Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.
De fina blodkärl (hårrörskärl) som förbinder arteriolerna med venolerna.
Feniramin är ett äldre antihistaminpreparat som används för att lindra symptomen på säsongsbounden allergier, såsom snuva näsa, brynkning och irriterade ögon. Preparatet fungerar genom att blockera histaminergicreceptorerna i kroppen, vilket hjälper att reducera inflammation och lindra allerginas symptom. Feniramin kan också användas för att behandla röda, irriterade ögon orsakade av kontaktlinsbärande eller andra faktorer. Preparatet är tillgängligt under flera varumärkesnamn och finns som tabletter, kapslar och ögondroppar.
Ett sällsynt och ibland fatalt sjukdomstillstånd kännetecknat av återkommande läckage av intravaskulära vätskor ut i det extravaskulära utrymmet. Syndromet kan ses hos patienter med allmänt otäta kapillärer till följd av chock, nedsatt flöde, ischemi-reperfusionsskador eller förgiftning. Det kan leda till generaliserat ödem och flerorgansvikt.
Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.
"Radiojod bindat till serumalbumin" refererar till när radioaktivt jodisotop (I-131) binds till serumalbuminet, ett protein i blodplasma som transporterar olika substanser runtomkring kroppen. Denna procedur används inom medicinen för att behandla sköldkörtel cancer, där patienten får en dos radioaktivt jod som accumulerar sig i sköldkörteln och avger strålning som dödar cancercellerna. Serumalbuminet binder till jodet för att transportera det runt kroppen innan det tas upp av sköldkörteln, vilket gör att behandlingen är mer effektiv.
Omfattande, fjällande dermatit med hudrodnad som förekommer antingen som sekundärt förlopp till eller reaktion mot någon underliggande hudsjukdom (t ex atopisk dermatit, psoriasis osv), eller som primär eller idiopatisk sjukdom. Den är ofta förknippad med hår- och nagelavfall, hyperkeratos på handflator och fotsulor, samt klåda.
Ett penicillin som är resistent mot penicillinas.
Paramethasone är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används inom medicinen för att behandla inflammation och immunförsvarsmekanismens överaktivitet. Det fungerar genom att minska nedverkningarna av inflammatoriska ämnen i kroppen, såsom prostaglandiner och leukotriener. Paramethasone kan användas för att behandla en rad olika sjukdomstillstånd, till exempel astma, eksem, ledinflammationer och autoimmuna sjukdomar. Liksom andra glukokortikoider kan paramethasone orsaka biverkningar vid långvarig användning, såsom ökad känslighet för infektioner, ökad aptit, viktökning och sömnstörningar.
Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, orsakad av ett obalance mellan hydrostatiskt tryck och kolloidosmotiskt tryck över capillärmembranen, ofta på grund av hjärtsvikt, leverinsufficiens eller njursjukdom.
Ansamling av vätska i intercellulära utrymmen, oftast i underhudsvävnad. Syn. ödem.
Serumalbumin är ett protein som produceras av levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasma. Det har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att transportera olika substanser, såsom hormoner och fettsyror, runt i kroppen. Serumalbumin är också ett viktigt indikator på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. När serumalbuminnivåerna är låga kan det vara tecken på att personen har en sjukdom som påverkar levern eller näringsbrist.
En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.
Ovariellt hyperstimulationssyndrom (OHSS) är ett tillstånd som kan uppstå som komplikation vid behandling med fertilitetsväckande läkemedel, särskilt när flera äggstockar stimuleras samtidigt. Tillståndet karaktäriseras av en överdrivet kraftig respons hos äggstockarna, vilket leder till en ökad mängd vätska i bukhålan och ofta även i bröstvattnen. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat buksmärtor, pådundran av magen, nästelvätska, hosta, andnöd och i värsta fall blodproppar och försämrad njurfunktion.
