En intervertebral disc är en skiva av vävnad som sitter mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av ett yttre skikt av tufft bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat kärnmaterial, nucleus pulposus. Intervertebral discen fungerar som en kuddning och amortisering mellan ryggkotorna, samt möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden.
The temporomandibular joint (TMJ) disc, also known as the articular disc, is a fibrocartilaginous structure located within the TMJ, which is the joint that connects the mandible (lower jaw) to the temporal bone of the skull. The disc functions to cushion and facilitate smooth movement between the bones during activities such as chewing, speaking, and yawning. It divides the joint space into two compartments and glides along with the movements of the jaw.
En rad sjukdomstillstånd som påverkar käkledens anatomiska och funtionella egenskaper. Faktorer som bidrar till tillståndens komplexitet beror på ledens förhållande till tänder och tuggande och de symtom från andra områden som har samband med smärtor i käkleden, samt svårigheterna att använda traditionell diagnostisk teknik vid käkledspatologi, då vävnad sällan tas och röntgen är otillräcklig eller ospecifik. Vanliga sjukdomstillstånd är missbildningar, fysiska skador, subluxation, luxation, artrit och tumörer.
Intervertebral Disc Displacement, även känt som discprotrusion eller diskbråck, är ett tillstånd där en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebrae) i ryggen pressar ut sig genom en svag punkt eller spricka i den yttre ringen som omger disken. Detta kan resultera i irritation och tryck på de nervrötter som passerar nära diskens yta, vilket kan orsaka smärta, kramper, stickningar eller svaghet i ryggen, benen eller armarna beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad.
Allmän benämning på fellägen.
Intervertebral Disc Degeneration (IDD) refers to the structural and functional changes that occur in the intervertebral discs of the spine due to aging, injury, or disease. These changes include loss of water content, decreased disc height, tears or fissures in the annulus fibrosus (the outer layer of the disc), and degeneration of the nucleus pulposus (the inner, gel-like portion of the disc). IDD can cause pain, stiffness, and reduced mobility in the spine, and is often associated with other spinal conditions such as herniated discs and degenerative joint disease.
En ledförbindelse mellan underkäkens ledhuvud och tinningsbenets ledutskott.
Det bakre utskottet på underkäkens ramus, bestående av två delar, den övre leddelen och den nedre kondylnacken.
Smärta i ansiktsområdet, även omfattande munnen och övergången mellan ansikte och skalle. Associerade sjukdomstillstånd inkluderar infammatoriska och tumörsjukdomar, samt nervsmärtssyndrom som utgår från trigeminusnerven, ansiktsnerven och de glossofaryngiska nerverna. Sjukdomstillstånd som har återkommande eller ihållande ansiktssmärta som främsta manifestation benämns ansiktssmärtsyndrom.
I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.
En brosktyp vars massa innehåller stora buntar av kollagen typ 1. Fiberbrosk finns typiskt i ryggradens broskskivor (diskar), blygdbenssymfysen, skenbensmeniskerna och brosk i synovialleder.
"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."
"Observatörsvariation" refererar till de skillnader i mätvärden eller observationer som uppstår när olika observatörer, ofta med olika bakgrund, erfarenhet och tolkningsperspektiv, samlar data från en patient eller ett fenomen. Det kan leda till subjektiva bedömningar och minskad precision i forsknings- eller kliniska sammanhang.
Intervertebral disc chemolysis refererar till användandet av kemiska medel för att bryta ned och eliminera skadat intervertebralt skivvävnad som orsakas av degenerativa skador eller skada. Detta kan uppnås genom att injicera specifika kemikalier, såsom proteolytiska enzymer eller andra lösningar, direkt in i den berörda discen med hjälp av minimalinvasiva tekniker. Syftet är att minska smärta och förbättra funktion genom att eliminera skadat vävnad och främja regenerering av hälsosam discvävnad.
Aggrekaner är en typ av proteoglykan, en sorts molekyl som består av ett protein-kärnsubstanser och en eller flera sackaridkedjor (sockergrupper). Aggrekaner förekommer naturligt i kroppen, framför allt i broskvävnad och bindväv. De spelar en viktig roll för vävnadens mekaniska styrka och hållfasthet genom att hjälpa till att fästa proteiner i varandra och på så sätt forma ett nätverk av kollagenfibriller. Aggrekaner har också en viktig funktion för vätskebalansen i broskvävnad, eftersom de kan binda stora mängder vatten. Dessutom bidrar de till att skydda andra celler och molekyler från mekanisk skada genom att agera som en buffertzon.
Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.
Kirurgiskt avlägsnande av en ryggradsdisk, helt eller delvis. Den vanligaste indikationen för ingreppet är diskförskjutning eller bråck. Förutom genom sedvanligt kirurgiskt ingrepp kan operationen utföras som perkutan diskektomi eller laparoskopisk diskektomi, av vilka den perkutana metoden är vanligast.
Syn. cervikalkotor; C1-C7.
I en mening kan lumbosakralregionen definieras som den lägsta delen av ryggraden, som består av de fem ländryggskotorna (lumbarvertebrae) och den sakrale regionen, inklusive de fem sammanvuxna bäckenkotorna (sacral vertebrae). Denna region utgör en övergångszon mellan ryggraden och korsbenet och stöder vikt av kroppen samt tillåter rörelse i höft- och ländryggsregionen.
'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.
Den medicinska definitionen på 'Notochord' är en ryggradsdjurs stamcellsbund som ger stöd till den embryonala ryggmärgsremsan och senare utvecklas till en del av ryggradskärnan i vuxna djur.
Ett cysteinendopeptidas från papayalatex. Det klyver företrädesvis glutamin- och asparaginsyrarester. EC 3.4.22.6.
Spinal osteophytes, also known as bone spurs, are bony projections that develop on the vertebrae in the spine due to wear and tear or degenerative changes in the joints between the vertebrae. These growths can cause stiffness, pain, and limited mobility, especially when they compress nerves or surrounding tissues. Osteophytes are a common finding in older adults and may be asymptomatic, but in some cases, they may require medical treatment or surgery to alleviate symptoms.
"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
"Bröstkotor, eller mjölkkörtlar, är en del av det kvinnliga reproduktiva systemet som producerar och sekreterar moderkaka under graviditeten och modersmjölk efter förlossningen."
Inflammation i en ryggradsdisk, vilket kan leda till diskerosion. Tills nyligen definierades diskit som en icke-bakteriell, aseptisk process (dvs en kemisk reaction). Nya studier visar dock att infektion kan vara initiatorn, men kanske inte promotorn, i de flesta fall av diskit. Diskinflammation har kunnat diagnosticeras hos patienter efter diskografi, myelografi, lumbalpunktion, paravertebralinjektion och epiduralanestesi. Diskit till följd av kemonukleolys (isynnerhet med kymopapain) beror enligt vissa på en kemisk reaktion och enligt andra på tillförsel av mikroorganismer.
Ett trådigt kollagen som förekommer främst i brosk och glaskroppens vätska. Det består av tre identiska alfa1(II)-kedjor.
Akut eller kronisk smärta i den nedre delen av ryggen som kan vara förknippad med muskel- eller ledbandssträckningar, diskbråck och andra tillstånd.
ett sjukdomstillstånd kännetecknat av smärta som strålar ut från ryggen till skinkorna och ned till benens baksidor och sidor. Ischias kan vara ett uttryck för ischiasneuropati, radikulopati (även omfattande ryggnervrötterna, L4, L5, S1 eller S2, ofta i samband med diskbråck), eller skador på hästsvansen.
Den del av ryggraden som ingår i bäckengördeln.
Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.
Myelografi är en invasiv diagnosmetod där kontrastvätska införs i ryggradskanalen för att undersöka struktur och funktion hos ryggmärgen och nervrötter på röntgenbilder.
Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.
Radikulopati är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där en eller flera nerver i ryggraden komprimeras eller skadas, ofta orsakat av en herniell disk eller annan form av spondylos (ryggskiva- eller ledbråck). Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och/eller förlorad reflex i de områden som nerverna innerverar. Radikulopatin kan vara akut eller kronisk och kan påverka både översta (cervicala), mellersta (torakala) och nedre (lumbala) ryggraden, även om det är vanligast i nacken och ländryggen.
Ett trådbundet kollagen som vanligtvis är korslänkat till kollagen typ II-trådar. Det är en heterotrimer innehållande alfa1(IX)-, alfa2(IX)- och alfa3(IX)-enheter.
Heteropolysackarider som innehåller en N-acetylerad hexosamin i en typisk, upprepad disackaridenhet. I upprepningarna i strukturen hos varje disackarid ingår omväxlande 1,4- och 1,3-bindningar bestående antingen av N-acetylglukosamin eller N-acetylgalaktosamin.
Skolios är en lateral (sidlig) böjning och rotation av ryggkotor (vertebror) i ryggraden, vilket resulterar i en S- eller C-formad krökning av ryggen.
En död kropp, vanligtvis en människokropp.
Förskjutning framåt av en ryggkota i förhållande till en angränsande.
Perkutant avlägsnande av bråckbildande eller förskjuten ryggradsdisk genom ett posterolateralt kirurgiskt ingrepp, varvid inget intrång i ryggradskanalen görs. Perkutan nukleotomi beskrevs först av Hijikata i Japan år 1975. 1985 introducerade Onik automatiserad perkutan nukleotomi, en perkutan aspiration av nucleus pulposus (broskmellanskivans mjuka del). Operationen utförs med lokalbedövning, varvid såväl det kirurgiska ingreppet som vårdtiden begränsas, och ofta under öppenvårdförhållanden. Metoden tycks vara ett väl accepterat alternativ till vanlig kirurgisk diskektomi och kymopapainnukleolys.
Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).
En ryggradsförträngning är ett tillstånd där en eller flera intervertebrala skivor i ryggraden degenererar, förtjockas eller skadas, vilket orsakar kompression och skada på de omkringliggande nervrötterna eller ryggmärgen.
Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
Total Disc Replacement (TDR) är en metod för att behandla smärta och funktionsnedsättning i ryggraden orsakad av skadade intervertebrala skivor i ryggkotorna. TDR innebär att man ersätter den skadade skivan med en konstgjord protes, som är konstruerad för att efterlikna den normalt förekommande rörelsen och funktionen hos en frisk intervertebral disk. Protesen består vanligtvis av två metallplattor, en övre och en undre, som är fästade vid de överliggande och underliggande ryggkotorna, samt en gummi-liknande kärna emellan dem för att möjliggöra flexion och extension. TDR utförs vanligtvis genom en kirurgisk operation och kan vara ett alternativ till fusion av ryggkotorna vid vissa typer av diskoskleros eller diskushernier.
The spinal canal, also known as the vertebral canal, is a channel within the vertebral column that contains and protects the spinal cord. It is formed by the vertebral bodies and intervertebral discs anteriorly, and the laminae and spinous processes posteriorly. The spinal canal provides a stable and protective environment for the spinal cord, allowing for the transmission of nerve impulses between the brain and the rest of the body.
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
Akut eller kronisk smärta i någon del av ryggen.
Polyradikulopathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera (poly) rotsystem (radikuler) i ryggmärgen är drabbade. Detta leder till att nervrötterna i flera olika nivåer av ryggraden påverkas, vilket kan orsaka diverse neurologiska symtom som känselbortfall, muskelsvaghet och smärtor i extremiteterna. Polyradikulopati kan ha olika orsaker, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller tumörer.
Kirurgiskt ingrepp för att minska på trycket i en kroppshålighet eller kroppsdel.
Ryggradsskador, eller ryggmärgsskador, är skador på ryggmärgen som orsakas av olika typer av trauma, till exempel trafikolyckor, fall, våld och idrottsunfall. Skadan kan vara ofullständig eller total, beroende på om nervbanorna i ryggmärgen skadas delvis eller fullständigt. Skador på ryggmärgen kan leda till sensoriska och motoriska förluster, såsom känselbortfall, muskelsvaghet, spasticitet, smärta och sängliggande. Behandlingen av ryggradsskador kan innefatta kirurgi, mediciner, rehabilitering och assistiva enheter för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig och leva så autonomt som möjligt.
Broskbildande polymorfa celler.
Biglycan är ett små molekylärt proteoglykan som uttrycks i många olika typer av vävnader, inklusive brosk, ben, skelettmuskulatur och hjärta. Det består av en kort peptidkedja som är kovalent bundet till en glycosaminoglykan-kedja, oftast chondroitinsulfat eller dermatan sulfat. Biglycan spelar en viktig roll i diverse biologiska processer såsom cellextracellulär signalering, celladhesion och kollagens fibrillogenes. Varianter av biglycans gen har associerats med vissa sjukdomstillstånd, till exempel skelettrelaterade sjukdomar och fibrotiska tillstånd.
Blanka, flexibla band av fibrig vävnad som förbinder skelettbenens ledändar. De är böjliga, starka och icke utdragbara.
Prokollagen N-endopeptidase, också känd som PNEL eller NEPN (N-terminala prokollagen endopeptidase), är ett enzym som tillhör metalloproteinaser-familjen och deltar i nedbrytningen av prokollagen till kolagen. Detta enzym klipper specifikt peptidbindningar nära N-terminalen på prokollagenmolekyler under den extracellulära matrisens bildningsprocess, känd som fibrillogenes. Denna aktivitet är väsentlig för att forma korrekt strukturerad kolagenfiber och reglera kolagennivåer i kroppen. Dysfunktion eller överaktivitet av PNEL har visats vara relaterat till flera patologiska tillstånd, inklusive fibrotiska sjukdomar och tumörväxt.
"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."
En medicinsk definition av 'ryggkotsinflammation' (osteoarthritis interapophysalis, facet joint osteoarthritis) är en degenerativ ledsjukdom som drabbar de små ryggradsfacettlederna i ryggen, vilket orsakar smärta, stelhet och ibland svällning.
Invändiga anordningar för att vid läkning av benbrott hålla brottytorna/brottdelarna i rätt läge. Genom att tillämpa principer för biomedicinsk teknik kan kirurgen sätta in metallplåtar, spikar, skenor osv för att korrigera skelettdefekter.
Tartrazin är ett syntetiskt gulfärgat azofärgämne som används som livsmedelsfärgämne och har E-nummer E102. Det förekommer bland annat i godis, drycker, konserverade frukter och grönsaker samt läkemedel. Vissa studier har kopplat tartrazin till hyperaktivitet hos vissa barn, men det finns inte fullständiga vetenskapliga belägg för detta samband.
En sulfaterad mukopolysackarid som ursprungligen isolerades från hornhinnevävnad hos nötkreatur. Två typer är kända. Typ 1, som huvudsakligen påträffas i hornhinnan, innehåller D-galaktos och D-glukosamin-6-O-sulfat som repetitativ enhet. Typ 2, som förekommer i skelettvävnad, innehåller D-galaktos och D-galaktosamin-6-O-sulfat som repetitativ enhet.
Framåtriktad konkavitet i ländryggens och halsryggens kurvatur, sett från sidan, vilket ger en kraftig framåtböjning av ryggraden, s k svankrygg. Hit räknas inte lordos vid vanlig parningsställning hos vissa djur.
I medicinsk kontext, refererar "svans" vanligtvis till coccyx, även känd som lilltå eller stjärtbenet. Detta är den nedre, triangulära delen av ryggraden som består av en till fem sammanvuxna ryggkotor och hittas hos de flesta däggdjur, inklusive människan. Även om svansen hos många djur har en funktionell roll i balans och rörelse, är coccyx hos människor oftast stillasittande och utgör endast ett mindre antal muskler och ligament. I vissa fall kan coccyx skada eller dislokera, vilket kan orsaka smärta eller obekvämlighet.
SOX9 är ett transkriptionellt faktorprotein som binder till DNA och reglerar genuttrycket av målgener relaterade till utvecklingen av bland annat skelett, hjärta, lungor och reproduktiva system hos däggdjur.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Leden mellan ytorna på det nedre och det övre ledutskottet hos angränsande kotor.
"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."
Sjukdomar hos tamhund (Canis familiaris). Hit hör inte sjukdomar hos vilda hundar, vargar, rävar eller andra Canidae, för vilka indexeringstermen Carnivora används.
En onormalt ökad konvex form på bröstryggraden, sett från sidan.
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
Keratin-8 är ett cytoplasmtiskt protein som uttrycks i epitelceller, särskilt i simplekubiska epitheliers och kolonens enterocyters cytoplasma. Det är en komponent av de intermediära filamenten i cytoskelettet och hjälper till att ge cellerna struktur och integritet. Keratin-8 kan också spela en roll i celldefens och skydda mot toxiska substanser genom att bilda aggregat med dem.
Spondylolysis är en medicinsk term som refererar till en brytning eller fraktur i den pars interarticularis-delen av en vertebralbåge (en del av bäckenet) i ryggraden. Detta orsakas ofta av repetitiv spänning eller belastning på ryggen, särskilt hos idrottare som utövar sport som innefattar stora mängder böj, rätning och rotation av ryggen, såsom simning, gymnastik och amerikansk fotboll. Spondylolys är vanligare i ländryggen (ländkotorna) och kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta beroende på graden av skada och om det föreligger en spondylolistesis, vilket innebär att den skadade vertebran har glidit framåt över den underliggande vertebran.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Utrymmet mellan den hårda hinnan (dura mater) och ryggkanalens väggar.
"Proteaser und implantat är två olika typer av medically inserted or surgically placed devices, where proteaser är en grupp enzymer som bryter ner proteiner i kroppen, medan ett implantat är en främmande substans eller enhet som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta eller stödja en struktur eller funktion."
Spinal osteophytes, also known as bone spurs, are bony projections that develop on the vertebrae in the spine due to wear and tear or degenerative changes in the joints between the vertebrae. These growths can cause stiffness, pain, and limited mobility, especially when they compress nerves or surrounding tissues. Osteophytes are a common finding in older adults and may be asymptomatic, but in some cases, they may require medical treatment or surgery to alleviate symptoms.
"Ryggmärgskompression" refererar till en tillstånd där strukturer runt ryggmärgen trycker på den, orsakande neurologiska symptom som svaghet, smärta, kvalitetssänkning eller sensorisk förlust i extremiteter.
Spinala nervrötter, eller spinalnervrotorner, är de nerveslutna ledningar som utgår från ryggraden (spinal cord) och innerverar kroppens muskler, hud och andra vävnader med sensorisk och motorisk information.
Struphuvudets nio broskdelar, omfattande ringbrosket (krikoidalbrosket), sköldbrosket, struplocket och de parvisa kannbrosken, hornbrosken och kilformade brosken.
"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
'Ryggartros' (osteoarthritis) är en typ av artros som drabbar ryggradens ledknutpunkter, karakteriserad av nedbrytning och förslitning av ledkapsel, brosk och benvävnad, vilket kan orsaka smärta, stelhet och funktionsnedsättning i ryggen.
Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.
"Sträckbehandling, eller stretching, är en aktiv rörelseövning där muskeln sträcks till dess maximala längd för att förbättra flexibiliteten, minska risken för skada och lindra spänningar i musklerna."
En röntgenundersökning är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder små mängder radiation för att producera detaljerade bilder av inre strukturer i kroppen, såsom ben, lungor och tänder.
The cellular microenvironment refers to the unique local environment surrounding individual cells in a tissue or organ, which includes neighboring cells, extracellular matrix (ECM), soluble factors, and physical conditions. This microenvironment plays a crucial role in regulating cell behavior, function, survival, and communication, by providing structural support, biochemical signals, and mechanical cues. The cellular microenvironment is dynamically regulated during development, tissue repair, and disease progression, influencing processes such as cell differentiation, proliferation, migration, and apoptosis.
Kalciumsalt av difosforsyra. Ett oorganiskt pyrofosfat som påverkar kalciummetabolismen hos däggdjur. Störningar i omsättningen förekommer vid vissa sjukdomar hos människa, särskilt hypofosfatasi och pseudogikt.
I en enkel mening kan 'protesimplantation' definieras som en medicinsk procedur där en konstgjord (konstruerad) protes utplaceras och fästes i kroppen för att ersätta eller stödja en defekt, skadad eller saknad del av kroppen. Detta kan gälla olika slags proteser såsom öronsnäckproteser, linsproteser, knä- eller höftproteser och så vidare. Protesimplantationen utförs vanligtvis under operation och syftet är att förbättra patientens funktion, rörelsefrihet och livskvalitet.
Ett icke-fibröst kollagen som huvudsakligen påträffas i slutligt differentierade hypertrofa kondrocyter. Det är en homotrimer bestående av tre identiska alfa1(X)-enheter.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Hyaline degeneration, eller hyalinisering, är ett histopatologiskt fynd som innebär att kollagenfibriller i extracellulära matrix ersätts av amorfa, eosinofila hyalinsubstans. Detta kan ses vid olika patologiska tillstånd, såsom nefropati, ateroskleros och inflammation.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
Den vanligaste formen av trådigt kollagen. Det är den huvudsakliga beståndsdelen av ben- och hudvävnad och utgörs av en heterotrimer av två alfa1(I)-kedjor och en alfa2(I)-kedja.
Cell transplantation refererar till en medicinsk behandlingsmetod där celler tas från en donator och placeras i mottagarens kropp med syfte att behandla eller bota en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Detta kan involvera transplantation av olika typer av celler, till exempel stamceller, leverceller eller betaceller, beroende på vilket syfte behandlingen har. Cell transplantation används idag inom flera områden inom medicinen, bland annat vid behandling av lever- och njursjukdomar, diabetes och neurologiska sjukdomar.
Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.
"Tillväxtdifferentieringsfaktor 5 (GDF5) är ett protein som tillhör TGF-β superfamiljen och spelar en viktig roll i skelett- och ledutveckling genom att reglera cellproliferation, differentiering och apoptos."
Decorin är ett proteoglykan som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll inom bindväv och kollagenstrukturer. Det består av en protein-kärna som är kovalent bundet till en glycosaminoglykan, vanligtvis chondroitinsulfat eller dermatan sulfat. Decorin har förmåga att binda till olika typer av kolagen och hjälper till att organisera dessa fibriller korrekt, vilket är viktigt för mekanisk stabilitet och funktion i vävnader som brosk, hud och blodkärl. Decorin har också potentialen att interagera med tillväxtfaktorer och cytokiner, vilket kan modulera cellsignalering och inflammation.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

