Intraoperativa komplikationer
Intraoperativ vård
Laparoskopi
Postoperativa komplikationer
Fakoemulsifiering
Intraoperativ övervakning
Ureteroskoper
Linssjukdomar
Operative Time
Behandlingsresultat
Stenkrossning, laser
Retrospektiva studier
Ureteroskopi
Navel
Linsimplantation, intraokulär
Robotteknik
Natural Orifice Endoscopic Surgery
Learning Curve
Gallblåseoperation med laparoskop
Kirurgisk häftning
Kirurgiska tekniker, minimalinvasiva
Urinvägskirurgiska tekniker
Pneumoperitoneum, konstgjort
Ljumskbråck
Uppföljningsstudier
Prospektiva studier
Synskärpa
Anastomos, kirurgisk
Matsmältningssystem, kirurgiska tekniker
Reoperation
Suturtekniker
Tidsfaktorer
Nefrektomi
Genomförbarhetsstudier
Grå starr
Utrustningsdesign
Riskfaktorer
Neuronavigering
Kirurgi, datorstödd
Intraoperative Awareness
Neurokirurgiska tekniker
Preoperativ vård
Datortomografi
Postoperativ vård
Diabeteskomplikationer
Postoperativ blödning
Intraoperative Neurophysiological Monitoring
Graviditetskomplikationer
Operationer
Postoperativ period
Paratyreoidektomi
Endoskopi
Ekokardiografi, transesofageal
Utrustningsfel
Perioperativ omhändertagande
Levertransplantation
Riskbedömning
Anestesi
Sjukdom orsakad av läkares åtgärder
Hjärt-lung-bypass
Blodtransfusion
Incidens
Blodkärlsprotesimplantation
Smärta, postoperativ
Neurokirurgi
Autotransfusion
Spinalfusion
Proteskonstruktion
Prediktivt värde av tester
Lokalbedövning
Sentinel node-biopsi
Främmandekroppsförflyttningar
Kirurgiska ingrepp, planerade
Anastomotic Leak
Magnetisk resonanstomografi
Stentar
Chi-tvåfördelning
Ortopediska tekniker
Benskruvar
Aortabråck, buk
Rekonstruktivkirurgiska tekniker
Sensitivitet och specificitet
Förlossningskomplikationer
Recurrence
Embolisering, terapeutisk
Koronar-bypass
Lambåer
Indocyaningrönt
Protesimplantation
Vätsketerapi
Kateterisering
Blodkärlsprotes
Torakotomi
Ultraljudsundersökning, interventionell
Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:
1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.
## Komplikationer efter hjerteoperationer
Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:
1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.
Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.
Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:
1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.
Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.
Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.
Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.
Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:
* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken
Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.
Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.
Typiske postoperative komplikationer omfatter:
1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.
Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.
Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.
Facoemulsifikation är en teknik som används inom ögonsjukvården, särskilt vid kirurgi för att korrigera grå starr (katarakt). Den innebär att man genom ett litet snitt i ögat skapar ultraljudsvibrationer som emulgerar (maler till små delar) den opaka linsen, även kallad grå starren. Därefter sugs den upplösta linsen ut och en ny, konstgjord intraokulär linse införs.
Sålunda kan facoemulsifikation definieras medicinskt som en metod för ultraljudsbaserad emulsering och extraktion av den opaka ögonlinsen under kirurgisk behandling av grå starr.
Intraoperativ övervakning är den process där patientens vitala funktioner, såsom hjärtslag, blodtryck, syrehalt i blodet och andning, övervakas under en operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av medicinska instrument och tekniker för att säkerställa patientens säkerhet och att snabbt upptäcka och behandla eventuella komplikationer under eller strax efter operationen. Intraoperativ övervakning kan också inkludera neurologisk övervakning för att kontrollera nervfunktionen under operationer som påverkar nervsystemet.
'Ureteroskopi' är en medicinsk undersökningsmetod där en mycket tunn, böjlig tub med en lins som ger en direkt sikt (en slags "slangkamera") införs genom urinröret och upp in i urinvägarna. Ureteroskopi används ofta för att undersöka och behandla problem i urinledaren (ureter) eller i njurarnas små avflödeskanaler (calyx). Med hjälp av ureteroskopi kan läkare exempelvis ta biopsier, ta bort små kidneysten eller behandla tumörer. Proceduren utförs vanligtvis under bedövning och är oftast en utpatient-baserad procedure.
Läkarförbundet i Sverige definierar "linssjukdomar" som följer:
"Linssjukdomar är en samlande benämning på olika tillstånd som kan drabba ögats linse. Det kan handla om både medfött och acquiredt sjukdomar. De vanligaste linssjukdomarna innefattar katarakt (grumling av linsen), glaukom (grön starr) och presbyopi (ålderssynthet). Andra former av linssjukdomar kan vara diabeteskatarakt, linse luxation och linse subluxation."
Kort sagt, linssjukdomar är en samling medicinska tillstånd som drabbar ögats linse och kan vara medfötta eller förvärvade. De vanligaste formerna av linssjukdomar inkluderar katarakt (grumling av linsen), glaukom (grön starr) och ålderssynthet (presbyopi). Andra mindre vanliga tillstånd kan vara diabeteskatarakt, linse luxation och subluxation av linsen.
"Operativ tid" eller "operationstid" är inom medicinen den tidsperiod under vilken ett operationstillstånd upprätthålls, det vill säga från den tidpunkt då patienten ges bedövning eller narkos fram till att patienten vaknar upp eller narkosen avslutas. Det inkluderar allt arbete som utförs under operationen, såsom inkisioner, organextraktioner och suturer. Operativ tid kan användas som ett mått på hur lång en operation varar och kan hjälpa läkare att planera för efterbehandling och rehabilitering.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Laserstenkrossning (også kendt som litotripsi) er en non-invasiv behandlingsmetode, der benyttes til at opløse næsten alle typer renal calculi (nyresteen) og urolitiasis (urinstens) uden at udføre kirurgisk indgreb. Under denne procedure anvendes en højenergilaser, der fokuserer på stenen i nærheden af dens overflade. Laseren omdanner energi til varme, hvilket resulterer i opvarmning og udvidelse af gasbobler inde i stenen. Disse ekspanderende bobler skaber en kraft, der sprænger stenen i mindre fragmenter, som derefter kan passere naturligt gennem urinvejene.
