Komplext regionalt smärtsyndrom
Reflektorisk sympatisk dystrofi
Kausalgi
Autonom nervblockad
Smärtanalys
Ganglion stellatum
Somatosensoriska störningar
Hudtemperatur
Infusionsterapi i hemmet
Acute Pain
Självpsykologi
Skenbensfrakturer
Pain Management
Smärta
Imaginativ terapi
Smärttröskel
Hand
Smärta, svårbehandlad
Adrenerga medel
Hyperalgesi
Sympatektomi
Onormal muskelspänning
Chronic Pain
Elektroterapi
Patellofemoralt smärtsyndrom
Lokalbedövningsmedel
Fot
Syndrom
Myofasciella smärtsyndrom
Nervsmärta
Arm
Perifera nerver
Sjukgymnastik
Smärtreceptorer
Nervblockad
Encyklopedier, principer
Ischias
Ischiasnerv
Ryggradsförträngning
Intervertebral Disc Displacement
Rak bukmuskel
Radikulopati
Komplext Regionalt Smärtsyndrom (CRPS) är ett sällsynt och ofta underdiagnostiserat smärtsyndrom som vanligtvis uppstår i samband med en skada eller sjukdom i en extremitet, såsom en arm eller en ben. Det kännetecknas av onormalt intensiv och långvarig smärta jämfört med den förväntade smärtan baserat på den initiala skadan eller sjukdomen. CRPS kan delas in i två typer: Typ 1 (tidigare känt som Reflex Sympatisk Dystrofi) och Typ 2 (tidigare känt som Causalgia).
Typ 1 uppstår vanligtvis utan en specifik nervskada, medan Typ 2 är associerad med en distinkt nervskada. Båda typerna av CRPS visar ofta symtom som:
1. Kontinuerlig smärta som kan vara brännande, stickande eller skarp i naturen.
2. Ökad känslighet för smärta (hyperalgesi) och/eller ökad känslighet för beröring (allodyni).
3. Svullnad, ändrade hudfärg och temperaturförändringar i den drabbade extremiteten.
4. Muskelspasmer, stelhet eller svaghet.
5. Hudförändringar som torka, skrynklighet eller förändrad hår- och nagelförväxling.
6. Återkommande kramper i blodkärlen (vasospasmer), vilket kan orsaka sämre blodcirkulation i den drabbade extremiteten.
Det är viktigt att notera att CRPS-symptomen kan variera i intensitet och utbredning över tiden, och det kan finnas andra symtom som inte är nämnda här. Även om det finns behandlingsalternativ för CRPS, såsom mediciner, fysisk terapi, kognitiv beteendeterapi och intervensionella procedurer, kan prognosen variera mycket mellan individer. I vissa fall kan symtomen förbättras över tiden, medan andra personer kan ha en mer kronisk utveckling av sjukdomen.
Reflektorisk sympatisk dystrofi (RSD), også kendt som kompleks regional pain syndrom type 1 (CRPS-1), er en sjælden neurologisk lidelse, der oftest opstår efter en skade eller sygdom i et kropsområde. Selvom den oprindelige skade ikke direkte berører nervesystemet, kan den udløse en overaktivitet i det sympatiske nervesystem, som normalt hjælper med at regulere blodtryk, hjerterytme og andre kropsfunktioner.
Denne overaktivitet fører til en række symptomer, herunder:
1. Konstant, ofte brændende smerte i det påvirkede område.
2. Sensitivitet overfor berøring, varme eller kulde.
3. Skiftende hudfarve (rød, blå eller lysere end normalt).
4. Svulst og varme eller kulde i det påvirkede område.
5. Hududslag, svedninger eller stivhed i musklerne og ledene.
6. Åndedrætsbesvær, accelereret hjerterytme eller svimmelhed.
RSD kan være meget smertefuldt og indvirke negativt på den dræbtes evne til at udføre daglige aktiviteter. Den tidlige diagnose og behandling er afgørende for at forbedre prognosen og mindske komplikationerne, herunder kronisk smerte og permanente skader på huden, musklerne eller ledene.
Behandlingen omfatter oftest en kombination af medicinsk behandling, fysisk terapi, psykologisk støtte og, i visse tilfælde, nervesvulstkirurgi.
