosta och slemproduktion som är vanliga symtom vid astma.
LTE4 kan mätas i urin och användas som en biomarkör för inflammatorisk aktivitet vid astma och andra luftvägsjukdomar.
Leukotriene D4 (LTD4) är ett lipidmediator som spelar en viktig roll i den inflammatoriska svaret i kroppen. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som frigörs från cellmembranet när cellen aktiveras. LTD4 är ett starkt bronkospastiskt ämne och orsakar sammandragning av de glatta musklerna i de luftburna vägarna, vilket kan leda till andnöd och astmaattacker. Det är en del av den så kallade "slow-reacting substance of anaphylaxis" (SRS-A) som ingår i det tidiga inflammatoriska svaret. LTD4 verkar genom att binda till specifika receptorer, CysLT1 och CysLT2, på cellmembranet.
Arachidonate 5-lipoxygenase, ofta förkortat 5-LOX eller ALOX5, är ett enzym som spelar en viktig roll i ämnesomsättningen och inflammationen i kroppen. Det katalyserar en reaktion där det oxiderar arakidonsyra till 5-Hydroperoxyeicosatetraenoic acid (5-HPETE), som är en förstadieprodukt till leukotriener, som är kända för att vara proinflammatoriska mediatorer.
5-LOX finns främst i vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och mastceller, och aktiveras av olika signalsubstanser som till exempel cytokiner och growth factors. Dessutom kan det aktiveras av calciumjoner (Ca2+) och fosforylering.
Överaktivitet eller överproduktion av 5-LOX har visats vara involverat i flera sjukdomar, särskilt relaterade till inflammation och immunförsvaret, såsom astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer.
'SRS-A' står för 'Slow-Reacting Substance of Anaphylaxis', som är ett äldre och mindre använt namn på en grupp signalsubstanser i kroppen som kallas leukotriener. Leukotriener är lipidmediatorer som deltar i inflammation och allergiska reaktioner, såsom astmaattacker.
Det finns två huvudtyper av leukotriener: SRS-A (nu oftare kallat cysteinylleukotriener) och LTB4. Cysteinylleukotriener orsakar bronkiell spasm, ökad sekretion av slem i lungorna och ökat permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till andningssvårigheter och astmasymptom.
Dessutom bör nämnas att det finns läkemedel som är designade för att blockera effekterna av cysteinylleukotriener, såsom montelukast (Singulair) och zafirlukast (Accolate), vilka används i behandlingen av astma.
Leukotriener är en typ av lipidmediatorer som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer i kroppen. De produceras främst av vita blodkroppar, såsom eosinofiler och neutrofiler, under stimulering av olika immunogena agens som exempelvis allergen, infektion eller skada.
Leukotrienerna är involverade i diverse patologiska processer som bronkospasm, edem och ökad sekretion vid astma, allergisk rhinit, COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och andra inflammatoriska tillstånd. De har också en viktig roll i patogenesen av hudsjukdomar som eksem och psoriasis.
Det finns fyra huvudsakliga typer av leukotriener: LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4. Dessa molekyler utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifika receptorer på målceller, vilket leder till en uppsättning cellulära svar som kan variera beroende på typ av leukotrien och typ av målcell.
I medicinsk kontext används ofta läkemedel som blockerar leukotrienreceptorerna eller hämstar leukotrienbiosyntesen för att behandla inflammatoriska sjukdomstillstånd, särskilt astma och allergisk rhinit.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.
Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.
En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.
Lipoxygenase (LOX) inhibitors, eller lipoxigenashämmare, är en grupp av ämnen som hämmar enzymet lipoxygenas. Lipoxygenaser är en grupp enzymer som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar genom att katalysera oxidationen av polyungrda fettsyror, särskilt arakidonsyra, till lägre omättade hydroperoxider. Dessa ämnen är förstadier till eikosanoider som leukotriener och lipoxiner, vilka är signalmolekyler involverade i inflammation och immunförsvar.
Lipoxygenasehämmare används inom medicinen för att behandla sjukdomar där inflammation och immunreaktioner spelar en viktig roll, till exempel astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer. Genom att hämma lipoxygenasaktiviteten kan man minska produktionen av pro-inflammatoriska eikosanoider och på så sätt reducera inflammationen i kroppen.
Hydroxieikosatetraensyror är en grupp av organiska syror som innehåller 20 kolatomer och har en karboxylgrupp (–COOH) och två hydroxylgrupper (–OH) i molekylen. De är derivat av eikosatetraensyra, som har fyra dubbelbindningar i kolkedjan. När det finns en eller flera hydroxylgrupper i molekylen kallas de för hydroxieikosatetraensyror. Dessa fettsyror är viktiga biologiskt aktiva ämnen som deltar i inflammatoriska processer och har potential att fungera som antioxidanter. De förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel fiskolja och gröna lökblad.
Epoxide hydrolase är ett enzym som katalyserar hydrolysreaktioner på epoxider och omvandlar dem till dioler. Det finns två huvudtyper av epoxidhydrolaser: enzymer som verkar på kolvätneoxider (kolväteepoxidhydrolas) och enzymer som verkar på aromatiska epoxider (aromatiska epoxidhydrolas). Epoxidhydrolaser spelar en viktig roll i det biologiska avlägsnandet av xenobiotika, såsom kemiska föroreningar och läkemedel, från organismen. Dessa enzymer bidrar också till att reglera signalsubstanser som är involverade i celldifferentiering, cellcykeln och apoptos. Epoxidhydrolaser finns hos både prokaryota och eukaryota organismer.
5-Lipoxygenase-activating proteins (FLAPs) are a type of enzyme found in mammalian cells that play a crucial role in the biosynthesis of leukotrienes, which are potent pro-inflammatory lipid mediators. FLAPs function as accessory proteins to 5-lipoxygenase (5-LO), an enzyme that catalyzes the conversion of arachidonic acid to leukotriene A4 (LTA4), a key intermediate in leukotriene biosynthesis.
FLAPs facilitate the transfer of arachidonic acid from the membrane phospholipids to 5-LO, thereby activating the enzyme and initiating the synthesis of leukotrienes. These lipid mediators are involved in various inflammatory responses, including bronchoconstriction, increased vascular permeability, and recruitment of immune cells to sites of injury or infection. As such, FLAPs have been identified as potential therapeutic targets for the treatment of inflammatory diseases, such as asthma, atherosclerosis, and rheumatoid arthritis.
