Jod
Jodisotoper
Isotopmärkning
Kväveisotoper
Syrgasisotoper
Kolisotoper
Jodradioisotoper
Struma, endemisk
Zinkisotoper
Sköldkörtel
Kaliumjodid
Svavelisotoper
Povidonjod
Bristsjukdomar
Tungt väte
Järnisotoper
Jodoforer
Tyreotropin
Strontiumisotoper
Medfödd hypotyreos
Tyroxin
Sköldkörtelfunktionstester
Jodolja
Tyreoglubulin
Flödesmätning med radioisotop
Sköldkörtelsjukdomar
Hypotyreos
Jodproteiner
Sköldkörtelhormoner
Hypertyreos
Tyreoperoxidas
Masspektrometri
Flödesmätning med indikator
Perchlorates
Dijodtyrosin
Näringsstatus
Sköldkörteltumörer
Natriumjodid
Kost
Antiinfektiva medel, lokala
Jodtyrosin
Republic of Belarus
Tyreoidit, autoimmun
Tyreoidektomi
Kvicksilverisotoper
Masskromatografi-Masspektrometri
Iod är ett spårmineral som är viktigt för kroppens funktion, särskilt för produktionen av sköldkörtelhormoner. Iod finns naturligt i vissa livsmedel, såsom sjöfrukt, vispgrus och jodiserat salt. Människor behöver endast små mängder iot, men det är ändå viktigt att få tillräckligt med det eftersom brist på iod kan leda till en förstoring av sköldkörteln (struma) och andra sköldkörtelrelaterade problem.
Iodisotoper är varianter eller versioner av grundämnet jod, som har olika antal neutroner i kärnan. Detta gör att de har olika massa och halveringstid, vilket kan användas inom medicinen för diagnos och behandling av sjukdomar.
Exempel på jodisotoper som används inom medicinen är:
* Jod-123: Används vid scintigrafi, en typ av medicinsk undersökning där man följer fördelningen av ett radioaktivt ämne i kroppen. Jod-123 används exempelvis för att undersöka funktionen hos sköldkörteln.
* Jod-131: Används vid behandling av sjukdomar i sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer. Jod-131 samlas i sköldkörteln och strålar ut joniserande strålning som förstör delar av sköldkörteln.
Det är viktigt att notera att användningen av radioaktiva isotoper inom medicinen ska ske under kontrollerade förhållanden och under ledning av utbildad personal, för att minimera risker för patienten och personalen.
Isotoper är atomer av samma grundämne, det vill säga med samma antal protoner i kärnan, men med olika antal neutroner. Detta ger upphov till att isotoperna har olika massa, eftersom neutronerna bidrar till atomkärnans totalmassa. Isotoper kan vara stabila eller instabila (radioaktiva), där de senare sakta avsänder energirika partiklar och/eller strålning för att nå en stabilare kärnnivå.
Isotopmärkning är en teknik inom kemin och fysiken där ett visst grundämne ersätts med en isotop av samma grundämne. Isotoper är varianter av ett grundämne som har samma antal protoner, men skiljer sig åt i antalet neutroner och därmed också i massa.
I medicinsk kontext används isotopmärkning ofta för att studera olika biologiska processer in vivo, till exempel genom att märka läkemedel eller andra substanser med en radioaktiv isotop. Dessa kan sedan följas upp med hjälp av olika tekniker som gammakameror eller PET-skanning för att få information om hur de distribueras och metaboliseras i kroppen. Isotopmärkning används också inom diagnostiska och terapeutiska syften, till exempel genom att märka celler eller proteiner med en radioaktiv isotop för att kunna på så sätt följa deras aktivitet och interaktioner i kroppen.
I medicinskan betyder "jodföreningar" ofta kemiska föreningar som innehåller jodatom, I–. Jod är ett grundämne och ett halogen med atomnummer 53 i det periodiska systemet. Det är ett nödvändigt spårmineral för människor och andra djur, och det används ofta inom medicinen som desinfektionsmedel och kontrastmedel under röntgenundersökningar.
Exempel på jodföreningar inkluderar:
* Jodidjon (I–): Det vanligaste jodföreningen i kroppen och det som används mest ofta som dietärt tillskott och läkemedel.
* Jodoform (CHI3): Använts historiskt som desinfektionsmedel och läkemedel mot infektioner.
* Jodlakan (C10H12I4N2Na2O8S2): Används som kontrastmedel under röntgenundersökningar av sköldkörteln och andra kroppsdelar.
* Organojodföreningar: En grupp kemiska föreningar där jod är bundet till kol, såsom jodoftor (ICH2O) och jodmetan (CH3I). De används ofta inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.
Kväve (symbol: N) är ett grundämne med atomnummer 7 och ingår i den kemiska periodiska systemets p-block. Kvävet har två stabila isotoper, nämligen kväve-14 och kväve-15. Dessa är de vanligaste isotoperna som förekommer naturligt.