I en enkel medicinsk definition kan plasmavolymen definieras som mängden vätska i blodplasma som cirkulerar inom kroppens blodkärl. Plasmavolymen utgör ungefär 90% av blodvolymen och består huvudsakligen av vatten, men även olika elektrolyter, proteiner och andra substanser. Den kan variera beroende på olika faktorer som vätskebalans, svält, sjukdomar eller medicinering.
En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.
En indikatorftalfärg som är gulgrön i utstryk av normal tårvätska och klargrön i en mer alkalisk lösning, som t ex kammarvatten, och används därför både terapeutiskt och för diagnos i samband med hornhinneskador.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Volymen av det cirkulerande blodet. Den utgörs av summan av plasmavolymen och erytrocytvolymen.
"Genomspolning" refererar till metoder för att bestämma den exakta sekvensordningen av nukleotider (baspar) i ett individuals hela genome, det vill säga deras DNA-sekvens. Genomspolning ger en fullständig och detaljerad kartläggning av en persons genetiska makeup, inklusive alla gener och regulatoriska sekvenser. Detta kan användas för att studera ärftliga sjukdomar, släktrelationer, evolutionära relationer mellan arter och andra forskningssyften. Genomspolning av människor kallas även för "helgenomsekvenisering".
Ett enkelt, täckande lager av celler som bekläder de inre ytorna av hela kärlsystemet och reglerar transporten av makromolekyler och blodkomponenter från vävnad till lumen. Denna funktion har kunnat studeras i detalj i kapillärkärl.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Capillary action, också känt som kapillaritet, är ett fenomen där vätskor stiger eller faller i smala rör eller porer på grund av interaktionen mellan vätskan, kontaktytan och molekylär attraktion. Detta sker på grund av adhesiva krafter (attraktionen mellan olika typer av materia) och kohesiva krafter (attraktionen mellan liknande typer av materia). I kapillärer, de mycket smala blodkärlen i levande vävnad, drar capillary action blodplasma till sig, vilket gör att vita blodkroppar och andra cellkomponenter kan transporteras med. Capillary action är viktigt för vätsketransport inom växter och djur och har många praktiska tillämpningar inom teknik och industri, som exempelvis i papperstillverkning och olika typer av fuktighetskänsliga elektronik.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Blodflödesmotståndet i det perifera blodkärlsystemets kapillärnät.
Ett mörkrött, fast och kupformat hemangiom med skarp avgränsning mot omgivande hud, som oftast uppträder i huvud-nackregionen. Tumören växer snabbt, men tillbakabildas vanligen utan ärrbildning. Den beror på tillväxt av omogna kapillärkärl i aktivt stroma (stödvävnad, bindvävnad) och finns vanligtvis redan vid födseln eller uppkommer under de två till tre första levnadsmånaderna.
Capillary electrochromatography (CEC) is a separation technique that combines the principles of capillary electrophoresis and high-performance liquid chromatography (HPLC), utilizing an electric field to drive the movement of analytes through a narrow fused-silica capillary filled with a stationary phase, resulting in efficient and highly resolute separation of charged and neutral analytes based on their charge and interactions with the stationary phase.
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.
"Tight junctions are specialized intercellular adhesive structures found in epithelial and endothelial cell sheets, forming a continuous barrier to the paracellular space and regulating the flow of ions, solutes, and macromolecules between compartments."

