En optisk isomer av kinin, som erhålls ur barken från Cinchona-trädet och besläktade arter. alkaloiden dämpar hjärt- och skelettmusklernas retbarhet genom att blockera natrium- och kaliumströmmar genom cellmembran. Medlet förlänger den cellulära verkningspotentialen och minskar automatikverkan. Kinidin blockerar även muskarin- och alfaadrenerg nervsignalöverföring.
En alkaloid från barken på Cinchona-trädet. Den används mot malaria och utgör den aktiva beståndsdelen i cinchona-extrakt som använts för det ändamålet sedan åtminstone 1633. Kinin har också svagt feberdämpande och smärtstillande verkan och har därför använts i förkylningspreparat. Det har varit i vanligt bruk som bitter- och smaksättningsmedel, och det är fortfarande användbart mot babebios. Kinin kan även användas vid vissa muskelåkommor, särskilt nattlig benkramp och myotonia congenita, tack vare den direkta verkan på muskelmembran och natriumkanaler. Dess verkningsmekanism mot malaria är inte helt klarlagd.
Prokainamid är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbundenheter i hjärtats slag, såsom extrasystoler och ventrikulära tachykardier. Prokainamid fungerar genom att förlänga den absoluta refractoryperioden i mittdelen av hjärtmuskelcellerna, vilket minskar förekomsten av extrasystoler och stabiliserar hjärt rythmen. Det gör detta genom att blockera de natrium- och kaliumkanaler som påverkar elektrisk ledning i hjärtat. Läkemedlet ges vanligtvis intravenöst eller oralt, men dess användning har minskat på grund av biverkningar som kan vara allvarliga, såsom blåsa och agranulocytos.
Medel som används för att behandla eller förebygga hjärtarytmier. De kan påverka aktionspotentialens polariserings-repolariseringsfas, membranpotentialen mm. Antiarytmimedlen delas ofta in i fyra huvu dgrupper, beroende på verkningsmekanism: natriumkanalblockering, betaadrenerg blockering, förlängning av repolariseringen eller kalciumkanalblockering.
Ett polymorft enzym som katalyserar hydroxyleringen av debrisokin. Det omsätter också ett flertal antidepressiva och neuroleptiska preparat. Enzymet uppvisar defekter hos ungefär 10% av befolkningen. EC 1.14.99.-.
Ett antiarytmimedel av klass I-typ (dvs ett som direkt påverkar polariseringen av hjärtmembranet och sålunda har membranstabiliserande effekt) med dämpande verkan på hjärtat, liknande den hos guanidin. Medlet har även vissa antikolinerga och lokalbedövningsegenskaper.
Ett kraftigt verkande antiarytmimedel, som är effektivt mot många kammar- och förmaksarytmier och takykardier. Hos hjärtinfarktspatienter, däremot, med symtomatisk eller osymtomatisk arytmi, förstärker flekainid arytmien och rekommenderas därför inte till dessa patienter.
Alkaloider från olika arter av Cinchona (kinaträd).
D-isomeren av kodeinanalogen till levorfanol. Dextrometorfan har hög bindningsaffinitet i vissa delar av hjärnan, inklusive hostcentrum i förlängda märgen. Föreningen är en NMDA-receptorantagonist (N-metyl-D-aspartatreceptorer) och verkar som icke-kompetitiv kanalblockerare.
'Oxidoreduktaser, O-demetylering' refererar till en grupp enzymer som katalyserar oxidationen och reduktionen av molekyler, samt den process där en metylgrupp (-CH3) avlägsnas från en substans genom oxidativ demetylering.
Propafenon är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden heart rhythms, särskilt atrial and ventricular tachycardia och fibrillation. Det fungerar genom att hämta inward sodium currents i myokardceller, vilket stabiliserar excitation-konduktion mekanismer och normaliserar heart rhythms.
Spartein är ett alkaloid som förekommer naturligt i flera växtarter, däribland i släktet Spartium (ginst) och skiljer sig från andra alkaloider genom att innehålla en stereocenter med två stereoisomerer, (−)-spartein och (+)-spartein. Inom medicinen har (−)-spartein använts som toko- och kurareliknande medel, men på grund av dess potentiala biverkningar såsom allergiska reaktioner och kardiovaskulära effekter har det i stor utsträckning ersatts av modernare läkemedel. Idag används spartein främst inom forskningen för att undersöka dess farmakologiska egenskaper och möjliga tillämpningar.
Ett adrenergt, nervcellsblockerande läkemedel med effekter påminnande om dem hos guanetidin. Det utmärker sig dessutom genom att verka som substrat för ett polymorft cytokrom P-450-enzym. Individer med vissa isoformer av detta enzym har en defekt metabolisering av detta läkemedel och andra kliniskt viktiga preparat. De har vad som kallas debrisokin-4-hydroxylaspolymorfism.
Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.
En glukokortikoid för behandling av astma, vissa hudåkommor och allergisk rinit.
En medicinsk sprayapparat är ett förarlöst eller tryckdriven doseringshjälpmedel som används för att leverera en precis mängd läkemedel i form av en aerosol, som kan inandas via näsa eller mun. Sprayapparater används vanligtvis för att behandla luftvägsrelaterade tillstånd, såsom astma, allergier och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). De är kända för sin enkelhet, snabbhet och effektivitet i läkemedelsdistribution.
Aminalkoholer innehållande etanolamingruppen (-NH2CH2CHOH) och derivat därav.
Tillförsel av läkemedel via luftvägarna.
Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.
Läkemedel för behandling av astma.
Binjurebarkshormoner, även kända som adrenocorticotropa hormon (ACTH) och corticotropin, är ett hormon som produceras och secretetas av främre loben av hypofysen, en peptidhormon som stimulerar produktionen och release av kortisol och andra glukokortikoider från binjurebarken.