Kväve-14 (^14N) är den vanligaste isotopen av kvävet och utgör cirka 99,634% av allt kväve i naturen. Den har 7 protoner och 7 neutroner i kärnan, vilket ger den en atommassa på ungefär 14,003 atomic mass units (amu).
Kväve-15 (^15N) är den andra stabil isotopen av kvävet och utgör cirka 0,366% av allt kväve i naturen. Den har 7 protoner och 8 neutroner i kärnan, vilket ger den en atommassa på ungefär 15,000 amu.
Utöver dessa två stabil isotoper finns det även en rad instabila isotoper av kväve, därav de mest kända är kväve-12 och kväve-13. Dessa har kortare halveringstider och sönderfaller till andra grundämnen.
Syrgasisotoper är isotoper av syre (O) som finns i atmosfären och andas in i kroppen när vi andas. De vanligaste syrgasisotoperna är ^{16}O, ^{17}O och ^{18}O. Isotopen ^{16}O är den mest förekommande och utgör ungefär 99,76% av allt syre i atmosfären. Isotoperna av syrgas kan ha en betydelsefull roll inom områden som medicinsk diagnostik och forskning, exempelvis vid studier av ämnesomsättning och andningsfunktion.
"Koli-" är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder "tjocktarm". "Isotop" är ett ord som kommer från både grekiska och engelska, med grekiska "isos" (lika) och engelska "top" (plats), vilket tillsammans betyder "samma plats".
En kolisotop är alltså en radioaktiv isotop som används inom medicinen, oftast för att undersöka funktionen hos tjocktarmen. Den vanligaste kolisotopen som används är koldioxid-14 (C14). Patienten får då dricka en vätska med den radioaktiva isotopen, och sedan kan man följa dess väg genom tjocktarmen med hjälp av en gammakamera. Detta kallas för en kolisotoskopi eller en C14-taggning.
Iodradioisotoper är radioaktiva isotoper av grundämnet jod. Jod är ett essentialt spårämne för människan och ingår i till exempel sköldkörtelhormonerna. I medicinskt syfte används ofta jodradioisotopen I-131 som terapi vid behandling av sjukdomar som påverkar sköldkörteln, såsom giftstruma och sköldkörtelcancer.
I-131 har en halveringstid på ungefär 8 dagar och emitterar betastrålning som kan förstöra cancerceller i sköldkörteln. Behandlingen med I-131 är vanligtvis smärtfritt och utförs ambulant, men efter behandlingen kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, hosta och förändrad smakuppfattning under en tid.
'Struma endemisk' refererer til en endemisk goitre, som er forstørret skjoldbruskkirtel, der skyldes jodmangel i området, hvor personen bor eller har boet. Den endemiske struma ses hyppigst i fjerne bjergområder og kystområder med jodfattig jord og vand. Jod er et essentielt spormineral, der er nødvendigt for produktionen af skjoldbruskeskjoldets hormoner. Jodmangel kan føre til en forstørret skjoldbruskkirtel, som kan være forbundet med hypotyreose (for lavt thyroxin-niveau) og/eller hyperthyreose (for højt thyroxin-niveau).
Endemisk struma er forholdsvis almindelig i visse regioner af verden, herunder fjerne bjergområder i Sydamerika, Centralasien og Europa. Den kan forebygges gennem jodsupplering i salt og andre almindelige kostvarer.
Struma är en benämning på en förgrömd sköldkörtel, som kan vara orsakad av olika medicinska tillstånd. Den vanligaste orsaken är näringsbrist av jod, ett spurningselement som behövs för att sköldkörteln skall kunna producera de hormoner som reglerar vår ämnesomsättning och vätskebalans.
Struma kan också orsakas av andra sjukdomar, till exempel autoimmuna tillstånd där kroppen bildar antikroppar mot sköldkörteln, eller som en följd av vissa läkemedelsbehandlingar. I vissa fall kan struma också vara en del av en multipel endokrin neoplasi (MEN) syndrom.
Symptomen på struma kan variera mycket, från inga symptom alls till ett kraftigt ökat sköldkörtelvolym som kan leda till andnöd, hosta och sväljningsbesvär. Behandlingen avhänger orsaken till struma och kan bestå av behandling med jodpreparat, mediciner som reglerar sköldkörtelhormonerna eller kirurgisk bortoperation av sköldkörteln.
'Zinkisotoper' refererer til forskjellige former (isotoper) av grundstoffet zink. Zink har 25 kjente isotoper, hvorav fire er stabile og forekommer naturlig i naturen. Disse er zink-64, zink-66, zink-67 og zink-70. De øvrige 21 isotopene er radioaktive og har korte halveringstider, noe som betyr at de sakner praktisk betydning i naturen. Radioaktive zinkisotoper kan imidlertid produseres i laboratoriet for å bli brukt i forskningsøsninger og medisinske tillinne.