I'm sorry for the confusion, but "Kausalgi" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.
En autonom nervblockad är en medicinsk procedur där lokalbedövningsmedel injiceras nära en specifik autonom nerver för att blockera smärtsignaler eller påverka andra funktioner som kontrolleras av det autonoma nervsystemet. Autonoma nerver styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och tarmrörelser.
Denna typ av nervblockad används ofta för att lindra smärta eller behandla olika medicinska tillstånd som exempelvis hyperaktivt blåsbesvär, angina pectoris och svårigheter med tarmrörelser. Effekten av en autonom nervblockad varierar beroende på vilken nerv som blockeras och hur lång tid blockaden behålls.
Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.
Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.
Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.
'Ganglion stellatum', eller stjernetakganglion, er en betegnelse for et samling af nerveceller i hjernen. Det er beliggende i den mediale del af det forreste hjernestammens nærhed og indeholder afferente (dvs. sensoriske) neuroner fra ansigt, hals og armregionerne. Ganglion stellatum er en del af trigeminusnervevæsenet og spiller en vigtig rolle i behandlingen af smerter i ansigtet og hovedet, herunder blandt andet tensionshovedpine og clusterhovedpine.
Somatosensorisk störningar är en typ av sensoriska störningar som påverkar kroppens förmåga att tolka och svara på information från det somatiska nervsystemet, vilket inkluderar huden, muskler, leder och ledband. Detta kan resultera i förändrade eller förvrängda känselupplevelser, såsom smärta, temperatur, tryck, vibration och position.
Det finns olika typer av somatosensoriska störningar, inklusive:
1. Hypoestesi: Förlust eller nedsatt förmåga att känna beröring, värme, kyla eller smärta.
2. Parestesier: Ovanliga känselupplevelser som kittlande, stickande, brännande eller formikation (krypande känsla).
3. Hyperalgesi: Överdrivna smärtupplevelser i respons på en normal stimulus.
4. Allodyni: Smärta som uppstår när det inte finns någon skadlig stimulus eller när en vanlig beröring uppfattas som smärtsam.
5. Dysestesier: Obehagliga, plågsamma eller obehagliga känslor utan någon påtaglig orsak.
Somatosensoriska störningar kan bero på skador på nervsystemet, neurologiska sjukdomar, infektioner, autoimmuna sjukdomar, cancersjukdomar eller psykiska faktorer. Behandlingen beror på orsaken till störningen och kan innefatta medicinska behandlingar, terapi, rehabilitering eller kombinationer av dessa.
Hudtemperatur (skin temperature) är den temperatur som registreras på ytan av huden. Denna temperatur kan variera beroende på flera faktorer, såsom omgivningstemperatur, blodgenomströmning och kroppens ställning. Hudtemperaturen mäts vanligen med termometer, ofta i form av en infraröd termometertyp som mäter strålning från huden istället för att ta kontakt med den direkt. Normalvärdet för genomsnittlig hudtemperatur ligger vanligtvis kring 32-35°C, men det kan variera beroende på individuella skillnader och områden på kroppen där temperaturmätningen utförs. Vid sjukdom eller feber kan hudtemperaturen vara högre eller lägre än normalt.
'Infusionsterapi i hemmet' (eller 'home infusion therapy') är en medicinsk behandlingsform där en patient ges intravenösa läkemedel eller vätskor i hemma miljön, istället för på sjukhus. Detta innebär att en sjuksköterska eller annan vårdpersonal kommer till patientens hem och ger behandlingen under en viss tid. Infusionsterapi i hemmet kan användas när patienten behöver regelbundna intravenösa behandlingar över en längre tidsperiod, exempelvis vid kronisk smärta, näringsstöd, antibiotika-behandling eller immunhormonterapi. Fördelarna med denna typ av behandling innefattar ökad patientkomfort, minskade kostnader och risk för sjukhusinfektioner.
'Acute pain' är en smärta som startar plötsligt och varaktighet kan variera från minuter till veckor. Det uppstår oftast i samband med skada på kroppen, såsom en skada eller operation. Smärtan fungerar som en varningssignal för att skydda kroppen från ytterligare skada och är vanligen lätt att lokaliserar. Acute pain reagerar på behandling och bör lindras när skadan läker eller sjukdomen som orsakat smärtan behandlas.
