Leptospira är ett släkte spirokéter, som är smittbärande bakterier och orsakar leptospiros, en infektionssjukdom hos däggdjur och människor. Leptospirabakterierna förekommer globalt och sprids främst genom kontakt med urin från smittade djur, som ofta är asymptomatiska bärare av bakterien. Infektionen kan leda till en rad symtom, såsom feber, muskelvärk, huvudvärk och kräkningar, samt allvarliga komplikationer som njursvikt, lunginflammation och blödning.

'Leptospira interrogans' är en bakterie som orsakar leptospiros, en infektionssjukdom som kan vara allvarlig och livshotande. Bakterien lever i djurs urin, ofta hos gnagare, och sprids via kontaminert vatten eller fuktig mark. Människor kan smitta sig genom direktkontakt med infektiös vätska eller indirekt via kontaminerat vatten som används för rekreation, hushållsbruk eller jordbruk. Sjukdomen kan ge upphov till en rad symtom, såsom feber, muskel- och ledsmärta, huvudvärk, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det leda till skada på levern, njurarna eller hjärnan.

Leptospiros är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier i släktet Leptospira. Sjukdomen sprids vanligen via kontakt med urin från djur som bär på bakterien, ofta gnagare. Infektionen kan leda till en rad symtom som feber, muskelvärk, huvudvärk och illamående. I allvarliga fall kan det även uppstå skada på levern, njurarna och blodet. Leptospiros behandlas vanligen med antibiotika såsom doxycyklin eller penicillin.

'Leptospira interrogans serovar icterohaemorrhagiae' är en specifik serogrupp inom den bakterieart som kallas Leptospira interrogans, vilken orsakar leptospiros, en zoonotisk infektionssjukdom. Serovaren icterohaemorrhagiae är en av de mest patogena serovararna och kan orsaka allvarliga sjukdomsförlopp hos både människor och djur. Den sprids främst genom kontakt med infektiös urin från djur, ofta gnagare, men även andra djur som boskap och hundar kan vara bärare. Sjukdomen kan ge upphov till en rad symtom som feber, muskelvärk, huvudvärk, illamående och kräkningar, men i allvarliga fall kan det även uppstå skada på levern och njurarna, med potentialt livshotande komplikationer.

'Leptospira interrogans serovar canicola' är en specifik serogrupp inom den bakterieart som kallas Leptospira interrogans, vilken orsakar leptospiros, en zoonotisk infektionssjukdom. Serovaren canicola är vanligen associerad med hundar som reservoarvärdar och smittkälla, men kan även påträffas hos andra djur och i vattenmiljöer kontaminerade av deras urin. Människor kan smittas genom direkt kontakt med infekterade djurs vätskor eller indirekt via kontaminierad miljö, exempelvis stillastående vatten.

Weil's syndrom är en mycket allvarlig och livshotande infektionssjukdom som orsakas av bakterien Leptospira. Sjukdomen karaktäriseras av skador på flera olika organsystem, framförallt lever, njurar och blodkärl.

Typiska symtom inkluderar hög feber, illamående, kräkningar, muskelvärk, huvudvärk, yrsel och förvirring. Senare kan även symtom som blod i urinen, lunginflammation, leverpåverkan och låg blodtryck uppstå. I vissa fall kan sjukdomen leda till skada på hjärnan eller multiorgansvikt, vilket kan vara livshotande.

Behandlingen för Weil's syndrom består vanligen av antibiotika och stödjande behandling för att underlätta symtomen och skydda organfunktionerna. Framgångsrik behandling tidigt i sjukdomsförloppet kan förbättra prognosen, men sjukdomen kan fortfarande vara dödlig i upp till 10-15% av fallen, särskilt om den inte behandlas tidigt eller om patienten har några underliggande hälsoproblem.

Agglutinationstest är en typ av laboratorietest som används inom medicinen för att identifiera och mäta närvaron av antikroppar eller antigener i ett prov, såsom blod. Testet fungerar genom att blanda tillsammans ett prov med en reagens, vanligtvis bestående av specifika antikroppar eller antigener, som binder till motsvarande substans i provet om den finns där. När de två komponenterna binder samman bildas klumpar eller aggregat, ett fenomen kallat agglutination.

Agglutinationstesterna kan användas för att diagnostisera en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och blodgruppstyp. Exempel på vanliga agglutinationstester är Coombs-testet, som används för att upptäcka antikroppar som binder till röda blodkroppar, och Widal-testet, som används för att diagnostisera tyfoidfeber.

Leptospira interrogans serovar australis är en specifik serogrupp inom den bakterieart som orsakar leptospiros, en zoonotisk infektionssjukdom. Serovaren australis ingår i serogruppen Australis och identifieras baserat på antigena egenskaper hos bakterien. Den kan orsaka infektion hos människor och djur, ofta via kontakt med infektiöst urin eller kontaminerad vatten eller mark. Symptomen på leptospiros kan variera från milda till allvarliga, inklusive feber, muskelvärk, huvudvärk och ibland allvarligare komplikationer som njursvikt, lunginflammation och blodkoagulationsstörningar.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

"Mesocricetus" er en slags gnagere som inkluderer hamstere som er vanlige i laboratoriemiljø. Den mest kjente arten i denne gruppen er syriske hamsteren ("Mesocricetus auratus"), også kalt gyldne hamsteren, som ofte holdes som selskapsselvstendig kjærlighetdyr. Disse hamstene er kjente for deres store kindposer og aktive nocturnal livsstil. De blir vanligvis omkring 2-3 år gamle i fangenskap.

'Serotypning' er en metode til å klassifisere bakterier eller andre mikroorganismer basert på antigenene som forekommer på deres overflader. En serotyp er en specifik type av et antigen, og serotyping innebærer identifiseringen av disse speisifike antigener for å kunne skille forskjellige typer av bakterier eller andre mikroorganismer fra hverandre.

I medisinsk sammenheng er serotyping ofte brukt for å identifisere forskjellige serotyper av en bakterieart, som kan ha forskjellige egenskaper og muligheter for sykdomsutbredelse. Et eksempel er streptokokker, hvor forskjellige serotyper kan være assosiert med forskjellige sykdomstilstander, som f.eks. streptokokkarakti og reumatisk feber. Serotyping er derfor en viktig metode i bakteriologisk diagnostikk og overvåking av infeksjoner for å kunne foreta riktig behandling og forebygge spredning av sykdom.

"Equine diseases" refer to medical conditions that primarily affect horses. These can include infectious diseases caused by bacteria, viruses, parasites, or fungi, as well as non-infectious conditions such as musculoskeletal disorders, metabolic diseases, and genetic disorders. Examples of equine diseases include strangles, equine influenza, equine herpesvirus, West Nile virus, Potomac horse fever, lameness, equine metabolic syndrome, and Cushing's disease. It is important to note that some diseases can affect multiple species, including horses, and are not exclusive to horses.

Leptospira interrogans serovar autumnalis är en specifik serogrupp inom den bakterieart som orsakar leptospiros, en zoonotisk infektionssjukdom. Serovaren autumnalis är en av många olika serovarianter inom Leptospira interrogans-arter och har identifierats som en orsak till sjukdom hos både djur och människor. Denna serovar är vanligen associerad med infektioner hos boskapsdjur, men kan också påträffas hos andra djurslag som gnagare och hundar. Infektionen överförs ofta genom kontakt med urin från smittade djur, vilket kan ske via vatten eller mark som är kontaminerad av bakterien.

"Comorbidity" er en medisin terminologi som refererer til tilstedeværelsen af én eller flere andre medisinske tilstande, sygdomme eller lidelser sammen med en primær sygdom hos en patient. Disse andre tilstande kan have en væsentlig indvirkning på den primære sygdoms forløb, behandling og prognose.

For eksempel, hvis en person har diabetes (primær sygdom), men også har hjerteproblemer (komorbiditet), kan det påvirke, hvordan diabetesen behandles og forventede udfald. Komorbide tilstande kan interagere med hinanden og forværre symptomer eller sandsynligheden for komplikationer. Derfor er det vigtigt at identificere og behandle alle komorbide tilstande for at optimere patientens helbred og livskvalitet.

I'm sorry for any confusion, but "Murinae" is not a medical term. It is a taxonomic classification used in biology to refer to a subfamily of rodents known as murids, which includes mice, rats, hamsters, and gerbils, among others. If you have any questions related to the medical field, I'd be happy to help!

