'Kinin' är ett samlingsnamn för en grupp ämnen som har vasoaktiva och smärtstillande egenskaper. De kännetecknas av att de innehåller en imidazolring och en karboxylgrupp. De mest välkända kininerna är kinin och kinidin, som båda har använts som läkemedel mot smärta, feber och hjärtsjukdomar. I dag används de dock inte lika ofta på grund av deras biverkningar och möjliga toxicitet.

Kininer är också en viktig del av kroppens inre regleringssystem, kallat det kininsystemet eller kinasystemet. Detta system hjälper till att reglera blodtrycket, smärtan och inflammationen genom att frisätta kininer som påverkar blodkärlen och nerverna.

Enligt ICD-11, den internationella klassifikationen av sjukdomar och hälsoproblem, definieras "antimalariamedel" som:

"Mediciner som används för att behandla, förebygga eller kontrollera malaria. Dessa inkluderar bland annat kloroquin, hydroxiklorokin, quinin, mefloquin, artemisininkombinationsterapi (ACT) och primaquine."

Så enligt den medicinska definitionen är antimalariamedel alla läkemedel som används för att behandla, förebygga eller kontrollera malaria.

Kinidin är ett antiarrhythmiskt läkemedel, som tillhör klassen IA enligt Vaughan Williams-klassificeringen. Det används för att behandla oregelbunden hjärtrytm och förebygga ventrikulära extraslag (PVC).

Kinidin fungerar genom att blockera de snabba natriumkanalerna i hjärtat, vilket minskar den snabba uppkontraktionen av muskelcellerna. Detta hjälper till att stabilisera hjärtats elektriska aktivitet och förhindrar oregelbundna rytmer.

Läkemedlet kan även ha en viss effekt på sänkning av blodtrycket, men det används inte primärt som ett blodtrycksmedel.

Det är viktigt att notera att kinidin har en smal terapeutisk index, vilket betyder att det finns en liten skillnad mellan den effektiva dosen och den toxicra dosen. Därför bör läkemedlet endast användas under övervakning av en läkare och med regelbundna kontroller av blodkoncentrationen.

En muskelkramp definieras som en plötslig, ofrivillig och smärtsam sammandragning eller kontraktion hos en skelettmuskel. Den kan vara lokaliserad till en specifik muskelgrupp eller utbredd över flera områden. Muskelkramp kan vara ett symtom på olika sjukdomar, skador eller förhållanden som exempelvis neurologiska störningar, elektrolytbrist, nedsatt blodgenomströmning eller som en biverkning till vissa läkemedel. Ibland kan orsaken vara okänd. Vid lindring av muskelkramp kan värme, massage och svag sträckning av den drabbade muskeln hjälpa. I vissa fall kan även magnesium- eller kalciumtillskott vara till hjälp.

'Smak' er en fysiologisk og sensorisk følelse som oppstår når kjemiske stoffer i maten eller drikkene opløses i spytet og interagerer med reseptorer på smakpapiller i tungetens overflate, slik som tykt- og tungemuskulatur. Der er umiddelbart fem basale smaker: søt, salt, bitter, sur og umami (en krydret, fleiseglad smak). Smaken kan også påvirkes av aromastoffer i nesa og minne. Smakfølelsen hjeler til å identifisere forskjellige kjemisk sammensetningene i maten og drikkene, vurderer om de er behagelige eller ubehagelige, og hjelper til å regulere appetitt og svangerskap.

Sleep-Wake Transition Disorders är en grupp medicinska tillstånd där individen har problem med att smoothly övergå från sömn till vakenhet eller vice versa. Detta leder till störningar i sömnen och kan inkludera onaturliga muskelrörelser, hallucinationer och annan beteendestörning under sömn-vakans övergångar.

Det finns fyra huvudsakliga typer av tillstånd som faller under Sleep-Wake Transition Disorders:

1. Narkolepsi: En neurologisk störning karaktäriserad av ökad sömnighet under dagen, kataplexi (plötslig muskelrelaxation orsakad av starka emotionella reaktioner), hallucinationer och sömnsvårigheter.
2. Idiopatisk Hypersomni: En neurologisk störning som kännetecknas av ökad sömnighet under dagen, utan de andra symptomen som ses i narkolepsi.
3. Rändsläppningssyndrom (RLS): En neurologisk störning som orsakar en stark impuls att röra benen, ofta under kvällstid eller under vila och sömn. Det kan vara förknippat med obehagliga känslor i benen.
4. Periodiska Rörelser under Sömnen (PLMS): Karaktäriseras av regelbundna, ofta ryckiga rörelser hos benen under sömn, som kan störa sömnen och leda till dagtids trötthet.

Sleep-Wake Transition Disorders kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga funktion och kvalitet på livet. Dessa tillstånd behandlas vanligtvis med mediciner, livsstilsförändringar och andra terapeutiska metoder.

Mefloquine är ett läkemedel som används för att behandla och föförekomma malaria, en infektionssjukdom som orsakas av parasiter som överförs genom myggbett. Mefloquine är en kvartär aminoalkohol och ett derivat av kinolin, som verkar genom att döda malariaparasiterna i röda blodkroppar.

Läkemedlet ges vanligen som tablett och används ofta som en del av en kombinerad behandling tillsammans med andra antimalariamediciner. Mefloquine är ett viktigt verktyg i malariaförhindrandet, särskilt i områden där resistens mot andra antimalariamediciner har utvecklats.

Det är viktigt att notera att mefloquine kan ha allvarliga biverkningar och ska endast användas under nära medicinsk övervakning. Dessutom bör det inte användas hos gravida kvinnor eller personer med vissa neurologiska eller psykiatriska förhållanden, på grund av riskerna för allvarliga biverkningar som kan vara livshotande.

"Artemisinin" er en type av malaria-behandlingsmedisin som utvinnes fra planten artemisia annua, også kjent som süß wormwood eller Qinghao. Artemisinin og derivater herav, som artesunate, arteether og dihydroartemisinin, er viktige verktøy i kampen mot malaria, især mot den livstruende og multiresistente formen av malaria som forårsakas av plasmodium falciparum. Disse medisinene virker ved å angripe og ødelegge parasittens overfladiske membraner, hvilket fører til en rask nedbrytning av parasitten. Artemisinin-basert behandling er ofte kombinert med andre antimalariamedisiner for å forebygge utviklingen av resistens.

Falciparummalaria definieras som en allvarlig form av malaria orsakad av plasmodie-falciparum-protozoer som överförs via stickmyror. Det är den farligaste typen av malaria och kan leda till allvarliga komplikationer, såsom njur- och andningssvikt, coma och i värsta fall dödsfall om den inte behandlas i tid. Falciparummalaria karaktäriseras av hög feber, intensiva boursjukdomstecken och ofta multipla organskador. Behandlingen måste ske så snart som möjligt med effektiva antimalariamediciner för att förebygga komplikationer och minska risken för dödlig utgång.

'Parasitologisk resistensbestämning' refererar till laboratorieprocessen där man testar och fastställer om ett parasitsamhälle har utvecklat resistens mot vissa läkemedel. Detta görs genom att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett eller flera läkemedel och sedan observera deras växt- och förökningsmönster. Om parasiterna fortsätter att överleva och föröka sig i närvaro av vissa koncentrationer av läkemedlet kan man dra slutsatsen att resistens har utvecklats.

Det är viktigt att regelbundet genomföra parasitologisk resistensbestämning eftersom det kan hjälpa till att identifiera resistensutveckling i tid och därmed möjliggöra anpassning av behandlingsstrategier för att optimera patientbehandlingen. Detta är särskilt viktigt inom områden som malaria, där resistens mot vanliga läkemedel har identifierats i olika delar av världen och på så sätt påverkat behandlingsrekommendationerna.

Kinabarksalkaloider är en typ av naturligt förekommande alkaloider som kan hittas i växter från släktet Kinabarkväxter (Uncaria). Dessa alkaloider innehåller vanligtvis kväveatomer och är kända för sina farmakologiska egenskaper, såsom att vara muskelrelaxerande, smärtstillande och antiinflammatoriska. De två mest studerade Kinabarksalkaloiderna är mitragynin och 7-hydroximitragynin, som båda har visat sig ha potential inom smärtlindring och missbrukarsbehandling.

"Svartvattenfeber" är ett historiskt namn på en infektionssjukdom som orsakas av bakterien *Salmonella typhi* eller *Salmonella paratyphi*. Den moderna benämningen på sjukdomen är tyfoidfeber respektive paratyfoidfeber. Tyfoidfeber och paratyfoidfeber är två snarlika sjukdomar som orsakas av olika arter av släktet *Salmonella*.

