Laktosintolerans är ett tillstånd där individen saknar eller har nedsatt förmåga att metabolisera laktos, en disackarid som finns i mjölk och mjölkprodukter. Det orsakas av brist på enzymet läctas, som bryter ner laktosen till glukos och galaktos. När en individ saknar tillräckligt med läctas orsakar detta symptom som diarré, magkramper, flatulens och illamående efter intag av mjölkprodukter. Tillståndet är vanligt förekommande i vuxen ålder hos många olika populationer runt om i världen.

Laktosbelastningstest är ett medicinskt test som används för att diagnostisera laktosintolerans, en typ av mag-tarmrubbning orsakad av otillräcklig mängd av enzymer som behövs för att bryta ned mjölksocker (laktos) i tarmen.

Under testet får patienten dricka en lösning som innehåller en hög koncentration av laktos. Därefter mäts frekvensen och omfattningen av symtom som magont, kramp, diarré och flatulens, samt blodprover tas för att mäta glukos- och laktosnivåer i blodet vid regelbundna intervaller under en viss tidsperiod.

Om patienten har laktosintolerans kommer de ökade koncentrationerna av laktos i tunntarmen att orsaka symtom och högre nivåer av osmotiskt aktiva sockerarter i blodet, vilket kan ses som en ökning av glukosnivåerna i blodet.

Testets syfte är att fastställa om patienten har laktosintolerans och hur stor belastningen av laktos den tål innan symtom uppstår, för att på så sätt kunna ge råd om en lämplig kosthållning.

Laktas er ein enzym som produseres i tarmen, og som spiller en viktig rolle for nedbrytinga av milka sukkeret laktos. Laktosen deles opp i to enheter: glukose og galaktose, som deretter absorberes til blodet. Vid defekt i laktasproduksjonen kan det føre til laktosintoleranse, hvor ein ikke tåler å ta inn større mengder laktos uten å oppleve symptomer som bukens voldsomme påvirkninger og diaré.

Medicinskt sett betyder "gasbildning" oftast att gas bildas som en biprodukt inne i kroppen, vanligtvis som ett resultat av någon sorts metabolisk process eller infektion. Gasen kan accumulera och orsaka symptom beroende på var den ansamlas.

Exempel på medicinska tillstånd som kan involvera gasbildning innefattar:

1. Infektioner orsakade av gasproducerande bakterier, såsom lunginflammation (pneumoni) eller bukhinneinflammation (peritonit).
2. Intestinala obstruktioner, där normalt gas och fekalier inte kan passera genom tarmarna på grund av en fysisk blockering.
3. Gasbildande enteropatier, som exempelvis irritabelt tarmsyndrom (IBS) eller kolonpolyper, där ökad gasproduktion orsakas av bakteriell fermentation av mat i tjocktarmen.
4. Några sjukdomar som påverkar levern, såsom cirros och celiaki, kan också leda till ökad gasbildning.

Symptomen på gasbildning kan variera beroende på var gasen ansamlas, men de vanligaste symptomen innefattar buksmärtor, blåslåtande ljud från mag-tarmsystemet, uppblåsthet och onormala avsättningar. I vissa fall kan allvarliga komplikationer som perforation (genombrott) av tarmen eller andningsproblem uppstå ifall gasen ansamlas i lungorna.

Laktos, också känt som mjölksocker, är en disackarid som naturligt förekommer i mjölk och mjölkprodukter. Det består av två monosackarider, glukos och galaktose, som är kemiskt förenade med varandra. Många människor, särskilt vuxna, har en nedsatt förmåga att metabolisera laktos på grund av brist på ett enzym som kallas laktas. Detta kallas laktosintolerans och kan leda till symptom som magkramper, diarré och flatulens efter intag av mjölkprodukter.

Medicinsk definisjon:

Mejeriprodukter er produkter som fremstilles av mælk og andre meieriprodukter som ysteri, hveteost, smør, fløte og tykmelk. Disse produktene inneholder næringsstoffer som protein, calcium, vitamin D og andre næringsstoffer som er viktige for en god helse. Meieriprodukter kan også inneholde bakterier som kan være gavnlige for tarmfloraen.

En "andningsprov" (i medicinska sammanhang även känt som "blåsluftsprov", engelska: "spirometry") är en undersökningsmetod där man mäter andningens volymer och flöden. Det görs vanligen med hjälp av ett andningsprovskåp, även kallat spirometer.