"Kapillärgenomtränglighet" (i vissa sammanhang även kallat "mikrovaskulär genomslagskraft") är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos olika typer av läkemedel att passera igenom kapillärväggarna i kroppen. Kapillärerna är de mycket små blodkärlen som bildar nätverk i alla kroppens vävnader och organ, förutom i hjärtat och lungorna.

Läkemedel kan tas upp av kapillärerna och transporteras till olika delar av kroppen via blodomloppet. Kapillärgenomtränglighet beror på flera faktorer, inklusive läkemedlets molekylstorlek, laddning, lipofilitet (förmåga att lösa sig i fett) och proteinbindningsgrad.

Läkemedel med hög kapillärgenomtränglighet kan passera genom kapillärväggarna lättare och nå högre koncentrationer i omgivande vävnader och celler, vilket kan vara viktigt för att uppnå terapeutisk effekt. Däremot kan hög kapillärgenomtränglighet också öka risken för biverkningar och skada normalt fungerande vävnader.

Det är därför viktigt att utveckla läkemedel med optimal kapillärgenomtränglighet, så att de kan nå målceller effektivt utan att orsaka onödiga skador på kroppen.

Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.

Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.

Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.

Feniramin är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas antihistaminer. Det används ofta för att behandla symptom relaterade till allergier, såsom snuva näsa, irriterad hals och klåda. Feniramin fungerar genom att blockera histaminreceptorerna i kroppen, vilket hjälper att lindra allergisymptomen. Det kan även användas för att behandla sömnsnåriga problem eftersom det kan orsaka sömnighet som bieffekt. Feniramin är inte tillgängligt i alla länder, och det finns inga vanliga varumärken som fortfarande innehåller feniramin i USA på grund av riskerna för allvarliga biverkningar.

Capillary leak syndrome (CLS) är ett sällsynt tillstånd där det uppstår skador på kapillärväggarna i kroppen, vilket leder till att plasma läcker ut från blodomloppet och accumulerar i vävnaderna. Detta kan orsaka ödem, hypotension, hemokoncentration och eventuellt multiorgansvikt. Tillståndet kan vara primärt, det vill säga orsakat av en genetisk defekt, eller sekundärt till andra sjukdomar eller behandlingar, såsom infektioner, cancer, autoimmuna sjukdomar eller läkemedel.

"Genomtränglighet" (engelska: "permeability") är ett medicinskt begrepp som hänvisar till hur lätt eller svårt det är för substanser att passera genom en cellmembran, ett organ eller ett kroppssystem. En hög genomtränglighet betyder att substansen kan diffundera relativt enkelt, medan en låg genomtränglighet innebär att det är svårare för substansen att passera igenom.

I samband med läkemedel kan genomträngligheten vara viktig att ta hänsyn till eftersom den påverkar hur snabbt och i vilken omfattning ett läkemedel absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen. En lägre genomtränglighet kan leda till att läkemedlet behöver ges i högre doser eller via andra administrationsvägar för att uppnå den önskade effekten.

Radiojod terapi är en form av behandling där radioaktivt jod (I-131) används för att behandla sköldkörtelrelaterade sjukdomar, till exempel giftstruma och diffus sköldkörtelöverfunktion. När radioaktivt jod intas via oral väg accumuleras det i sköldkörteln, där det emitterar radiation som förstör delar av eller hela sköldkörteln beroende på dosen.

"Radiojod i serumalbumin" refererar till när radioaktivt jod binds till serumalbuminet istället för att accumuleras i sköldkörteln. Serumalbuminet är ett protein som förekommer naturligt i blodplasma och har en rad olika funktioner, bland annat hjälper det till att transportera diverse substanser runt kroppen.

I detta fall skulle radioaktivt jod kunna bindas till serumalbuminet istället för att gå direkt till sköldkörteln, vilket kan påverka effektiviteten och säkerheten hos behandlingen. För höga nivåer av radiojod i serumalbumin kan öka risken för biverkningar i andra delar av kroppen istället för i sköldkörteln. Därför är det viktigt att kontrollera och övervaka nivåerna av radiojod i serumalbumin under behandlingen.

"Exfoliative dermatitis" er en samlebetegnelse for tilstander der resulterer i oppløsning og afsmitting av huden over større områder av kroppen. Denne tilstanden kan være forårsaket av en rekke forskjellige medisinske tilstander, inklusive allergiske reaksjoner, infeksjoner, autoimmune sykdommer og bestråling. Symptomer på exfoliativ dermatitis kan omfatte rødhet, kløe, smerte, hårtapning og tørre, skallede eller krøllet hud over store dele av kroppen. Behandlingen av denne tilstanden vil typisk inkludere behandling av underliggende årsak, samt lindrende behandlinger for å lette symptomer som kløe og smerte.