Medicinskt sett är sköldkörteln (thyroid) en endokrin körtel som ligger i halsregionen, längst ned i struphuvudet. Den producerar tyreoideahormoner som har en viktig roll för kroppens ämnesomsättning, tillväxt och utveckling. Sköldkörteln producerar två huvudsakliga tyreoideahormoner: triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), som bildas genom att jod kopplas till tyrosin, en aminosyra. Sköldkörtelhormonerna styr ämnesomsättningen i nästan alla kroppens celler och påverkar bland annat hjärtats funktion, andning, muskelaktivitet, nervsystemet, skelettvävnaden och reproduktionssystemet. Sköldkörtelhormonerna påverkar också kroppsvikten genom att reglera ämnesomsättningen och energibalansen. Dessutom producerar sköldkörteln en hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kalciumhalten i blodet.
Kaliumjodid är ett salt av kalium och jod, med den kemiska formeln KI. Det används ofta inom medicinen som en källa till jod, ett essentiellt spårelement som behövs för att producera thyroxin, ett hormon som produceras av sköldkörteln och hjälper reglera vår metabolism. Kaliumjodid används ofta för att behandla och förebygga jodbrist, och kan också användas för att behandla överfunktion av sköldkörteln (hyperthyroidism).
'Koksalt i kroppen' (kost) refererar till ett mineral som kallas natriumklorid. Det är en typ av salt som består av natrium- och klordelar. Natriumklorid används ofta som säsongering för mat och är viktigt för att hålla vattenbalansen i kroppen, hjälpa musklerna att fungera korrekt och överföra nervimpulser.
En normal nivå av natriumklorid i blodet ligger mellan 135 och 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). Om saltnivån i blodet är för hög eller för låg kan det leda till olika hälsoproblem. För höga nivåer av natriumklorid kallas hypernatremi och kan orsaka symtom som yrsel, krampningar, förvirring och i allvarliga fall koma. För låga nivåer, hyponatremi, kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel och i allvarliga fall förlust av medvetande.
Det är viktigt att ha en balanserad saltintag genom kosten och att dricka tillräckligt med vätska för att hålla ett jämnt läge av natriumklorid i blodet. Om du anser att du har för höga eller för låga nivåer av natriumklorid bör du söka medicinsk hjälp.
Svavelisotoper är varianter av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan. Svavel har fem naturligt förekommande isotoper: ^{32}S, ^33^S, ^34^S, ^35^S och ^36^S. Den mest vanliga isotopen är ^32^S, som utgör ungefär 95% av all naturligt förekommande svavel. De andra isotoperna är mindre vanliga och har kortare halveringstider. Utöver de naturliga isotoperna finns det också ett stort antal syntetiska isotoper som kan skapas i laboratorier, men dessa används sällan utanför forskningssyfte.
Povidon-jod, även känt som povidon-iodophor eller betadine, är ett antiseptiskt preparat som används för att reducera antalet mikroorganismer på huden och slemhinnor. Det består av jod och polyvidon (PVP), en typ av polymer som agerar som en långsam frisättare av jodjon.
Joden i preparatet har starkt antibakteriellt, antiviralt och även viss fungistatisk verkan. Det är verksamt mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive grampositiva och gramnegativa bakterier, svampar och virus som HIV och Hepatit B-virus.
Povidon-jod används ofta före kirurgiska ingrepp för att desinficera huden och underlätta sterilitet i operationsområdet. Det kan också användas för att behandla sår, brännskador, akne och andra hudinfektioner. Preparatet är tillgängligt som lösning, spray, gel, tampong och stickpapper.
"Bristsjukdomar" refererar till en grupp med endokrina störningar som kännetecknas av för höga nivåer testosteron och/eller dihydrotestosteron (DHT) hos kvinnor. Den mest vanliga orsaken till bristsjukdomar är polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), men andra orsaker kan inkludera tumörer i hypofysen eller äggstockarna, Cushings syndrom och congenital adrenal hyperplasia. Symptomen på bristsjukdomar kan vara menstruationsstörningar, hirsutism (övervuxande kroppsbehåring), akne, och infertilitet. Behandlingen av bristsjukdomar beror på orsaken, men kan inkludera mediciner som minskar testosteronnivåerna eller östrogenbehandling. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell.
"Tungt väte", även känt som deuterium eller isotop 2 av väte, är en variant av väteatomen där neutronen i atomkärnan har ersatts av en deuteron (en proton och en neutron). Detta gör att atomen är ungefär dubbelt så tung jämfört med vanligt väte. Den kemiska symbolen för tungt väte är D, istället för H som används för vanligt väte. Tungt väte förekommer naturligt i små mängder i vatten och andra organiska ämnen.
"Järnisotoper" refererar till isotoper (varianter) av grundämnet järn (Fe). Det finns totalt 27 kända isotoper av järn, men endast två av dem är stabila och förekommer naturligt: Fe-56 och Fe-54. De andra isotoperna är instabila och sönderfaller spontant till andra grundämnen. Järnisotoper används inom medicinen för olika syften, exempelvis som kontrastmedel inom magnetresonanstomografi (MRT) eller i behandlingen av vissa cancerformer med hjälp av strålterapi.