Under provet blåser patienten in så mycket luft som möjligt i lungsan, och sedan ut again. Spirometern mäter då bland annat hur stor volym luften patienten kan andas in och ut, vilket kallas för forcierad vital kapacitet (FVC). Andra värden som kan mätas är exempelvis andningsvolymen vid full utandning efter maximal inandning (IC), andningsflödet och flödesvariationerna under olika delar av andningen.

Andningsprov används bland annat för att diagnostisera och bedöma allvarlighetsgraden hos lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och restriktiva lungsjukdomar. Det kan också användas för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa sjukdomar.

Lactase-phlorizin hydrolase (LPH) er ein forekommende enzym i tarmen til mange dyr, herunder mennesker. Det fungerer som ein disakkaridase, og har to aktive plasser som gjør det mögleg for henne å bryte ned disakkarider (to sukkerenheter) til enkelt sukkerenheter, noe som er viktig for absorpsjon av disse i tarmen.

LPH består av to underenheimer: lactase og phlorizin hydrolase. Lactase-delen bryter ned det speiselige sukkeret laktos til glukose og galaktose, som kan absorberes i tarmen. Phlorizin hydrolase-delen bryter ned phlorizin, et kjemisk stoff som finnes i visst plantemateriale, men denne delen av enzymet spiller ingen rolle for laktosabsorpsjonen.

Mennesker har vanligvis høy aktivitet av LPH i barndommen og tidleg ungdom, noe som gjør at de kan drikke morsmelk utan å oppleve symptomer på laktosintolerans. Men når vi blir voksne, synker aktiviteten av dette enzymet hos mange mennesker, og det kan føre til ubehag og symptomer etterpå konsumering av mælkesaker som inneholder laktos. Disse symptomene kan inkludere blåskje, oppkvalmning, diaré og magkramp.

'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.

Medicinskt sett kan ‘mjölk’ definieras som en vit, näringsrik kroppsfluid som produceras i honors (kommersiell mjölk) eller annan däggdjurs (exempelvis ko-, get- eller fårmjölk) bröst. Mjölken används vanligen som näring för ungar inom samma art, men den kan även konsumeras av människor och användas i olika livsmedelsprodukter.

Mjölk består huvudsakligen av vatten, men innehåller också en rad olika näringsämnen som protein (exempelvis kasein och whey), kolhydrater (laktos), lipider (mättade och omättade fettsyror), vitaminer (A, D, B12 och K) och mineraler (kalcium, magnesium, fosfor, zink och jod).

Det är värt att notera att mjölk kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer, särskilt barn. I sådana fall bör undvikas konsumtionen av mjölk och mjölkbaserade produkter.

Kwashiorkor är ett allvarligt näringsdeficit som orsätts av proteinbrist i kosten, trots att energibalansen kan vara normal eller till och med överskjuten. Detta beror på att en individ inte får tillräckligt med proteiner för att upprätthålla sin kroppsvävnad, vilket leder till ett antal negativa hälsoeffekter.

Typiska tecken och symptom på Kwashiorkor inkluderar:

* En utbuktande mage (ascites) orsakad av vätskeansamling i bukhålan
* Ödem, som kan vara allvarligt och drabba hela kroppen
* Muskelsvaghet och atrofi
* Hudförändringar, såsom rödaktighet, torrhet, skorvbildning och fjällning
* En förändrad hårstruktur och färg, som kan bli ljust, tunnare och sprött
* Andningssvårigheter
* Försämrat immunförsvar, vilket gör individen mer känslig för infektioner
* Långsam tillväxt hos barn

Kwashiorkor är vanligast i utvecklingsländer där matbristen orsakas av fattigdom, konflikter eller naturkatastrofer. Behandlingen innefattar ofta kosttillskott som är rika på protein och energi, behandling av eventuella infektioner och långsiktiga förändringar i näringsvanorna för att förebygga återkommande fall.

"Buksmärta" är en svensk term som vanligtvis översätts till "abdominal smärta" på engelska inom medicinskt sammanhang. Abdominal smärta avser obehag eller smärta i buken eller mag-tarmsystemet. Det kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, från milda problem som gas eller förstoppning till allvarliga tillstånd som appendicit eller inflammatorisk tarmsjukdom.

Det är viktigt att undersöka orsaken till abdominal smärta och söka medicinsk behandling om den är intensiv, varar länge, är kombinerad med andra symtom som feber eller blod i avföringen, eller om det finns riskfaktorer för allvarliga tillstånd.