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin, ofta förkortat till fMLF eller fMet-Leu-Phe, är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin (fMet), leucin (Leu) och fenylalanin (Phe). Detta molekyll spelar en viktig roll inom immunologin, eftersom det är ett kemotaktiskt peptid som attraherar specifika vita blodkroppar, så kallade neutrofila granulocyter, till platsen där det bildas.
fMLF produceras av bakterier och andra mikroorganismer under deras celldelning och kan orsaka inflammation när det upptäcks av värdkroppen. Neutrofila granulocyter reagerar på fMLF genom att migrera till platsen där det har bildats, vilket är en del av den immunologiska responsen för att bekämpa infektioner. Detta molekyll används också inom forskning för att studera neutrofilernas funktion och migration.
Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is found naturally in the body and in certain foods. It plays an essential role in the structure and function of cell membranes, particularly in the brain and immune system.
When the body is injured or infected, arachidonic acid is released from the cell membrane and metabolized into various compounds called eicosanoids, which include prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating inflammation, blood clotting, and other physiological processes.
However, excessive production of arachidonic acid-derived eicosanoids can contribute to the development of various diseases, including cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balance of arachidonic acid in the body is important for overall health and wellbeing.
15-Oxoprostaglandin 13-reduktase, även känt som prostaglandin E2 13,14-reduktas eller PTGES-2, är ett enzym som tillhör superfamiljen av reduktaser. Det specificerar sig för att reducera 15-dehydroprostaglandin E2 och D2 till sina respektive 13,14-dihydroderivat, prostaglandin E2 och D2.
Prostaglandiner är en grupp lipidmedierande molekyler som har en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom inflammation, smärta, feber, blodtryck och reproduktion. Prostaglandin E2 (PGE2) är ett av de mest förekommande och biologiskt aktiva prostaglandinerna i kroppen. Det produceras genom en serie enzymatiska reaktioner som inkluderar oxidation, peroxidation och reduktion av fettsyror.
15-Oxoprostaglandin 13-reduktas är ett viktigt enzym i regleringen av PGE2-nivåerna i kroppen. Det har visat sig ha en roll i inflammation, cancer och andra patologiska tillstånd. Därför kan inhibitorer av detta enzym vara användbara som terapeutiska mål för att behandla dessa sjukdomar.
Eikosanoide är en grupp signalsubstanser som är derivat av fettsyror med 20 kolatomer, och de spelar en viktig roll inom immunologi och inflammation. De två huvudgrupperna av eikosanoider är prostaglandiner och leukotriener. Prostaglandinerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom smärta, feber, samt blodflödes- och slemhinnsreglering. Leukotrienierna bidrar till inflammationen genom att attrahera vita blodkroppar till inflammationsområdet och orsaka konstriktion av luftvägarna.
Eikosanoider syntetiseras från fettsyror med två dubbelbindningar, såsom arakidonsyra, eikosapentaenoinsyra (EPA) eller dokosahexaenoinsyra (DHA). Den specifika eikosanoiden som bildas beror på vilken typ av enzym som aktiveras för att bryta ned fettsyran. Cyklooxygenas-enzym (COX) är ett exempel på ett sådant enzym, och det finns två huvudtyper: COX-1 och COX-2. Förekomsten av dessa enzymer varierar mellan olika celltyper, och de aktiveras i samband med inflammation eller skada.
Eikosanoider har kort livslängd och verkar lokalt i den cell som de producerats inom. De är involverade i en rad sjukdomar, såsom astma, reumatoid artrit, cancer och kardiovaskulära sjukdomar. Flera läkemedel riktas mot eikosanoidreceptorerna för att behandla dessa tillstånd.
Arachidonic acid is a type of polyunsaturated fatty acid that is essential for the human body. It is a 20-carbon fatty acid with four double bonds, and its chemical formula is C20H32O2. Arachidonic acid is an important precursor in the biosynthesis of various eicosanoids, which are signaling molecules that play crucial roles in inflammation, immune response, and other physiological processes.
Arachidonic acid is not produced by the human body and must be obtained through diet. It is found in high concentrations in animal products such as meat, eggs, and dairy products. Once ingested, arachidonic acid is stored in cell membranes, particularly in phospholipids.
When the body needs to produce eicosanoids, enzymes called cyclooxygenases (COX) and lipoxygenases (LOX) break down arachidonic acid into various metabolites, including prostaglandins, thromboxanes, and leukotrienes. These eicosanoids play important roles in regulating blood pressure, modulating immune responses, and mediating pain and inflammation. However, excessive production of eicosanoids can contribute to the development of various diseases, such as cardiovascular disease, cancer, and autoimmune disorders. Therefore, maintaining a balanced intake of arachidonic acid is important for overall health.
Calcimycin, också känt som mangan(II)tetraphenylporfyrin, är ett pigmentmolekyler som utvinns från Streptomyces chartreusis-bakterier. Det är en typ av komplext bindningsförening som innehåller en manganjon och en porfyrinring.
I medicinsk kontext, används calcimycin ofta som ett forskningsverktyg för att studera cellulära processer, särskilt inom områdena jontransporter och signaltransduktion. Det har också visat sig ha potentialen som en behandling för sjukdomar som beror på störningar i kalciumhomöostas, såsom hyperparatyreoidism och sepsis.
Calcimycin fungerar genom att öka intracellulärt kalciumnivåer genom att verka som en jonofor, vilket gör att det kan transportera joner över cellytiska membran. När calcimycin binder till cellmembranet, bildar det komplex med kalciumjoner och hjälper dem att diffundera in i cellen, vilket orsakar en ökning av intracellulära kalciumnivåer.
Det är värt att notera att calcimycin inte används som en etablerad medicinsk behandling och fortsatta studier krävs för att fastställa dess säkerhet och effektivitet som läkemedel.
Lipoxygenaser (LOX) är en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av fleromättade fettsyror, särskilt arakidonsyra, eikosapentaensyra och eikosatriensyra. Denna reaktion resulterar i bildandet av lipoxiner, hepoxiler, resolviner och leukotriener, som alla är biologiskt aktiva lipidmeddelanden som spelar en viktig roll i inflammationen och immunförsvaret. Lipoxygenaser delas in i tre huvudgrupper baserat på positionen av syreatomen de introducerar i substratet: 5-LOX, 12-LOX och 15-LOX. Dessa enzymer finns naturligt i många olika celltyper, inklusive leukocyter, endotelceller och epitelceller.
Arachidonic acid lipoxygenases (ALOX) är en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av den polyungesatta fettsyran arakidonsyra till olika lipoxiner, hepoxiler och hydroperoxyeicosatetraenoic syror (HpETE). Dessa ämnen är alla biologiskt aktiva mediatorer som spelar en viktig roll i inflammation, immunförsvar och andra fysiologiska processer.