Laserstenkrossning er en sikker og effektiv behandlingsmetode med få bivirkninger. Den anvendes ofte, når stenen er for stor til at passe igennem urinvejene eller hvis den ikke kan fjernes ved andre metoder som ESWL (extrakorporal shock wave lithotripsy).
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
Ureteroskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett slankt, belyst rörliknande instrument, kallat ureteroskop, för att titta in i urinledaren (ureteren). Ureteroskopet har en liten kamera monterad på änden som sänder bilder till ett monitor så läkaren kan se inne i kroppen.
Denna metod används ofta för att diagnostisera och behandla problem med urinledarna eller njurarna, såsom stenar, infektioner, tumörer eller andra abnormaliteter. Under ureteroskopi kan också små instrument användas för att ta prover eller borta små stenar eller polypers från urinvägarna.
Den medicinska definitionen av 'navel' (eller ombilicus) är den cirkulära, ofta insänkta hudfåran som finns i mitten av magen och markerar platsen där navelsträngen var fäst till buken under fostrets utveckling i moderkakan. Efter födseln torkas navelsträngen bort och lämnar kvar denna lilla cicatriserade yta.
I'm sorry for any confusion, but "Starroperation" is not a medical term that is recognized in the field of medicine. It may be a term used in science fiction or popular culture, such as in the comic books and animated television shows featuring the DC Comics character Superman. If you have any questions about medical conditions or procedures, I would be happy to try to help you with those.
Intraokulära linsimplantation (IOL) är ett medicinskt ingrepp där en syntetisk konstgjord linse placeras inuti ögat. Detta görs vanligtvis under operation för att korrigera synfel som katarakt eller höga grader av hypermetropi, myopi eller astigmatism.
Under proceduren skapar kirurgen en liten öppning i ögonlinsen (kapsulen) och bryter sönder den naturliga linsen med ultraljudsvibrationer. Denna metod kallas för fakoemulsifikation. Sedan suger kirurgen bort de upplösta delarna av den naturliga linsen och ersätter den med en konstgjord intraokulär linse.
Det finns olika typer av IOL:s, såsom monofokal-, multifokal- och toriska linsimplantat. Monofokalimplantaten ger skarp syn på ett visst avstånd, medan multifokalimplantaten ger skarp syn på flera avstånd. Toriska implantaten används för att korrigera astigmatism.
IOL-proceduren är en vanlig operation och de flesta patienter upplever inga allvarliga komplikationer. Efter operationen kan det dock vara nödvändigt att ha kontrollbesök hos ögonläkaren för att övervaka läketiden och justera synen om det behövs.
'Robotteknik' refererer til studiet og anvendelsen af teknologier, design og kontrolsystemer til at bygge og programmere robotter. Robotteknik omfatter et bredt spektrum af discipliner, herunder mekanik, elektronik, datalogi, matematik og kunstig intelligens.
En robot er en maskine, der kan udføre automatiserede opgaver under kontrol af en computerprogram eller andet kontrolsystem. Robotteknik inkluderer design og konstruktion af robots mekaniske dele, elektroniske komponenter og software, der gør robotten i stand til at udføre sine opgaver præcist og effektivt.
Robotteknik anvendes i en række forskellige industrier, herunder fremstilling, sundhedssektoren, transport, militær, undervisning og underholdning. Robotter kan udføre opgaver, der er farlige, upraktiske eller ubehagelige for mennesker, herunder svejsning, løfting af tunge genstande, rengøring, overvågning og redning.
Med den fortsatte udvikling af kunstig intelligens og maskinlæring har robotteknik også fået en større fokus på at udvikle robotter, der kan lære og tilpasse sig deres omgivelser. Dette vil muliggøre anvendelsen af robotter i endnu flere brancher og situationer i fremtiden.
Natural Orifice Endoscopic Surgery (NOES) är en typ av minimalinvasionell kirurgi som utförs genom kroppens naturliga öppningar, såsom munnen, urinröret eller slidan, istället för att göra traditionella snitt i huden. Denna metod använder sig av flexibla slangliknande instrument, som kallas endoskop, för att nå de inre organen och utföra olika operationer. NOES kan minska smärtan, blodförlusten, infektionsrisken och recovery time efter en operation jämfört med traditionell kirurgi.
'Blodförlust under operation' refererar till mängden blod som en patient tappar bort under ett kirurgiskt ingrepp. Normalvärdet för blodvolym hos en vuxen person är ungefär 5-6 liter, och en typisk rekommenderad gräns för acceptabel blodförlust under en operation är vanligtvis 10-15% av den totala blodvolymen.
Blodförlust kan klassificeras som mild (2000 ml). För hög blodförlust kan leda till komplikationer såsom hypovolemi, hypotension, akut blodbristanemi och i värsta fall dödsfall.
För att förhindra eller behandla överdrivna blodförluster under operationer kan olika metoder användas, såsom blödningsförebyggande medel, blodtransfusioner och kirurgiska tekniker som minskar blodförlusten.
'Learning curve' er en term som ofte brukes innen medisin for å beskrive den forbedring i yrkeskompetanse og prestanda som skjer over tid når en lærer seg å behandle et nytt, ukjent eller komplekst klientsammensetning, diagnose eller terapi. Det kan også avse den tid det tar før en medisinsk fagperson blir kompetent og effektiv i en bestemt procedur eller behandling.
Learning curve innebærer at jo mer praksis en lærer har, jo bedre de blir til å utføre en oppgave, og jo mindre tid det tar å gjøre det. Dette kan være særlig relevant i medisinske fag som kirurgi, anestesi, intensivvård og andre specialiteter der praktiske ferdigheter og klinisk domsfall er avgjørende for en vellykket behandling.