Tyfoidfeber karaktäriseras av hög feber, hosta, mag- och buksmärtor, trötthet, huvudvärk och förlust av aptit. I vissa fall kan det även uppstå röda fläckar på kroppen. Symptomen kan vara milda eller mycket allvarliga och i värsta fall kan sjukdomen leda till döden om den inte behandlas adekvat.

Paratyfoidfeber är en något lindrigare form av sjukdomen, men symptomen är snarlika och inkluderar hög feber, hosta, mag- och buksmärtor, trötthet, huvudvärk och förlust av aptit.

Bägge formerna av sjukdomen sprids främst via kontaminert mat och vatten som har kommit i kontakt med avföring från en smittad person. Risken för att utveckla tyfoidfeber eller paratyfoidfeber är därför högre i områden med sämre sanitära förhållanden och brist på rent dricksvatten.

Sesquiterpeners är en klass av organiska föreningar som består av 15 kolatomer. De bildas genom att tre isoprena, var och en med fem kolatomer, kombineras. Sesquiterpenerna har en mångfald strukturer och förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer. De kan ha ett brett spektrum av biologiska aktiviteter, inklusive antiinflammatoriska, antibakteriella och cytotoxiska effekter. Exempel på sesquiterpenoider är artemisinin, som används för behandling av malaria, och β-caryophyllen, som förekommer i kryddor som rosmarin och oregano.

Chloroquine är ett läkemedel som tillhör gruppen aminoquinoliner. Det har antimalariamedicinsk verkan och är också effektivt mot vissa autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit och systemisk lupus erythematosus (SLE). Chloroquine fungerar genom att hämma aktiviteten hos vissa celler i immunsystemet och påverka dess förmåga att producera cytokiner, som är involverade i inflammatoriska processer.

Läkemedlet intas vanligen peroral (genom munnen) och verkar genom att koncentreras i levern, där det omvandlas till ett aktivt metabolit. Chloroquine har en halveringstid på ungefär en månad, vilket innebär att det kan stanna kvar i kroppen under en längre tid.

Varning: Chloroquine kan ha allvarliga biverkningar vid överdosering och bör endast användas under läkarövervakning. Det rekommenderas inte för självbehandling av COVID-19, eftersom det saknas tillräckligt starka bevis för dess verkan mot denna sjukdom.

'Plasmodium falciparum' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium och orsakar den allvarligaste formen av malaria, som kan vara livshotande. Den överförs till människan genom stickmyror av arten Anopheles under deras blodsugande. Parasiten invaderar därefter leverceller (hepatocyter) hos den infekterade individen och förökar sig där. Efter en vecka eller två sprids parasiterna till den cirkulerande blodbanan och invaderar sedan de röda blodkropparna (erytrocyterna).

I de röda blodkropparna förökar sig Plasmodium falciparum asexuellt genom schisontidering, vilket leder till att blodkroppen spricker och frisläpper nya parasiter som kan invadera andra röda blodkroppar. Det är under denna fas av livscykeln som de typiska symptomen på malaria utvecklas, såsom feber, trötthet, muskelvärk och kräkningar.

Plasmodium falciparum kan också bilda gametocyter, som är könsmogna stadium av parasiten som kan överföras till en ny värd via en stickmyra. När mygan suger blod från en infekterad individ kan de ta upp gametocyterna, som sedan kan utvecklas till sexuella stadium i mygans mag-tarmsystem och producera nya sporozoiter, vilka kan överföras till en ny mänsklig värd när mygan stickar igen.

Plasmodium falciparum är ansvarig för de flesta dödsfall orsakade av malaria och förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika söder om Sahara.

Medicinsk definition:

"Läkemedelstillförsel through ändtarmen" refererar till metoden att ge en patient ett läkemedel genom att införa det in i deras underliv (ända). Detta görs vanligtvis med hjälp av en speciell slang eller kateter, som leds in via ändtarmen och placeras i tjocktarmen. Läkemedlet som ska ges appliceras sedan på en särskild pump eller spray, beroende på läkemedlets form, för att sedan distribueras till patientens kropp.

Denna metod används ofta när en patient har problem med att svälja, inte kan ta in tillräckligt med läkemedel via munnen, eller när snabbare verkan behövs. Det är också vanligt vid behandling av cancer och andra allvarliga sjukdomar.

En trumhålesträng, även känd som membranophon, är ett slaginstrument som producerar ljud när man slår på eller skakar ett tjockt, elastiskt material, vanligtvis en membran. Membranen är sträkt över en resonansrum, ofta i form av en tratt eller en cylinder, och vibrationerna från membranet förändras av resonansrummet, vilket ger upphov till den önskade tonen. Exempel på trumhålesträngar inkluderar tromboner, timpani, bongotrummor och congatrummor.