I medicinska sammanhang kan självpsykologi definieras som studiet av individens självkoncept, självförtroende och självbild. Det inkluderar också studiet av hur personliga tankemönster, känslor och erfarenheter påverkar ens perception av sig själv och sitt beteende. Självpsykologi är relaterad till psykiatri och psykoterapi, då förståelsen av en persons självkoncept kan hjälpa till att diagnostisera och behandla mentala störningar.
En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.
Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.
Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.
'Bläsa' är ett medicinskt begrepp som kan ha olika betydelser beroende på sammanhang. Några vanliga användningar inkluderar:
1. Att blåsa upp: Används ofta för att fylla en ballong eller annat objekt med luft, exempelvis vid lungvolymreduktionstest.
2. Blåsa av (bronki/luftvägar): En akut andningsbesvär som orsakas av en obstruktion i de nedre luftvägarna, ofta på grund av astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
3. Blåsa slem: Att hala upp slem eller sputum från lungorna, vanligt förekommande vid lungsjukdomar som bronkit eller lungsäcksinflammation.
4. Blåsbildning: En patologisk tillstånd där det bildas en vätskefylld blåsa under huden eller i andra vävnader, ofta orsakad av infektion, irritation eller trauma.
Det är viktigt att specificera sammanhanget när man använder termen 'bläsa' inom medicinen för att undvika missförstånd.
'Pain management' refererar till den vetenskapen och konsten att bedöma, behandla och förebygga olika typer av smärta, som akut smärta eller kronisk smärta. Det inkluderar användning av läkemedel, kirurgi, fysioterapi, psykologisk terapi och andra behandlingsmetoder för att lindra smärtan och förbättra patientens kvalitet på livet. Målet med smärtbehandling är att minska smärtan till en tolerabel nivå så att patienten kan genomföra vardagliga aktiviteter, sova gott och ha ett bättre mentalt och emotionellt tillstånd. Smärtbehandling ska också vara individuell och anpassad efter patientens specifika behov och preferenser.
Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.
"Imaginative therapy," också känt som "guided imagery" eller "visualization therapy," är en form av komplementär och alternativ medicin som använder sig av suggestion, berättelser, mentala visualiseringar och andra tekniker för att hjälpa patienten uppnå en mental och emotionell balans. Metoden bygger på föreställningskraften och inblandar ofta relaxationsteg som leder till en lugn och koncentrerad mental tillstånd, där patienten kan visualisera sig själv i en välbefinnande situation eller lösa problem.
Imaginative therapy används ofta för att hantera stress, oro, depression, smärta, ångest och andra psykiska eller fysiska besvär. Den kan också användas som komplement till traditionell medicinsk behandling av sjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar. Vissa studier har visat att den kan ha positiva effekter på välbefinnande, smärtlindring och stressreduktion, men forskningen i området är fortfarande begränsad.
"Smärttröskel" (pain threshold) är ett begrepp inom smärtforskning och klinisk praktik, som refererar till den minsta intensiteten av en stimulus som uppfattas som smärtsam av en individ. Det är essentiellt att skilja mellan smärttröskeln och smärttoleransgränsen (pain tolerance limit). Medan smärttröskeln definierar den gräns där en stimulus uppfattas som smärtsam, definierar smärttoleransgränsen den intensitet av en smärtsam stimulus som en individ är villig att tolerera.
Det är viktigt att notera att smärttrösklar kan variera mellan individer och påverkas av en rad faktorer, inklusive kulturella, psykologiska, genetiska och miljömässiga faktorer. En lägre smärttröskel kan vara associerad med ökad sannolikhet för smärta och smärtsamma tillstånd, medan en högre smärttröskel kan ge skydd mot smärta under vissa omständigheter.
'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.
I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.
"Svårbehandlad smärta," även känd som "refraktar smärta" eller "komplex regionalt smärtsyndrom typ 2," är en kronisk smärta som är svår att behandla med vanliga smärtbehandlingsmetoder. Smärtan kan vara konstant eller stundtals stark och kan påverka ens vardagliga funktion, sömn, humör och kvalitet på livet i allmänhet.