Kinidin är ett antiarrhythmiskt läkemedel, som tillhör klassen IA enligt Vaughan Williams-klassificeringen. Det används för att behandla oregelbunden hjärtrytm och förebygga ventrikulära extraslag (PVC).

Kinidin fungerar genom att blockera de snabba natriumkanalerna i hjärtat, vilket minskar den snabba uppkontraktionen av muskelcellerna. Detta hjälper till att stabilisera hjärtats elektriska aktivitet och förhindrar oregelbundna rytmer.

Läkemedlet kan även ha en viss effekt på sänkning av blodtrycket, men det används inte primärt som ett blodtrycksmedel.

Det är viktigt att notera att kinidin har en smal terapeutisk index, vilket betyder att det finns en liten skillnad mellan den effektiva dosen och den toxicra dosen. Därför bör läkemedlet endast användas under övervakning av en läkare och med regelbundna kontroller av blodkoncentrationen.

'Kinin' är ett samlingsnamn för en grupp ämnen som har vasoaktiva och smärtstillande egenskaper. De kännetecknas av att de innehåller en imidazolring och en karboxylgrupp. De mest välkända kininerna är kinin och kinidin, som båda har använts som läkemedel mot smärta, feber och hjärtsjukdomar. I dag används de dock inte lika ofta på grund av deras biverkningar och möjliga toxicitet.

Kininer är också en viktig del av kroppens inre regleringssystem, kallat det kininsystemet eller kinasystemet. Detta system hjälper till att reglera blodtrycket, smärtan och inflammationen genom att frisätta kininer som påverkar blodkärlen och nerverna.

Prokainamid är ett läkemedel som används för att behandla oregelbundenheter i hjärtats slag (arrhythmier). Det fungerar genom att stabilisera elektriska impulser i hjärtat och sakta ner hjärtslaget. Prokainamid tillhör en grupp av läkemedel som kallas antiarrhythmika klass IA.

Läkemedlet ges vanligen intravenöst (direkt in i en ven) under kontrollerade omständigheter, såsom på sjukhus eller i en klinisk setting. Intravenösa doser börjar ofta med en högre initialdos som sedan justeras nedåt baserat på patientens svar och tolerans. Orala prokainamidpreparat kan också vara tillgängliga för långsiktig behandling, men de används sällan på grund av potentialen för allvarliga biverkningar.

Biverkningar av prokainamid kan inkludera illamående, kräkningar, yrsel, huvudvärk och muskelkramper. Allvarligare biverkningar kan omfatta hudreaktioner, leverfunktionsstörningar, blodcellssänkningar och låg blodtryck. En sällsynt men allvarlig biverkning är ett immunologiskt tillstånd som kallas prokainamid-associerad systemisk lupus erythematosus (PASLE), vilket kan leda till symtom som liknar systemisk lupus erythematosus (SLE).

Patienter som behandlas med prokainamid bör övervakas noga för att upptäcka eventuella biverkningar och justera dosen eller avbryta behandlingen om nödvändigt.

"Antiarrhythmic drugs" er ein klasse medisinske midler som brukes for å kontrollere og forhindre uregelmessige hjerterytmer (aritmier). Disse midlene virker ved å påvirke elektrisk aktivitet i hjertet og kan deles inn i fire klasser basert på deres mekanisme og effekt.

1. Klasse I antiarrhythmics inneholder kvaternsedativa medler som blockerer sodium-kanaler i hjertet, forsinke ledingshastigheten og forlate QRS-komplekset på EKG. Disse midlene kan også ha en dæmpende effekt på myokardiet og brukes ofte for å behandle ventrikulære aritmier.
2. Klasse II antiarrhythmics inneholder betablokkerende medler som blokkerer β-adrenerge reseptorer i hjertet, reduserer ledingshastigheten og forlenger refractorinessen. Disse midlene brukes ofte for å behandle supraventrikulære aritmier som falder innenfor atrioventrikulær nodens (AV-nodens) aktivitetssområde.
3. Klasse III antiarrhythmics inneholder potassium-kanalblockere som forlenger aktionspotentialets lengde og refractorinessen i atrier, ventrikler og His-Purkinje systemet. Disse midlene brukes ofte for å behandle både supraventrikulære og ventrikulære aritmier.
4. Klasse IV antiarrhythmics inneholder calcium-kanalblockere som forsinke ledingshastigheten i AV-noden og kan brukes for å behandle supraventrikulære aritmier, særlig hvis de er forbundet med hypertrofi eller iskemi av hjertet.

Det er viktig å nevne at alle disse midlene har bivirkninger og kontraindikasjoner som må overveies før behandlingen starter, og at de skal brukes under kontrollert monitoring for å minimere risiko for komplikasjoner.

Cytochrome P-450 CYP2D6 är ett enzym som tillhör cytochrome P450-familjen och spelar en viktig roll i metabolismen av flera läkemedel. Det finns genetiska variationer i CYP2D6-genen, vilket kan resultera i att en person har ett nedsatt eller ökat enzymaktivitet.

Enligt den medicinska definitionen är Cytokrom P-450 CYP2D6 ett enzym som katalyserar oxidativ metabolism av endogena och exogena ämnen, inklusive läkemedel. Det återfinns framförallt i levern men även i hjärnan och tarmen.

CYP2D6 är ansvarigt för metabolismen av en rad olika läkemedel, bland annat antidepressiva mediciner, opioider, betablockerare och neuroleptika. I vissa fall kan en persons genetiska variation i CYP2D6-genen leda till att de metaboliserar vissa läkemedel mycket snabbare eller långsammare än normalt, vilket kan påverka effekten och säkerheten hos läkemedlet.

Det är därför viktigt att ta hänsyn till en persons CYP2D6-status vid behandling med läkemedel som metaboliseras av detta enzym, för att undvika biverkningar eller underdosering.

Disopyramide är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm (förebyggande och akut terapi). Det fungerar genom att försena upphettning av muskelceller i hjärtat, vilket hjälper att normalisera hjärtats elektriska aktivitet och rytm. Disopyramid kan ges oralt (som tablett) eller intravenöst (som injektion).

Varningar och biverkningar:
Disopyramid kan orsaka allvarliga biverkningar, särskilt vid överdosering eller i kombination med andra läkemedel som påverkar hjärtat. Några vanliga biverkningar inkluderar trötthet, yrsel, torr mun, förstoppning, illamående och muskelvärk. Allvarligare biverkningar kan omfatta förändringar i hjärtats elektriska aktivitet, låg blodtryck, synproblem, andningssvårigheter, förvirring och krampanfall.

Disopyramid bör inte användas hos patienter med särskilda hjärtsjukdomar, lever- eller njursjukdomar, graviditet eller amning, eller hos patienter som tar andra läkemedel som påverkar hjärtat. Innan du börjar ta disopyramid ska du informera din läkare om alla dina hälsoproblem och alla de läkemedel, kosttillskrivningar och närings- eller vitamintillskrivningar som du tar.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar disopyramid och att rapportera omedelbart alla allvarliga biverkningar.

Flecainid är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm, så kallad fibrillation eller flutter, i överkammaren (på atrium). Det fungerar genom att försena ledningshastigheten i hjärtat och därmed stabilisera hjärtrytmmen. Flecainid tillhör en grupp läkemedel som kallas klass Ic antiarrhythmika.