'Centrala muskelavslappningsmedel' är en benämning inom neurologi och farmakologi som refererar till läkemedel som verkar direkt på det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) för att minska muskelspänningarna (tonus) i skelettmuskulaturen. Dessa medel kallas även 'centrala muskelrelaxantia'.

Centrala muskelavslappningsmedel fungerar genom att hämma signalöverföringen mellan nervceller i det centrala nervsystemet, vilket leder till en allmän reduktion av muskelaktivitet och därmed minskad muskelspänning. De används ofta vid behandling av spasticitet orsakad av neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS), cerebral pares (CP) eller efter stroke, då de kan underlätta vardagliga aktiviteter och förbättra livskvaliteten.

Exempel på centrala muskelavslappningsmedel inkluderar baclofen, tizanidin och dantrolen. Varje läkemedel har sina unika farmakologiska egenskaper, fördelar och nackdelar, och används beroende på patientens specifika behov och tolerans.

Den tung- och svalgnerven, även känd som den tolfte kranskärlen (latin: nervus glossopharyngeus), är en hos däggdjur förekommande nerv som har sin ursprungliga kärna i hjärnbryggan. Den innerverar bland annat muskulatur i svalget och tungan, samt deltar i smakupplevelser på baksidan av tungan. Dessutom innehåller den sensoriska fibrer som ger information om blodtrycket i aortan till hjärnan.

Läkemedelsresistens (eller "drug resistance") är ett medicinskt fenomen där sjukdomsframkallande agenter, som bakterier eller virus, blir mindre känsliga eller helt oemottagliga för läkemedel som tidigare varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel mutationer i de mikroorganismers gener som kodar för proteiner som är involverade i läkemedlets verkningsmekanism eller förändringar i cellytan som förhindrar att läkemedlet kan nå sitt mål.

Läkemedelsresistens kan vara en naturlig förekomst hos vissa mikroorganismer, men kan också utvecklas under behandling med läkemedel som påverkar deras tillväxt eller överlevnad. Ofta är det ett resultat av selektionstryck från användning av antibiotika och andra antimikrobiella läkemedel, där de mest resistenta individerna överlever och reproducerar sig.

Läkemedelsresistens kan ha allvarliga konsekvenser för den individuella patienten och på populationsnivå, eftersom det kan leda till att behandlingen av infektioner blir svårare eller omöjlig. Det kan också öka risken för komplikationer, sjukhusvistelser och dödlighet. Därför är det viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa riktlinjer för antibiotikabehandling för att minska risken för utveckling av resistens.

Saccharose, ofta kallat sackaros, är ett disacharid som består av två monosackarider, glukos och fruktos, som är kopplade till varandra via en glykosidbindning. Saccharose förekommer naturligt i många sockerrika livsmedel, såsom sockerbetor, sockerrör och flera olika frukter. När vi äter livsmedel som innehåller saccharose spjälkas det upp av vår kropp till glukos och fruktos, vilka kan användas som energikälla.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

"Cinchona" er en betegnelse for et slægt av trær i familjen Rubiaceae, også kjent som kinabarktrær. Disse trærne er oprindelig hjemmehørende i bjergområdene i Sydamerika og har vært brukt historisk i medisinen på grunn av deres innhold av alkaloider, blant annet kinin, som har vært brukt som febermedisin og til behandling av malaria.

'Ormbunkar' (latin: *Serpularia*) är en benämning inom botaniken som främst används för att beskriva marklevande, krypande eller klättrande, vedlevande ormbunksväxter, särskilt de arter som tillhör ordningen *Polypodiales*. Dessa växter är karaktäristiska med sin långsmala, ofta flikiga eller delade, läderartade blad. Ormbunkarna har en underjordisk rhizom (stam) som de kryper fram med och kan vara mycket härdiga och svåra att få bort helt när de etablerat sig i ett trädgårdslandskap eller på en trädstam.

Exempel på vanliga ormbunkar som ofta klassificeras som ormbunkar är jordkastanj ( *Asplenium scolopendrium*), murgrönor (*Polypodium vulgare*) och väggklocka (*Selaginella kraussiana*).