En intervertebral disc (mellanhalskota) är en typ av kushformad struktur som sitter mellan varje ryggradsben (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av två delar: en fuktig, geléaktig kärna inuti (nucleus pulposus) och en yttre ring av stödjande bindväv (annulus fibrosus). Disken fungerar som en amortisering mellan varje ryggradsben, för att dämpa stötar och minimera slitage på de närliggande benen. Den tillåter också flexibilitet i ryggen genom att möjliggöra rörelse mellan varje segment av ryggraden.

Temporomandibular Joint Disc, också känt som TMJ-disc eller munspegeldiskus, är en halvmånformad skiva av bindväv som separerar två ledpannor i temporomandibulärt led (TMJ), den led som möjliggör rörelser för käken.

Disken fungerar som en buffert och amorterar stötar när käken öppnas och stängs, samt glider fram och tillbaka över ledhuvudet under olika rörelser av käken såsom gapning, skratt, tuggning och pratande. Den hjälper också att fördela trycket på leden när du tuggar mat. I vissa fall kan TMJ-disken bli skadad eller rubbats från sin normala position, vilket kan orsaka smärtor, svullnad och andra symtom relaterade till temporomandibular dysfunktion (TMD).

Käkledssjukdomar (temporomandibular disorders, TMD) är en samling kliniska symptomer och tecken som beror på problem med strukturer i eller runt käkleden, som sitter framför örat och förbinder tinningen med underkäken. Käkleden består av skelett, muskler, bindväv och ledkapsel. TMD kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive trauma, stress, abnormal bett, artrit eller annan ledsjukdom.

Symptomen på käkledssjukdomar kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta:

* Smärta i ansiktet, speciellt kring örat, tinningarna, kinderna eller käken
* Knakande eller skvattrande ljud när man öppnar eller stänger munnen
* Besvär vid att öppna munnen fullt ut
* Ömmande muskler i ansiktet, speciellt efter att ha sovit
* Huvudvärk, särskilt kring tinningarna och pannan
* Smärta eller spänning i nacken och skuldrorna
* Öronfullhet eller yrsel
* Ömmande tänder utan synliga orsaker

Om du tror att du har en käkledssjukdom bör du söka vård av en tandläkare, käkkirurg eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet av att behandla TMD. Behandlingen kan innebära vila och värmebehandling, smärtstillande läkemedel, slappande av musklerna med hjälp av massage eller elektrisk stimulans, användning av en skyddande skena som håller tänderna isär när du sover och i vissa fall kirurgi.

Intervertebral disc displacement, även känt som "slipped disc" eller "herniated disc", är en medicinsk term som refererar till när en del av den mjuka, skivformade strukturen (disken) mellan två ryggradsben (vertebror) i ryggen skadas eller skjuts ut genom en svaghet eller spricka i dess yttre kapsel. Den skadade disken kan pressa på de omkringliggande nerverna och orsaka smärta, kramper, stickningar eller domningar i armar eller ben, beroende på vilken del av ryggraden som är drabbad. Det finns olika grader av diskusprolaps, från en liten bulas (buckla) i disken till en fullständig herniation där disken sticker ut genom kapseln. Orsaken till en intervertebral disc displacement kan vara degenerativa förändringar, skada eller överansträngning av ryggen.

En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.

Intervertebral Disc Degeneration (IDD) är en naturlig åldersrelaterad förändring som sker i de mjuka skivarna (intervertebrala diskar) mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden. Disken består av ett yttre skikt av tuffare bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat skikt, nucleus pulposus.

IDD innebär en nedbrytning av dessa skikten, vilket kan leda till smärta, stelhet och sämre rörlighet i ryggen. Denna process kan påverka disken mekaniska egenskaper, som exempelvis förmågan att absorbera stötar och utsätta ryggkotorna för ökat slitage. IDD kan också orsaka andra åkommor såsom bandscheibssjukan (disc herniation) eller led Degenerativa skador.

Värt att notera är att IDD inte alltid orsakar symtom och det finns många individer som har en viss grad av degenerering utan att uppleva några besvär alls. Även om ålder är den största riskfaktorn för IDD, kan faktorer såsom övervikt, rökning, brist på motion och olyckor också bidra till dess utveckling.

'Käkled' refererar till den lägre leden i ansiktsskelettet som förbinder underkäken (mandibulan) med tinningbenet (temporale). Denna led består av två delar: en konkav del på tinningbenet, glenoid fossa, och en konvex del på undersidan av underkäken, condylus mandibulae. Käkleden är en kondylär led, vilket innebär att den består av en rund, rörlig del (condylus) som rör sig i en grop eller fossa (glenoid fossa).

Käkledens främsta funktion är att möjliggöra öppning och stängning av munnen, samt sidväxling av underkäken. Dessa rörelser är viktiga för aktiviteter som äta, tala och andas.

"Mandibular condyle" refererar till den del av tinbenet (mandibulan) som articulariserar med temporalbenet i käken och bildar tinbensleden. Det består av en huvudyta, en hals och en process som är belägen i den bakre överkanten av underkäken. Mandibular condyle är viktigt för öppning och stängning av munnen samt för laterala rörelser av käken.

'Ansiktssmärta' kan definieras som obehag eller smärta i ansiktsregionen. Det kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom nervskador, infektioner, cancer, migrän eller klusterhuvudvärk. Smärtan kan variera i intensitet från mild till svår och kan kännas som stickningar, brännande, tryck eller smärta vid beröring. I vissa fall kan ansiktssmärtan också vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom stroke, och det är därför viktigt att undersökas av en läkare om man upplever plötslig eller intensiv ansiktssmärta.

I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.

I'm happy to help you with a medical definition of "fibrocartilage" in English, which is the term you likely meant to ask about. Fibrocartilage is a type of connective tissue that contains both collagen fibers and cartilaginous matrix. It is characterized by its firmness and flexibility and can be found in various parts of the body where strong, flexible support is required. Examples include the intervertebral discs in the spine, the menisci in the knee joint, and the labrum in the shoulder and hip joints.