Svårbehandlad smärta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive nervskador, skador på mjuk vävnad eller ben, sjukdomar som cancer och fibromyalgi, samt psykiska faktorer som depression och ångest. I vissa fall kan smärtan vara centralisering, vilket betyder att det finns en störning i det centrala nervsystemet som leder till en ökad känslighet för smärta.
Det är viktigt att notera att svårbehandlad smärta behöver inte vara konstant, utan kan komma och gå i perioder. Den kan också variera i intensitet och lokalisation över tiden. Behandlingen av svårbehandlad smärta är ofta multimodal och inkluderar en kombination av läkemedel, fysisk terapi, psykologisk support och andra behandlingsmetoder som exempelvis akupunktur eller neurala stimulering.
"Adrenergic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser som påverkar adrenergiska receptorer i kroppen. Adrenergiska receptorer är nervceller eller andra typer av celler som har en respons på signalsubstanser som kallas catekolaminer, inklusive adrenalin och noradrenalin.
Adrenergiska agenter kan vara naturligt förekommande eller syntetiska substanser och de kan användas som läkemedel för att behandla en rad olika medicinska tillstånd. De kan exempelvis användas för att kontraverka lägre blodtryck, öka hjärtats frekvens och styrka, vidga luftvägar eller kontrahera blodkärl.
Det finns två huvudsakliga typer av adrenergiska receptorer: alfa-adrenergiska receptorer och beta-adrenergiska receptorer. Adrenergiska agenter kan vara selektiva för en specifik typ av receptor eller oselektiva, vilket betyder att de påverkar både alfa- och beta-receptorer. De kan även vara agonister, som aktiverar receptorerna, eller antagonister, som blockerar deras effekt.
'Hyperalgesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad känslighet för smärta i samband med skada eller sjukdom. Det innebär att en person upplever en överdrivet stark smärtreaktion på en stimulus som normalt inte skulle vara speciellt smärtsam.
Det kan uppstå till följd av olika orsaker, såsom skador, sjukdomar eller läkemedelsbehandlingar. Exempelvis kan opioidbehandling leda till en ökad hyperalgesi som kan vara svår att hantera.
Hyperalgesin kan delas in i två typer: primär och sekundär. Primär hyperalgesi uppstår när smärtreceptorerna i det skadade området blir överaktiva, medan sekundär hyperalgesi uppstår när nervsystemet också blir känsligare för smärta i omgivande områden.
Behandlingen av hyperalgesi kan variera beroende på orsaken och kan innefatta smärtbehandling, fysisk terapi eller ändringar i läkemedelsbehandling.
En sympatektomi är ett kirurgiskt ingrepp där delar av det autonoma nervsystemet, mer specifikt delar av den sympatetiska nervernervsystemet, adreresektioner eller ganglion blockeras eller avlägsnas. Detta görs för att behandla vissa medicinska tillstånd som kan orsakas av överaktivitet i det sympatetiska nervsystemet, såsom svettningar (hyperhidros), smärtsyndrom och blodtrycksförhöjningar. Det finns olika typer av sympatektomier beroende på vilken del av nervsystemet som påverkas.
"Onormal muskelspänning" är ett uttryck som används för att beskriva en situation där en persons muskler inte uppför sig på det sätt som vanligtvis förväntas. Det kan bero på en rad olika orsaker, inklusive neurologiska tillstånd, skador eller sjukdomar.
En medicinsk definition av onormal muskelspänning är "hypertoni" eller "hypotoni". Hypertoni betyder att muskeln har en ökad spänning och stelhet, vilket kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i nervsystemet. Hypotoni, å andra sidan, betyder att muskeln har en för låg spänning och känns mjukare än vanligt. Detta kan också vara ett tecken på neurologiska problem eller skada.
Det är viktigt att notera att onormal muskelspänning kan vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och bör undersökas av en läkare om det uppträder tillsammans med andra symptom som exempelvis smärta, svaghet eller förlust av koordination.
Chronic pain is defined by the American Society of Anesthesiologists as pain that persists or recurs for 3 months or more beyond the typical healing time of an injury or illness, or pain that persists past the point where tissue damage or injury would be expected to have healed. It can be continuous or intermittent and is often described as a dull, aching, burning, or throbbing sensation. Chronic pain can have significant impacts on a person's physical function, emotional well-being, and overall quality of life. It can be caused by a variety of underlying medical conditions, including musculoskeletal disorders, nerve damage, and chronic diseases such as cancer. In some cases, the cause of chronic pain may not be fully understood.
Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.
Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.
Patellofemoralt smärtsyndrom (PFPS) är ett samlingsbegrepp för smärta i knäskålens (patellans) främre yta och den del av lårbenet (femur) som den glider upp och ner på under rörelser, så kallad patellofemoral belastning. Smärtan orsakas vanligtvis av en överbelastning eller felställning i knäet som gör att patellans glidbana blir irreguljär, vilket kan leda till Reibung och inflammation i det betrodda området.
PFPS är ett mycket vanligt tillstånd, särskilt bland idrottare och personer som utför återkommande knäböjande rörelser eller har en överpronation (plattfot). Andra riskfaktorer inkluderar muskelkoordinationsproblem, svaghet i quadriceps- eller hamstrings-muskulaturen, onormalt höga eller låga armbågsvalv och övervikt.
Symtomen på PFPS kan variera från milda till allvarliga smärtor bakom eller under knäet, särskilt vid stigningar, knäböjningar, sitter ner och går nerför trappor. Vila och isande kan hjälpa att lindra smärtan, men i allvarliga fall kan det behövas fysioterapi, ortoser eller till och med kirurgi för att korrigera underliggande orsaker till smärtan.
Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.
Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.
Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.
I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.
'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.
Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.
Myofasciella smärtsyndrom är ett samlingsbegrepp för smärtor och andra besvär i musklerna, fascier (bindväven runt muskler och andra vävnader) och omgivande vävnader. Detta syndrom saknar en entydig medicinsk definition och kan ha olika orsaker som kan variera mellan individer.
Myofasciella smärtsyndrom kan ibland användas för att beskriva smärtor relaterade till kroniska spänningar eller förtjockningar i fascial vävnad, så kallat myofascial smärtsyndrom. Andra gånger kan det användas som en övergripande diagnos för patienter med kronisk smärta där orsaken inte är klart fastställd, även känd som idiopatisk smärta.
Det är viktigt att undersöka och behandla underliggande orsaker till smärtan, såsom skador, inflammation eller neurologiska problem. Om inga specifika orsaker hittas kan behandlingen inriktas på att lindra smärtor och förbättra funktion med hjälp av metoder som fysioterapi, vila, värme- eller kyldapning, smärtstillande läkemedel, stressreduktion och psykologisk support.
'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:
1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.
Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.
'Nervsmärta' eller neuropatisk smärta är en typ av smärta som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan vara en kronisk, långvarig smärta som kan vara svår att behandla. Nervsmärta kan beskrivas som stickande, brännande, skarp, elektriskt, klåfingrigt eller smärtsamt kittlande. Den kan uppstå som en komplikation till diabetes, cancerbehandling, HIV/AIDS, amputationer, alkoholism och andra sjukdomar eller skador på nervsystemet. Vissa läkemedel och behandlingsmetoder kan hjälpa att lindra nervsmärta, men det kan vara svårt att hitta en effektiv behandling eftersom orsaken till smärtan kan vara komplex och variera mellan individer.
In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.
Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.
Sjukgymnastik är en form av behandlande aktivitet som används inom sjukvården. Enligt Socialstyrelsen definieras sjukgymnastik som:
"En metod för behandling och rehabilitering genom aktiva rörelser, med eller utan hjälpmedel, som utförs av en legitimerad sjukgymnast. Behandlingen är inriktad på att motverka funktionsnedsättningar, förebygga skador och sjukdomar samt främja och vårda hälsan."
Sjukgymnastik kan användas för att lindra smärta, öka rörlighet, stärka muskler och förbättra balans och koordination. Den kan också användas som en del av en rehabiliteringsprocess efter skada eller sjukdom. Sjukgymnastik kan vara individuell eller gruppbaserad, beroende på patientens behov och mål.
I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).
En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.
Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.
Smärtreceptorer, också kända som nociceptorer, är speciella nervceller (neuron) som reagerar på skadliga stimuli och sänder signaler till hjärnan för att uppfatta smärta. De finns i hela kroppen, inklusive huden, musklerna, organen och benen. Smärtreceptorer kan aktiveras av olika former av skada, som hetta, kyla, tryck, sträckning eller kemiska substanser relaterade till inflammation eller skada. När smärtreceptorerna aktiveras skickar de elektriska impulser genom det perifera nervsystemet till ryggraden och slutligen till hjärnan, där smärtan upplevs och tolkas.
En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
Ischias, även känt som isciascirad nervskada, är en neurologisk störning som orsakas av skada eller irritation på den långa ryggradsnerven (ischiaskanalen) som löper från nedre delen av ryggen och kontrollerar muskler och känsel i benet. Det vanligaste orsaken till ischias är en herniation eller utbuktning av en intervertebral disk i ryggraden, vilket pressar på nervroten. Andra orsaker kan vara stenoser (nedsatt rum för nerver i ryggmärgen), tumörer, infektioner eller trauma. Symptomen på ischias innefattar stark smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och reflexförlust i ett eller båda benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurografi och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller steroider och i vissa fall kirurgi.
Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.
Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.
En ryggradsförträngning (även känd som ryggmärgskompression) är ett tillstånd där det structurella trycket från ben, discar eller andra bensjukdomar i ryggraden orsakar skada på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och i vissa fall till förlust av rörelseförmåga.
Det finns olika typer av ryggradsförträngningar, men de vanligaste orsakerna är degenerativa skador på discarna mellan varje ryggkotplatta (discogen slid) eller utväxter från benen (benutskott). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner och trauma.
Även om ryggradsförträngningar kan drabba vem som helst, är de vanligare hos äldre personer på grund av åldersrelaterad degeneration av ryggkotplattorna och discarna. Behandlingen för ryggradsförträngning beror på allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.
Intervertebral disc displacement, även känt som "slipped disc" eller "herniated disc", är en medicinsk term som refererar till när en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebror) i ryggen skadas eller skjuts ut genom en svaghet eller spricka i dess yttre kapsel. Den skadade disken kan pressa på de omkringliggande nerverna och orsaka smärta, kramper, stickningar eller domningar i armar eller ben, beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad. Det finns olika grader av diskusprolaps, från en liten bulas (buckla) i disken till en fullständig herniation där disken sticker ut genom kapseln. Orsaken till en intervertebral disc displacement kan vara degenerativa förändringar, skada eller överansträngning av ryggen.
Rak bukmuskel, också känd som rectus sheath hematom, är en samling av blod i bukmuskeln (rectus abdominis) eller i dess fascia (den tunna, starka membran som omger muskeln). Detta kan orsakas av trauma eller skada till buken, såsom vid en stöt eller vid användning av antikoagulantia. Symptomen på en rak bukmuskel kan inkludera plötslig smärta i magen, muskelsvaghet och blåmärken eller svullnad i området. I allvarliga fall kan det orsaka yttre tryck på andra organ i buken och kräva akut medicinskt ingripande.
Radikulopati är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där en eller flera nervrötter i ryggraden komprimeras, inflammeras eller skadas på något annat sätt. Detta kan orsaka smärta, krypning, domning och förlust av känsel och/eller muskelstyrka i armarna eller benen, beroende på vilka nervrötter som är drabbade. Radikulopati kan vara tillfällig eller permanent och kan orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, till exempel hernierade intervertebrala diskar (skivskador), tumörer, infektioner, degenerativa skelettsjukdomar eller trauma.
Komplext regionalt smärtsyndrom
Fraktur (medicin)
Frusen skuldra
Smärta
SMP
Allodyni
SIP
Komplext regionalt smärtsyndrom - Wikipedia
Blå nagel (nagelhematom, subungualt hematom) | Doktorn.com
Distal radiusfraktur (handledsfraktur) - NetdoktorPro.se
Det började med smärta i foten och - spreds till kroppen | Allas
Ischias - Wikipedia
Matilda persson crps
CRPS3
- Komplext regionalt smärtsyndrom (complex regional pain syndrome, CRPS) innebär bland annat en intensiv och ihållande, brännande smärta som utlöses vid beröring av den drabbade kroppsdelen, vanligen arm eller ben. (wikipedia.org)
- CRPS, som står för komplext regionalt smärtsyndrom elle. (doktorn.com)
- Det sällsynta tillståndet som gör att hennes kropp aldrig får vila från smärta kallas för Komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS). (allas.se)