Det finns flera olika isoformer av ALOX, varav de mest studerade är 5-LOX, 12-LOX och 15-LOX. Dessa enzymer skiljer sig åt i vilken position på arakidonsyran de katalyserar oxidationen, vilket leder till bildning av olika slags lipoxiner och HpETE.
ALOX-enzymen är involverade i en rad patologiska processer, såsom astma, cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar. Deras aktivitet kan moduleras av olika läkemedel, vilket gör dem till intressanta mål för terapeutisk intervention.
Trombocytaktiveringsfaktorer (TPA) är proteiner som aktiverar trombocyter (blodplättar), vilket leder till att de blir mer klebriga och kan hjälpa till att stänga av blödningar. Det finns flera olika TPA, men ett exempel är thromboxan A2. När trombocyterna aktiveras bildas även substansen ADP (adenosindifosfat), som kan leda till en fortsatt aktivering av fler trombocyter. TPA spelar därför en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stänga av skador på kärlen.
Lipoxiner är en grupp signalmolekyler som kallas eikosanoider och som spelar en viktig roll i inflammationens resolution. De produceras av flera olika celltyper, inklusive leukocyter (vita blodkroppar) och endotelceller (celler som bildar de inre väggarna i kärlen). Lipoxinerna har en antiinflammatorisk effekt genom att hämma några av de processer som utlöses under inflammationen, såsom migrationen av vita blodkroppar till det inflammerade området och frisättningen av andra proinflammatoriska signalsubstanser. De bidrar därmed till att återställa balansen i kroppen efter en inflammatorisk reaktion.
Kemotaxis är en process där celler, inklusive vita blodkroppar (leukocyter), rör sig i respons på kemiska signaler. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret, där olika typer av vita blodkroppar attraheras till olika kemiska signalsubstanser (kemotaxiner) för att bekämpa infektioner och skador. Leukocytär kemotaxi refererar specifikt till denna process när det gäller vita blodkroppar.
Zymosan är ett preparat framställt från celldelar (saccharomyces cerevisiae) av jästsvampar. Det används inom forskning som ett immunstimulerande medel, specifikt för att aktivera komplementsystemet och inducerar inflammatoriska respons. Zymosan består huvudsakligen av glukan och mannan, vilket gör det till en kraftfull stimulator av både alternativt och klassisk komplementaktivering. Det är vanligt att forskare använder zymosan i studier relaterade till immunologi, inflammation och immunmodulering.
'Glykolys' (eller 'glykolyse') er en biokjemisk prosess som foregår innen de fleste levende celler, både hos dyr, planter og mikroorganismer. Prosessen involverer nedbrytningen av glukose (en slags sukker) til to molekyler av pyruvat, samtidig som energien i form av ATP (adenosintrifosfat), NADH og H+ frigjores.
Glykolysen kan deles opp i to hovedfaser: den forberedende fasen (også kalt 'fosforylasering av hexosen') og den egentlige glykolytiske fasen. I den forberedende fasen blir glukose aktivert ved å legge til to fosfatgrupper, hvilket gjør at det oppnår nok energi for å kunne deles i to tre-kolsyker (glyceraldehyd-3-fosfat). I den egentlige glykolytiske fasen omdannes disse tre-kolsyrer videre til pyruvat, og energien frigjores i form av ATP, NADH og H+.
Glykolysen er en viktig del av mange stoffskifteprosesser, blant annet nedbrytningen av kulhyklerikholdstoffer for å produsere energi, og er også involvert i andre prosesser som cellers vekst og deling.
Kemotaxi är ett fenomen där celler, som exempelvis vita blodkroppar eller cancerceller, navigierar och rör sig inom ett biologiskt system i respons till koncentrationsgradienten av kemiska signalmolekyler, kallade kemotaxiska faktorer. Dessa molekyler binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till ändringar i cellens cytoskelett och rörelsemönster.
Kemotaxiska faktorer kan vara attractanter eller repeller beroende på om de attraherar eller avskräcker cellrörelsen. Exempel på kemotaxiska faktorer inkluderar cytokiner, chemokiner och tillväxtfaktorer som spelar viktiga roller i immunförsvaret, inflammation, angiogenes och cancermetastaser.
Kinoliner, även kända som fluorokinoloner, är en grupp av antibiotika-preparat som är syntetiskt framställda och har en kinolonstruktur. De verkar genom att hämta enzymet DNA-gyras, vilket är nödvändigt för bakteriens DNA-replikation och transkription. På så sätt hämmas bakteriens tillväxt och multiplikation.
Kinoliner används vanligen för att behandla allvarliga infektioner orsakade av gram-negativa bakterier, som exempelvis urinvägsinfektioner, lunginflammationer och mag-tarminfektioner. De kan också användas för att behandla komplicerade hud- och webbinfektioner orsakade av både gram-positiva och gram-negativa bakterier.
Exempel på vanligt använda kinoliner är ciprofloxacin, levofloxacin och ofloxacin. Det är viktigt att notera att kinoliner inte ska användas för behandling av lindrigare infektioner eller infektioner som kan behandlas med andra typer av antibiotika, eftersom det finns en risk för biverkningar och resistensutveckling.
Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).
Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.
HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.
'Fenylpropionater' är ett samlingsnamn för en grupp estrar som bildas genom esterificering av fenylpropionsyra med olika alkoholer. Fenylpropionsyra, även känd som beta-fenylpropionsyra eller 3-fenylpropionsyra, är en karboxylsyra med strukturformeln C6H5CH2COOH. När den reagerar med alkoholer bildas fenylpropionater, vilka har formeln C6H5CH2COOR, där R står för den kolvätegrupp som härstammar från alkoholen.
Det finns många olika typer av fenylpropionater, beroende på vilken alkohol som används i esterificeringsreaktionen. Exempelvis om man använder metanol bildas fenylpropionatmetylester (C6H5CH2COOCH3), medan om man använder etanol bildas fenylpropionatester (C6H5CH2COOC2H5).
Fenylpropionater är vanligtvis olösliga i vatten, men lösliga i organiska lösningsmedel. De har en mild doft och används ofta som smak- eller luktämnen i kosmetiska produkter och livsmedel. Vissa fenylpropionater kan också ha farmakologisk verkan, till exempel kan de påverka centrala nervsystemet och användas som läkemedel mot depression och ångest.
Dinoprostone är ett syntetiskt prostaglandin E2-analog, som används inom obstetrik för att inducera förlossning eller stimulera cervixreiferat inför kejsarsnitt. Det verkar genom att utvidga cervix och utlösa kontraktioner hos livmodern. Dinoprostone kan administreras via gel, tablett eller intravaginalt medikamentsformulär.