Ryggradssjukdomar, även kända som muskuloskeletala sjukdomar, är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar ryggraden och relaterade strukturer, inklusive ben, muskler, ligament, nerver och grå substans. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan variera i allvarlighet från milda till livshotande. Några exempel på ryggradssjukdomar inkluderar:

1. Osteoartrit: En degenerativ ledsjukdom som orsakas av slitage och åldrande, ofta drabbar stora leder som knä och höft, men kan också påverka ryggraden.
2. Skleros: En kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i hjärnan och ryggmärgen.
3. Interkostal neuralgi: Irriterande eller skadade nerver mellan revbenen kan orsaka smärta, särskilt vid djup andning eller hosta.
4. Ryggradsförstoring: En ökning i ryggradens höjd som orsakas av osteofyter (knölar) på vertebrala kropparna.
5. Skolios: En abnormal böjning eller krökning av ryggraden, ofta under uppväxten och kan vara associerad med muskuloskeletala tillstånd som cerebral pares eller muskeldystrofi.
6. Osteoporos: En benvävnads sjukdom karaktäriserad av låg benmassa och försämrad mikroarkitektur, vilket ökar risken för frakturer.
7. Ryggradsförlamning: Total eller partiell förlust av rörelseförmåga i kroppen på grund av skada till ryggmärgen.
8. Spinal stenos: En smalnad av ryggradens kanaler som orsakar tryck på nerverna och kan leda till smärta, svaghet eller känselbortfall i armar och ben.
9. Reklamsjuka: Små fragment av diskmaterial som pressas ut från en skadad intervertebral disk och orsakar irritation eller kompression av nerverna.
10. Cervikogen kronisk smärta: Kronisk smärta i nacken och halsen som orsakas av degenerativa förändringar i ryggraden.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Ryggraden, även känd som ryggkotpelaren eller vertebralpelaren, är den centrala strukturen i ryggradsdjurs (däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar) axialskelett. Den består av en serie av benartade strukturer som kallas ryggkotor, som är sammanlänkade med diskar av broskvävnad. Ryggkotorna skyddar ryggradens nervtrådar och hjälper till att stödja huvudet och kroppen samt möjliggör rörelse i ryggraden. Den övre delen av ryggraden, kallad halsryggen, innehåller de sju översta ryggkotorna som är involverade i att stödja huvudet.

I medicinen refererar observatörsvariation (observer variation) till det fenomen då olika observatörer (t.ex. läkare, sjuksköterskor eller forskare) bedömer, mäter eller rapporterar olika aspekter av en patients tillstånd på olika sätt. Detta kan bero på subjektiva faktorer som observerarnas erfarenhet, träning, förväntningar och tolkningssätt, men även på objektiva faktorer som bristfällig standardisering av metoderna eller mätinstrumenten. Observatörsvariation kan påverka diagnoser, behandlingsbeslut och forskningsresultat, och är därför en viktig aspekt att ta hänsyn till i klinisk praktik och forskning.

Intervertebral disc chemolysis är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av kemiska medel för att bryta ned eller på annat sätt påverka intervertebrala skivor, de rörliga lederna mellan varje ryggkota i ryggraden. Detta kan användas som en metod för att behandla smärta och funktionsnedsättning orsakad av skadade eller degenerativa diskar.

Chemolys är en process där kemiska ämnen används för att bryta ned eller på annat sätt påverka biologiskt material, i det här fallet intervertebrala skivor. Det finns olika kemiska substanser som kan användas för denna typ av behandling, inklusive proteolytiska enzymer och oxidativa agenter.

Det är viktigt att notera att användning av intervertebral disc chemolysis fortfarande är under forskning och inte är en etablerad behandlingsmetod i klinisk praktik. Dess potentiala fördelar och risker måste fortfarande utvärderas ytterligare innan den kan bli en accepterad behandling för diskrelaterad smärta och funktionsnedsättning.

Aggrekaner är en typ av proteoglykan som är närvarande i större delen av extracellulära matrisen, särskilt i broskvävnad. De består av en central kolv, som är gjord upp av ett proteinaggregat, och en eller flera glykosaminglykan-sidokedjor som sitter fast på kolven. Aggrekaner spelar en viktig roll i broskets mekaniska styrka och förmåga att hålla fukt. De bidrar också till att reglera diffusionen av molekyler inom broskvävnaden.

"Tryckhållfasthet" (eng. "pressure resistance") är ett mått på en materials förmåga att motstå deformation under tryck. Det definieras ofta som det maximala trycket som kan appliceras på ett material innan det permanent deformeras eller går sönder. Tryckhållfastheten mäts vanligen i enheter som pascal (Pa), psi (pound-force per square inch) eller bar (100 000 Pa). Det är ett viktigt begrepp inom materialvetenskap och används ofta vid konstruktion av komponenter som utsätts för höga tryck, till exempel i rörledningar, hydrauliska system och trycksensorer.

"Diskektomi" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela en intervertebral disk tas bort. Denna typ av operation utförs vanligtvis för att lindra smärta eller andra symtom orsakade av ett tryck på nervrötter i ryggmärgen, som kan uppstå till följd av en skadad disk.

I en diskotomi kan både kärnan (nucleus pulposus) och yttre lagret (annulus fibrosus) av disken tas bort. Detta görs ofta när konservativa behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga för att lindra smärtan eller förbättra funktionen hos patienten.

Det är viktigt att notera att det finns också en annan typ av operation som kallas microdiskektomi, där man använder ett mikroskop för att underlätta operationen och minska skadan på omgivande vävnader. Microdiskektomi är ofta mindre invasiv än en traditionell diskektomi.

En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.

Lumbosacral regionen refererer til den del af ryggraden (columna vertebralis) som består af de fem nederste lænd i lændestammen (lumbalregionen) og den øverste del af korsbenet (sakrum). Dette er en overgangszone mellem rygens mobile segment og det relative fasta bækken, hvor mange vigtige musculøse, ledbåndslige og nervemæssige strukturer findes. Lumbosacral regionen er specielt vigtig, fordi den indeholder de fem nederste lænd, der bærer det meste af kroppens vægt og tillader bevægelse i ryggraden. Desuden udspringer store pyramidale nervesystemets store motoriske nervebaner til benene fra denne region.

"Viktbärande" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva den totala belastningen eller stressen som placeras på skelettet och lederna, vanligtvis i samband med viktfördelning. Denna belastning kan orsaka smärta eller ökad slitage över tid, särskilt i leder som bär stort av vikten, såsom knä- och höftleder. Faktorer som kan påverka viktbärandet inkluderar kroppsvikt, muskelstyrka, balans, hållning och rörelsemönster.

Ett exempel på en medicinsk definition är: "Viktbärande är den totala kraften eller belastningen som utövas på bäckenet, ländryggen och de underliggande lederna och strukturerna. Denna belastning beror på kroppsvikt, muskelstyrka, balans och rörelsemönster." (Kendall, McCreary, & Provance, 2019)

Notokord är ett embryologiskt strukturelement hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det utgör en flexibel, cylindrisk, sklerotom-liknande ryggmärgsstam som löper längs med ryggraden och ger stöd till den tidiga ryggradens utveckling. Notokordet är beläget under neuralplattan och hjälper till att forma ryggraden genom att sekretiera ett protein som kallas typ II collagen. Senare under fostertiden blir notokordet gradvis omgivet av vertebrala kroppar, vilka utvecklas från den omkringliggande mesodermen. I slutändan blir de flesta delarna av notokordet ersatta av ryggmärgsmärgen och benmärgen, men en liten rest kan förbli som notochordal celler i disken mellan varje ryggradsförbening (intervertebralt skiva) hos vuxna. Dessa celler har visat sig spela en roll i diskgenerativ sjukdom och åldersrelaterad ryggsmärta.

Kymopapain är ett enzym som utvinns från fruktkroppen av papayaträdets (Carica papaya) skott. Det har använts inom vissa medicinska sammanhang, särskilt ortopedisk medicin, som en antiinflammatorisk och smärtlevande behandling vid behandling av diskbråck i ryggen. Kymopapain fungerar genom att bryta ned proteiner i svullnad och inflammation, vilket kan hjälpa att lindra smärta och förbättra rörelsefriheten.

Även om kymopapain har visat sig vara effektivt vid behandling av diskbråck i vissa studier, används det inte så ofta idag på grund av möjliga biverkningar och risker, inklusive allvarlig allergisk reaktion (anafylaxi) och skada på nervceller. Det är också svårt att kontrollera doseringen och verkan av kymopapain, eftersom det kan variera mellan olika individer och batchar av extrakt.

I allmänhet bör användning av kymopapain endast ske under övervakning av en läkare eller annan medicinsk specialist, och patienten ska informeras om möjliga risker och fördelar innan behandlingen påbörjas.

Spinal osteophytes, även kända som benskantutväxter eller knölar på ryggraden, är små benvälskar som bildas som en reaktion på degenerativa förändringar i ryggradens ledpannor. De uppstår ofta vid artros i ryggraden och kan orsaka smärtor, stelhet och andra symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är. I vissa fall kan osteophytes pressa ner på nervrötter eller komprimeras i ryggmärgen, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga muskler, känselbortfall och smärta i armar och ben. Behandlingen av spinal osteophytes kan innefatta mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.

"Diskitis" är en medicinsk term som refererar till inflammation i en intervertebral disk, det rör sig om den mjuka skivan mellan två ryggradsben (vertebrae). Detta kan orsaka smärta, stelhet och ibland feber. Diskit kan uppstå som en komplikation till en bakterieinfektion som sprider sig från blodet eller från en närliggande struktur, såsom en skada på ryggraden eller en kirurgisk procedur. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera blodprover och göra avbildningstester som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av antibiotika och vila för att minska inflammationen och bekämpa infektionen. I allvarliga fall kan kirurgi behövas för att dränera infektionen eller stabilisera ryggraden.