Läkemedlet ges vanligen som tabletter, men kan också ges intravenöst i vissa fall. När du tar flecainid bör din blod konserveras regelbundet för att säkerställa att läkemedlets koncentration i kroppen hålls på ett säkert och effektivt plan.

Som med alla läkemedel kan flecainid orsaka biverkningar, som bland annat kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, synproblem, mag- eller tarmrubbningar och i sällsynta fall allvarliga hjärtproblem. Det är viktigt att du informerar din läkare om alla läkemedel, både receptbelagda och icke-receptbelagda, som du tar, innan du börjar med flecainid, eftersom det kan interagera med andra läkemedel.

Samtidigt bör du också informera din läkare om alla förhållanden eller sjukdomar som du har, såsom graviditet, bröstcancer, lungproblem, lever- eller njurproblem, eftersom dessa kan påverka din behandling med flecainid.

Kinabarksalkaloider är en typ av naturligt förekommande alkaloider som kan hittas i växter från släktet Kinabarkväxter (Uncaria). Dessa alkaloider innehåller vanligtvis kväveatomer och är kända för sina farmakologiska egenskaper, såsom att vara muskelrelaxerande, smärtstillande och antiinflammatoriska. De två mest studerade Kinabarksalkaloiderna är mitragynin och 7-hydroximitragynin, som båda har visat sig ha potential inom smärtlindring och missbrukarsbehandling.

Dextrometorfan är ett syntetiskt opiatliknande ämne som används som hostmedel i läkemedel, eftersom det verkar hämmande på hostreflexen. Det är en dextrorotatorisk isomer av levometorfan och har analgetiska (smärtstillande) egenskaper, men används inte vanligtvis som smärtbehandling på grund av sin potential att orsaka psykoiska biverkningar vid högre doser.

I medicinsk terminologi kan 'Dextrometorfan' definieras som följer:

Dextrometorfan (C18H25NO) är ett syntetiskt opiatliknande ämne som används som hostmedel i läkemedel. Det är en dextrorotatorisk isomer av levometorfan och har analgetiska egenskaper, men används inte vanligtvis som smärtbehandling på grund av sin potential att orsaka psykoiska biverkningar vid högre doser. Dextrometorfan verkar hämmande på hostreflexen och är receptfritt tillgänglig i många länder. Det finns också en viss risk för missbruk av dextrometorfan, särskilt när det används i kombination med andra centralstimulerande medel.

'Oxidoreduktaser' och 'O-demetrylering' är två olika typer av enzymer som spelar roll i biokemiska reaktioner.

En oxidoreduktas är ett enzym som katalyserar en oxidationsreaktion, där elektroner överförs från ett ämne (substrat) till en acceptor. Oxidoreduktaser delas vanligen in i olika klasser baserat på vilket elektrondonator och akceptor som är involverade i reaktionen.

O-demetylering är en typ av reaktion där en metylgrupp (–CH3) som är bundet till syre atomen (-O-) i ett substrat avlägsnas, vilket resulterar i bildandet av en hydroxylgrupp (-OH). Detta sker genom överföringen av ett väteatom och två elektroner från substratet till en acceptor. Enzymer som katalyserar denna typ av reaktion kallas ofta för O-demetyleringsenzym eller monooxygenaser. Dessa enzymer behöver syre och NADPH eller NADH som ko-faktorer för att kunna fungera korrekt.

Propafenon är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm, även kallat arrhythmier. Det fungerar genom att stabilisera elektriska impulser i hjärtat och korrigera oregelbundna rytmer. Propafenon tillhör en grupp av läkemedel som kallas klasstrea antiarrhythmika.

Läkemedlet börjar verka efter några timmar, men det kan ta upp till en vecka eller mer innan full effekt uppnås. Propafenon ges vanligen oralt i form av tablett eller kapsel, två till tre gånger per dag.

Som med alla läkemedel kan propafenon ha biverkningar och risker, inklusive förlängt QT-intervall, leverfunktionsnedsättning, lunginflammation och andningsbesvär. Det är viktigt att diskutera dessa risker med en läkare innan man börjar använda läkemedlet.