Dikloxacillin är ett beta-laktamantibiotikum som tillhör gruppen oxacilliner. Det används främst för behandling av infektioner orsakade av grampositiva bakterier, såsom stafylokocker och streptokocker, som är resistenta mot andra beta-laktamantibiotika, till exempel penicillin.

Dikloxacillin fungerar genom att hämma syntesen av bakteriens cellvägg, vilket leder till död av bakterien. Preparatet tas vanligtvis peroralt (oralt) och är aktivt i sur miljö, såsom magsäcken, vilket gör det effektivt att behandla infektioner i mag-tarmkanalen.

Det är viktigt att notera att överanvändning eller felaktig användning av antibiotika kan leda till resistens hos bakterier, vilket kan göra det svårt eller omöjligt att behandla infektioner i framtiden. Dikloxacillin bör därför endast användas enligt rekommendationer från en läkare och under medicinsk övervakning.

'Paramethasone' är ett starkt kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och immunsystemsvar i samband med olika sjukdomar och tillstånd. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducera svullnad, rödhet och smärta. Paramethasone kan användas för behandling av astma, allergier, artrit, hudåkommor, ögoninflammationer och olika former av cancer. Det ges vanligen som tablett, injektion eller cream beroende på tillståndet som behandlas.

Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, vilket orsakar andningssvårigheter. Detta kan bero på hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, leverfailure eller skada av lungvävnaden. Symptomen inkluderar andfåddhet, hosta, rassel i lungorna och ibland även cyanosi. Behandlingen kan innebära att behandla underliggande orsaken samt ge diuretika för att minska mängden vätska i kroppen.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

'Serumalbumin' er en type protein som forekommer naturlig i blodet hos mennesker og andre dyr. Det er syntetiseres i leveren og utgjør den mest abondante proteinet i blodplasma, med en koncentrasjon på omkring 35-50 gram per liter serum hos en voksen person.

Serumalbumin har flere funksjoner, men det er især kjent for sin evne til å binde og transportere forskjellige molekyler i blodet, som f.eks. fedtstoffer, hormoner og mediciner. Det hjelper også med å regulere vannets fordeling i kroppen ved å holde vannet innenfor blodkarrene og forebygge edema (svulmning).

Endelig kan serumalbumin-nivået være en indikator på leverfunksjon, kosthold og generell helse. Lavere nivåer av serumalbumin kan være forbundet med forskjellige sykdommer og tilstander, som f.eks. leversvikt, malnutrisjon og inflammasjon.

Cell membrane permeability refers to the ability of various substances, such as ions, molecules, or drugs, to pass through the cell membrane. The cell membrane is a lipid bilayer that surrounds the cell and regulates the movement of materials in and out of the cell. The permeability of the cell membrane can be influenced by several factors, including the size and charge of the substance, as well as the presence of specialized transport proteins in the membrane.

In general, small, uncharged molecules can pass through the lipid bilayer of the cell membrane by simple diffusion, while larger or charged molecules require the assistance of transport proteins to cross the membrane. Some substances can also disrupt the integrity of the cell membrane and increase its permeability, allowing for the passive diffusion of otherwise impermeable substances.

Abnormalities in cell membrane permeability have been implicated in a variety of diseases and conditions, including cancer, neurodegenerative disorders, and infectious diseases. Understanding the factors that influence cell membrane permeability is an important area of research with potential applications in drug development, diagnostics, and therapeutics.

Ovariellt hyperstimulationssyndrom (OHSS) är ett tillstånd som kan uppstå som en komplikation till fertilitetsbehandlingar som innebär stimulering av äggstockarna med hormoner för att frambringa flera ägglossningar samtidigt. Syndromet karaktäriseras av en överdriven reaktion i äggstockarna, vilket leder till en ökad permeabilitet hos kapillärerna i bukhålan, och som följd en accumulering av vätska i bukhålan.

Symptomen på OHSS kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar bland annat buksmärta, ökad mage, nästelvätskor med högre än normalt proteinhalt, viktminskning, andfåddhet, yrsel, snabb hjärtslag och i vissa fall akut lungödem eller njurskada. I allvarliga fall kan OHSS vara livshotande och kräver intensivvårdsbehandling.