Eosinofila leukocyter, även kända som eosinofiler, är en typ av vit blodcell (leukocyt) som deltar i immunförsvaret och inflammatoriska processer i kroppen. De kan identifieras under mikroskop eftersom de innehåller ett högt antal granuler som tar upp vissa färgämnen, såsom eosin, vilket ger cellerna en röd-orange färg. Normalvärdet för eosinofiler i blodet ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9 celler per liter. Ett ökat antal eosinofiler kallas eosinofili och kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel allergier, parasitinfektioner eller autoimmuna sjukdomar.
Masoprokol är ett organisk ämne som har använts i vissa topiska (på huden applicerade) läkemedel för behandling av aktinisk keratos och andra hudförändringar. Det verkar genom att sakta ned celldelningen och dödas celler i det påverkade området.
Emellertid, Masoprokol är inte längre en godkänd aktiv ingrediens för läkemedelsanvändning i många länder, inklusive USA, på grund av bristen på tillräckliga bevis för dess säkerhet och effektivitet.
Fettalkoholer, också kända som estrar eller esterified fettsyror, är en typ av organisk kompound som bildas när en fettsyra esterifieras med alkohol. Denna reaktion kallas för esterificering. Fettalkoholer förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel frukt och grönsaker, men de kan även produceras syntetiskt. De används ofta inom livsmedelsindustrin som smak-, doft- och konserveringsmedel. I kroppen kan fettalkoholer metaboliseras till fettsyror och alkohol, men i högre doser kan de orsaka negativa effekter på lever och njurar.
12-Hydroxy-5,8,10,14-eikosatetraenosyra är en typ av fettsyra som kallas en hydroксиkationsprodukt av arakidonsyra. Den bildas när en hydroxylgrupp (–OH) adderas till kolatomnummer 12 i den långa kedjan av kolatomer i arakidonsyra. Detta ämne är involverat i inflammatoriska processer och kan ha potentiala som en markeör i diagnostiska tillämpningar.
'Komplement 5a' (C5a) är ett aktiveringspeptid som bildas när komplementsystemet aktiveras, vanligtvis genom den alternativa eller lectin-bunden vägen. Det består av 74 aminosyror och har en molmassa på ungefär 9 kDa. C5a är ett starkt proinflammatoriskt mediatör som utövar sin effekt genom att binda till G-proteinkopplade receptorer (GPCR) på olika celltyper, såsom neutrofiler, monocyter och endotelceller.
När C5a binder till sina respektive receptorer aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till celldifferentiering, cytokinuttryck, kemotaxis och degranulation. Dessa processer bidrar till att koordinera den inflammatoriska responsen och underlätta bakteriell fagocytos och eliminering.
Dessvärre kan överaktivering av komplementsystemet och ökad C5a-produktion leda till skada på värdceller och vävnader, vilket är associerat med patologiska tillstånd såsom ischemisk hjärtinfarkt, sepsis, akut lunginflammation och autoimmuna sjukdomar.
Thromboxane B2 (TXB2) är ett stabilt, nedbrytningsprodukt av thromboxan A2 (TXA2), som är en prostaglandin-liknande substans som bildas i kroppen. TXA2 är en stark vasokonstriktor och aggregerar blodplättar, vilket kan leda till blodproppar och trombosbildning.
TXB2 saknar den biologiska aktiviteten hos TXA2, men används som ett markör för aktiviteten av TXA2 i kroppen. Det kan mätas i blodprover för att undersöka om en person har förhöjda nivåer av TXA2, vilket kan vara associerat med sjukdomstillstånd som thrombotiska händelser och inflammatorisk aktivitet.
Karboxylsyror är en grupp organiska syror som innehåller en karboxylgrupp (–COOH). Karboxylgruppen består av en kolatom bundet till en hydroxylgrupp (–OH) och en karbonylgrupp (=O). På grund av denna struktur har karboxylsyror sitt syrabeteende, eftersom protonen i hydroxylgruppen kan dissociera och lämna över ett väteion (H+).
Exempel på vanliga karboxylsyror inkluderar:
* Formic acid (metansyra), HCOOH
* Acetic acid (ethansyra), CH3COOH
* Propionic acid (propionsyra), C2H5COOH
* Butyric acid (butansyra), C3H7COOH
Karboxylsyror förekommer naturligt i många livsmedel, som till exempel citronsyran i citrusfrukter och mjölksyran i mjölkprodukter. De används också inom industrin för att producera plaster, färger, läkemedel och andra kemikalier.
Lungsäcksinflammation, också känd som pleurit, är en inflammation eller iritation av lungsäcken (pleura), den dubbla membran som omsluter lungorna och inre ytan av bröstkorgen. Det finns två typer av pleurit: torakal pleurit och pleuriisy.
Torakal pleurit är när lungsäcken blir irriterad eller inflammerad, vilket orsakar smärta vid djup andning eller hosta. Den kan vara akut eller kronisk och kan bero på olika sjukdomstillstånd som lunginflammation, lungemboli, cancer eller autoimmuna sjukdomar.
Pleuriisy är en allvarligare form av lungsäcksinflammation där lungsäcken blir inflammerad och fylls med vätska (pleuravätska). Detta kan orsaka andningssvårigheter, hosta och smärta i bröstet. Pleuriisy kan vara orsakad av infektioner, autoimmuna sjukdomar, cancer eller skada till lungorna.
I allmänhet behöver lungsäcksinflammation behandlas för att lindra smärtan och förebygga komplikationer som andningssvårigheter. Behandlingen kan innefatta smärtstillande medel, antiinflammatoriska läkemedel eller antibiotika beroende på orsaken till lungsäcksinflammationen.
Eikosansyror, även kända som omega-6-fettsyror, är en typ av polyungesättade fettsyror (PUFA) som innehåller 20 kolatomer och sex dubbla bindningar. Den mest vanliga eikosansyran är linolsyra (LA, 18:2n-6), som är en essentiell fettsyra som måste tas in via kosten eftersom den inte kan syntetiseras i kroppen. Andra exempel på eikosansyror inkluderar gamma-linolensyra (GLA, 18:3n-6), dihomo-gamma-linolensyra (DGLA, 20:3n-6) och arachidonsyra (AA, 20:4n-6).
Eikosansyror är viktiga för många kroppsliga funktioner, inklusive hudens hälsa, näringsupptag, reproduktiv hälsa och inflammatoriska processer. Arachidonsyra är särskilt viktig eftersom den är en prekursor för eikosanoidhormoner som prostaglandiner, leukotriener och tromboxaner, vilka alla spelar en roll i inflammationen och immunförsvaret.