Iodider är kemiska föreningar som innehåller jonerna jodid (I-) eller polyjodider. Jodid är en anion som bildas när jod (I2) reagerar med ett elektronegativt element och tar upp en elektron.
I medicinsk kontext är jodider välkända för sin användning som desinfektionsmedel och som en del av behandlingen av skildrat tyreoideasjukdom, där patienten får ta in jodidpreparat för att påverka tyreoideaklanderans funktion. Jodider används också som kontrastmedel inom radiologi, där de är kapabla att absorbera röntgenstrålning och ge en tydligare bild av strukturer i kroppen.
Iodofor är ett samlingsnamn på desinfektionsmedel som innehåller jod och som används för att desinficera hud, slemhinnor och ytor. Iodofor består av en jodhaltig aktiv komponent, ofta i form av ett jod-iodinetkomplex, löst i en organisk lösningsmedel som alcohol, propanol eller etanol.
Iodofor har brett spektrum av verksamhet och är effektiva mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, svampar, virus och sporer. Iodofor används ofta inom sjukvården för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp, men kan även användas för att desinficera ytor och utrustning.
Ett vanligt exempel på ett iodofor är Povidon-jod (Betadine), som innehåller jod i kombination med polyvidon, en typ av polymer som hjälper till att förlänga kontakten mellan joden och ytan som desinficeras.
Tyreotropin, også kendt som thyreoidestimulerende hormon (TSH), er et hormon som produceres og udskilles af hypofysens forløb (adenohypofysen) i hjernen. Dets primære funktion er at stimulere produktionen og frisættelsen af tyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), de to vigtigste hormoner produceret af skjoldbruskkirtlen (tyreoidea). Tyreotropin binder til specifikke receptorer på overfladen af thyrocyt-cellerne i skjoldbruskkirtlen, hvilket fører til en øget produktion og frisættelse af T3 og T4. Produktionen af tyreotropin reguleres af et negativt feedback-mekanisme involverende T3 og T4; høje niveauer af disse hormoner i blodet vil reducere sekretionen af tyreotropin fra hypofysen.
Strontiumisotoper är varianter av grundämnet strontium (Sr) som har samma antal protoner (48 protoner) men olika antal neutroner i kärnan. Det vanligaste isotopen av strontium, strontium-88, har 48 protoner och 40 neutroner. Andra naturligt förekommande isotoper inkluderar strontium-86, strontium-87 och strontium-89. Strontiumisotoper kan också skapas syntetiskt genom kärntekniska processer.
Strontiumisotoper har olika halveringstider och kan användas inom medicinen för att behandla sjukdomar som cancer. Till exempel, strontium-89 är en radioaktiv isotop som används för palliativ behandling av benmetastaser hos patienter med cancer. När strontium-89 injiceras i kroppen accumulerar det sig i benvävnad och utsänder strålning som dödar cancerceller och lindrar smärtan orsakad av metastaser.
'Medfödd hypotyreos' är ett endokrint tillstånd som kännetecknas av en nedsatt funktion hos sköldkörteln (till följd av brist på tyroxin och triiodtyronin) redan från födseln eller under de första levnadsmånaderna. Det orsakas vanligtvis av en defekt i hypofysen, som är ansvarig för produktionen av TSH (tyreoideastimulerande hormon), eller i sköldkörteln själv. I vissa fall kan det även bero på genetiska faktorer. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, låg energi, sänkt puls, förhöjd känslighet för kyla, viktökning, konstipation, torr hud och hår, muskelsvaghet, försämrad minnesförmåga och koncentrationsförmåga. Behandlingen består vanligtvis av livslång substitution med tyroxinpreparat.
Tyroxin, också känd som T4, är en tyreoide hormon som produceras av sköldkörteln. Det består av fyra jodatomer bundna till ett tyrosin molekyl. Tyroxin hjälper till att reglera ämnesomsättningen, hjärtfunktionen, kroppstemperaturen och kroppsvikten genom att påverka cellers metabolism. Låga nivåer av tyroxin kan leda till en endokrin sjukdom som kallas hypotyreos.
En sköldkörtelfunktionstest (Thyroid function test, TFT) är en typ av laboratorietest som mäter hur väl sköldkörteln fungerar genom att utvärdera nivåerna av olika hormoner i blodet. Sköldkörteln producerar två typer av hormoner: tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), som är involverade i regleringen av kroppens metabolism. Dessa hormoner påverkar bland annat hjärtfunktion, kroppstemperatur, vikt och humör.
En TFT mäter ofta nivåerna av följande hormoner:
* Tyreoideastimulerande hormon (TSH): ett hormon som produceras i hypofysen och reglerar produktionen av T3 och T4 i sköldkörteln. Om sköldkörteln fungerar korrekt, kommer nivåerna av TSH att vara relativt konstanta.
* Fri fraktioner av T3 och T4: Dessa är de aktiva formerna av hormonerna som inte binder till proteiner i blodet. Nivåerna av fria fraktionerna kan variera om sköldkörteln över- eller underproducerar hormoner.