En medicinsk kontext definieras "naturliga katastrofer" ofta som händelser orsakade av naturliga fenomen, såsom jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott, översvämningar, skogsbränder, orkaner och andra extrema väderhändelser, som resulterar i allvarlig skada eller förlust av mänskliga liv, egendom eller miljö. Dessa händelser kan leda till direkta skador genom trauman eller död, men de kan också orsaka indirekt skada genom att störa den normala funktionen hos samhället och försvåra tillgången till viktiga medicinska resurser.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

Veterinärabort definieras som en spontan eller inducerad avbrutt av en djurs graviditet före fulltermin. Det kan inträffa av olika anledningar, till exempel på grund av genetiska abnormaliteter, infektioner, hormonella störningar eller strukturella problem med reproduktionssystemet. I vissa fall kan veterinärabort ingripa och inducera abort för att skydda djurets hälsa om graviditeten anses vara hög risk.

"Sjukdomsreservoarer" (engelska: "disease reservoirs") är ett epidemiologiskt begrepp som refererar till populationer eller miljöer där en sjukdom orsakad av en infektionskälla kan finnas och fortleva, även när den har utrotats hos människor. Detta innebär att sjukdomen kan spridas igen ifall reservoaren inte hanteras på ett effektivt sätt.

Exempel på sådana sjukdomsreservoarer kan vara djurpopulationer som är värdar för smittämnen, eller miljöer där smitta kan överleva under längre tid, till exempel i marken eller i vatten.

Sjukdomsreservoarer kan vara en stor utmaning när det gäller att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar, eftersom de kan leda till återkommande utbrott och spridning av sjukdomen.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

"Gnagarsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar gnagare, såsom möss och råttor. Det kan inkludera en bred väg av infektioner, parasitangrepp, genetiska tillstånd och cancer. Några exempel på specifika gnagarsjukdomar är:

1. Salmonellos - Bakterieinfektion som kan orsaka diarré, feber och buksmärtor hos både djur och människor.
2. Leptospiros - Bakterieinfektion som kan orsaka feber, muskelvärk och blod i urinen hos gnagare, och kan överföras till människor via kontaminert vatten eller direktkontakt med infekterade djur.
3. Tularemi - Bakterieinfektion som orsakar feber, hosta, diarré och hudutslag hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med smittat material eller bett från infekterade djur.
4. Hantavirus - Infektion orsakad av hantavirus som kan överföras till människor genom inandning av damm från urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare.
5. Lymfocytisk choriomeningit (LCM) - Virusinfektion som orsakar feber, huvudvärk och muskelvärk hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med infekterade djur eller deras exkrementer.
6. Campylobacterios - Bakterieinfektion som orsakar diarré, buksmärtor och feber hos gnagare och kan överföras till människor via kontaminert mat eller vatten.
7. Ytterligare infektioner orsakade av bakterier, parasiter och svampar som kan överföras från gnagare till människor.

'Spirochaeta' är ett släkte av spiralformade bakterier som tillhör familjen Spirochaetaceae. Dessa bakterier är kännetecknande genom sin långsmala, spiralformade morfologi och sin rörliga, undulanta (vågrörelse) eller snurrande rörelse. De flesta arterna av Spirochaeta lever i anaeroba eller mikroaerofila miljöer, vilket betyder att de trivs bäst i syrefria eller syrgasfattiga förhållanden.

Spirochaeter är ofta kopplade till olika sjukdomar hos människor och djur. Till exempel orsakas Lymes sjukdom av en spirochaet, *Borrelia burgdorferi*, som överförs via fästingbett. En annan välkänd spirochaet är *Treponema pallidum*, som orsakar syfilis hos människor.

Det är viktigt att notera att inte alla Spirochaeta-arter är skadliga för människor eller djur, och många lever fredligt i olika miljöer som jord, sötvatten och marina ekosystem.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

"Nötkreatursjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar nötkreatur, även kallat kor. Det kan innefatta en rad olika tillstånd, bakteriella, virala eller parasitära, som kan påverka djurets hälsa och produktion. Några exempel på nötkreatursjukdomar är mastit (bröstinflammation), tuberkulos, blödande diarré hos kalvar (Cryptosporidios), IBR (korrespiratoryt viruset) och BVD/MD (bovin viral diarré/mucosal disease). Prevention och kontroll av nötkreatursjukdomar är viktigt för att säkerställa djurens hälsa, produktivitet och biosecurity.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Leptospira interrogans serovar hebdomadis' er en bakterie som tilhører familien Leptospiraceae og er en årsak til infeksjonssykdommen leptospirose hos mennesker og dyr. Serovaren 'hebdomadis' er en bestemt type eller variant av speiesen 'Leptospira interrogans', som kan foråksae infeksjoner hos både mennesker og dyr, særlig gnagere som rotter. Infeksjonen overføres vanligvis gjennom kontakt med urin fra smittet dyr eller ved å inhale bakterien i damp fra vann eller jord som er kontaminert av rotured urin. Symptomer på leptospirose kan variere, men inkluderer ofte feber, kvalme, oppkast, muskel- og ledsmerter, hodepine og eventuelt livstruende komplikasjoner som nyre- eller leverinflamming.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Spirochaetales er en ordre i rækken Spirochaetes, der består af spiralformede bakterier. Disse bakterier har en unik, fleksibel cellevæg, som gør dem i stand til at bevæge sig ved at vride sig frem og tilbage, hvilket giver dem deres karakteristiske slange-lignende bevægelser. Spirochaetales inkluderer en række genera, herunder Borrelia, Treponema, Leptospira og andre. Nogle arter i denne ordre er kendt for at forårsage sygdomme hos mennesker og dyr, herunder Lyme-sygdom (fremkaldt af Borrelia burgdorferi) og syfilis (fremkaldt af Treponema pallidum).

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

Bakterielle vacciner är preparat som används för att inducera immunitet mot infektioner orsakade av bakterier. De kan innehålla hela eller delar av bakterier, som dödade eller avskaligade, eller specifika proteiner (antigen) från bakterien.

Det finns två huvudsakliga typer av bakteriella vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine innehåller en koppling av en bakteriepolysackarid till ett protein. Detta hjälper att stärka immunsvaret genom att aktivera T-celler, som är viktiga för att eliminera infektioner. Konjugatvacciner används ofta för att skydda mot bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos barn, till exempel Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker.

2. Subunit vaccin: Denna typ av vaccine innehåller en specifik del av bakterien, såsom ett protein eller en polysackarid, som orsakar immunsvaret. Exempel på subunitvacciner är den dTP-vaccinen (diftieri, tetanus och stelkramp) och Hepatitis B-vaccinen.

Bakteriella vacciner kan ge aktiv immunitet, vilket innebär att kroppen producerar en immunrespons som ger skydd mot framtida infektioner med samma bakterie. De kan också ge passiv immunitet, där immunglobuliner (antikroppar) från vaccinet ger omedelbar, men tillfällig, immunitet.

Det är viktigt att notera att bakteriella vacciner inte skyddar mot alla typer av bakterieinfektioner och att de inte behandlar aktiva infektioner. De används främst för att förebygga sjukdomar och minska spridningen av infektioner i populationen.

En gul fever vaccin, även känt som stilla vaccin eller Jeves vaccin, är ett dödvaccin som innehåller hela eller delar av den bakterie som orsakar gula febern, *Salmonella enterica* serovar *enterica* subsp. *enterica* serotype *Typhi* (S. Typhi). Dödvaccinet utvecklades genom att kultivera bakterierna och sedan döda dem med formaldehyd eller andra metoder. När vaccinet ges till en individ som inte har någon immunitet mot gula febern kommer detta att stimulera deras immunförsvar att producera en immunrespons, inklusive både humorell (antikroppar) och cellmedierad immunitet. Dessa immunsvar hjälper till att skydda individen från framtida infektioner med den levande bakterien som orsakar gula febern.

Det finns två huvudtyper av gula feber vaccin: injiceringsvaccinet och oralvaccinet. Injiceringsvaccinet är en enskild dos som ges som en injektion i muskeln eller under huden, medan oralvaccinet består av flera doser som tas per oral (muntlig). Båda vaccinerna ger skydd under ungefär 70-80% av de som vaccinerats under de första två åren efter vaccination och kan fortfarande ge skydd upp till tre år senare. Dessa vacciner är vanligtvis väl tolererade, men det kan förekomma milda biverkningar som rodnad, smärta eller svullnad vid injektionsstället för injiceringsvaccinet och mag-tarmrubbningar för oralvaccinet.

Det är värt att notera att det inte finns något levande vaccin mot gula febern tillgängligt på marknaden, så alla vacciner som används idag är inaktiverade. Detta betyder att de inte kan orsaka sjukdom hos den som vaccineras eller sprida sjukdomen till andra.

Gula febern, även känd som Blåskäggs sjukdom eller Malarias tyfus, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Bartonella quintana*. Sjukdomen sprids främst via loppor som parasiterar på människor och får sin namn efter det gula, icke-kroniska ansiktet hos de drabbade. Symptomen inkluderar hög feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor, hosta, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som njursvikt, hjärninflammation eller blödning i lungorna. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.