Även om eikosansyror är viktiga för kroppen, kan en överkonsumtion av dem leda till hälsoproblem. En hög andel eikosansyror jämfört med omega-3-fettsyror i kosten kan öka risken för inflammatoriska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och autoimmuna sjukdomar. Därför rekommenderas ofta att inta en balanserad kost med ett jämnt förhållande mellan omega-6- och omega-3-fettsyror.
"Benzopyranner" är ett samlingsnamn för olika kemiska föreningar som har en benzofenring fused med en pyranring. Det finns flera undergrupper till benzopyranner, beroende på var de två ringarna är fused. Några exempel är:
* Chromener: 1-benzopyran eller 2H-1-benzopyran
* Isochromener: 2-benzopyran eller 4H-3-benzopyran
* Coumariner: 2H-1-benzopyran-2-on eller 1,2-bensopyron
* Chromaner: 4H-1-benzopyran eller 2,3-dihydrochromen
* Isochromaner: 4H-3-benzopyran eller 1,2-dihydroisochromen
Benspyrander förekommer naturligt i växter och har en rad medicinska egenskaper. Exempelvis har coumariner blödningshämmande effekter och används inom farmaci, medan andra benspyrander kan ha antiinflammatoriska, antibakteriella eller antioxidativa effekter.
Eikosapentaensyra (EPA) är en typ av omega-3-fettsyra som förekommer naturligt i vissa matkällor, såsom fiskolja och alger. Den har flera potentiala hälsoeffekter, bland annat att minska inflammation, förbättra blodkärlsfunktionen och sänka triglyceridnivåer i blodet. EPA konverteras också till en annan typ av omega-3-fettsyra som heter docosahexaensyra (DHA) i kroppen.
I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.
If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.
I'm sorry for the confusion, but "BW-7
Komplement Component 5a, des-arginated (C5a des-arg) är ett aktiveringspeptid som bildas när komplementsystemet aktiveras. Det är en biologiskt aktiv substans som utövar starka inflammatoriska effekter och fungerar som chemoattraktant för olika celltyper, till exempel neutrofiler och monocyter. C5a des-arg är ett nedbrytningsprodukt av C5a och har mindre biologisk aktivitet än den ursprungliga peptiden.
I kliniska sammanhang kan mätningar av C5a des-arg användas som markör för komplementsystemets aktivering, till exempel vid infektioner eller inflammatoriska sjukdomstillstånd.
'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.
I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:
1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.
Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.
Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.
Fosfolipasa A är ett enzym som bryter ned fosfolipider i lipidbilayernas cellyta genom att hydrolysera esterbindningarna i position 1 eller 2 i glycerolbackbonet. Det resulterar i att en fettsyra frigörs och ett lysofosfolipid bildas. Fosfolipasa A kan delas upp i två typer baserat på vilken esterbindning de hydrolyserar:
- Fosfolipasa A1 (PLA1): Hydrolyserar esterbindningen i position 1 och frigör en fettsyra från snabbskiktet (cytoplasmasidans) glycerolbackbone.
- Fosfolipasa A2 (PLA2): Hydrolyserar esterbindningen i position 2 och frigör en fettsyra från långsiktet (extracellulära sidans) glycerolbackbone. PLA2 är den mest studerade typen av fosfolipas A, och det finns flera olika isoformer som har olika funktioner i kroppen.
Fosfolipasa A-enzym har en rad biologiska roller, bland annat vid cellytans signalering, inflammation, immunförsvar och nedbrytning av lipoproteiner. Dessutom är fosfolipas A-aktivitet förhöjd i vissa sjukdomstillstånd, till exempel neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.
'N-formylmetionin' (förkortat fMet eller NFORM) är en aminosyra som spelar en viktig roll i proteinsyntesen hos prokaryota celler, såsom bakterier. Det är den initiala aminosyran som kopplas till ribosomen under biosyntesen av det första peptidbindningen i en polypeptidkedja.
N-formylmetionin skiljer sig från den vanligare aminosyran metionin genom att ha en formylgrupp (ett kolatom med en bindning till en syreatom) fogad till dess nitrogenatom. Denna modifiering gör att N-formylmetionin kan kännas igen och binder specifikt till ett antal ribosomala proteiner, vilket initierar den process där ribosomen läser genetisk information från mRNA (messenger RNA) och bygger upp en polypeptidkedja.
Efter att den första peptidbindningen har skapats i biosyntesen av ett protein, kan formylgruppen avlägsnas av specifika enzymkomplex, varefter övriga aminosyror kan fogas till polypeptidkedjan.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.
'Komplement 5' (C5) är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C5 aktiveras när komplementsystemet startar sin reaktionskedja för att bekämpa inträngande patogener, såsom bakterier och virus. När C5 aktiveras splittras det i två delar: C5a och C5b.
C5a är en peptid som fungerar som kemotaxisk faktor och attraherar vita blodkroppar till området där komplementsystemet är aktivt. Detta hjälper till att rekrytera försvarsceller till infektionsområdet för att bekämpa patogenen. C5a kan också verka som inflammatorisk mediator och bidra till ökad permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till svullnad och rodnad i området.
C5b däremot bildar tillsammans med andra komplementproteiner (C6, C7, C8 och flera C9) ett membranangreppskomplex (MAC), som kan perforera cellytan på patogener och leda till deras död.
I allmänhet är Komplement 5 en viktig del av vår immunförsvarskedja och hjälper till att eliminera patogena från kroppen. Dock kan överaktivering av komplementsystemet leda till skada på värdkroppens egna celler och tissueskador, vilket kan vara associerat med olika sjukdomstillstånd som autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.
Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.
Formylpeptidreceptorer (FPR) är en typ av proteiner som fungerar som receptorers på cellmembranet hos vissa typer av celler, särskilt vita blodkroppar (leukocyter). Dessa receptorer binder specifika formylated peptider och derivat av batterier och svampar, vilket leder till aktivering av cellen och initiering av immunresponsen. FPR spelar därför en viktig roll i kroppens försvar mot infektioner.
Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är vanliga i celldelar och cellmembran. Fosfolipasen A2 särskiljer sig från andra fosfolipaser genom att specifikt spjälka en fettsyra från den tvåtandade glycerolresten, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt befriade fettsyran är ofta en polyinsyresyra, som kan vara inblandad i inflammatoriska processer i kroppen. Fosfolipas A2-aktivitet har visat sig vara involverad i en rad fysiologiska och patofysiologiska processer, inklusive immunförsvar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
En jonofor är ett molekyllärt transportprotein eller en kanal i celldelningen som transporterar joner, såsom natrium (Na+), kalium (K+), kalcium (Ca2+) och klorid (Cl-), genom cellmembranet. Jonoforer kan vara specifika för en viss jontyp eller kunna transportera flera olika joner. De kan vara passiva, vilket betyder att de endast tillåter diffusion av joner nedför ett koncentrationsgradient, eller aktiva, vilket betyder att de använder energi för att transportera joner uppåt mot ett koncentrationsgradient. Jonoforer är viktiga för cellers homeostas och signalering.
En intradermal injection är en typ av injektion där medicinen ges direkt in i huden istället för under huden eller in i en muskel. Detta görs vanligtvis med en smalare nål än vid subkutana (under hud) injektioner och placeras i den övre delen av dermislagret, strax under hudens yta.
Intradermala injektioner används ofta för att administrera vacciner, allergi-tester och vissa läkemedel, eftersom de kan ge en snabbare och starkare immunrespons än subkutana eller intramuskulära injektioner. Det är också lättare att kontrollera doseringen av medicinen när den ges intradermalt.
Vid korrekt utförande av en intradermal injection ska läkemedlet formas som en bubbla (eller "bleb") under huden, vilket kan ses och kännas som en liten knöl.
"Antiastmatika" är en samlande benämning på läkemedel som används för att behandla och lindra symtom relaterade till astma, såsom hosta, andnöd och bröstsmärta. De flesta antiastmatika medel verkar genom att minska inflammationen i lungorna och/eller vidga de luftburna vägarna i lungorna (bronkiodilation).
Det finns olika typer av antiastmatika medel, bland annat:
1. Kortikosteroider: Dessa är inflammationsdämpande läkemedel som ges via inandning eller som tablett för att reducera inflammationen i lungorna och förebygga astmasymtom.
2. Bronchodilatatorer: Dessa läkemedel verkar genom att vidga de luftburna vägarna i lungorna, vilket underlättar andningen. De kan vara både kortverkande (som ger snabb lindring av symtom) och långverkande (som används för att kontrollera astmasymtom över tid).
3. Leukotrienmodulatorer: Dessa läkemedel blockerar effekterna av leukotriener, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation och sammandragning av de luftburna vägarna i lungorna.
4. Antikolinerga medel: Dessa läkemedel blockerar muskarinreceptorer i lungorna, vilket hjälper att förhindra sammandragning av de luftburna vägarna och underlättar andningen.
5. Kombinationstermedel: Det finns också kombinationsläkemedel som innehåller två eller flera aktiva substanser med olika mekanismer för att behandla astma.
Det är viktigt att använda antiastmatika medel enligt läkares rekommendationer och följa instruktionerna för dosering och användning för att uppnå optimal effekt och minska risken för biverkningar.
Neutrofil infiltrering är ett medicinskt begrepp som refererar till när neutrofiler, en typ av vit blodkropp (leukocyter), migrerar från blodomloppet och accumulerar i vävnaden. Detta händer vanligtvis som ett svar på inflammation eller infektion.
Neutrofilerna är viktiga för att bekämpa bakteriella infektioner genom att fagocytera (få in och döda) främmande mikroorganismer. När det uppstår en infektion eller skada i kroppen, släpps signalsubstanser som kallas cytokiner ut från de drabbade cellerna. Dessa cytokiner lockar neutrofilerna till inflammationsområdet och hjälper till att rekrytera dem från blodomloppet till vävnaden.
En ökad neutrofil infiltrering kan ses som ett tecken på en aktiv inflammation eller infektion i kroppen, och det kan mätas genom olika tekniker såsom histologisk färgning av vävnadsprover eller genom blodprov.
Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:
1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.
For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.
Neutrofil aktivering är ett sätt som neutrofiler, en typ av vita blodceller, responderar på infektion eller skada. När neutrofilerna aktiveras kommer de att frisätta speciella proteiner och utsöndra free radicaler för att bekämpa patogener som bakterier och svampar.
Processen med neutrofil aktivering innebär att neutrofilerna fagocyterar (fångar in) patogena celler, vilket orsakar en kedjareaktion av händelser där neutrofilerna producerar reaktiva syre- och kväveföreningar som skadar och dödar de främmande cellerna.
Det är viktigt att notera att överaktivering av neutrofiler kan leda till skada på kroppens egna celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomar som sepsis och akut lunginflammation.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
Kemotaxi refererer til den proces hvor celler eller mikroorganismer navigere og migrere i respons på kemiske stimer i deres omgivelser.
Eosinofiler er en type hvide blodceller, der spiller en vigtig rolle i immunforsvaret, især mod parasitiske infektioner og allergiske reaktioner. De indeholder granuler med forskellige kemiske stoffer, herunder toksiner og enzymer, som kan hjælpe med at eliminere fremmede stoffer og patogener.
Kemotaxifaktorer for eosinofiler er specifikke signalmolekyler, der tiltrækker og aktiverer eosinofiler i forbindelse med inflammation eller immunrespons. Disse kemotaxifaktorer binder til receptorer på eosinofilernes overflade og får dem til at migrere mod området hvor koncentrationen af kemotaxifaktoren er højest. Nogle eksempler på kemotaxifaktorer for eosinofiler inkluderer:
* Eotaxin (CCL11)
* RANTES (CCL5)
* MIP-1α (CCL3)
* IL-5
Disse kemotaxifaktorer hjælper med at koordinere eosinofilernes migration og aktivering i forbindelse med immunforsvar og inflammation.
Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.
The cardinal signs of inflammation are:
1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.
Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.
Unsaturated fatty acids are a type of fatty acid that contain one or more double bonds in their carbon chain. These double bonds can be either cis or trans configurations, with cis being the most common in naturally occurring unsaturated fatty acids. The presence of these double bonds makes unsaturated fatty acids more liquid at room temperature and less prone to spoilage than saturated fatty acids, which do not have any double bonds.
Unsaturated fatty acids are further classified into monounsaturated fatty acids (MUFAs) and polyunsaturated fatty acids (PUFAs), depending on the number of double bonds they contain. MUFAs contain one double bond, while PUFAs contain two or more.
Examples of unsaturated fatty acids include oleic acid (a MUFA found in olive oil and avocados), linoleic acid (a PUFA found in vegetable oils and nuts), and alpha-linolenic acid (an omega-3 PUFA found in flaxseeds and fish).
