Karbakol: En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.Kolinerga stimulerare: Medel som binder till och aktiverar kolinerga receptorer. Syn. kolinerga agonister.MuskarinreceptorerMuskarinstimulerare: Preparat som binds till och aktiverar kolinerga receptorer (muskarinreceptorer). Muskarinstimulerare används mest för att öka spänningen i den glatta muskulaturen, särskilt i mag-tarmkanalen, urinblåsan och ögat. De kan även användas för att sänka hjärtfrekvensen.Atropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.ParasympatomimetikaGlatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Muskarinblockerare: Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.Muskarin M3-receptorQuinuclidinyl BenzilateMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Muskarin M2-receptorKalcium: Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.PirenzepinN-metylskopolaminLuftstrupe: Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.ParasympatikusblockerareIleum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Histamin: En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.Acetylkolin: En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.Parotid GlandKolinerga medel: Alla läkemedel avsedda att verka på kolinerga system. Hit räknas agonister och antagonister, medel som påverkar acetylkolincykeln och medel som har verkan på de kolinerga nervcellernas överlevnad. Termen kolinerga medel används fortfarande i den mer inskränkta betydelsen muskarinagonister, även om de flesta moderna textböcker avråder från detta bruk.Muskarin M1-receptorInositolfosfater: Fosforsyraestrar av inositol. De omfattar både mono- och polyfosforsyraestrar, med undantag av inositolhexafosfat, som är av fytinsyra.Fosfatidylinositoler: Derivat av fosfatidsyror där fosforsyran har esterbindning till hexahydroxialkoholen myoinositol. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och myoinositol, och 2 mol fettsyror.Dos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Receptorer, kolinergaUrinblåsaOxotremorinKalium: Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.Diaminer: Organiska ämnen med två aminogrupper i en alifatisk kedja.SinkalidParietalceller, gastriskaIsoproterenol: En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.Muskelavslappning: Den fas i muskelaktiviteten då en muskel återgår i viloläge.Parasympatiska nervsystemetHexametoniumföreningar: Föreningar som innehåller en hexametylen-bis(trimetylammonium)katjon. Dessa har blodtryckssänkande verkan och verkar även som selektiva ganglieblockerare.Tårapparat: Det tårbildande och tårledande systemet, vilket omfattar tårkörtlarna, ögonlockskanterna, bindhinnesäcken och tåravrinningen.Membranpotentialer: Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).Eckrina körtlar: Enkla svettkörtlar som utsöndrar svett direkt på huden.Fysostigmin: En kolinesterashämmare som snabbt tas upp genom membran. Den kan användas lokalt på bindhinnan. Aminopyrin: Ett läkemedel med smärtstillande, antiinflammatoriska och febernedsättande egenskaper, men användning ger risk för agranulocytos.Kolinerga blockerare: Medel som binder till, men inte aktiverar kolinerga receptorer, och som därmed blockerar verkan av acetylkolin eller kolinerga agonister. Syn. kolinerga antagonister.ColforsinFosfolipas C: Ett enzym som påträffats i alfatoxin från Clostridium welchii och andra klostridie- och bacillstammar. Det hydrolyserar glycerofosfatidater till 1,2-diacylglycerol och en fosforylerad kvävebas som kolin. EC 3.1.4.3.ElektrostimuleringHjärnbrygga: Den del av det centrala nervsystemet som ligger mellan den förlängda märgen och mitthjärnan, framför lillhjärnan, och bestående av en övre och en undre del.Kaliumklorid: Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.PRBCMSkopolaminderivatSockerfosfaterPupillsammandragande medel: Medel som får ögonpupillen att dra sig samman. Eftersom pupillens storlek regleras av såväl sympatiska som parasympatiska system, kan medel som påverkar någotdera orsaka mios (pupillsammandragning). Läkemedel som härmar eller förstärker den parasympatiska signalen till pupillens ringmuskel, och läkemedel som blockerar den sympatiska signalen till pupillens öppningsmuskel verkar dra samman pupillerna. I vissa källor används termen miotika endast om parasympatomimetika, men här avses alla medel som ger upphov till mios.Inositol-1,4,5-trifosfat: En intracellulär budbärare som bildas genom verkan av fosfolipas C på fosfatidylinositol-4,5-bifosfat, en av de fosfolipider som bygger upp cellmembranet. Inositol-1,4,5-trifosfat frisätts i cytoplasman, där det frigör kalciumjoner som finns lagrade i cellens endoplasmatiska retikel. Dessa kalciumjoner stimulerar verkan av B-kinas eller kalmodulin.Klorider: Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.PilokarpinKemisk stimuleringCykliskt AMP: Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.SvettkörtlarProteinkinas CKikhostetoxin: En av virulensfaktorerna som produceras av Bordetella pertussis, kikhostebakterien. Det är ett multimerprotein, bestående av enheterna S1-S5. S1-enheten har mono-ADP-ribostransferasverkan.TubokurarinThapsiaDekametoniumföreningar: Föreningar som innehåller en dekametylenbis(trimetyl)ammoniumradikal. Dessa föreningar är ofta verksamma som neuromuskulära depolariseringsmedel.Kikhostetoxiner: Ett antal adhesiner och toxiner, producerade av Bordetella-bakterier, som avgör sjukdomsalstringen vid bordetellainfektioner, som t ex kikhosta. De omfattar filamenthemagglutinin, fimbrieproteiner, pertaktin, pertussistoxin, adenylatcyklastoxin, dermonekrostoxin, trakealcelltoxin, bordetellalipopolysackarider och luftrörskoloniseringsfaktor.Råttor, Sprague-DawleyNeuromuskulära depolariserande medelAmylaser: En grupp amylolytiska enzym som klyver stärkelse, glykogen och närbesläktade alfa-1,4-glukaner. EC 3.2.1.-.Kolecystokinin: En peptid av 33 aminosyror som utsöndras från slemhinnan i den övre delen av tarmen, och som också återfinns i det centrala nervsystemet. Den orsakar sammandragning av gallblåsan, frigörande av exokrina bukspottskörtelenzymer och påverkar andra funktioner i mag-tarmkanalen. Kolecystokinin kan vara mättnadsförmedlare.Råttor, WistarNoradrenalinHexametonium: En kolinerg nikotinreceptorantagonist som ibland kallas ganglieblockerarprototypen. Den tas med svårighet upp i mag-tarmkanalen och passerar inte blod-hjärnbarriären. Grovtarm: Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.Kolinerga fibrer: Nervtrådar som efter impuls frigör acetylkolin vid synapsen.BukspottkörtelThapsigarginInositol: En isomer av glukos som betraktats som ett B-vitamin, trots att det är oklart om det är ett vitamin, och att något bristtillstånd aldrig påvisats hos människa. Inositolfosfolipider är viktiga länkar i signalöverföring.Guanosin 5'-O-(3-tiotrifosfat): Guanosin-5'-(trivätedifosfat), monoanhydrid med tiofosforsyra, är en stabil GTP-analog med en rad fysiologiska verkningar, så som stimulering av guaninnukleotidbindande proteiner, hydrolys av fosfoinositid, ackumulering av cykliskt AMP och aktivering av specifika protoonkogener.Råttor, inavlade stammarGTP-bindande proteiner: Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.

Eugen Steinach: Eugen Steinach, född 27 januari 1862 i Hohenems, Vorarlberg, död 14 maj 1944 i Territet vid Montreux, var en österrikisk fysiolog.Muskelkontraktion: Muskelkontraktion är den process varvid muskelvävnad kontraheras. Histologiskt består muskelvävnad av muskelfibrer som är mångkärniga, avlånga celler.Ceplene: Ceplene (histamindihydroklorid) är ett immunstimulerande läkemedel som används vid behandling av akut myeloisk leukemi (AML), en form av blodcancer.FosfatidylinositolDepolariseringMagsaft: Magsaft innehåller vatten, elektrolyter, saltsyra, pepsin, intrinsic factor samt mucin och den produceras av epitelceller i magsäckens slemhinna, närmare bestämt parietalceller. Parietalcellerna aktiveras av sinnesintryck som via det centrala nervsystemet (CNS) och parasympatiska nerver sätter igång eller ökar produktionen av magsaft.JämviktspotentialFysostigmin: Fysostigmin, eller eserin, är en parasymptomimetisk alkaloid, närmare bestämt en reversibel kolinesterashämmare. Den förekommer naturligt i kalabarbönan, Physostigma venenosum.Klorid: Salter av saltsyra (HCl) och kovalenta föreningar av klor kallas klorider (alla föreningar där klor har oxidationstalet –I). Elektropositiva ämnen bildar kloridsalter innehållande kloridjonen Cl−, exempelvis natriumklorid (NaCl), kalciumklorid (CaCl2) och järn(III)klorid (FeCl3).Pertussistoxin: Pertussistoxin (PT) är ett exotoxin som utsöndras av bakterien Bordetella pertussis. Toxinet gör att epitelvävnaden i de övre luftvägarna blir känsliga för histamin och serotonin, och orsakar kikhosta hos den patient som infekterats med bakterien.AmylasKolecystokinin: Kolecystokinin eller CCK är en polypeptid och ett gastrointestinalt hormon som upptäcktes redan på 1920-talet vid en tid då forskarna letade efter "hormoner" . I mag- och tarmkanalen utsöndras CCK av I-celler.