Direkt hjärtmuskelrevaskularisering, där den inre mammarartären förbinds med den högra kransartären, circumflexgrenen eller den främre nedåtstigande kransartären. Den inre mammarartären är förstahandsvalet, särskilt vid ett enstaka transplantat i samband med kranskärls-bypassoperation.
Kirurgiskt anlagd förbindelse eller shunt mellan kanaler, rör eller kärl. Den kan göras ända mot ända, ända mot sida, sida mot ända, eller sida mot sida.
Temporalarterier är blodkärl som förser huvudet och hjärnan med syre- och näringsriktig blod. De löper längs tinningbenen (os temporale) och kan bli inflammerade vid en sjukdomstillstånd känt som temporalartit, även kallat giant cell arteritis.
Ett kärl som direkt förbinder en artär med en ven och således utgör en genväg förbi kapillärsystemet. Får inte förväxlas med kirurgisk anastomos eller med arteriovenös fistel.
Mikrokirurgisk revaskularisering (återställande av blodkärl) i syfte att förbättra den intrakraniella cirkulationen. Det innebär vanligen att det yttre blodomloppet kopplas ihop med det innanför skall benet, men också eventuell extrakraniell revaskularisering (dvs subklavikulär-vertebralartärbypass; subklavikulär-carotis externa bypass). Detta görs genom sammankoppling av två artärer (direkt anasto mos) eller genom autolog transplantation av kärlrik vävnad till hjärnans yta.
En icke-inflammatorisk, fortskridande förträngning av de intrakraniella halsartärerna och bildande av nätliknande, kollaterala artärer ur Willis ring. Hjärnangiogram visar de rökpuffliknande bildningarna (moyamoya) vid hjärnbasen. Tillståndet kännetecknas av endotelhyperplasi och -fibros med förtjockning av artärväggarna. Sjukdomen drabbar främst barn, men kan även förekomma hos vuxna.
Den största av hjärnartärerna. Den delar sig i tre grenar, till tinningsloben, frontalloben och hjässloben, och försörjer deras parenkym i hjärnbarken. Det är dessa områden som är inblandade i motorisk, sensorisk och talverksamhet.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Blodcirkulationen i hjärnans kärl.
Det korta, vida blodkärl som utgår från den högra hjärtkammarens conus arteriosus och leder ej syresatt blod till lungorna.
Huvudpulsådern i låret, vilken utgör fortsättningen på den yttre höftartären.
Häft- eller klammerapparater av stål-tantallegeringar för tillslutning av operationssår, särskilt i huden. Förfarandet minimerar risken för infektion genom att kroppen genom såret inte utsätts för främmande föremål.
Någon av de två artärer i sidorna av halsen som försörjer huvud och hals med blod. Båda delar sig i två grenar, den inre halsartären och den yttre.

Inre mammar-kransartäranastomos (Internal Mammary Artery to Coronary Artery Bypass) är en typ av hjärtbypassoperation där en del av det inre bröstkärlslagret (internal mammary artery, IMA) används för att bygga en ny blodflödesväg till det kranskärl i hjärtat som är blockerat.

IMA-kärlet avknoppas ofta från aortan och löper nära bröstbenet innan det delar sig i två grenar, vänster respektive höger IMA. Under en IMA-till-kranskärlsanastomos används vanligtvis den vänstra IMA:n (LIMA) för att bygga en ny blodflödesväg till det främre kranskärlet (LAD).

Denna typ av operation har visat sig ge mycket goda resultat och är känd för att ha långvarig hållbarhet. Detta beror delvis på att IMA-kärlen har en tendens att vara mer resistiva mot åldrande, ateroskleros och andra sjukdomar jämfört med andra kärl som kan användas för bypassoperationer, såsom venae saphenae.