* Total T3 och T4: Dessa är de totala nivåerna av hormonerna, inklusive både de fria fraktionerna och de som binder till proteiner i blodet.
TFT kan användas för att diagnostisera sköldkörtelrelaterade sjukdomar, såsom hypotyreos (underfunktion) eller hypertyreos (överfunktion), och för att övervaka behandlingen av dessa tillstånd.
Iodol är inte en medicinsk term, utan snarare en kemisk. Det refererar till organiska föreningar som innehåller jod, ofta använda inom medicinen som kontrastmedel under diagnostiska procedurer, såsom scintigrafi och ultraljud. Iodol behandlas vanligtvis som en radioaktiv isotop, för att ge skarpa bilder av olika organ i kroppen.
Tyreoideaglobulin (Tg) er ein proteín som produseres i skjevtarmen (tarmen) og er normalt ikke synlig i blodet. I tillegg kan det produseres av tyreoidekjelen, noe som gjør at det ofte brukes som en marker for tilstedeværelse og aktivitet hos skjevtarmskanser og tyreoidekjeltumorer.
Et stigende nivå av Tg i blodet kan vise på at kreften har metastaserat eller at behandlingen ikke har vært suksessfull. Tg-nivået måles vanligvis etter en abliseringsbehandling (som f.eks. radioaktiv jodterapi) for å kontrollere om behandlingen har vært effektiv og om det er noen resterende kreftceller igjen.
Det er viktig å understreke at tolkningen av Tg-verdier kan være kompleks og bør gjøres av en ekspert i sammenheng med andre tester og kliniske data.
Flödesmätning med radioisotop, även känd som radiokärnflödesmätning, är en teknik för att mäta volymflödet i olika typer av medicinska tillämpningar. Denna metod innebär att man inför ett radioaktivt isotopmärkt ämne (radioisotop) i blodomloppet eller annat vätskeflöde och sedan mäter dess koncentration med hjälp av en gammakamera eller en annan typ av detektor.
I denna metod används ofta radioisotoper som krypton-85, xenon-133 eller teknetsium-99m. Dessa ämnen har kort halveringstid och avger gamma-strålning när de sönderfaller. När de införs i blodomloppet eller ett annat vätskeflöde kan man mäta deras koncentration med en gammakamera, som registrerar de utsända gammastrålningarna. Genom att känna till koncentrationen och hur snabbt isotopen försvinner från området kan man beräkna flödet i det aktuella området.
Flödesmätning med radioisotop används ofta inom medicinska specialiteter som kardiologi, neurologi och radiologi för att diagnostisera och bedöma olika sjukdomstillstånd, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar och neurologiska störningar. Det är en icke-invasiv metod som inte kräver någon operation eller injektion av kontrastmedel.
Sköldkörtelsjukdomar är en övergripande term för olika tillstånd som påverkar sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som producerar hormoner som styr metabolism, tillväxt och utveckling. Sköldkörtelsjukdomar kan delas in i två huvudgrupper: hypothyroidism (underaktiv sköldkörtel) och hyperthyroidism (överaktiv sköldkörtel).
Hypothyroidism orsakas ofta av en för liten produktion av thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som produceras av sköldkörteln. Det kan leda till symptom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, koncentrationssvårigheter och depression.
Hyperthyroidism orsakas av en överdriven produktion av T4 och T3, vilket kan leda till symptom som nervositet, viktminskning, hjärtklappning, svettningar, muskelspasmer och sömnsvårigheter.
Andra exempel på sköldkörtelsjukdomar innefattar till exempel autoimmuna sjukdomar som Graves' sjukdom och Hashimotos sjukdom, struphuvudscancer, nodulä sköldkörtel och goiter (förstorad sköldkörtel).
Hypothyreose är ett tillstånd där sköldkörteln (thyreoidea) inte producerar tillräckligt med thyroxin (T4) och triiodtyronin (T3), två typer av hormoner som reglerar metabolismen i kroppen. Detta kan leda till en långsamare ämnesomsättning, sänkt puls, viktminskning, trötthet, minnessvårigheter och försämrad tolerans för kyla. Hypothyreos orsakas oftast av en autoimmun sjukdom som kallas Hashimotos sjukdom, men kan också bero på andra faktorer såsom strålbehandling, operation eller brist på jod i kosten. Behandlingen för hypothyreos innebär ofta att inta substitutionsbehandling med thyroxinpreparat.
'Jodproteiner' refererer til en type proteiner som indeholder jod, et sporstof som er nødvendigt for produktionen af skjoldbruskkirtelhormoner. De mest kendte jodproteiner er de thyroglobuliner, som er store proteiner dannet i skjoldbrusken og bruges til at syntetisere de to vigtigste skjoldbruskkirtelhormoner, triiodthyronin (T3) og thyroxin (T4). Jodatomerne indgår kovalent i molekylerne for disse hormoner og er nødvendige for deres aktivitet. En tilstrækkelig mængde jod i kosten er derfor vigtig for at sikre en normal skjoldbruskkirtelfunktion.