I tillegg kan learning curve også være relatert til teknologi og medisinsk utstyr, hvor det kan ta tid å bli kompetent og trygg i bruken av nye verktøy eller maskiner.
Laparoskop är ett slankt, böjbart instrument med en lins och en ljuskälla på ena änden, som används inom kirurgi för att se in i en kroppshåla utan att göra en stor ingrepp. Det används ofta vid bukoperationer, där det introduceras genom en liten snitt i buken och ger ett direkt synsätt på organen inne i bukhålan. Genom samma snitt kan också andra instrument introduceras för att utföra operationen.
En gallblåseoperation med laparoskop, även känd som laparoskopisk kirurgi eller cholecystektomi, är en typ av minimalinvASIV operation där surgeons använder ett instrument som kallas en laparoskop för att ta bort gallblåsan.
En laparoskop är en tunn, böjlig tub med en liten kamera och ett ljus på änden. Under operationen görs små snitt (incisioner) i patientens bukväv, och laparoskopen införs genom incisionerna för att ge surgeonen en inre syn på gallblåsan och omgivande strukturer.
Gallblåsen avlägsnas sedan med hjälp av speciella instrument som införs genom andra små inkisioner. Efter operationen stängs snitten vanligtvis med hjälp av absorbabla suturer eller klämnader.
Laparoskopisk gallblåseoperation är en relativt vanlig procedur och många patienter kan återgå till sin normala aktivitet inom ett par veckor efter operationen.
'Kirurgisk häftning' (også kaldet 'sutur' eller 'sting') er en metode, der anvendes i kirurgi for at lukke et sår eller en skade i vævene. Denne teknik involverer at anvende specielle nåle og tråde (suturer) for at bringe de skadede kanter sammen, så de kan hele korrekt. Der findes forskellige typer af häftninger alt efter stedet i kroppen, størrelsen på sårerne og typen af væv.
Häftninger kan være absorberbare eller ikke-absorberble, beroende på om de er designet til at blive opløst af kroppens egne enzymer over tid eller ej. Absorberbare suturer anvendes ofte i indre organer og hjerne, mens ikke-absorberbale suturer typisk anvendes i områder, der er lettere tilgængelige for fjernelse efter helingen.
Kirurgiske hæftninger bør udføres af en kvalificeret sundhedsperson, da fejlagtig udførelse kan medføre komplikationer som infektioner, blødninger eller dårlig heling.
Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.
Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.
Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.
'Urinvägskirurgiska tekniker' refererar till de olika metoderna och procedurerna som används under kirurgiska ingrepp i urintransportsystemet, inklusive urinblåsan, urinledarna och njurarna. Detta kan omfatta öppen kirurgi, laparoskopisk kirurgi eller endoskopisk kirurgi med hjälp av specialdesignade instrument som cystoskop, ureteroskop och nefroskop.
Exempel på urinvägskirurgiska tekniker inkluderar:
* TSLH (Transurethral resection of the prostate) - en operation där man tar bort delar av prostata genom urinröret.
* URS (Ureterorenoscopy) - en operation där man använder ett ureteroskop för att undersöka och behandla problem i urinvägarna, till exempel stenar eller tumörer i urinledaren eller njuren.
* PCNL (Percutaneous nephrolithotomy) - en operation där man använder ett nefroskop för att ta bort stora njurstenar genom en liten incision i sidan av buken.
* Cystectomi - en operation där man tar bort allt eller delar av urinblåsan, ofta på grund av cancer.
* Nephroureterektomi - en operation där man tar bort en njure och den tillhörande urinledaren på grund av cancer.
Dessa tekniker kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador i urinvägarna, inklusive cancer, infektion, stenar, cystor och trauma.
'Pneumoperitoneum, konstgjort' är en medicinsk term som betyder påtvingad eller artificiell luft i bukhålan. Detta skapas vanligtvis under operationer inom området general- och visceralkirurgi, när ett operationssätt kallas laparoskopi används.
Under en laparoskopisk procedure introduceras en slank, belyst tub (laparoskop) genom en liten incision i buken för att ge surgeonen en direkt inblick i bukhålan. För att skapa ett arbetsutrymme i bukhålan insprutes kontrollerat med gas, oftast koldioxid (CO2), vilket resulterar i konstgjort pneumoperitoneum.
Denna metod ger surgeonen en klar visualisering av de inre strukturerna och möjliggör mindre invasiva ingrepp jämfört med öppen kirurgi, vilket kan leda till snabbare återhämtning och läkarvård för patienten. Efter operationen absorberas gasen vanligtvis av kroppen eller avlägsnas aktivt under proceduren.
En ljumskbråck, även kallat inguinalhernia, är en medicinsk tillstånd där en del av bukhinnan eller gräsmagsvävnaden tränger igenom svag muskulatur i ljumsken. Detta kan resultera i en upphöjd knöl som ofta blir tydligare när personen är stående, böjer sig framåt eller hostar. Ljumskbråck kan vara små och orsaka obehag eller vara större och leda till besvärliga symtom som smärta, tryckkänsla och i vissa fall komplikationer såsom att tarmen eller andra inre organ fastnar i bråcket. Behandlingen kan bestå av kirurgi för att reparera svagheten i muskulaturen och placera bråckinnehållet tillbaka inne i bukhålan.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.
I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.
En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.
Det är svårt att ge en precis medicinsk definition på "matsmältningssystem, kirurgiska tekniker" eftersom det kan syfta på en mängd olika operationstekniker och procedurer relaterade till mag-tarmkanalen. Några exempel på kirurgiska tekniker som används vid behandling av problem med matspjälkningssystemet innefattar:
1. Gastroskopi/Ösoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
2. Kolonoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera tjocktarmen och rektum.
3. Chirurgisk resektion: En del av mag-tarmkanalen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller polyper.
4. Fundoplikation: En operation där man fäster livremmens övre del runt magsäcken för att förhindra syrefattig luft (luft som inte innehåller syre) från att tränga in i matstrupen, vilket kan orsaka symptom som syrera och illamående.
5. Magnetsammandragning: En magnetisk ring fäst vid livremmens yttersta del och en annan vid tolvfingertarmen används för att dra ihop livremmen runt magsäcken, vilket kan hjälpa till att lindra symptomen av gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
6. Magbypass: En operation där man skapar en ny förbindelse mellan magsäcken och tarmen för att behandla fetma och diabetes.
7. Stentimplantation: En rörlig, metalliska tub placeras i matstrupen eller tarmen för att hålla den öppen och underlätta sväljning.
8. Hernieoperation: En operation där man reparerar en hernia (ett sönderat muskel- eller bindvävslager) i mag-tarmkanalen.
9. Analkanalrekonstruktion: En operation där man återställer normal struktur och funktion efter att analkanalen skadats, exempelvis vid cancerbehandling.
10. Tjocktarmsresektion: En del av tjocktarmen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom.
Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.
En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.
Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:
* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer
For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.
En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande".
Detta ingrepp kan vara nödvändigt av olika anledningar, till exempel vid cancer i njuren, svår skada på njuren eller vid allvarlig kronisk njursjukdom. I vissa fall kan enbart en del av njuren tas bort, ett så kallat partiell nefrektomi. Efter en nefrektomi behöver patienten i regel livslång ersättning av njurfunktionen, till exempel peritonealdialys eller hemodialys, om den kvarstående njuren inte har tillräcklig funktion för att upprätthålla kroppens balans av vätska och elektrolyter. I vissa fall kan en njurtransplantation vara ett alternativ.
"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.
Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.
'Grå starr' (latin: cataracta) är en ögonsjukdom där den naturliga linsen i ögat blir opak, vilket orsakar synförlust. Detta kan vara relaterat till åldrande, arv, skada eller andra hälsoproblem. Ofta är förlusten av skärpa och kontrast i synen de första tecknen på grå starr. Senare kan färgerna kunna upplevas mattare och det kan bli svårare att se i dimma, mörker eller vid nattetid. I allvarliga fall kan grå starr orsaka synnedsättning som är så allvarlig att den påverkar vardagsaktiviteter som att köra bil, läsa eller se televisionen. Grå starr behandlas vanligtvis med kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
'Frysta vävnadssnitt' refererar till en histopatologisk preparationsmetod där ett vävnadsprov tas och omedelbart placeras i ett lösningsmedel som fryser ner vävnaden. Det vanligaste lösningsmedlet är Tissue-Tek eller liknande, som innehåller vatten och en freeze-protective kemikalie. När vävnaden är fryst kan den skivas till tunna skivor med en kyla cryostat och placeras på ett glasslid för further staining and examination under a microscope.
Denna metod används ofta när det behövs snabba resultat, till exempel vid onkologiska diagnostiseringar där det är viktigt att snabbt fastställa om en tumör är malign eller benign. Den kan också användas för immunhistokemisk färgning och andra specialfärgningsmetoder som inte går att utföra på formellinfixerad, paraffinembedd vävnad.
Neuronavigering är en teknik inom neurokirurgi som möjliggör för kirurger att guida sig till specifika områden i hjärnan med hög precision under operationer. Tekniken bygger på att patientens MRI- eller CT-skanning integreras med en neuronavigationssystem, vilket skapar en tredimensionell modell av patientens hjärna. Under operationen används sig av detta system för att matcha patientens hjärna med den tredimensionella modellen och navigera till målområdet. Detta möjliggör för kirurgen att undvika skada på omgivande vävnad och öka precisionen under operationer som exempelvis tumöroperationer, epilepsichirurgi eller djupt bettet stimulationsbehandlingar.
Computer-assisted surgery (CAS) refers to the use of computer systems and technologies to assist and enhance surgical procedures. These systems can include a variety of tools such as:
1. Surgical navigation systems: These systems use tracking technologies, such as infrared cameras or electromagnetic sensors, to track the position of surgical instruments and provide real-time guidance to surgeons during procedures. This can help improve accuracy and reduce the risk of complications.
2. Robotic surgical systems: These systems use robotic arms to assist with surgical procedures, providing enhanced precision and control. Surgeons operate the robot using a console that provides a magnified 3D view of the surgical site.
3. Image-guided surgery systems: These systems use preoperative imaging data, such as CT or MRI scans, to create detailed 3D models of a patient's anatomy. Surgeons can then use these models to plan and guide surgical procedures, improving accuracy and reducing the risk of complications.
4. Simulation systems: These systems allow surgeons to practice procedures in a virtual environment before performing them on patients. This can help improve skills and reduce the risk of errors during actual surgeries.
Overall, computer-assisted surgery has the potential to improve patient outcomes by enhancing surgical precision, reducing complications, and improving the overall efficiency of surgical procedures.
Intraoperative awareness är ett tillstånd där en person under en operation som normalt sett skulle vara medvetslös, plötsligt upplever smärta eller andra känslor. Detta inträffar på grund av att patienten för en okänd anledning inte får tillräcklig mängd anestesimedel under operationen och därför kan bli medveten om vad som händer.
Intraoperativ awareness är ett ovanligt, men allvarligt tillstånd som kan orsaka känslor av rädsla, panik och ångest hos patienten. Det kan även leda till posttraumatiska stressymptom efter operationen. Även om detta är en sällsynt komplikation under anestesi, är det viktigt att identifiera och behandla den så snart som möjligt för att minska risken för långsiktiga skador på patientens mentala hälsa.
Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.
Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:
1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.
'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.
Den preoperativa vården kan innefatta:
1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.
Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
"Generalanestesi" är en medicinsk tillstånd som innebär att en patient under en operation eller ett ingrepp helt saknar medvetande, känsel och muskelkontroll. Det uppnås genom att ge patienten anestetiska läkemedel som verkar på centrala nervsystemet och får patienten att somna djupt. Under generalanestesi kan även andningen, hjärtverksamheten och andra kroppsliga funktioner ställas in eller regleras med hjälp av medicinsk utrustning. Patienten kommer inte ihåg något av ingreppet eftersom minnesfunktionerna är påverkade under anestesiperioden.
Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.
Postoperativ vård inkluderar ofta:
1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.
Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.
Diabeteskomplikationer är en sammanfattande beteckning för de olika sjukdomstillstånd och skador som kan uppstå till följd av långvarig diabetes. Diabeteskomplikationer kan delas in i makrovaskulära komplikationer, som berör de stora blodkärlen, och mikrovasculära komplikationer, som berör de små blodkärlen.
Makrovaskulära komplikationer innefattar bland annat kärlkramp i benen (perifera artäriskleros), hjärtinfarkt, stroke och nedsatt njurfunktion (diabetes nefropati). Dessa komplikationer kan leda till smärta, sängliggande, amputation, blindhet, nedsatt kognitiv förmåga och död.
Mikrovasculära komplikationer innefattar bland annat ögonsjukdomar (diabetes retinopati), njursjukdomar (diabetes nefropati) och nervskador (diabetes neuropati). Dessa komplikationer kan leda till blindhet, nedsatt njurfunktion och sänkt känsel- och smärtsensibilitet.
Diabeteskomplikationer kan förhindas eller fördröjas genom effektiv behandling av diabetes, blodtryck och kolesterol, rökfrihet, motion och hälsosam kosthållning. Det är viktigt att ha regelbundna kontroller och besöka läkare och specialister för att tidigt upptäcka och behandla eventuella komplikationer.
Postoperativ blödning är när en patient som har genomgått en operation får fortsatt eller nyutvecklad blödning från operationsstället efter att operationen är klar. Detta kan orsaka komplikationer såsom anemi, hypovolemi (volymbrist) och i värsta fall chock. Postoperativa blödningar kan vara omedelbart efter operationen eller upp till några dagar senare. Orsakerna kan variera från tekniska fel under operationen, blodproppar eller för högt tryck i blodkärlen. Behandlingen kan innefatta ytterligare kirurgi, transfusioner av röda blodkroppar och andra behandlingar för att stävja blödningen och hålla patientens vätske- och elektrolytbalans.
En kirurgisk sårinfektion är en infektion som uppstår i samband med ett kirurgiskt ingrepp. Den kan drabba såväl det opererade området som omgivande vävnad och uppstår vanligen inom 30 dagar efter operationen. Symptomen på en kirurgisk sårinfektion kan vara rödhet, svullnad, smärta, varme och utflöde från såret. Andra symtom kan vara feber och allmän sjukdomskänsla. Infektionen kan orsakas av olika bakterier eller andra mikroorganismer som tränger in i såret under operationen eller via blodomloppet. Behandlingen av en kirurgisk sårinfektion består ofta av antibiotika och eventuellt ytterligare kirurgiska ingrepp för att rengöra och dränera infektionen.
Intraoperativt neurofysiologiskt monitoring (IOM) är en teknik som används under kirurgiska ingrepp för att övervaka nervbanors funktion i realtid. Detta görs vanligtvis genom att spana neuronal aktivitet, såsom elektrisk signalering från hjärnan, ryggmärgen eller nerverna, medan operationen pågår. IOM används ofta under komplexa neurokirurgiska ingrepp, som exempelvis när det är ett stort risk för skada på nervbanorna under operationen. Syftet med IOM är att ge kirurgen realtidsfeedback om nervbanans funktion så att skador kan undvikas eller minimeras. Detta kan innebära att mäta sensorisk, motorisk eller autonom nervaktivitet beroende på vilken typ av operation som utförs. IOM används också ofta under ortopediska ingrepp, såsom skolioskirurgi, för att övervaka ryggmärgens funktion och minska risken för komplikationer.
Graviditetskomplikationer refererer til unormale eller farlige tilstande, som kan opstå under graviditeten og true morens sundhed eller fostrets udvikling. Disse komplikationer kan variere i alvorlighed og kan være forbundet med bestemte medicinske tilstande, livsstilsfaktorer eller genetiske faktorer. Nogle almindelige typer af graviditetskomplikationer omfatter:
1. Præeklampsi/Eklampsi: Et hypertensivt syndrom, der opstår under graviditeten og karakteriseres ved højt blodtryk og protein i urinen. I værste fald kan det udvikle sig til eklampsi med konvulsioner og muligvis koma.
2. Diabetes i graviditeten: En form for sukkersyge, der opstår under graviditeten hos kvinder, som ikke havde diabetes før graviditeten.
3. For tidlig fødsel: Fødslen af barnet før 37 uger graviditet.
4. Fejlplacering af placentan: Hvor placentan vokser inde i livmodermuskulaturen i stedet for at dække modermunden, hvilket kan medføre alvorlig blødning under graviditeten eller ved fødslen.
5. Intrauterin vækstrestriktion (IUGR): En tilstand, hvor fostret ikke vokser tilstrækkeligt i moders livmoder.
6. Infektioner: Graviditet kan øge risikoen for infektioner, herunder bakterielle og virale infektioner som f.eks. listeriose, toksoplasmose og zika-virusinfektion.
7. Præmature ruptur af membranerne (PROM): En tilstand, hvor modermunden brister før graviditeten er fuldt udviklet.
8. Blodtryksforhøjelse: Graviditet kan forårsage eller forværre blodtryksforhøjelse hos nogle kvinder.
9. Preeklampsi: En alvorlig tilstand, der rammer gravide kvinder og er karakteriseret ved pludselig opstået højt blodtryk og skader på organer som lever, nyre eller hjerne.
10. Fejlformede fostre: Graviditeten kan resultere i fostre med fysiske afvigelser, herunder kromosomale anomalier som Downs syndrom.
In the medical context, "operations" refer to surgical procedures that are performed by a trained medical professional, typically a surgeon. These procedures involve making incisions in the body to access internal organs or structures, and can range from minor ones such as removing a small growth or repairing a torn tendon, to more complex and invasive procedures like open-heart surgery or brain surgery.
The goal of an operation may be to diagnose a medical condition, repair damaged tissues or organs, remove diseased or cancerous tissue, or replace a damaged organ with a new one. The specific type of operation will depend on the nature and severity of the patient's medical condition.
Operations are typically performed in a hospital or surgical center, using specialized equipment and instruments to ensure the best possible outcome for the patient. The patient is usually given anesthesia to prevent pain during the procedure, and may require additional care and monitoring during recovery.
Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.
Parathyroidektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort bihålarnas parathyroidea körtlar. Dessa körtlar producerar ett hormon som kallas parathormon, vilket hjälper till att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet.
Denna operation utförs vanligtvis när en individ har en överfunktion i en eller flera av dessa körtlar, ett tillstånd som kallas hyperparatyreoidism. Detta kan orsaka höga nivåer av parathormon och calcium i blodet, vilket kan leda till symtom såsom trötthet, depression, ben- och muskelsmärtor, njursten och i vissa fall allvarliga komplikationer som njursvikt och försämrad kognitiv förmåga.
Det finns två typer av parathyroidektomi: delvis (subtotell) och total. Vid en delvis parathyroidektomi tar man bort en eller flera, men inte alla, körtlarna. Vid en total parathyroidektomi tar man bort alla fyra körtlarna. Efter en total parathyroidektomi kan patienten behöva livslång substitution med kalcium och vitamin D.
'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.
Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:
* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.
Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.
Transesophageal Ekokardiografi (TEE) är en specifik typ av ekokardiografi, eller ultraljudsundersökning av hjärtat. TEE skiljer sig från den vanligare formen av ekokardiografi, transtorakal ekokardiografi (TTE), genom att sonden placeras i matstrupen istället för på bröstkorgen. Detta ger en mer direkt och klar bild av hjärtats strukturer, särskilt av baksidan av mitralisklaffsen och av det övre komplexet av lungartärerna. TEE används ofta under operationer eller invasiva procedurer för att övervaka hjärtfunktionen i realtid, samt för att diagnostisera olika former av strukturella hjärtsjukdomar som endokardit, klaffproblem och blodproppar i lungartärerna.
'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.
En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.
Perioperativt omhändertagande är den medicinska vården som en patient får innan, under och efter en operation. Det inkluderar utvärdering av patients status och risker före operationen, anestesiplanering, övervakning under operationen, smärtlindring och postoperativ vård för att främja patientens snabbare återhämtning och minska komplikationer. Perioperativt omhändertagande är ett samarbete mellan olika medicinska specialiteter, inklusive kirurger, anestesiologer, sjuksköterskor och andra vårdpersonal.
Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.
En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.
Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.
Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.
Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.
I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.
"Hemostas, kirurgisk" refererar till den aktiva processen att kontrollera och stoppa blödning under eller efter ett kirurgiskt ingrepp. Det innebär att använda sig av olika tekniker och metoder för att mekaniskt stänga av blodkärlen, såsom att använda klipp, knopar, ligaturer eller elektrisk ström (elektrokauterisering), för att stoppa blodflödet.
Ibland kan läkemedel som verkar hemostatiska användas för att underlätta blodstillningen, till exempel med hjälp av trombin, absorbabla hemostatiska material eller andra hemostatiska preparat.
Således är syftet med kirurgisk hemostas att minimera blodförlusten under och efter operationer, förhindra komplikationer som blödningar och underlätta patientens återhämtning.
Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.
'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.
Medicinskt sett definieras en "sjukdom orsakad av läkares åtgärder" (engelska: iatrogenic disease) som en negativ konsekvens eller komplikation till en medicinsk behandling, diagnos- eller preventionsförfarande. Det kan handla om biverkningar till läkemedel, skador orsakade under operationer, infektioner som insjuknanden fått under vårdtillfälle eller felaktig diagnostisering och behandling.
Det är viktigt att notera att inte alla negativa utfall av medicinska åtgärder räknas som iatrogena sjukdomar, eftersom det kan finnas andra orsaker till dessa utfall. För att klassificera en sjukdom som iatrogen måste det finnas ett tydligt samband mellan läkares ingripande och den skadan eller sjukdomen som uppstått.
'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.
Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.
Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.
'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.
Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.
En 'Röntgenkontrastundersökning av gallvägarna', även känd som ett Cholangiogram, är en radiologisk undersökning där ett kontrastmedel införs i gallgångarna för att göra dem synliga på röntgenbilder. Detta gör att läkaren kan se om det finns några avvikelser eller skador i gallgångarna, som exempelvis stenar, cystor, inflammationer eller tumörer.
Under undersökningen får patienten ligga stilla på en röntgenstol medan en tunn slang leds genom munnen och ned i matstrupen till gallgångarna. Kontrastmedlet injiceras sedan genom slangen, vilket leder till att gallgångarna fylls med kontrastmedlet och blir synliga på röntgenbilderna.
Det är viktigt att patienten informerar läkaren om alla allvarliga sjukdomar, allergier eller mediciner som han eller hon tar, eftersom det kan påverka valet av kontrastmedel och hur undersökningen utförs.
'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:
1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.
En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion. Det kan användas för att behandla blodbrist (anemi), blödningar, sjukdomar som påverkar blodet och vissa arvsdefekter. Transfusionen måste matchas med mottagarens blodtyp för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsreaktioner.
Hepatektomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela levern tas bort. Det kan vara delad i olika typer baserat på hur mycket levern som tas bort, till exempel partial hepatektomi (borttagning av en del av levern) och total hepatektomi (borttagning av hela levern).
Denna procedure används ofta för att behandla levercancer eller andra sjukdomar som påverkar levern, såsom kolestatisk fibros eller cystisk fibros. I vissa fall kan en del av levern också transplanteras tillbaka i kroppen efter operationen, ett så kallat leverlobtransplantat, för att hjälpa patienten att fortfarande ha leverfunktion.
'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.
Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.
Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.
Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.
'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:
1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.
Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.
Postoperativ smärta definieras som smärta som uppstår eller förvärras i samband med kirurgiska ingrepp och varar under de efterföljande dagarna. Det kan variera i intensitet från mild till stark, beroende på typen av operation och individuella skillnader hos patienter. Postoperativ smärta kan ha negativa effekter på patientens rehabilitering, lungfunktion, sömn, humör och allmänt välbefinnande. Rätt behandling och smärtbehandling är därför viktigt för att underlätta patientens återhämtning efter operationen.
Neurokirurgi (eller neurokirurgi) är en gren inom kirurgi som fokuserar på behandling av skador, sjukdomar och andra tillstånd som rör centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Det kan handla om att operera bort tumörer, reparera blodkärl eller korrigera missbildningar i hjärnan eller ryggmärgen. Neurokirurger är specialiserade läkare som har genomgått speciell utbildning för att kunna utföra dessa komplexa operationer.
Autotransfusion är en medicinsk procedur där patientens eget blod samlas in, filtreras och recirkuleras tillbaka till patienten under eller efter en operation. Detta görs ofta för att minska behovet av donerat blod och minskar risken för transfusionsreaktioner och infektioner som kan uppstå vid användning av främmande blod. Autotransfusion kan ske under operationen genom att patientens blod samlas in från operationsplatsen, eller före operationen genom att patienten ges mediciner som ökar blodets volym och sedan drar ut ett visst målvolym blod som sedan behandlas och lagras för användning under eller efter operationen.
Spinal fusion är en kirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment i ryggraden förenas till ett kontinuerligt segment. Detta uppnås vanligtvis genom att placera en bit av benväv (bengraft) mellan de två segmenten, vilket sedan växer samman och skapar en fast länk mellan dem. Ibland används även metallimplantat som skruvar, stänger eller plattor för att hålla de fusionerade segmenten i rätt position medan benväven läker.
Den huvudsakliga orsaken till spinal fusion är att behandla smärta och instabilitet i ryggraden som orsakas av olika tillstånd, såsom degenerativa skador på diskarna (de gummartade kuddarna mellan varje ryggkotor), skleros (härdning) eller frakturer av ryggkotorna, skolios eller andra former av ryggradsförvridningar, tumörer eller infektioner.
Det är viktigt att notera att spinal fusion kan minska flexibiliteten i ryggraden och kan leda till ökad belastning på de omgivande segmenten, vilket kan orsaka nya problem över tiden. Därför bör alla andra behandlingsalternativ undersökas innan en spinal fusion rekommenderas, och den ska endast utföras av en erfaren kirurg specialiserad på ryggradskirurgi.
"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.
'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.
En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.
Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.
PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.
PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.
Lokalbedövning, även känd som lokalanestesi, är en form av smärrebedövning som används inom medicinen. Den innebär att en viss del av kroppen temporarily insensibiliseras för att undvika smärta under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Det uppnås genom att injicera ett lokalanestetiskt läkemedel i den specifika platsen, vilket blockerar nervimpulserna som skickas till hjärnan och ger upphov till smärta. Lokalbedövningen är en säker och effektiv metod för att kontrollera smärta under kortvariga procedurer eller i kombination med medvetandebehållande sedering under längre operationer.
'Sentinel node-biopsi' är en metod för att undersöka spridningen av cancer i lymfkörtlarna. Den innebär att man identifierar den (eller de) sentinellnode(r), det vill säga den (de) första lymfkörtlorna som cancerceller normalt sett sprider sig till, och tar biopsi på dem för further histologisk analys. Om sentinelnoden är cancerfri kan det vara ett tecken på att cancern ännu inte spridit sig till andra lymfkörtlor eller kroppsdelar. Metoden används ofta inom bröstcancer- och melanombehandling, men kan också användas vid andra typer av cancer.
"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.
Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.
Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.
Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision) definieras "planerat kirurgiskt ingrepp" som:
"Ingrepp som är tidsmässigt planerade och utförs under kontrollerade operationsbetingelser med anestesi. De omfattar både mindre invasiva procedurer, såsom endoskopiska ingrepp, och större operationer som exempelvis öppen hjärtkirurgi."
Således är en medicinsk definition av 'Kirurgiska ingrepp, planerade' operationer som är schemalagda och utförs under kontrollerade förhållanden med anestesi.
En anastomotisk leak är en komplikation efter kirurgi, där det sker en oönskad förbindelse (leak) mellan två sömlinor eller lumina (håligheter) som har återförenats under operationen. Detta kan inträffa till exempel efter en tarmresektion, då två ändar av tarmsystemet återansluts.
En anastomotisk leak kan leda till diverse komplikationer som infektion, inflammation och i värsta fall sepsis. Symptomen på en anastomotisk leak kan variera, men inkluderar ofta buksmärtor, feber, ökad hjärtfrekvens och tecken på peritonit (inflammation av den tunna membran som tapper tarmsystemet). Behandlingen av en anastomotisk leak kan omfatta antibiotikabehandling, dränering av eventuella abscesser och i vissa fall ytterligare kirurgi.
Fluoroscopi är en typ av medicinsk undersökningsmetod som använder lågdoser joniserande strålning för att producera realtidsbilder av rörliga strukturer och handlingar inne i kroppen. Den används ofta under andra procedurer, såsom injektioner eller operationer, för att guida verktyg och positionera implantat korrekt. Fluoroskopi kan också användas för att diagnostisera sjukdomar och skada i rörliga strukturer som ledgångar, muskler och tarmsystemet. Under en fluoroskopi-undersökning får patienten ofta placera sig under ett rörligt röntgenstrålningsskärm, medan en tekniker eller läkare manövrerar ett rörligt röntgenstrålningskälla runt patienten för att få en tydlig bild av det som undersöks.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.
"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.
I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.
Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.
I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.
Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.
En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.
It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.
"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.
Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.
Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.