'Plasmavolym' refererar till volymen av plasma i kroppen. Plasma är den flytande delen av blodet, utan celler och klumpar av fibrinogena proteiner. Det utgör ungefär 55 procent av blodvolymen hos en genomsnittlig vuxen människa. Plasmavolymen kan variera beroende på olika faktorer, till exempel vätskan intag och förluster, hormonella effekter och sjukdomstillstånd. Ändringar i plasmavolymen kan ha betydande inverkan på kroppens homeostas och funktion.

Kapillärelektrofores är en metod för att separera och analysera små mängder av biomolekyler, till exempel DNA, RNA eller protein, baserat på deras laddning, storlek och form. Metoden använder sig av ett kapillärt rör, som är fyllt med ett bufferlösning, där en elektrisk potential appliceras. Biomolekylerna migrerar genom kapillären under inflytande av den elektriska kraften och separeras beroende på deras elektroforesförflyttningshastighet, som i sin tur beror på deras laddning, storlek och form. Kapillärelektrofores är en mycket känslig metod och kan användas till att exempelvis detektera enskilda nukleotider eller peptider.

Fluorescein är ett fluorescerande, gulorangefärgat ämne som används inom medicinen, bland annat inom oftalmologi (ögonläkekonst) och i diagnostiska procedurer för att påvisa skador eller abnormaliteter i kroppen.

I oftalmologin används fluorescein ofta som en färgande lösning som droppas in i patientens öga för att underlätta undersökning av ögonytan och det övriga ögonvävnadssystemet. När fluoresceinet exponeras för blått eller ultraviolett ljus lyser det upp med en karakteristisk grönaktig färg, vilket gör att oregelbundenheter och skador i ögonens ytor kan upptäckas och undersökas.

Fluorescein används också inom andra medicinska områden, exempelvis som ett kontrastmedel under flurescensangiografi (en typ av röntgenundersökning) för att visualisera blodkärl och läckage i kroppen. Det kan också användas för att upptäcka skador på huden eller slemhinnor, samt för att undersöka urinvägarna och mag-tarmsystemet.

Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

'Blodvolym' refererer til den totale mængde blod, der cirkulerer i kroppen hos et individ. Normalværdier for blodvolumen varierer alt efter alder, køn, vægt og muskelmasse, men hos en voksen person er gennemsnittet typisk omkring 5-6 liter.

Blodvolymen består af to dele: den røde blodlegeme (erythrocyter) volumen og det plasmavolumen. Den røde blodlegeme er ansvarlig for transporten af ilt og kuldioxid i kroppen, mens det plasmavolumen transporterer næringsstoffer, hormoner og affaldsstoffer rundt i kroppen.

Blodvolumet kan måles med forskellige metoder, herunder ved hjælp af blodprøver, der analyseres for forholdet mellem røde blodlegemer og plasma. Andre metoder omfatter ultralydsundersøgelser og dyndiversens test, som måler ændringer i blodvolumen under forskellige fysiologiske tilstande.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Capillary action, på svenska kapillarverkan, är ett fenomen som sker när två vätskor med olika kohesionskrafter kommer i kontakt med varandra. I medicinsk kontext kan capillary action observeras i kroppens blodkärl, där röda blodkroppar och plasma kommer i kontakt.

Capillary action är den kraft som driver upp vätskan i små kärl, som kapillärer, genom att de attractionella krafterna mellan vätskepartiklarna och kapillärväggen övervinner gravitationskraften. Denna process är viktig för cirkulationen av syre och näringsämnen i kroppen.