Sköldkörtelhormoner är hormoner som produceras och sekreteras av sköldkörteln (thyroidea), en endokrin gland som ligger i halsregionen. Sköldkörtelhormonerna har en rad viktiga funktioner i kroppen, inklusive reglering av metabolism, tillväxt och utveckling, hjärt- och cirkulationsfunktion, och nervsystemets aktivitet.
Det finns två huvudsakliga typer av sköldkörtelhormoner: triiodotyronin (T3) och tetrajodthyronin (T4), även kända som thyroxin. Dessa hormoner är jodbaserade och produceras som en reaktion på stimulans från ett annat hormon, thyreoideastimulerande hormon (TSH), som produceras av hypofysen.
T3 och T4 verkar genom att binda till specifika receptorer i cellkärnan och på så sätt reglera genuttrycket och proteinproduktionen. Dessa hormoner är involverade i många biologiska processer, inklusive cellandning, proteinsyntes, kroppsvikt, kroppstemperatur, hjärtfunktion och humör.
I förhållande till varandra produceras T4 i högre mängder än T3, men T3 är mycket mer aktivt biologiskt sett. När behovet av sköldkörtelhormoner ökar kan en del av T4 konverteras till T3 i målcellerna för att öka hormonaktiviteten.
Förändringar i sköldkörtelhormonernas nivåer kan leda till olika typer av endokrina störningar, såsom hypotyreos (för låga nivåer) eller hypertyreos (för höga nivåer). Dessa störningar kan ha betydande effekter på individens välbefinnande och hälsostatus.
Hyperthyreos är ett tillstånd där sköldkörteln (glandula thyroidea) producerar för mycket tyroxin (T4) och triiodotyronin (T3), två hormoner som styr kroppens metabolism. Detta leder till en ökad ämnesomsättning, vilket kan orsaka symptom som nervositet, viktminskning, sömnlöshet, förhöjt hjärtrytmo och svettighet. Andra symptom kan vara muskelsvaghet, utslag och förändringar i tarmfunktionen. Hyperthyreos kan behandlas med mediciner som minskar sköldkörtelns hormonproduktion, radioaktivt jod eller kirurgiskt avlägsnande av en del eller hela sköldkörteln.
Tyreoperoxidase (TPO) er ein enzym som fungerer som ein katalysator i produksjonen av skjoldbruskkjeretshormonet. Det er lokalisert i folikelcellene i skjoldbruskkjerten og er viktig for konverteringen av jodid til jod, som er en grunnleggende prosess i syntesen av skjoldbruskkjeretshormoner. Tyreoperoxidas kan også spille en rolle i immunforsvaret og ha bakteriedrapsfunksjon. Dypere medisinske definisjoner vil typisk inneholde mer detaljert informasjon om strukturen, funksjonen, reguleringen og klinisk signifikans av tyreoperoxidas.
Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.
I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.
Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.
Flödesmätning med indikator, även känd som indikatortest, är en metod för att mäta volymen blodflöde genom ett organ eller en kärl i kroppen. Denna metod använder en substans, kallad indikator, som injiceras in i blodomloppet och följs sedan med hjälp av olika tekniker för att bestämma flödet.
Indikatorn är ofta en substans som har en specifik egenskap, till exempel en speciell färg eller radioaktivitet, vilket gör det möjligt att lätt identifiera och mäta dess koncentration i blodet. När indikatoren injiceras in i kroppen cirkulerar den med blodflödet och når till slut målområdet, där flödesmätningen ska utföras. Genom att mäta koncentransen av indikatorn i det område där flödesmätningen ska utföras och kombinera det med information om tiden det tar för indikatorn att nå målområdet, kan volymen blodflöde beräknas.
Det finns olika tekniker för att mäta koncentrationen av indikatorn och tidpunkten då den når målområdet, inklusive spektrofotometri, fluorimetri och gammakameror för radioaktiva indikatorer. Flödesmätning med indikator används ofta i forsknings- och kliniska sammanhang för att undersöka blodflöde i olika organ som hjärtat, levern, njurarna och hjärnan.
Perchlorates are salts or esters of perchloric acid, a strong oxidizing agent. Perchlorates contain the perchlorate ion (ClO4-). They are used in various applications such as matches, explosives, and rocket propellants due to their oxidizing properties. In medicine, they can be found in some types of medication as a stabilizer or in certain medical equipment for their sterilization properties. However, exposure to high levels of perchlorates can affect the thyroid gland function and may pose health risks, particularly for pregnant women and young children.
Dijodtyrosine (DAT) er en type aminosyre som forekommer naturlig i kroppen og er en del av strukturen til thyroxin (T4) og triiodthyronin (T3), hormoner produsert i skjoldbruskklanden. DAT består av to jodatomer bundet til tyrosin, en annen type aminosyre.