Malaria är en infektionssjukdom som orsakas av parasiter i släktet Plasmodium och som primarilys överförs via myggor av arten Anopheles. När en infekterad mygga sticker en människa kan parasiterna komma in i kroppen genom slemhinnan. De smittade röda blodkropparna sprids sedan via blodomloppet och orsakar sjukdomssymptomen, som kan inkludera feber, trötthet, hosta, muskelvärk och kräkningar. Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Det finns olika typer av malariaparasiter, men de vanligaste orsakarna av allvarliga fall av malaria hos människor är Plasmodium falciparum och Plasmodium vivax.

'Klassificering' er et begreb som oftest bruges inden for medicin og biomediske sammenhænge for at organisere, gruppere eller kategorisere sygdomme, tilstande, lægemidler eller andre sundhedsrelaterede variable baseret på fælles karakteristika, egenskaber eller adfærd. Denne proces gør det muligt at forstå og analysere sygdomme og behandlinger bedre, hvilket kan føre til bedre diagnoser, prognoser og terapier. Der findes mange forskellige klassifikationssystemer alt efter konteksten, men nogle af de mest kendte er ICD (International Classification of Diseases) for sygdomme og DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) for psykiske lidelser.

I'm sorry for any confusion, but your question is not clear to me. "Grekland" is the Swedish name for Greece, a country in southeastern Europe. However, I believe you are asking for a medical definition related to Greece. If so, there isn't any specific medical term or concept directly associated with Greece. If you could provide more context or clarify your question, I would be happy to help further.

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

'Kroppsvätskor' (i medicinsk kontext) refererar till de vätskor som har en biologisk funktion i människokroppen. Detta inkluderar:

1. Blod: En vätska som cirkulerar i kroppsvaskulära systemet och transporterar syre, näringsämnen, hormoner och andra substanser till och från cellerna.

2. Lymfa: En färg- och näringsfattig vätska som produceras av lymfkörtlarna och cirkulerar genom ett separat system av lymfkärl, hjälper till att transportera vit blodceller och avlägsnar vävnadsvätskor som läcker ut från kapillärerna.

3. Interstitialvätska: Den vätska som finns i det interstitiella utrymmet mellan cellerna och de kapillärer som förser dem med näring och syre.

4. Synfluid: En klar, vattenliknande vätska som produceras av kroppen och fyller kamrarna i ögat, hjälper till att ge ögat dess form och skyddar det från skada.

5. Cerebrospinalvätska (CSF): En klar, lättflytande vätska som produceras i ventrikelsystemet i hjärnan och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, skyddar dem från skador och hjälper till att reglera trycket inuti hjärnskålen.

6. Slem: En närings- och vattenrika vätska som produceras av slemhinnor i kroppen, hjälper till att fukta, skydda och transportera smuts och skräp bort från luftvägarna, matstrupen och andra kanaler.

7. Urin: En gulaktig vätska som produceras av njurarna och innehåller avfall och överflödigt vatten, elimineras sedan via urinvägarna.

'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.

I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.

'Slem' (latin: mucus) är ett slimet, ofta vattens juice sekret som produceras av slemhinnor i kroppen. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också proteiner, salter och slaggprodukter. Slem har flera funktioner, bland annat att:

1. Lubricera: slemhinnor i kroppen behöver vara fuktiga för att fungera korrekt. Slemet hjälper till att minska friktionen och skyddar slemhinnan från skador.
2. Skydda: slem innehåller antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner. Det kan också fånga upp främmande partiklar och förebygga deras inträngande i kroppen.
3. Transportera: slem kan transportera celler, näringsämnen och avfallsprodukter genom kroppen. Till exempel transporterar slemmet i luftvägarna bort damm, smuts och bakterier från lungorna.
4. Reglera fuktighet: slem hjälper till att hålla vissa delar av kroppen fuktiga, som till exempel ögonens yta och näshålan.

Slem kan ha olika konsistens beroende på var det produceras i kroppen. I några områden är slemet tunnflytande och vattenliknande, medan det i andra områden är tjockare och mer geléaktigt.

'Hälsoinformation' kan definieras som information som ges till allmänheten, patienter eller vårdpersonal relaterad till hälsan, sjukdomar, behandlingar, preventiv medicin och livsstilsförändringar för att främja individuell hälsa och välbefinnande. Denna information kan vara baserad på forskning, klinisk erfarenhet eller riktlinjer och bör vara opartisk, tillförlitlig, relevant och begriplig för att underlätta beslut om hälsa och sjukvård. Hälsoinformation kan delas ut via olika medier som tryckt material, webbplatser, sociala medier, videor eller direkt mellan vårdpersonal och patienter.