I kapillärerna dras plasma till sig av de negativt laddade proteiner som finns på kapillärväggarnas insida, medan röda blodkroppar transporteras genom samma kraft men pressas mot kapillärväggen på grund av sin större diameter. Detta gör att röda blodkroppar tenderar att följa med plasma när den dras upp i kapillärerna, vilket leder till en jämn fördelning av syre och näringsämnen i kroppen.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

"Kapillärmotstånd" är ett begrepp inom fysiologin som refererar till det totala motståndet för blodflödet genom kapillärerna, de mycket små blodkärlen i kroppen. Detta motstånd beror på flera faktorer, såsom den totala kapillärytans area, den genomsnittliga kapillärdiametern och blodets viskositet.

Kapillärmotståndet är en viktig faktor i regleringen av blodtrycket och blodflödet till olika delar av kroppen. Ett ökat kapillärmotstånd kan leda till ett sänkt blodtryck och minskat blodflöde, medan ett minskat kapillärmotstånd kan orsaka högt blodtryck och ökat blodflöde.

Det är värt att notera att kapillärmotståndet skiljer sig från det systemiska vaskulära motståndet, som är det totala motståndet för blodflödet genom hela kroppens blodkärl.

"Capillary hemangioma" är en medicinsk term som refererar till ett typ av blodkärls tumör som består av överblandad vävnad med små blodkärl, kallade kapillärer. Dessa tumörer är vanligtvis närliggande under huden eller slemhinnor och kan variera i storlek från mycket små till relativt stora. Capillary hemangioma tenderar att växa snabbt under de första levnadsmånaderna, men sedan kommer de ofta att involutera (minska i storlek) spontant över tid. I vissa fall kan de dock behöva behandlas om de orsakar symtom eller funktionsnedsättning.

Kapilläre Elektrokromatographie (engelska: Capillary Electrochromatography, CEC) är en separationsteknik som kombinerar principer från både kapillärkromatografin och kapillär elektrofores. I CEC används ett elektriskt fält för att driva ett mobilt stadium, vanligtvis en elektrolytlösning, genom en kapillär kolonn som är packad med en stationär fas, till exempel en kromatografisk packning.

I CEC separeras joner eller molekyler baserat på deras elektrokinetiska rörlighet och interaktioner med den stationära fasen. Separationen är beroende av flera faktorer, inklusive molekylernas laddning, storlek, form och hydrofoba egenskaper samt den elektriska fältstyrkan och de kemiska egenskaperna hos den mobila och stationära fasen.

CEC används ofta inom områden som läkemedelsanalys, miljöanalys, biokemi och proteomik för att separera, identifiera och kvantifiera olika joner eller molekyler.

Den medicinska definionen av "blod-hjärnbarriären" (BHB) är ett system av cellmembran som kontrollerar och begränsar utbytet av substanser mellan blodomloppet och centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Den består huvudsakligen av endotelceller i de små blodkärlen som försörjer hjärnan, vilka är sammanbundna av täta skrynklor som begränsar vad som kan diffundera över till det omgivande vävnaden. Dessutom finns det en underlagrad basalmembran och glialceller (särskilt astrocyter), vilka bidrar till att upprätthålla och reglera barriärens integritet och funktion.

BHB har till syfte att skydda hjärnan från skadliga substanser, toxiner och patogener som kan finnas i blodet, samtidigt som den tillåter nödvändiga näringsämnen, hormoner och signalsubstanser att passera över för att underhålla och kommunicera med nervcellerna (neuroner). Den här selektiva permeabiliteten gör att BHB är av stor betydelse för hjärnans homeostas och funktion. Vissa sjukdomar, skador och läkemedel kan dock påverka BHBs integritet och leda till en störd hjärnfunktion.

Tight junctions, også kjent som zonula occludens, er en type av kontaktoppløsninger mellom epitellsier og endotellsier i levende væv. De fungerer som barriere som forhindrer passasje av molekyler mellom de sammenkoblede cellene. Tight junctions er komplekse strukturer bestående av transmembrane proteiner, slik som occludin og claudins, som interagerer med hverandre og med cytoplasmatiske proteiner for å stabilisere kontaktoppløsningen. Disse strukturene er viktige for reguleringen av permeabiliteten i epitellsiale barrierer, inkludert tarmsystemet, lungene og hjernen.