I den normale funksjonen til skjoldbruskklanden, er T4 og T3 dannet ved å legge til joder på tyrosin-residiene i et protein kalt thyroglobulin. DAT er en midlertidig produkt i denne prosessen. Når skjoldbruskklanden aktiveres for å produsere T4 og T3, spalter enzymet thyroperoxidase (TPO) diiodtyrosin til de aktive hormonene ved å fjerne en tyrosin-residu.
Näringsstatus är ett mått på individens tillgång till och upptag av näringsämnen som energi, protein, kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler. Det kan bedömas genom att mäta olika biokemiska parametrar såsom serumvärden av albumin, prealbumin, transferrin, kreatinin och totalprotein, samt antropometriska mätningar som vikt, midja-höft-kvot och muskelmassa. En god näringsstatus är viktig för att underhålla kroppens funktioner, stärka immunförsvaret och främja hälsa och välbefinnande.
En sköldkörteltumör är en ovanlig cancersjukdom där maligna (cancerceller) bildas i cellerna i sköldkörteln. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism, tillväxt och utveckling.
Det finns två huvudtyper av sköldkörteltumörer: differenserade sköldkörteltumörer och olikartade sköldkörteltumörer. Differenserade sköldkörteltumörer är vanligare och tenderar att växa långsammare än olikartade sköldkörteltumörer. Olikartade sköldkörteltumörer är mer aggressiva och kan spridas till andra delar av kroppen.
Symptomen på en sköldkörteltumör kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats. Vanliga symtom inkluderar förändringar i din vanliga hud, röst eller syn, svullnad i halsen, andningssvårigheter, hosta och viktminskning.
Behandlingen av en sköldkörteltumör beror på flera faktorer, inklusive tumörtyp, storlek, om det har spridits eller inte, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativ kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi, hormonterapi eller en kombination av dessa.
Natriumjodid är ett salt av jodidjonen (I-) och natriumjonen (Na+). Natriumjodid används ofta som ett medel för att förebygga jodbrist, eftersom jodiden är en viktig näringsämne som behövs för produktionen av sköldkörtelhormoner. Det används också inom medicinen för att behandla sköldkörtelfehlfunktioner och struma. Natriumjodid är lösligt i vatten och har en starkt salt smak.
'Kost' refererer til de næringsstoffer, som ernæringsmæssigt set er vigtige for mennesker og dyrs sundhed og vækst. Kosten består af en række forskellige næringsstoffer, herunder:
1. Kulhydrater (saccharider): De er den primære kilde til energi for kroppen. De findes i fødevarer som sukker, stivelse og celullose.
2. Proteiner (protein): De er nødvendige for at bygge og opretholde muskelmasse, organer, hår, hud og neglært. De findes i fødevarer som kød, fisk, æg, mælk, ost, bønner, nødder og sojabønner.
3. Fedt (lipider): De er en vigtig energikilde for kroppen og hjælper også til at transportere vitaminer og at beskytte organer. De findes i fødevarer som fedtstof, olier, nødder, frø, mælk, ost og kød.
4. Vitaminer: De er organiske forbindelser, der er essentielle for kroppens normale vækst, udvikling og funktion. De findes i mange forskellige fødevarer, herunder frugt, grøntsager, kød, mælk og fisk.
5. Mineraler: Disse er uorganiske stoffer, der er essentielle for kroppens normale vækst, udvikling og funktion. De findes også i mange forskellige fødevarer, herunder grøntsager, frugt, mælk, kød og fisk.
En sund kost består af en balance mellem disse næringsstoffer, samt begrænsning af indtagelsen af fedt, salt, sukker og forarbejdede fødevarer.
"Lokala antiinfektiva medel" är en benämning inom medicinen för läkemedel som används för att behandla infektioner i en specifik del av kroppen, genom att direkt applicera substansen på eller nära den drabbade platsen. Detta görs vanligtvis med hjälp av olika former av preparat som exempelvis salvor, krämer, geléer, sprayer eller lösningar.
Exempel på lokala antiinfektiva medel inkluderar:
1. Antibiotika: Används för att behandla bakteriella infektioner och kan vara i form av salvor, krämer eller sprayer.
2. Antimykotika: Används för att behandla svampinfektioner och kan vara i form av sköljlösningar, krämer eller pudrar.
3. Antivirala medel: Används för att behandla virusinfektioner och kan vara i form av salvor eller krämer.
4. Antiseptiska medel: Använts för att reducera antalet mikroorganismer på huden eller sår och kan vara i form av lösningar, sprayer eller torkande medel.
Dessa läkemedel är ofta tillgängliga receptfritt och används för att behandla en rad olika infektioner som exempelvis akne, sår, sår, svampinfektioner och ögoninflammationer. Vid användning av lokala antiinfektiva medel bör instruktionerna på produktet följas noga för att undvika biverkningar eller att reducera deras potential.