Malabsorptionssyndrom är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar och tillstånd som alla påverkar kroppens förmåga att tillgodogöra sig näringsämnen, vitaminer och mineraler från maten. Det kan orsakas av en rad olika problem, inklusive mag-tarm-sjukdomar, strukturella skador på tarmarna, infektioner eller förlust av mag-tarm-sekreterande celler.

Symptomen på malabsorptionssyndrom kan variera beroende på vilket underliggande tillstånd som orsakar det, men de vanligaste symptomen inkluderar diarré, buksmärtor, viktminskning, trötthet, svullnad i magen och ont i buken. Andra symtom kan vara näringsbrist, vitaminbrist och mineralbrist, som kan leda till ytterligare komplikationer såsom anemi, benvämningar och muskelsvaghet.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar, blodprover och tarmtätningsprov. Behandlingen beror på vilket underliggande tillstånd som orsakar malabsorptionssyndromet och kan innefatta ändringar i kosten, mediciner för att behandla underliggande sjukdomar eller tillskott av vitaminer och mineraler. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att korrigera strukturella skador på tarmarna.

'Calcium in the diet' refererer til den mængde calcium, som findes i de fødevarer, man spiser og drikker. Calcium er et vigtigt mineral, der er nødvendigt for at opretholde en sund kost og styrke knogler og tænder. Det er også essentielt for muskelkontraktioner, nervefunktion, blodklumpning og andre fysiologiske processer i kroppen.

De bedste kilder til calcium i kosten inkluderer:

1. Mælk og mejeriprodukter som yoghurt og ost.
2. Frugter og grøntsager, især de, der er rige på calcium såsom broccoli, grønnsager, bønner, tørre frugter og citrusfrugter.
3. Fisk med ben som sild, tun, torsk og laks.
4. Visse frø og kerner, herunder sesamfrø, solsikkefrø, mandler og amandeler.
5. Visse typer mineralvand kan også være en god kilde til calcium.

Det anbefales at have en daglig calciumindtag på 1000-1200 mg for de fleste voksne, afhængigt af alderen og kønnet. Det er også vigtigt at notere, at nogle fødevarer, som indeholder store mængder oxalsyre eller fosforsyre, kan hæmme calciumoptagelsen i kroppen. Derfor bør man sikre sig en varieret kost for at opnå den optimale calciuminddragelse.

Glukosintolerans är ett samlingsbegrepp för olika metabola störningar som kännetecknas av att kroppen har svårt att bearbeta glukos (socker) i blodet på ett normalt sätt. Detta kan leda till höga blodsockernivåer efter en måltid, och i vissa fall kan det utvecklas allvarliga komplikationer som diabetes och nervskador.

Det finns två huvudtyper av glukosintolerans: typ 1 och typ 2. Typ 1 glukosintolerans orsakas vanligtvis av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar de celler i bukspottkörteln som producerar insulin, ett hormon som hjälper kroppen att reglera blodsockernivåerna. Typ 2 glukosintolerans orsakas istället av resistens mot insulin, vilket innebär att kroppens celler inte reagerar normalt på insulinet. Detta leder till högre insulinnivåer i blodet och kan med tiden leda till skador på olika organ.

Glukosintolerans kan också uppstå som en följd av andra sjukdomar eller läkemedel, och det finns också genetiska former av glukosintolerans. I alla fall är det viktigt att diagnostisera och behandla glukosintolerans så snart som möjligt för att undvika komplikationer. Behandlingen kan innebära ändringar i livsstilen, mediciner och i vissa fall insulintillsättning.

Diarrhea är en medicinsk term som definieras som tre eller fler lösa eller flytande avföringar per dygn. Det kan också innebära en ökning i avföringens volym, frekvens eller mjukhet jämfört med normalt. Diarré kan ha många orsaker, till exempel infektioner, mag-tarmsjukdomar, livsmedelsförgiftningar, mediciner och andra sjukdomar. I allvarliga fall kan diarré leda till uttorkning och elektrolytochloris.

'Irritable bowel syndrome' (IBS) er en funksjonell tarmsjukdom som kharakteriseres av bukmor, forstopping eller diarré, eller både av disse sammen med bukpine og endrede tarmvaner. Symptomene varierer i alvorhet og kan komme og gå over tid. IBS er ofte forbundet med psykisk stress og økt känslighet overfor tarmsymptomer, men det saknes klare organiske orsaker til sykdommen. Behandlingen av IBS inkluderer vanligvis ændringer i kosten, fysisk aktivitet, stressreduksjon og medikamentell behandling for å lindre symptomer.