Aortaabbauck i buken (abdominal aortic aneurysm (AAA)) är en utbulning (dilatation) på den del av aortan som går genom buken. Aneurysm betyder att ett blodkärls väggar blir svagare och börjar sticka ut, vilket kan leda till att kärlet brister eller spricker. Om detta händer i aortan kan det medföra livshotande inre blödningar. AAA är vanligast hos män över 65 år som röker eller har rökt, och de flesta av fallen är asymptomatiska (visar inga tecken på sjukdom). Risken för komplikationer ökar dock med större aortaabbaukar. Om en aortaabbauk upptäcks behandlas den vanligen genom kirurgi eller endovaskulär reparation (EVAR), där en stent placeras in i aortan för att stödja och stabilisera väggen.
Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.
Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
En gallblåseoperation, också känd som kirurgisk kistektomi, är ett sjukhusinläggande ingrepp där man tar bort galblåsan. Detta görs vanligtvis för att lindra smärtor eller andra besvär orsakade av gallsten eller gallvätskeinflammation (kolesterolös kista).
Det vanligaste sättet att utföra en gallblåseoperation är laparoskopisk kistektomi, där man gör små snitt i magen och använder en kamera och speciella instrument för att nå och ta bort galblåsan. Denna metod medför ofta mindre smärta, sämre ärrbildning och snabbare återhämtning jämfört med den traditionella öppna kirurgiska metoden.
Efter en gallblåseoperation kan patienten vanligtvis lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen, och de flesta återgår till sin normala aktivitet inom två veckor.
Föroläggningskomplikationer (deliver komplikationer) är problem eller biverkningar som kan uppstå under eller efter förlossningen, vilka kan vara risker för modern och/eller barnet. Dessa kan vara milda till allvarliga och kan behöva omedelbar medicinsk behandling. Exempel på vanliga föroläggningskomplikationer inkluderar:
* Blödning: Modern kan förlora för mycket blod under eller efter förlossningen, vilket kan leda till anemi eller i värsta fall livshotande skador.
* Infektion: Modern kan drabbas av infektioner i underlivet, i livmodern eller i moderkakan, som kan leda till feber, smärta och andra symtom.
* Skador på moderkakan: Vid en komplicerad förlossning kan det uppstå skador på moderkakan, vilket kan leda till blödning eller infektion.
* Barnets andningsproblem: Om barnet inte får tillräckligt med syre under förlossningen kan det utveckla andningsproblem, som kan vara livshotande.
* För tidig födsel: Om barnet föds för tidigt kan det ha lung- och hjärtproblem samt vara känsligt för infektioner.
* Skador på barnet: Under en komplicerad förlossning kan barnet drabbas av skador, till exempel på hjärnan eller nerverna.
Det är viktigt att alla gravida kvinnor får regelbunden förlossningsvård och att eventuella problem identifieras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.
Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:
* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.
Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.
Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.
'Lambåer' er ikke en medisinsk term eller begrep som jeg kjenner til. Det kan være at du har tatt feil på stavemåten, og det du egentlig vil spørre om er 'lommelegen'?
En lommelege er en type lege som tilbyr mindre ytre medisinske behandlinger, som f.eks. å sutte vevsår eller fjerne håret fra en sårflate. De fleste lommeleger har en uddannelse som praktiserende sykepleier og har gått en ekstra utdanning for å bli autorisert som lommelege.
Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt! Hvis du har ytterligere spørsmål, vennligst ikke hesiter å spørre igjen.
Indocyaningrön är ett diagnostiskt färgmedel som används vid olika medicinska undersökningar, framför allt inom oftalmologi och kardiologi. När indocyaningrönt administreras till en patient absorberas det av blodplasmabanan och fluorescerar när det exponeras för infraröd strålning. Detta gör att man kan följa dess utbredning i kroppen, vilket är användbart vid undersökningar av blodflöde, blodgenomströmning och läkemedelsfördelning.
I oftalmologi används indocyaningrönt bland annat för att undersöka retinas blodförsörjning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar som exempelvis åderbrist, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och maculadegeneration.
I kardiologi används indocyaningrönt för att undersöka hjärtats blodgenomströmning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika hjärtsjukdomar som exempelvis koronara hjärtklaffmissbildningar, angina pectoris och myokardinfarkt.
Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.
Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).
Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.
"Vätsketerapi" (fluid therapy) är inom medicinen en behandlingsform där man ger patienten vätska intravenöst (via en ven i kroppen) för att behandla eller förebygga dehydrering, elektrolytbrist eller hypovolemi (sänkning av blodvolym). Det kan också användas för att stödja circulationssystemet och andra livsviktiga organ.
Det finns olika typer av vätskor som kan användas beroende på patientens behov, inklusive kristalloider (lösningar av salt och vatten) och kolloider (större molekyler som hjälper till att hålla vätskan inne i blodkärlen). Behandlingen kan vara anpassad efter patientens specifika behov, beroende på deras tillstånd och laboratoriedata.
'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.
Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:
* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).
En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.
Mikrokirurgi är en typ av kirurgi där operationer utförs under ett operationsmikroskop med mycket hög förstoring och med specialdesignade, extremt små instrument. Mikrokirurgin används ofta inom områden som plastik- och rekonstruktiv kirurgi, ögonkirurgi och nervkirurgi. Den möjliggör att kirurgerna kan operera mycket små strukturer som blodkärl och nerver med stor precision.
Hematom är en medicinsk term som betecknar en blödning under huden eller i ett organ, där blod samlas in och bildar en massa. Orsaken kan vara trauma eller skada som får blodkärlen att bursta och blod att läcka ut. Hematomet kan variera i storlek, från små punkter till stora knölar under huden, och de kan vara små och lokala eller mer omfattande och systemiska. Symptomen på hematom kan inkludera svullnad, smärta, blåmärken och värk i området där blödningen har inträffat. I allvarliga fall kan hematomet orsaka andra komplikationer, såsom tryck på nerver eller organ, och behandlingen kan vara från avvaktande till kirurgiskt ingrepp beroende på allvarlighetsgraden.
Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).
Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:
1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.
Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.
'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.
Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.
Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.