"Ioder" är ett medico-chemiskt begrepp som refererar till jod (tidigare stavat "jod") och dess föreningar. Jod är ett icke-metalliskt grundämne och ett viktigt spårämne för människor. Det används ofta inom medicinen, särskilt inom diagnostiska procedurer som radiologi och scintigrafi.
Ett exempel på en jodbaserad förening är jodopovidon, som är ett desinfektionsmedel som används för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp. Andra joder inkluderar joddioxid (I2), som används i vissa medicinska behandlingar, och jodid (I-), en form av jod som kan tas upp av kroppen och används för att producera hormoner i sköldkörteln.
I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:
1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.
Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.
Iodtyrosin är ett aminosyra derivat som innehåller jod. Det bildas i tyreoideahormonernas syntesprocess i sköldkörteln och är en direkt förstadie till de aktiva tyreoideahormonen trijodtyronin (T3) och thyroxin (T4). Iodtyrosin kan också förekomma i liten mängd i vissa livsmedel, som till exempel sjö levande djur.
I'm sorry for any confusion, but "Republic of Belarus" is a country located in Eastern Europe and is not a medical term or concept. It is a sovereign state with its own government, culture, economy, and healthcare system. Therefore, it doesn't have a medicinal definition. If you have any questions about the country's healthcare system or medical practices, I would be happy to try to help answer those for you!
Autoimmun tyreoidit är en grupp sjukdomar där ditt immunförsvar felaktigt angriper och skadar dina sköldkörtelceller. Detta orsakar inflammation och kan leda till att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan ge upphov till en rad symtom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla, håravfall och förändringar i huden. Exempel på former av autoimmun tyreoidit inkluderar Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.
Tyreoidektomi är en medicinsk term som betyder att man operativt tar bort hela sköldkörteln (thyroidea). Sköldkörteln ligger i halsområdet och producerar hormoner som reglerar bland annat ämnesomsättning, tillväxt och kroppstemperatur. Tyreoidektomin kan utföras av olika anledningar, exempelvis vid godartad eller elakartad sjukdom i sköldkörteln som inte går att behandla på annat sätt. Efter operationen behöver patienten livet ut ta substitutionsbehandling med tyreoideahormoner.
Kvicksilver, även kallat metallisk kväve, är ett giftigt ämne med kemisk beteckning Hg. Det finns sex stabila isotoper av kvicksilver, men det finns också över 30 instabila isotoper som kallas för kvicksilverisotoper. En isotop är en variant av ett grundämne som har samma antal protoner i sin atomkärna, men olika antal neutroner.
Kvicksilverisotoper är radioaktiva, vilket betyder att de sakta sönderfaller över tid genom att avge joniserande strålning. Varje kvicksilverisotop har en specifik halveringstid, som är den tid det tar för hälften av atomkärnorna i en given mängd isotop att sönderfalla till en stabil form.
Exempel på vanliga kvicksilverisotoper inkluderar Hg-194, Hg-201 och Hg-203. Dessa isotoper används ofta i medicinska sammanhang för att skapa bilder av kroppens inre strukturer och funktioner med hjälp av tekniker som Positron Emission Tomography (PET) och Single Photon Emission Computed Tomography (SPECT).
Det är värt att notera att kvicksilver och dess isotoper är skadliga för människors hälsa och miljön, så de bör hanteras med omsorg och säkerhet.
Masskromatografi-Masspektrometri (MS/MS) är en analytisk teknik som kombinerar masskromatografi (MS) och masspektrometri för att identifiera och karaktärisera molekyler, vanligtvis biologiska ämnen såsom proteiner och peptider.
I första steget, masskromatografin, separerar man en komplex blandning av molekyler baserat på deras massa och laddning. Detta sker genom att leda den komplexa blandningen genom ett kolonnpackat med en stationär fas, där varje molekyl interagerar olika starkt beroende på sin massa och laddning.
I det andra steget, masspektrometrin, ioniseras de separerade molekylerna och accelereras genom ett elektriskt fält, vilket resulterar i att de färdvasas genom ett analysrum där de sorteras baserat på deras massa till laddning (m/z) förhållande.
I en MS/MS-analys, utsätts de intressanta jonerna från masskromatografin för en ytterligare rund av fragmentering i masspektrometern, vilket ger upphov till fragmentjoner som kan användas för att identifiera och karaktärisera den ursprungliga molekylen.
MS/MS är en mycket kraftfull teknik inom proteomik, farmakologi och toxikologi, då den möjliggör höggradig specificitet och känslighet vid identifiering av olika typer av molekyler.
En strålningsolycka definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som en olycka eller händelse med potentialet att orsaka skada för människor och miljön, som orsakats av exponering för joniserande strålning över och beyond de gränsvärden som anges i internationella rekommendationer. Detta kan inträffa till följd av felaktig hantering eller användning av radioaktivt material eller kärnteknologi, eller på grund av en kärnkraftsolycka. Strålningsolyckor kan leda till akuta och kroniska hälsoeffekter som strålskador på huden, ögon och inre organ, störningar i blodbildningen, ökad risk för cancer och genetiska skador.