Kollagen typ II är ett slags kollagen som är specifikt för broskvävnad och bindväv i lederna. Det utgör en viktig del av den extracellulära matrisen i dessa vävnader och ger stöd, struktur och integritet till dem. Kollagen typ II är också en viktig komponent i hyalint brosk, som täcker slutledsliggande ytor och hjälper till att minska friktionen mellan lederna. Mutationer i generna som kodar för kollagen typ II kan leda till sjukdomar såsom osteoartrit och andra brosksjukdomar.

"Ländryggssmärta" är ett vanligt medicinskt begrepp som oftast refererar till smärta i ländregionen, specifikt mellan den nedre delen av ryggkotorna (ländkota) och höftbenet. Smärtan kan vara konstant eller komma och gå, och kan vara kopplad till rörelser som böjning, rotation eller extension av ryggraden. Ländryggssmärta kan ha många olika orsaker, inklusive muskulära spänningar, skador på bäckenet eller ländkota, diskbråck, åldrande, övervikt och andra sjukdomar som exempelvis cancer. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever långvarig eller kronisk ländryggssmärta för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Ischias, även känt som isciascirad nervskada, är en neurologisk störning som orsakas av skada eller irritation på den långa ryggradsnerven (ischiaskanalen) som löper från nedre delen av ryggen och kontrollerar muskler och känsel i benet. Det vanligaste orsaken till ischias är en herniation eller utbuktning av en intervertebral disk i ryggraden, vilket pressar på nervroten. Andra orsaker kan vara stenoser (nedsatt rum för nerver i ryggmärgen), tumörer, infektioner eller trauma. Symptomen på ischias innefattar stark smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och reflexförlust i ett eller båda benen. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurografi och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta medicinsk behandling, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller steroider och i vissa fall kirurgi.

'Korsben' er en betegnelse for en type skade på benet, hvor begge benes underarmsknogler (ofte kaldt 'skinneben') er brutt i et eller flere steder. Dette skaber ofte en formation som minder om et kors, derfor navnet 'korsben'. Denne type skade kan forekomme ved alvorlige ulykker, fx bil- eller arbejdsulykker, og kan medføre varierende grad af funktionsnedsættelse i benet. Behandlingen kan inkludere operation, stabilisering med ekstern fastsætning, fysio- og ergoterapi samt smertestillende behandling.

Spinal fusion är en kirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment i ryggraden förenas till ett kontinuerligt segment. Detta uppnås vanligtvis genom att placera en bit av benväv (bengraft) mellan de två segmenten, vilket sedan växer samman och skapar en fast länk mellan dem. Ibland används även metallimplantat som skruvar, stänger eller plattor för att hålla de fusionerade segmenten i rätt position medan benväven läker.

Den huvudsakliga orsaken till spinal fusion är att behandla smärta och instabilitet i ryggraden som orsakas av olika tillstånd, såsom degenerativa skador på diskarna (de gummartade kuddarna mellan varje ryggkotor), skleros (härdning) eller frakturer av ryggkotorna, skolios eller andra former av ryggradsförvridningar, tumörer eller infektioner.

Det är viktigt att notera att spinal fusion kan minska flexibiliteten i ryggraden och kan leda till ökad belastning på de omgivande segmenten, vilket kan orsaka nya problem över tiden. Därför bör alla andra behandlingsalternativ undersökas innan en spinal fusion rekommenderas, och den ska endast utföras av en erfaren kirurg specialiserad på ryggradskirurgi.

Myelografi är en diagnostisk radiologisk undersökning där kontrastvätska införs i ryggradskanalen (spinalt kana) för att få klarare bilder på hjärnhinnan (dura mater), nervrötter och ryggmärgens struktur. Det görs vanligen med hjälp av en liten kateter som införs i ryggradskanalen via en smal tunnbindel, så kallad lumbarpunktion.

Under myelografi får patienten ofta ligga på en speciell undersökningsbord med ett sluttande plan för att hjälpa kontrastvätskan att sprida sig jämnt inom ryggradskanalen. Sedvanligen tas flera röntgenbilder efteråt i olika positioner för att studera rörelserelationerna mellan ryggmärgen och den omgivande strukturen.

Myelografi används ofta när andra icke-invasiva undersökningar inte gett tillräckligt mycket information eller är osäkra, för att hjälpa till att fastställa diagnoser på olika tillstånd som kan påverka ryggraden och nervsystemet, såsom diskbråck, tumörer, infektioner eller annan skada.

Proteoglykaner är en typ av glykoproteiner som förekommer i extracellulära matrix (ECM) hos djur. De består av en protein-kärna som är kovalent bundet till en eller flera långa, upprepade disackaridkedjor, vanligtvis bestående av kolhydraten chondroitinsulfat eller keratansulfat. Dessa kolhydrater ger proteoglykanerna deras negativa laddning och förmåga att binda vattenmolekyler, vilket gör dem viktiga för strukturellt stöd och buffring av tryck i vävnader som brosk, hälar och blodkärl. Proteoglykaner deltar också i cellsignalering och regulering av diverse biologiska processer som tillväxtfaktorernas aktivitet och celladhesion.

Radikulopati är en medicinsk term som refererar till ett tillstånd där en eller flera nervrötter i ryggraden komprimeras, inflammeras eller skadas på något annat sätt. Detta kan orsaka smärta, krypning, domning och förlust av känsel och/eller muskelstyrka i armarna eller benen, beroende på vilka nervrötter som är drabbade. Radikulopati kan vara tillfällig eller permanent och kan orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, till exempel hernierade intervertebrala diskar (skivskador), tumörer, infektioner, degenerativa skelettsjukdomar eller trauma.

Kollagen typ IX är ett nedsatt vanligt förekommande typ av kollagen som hör till den grupp av kollagener som kallas för fibrillära mikrofibriller. Detta specifika kollagen förekommer i extracellulära matrisen, särskilt i hyalintartyden och i artropodernas extracellulära matrix. Kollagen typ IX spelar en viktig roll för att koppla samman kolllagen typ II och XI, vilket bidrar till stabiliteten hos kollagenfibrillerna. Mutationer i genen som kodar för kollagen typ IX kan leda till olika arftagande skelettsjukdomar, såsom Sticklers syndrom och Marshall syndrom.

Glykosaminoglykaner (GAG) är en typ av komplexa kolhydrater, även kända som proteoglykaner, som finns i djurs kroppar. De består av långa, repeaterande sockerkedjor som sitter kovalent bundna till ett proteinbakgrundsmolekyl.

GAG-kedjorna är negativt ladade och kan binda stora mängder vatten, vilket gör att de hjälper till att ge vävnader deras struktur och förmåga att hålla fuktighet. De finns i hög koncentration i brosk, blodkärl, hud, lever, lungor och andra vävnader.

Det finns fem huvudtyper av GAG: chondroitinsulfat, dermatan sulfat, heparan sulfat, heparin och keratan sulfat. Varje typ har en unik sockersekvens som ger dem specifika biologiska aktiviteter och funktioner i kroppen.

GAG-er är viktiga för många cellulära processer, inklusive cellytiska signalering, celladhesion, migration och differentiering. Dysfunktion eller abnormaliteter i GAG-metabolismen kan leda till olika sjukdomar, såsom osteoartrit, Marfan syndrom och Ehlers-Danlos syndrom.

'Skolios' er en medisinsk term som betyr en abnormal s-formet eller C-formet bøyning av rygraden. Denne tilstanden kan oppstå i barn og voksne, men den er oftest synlig under vekstfasen i barndommen. Skoliosen kan variere i alvorlighetsgrad, fra mildt sluttet halsrygg til en mer alvorlig bøyning som kan føre til åpninger mellom revner og forstyrre lungfunksjonen. Årsaken til skolios kan være ukjent (idiopatisk), men den kan også være forbundet med andre medisinske tilstander som neuromuskulære lidelser eller kongenitale feilutviklinger.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

En kotförskjutning, även kallat rectal prolaps, är ett tillstånd där en del eller hela tjocktarmen (kolon) sticker ut genom rektum och anus. Detta kan orsakas av att musklerna och ligamenten som håller kroppens inre organ på plats har försvagts eller skadats.

Kotförskjutning kan delas upp i tre olika typer:

1. Delvis prolaps: Endast en liten del av tjocktarmen sticker ut genom rektum och anus.
2. Total prolaps: Hela tjocktarmen har förskjutits och sticker ut genom rektum och anus.
3. Intern prolaps (occult prolaps): Innerverna till tjocktarmen har skadats, vilket gör att den inte kan dra sig tillbaka in i kroppen efter defekation. Denna typ av prolaps är inte synlig utanför kroppen.

Symptomen på en kotförskjutning kan variera beroende på typ och graden av förskjutningen, men kan inkludera svårigheter att kontrollera tarmrörelserna, smärta eller obehag i anus eller låret, blödning från anus, opasslig stoling och en känsla av omedelbar behov av att gå på toaletten.

Behandlingen för en kotförskjutning kan variera beroende på orsaken till tillståndet och dess svårighetsgrad. För mindre allvarliga fall kan behandlingen innefatta livsstilsförändringar, såsom ökad fiberrikedom i kosten och ökad fysisk aktivitet. Mer allvarliga fall kan kräva operation.

Perkutan diskektomi är en neurokirurgisk proceduren där fragment av en herniaterad diskus (oftast i ryggraden) tas bort genom huden och tillgång till disken skapas med hjälp av speciella instrument som förs in genom huden. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning eller med mild medvetandosedering, och patienten är vaken under hela proceduren.

Målet med perkutan diskektomi är att lindra smärtan och andra symtom som orsakas av nervrottryck från den herniaterade disken, såsom svaga ben eller sängliggande smärtor. Denna typ av operation används ofta när patienten inte har fått tillräckligt med lindring med konservativa behandlingsmetoder, som mediciner, fysioterapi och vila.