It is generally recommended to include more unsaturated fatty acids in the diet and less saturated and trans fats, as unsaturated fats have been shown to have beneficial effects on heart health and may help reduce the risk of chronic diseases.
Medicinskt sett betyder "inte kunna tolerera" eller "inte tåla" ett visst läkemedel, substans eller behandling den som att ha en intolerans. Det innebär att personen upplever biverkningar eller reaktioner på läkemedlet även i låga doser, som inte kan tas emot väl av kroppen. Detta kan orsaka obehagliga symptom och i vissa fall kan vara livshotande.
Exempel på medicinsk intolerans inkluderar exempelvis patienter med aspirinintolerans som kan få allvarliga allergiska reaktioner på acetylsalicylsyra, en vanlig ingrediens i smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Andra exempel är lactoseintolerans, där individen saknar ett enzym som behövs för att bryta ned laktosen (den naturliga sockret i mjölk) vilket kan leda till mag-tarmsymptom som kräksjuka, diarré och buksmärtor.
'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.
Indometacin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.
Indometacin används vanligen för att behandla smärtor och inflammation relaterade till artros, reumatoid artrit, gikt och andra muskuloskelettala sjukdomar. Det kan också användas för att behandla migrän och andra typer av huvudvärk.
Liksom med andra NSAID-preparat kan indometacin orsaka biverkningar som mag-tarmrubbningar, ökad risken för blodproppar och hjärtinfarkt, höjd blodtryck och nedsatt njurfunktion. Dessa biverkningar tenderar att vara mer vanliga vid långvarig användning eller höga doser av läkemedlet.
'Histaminfrisättning' är ett medicinskt begrepp som refererar till när kroppen frisätter ett överskott av histamin, ett biologiskt ämne som bland annat har en roll i immunförsvaret och allergiska reaktioner. Normalt sett regleras histaminnivåerna i kroppen genom att olika celler tar upp och metaboliserar det, men vid histaminfrisättning fungerar denna regulering inte korrekt. Detta kan leda till en rad symtom som kan variera från milda till allvarliga, beroende på hur mycket histamin som frisätts och individens särskilda känslighet.
Histaminfrisättning kan orsakas av olika faktorer, såsom allergiska reaktioner, infektioner, vissa läkemedel (till exempel morfin, opiater och monoaminooxidashämmare), alkohol, fysisk ansträngning eller stress. Symptomen på histaminfrisättning kan vara bland annat rodnad, värme, klåda, nästäppa, hosta, andnöd, magont, kramp i tarmen, diarré och sänkt blodtryck. I allvarliga fall kan det leda till anafylaxi, en livshotande allergisk reaktion som kräver omedelbar medicinsk behandling.
Autacoids are endogenous substances, which are released from mast cells and other cells in the body, in response to various stimuli such as allergies, infections or injuries. They cause local vasodilation (dilation of blood vessels), increased permeability of blood vessel walls, and recruitment of immune cells to the site of release. Examples of autacoids include histamine, leukotrienes, prostaglandins, and serotonin. These substances play a crucial role in various physiological processes such as inflammation, allergic reactions, and pain perception.
Cyklooxygenashämmare, även kända som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), är en grupp av läkemedel som hämmar enzymet cyklooxygenas (COX). Detta enzym är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är hormonliknande ämnen som orsakar inflammation, smärta och feber.
Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 produceras kontinuerligt i kroppen och är involverad i skyddande funktioner som skyddar mag-tarmkanalen, medan COX-2 produceras under inflammatoriska förhållanden och orsakar inflammation och smärta.
Cyklooxygenashämmare hämmar båda typerna av COX-enzym, men de flesta moderna läkemedlen är selektiva COX-2-hämmare, vilket innebär att de främst hämmar COX-2 och har mindre effekt på COX-1. Detta gör att de kan ha lägre risk för biverkningar som mag-tarmrubbningar jämfört med traditionella icke-selektiva cyklooxygenashämmare som till exempel acetylsalicylsyra (Aspirin).
Exempel på vanliga cyklooxygenashämmare inkluderar ibuprofen, naproxen, celecoxib och diclofenac. Dessa läkemedel används ofta för att lindra smärta, feber och inflammation i samband med till exempel muskel- och ledskador, men de kan också användas för att behandla långvariga inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit.
Basophils are a type of white blood cell that play an important role in the body's immune response. They are one of the rarest types of white blood cells, making up less than 1% of all white blood cells in the body. Basophils are characterized by the presence of granules in their cytoplasm, which contain various chemicals such as histamine, heparin, and leukotrienes.
When the body encounters a foreign substance or allergen, basophils become activated and release these granules, which can help to attract other immune cells to the site of infection or inflammation. Histamine, in particular, is released in response to allergens and helps to dilate blood vessels and increase the permeability of capillaries, allowing other immune cells to reach the affected area.
While basophils play an important role in the immune response, abnormally high levels of basophils (basopenia) or abnormally low levels (basophilia) can indicate an underlying medical condition, such as an infection, inflammation, or a blood disorder. It is important to consult with a healthcare provider if you have concerns about your basophil count or any other aspect of your health.
Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.
Eikosanoide receptorer är en typ av receptorproteiner som binder till eikosanoider, vilka är signalmolekyler som deltar i inflammation och immunförsvar. Exempel på eikosanoider inkluderar prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Det finns två huvudgrupper av eikosanoide receptorer: prostaglandinreceptorer och leukotrienreceptorer. Prostaglandinreceptorerna kan delas upp i fyra underkategorier (DP, EP, FP och IP) och leukotrienreceptorerna kan delas upp i två underkategorier (CysLT1 och CysLT2).
Eikosanoide receptorer är involverade i en mångfald av fysiologiska processer, såsom smärta, feber, inflammation, blodtryckreglering och immunrespons. Dysfunktion eller störningar i eikosanoide receptoraktivitet har visats vara involverade i en rad sjukdomstillstånd, inklusive astma, cancer, kardiovaskulära sjukdomar och neurologiska störningar.
Prostaglandin E (PGE) er en type prostaglandin, som er en klasse av lipid-signaleringsmolekyler dannet fra essensielle fedtsyrer via en biokjemisk prosess kalt cyclooxygenase. Prostaglandiner E produseres i kroppen og har en række forskjellige fysiologiske effekter, herunder vasodilatatorisk effekt (relaksasjon av glatte muskler i blodkar), nedsatt aggregering av trombocytter, feberinduksjon og smertestimulering. Det finnes tre forskjellige former for Prostaglandin E: PGE1, PGE2 og PGE3, som hver har sin egen unike biologiske aktivitet. Disse prostaglandiner er involvert i en rekke fysiologiske prosesser, blant annet regulering av fertiliteten, inflammasjon og smertestimulering.
Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.
8,11,14-Eikosatriensyra, även känd som dihomo-gamma-linolensyra (DGLA), är en omega-6 fettsyra med 20 kolatomer. Den syntetiseras i kroppen från den essentiella fettsyran linolsyra genom en desaturationsreaktion och en elongationsreaktion. DGLA är en prekursor till prostaglandin D-series, som har antiinflammatoriska egenskaper.
Kemotaxi är ett fenomen där celler, ofta vita blodcellar som neutrofila granulocyter eller dendritiska celler, rör sig i respons på kemiska signaler i sin omgivning. Denna process spelar en viktig roll inom immunförsvaret då cellerna kan flytta sig till olika delar av kroppen för att bekämpa infektioner eller reparera skador. Kemotaxi kan också spela en roll inom cancerutvecklingen, där cancerceller kan använda sig av denna process för att sprida sig till andra delar av kroppen under metastasprocessen.
Lipoxinreceptorer är en typ av receptor som binder till lipoxiner, signalkemiska medierare som spelar en viktig roll i inflammation och immunrespons. Det finns två typer av lipoxinreceptorer, ALX/FPR2 och BLT1, vilka båda tillhör G-proteinkopplade receptor familj. Lipoxiner fungerar som antiinflammatoriska medierare genom att modulera immuncellers aktivitet och hämma inflammationen i kroppen. Dessa receptorer är därför mål för utveckling av läkemedel mot olika inflammatoriska sjukdomar, såsom astma, COPD och neuroinflammation.
Den exakta mekanismen bakom hur lipoxinreceptorerna fungerar är inte fullständigt klarlagd, men man tror att de aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till modifiering av cellens genuttryck och funktion. Genom att förstå denna mekanism kan forskare möjligen utveckla nya terapeutiska strategier för att behandla inflammatoriska sjukdomar.
Grupp IVA fosfolipas A2 (grupp IVA PLA2) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider i celldelar och kroppsvätskor. Det tillhör en större familj av enzymer som kallas för fosfolipaser A2, vilka alla har förmågan att bryta ned fosfolipider i cellmembranet. Grupp IVA PLA2 är specifikt intresserande inom medicinsk forskning eftersom det tros spela en viktig roll i inflammation och immunförsvaret, samt i sjukdomar som ateroskleros och neurodegenerativa sjukdomar.
Grupp IVA PLA2 produceras huvudsakligen av granulocyter (vita blodkroppar) och aktiveras under inflammatoriska förhållanden. När det aktiveras, binder det till cellytan och bryter ned fosfolipider i cellmembranet, vilket frigör fettsyror som kan fungera som signalmolekyler i inflammationsprocessen. Dessa fettsyror, inklusive arakidonsyra, är substrat för andra enzymer som producerar eikosanoider, som prostaglandiner och leukotriener, vilka är viktiga mediatorer av inflammation och smärta.
Förhöjda nivåer av grupp IVA PLA2 har påvisats i blodet hos patienter med olika sjukdomar, inklusive ateroskleros, diabetes, cancer och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom. Därför är det en möjlig kandidat för att vara ett terapeutiskt mål för behandling av dessa sjukdomar.
5,8,11,14-Eikosatetraensyra, även känd som arachidonsyra, är en fettsyra med 20 kolatomer och fyra dubbelbindningar. Den är en viktig föregångare till eicosanoider, som är signalmolekyler som har en rad fysiologiska effekter i kroppen, inklusive inflammation, blodkoagulation och smärta. Arachidonsyra finns naturligt i däggdjursvävnader och härrör från dieten, särskilt från ämnen som innehåller fettrika animaliska produkter.
Inflammatoriska mediatorer är signalmolekyler som frisätts från celler under inflammation och aktiverar olika processer i kroppen för att bekämpa skada eller infektion. Exempel på inflammatoriska mediatorer inkluderar cytokiner, chemokiner, prostaglandiner, leukotriener och komplementproteiner. Dessa molekyler hjälper till att rekrytera vita blodkroppar till området av skada eller infektion, öka permeabiliteten i kapillärväggarna för att underlätta transporten av immunceller och andra substanser till platsen, och aktivera smärt- och feberrespons. Även om inflammatoriska mediators signaler är viktiga för att initiera och upprätthålla en effektiv immunrespons kan överdriven eller förlängd aktivering av dessa molekyler leda till skada på kroppens egna vävnader och bidra till patogenesen av flera sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.
Exsudat och transsudat är två typer av vätskor som kan accumulera i kroppens olika kompartment, till exempel i en cavum (en kroppshåla) eller i ett hörn av lungan. De två typerna skiljer sig åt genom sin sammansättning och orsaker.
Exsudat är en vätska som innehåller höga nivåer av protein och celler, ofta viträkkceller (leukocyter). Den bildas till följd av inflammation eller skada på kapillärväggarna. Exempel på orsaker till exsudat kan vara lunginflammation, lungemboli eller cancer.
Interleukin-8 (IL-8) är ett cytokin, som är ett signalsubstans som produceras och utsöndras av vissa celler i kroppen, särskilt vita blodkroppar. IL-8 är involverat i inflammatoriska processer och har en starkt attraktiv effekt på neutrofiler (en typ av vit blodcell) till området där det utsöndras. Detta gör att IL-8 spelar en viktig roll i kroppens försvar mot infektioner genom att rekrytering av neutrofiler till infektionsområdet och hjälper till att eliminera patogener. Dessutom har IL-8 också visat sig vara involverad i cancer, där det kan bidra till cancerns tumörväxt och spridning genom att attrahera blodkroppar som underlättar cancerns växt och spridning.
Macrophages are a type of white blood cell that are an essential part of the immune system. They engulf and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, as well as damaged or dead cells. Alveolar macrophages are a specific type of macrophage that reside in the alveoli, which are the tiny air sacs in the lungs where gas exchange occurs. These macrophages play a crucial role in protecting the lungs from infection and inflammation by removing foreign particles and microorganisms that enter the lungs through breathing. They also help to maintain the health of the lung tissue by cleaning up debris and producing substances that support the function of the alveoli.
"Cell aggregation" refererar till när celler i en population binder sig till varandra och bildar klumpar eller klasar. Detta kan ske naturligt under cellens normala utveckling och differensiering, eller som ett resultat av manipulation i laboratoriemiljö, såsom under cellkultur. Cellaggregering kan också ses i vissa patologiska tillstånd, såsom cancer, där cancerceller kan aggregera och bilda tumörer.