Tunntarm, på latin "intestinum tenue", är en del av matsmältningssystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den består av två segment: duodenum, jejunum och ileum. Tunntarmen är den plats där näringsämnen absorberas till blodomloppet efter att de bryts ned i magen.

Duodenum är det första segmentet av tunntarmen och mäter ungefär 25 cm i längd. Här neutraliseras den sura maten från magsäcken med hjälp av bikarbonat som produceras i bukspottkörteln. Duodenum är också platsen där näringsämnen som protein, kolhydrater och fetter fortsätter sin nedbrytning med hjälp av enzymer från bukspottkörteln och gallan från levern.

Jejunum och ileum är de två efterföljande segmenten av tunntarmen. Jejunum är ungefär 2,5 meter långt och har en yta som är täckt med fingerliknande utskott kallade villi och mikrovilli. Dessa ökar den inre ytan av tunntarmen, vilket underlättar näringsabsorptionen. Ileum är ungefär 3,5 meter långt och har färre, men större villi jämfört med jejunum. Här absorberas de sista resterna av näringsämnen innan maten passerar vidare till tjocktarmen.

I tunntarmen sker också absorptionen av vatten och elektrolyter, samt produktionen av antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

Fruktosintolerans är ett samlingsnamn för olika former av svårigheter att t tolerera och metabolisera fruktoser, en enkel sockerart som främst finns i frukt och honung men även förekommer i grönsaker, nötter och vissa sädesslag. Det finns två huvudtyper av fruktosintolerans: primär (hereditar) och sekundär (acquired).

Primär fruktosintolerans orsakas av en genetisk defekt i transporterproteinet GLUT5, vilket gör att kroppen har svårt att ta upp fruktoser från tarmen. Detta leder till överskott av fruktoser i tjocktarmen, där bakterier bryter ner dem och producerar gaser som orsakar symptom som diarré, buksmärtor, flatulens och illamående.

Sekundär fruktosintolerans orsakas av skador på tarmen eller tarmslemhinnan, till exempel efter en mag-tarmsjukdom eller infektion, som gör att kroppen har svårt att metabolisera fruktoser. I detta fall kan även andra sockerarter vara svåra att t tolerera, såsom laktos (mjölksocker).

Det är värt att notera att en del människor kan ha en lägre tolerance för fruktoser än andra, men detta behöver inte nödvändigtvis innebära att de har en diagnos av fruktosintolerans. I stället kan de ha en individuell känslighet eller ett ökat svar på fruktoser.

Beta-galaktosidase, också känt som beta-D-galaktosidase, är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter, så kallade glykosider, i kroppen. Detta enzym är specifikt involverat i nedbrytningen av galaktos, ett socker som finns i mjölk och visst växtmaterial.

Beta-galaktosidase bryter ned komplexare sockermolekyler till enklare sockerarter genom att klyva en specifik bindning mellan två sockermolekyler, vilket gör det möjligt för kroppen att absorbera och använda dem som näringsresurser.

Detta enzym är viktigt för nedbrytningen av laktos, ett disackarid som består av glukos och galaktos, i mjölkprodukter. Vissa individer saknar tillräckligt med aktivt beta-galaktosidas enzym, vilket orsakar en förhöjd koncentration av laktos i mag-tarmsystemet och kan leda till symptom som diarré, buksmärtor och flatulens. Detta tillstånd kallas ofta laktosintolerans.

Ortopedisk intolerans (OI) är ett tillstånd där individen har symptom som förvärras eller uppstår när de står eller sitter upprätt och lindras när de ligger ned eller sätter sig i en sluttande position. De vanligaste symtomen inkluderar svimningskänslor, yrsel, trötthet, huvudvärk, rörelsekänslolöshet (dysautonomi) och ibland även hjärtklappning eller bröstsmärta. OI kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis neurologiska sjukdomar, endokrina störningar eller hjärtsjukdomar, men det kan också förekomma som en separat diagnos. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker ortostatisk intolerans för att utreda och behandla underliggande orsaker till symtomen.

Laktossyntas är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos kroppen att producera ett enzym som heter lactase. Detta enzym har en viktig roll i matsmältningsprocessen eftersom det bryter ned laktosen, den naturliga sockerarten i mjölk och mjölkprodukter, till glukos och galaktose, som kan absorberas av kroppen. När individens kropp inte producerar tillräckligt med lactase uppstår en försämrad förmåga att bryta ned laktosen, vilket kan leda till symptom som magont, kramp och diarré – ett tillstånd som kallas laktosintolerans.

Definitionen av Laktossyntas är: "Förmågan att producera lactase-enzymet i kroppen."