Perkutan diskektomi är en mindre invasiv teknik jämfört med traditionell öppen diskektomi, eftersom den kräver mindre skärsår och ger vanligtvis snabbare återhämtningstid. Dock kan det fortfarande finnas vissa risker och komplikationer associerade med proceduren, såsom infektion, blödning, skada på nervstrukturer eller fortsatt smärta. Läkaren kommer att diskutera både fördelar och risker med patienten innan operationen beslutas.

La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.

En ryggradsförträngning (även känd som ryggmärgskompression) är ett tillstånd där det structurella trycket från ben, discar eller andra bensjukdomar i ryggraden orsakar skada på ryggmärgen. Detta kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och i vissa fall till förlust av rörelseförmåga.

Det finns olika typer av ryggradsförträngningar, men de vanligaste orsakerna är degenerativa skador på discarna mellan varje ryggkotplatta (discogen slid) eller utväxter från benen (benutskott). Andra orsaker kan inkludera tumörer, infektioner och trauma.

Även om ryggradsförträngningar kan drabba vem som helst, är de vanligare hos äldre personer på grund av åldersrelaterad degeneration av ryggkotplattorna och discarna. Behandlingen för ryggradsförträngning beror på allvarlighetsgraden av tillståndet, men kan inkludera mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

Extracellular Matrix (ECM) är ett nätverk av strukturella och funktionella molekyler som utom cellerna (extracellulärt) bildar en biologiskt aktiv miljö i flera typer av vävnader. ECM består huvudsakligen av proteiner, såsom kollagen, elastin, fibronectin och laminin, samt polysackarider, som glykosaminglykaner (GAG) och proteoglycaner. Dessa molekyler interagerar med varandra och med cellmembranet för att ge strukturell stöd, skapa barriärer, reglera celldelning, differentiering, migration, adhesion och apoptos, samt modulera signaltransduktion och homeostas. ECM kan variera mellan olika vävnader och är dynamiskt under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, inklusive embryonal utveckling, vuxen vävnadens normala funktion och sjukdomar som fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

'Total Disc Replacement' (TDR) är en metod för behandling av degenerativa ledskador i ryggraden, vanligtvis i ländryggen eller nacken. Vid denna operation ersätts skadade intervertebrala diskar med konstgjorda diskimplantat. Dessa implantat är oftast gjorda av metall och/eller plastmaterial, och är konstruerade för att efterlikna rörelserna i en naturlig disk - flexion, extension, rotation och lateral böjning.

Syftet med TDR är att återställa rörelsefriheten och lindra smärtan hos patienter som inte har fått tillräcklig lindring av konservativa behandlingsmetoder eller som har komplikationer efter en traditionell fusion. Vidare kan TDR möjliggöra snabbare återhämtning och minskad belastning på angränsande segment jämfört med traditionell fusion.

Ryggradskanalen (Spinal canal) är den rymliga kanalen i ryggkotorna (vertebrala kolonnen) där ryggradsnervstrupen (spinal cord) löper. Den bildas av de bakre delarna av varje ryggkota och intervertebraldisk, som tillsammans skapar en tunnel som skyddar nervstrupen. Ryggradskanalen innehåller även cerebrospinalvätska (CSF), blodkärl och fettvävnad.

Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.

ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:

1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.

Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.

'Ryggsmärta' är ett samlingsbegrepp för smärtor som lokaliseras till ryggen. Det kan vara akuta eller kroniska, och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd. Till exempel kan det bero på muskulära spänningar, skador på ryggraden, diskbråck, inflammationer eller sjukdomar i binnervävnaderna. I värsta fall kan ryggsmärta även vara ett tecken på allvarliga tillstånd som cancer eller infektion i ryggraden. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man drabbas av plötsliga, intensiva ryggsmärtor, speciellt om de kombineras med svaghet, smärta eller känselbortfall i benen, inkontinens eller besvärligheter att gå.

Polyradikulopati är ett medicinskt tillstånd där flera nerver i ryggraden skadas på grund av en underliggande sjukdomsförlopp. Ordet poly radikulopati kommer från grekiskan och betyder "många rötter" (poly) och "nervrötter" (radiculopathy).

Detta tillstånd kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive degenerativa benskörden som cervikala eller ländryggssmärtor, diskbråck, tumörer, infektioner eller autoimmuna sjukdomar som Guillain-Barrés syndrom. Symptomen på polyradikulopati kan variera beroende på vilka nerver som är drabbade, men de kan inkludera smärta, krypningar, stickningar, svaghet och förlorad känsel i armar eller ben.

Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, neurologiska tester och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till polyradikulopati och kan innefatta smärtbehandling, fysioterapi, operation eller immunoterapi.

"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.

Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.

Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.

Ryggradsskada, eller ryggradsförlamning, är en allvarlig skada på ryggmärgen som orsakas av en skada på ryggraden. Skadan kan vara olika allvarlig beroende på vilken del av ryggmärgen som skadas och hur allvarligt skadan är. En ryggradsskada kan orsaka förlamning, smärta, känselbortfall, svårigheter med koordination och andra neurologiska symptom.

Ryggradsskador kan delas in i två kategorier: kompletta skador och ofullständiga skador. Vid en komplett skada fungerar inte ryggmärgen alls under skadan, medan vid en ofullständig skada finns det kvar någon form av funktion.

Orsakerna till ryggradsskador kan vara många, men de vanligaste orsakerna är trafikolyckor, fall, våld och idrottsskador. Andra orsaker kan vara tumörer, infektioner, skleros (MS) och andra sjukdomar som kan skada ryggmärgen.

Behandlingen av ryggradsskador beror på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen kan innebära operation, läkemedel, fysisk terapi, rehabilitering och andra behandlingsformer. I vissa fall kan en ryggradsskada vara livshotande eller orsaka bestående funktionsnedsättningar.

'Broskceller' (chondrocytes) är celler som finns i broskvävnad. Brosk är en elastisk, gegrof typ av bindväv som huvudsakligen består av ett stort antal extracellulära matrisproteiner, bland annat kollagen och proteoglykaner. Broskcellerna producerar och underhåller denna matris genom att sekretera dessa proteiner. De är specialiserade celler som är anpassade för att fungera i de mekaniska belastningarna som brosk utsätts för, särskilt i ledvävnader. Broskcellerna har förmågan att expandera och producera mer matris när brosket utsätts för påfrestningar eller skador, vilket gör att det kan repareras och återhämta sig.

Biglycan er en slags proteín som forekommer naturlig i kroppen hos mennesker og dyr. Det er et medlem av en gruppe proteiner kalt små lecitin-bindende proteiner (SLBPs), der Biglycan specifikt tilhører klassen I SLBPs. Proteinet er involvert i forskellige cellulære processer, herunder celleadhæsion, differentiering og sykdomme som fibrose og kræft.

Biglycan består av fire domener: en signalpeptid, en von Willebrand-factor-A-domene, et linkermodul og et modul som binder til proteoglykaner. Det er syntetiseres i det endoplasmatiske reticulum (ER) og transporteres til golvet i eksocytose via sekretoris vesikler. I extracellulært matrix bindes Biglycan til andre proteiner og proteoglykaner for å forme en kompleks struktur som er involvert i cell-cell- og cell-matrixinteraksjoner.

Biglycans struktur og funksjon kan bli påvirket av forskjellige faktorer, herunder sykdomstilstander og aldring. For eksempel kan Biglycan undergå postsyntetisk modifikasjon gjennom glykosylering, og disse endringsene kan ha betydning for proteinetes funksjon i cellebiologiske prosesser.

I allianse med andre proteiner spiller Biglycan en viktig rolle i reguleringen av cellevelferd, differentiering og sykdomme som fibrose og kræft. Dessutertid kan forstyrrelser i Biglycans struktur og funksjon føre til ubalanse i disse prosessen og være involvert i patofysiologiske tilstander.

Ligament är ett band av bindväv som håller ben och ledknutar samman och styr deras rörelser. De är starka, elastiska och relativt oeflexibla, vilket gör dem anpassade för att begränsa rörelse i en viss riktning och hålla två ben eller leddelar i rätt position relativt varandra. Ligamenten består huvudsakligen av kollagenfibriller som ger styrka och hållfasthet, och de får ofta sin blodförsörjning från omgivande vävnader snarare än direkt ifrån artärer. Exempel på vanliga ligament inkluderar korsbandet (cruciate ligament) i knäleden, skulderbladsliggamentet (coracoclavicular ligament) och ligamenten i fotwristleden (tarsometatarsalligament).

Prokollagen N-endopeptidase, också känd som PNEL eller Prolyloligopeptidase, är ett enzym som spjälkar peptidbindningar i proteiner. Det är specifikt inriktat på att bryta ned prokollagen till kolllagen, vilket är en viktig process för att bygga upp kroppens bindväv och benstruktur.

PNEL är ett cytosoliskt serinproteas som främst verkar i mitochondrierna och endoplasmatiska retikulatet hos eukaryota celler. Detta enzym bryter ned specifika peptidbindningar i prokollagen, vilket är ett stort protein som bildas inuti cellen. När PNEL har klyvt av dessa bindningar kan de mindre peptidfragmenten lämna cellen och undergå ytterligare modifieringar innan de blir en del av den fullständiga kolllagenstrukturen.

PNEL har också visat sig ha en roll i regleringen av neuroendokrina funktioner, såsom att bryta ned peptidhormoner som till exempel neuropeptid Y och substance P. Dessutom kan PNEL-aktivitet påverkas vid olika sjukdomstillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

'Ryggkotsinflammation', även känd som 'facettesyndrom' eller 'facettledsinflammation', är en medicinsk term som refererar till inflammation i en av de små fasettskivorna (facetter) i ryggraden. Dessa fasettskivor är små, böjliga ledytor mellan varje ryggkota (vertebra), och de låter ryggraden röra sig smidigt samtidigt som de hjälper till att begränsa rörelsen.

Ryggkotsinflammation orsakas ofta av en kombination av åldersrelaterad nedbrytning och artrit, överansträngning eller skada på ryggen. Den kan också uppstå som ett resultat av en annan bakre ryggskada, såsom en herniation eller en bulhus diskprotrusion.

Symptomen på ryggkotsinflammation inkluder vanligtvis smärta i nacken eller ryggen, särskilt vid rörelse och ofta förvärras efter längre perioder av inaktivitet. Smärtan kan också irradiera till benen eller armar, beroende på vilken del av ryggraden som är inflammerad. Andra symtom kan vara stelhet, sömnsvårigheter och en minskad rörlighet i ryggen.

Diagnosen av ryggkotsinflammation ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, medicinsk historia och bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta smärtstillande läkemedel, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel och steroider samt i vissa fall kirurgi.

Inre fixturer, även kallat interna organ eller inre vävnader, är de strukturer som finns inuti kroppen och utgör det mesta av vår fysiologi. De inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, tarmarna, könsorganen och flera andra organ och vävnader. Dessa strukturer har ofta specifika funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla livet och hälsa hos en individ. Exempelvis är lungorna ansvariga för andningen, levern renar blodet från skadliga ämnen, njurarna filtrerar blodet och tar bort avfall, medan tarmarna absorberar näringsämnen från maten.

Tartrazin är ett syntetiskt gult färgmedel som tillhör azofärgämnenas grupp. Det har kemisk formel C16H9N4O9S2Na3 och används vanligtvis i livsmedel, drycker, läkemedel och cosmetiska produkter för att ge dem en gulaktig färg. Tartrazin har E-nummer E102.

Det är viktigt att notera att vissa personer kan ha allergisk reaktion eller hypersensibilitet mot tartrazin, särskilt de som lider av aspirinintolerans eller astma. I dessa fall bör produkter som innehåller tartrazin undvikas.

Keratansulfat är ett glykosaminoglykan, ett slags komplex kolhydratmolekyler, som förekommer i kroppen. Det finns två typer av keratansulfat: keratansulfat typ I och keratansulfat typ II.

Typ I förekommer framförallt i brosk, hud, hornhinna (kornea) och koroid (en del av ögats blodkärl). Typ II återfinns främst i brosk, men även i synvinklar och rörben.

Keratansulfat består av en repeatersekvens av sockermolekyler som är sammanbundna med protein via en särskild koppling. Dessa molekyler har en negativ laddning på grund av deras sulfatgrupper, vilket gör att de kan binda till vattenmolekyler och ge vävnader som innehåller keratansulfat en hög vattenhalt.

Keratansulfat har flera funktioner i kroppen, bland annat hjälper det till att ge struktur och flexibilitet åt brosk och andra vävnader. Dessutom kan keratansulfat spela en roll i cellsignalering och binda till olika proteiner för att påverka deras funktion.

'Lordose' är en medicinsk term som används för att beskriva en ökad inåtbuktning i den naturliga curvaturen i ryggraden (kolonnen vertebralis). Detta sker vanligtvis i ländryggen (lumbal lordos) eller halsryggen (cervikal lordos). En liten grad av lordos är normalt och naturlig, men en överdrivet stor lordos kan orsaka smärtor eller andra problem. Lordos kan uppstå till följd av olika skäl, såsom dålig kroppsställning, muskelsvaghet, åldrande, eller som ett resultat av vissa sjukdomar eller skador på ryggraden.

'Svans’ er en anatomisk term som refererer til et organ som findes hos mange dyr, men ikke mennesker. Hos pattedyrer som hunde, katte og rævnaturer, består svansen av et lange, fleksible ledd i ryggemarksdelen av kroppen. Svansen brukes oftest til balanse og støtte under bevegelse, men kan også være involvert i kommunikasjon og varsel. Hos fugle er svansen også kjent som 'hale' og består av en bunke styv, fløyelike fjer som hjelper med styring under flyvning. Andre dyr, som ormar og firben, har også en form for svans, men denne er ofte mer stiv og brukes mer til forsvar enn balanse.

Sox9 (SRY-related HMG box gene 9) är ett transkriptionsfaktorprotein som hör till Sox-familjen, som innehåller ett konservativt HMG-boxdomän som binder till specifika DNA-sekvenser i målgenernas promotor- och enhancerregioner.

SOX9 är involverad i celldifferentiering och utveckling av olika typer av vävnader under fostertiden, inklusive könsutveckling, hjärnutveckling och brosk- och kartilaginutveckling. I vuxna individer har SOX9 visat sig vara involverad i underhåll och differensiering av vissa typer av stamceller, särskilt i broskvävnaden.

SOX9-transkriptionsfaktorer binder till DNA och reglerar transkriptionen av målgener som är involverade i dessa cellulära processer. Mutationer i SOX9-genen har visats korrelera med flera genetiska sjukdomar, inklusive campomelic dysplasia, en allvarlig skelettdysplasi, och Pitt-Hopkins syndrom typ 3, en neuropsykiatrisk störning.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Intervertebral är ett medicinskt term som refererar till något som är beläget mellan, eller relaterad till, de små ben i ryggraden som kallas vertebror. De flesta vanliga användningarna av termen intervertebral hänvisar till diskarna mellan varje par av vertebror, kallade intervertebrala skivar. Dessa skivar agerar som gångjärn och amorteringshjälpmedel mellan varje ryggradsförben, vilket möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden. Intervertebral diskarna består av en geléartad kärna omgiven av en tuffare, sklerotisk yttre kapsel. I vardagligt tal kan man säga att "intervertebralt" betyder "mellan ryggkotorna".

'Vävnadsnybildning' (engelska: 'tissue regeneration') är en naturlig process där skadat eller skört vävnader i kroppen repareras eller ersätts med nytt, friskt vävnadsmaterial. Denna process involverar celler som delar sig och differenseras för att bilda nya typer av vävnad, till exempel ben-, muskel- eller hudvävnad. Vävnadsnybildning kan också stimuleras konstlutligen med hjälp av medicinska behandlingar och terapier, såsom celltransplantation, vävnadstransplantation och användning av tillväxtfaktorer.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

'Kyfos' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanligt stor krökning i ryggens mitt, även känd som oaxial kyfos. Normalt sett har en vuxen persons thorakal ryggkota en curvature på mellan 20 och 40 grader. En person med kyfos har en curvature på mer än 50 grader.

Det vanligaste tecknet på kyfos är en synlig, rundad eller böjd rygg, som ofta kallas "hunchback". Andra symtom kan inkludera smärta i ryggen, trötthet, andningssvårigheter och en förkortad andning.

Kyfos kan vara antingen medfödd eller aquired. Medfödd kyfos kan orsakas av en genetisk defekt eller en skada under fostertiden. Aquired kyfos kan uppstå till följd av olika sjukdomar, skador eller dåliga vanor som slouching.

Behandlingen för kyfos beror på dess orsak och svårighetsgrad. I milda fall kan behandlingen innebära att man arbetar med att förbättra posturen och styrkan i ryggmusklerna. I mer allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att rätta ryggkotorna och förhindra ytterligare skada på ryggraden.

'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.

Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).

Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.

I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.

Keratin-8 är ett typ II cytoskelettellt keratinprotein som uttrycks i epitelceller, särskilt i enhetskapsceller och äggstocksceller. Keratin-8 bildar dimerer med keratin-18 och tillsammans bildar de intermediära filament som ger stöd och integritet till cellen. Dessa proteiner hjälper också till att reglera celldelning, signaltransduktion och skyddar mot stressor såsom mekanisk påfrestning och toxiska ämnen. Mutationer i KRT8-genen har associerats med vissa arvliga sjukdomar som exempelvis Crohns sjukdom och bakteriell överväxtssyndrom.

'Spondylolysis' är en medicinsk term som refererar till en brytning eller defekt i den pars interarticularis-delen av en vertebralbåge (en del av bäckenet) i ryggraden. Detta orsakas ofta av en kombination av repetitiv spänning och belastning på bågen, vanligt förekommande hos idrottare som utövar sport där det finns en risk för ryggkotaöverbelastning, såsom simning, gymnastik och fotboll. I vissa fall kan det också vara relaterat till genetiska faktorer eller trauma.

Spondylolys kan vara asymptomatisk (utan symtom) eller orsaka smärta i ryggen, särskilt under belastning eller vid flexion av ryggraden. I vissa fall kan det leda till instabilitet och förflyttning av en ryggkota relativt den underliggande ryggkotan, ett tillstånd som kallas 'spondylolistesis'.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Epiduralrum (epidural space) är en definierad anatomisk rumslighet i människans ryggrad. Det är beläget utanför den yttre hinna (dura mater) som omsluter ryggmärgen och innehåller fett, blodkärl och nervrötter.

Epiduralrummet är en vanlig plats för smärtlindring vid förlossning och andra operationer i buken och nedre extremiteterna. Smärtlindring ges genom att en kateter placeras i rummet och läkemedel som lokalbedövningsmedel eller opiater injiceras. Detta orsakar en temporär nervblockad och minskar smärtan i området.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Spinal osteophytes, även kända som benskantutväxter eller knölar på ryggraden, är små benvälskar som bildas som en reaktion på degenerativa förändringar i ryggradens ledpannor. De uppstår ofta vid artros i ryggraden och kan orsaka smärtor, stelhet och andra symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är. I vissa fall kan osteophytes pressa ner på nervrötter eller komprimeras i ryggmärgen, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga muskler, känselbortfall och smärta i armar och ben. Behandlingen av spinal osteophytes kan innefatta mediciner, fysisk terapi, injektioner eller i vissa fall kirurgi.

Ryggmärgskompression (även känd som ryggmärgsförträngning) är ett tillstånd där det på grund av olika orsaker uppstår tryck eller kompression på ryggmärgen. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom smärta, kvalster i extremiteterna, muskelsvaghet och känselbortfall. I vissa fall kan det även orsaka problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Ryggmärgskompression kan vara akut eller kronisk och kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel tumörer, frakturer, infektioner, inflammationer eller degenerativa tillstånd som exempelvis spinal stenos.

Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.

Strupehusbandbrosk, även kallat epiglottiskes brosk, är ett rörligt broskflik i struphuvudet hos däggdjur. Det ligger bakom tungan och under stämbanden och har en viktig funktion vid sväljning av mat och dryck. När vi sväljer får strupehusbandbrosken vatten till att resa sig upp och täcka över stämbanden för att förhindra att mat och dryck kommer in i luftvägarna. Detta är en del av den så kallade sväljreflexen. Strupehusbandbrosket är också en del av andningssystemet och kan påverkas vid vissa sjukdomar, till exempel epiglottit, som orsakas av bakterieinfektion och kan leda till svår andningsbesvär.

'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

'Ryggartros' (i medicinsk terminologi: *spondylosis*) är en degenerativ förändring i ryggraden som orsakas av åldrande och vardaglig slitage. Den vanligaste platsen där denna förändring uppstår är i nack- eller ländryggen. Ryggartros innebär att det bildas små benutskott (osteofyter) längs kotkropparnas kanter, vilket kan trycka på nerverna och orsaka smärta, stelhet och nedsatt rörlighet. Andra symptom som kan uppstå är svaga muskler, kramper och känselbortfall i armar eller ben beroende på vilka nerver som pressas på. Behandlingen av ryggartros kan bestå av smärtbehandling, fysioterapi, vila och i vissa fall operation.

Hexuronsyra, även känd som glucuronsyra, är en organisk syra som förekommer naturligt i människokroppen och andra levande organismer. Det är en form av pentos, en enkel sockerart med fem kolatomer.

Hexuronsyra spelar en viktig roll i nedbrytningen och elimineringen av toxiner och främmande ämnen från kroppen. Den konjugeras ofta med dessa substanser i levern, vilket gör dem vattenlösliga och underlättar deras utschelningsprocess genom njurarna.

Det är också en komponent i flera biologiska molekyler, inklusive proteoglykaner, som är viktiga för skelett- och broskvävnadens hälsa. Dessutom förekommer hexuronsyra i vissa former av kolhydrater, såsom askorbinsyra (vitamin C) och dess derivat.

Sträckbehandling, även kallat manipulativ therapí, är en form av manuell behandlingsmetod där terapeuten använder sig av sina händer för att utöva kraft på en muskulatur, leder eller lederomgivande vävnader med syfte att öka rörligheten i en led.

Den vanligaste typen av sträckbehandling innebär att terapeuten använder sina händer för att sträcka ut en muskel som är kort eller spänd, vilket kan hjälpa att lindra smärta och öka rörligheten i den drabbade leden. Andra typer av sträckbehandling kan innebära att använda sig av speciella instrument som till exempel en mobiliseringsstav eller en så kallad activator för att behandla en led.

Sträckbehandling är vanligen smärtlindrande och kan hjälpa till att minska muskelspänning, öka blodflödet till området och underlätta läkningen av eventuella skador. Den kan användas för att behandla en rad olika problem som exempelvis smärta i nacke, rygg, armar eller ben, men är inte alltid lämplig för alla individer eller tillstånd. Därför bör den endast utföras av en licensierad terapeut som har fått speciell utbildning och erfarenhet inom området.

Enligt Nationalencyklopedin definieras en Röntgenundersökning som:

"En diagnostisk metod där kroppsdelar eller föremål bestrålas med röntgenstrålar. De genomträngda strukturerna ger skuggbilder på en film eller ett digitalt sensorområde. Skillnader i densitet i det bestrålade området, till exempel mellan ben och muskler, blir då synliga."

Således är en Röntgenundersökning en metod där kroppen eller ett föremål utsätts för röntgenstrålar, vilket ger skuggbilder av de strukturer som genomträngs. Detta används ofta inom medicinen för att diagnostisera olika tillstånd och skador.

The term "cellular microenvironment" refers to the unique local environment surrounding an individual cell or group of cells within a living organism. This microenvironment includes the extracellular matrix (ECM), which is the non-cellular component composed of proteins, glycoproteins, and polysaccharides that provide structural and biochemical support to the cells. It also includes various signaling molecules such as growth factors, cytokines, and chemokines that influence cell behavior and function.

The cellular microenvironment can have a significant impact on cell survival, proliferation, differentiation, and migration. Factors such as the stiffness, composition, and organization of the ECM, as well as the availability and presentation of signaling molecules, can all contribute to shaping the behavior of cells within a given microenvironment.

In disease processes such as cancer, changes in the cellular microenvironment can promote tumor growth, progression, and metastasis. Understanding the complex interactions between cells and their microenvironments is an important area of research with potential applications in regenerative medicine, tissue engineering, and cancer therapy.

Kalciumpyrofosfat är ett salt av pyrofosforsyra och kalcium. Det förekommer naturligt i mineraler som apatit, men används också inom medicinen, till exempel som en del av vissa benförstärkande preparat vid behandling av osteoporos. Kalciumpyrofosfat kan också förekomma i någon grad i lösningar för intravenös infusion av kalcium. I kroppen kan kalciumpyrofosfat ingå i utbildningen av mineraliseringen i ben och tandstrukturer.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

Collagen type X är ett specifikt typs av collagen som primärt produceras av kondrocyter i hyalina brosk, särskilt under ossificeringen av växande broskvävnad. Det spelar en viktig roll i att underlätta mineraliseringen av brosket och omvandlas till benvävnad. Collagen typ X har också visat sig vara involverat i skelettrelaterade sjukdomar, såsom osteoartrit och andra ledsjukdomar.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Hyalinbrosk' är ett medicinskt begrepp som refererar till en förändring i vävnad där cellerna och extracellulära matrisen ersätts av en glatt, homogen, färglös substans som kallas hyalin. Hyalin är ett proteinrikt material som ofta består av kolagen och proteoglykaner.

Denna förändring kan ses i olika typer av vävnader, inklusive bindväv, muskulatur och blodkärl. Hyalinbrosk kan vara ett tecken på en patologisk process, såsom en sjukdom eller skada, som orsakar cellödema, nekros eller fibros. I vissa fall kan hyalinbrosk vara en normalt förekommande struktur, till exempel i glomerulus i njuren.

Det är värt att notera att alltför mycket hyalin kan leda till en försämring av vävnadens funktion och möjligen till organpåverkan.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Kollagen typ I är ett av de många olika typerna av kollagen som finns i kroppen. Det är ett fibrillärt kollagen, vilket betyder att det består av långa, trådformiga strukturer. Kollagen typ I är bland de vanligaste typerna av kollagen och utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och blodkärl. Det består av tre polypeptidkedjor som är sammanbundna till en tredimensionell struktur. Kollagen typ I ger styrka och integritet till de vävnader där det finns, och påverkar också cellernas beteende och funktion.

Cell transplantation, also known as cellular therapy, is a medical procedure that involves transferring healthy cells into a patient’s body to replace or repair damaged or diseased cells. This technique has been used in various fields of medicine, including neurology, cardiology, oncology, and regenerative medicine.

In this process, cells are harvested from a donor, which can be a genetically identical twin (syngeneic), partially matched (allogeneic), or the same individual (autologous). The harvested cells undergo extensive testing to ensure their safety and efficacy before being transplanted into the recipient’s body.

The goal of cell transplantation is to restore normal function, enhance the body’s natural healing processes, or provide a source of cells that can produce therapeutic agents, such as enzymes or hormones. Some examples of cell types used in transplantation include stem cells, hematopoietic (blood-forming) cells, islet cells for diabetes treatment, and nerve cells for neurodegenerative disorders.

While cell transplantation holds great promise for treating various diseases, it also comes with potential risks, such as immune rejection, infection transmission, and tumor formation. Therefore, careful monitoring and follow-up are essential to ensure the success of the procedure and minimize any adverse effects.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

Growth Differentiation Factor 5 (GDF5) är ett protein som tillhör TGF-β (transforming growth factor beta) superfamiljen. Det är involverat i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos under fostertiden och efter födelsen. GDF5 har särskilt en viktig roll i skelett- och ledutvecklingen, där det bidrar till att kontrollera ben-, brosk- och ledbildning.

Mutationer i GDF5-genen kan orsaka olika arvsmassabaserade sjukdomar som relaterar till skelettet, såsom klumpfot, lågt tillväxttemperament och andra ledrelaterade tillstånd.

Decorin är ett proteoglykan som tillhör lillfamiljen av slankskaftade proteoglykaner. Det kodas för av genen DCN på kromosom 12q23 och består av en kärna av ett centralt protein, omkring vilket små kloriderbundna sockermolekyler (glykosaminglykaner) är fogade. Decorin har en viktig roll i bindväv och brosk, där det hjälper till att reglera celltillväxt, differentiering och extracellulär matrisstruktur. Det binder också till olika typer av strukturella proteiner som kollagen och elastin, vilket styr deras organisation och stabilitet i extracellulära matrix. Dessutom har decorin potentialen att interagera med diverse vävnadsfaktorer och cytokiner, vilket gör det till en viktig komponent i inflammatoriska processer och sjukdomar som fibros, cancer och åldrande.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.