En kirurgisk anastomose är en sammanbindning mellan två hålrum, som skapas genom att två luktartade ytor (slemhinnor) sys eller fästes ihop. Det kan exempelvis vara en förbindelse mellan två rörformiga strukturer, till exempel två tarmar, två blodkärl eller två luftvägar. Anastomosen skapas ofta under kirurgiska ingrepp, exempelvis när en del av en struktur tas bort och de kvarvarande ändarna måste sammanfogas för att återställa funktionen hos organet.

Temporalartärer är ett par av arterier (blodkärl) som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. De kallas också för temporalarterien på grund av sin läge nära tinningbenet (os temporale) i pannan. Temporalartärerna deltar i att förse blod till skallen, huden och kraniala muskler med syre och näringsämnen.

Ibland kan temporalartärerna bli inflammerade, vilket kallas temporala artit eller Hortons artit. Denna sjukdom orsakas av ett autoimmunt svar där kroppen angriper artärväggarna, vilket kan leda till smärta, rodnad och ömhet i pannan, eventuellt ackompanjerat av huvudvärk, feber och trötthet. Temporala artit behandlas vanligen med kortison eller andra antiinflammatoriska läkemedel för att lindra symtomen och förebygga komplikationer.

"Arteriovenous (AV) anastomosis refers to a direct, abnormal connection between an artery and a vein that bypasses the capillary network. This connection can be congenital or acquired, and it allows for the shunting of blood directly from the high-pressure arterial system to the low-pressure venous system. AV anastomoses can occur in various organs and tissues throughout the body, and they can have significant clinical implications depending on their location and size."

(Kansagara, D., & Wijeysundera, H. C. (2017). Arteriovenous Anastomosis. In StatPearls [Internet]. StatPearls Publishing.)

'Hjärnrevaskularisering' refererar till blodförsörjningen till hjärnan och den process där nya blodkärl växer fram för att ersätta skadade eller blockerade artärer. Denna process är viktig för att underhålla hjärtats och hjärnblandets funktion och förhindra komplikationer som stroke. Hjärnrevaskularisering kan ske naturligt eller genom medicinska ingrepp, såsom en operation eller med hjälp av tekniker som stamcellstransplantation.

Moyamoya sjukdom är en sällsynt vaskulär sjukdom som karaktäriseras av stenos (trångning) eller ocklusion (total blockering) av de båda huvudartärerna (carotis internartären) och deras förgreningar till hjärnan. Som ett resultat av detta bildas en uppsättning små blodkärl (collateraler) som försörjer hjärnan med blod, vilket kan ses som en "rökliknande" struktur på angiografi och har gett sjukdomen dess namn - "moyamoya" betyder "dim rök" på japanska.

Sjukdomen kan leda till svårigheter med blodflödet till hjärnan, vilket kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, svimningar, förlamningar och i värsta fall stroke. Moyamoya sjukdom kan drabba personer av alla åldrar, men den är vanligast hos barn och äldre vuxna. Behandlingen innefattar ofta operationell åtgärd för att öka blodflödet till hjärnan, såsom en bypass-operation eller en procedure som kallas "encefalomyosynangios", där ett litet stycke muskulatur från skallen fästs direkt på hjärnans yta för att främja bildandet av nya blodkärl.

Medicinskt talat är "Mellersta hjärnartären" (på latin: Arteria cerebri media) en av de tre huvudsakliga artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsrika blod. Denna artär delar sig vanligen i två grenar, främre och bakre, som vardera ger upphov till ett antal mindre artärer som innerverar olika delar av hjärnbarken och underliggande vävnader. Mellersta hjärnartären är en del av den cirkulära systemkretsen inom hjärnan och har stor betydelse för dess homeostas och funktion.

Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

En "kärlröntgen av hjärna" (nuclear medicine brain scan) är en undersökning inom kärnmedicin där en liten mängd radioaktivt ämne, kallat radionuklid, injiceras i kroppen. Radionukliden accumulerar i specifika organ eller vävnader, i det här fallet hjärnan, och avger då små mängder gammastrålning som kan detekteras med en gammakamera.