Spartein är ett alkaloid som kan hittas i olika växtarter, till exempel i släktet Spartium (ginst) och Genista. Det används inom farmaci som ett läkemedel för att st stimulera muskelkontraktioner i mag-tarmkanalen och för att behandla vissa former av blodtrycksfall.

Spartein är också känt för sina förmågor att korsa placentamuren, vilket gör det användbart som ett tocolytikum (ett läkemedel som används för att förhindra för tidig förlossning). Det kan ges intravenöst eller som en rektal suppositorium.

Vanliga biverkningar av spartein inkluderar illamående, kräkningar, hudutslag och minskad hjärtverksamhet. I högre doser kan det orsaka allvarligare biverkningar som yrsel, synproblem, förvirring och andningssvårigheter. Spartein bör inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt, eftersom det kan öka risken för fosterförlamning och andra skador på fostret.

"Debrisoid" is not a standard medical term. However, the term "debris" in medicine often refers to damaged or dead tissue that remains after an injury or surgery. Therefore, a "debrisoid" could potentially refer to a substance or material that resembles or behaves like such debris.

Without more context, it is difficult to provide a more specific definition of "debrisoid." It is possible that the term may be used differently in certain medical or scientific contexts. If you have more information about where you encountered this term, I may be able to provide a more accurate definition.

Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.

Budesonid är ett syntetiskt kortikosteroidmedel som används som antiinflammatorisk behandling vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor. Preparatet verkar genom att minska inflammationen i de drabbade områdena i luftvägarna. Det reducerar slemproduktion, hosta och andningssvårigheter. Budesonid ges vanligen som inandningsspray eller som en nebuliseringslösning för inhalation. Lokala biverkningar kan vara halsirritation och harkling. Systemiska biverkningar är ovanliga men kan innefatta ökad aptit, sömnsjukdom, förändringar i humör och vätskeansamling i kroppen.

Enligt medicinskt perspektiv är en sprayapparat (även känd som en inhalationsenhet eller inhalator) ett medicinteknologiskt enhet som används för att leverera läkemedel i form av aerosoler eller andra finfördelade partiklar till luftvägarna. Sprayapparater är vanligtvis designade för att administrera läkemedel direkt till lungorna, vilket gör dem speciellt användbara för behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros.

Det finns två huvudsakliga typer av sprayapparater: pressad sprayapparat och tryckkammare inhalatorer. Pressade sprayapparater använder en mekanism som trycks in för att pressa ut läkemedlet i form av aerosol, medan tryckkammare inhalatorer använder en tryckkammare där patienten andas in läkemedlet genom att skapa ett negativt lufttryck. Varje typ har sina egna fördelar och nackdelar, och rätt typ av sprayapparat bör väljas utifrån patientens behov och förmåga att använda den korrekt.

Etanolaminer är en grupp av organiska föreningar som innehåller en etanolgrupp (–CH3CH2O–) och en aminogrupp (–NH2, –NHR eller –NR2, där R kan vara ett kolväte). De två viktigaste etanolaminerna är monoetanolamin (MEA) och dietanolamin (DEA), som används inom industrin för att neutralisera syror och främja kemiska reaktioner. Etanolaminer förekommer naturligt i levande växter och djur, inklusive människokroppen, där de fungerar som neurotransmittorer och signalmolekyler.

Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.

Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).

Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.

"Antiastmatika" är en samlande benämning på läkemedel som används för att behandla och lindra symtom relaterade till astma, såsom hosta, andnöd och bröstsmärta. De flesta antiastmatika medel verkar genom att minska inflammationen i lungorna och/eller vidga de luftburna vägarna i lungorna (bronkiodilation).

Det finns olika typer av antiastmatika medel, bland annat:

1. Kortikosteroider: Dessa är inflammationsdämpande läkemedel som ges via inandning eller som tablett för att reducera inflammationen i lungorna och förebygga astmasymtom.
2. Bronchodilatatorer: Dessa läkemedel verkar genom att vidga de luftburna vägarna i lungorna, vilket underlättar andningen. De kan vara både kortverkande (som ger snabb lindring av symtom) och långverkande (som används för att kontrollera astmasymtom över tid).
3. Leukotrienmodulatorer: Dessa läkemedel blockerar effekterna av leukotriener, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation och sammandragning av de luftburna vägarna i lungorna.
4. Antikolinerga medel: Dessa läkemedel blockerar muskarinreceptorer i lungorna, vilket hjälper att förhindra sammandragning av de luftburna vägarna och underlättar andningen.
5. Kombinationstermedel: Det finns också kombinationsläkemedel som innehåller två eller flera aktiva substanser med olika mekanismer för att behandla astma.

Det är viktigt att använda antiastmatika medel enligt läkares rekommendationer och följa instruktionerna för dosering och användning för att uppnå optimal effekt och minska risken för biverkningar.

Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.

Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.

Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.

Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.

I vilken omfattning kinidin- och digitalismedicineringen har bidragit går ej att fastställa. I en intervju i Svenska Dagbladet ... för vilka han fick digitalisbehandling och kinidin i relativt hög dos. Båda preparaten som användes mot hjärtarytmier är ...
... , α-kinidin, är en i kinabark förekommande alkaloid, som i synnerhet finns i barken hos odlade plantor. Den utvinns ... Kinidin/cinkonidin har avförts från svenska läkemedelsregistret vid utgången av år 2006. Quionin, är en amerikansk medicin, som ...
morfin, taxol, fysostigmin, kinidin, emetin) som protyper för att utveckla mer potenta eller mindre toxiska läkemedel. Under ...
... kinidin, dihydrokinin, dihydrokinidin, stryknin, brucin, veratrin, cevadin Isokinolin-gruppen: opium-alkaloider (morfin, kodein ...
Kinidin C01BA02 Prokainamid C01BA03 Disopyramid C01BA04 Spartein C01BA05 Ajmalin C01BA08 Prajmal C01BA12 Loraj C01BA51 Kinidin ... kombinationer C01BA71 Kinidin, kombinationer C01BB01 Lidokain C01BB02 Mexiletin C01BB03 Tokainid C01BB04 Aprindin C01BC03 ...
... kinidin, diltiazem), antiinflammatoriska läkemedel (naproxen, piroxikam, diklofenak, celecoxib, ketoprofen), psykiatriska ...
Nuedexta avregistrerades i EU 2016. Den godkända indikationen före avregistreringen var symtomatisk behandling av pseudobulbär affekt (affektlabilitet). Nuedexta användes vid ALS. ...
I vilken omfattning kinidin- och digitalismedicineringen har bidragit går ej att fastställa. I en intervju i Svenska Dagbladet ... för vilka han fick digitalisbehandling och kinidin i relativt hög dos. Båda preparaten som användes mot hjärtarytmier är ...
läkemedel mot ojämn hjärtrytm (kinidin). *läkemedel mot hjärtsvikt (till exempel digoxin). *diuretika eller "vattendrivande ...
Dosebehovet av kinidin vil kunne være anslagsvis 2-4 ganger høyere i kombinasjon med fenobarbital, men med store individuelle ... Nedsatt konsentrasjon av kinidin (50-60 % i interaksjonsstudier med den kraftige enzyminduktoren fenytoin, 80-90% i ...
Kombinationspreparat med kinidin doseras 23 mg (+ 9 mg kinidin) 2 ggr dagligen.. Av 16 barn (1-4 år) som intagit mellan 20 och ... Vid överdos av kombinationspreparat med kinidin, RING GIC.. Symtom / fynd. Symtomdebut inom 4 timmar. Vid lindrig-måttlig ... Kontinuerlig EKG-övervakning vid intag av stor dos samt vid intag av kombinationspreparat med kinidin.. Om patienten endast ... Diagnostiskt EKG vid intag av stor dos samt vid intag av preparat innehållande kinidin. ...
Fler likartade substanser har renats fram sen dess, bl a kinidin som fortfarande används mot hjärtsjukdomar. ...
kinidin, amiodaron).. Använd inte några andra läkemedel för att behandla erektil dysfunktion medan du tar Levitra Professional ...
dronedaron, kinidin, verapamil). * andra läkemedel som minskar blodets förmåga att levra sig (t.ex. heparin, klopidogrel eller ...
kinidin, betablockerare (propranolol, atenolol). * muskelavslappnande läkemedel, t.ex diazepam, succinylkolin. * ...
cisaprid, pimozid eller kinidin).. Substanser som hämmar eller inducerar Pgp och BCRP kan förändra effekten av Lapatinib (t ex ... ketokonazol, itrakonazol, kinidin, verapamil, ciklosporin, erytromycin, rifampicin och johannesört).. Lapatinibs löslighet är ...
Amiodaron, kinidin, används mot oregelbunden hjärtrytm.. *. Cisaprid, används vid störningar i mag-tarmkanalen. ...
Nuedexta (dextrometomorfan/ kinidin) vid amylotrofisk lateral skleros NT-rådsrekommendation från 2018-03-02 (översyn genomförd ...
alfentanil, dihydroergotamin, ergotamin, fentanyl, pimozid, kinidin, sirolimus, takrolimus). Koncentrationen av dessa samtidigt ...
Vi kan tyvärr inte svara på frågor via detta formulär. Beskriv gärna vilken information du tycker fattas eller vad vi kan göra bättre. Du vet väl att 1177.se är vår webbplats för patientinformation. Där hittar du kontaktuppgifter till vården, våra e-tjänster och information om sjukdomar och besvär. ...
Vi kan tyvärr inte svara på frågor via detta formulär. Beskriv gärna vilken information du tycker fattas eller vad vi kan göra bättre. Du vet väl att 1177.se är vår webbplats för patientinformation. Där hittar du kontaktuppgifter till vården, våra e-tjänster och information om sjukdomar och besvär. ...
Samtidig administrering av kinidin resulterade i en ökning av oxykodon Cmax med 11%, AUC med 13% och t½ elim. med 14%. Även en ... Läkemedel som hämmar CYP2D6-aktivitet, såsom paroxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearance av oxykodon, vilket kan leda ...
Bicacta kanpåverka vissa andra läkemedel som används för att behandla hjärtrytmrubbningar(t.ex.kinidin, prokainamid, amiodaron ...
Bifosfonater, Beta-blockerare, Kinidin, Kalciumblockerare, Klorokin, Statiner, Gabapentin, Ciprofloxacin / Norfloxacin / ...
... verapamil och kinidin) förväntas öka plasmakoncentrationen av apixaban i mindre utsträckning. Ingen dosjustering krävs för ...
kinin, kinidin, dihydrokinin, dihydrokinidin, stryknin, brucin, veratrin, cevadin Isokinolin-gruppen opium-alkaloider (morfin, ...
dextrometorfan/-kinidin (Nuedexta) * dinutuximab beta (Qarziba) * dostarlimab (Jemperli) * dupilumab (Dupixent) * Dupixent ( ...
Eller om du intar någon av följande mediciner; kinidin, prokainamid, sotalol, emiodaron eller liknande. ...
Kinidin. Rifampicin. Makrolider (ej azitromycin). Paroxetin. Svampmedel. Verapamil. Översikt av starka hämmare och inducerare ...
kinidin, disopyramid, amiodaron, sotalol), läkemedel som används vid psykiska sjukdomar (t ex tioridazin, klorpromazin, ...
Kinidin. 12. Betablockerare. 13. Mediciner mot högt blodtryck. 14. Interferoner. 15. Naproxen ...
digitalis och kinidin). * vissa läkemedel mot depression (t.ex. protriptylin, maprotilin), eftersom adrenalinets effekt kan ...
kinidin, prokainamid, amiodaron och sotalol). *. är kända för att öka risken för problem med hjärtrytmen [t.ex. metadon ( ...
digoxin, amiodaron, kinidin, betablockerare eller verapamil) *. depression (t.ex. fluoxetin, paroxetin, moklobemid samt ...
kinidin, disopyramid) eller klass III-antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, ...
kinidin, verapamil, ciklosporin) kan därför öka serumkoncentrationen av levometadon. Den farmakodynamiska effekten av ...
Vi kan tyvärr inte svara på frågor via detta formulär. Beskriv gärna vilken information du tycker fattas eller vad vi kan göra bättre. Du vet väl att 1177.se är vår webbplats för patientinformation. Där hittar du kontaktuppgifter till vården, våra e-tjänster och information om sjukdomar och besvär. ...
Vi kan tyvärr inte svara på frågor via detta formulär. Beskriv gärna vilken information du tycker fattas eller vad vi kan göra bättre. Du vet väl att 1177.se är vår webbplats för patientinformation. Där hittar du kontaktuppgifter till vården, våra e-tjänster och information om sjukdomar och besvär. ...
  • kinidin , prokainamid , amiodaron och sotalol ) eller kan öka risken för hjärtrytmrubbningar när det används tillsammans med andra läkemedel (t.ex. (imeds.se)
  • Fler likartade substanser har renats fram sen dess, bl a kinidin som fortfarande används mot hjärtsjukdomar. (uu.se)