Under en kärlröntgen av hjärna använder man ofta ett radionuklid som heter teknetium-99m eller jod-123, vilka är bundna till specifika molekyler som tas upp av hjärnans blodkärl eller hjärnvävnad. Gammakameran fångar sedan de gammastrålar som avges och skapar en bild som visar hur radionukliden fördelas i hjärnan.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera olika sjukdomstillstånd, till exempel neurologiska störningar, demenssjukdomar, epilepsi och cancer.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

'Blodflöde i hjärnan' (cerebral blodflöde) refererar till den totala mängden syresatt blod som cirkulerar genom hjärnans blodkärl (artärer, kapillärer och vener) per tidsenhet. Det cerebrala blodflödet är avgörande för hjärnans funktion och överlevelse, eftersom hjärnan är beroende av ett ständigt tillförande av syre och näringsämnen från blodet.

Normalvärden för cerebralt blodflöde varierar mellan 45 och 55 milliliter per 100 gram hjärnvävnad per minut (ml/100g/min). Det kan mätas noninvasivt med tekniker som transkraniell dopplersonografi, magnetisk resonansangiografi (MRA) eller datoriserad tomografi (CTA), vilka ger information om storleken och formen på de stora hjärnartärerna samt blodflödeshastigheten i dem.

Förändringar i cerebralt blodflöde kan orsakas av olika sjukdomstillstånd, som exempelvis stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan), hypotension (låg blodtryck), hypertenision (högt blodtryck), arterioskleros (förträngning av artärerna) och skalltrauma. Dessa förändringar kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, synstörningar, svårigheter att tala eller andas, medvetandeförlust och i värsta fall död.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

Lårbensartären (latin: arteria femoralis) är en av kroppens stora blodkärl och förser benet med syre- och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen upp i tre grenar: profunda femoralis, superficialis femoralis och lateralis circumflexa femoris. Profunda femoralis förser musklerna i lårets framsida med blod, medan superficialis femoralis fortsätter ner i benet som poplitealartären. Lateralis circumflexa femoris förser höftmuskulaturen med blod.

Kirurgiska häftmaskiner, även kända som såddmaskiner eller suturmaskiner, är medicinska instrument som används under kirurgiska ingrepp för att mekaniskt sy ihop vävnader med hjälp av nålar och suturmaterial. Maskinerna förenklar och standardiserar den manuella syrprocessen, vilket kan minska operationstiden, öka precisionen och reducera operationsskador.

Det finns olika typer av kirurgiska häftmaskiner som används beroende på typen av operation och vävnad som ska sys ihop. Några exempel är:

1. Manuella häftmaskiner: Dessa maskiner styrs manuellt av kirurgen under hela suturprocessen.
2. Automatiska häftmaskiner: Dessa maskiner kan automatisera vissa aspekter av suturprocessen, till exempel kan de driva nålen genom vävnaden och dra igen suturen på ett förutbestämt avstånd.
3. Computeriserade häftmaskiner: Dessa maskiner är utrustade med datorstyrda system som möjliggör mer avancerad automatisering och precisionssyning, till exempel kan de användas för att skapa speciella suturmönster eller sy komplexa vävnader.

Kirurgiska häftmaskiner är viktiga redskap inom många områden av kirurgin, inklusive allmänkirurgi, ortopedisk kirurgi, kardiovaskulär kirurgi och neurokirurgi.

Halsartärer, även kända som carotisartärer, är de två stora artärerna som förser hjärnan med syre- och näringsriktad blodflöde. De håller på att dela sig från den gemensamma halspulsådern (kommunikationsartären) och går sedan upp till varsin sida av halsen, där de förgrenar sig till yttre och inre halsartärer som förser huvudet och hjärnan med blod. Förändringar eller skador på halsartärerna kan leda till allvarliga komplikationer som stroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA).