Idiopatisk lungfibros
Lungfibros
Bleomycin
Lungsjukdomar, interstitiella
Lunga
Fibros
Cystisk fibros
Bronkoalveolär sköljvätska
Alveolit, exogen allergisk
Idiopatisk interstitiel pneumoni
Lungsarkoidos
Lungblåsor
Andningsfunktionstester
Lungtransplantation
Fibroblaster
Myofibroblasts
Hydroxiprolin
Pyridoner
Kryptogen organiserad pneumoni
Lungsköljning
Lungdiffusionskapacitet
Pneumocytes
Lungsurfaktantassocierat protein C
Andningsstimulerande medel
Vitalkapacitet
Sarkoidos
Kollagena sjukdomar
Inandning av maginnehåll
Transforming Growth Factor beta1
Total lungkapacitet
Transforming growth factor beta
Kollagen
Mucin-5B
Lungsurfaktantassocierat protein A
Lungsjukdomar
Sjukdomsförlopp
Lungemfysem
Lunghypertoni
Makrofager, alveolära
Sklerodermi, systemisk
Andningsorganens slemhinna
Datortomografi
Möss, inavlade C57BL
Lungsurfaktantassocierat protein D
Lungskada
Retrospektiva studier
Sjukdomsmodeller, djur
Biologiska markörer
Primär graftdysfunktion
HSP47-stressproteiner
Bindvävssjukdomar
Prednisolon
Fall-kontrollstudier
Prognos
Kollagen typ I
Diagnostiska tekniker, andningssystemet
Hemoperfusion
Therapeutic Irrigation
CFTR
Sjukdomsgradsmått
Epithelial-Mesenchymal Transition
Slemlösande medel
Acetylcystein
Endomyokardiell fibros
Lungans gasutbyte
Celler, odlade
Telomeras
Behandlingsresultat
Retroperitoneal fibros
Peplomycin
Matrixmetalloproteinas 7
RNA, budbärar
Skolios
Telomere Shortening
Proton Therapy
Ciliary Neurotrophic Factor Receptor alpha Subunit
Prediktivt värde av tester
Kollagen typ V
Connective Tissue Growth Factor
Arbetsprov
Dyskeratos, medfödd
Möss, knockout
Arthritis, Juvenile
Enzymkopplad immunadsorberande analys
Extracellulär matrix
Aktiner
Smad3-protein
Signalomvandling
Purpura, trombocytopen, idiopatisk
Skrumplever
Forcerad utandningsvolym
Tidsfaktorer
Gående
Inflammation
Azatioprin
Rökning
Epitel
Torque teno virus
Fenotyp
Airway Remodeling
Hermanski-Pudlaks syndrom
Prospektiva studier
Uppreglering
Leukocytantal
Reglering av genuttryck
Gastroesofageal reflux
Asbestos
Sensitivitet och specificitet
Idiopathic Pulmonary Fibrosis (IPF) är en progressiv och ofta dödlig lungsjukdom, som kännetecknas av ett förtjockat och skadat lungvävnadsmönster med fibros. Orsaken till IPF är okänd (idiopatisk), men det finns vissa faktorer som kan öka risken för att utveckla sjukdomen, såsom rökning, exponering för luftföroreningar och viss genetisk predisposition. Sjukdomen påverkar främst de delar av lungorna som är involverade i gasutbyte, vilket kan leda till andnöd, hosta och andra andningsrelaterade symptom. IPF har ingen känd bot eller specifik behandling, men vissa terapier kan hjälpa att fördröja sjukdomens framsteg och förbättra symtomen.
'Lungfibros' är en benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av förtjockning och skleros (hårdnad) av lungornas vävnad. Detta leder till att lungorna inte kan expandera normalt under andningen, vilket i sin tur gör det svårare för syre att diffundera in i blodomloppet.
Den vanligaste typen av lungfibros kallas idiopatisk lungifibros (ILA), som innebär att orsaken till fibrosen är okänd. Andra typer av lungfibros kan bero på exponering för skadliga ämnen, såsom asbest eller silikos, eller vara en komplikation till andra sjukdomar, som exempelvis systemisk sclerosis (sklerodermi).
Symptomen på lungfibros kan inkludera andnöd, hosta och trötthet. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av lungsymtom, röntgenbilder och lungfunktionsprov, samt i vissa fall genom biopsi. Behandlingen av lungfibros kan omfatta medicinsk behandling, rehabilitering och syrgastillförsel vid svår andnöd.
Bleomycin är ett typ av cytostatikum, det vill säga ett läkemedel som används för att behandla cancer. Det är en kombination av chemiska substanser som isolerats från jordsvampen Streptomyces verticillus. Bleomycin fungerar genom att skada DNA i snabbt växande celler, vilket hämmar deras förmåga att dela sig och växa. Det används vanligtvis för att behandla olika typer av cancer, till exempel hudcancer, testikelcancer och lungcancer.
Läkemedlet ges oftast som en intravenös injektion (dropp) eller som en inhalation (inandning). Några vanliga biverkningar av bleomycin inkluderar hudreaktioner, andningssvårigheter och feber. I vissa fall kan läkemedlet också orsaka lungfibros, en allvarlig biverkning som kan leda till permanent skada på lungorna. Därför måste patienter som behandlas med bleomycin ständigt övervakas för att upptäcka tidiga tecken på lungfibros och andra biverkningar.
Interstitiell lungsjukdom (IL) är en benämning på en grupp sjukdomar som orsakas av skada eller inflammation i det interstitella vävnadslagret i lungorna. Det interstitiella lagret är ett tunnt lager av bindväv som omger de luftfyllda alveolerna (lungblåsor) och hjälper till att ge stöd och struktur åt lungorna. När detta vävnadslager skadas eller inflammas kan det leda till andningssvårigheter, hosta och annan lungsymtomatologi.
Det finns många olika typer av interstitiella lungsjukdomar, inklusive:
* Idiopatisk pulmonell fibros (IPF): En progressiv form av IL som orsakas av en ökad produktion och ansamling av bindväv i lungorna. IPF är vanligast hos äldre vuxna och kan vara dödligt.
* Kollagenoss sjukdomar: Vissa autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk skleros (scleroderma) och rheumatoid arthritis, kan orsaka en interstitiell lungsjukdom som kallas kollagenoss.
* Exposition mot miljögifter: Exponering för vissa miljögifter, såsom asbest eller silikos, kan leda till en interstitiell lungsjukdom.
* Infektioner: Vissa infektioner, som exempelvis histoplasmos och pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), kan orsaka en interstitiell lungsjukdom.
* Medikament: Vissa mediciner kan orsaka en interstitiell lungsjukdom som bieffekt, till exempel amiodaron, bleomycin och methotrexat.
Behandlingen för interstitiella lungsjukdomar beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, andningsterapi, syreterapi eller lungtransplantation.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
'Fibros' är ett medicinskt begrepp som refererar till förtjockning och hårdning av bindväv i olika kroppsdelar. Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive lungfibros, leverfibros och hjärtfibros. Fibrosen kan leda till funktionsnedsättning i den drabbade organen och i allvarliga fall kan vara livshotande. Behandlingen av fibros beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta mediciner som minskar inflammation eller undertrycker immunsystemet. I vissa fall kan en transplantation av det drabbade organet vara nödvändig.
Cystic fibrosis (CF) is a genetic disorder that primarily affects the lungs and digestive system. It is caused by a mutation in the gene that makes a protein called CFTR (cystic fibrosis transmembrane conductance regulator). This protein controls the movement of salt and water in and out of cells, and when it doesn't function properly, it can lead to thick, sticky mucus building up in various organs.
In the lungs, this mucus can clog the airways and make it difficult to breathe. It also creates an environment that is conducive to bacterial growth, leading to chronic lung infections and inflammation. Over time, this can result in severe lung damage and respiratory failure.
In the digestive system, the thick mucus can prevent the release of digestive enzymes from the pancreas, which helps break down food. This can lead to malnutrition, growth problems, and poor weight gain in children with CF. Additionally, people with CF may have issues with their liver, bile ducts, and sex organs.
CF is a progressive disease, meaning that it gets worse over time. However, with proper medical care, many people with CF can manage their symptoms and live into their 40s, 50s, or beyond. Treatment typically includes chest physical therapy to help clear the lungs, medication to thin mucus and fight infections, a healthy diet, and enzyme supplements to aid digestion. In some cases, lung transplantation may be necessary for severe lung disease.
Bronchoalveolär sköljvätska, eller BAL (bronchoalveolar lavage), är en medicinsk term som refererar till en teknik där ett slags vätska används för att tvätta och samla in celler och andra partiklar från de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna. Denna procedure används ofta för att diagnostisera eller behandla olika lungsjukdomar, som lunginflammation, interstitiell lungvävssjukdom och cancer.
Den bronkoalveolära sköljvätskan är vanligtvis en fysiologisk saltlösning som sprutas in i lungorna med hjälp av en bronchoskop, ett slags tunn tub som leds genom näsan eller munnen och ner i luftvägarna. När vätskan har suttit i luftvägarna under en kort stund, dras den tillbaka tillsammans med de celler och partiklar som funnits i alveolerna. Denna vätska kan sedan analyseras för att få information om patientens lungstatus och hälsa.
Exogen-allergisk alveolit är en lungsjukdom som orsätts av en överkänslighetsreaktion mot ett yttre ämne, ett så kallat allergen. Sjukdomen kallas även "yttre allergisk alveolit" eller "pneumonit".
Allergenet tränger in i lungorna och orsakar en inflammation i de små luftsäckarna, alveolerna, där gasutbyte sker mellan lungorna och blodomloppet. Detta leder till symptom som hosta, andfåddhet, trötthet och ibland feber. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk beroende på hur ofta allergenexponeringen sker.
Exempel på ämnen som kan orsaka exogen-allergisk alveolit är:
* Organiska stoff som härrör från djur, såsom fjädrar, ull, hud, avföring eller saliv
* Bakterier och svampar
* Kemikalier, som diacetyl (en arom compound som används i matlagning och för att ge smak till e-cigaretter)
* Metaller, såsom aluminium och titan
För att ställa en diagnos behövs ofta en kombination av kliniska symptom, röntgenundersökningar och lungfunktionsprov. I vissa fall kan även lungbiopsi vara aktuell för att bekräfta diagnosen. Behandlingen består vanligen i undvikande av allergenexponeringen, samt symtomatisk behandling med antiinflammatoriska läkemedel och kortikosteroider.
Idiopatisk interstitial pneumoni (IIP) är en benämning på en grupp lungsjukdomar som kännetecknas av inflammation och skada i det interstitiella vävnadslagret i lungorna, vilket leder till andningssvårigheter. "Idiopatisk" betyder att orsaken till sjukdomen är okänd eller obekräftad.
Det finns flera olika typer av IIP, men de mest vanliga är:
1. Usvanlig idiopatisk interstitial pneumoni (UIP): Denna form av IIP kännetecknas av skador i lungorna som ofta är fördelade oregelbundet och kan vara på olika stadier av sjukdomsutveckling. UIP är oftast relaterat till åldersrelaterad lungsjukdom (även känd som kronisk fibros) och har en sämre prognos jämfört med andra typer av IIP.
2. Nonspecifik interstitial pneumoni (NSIP): NSIP visar sig ofta som inflammation och skada i lungorna som är mer jämnfördelad än vad som ses vid UIP. Denna form av IIP har en bättre prognos än UIP, och svarar ofta väl på behandling med kortikosteroider och immunosuppressiva läkemedel.
3. Kryptogen organiskt pneumoni (COP, även kallat idiopatisk lungsjukdom): COP visar sig som inflammation och ödem i lungorna, och kan ha en snabbare påbörjan än andra former av IIP. Denna form av sjukdom tenderar att ha en god prognos med behandling.
4. Akut interstitial pneumoni (AIP): AIP är en akut form av IIP som kan utvecklas snabbt och leda till andningssvårigheter, feber och annan systemisk sjukdom. Denna form av sjukdom kan behöva intensivvård och behandling med kortikosteroider och andra läkemedel.
5. Respiratorisk bronskiroppar: Detta är en grupp sjukdomar som visar sig som inflammation och skada i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Denna form av IIP kan ha en varierande prognos beroende på orsaken till sjukdomen.
Orsakerna till IIP är ofta okända, men det finns vissa faktorer som kan öka risken för att utveckla dessa sjukdomar, inklusive exponering för kemiska ämnen eller damm, rökning och andra lungskador. Behandlingen av IIP beror på typen av sjukdom och kan omfatta kortikosteroider, immunosuppressiva läkemedel, syreterapi och lungtransplantation.
Sarkoidos är en sjukdom som orsakas av ett överdrivet svar i kroppen där det bildas små knölar av inflammatorisk vävnad, så kallade granulomer. När dessa granulomer bildas i lungorna kallas det lungsarkoidos.
Lungsarkoidos orsakar ofta inga symptom, men i vissa fall kan det leda till hosta, andfåddhet, bröstsmärtor och trötthet. I allvarliga fall kan lungsarkoidos leda till lungfibros och hjärtsvikt.
Sjukdomens orsak är okänd, men det anses vara en kombination av genetiska och miljöfaktorer som bidrar till att utveckla sjukdomen. Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka lungorna med hjälp av röntgen, datortomografi (CT) eller bronskopi (bronchoskopi). Behandlingen består ofta av observation och symtomlindring, men i allvarliga fall kan immunosuppressiva läkemedel behövas.
Lungblåsor, också kända som pulmonala alveolära mikrotrombemer (PAM), är en medicinsk term som refererar till små blodproppar (mikrotrombemer) som bildas i de sackliknande luftstrukturerna i lungorna, kallade alveoler. Dessa strukturer är involverade i gasutbytet mellan luften och blodet.
Lungblåsor uppstår ofta till följd av en inflammation eller skada på de små blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna. Det kan orsakas av olika sjukdomar, såsom COVID-19, influensa, viruspneumoni och andra lunginfektioner. När lungblåsor uppstår kan det leda till problem med syreupptagningen och syrgaskvaliteten i blodet, vilket kan orsaka andningssvårigheter och hypoxi (syrebrist).
En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:
1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.
2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.
3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.
Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga
En lungtransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller dysfunktionell lunga i kroppen ersätts med en frisk och fungerande lunga från en annan person, ofta kallat donator. Detta kan vara livräddande för dem som lider av allvarlig lungsjukdom som inte svarar på andra behandlingsformer.
Lungtransplantationer utförs vanligtvis när patienten har en livshotande lungsjukdom, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), idiopatiskt lunghögsblödning (ILD) eller cystisk fibros. Innan operationen genomgår patienten en utförlig bedömning och förberedelse, inklusive lungfunktionstester, blodprover, röntgenundersökningar och andra tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för transplantation.
Under själva operationen får patienten narkos och en inkision görs i bröstet. Därefter skiljs den skadade lungan ifrån hjärtat och de stora blodkärlen, varefter den nya lungan sätts in och ansluts till de stora blodkärlen och luftvägarna. Efter operationen placeras patienten på en respirator för att underlätta andningen och övervakas noga av läkare och sjuksköterskor.
Lungtransplantation är en komplex procedure med risker som inkluderar bland annat blodproppar, infektioner, avstötning av den nya lungan och andra komplikationer. Men för de rätta patienterna kan transplantationen förbättra deras livskvalitet och livslängd betydligt.
En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.
Myofibroblasts are specialized cells that are present in various tissues throughout the body. They play a crucial role in wound healing and tissue repair, but they can also contribute to the development of fibrosis or scarring when their activation and proliferation are not properly regulated.
Medicinsk definisjon:
Myofibroblasts are cells that possess characteristics of both fibroblasts and smooth muscle cells. They have an elongated, spindle-shaped morphology and express contractile proteins such as alpha-smooth muscle actin (α-SMA) and non-muscle myosin. These proteins allow myofibroblasts to generate contractile forces that help to close wounds and remodel extracellular matrix (ECM) components.
Myofibroblasts are derived from various cell sources, including resident fibroblasts, pericytes, epithelial cells (via a process called epithelial-mesenchymal transition or EMT), and endothelial cells (via endothelial-mesenchymal transition or EndoMT).
During wound healing, myofibroblasts are recruited to the site of injury where they contribute to the formation of granulation tissue. They produce and deposit ECM components such as collagen, fibronectin, and proteoglycans, which help to strengthen the wounded area. Myofibroblasts also contract the wound edges, facilitating wound closure and reducing the size of the scar.
Persistent activation and proliferation of myofibroblasts can lead to excessive ECM deposition and fibrosis, a pathological condition characterized by the thickening and stiffening of affected tissues. Fibrotic disorders can affect various organs, including the lungs, liver, kidneys, heart, and skin, and can significantly impair their function.
In summary, myofibroblasts are essential cells involved in wound healing and tissue repair. However, uncontrolled activation and proliferation of these cells can contribute to fibrosis and organ dysfunction.
Hydroxiprolin är ett derivat av aminosyran prolin, som bildas genom postsyntetisk modifiering av kollagen och elastin. Det bildas när prolin hydroxileras av enzymer som kallas prolyshydroxylaser, som behöver syre, järn och vitamin C för att fungera korrekt. Hydroxiprolin hjälper till att stabilisera den tredimensionella strukturen hos kollagen och elastin, vilket gör dem starkare och mer motståndskraftiga mot mekanisk påfrestning.
I'm sorry for the confusion, but "Pyridoner" is not a medical term or a commonly used term in medicine. It seems that "pyridone" is the term you are looking for, which refers to a heterocyclic compound containing a pyridine ring fused to a dione. Some medications contain pyridone rings in their chemical structure, such as certain non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) and drugs used to treat gout. However, "pyridoner" is not a recognized term in medicine or chemistry.
Kryptogen organiserad pneumoni (COP) är ett sjukdomstillstånd där det förekommer organiskt vävnadsutveckling i lungorna utan att orsaken är känd. Det innebär att det finns tecken på inflammation och vävnadsskada i lungorna, men inga bakterier, virus eller andra mikroorganismer har identifierats som orsak. Symptomen på COP kan vara andfåddhet, hosta och feber. Behandlingen av COP är ofta symtomatisk och stöds av lungfunktionsprov och bilddiagnostiska metoder som röntgen eller datortomografi (CT).
Lungsköljning, även kallat lungdusch eller bronkialdusch, är en medicinsk procedur där ett läkemedel inhaleras som i sin tur löser upp och hjälper till att transportera bort slem, smuts och skadliga substanser från de mindre luftvägarna i lungorna. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nebuliseringsapparat eller ett inhalationsspray som omvandlar läkemedlet till en aerosol, en fin dimpa som är lätt att andas in.
Det vanligaste läkemedlet som används under en lungsköljning är hyperton saltlösning (0,9% natriumklorid), men andra läkemedel kan också användas beroende på patientens behov och diagnos. Lungsköljning kan vara användbar för personer med lungsjukdomar som kronisk bronkit, astma, cystisk fibros och COPD (kronisk obstruktiv lungsjukdom).
Lungdiffusionskapacitet (DLCO) är ett mått på hur effektivt lungorna kan diffundera gaser, vanligtvis syre, från luften till blodomloppet. Det görs normalt genom en andningsprov som mäter hur snabbt och i vilken omfattning syre kan diffundera över den tunna membranen mellan de alveolära luftsäckarna och kapillärerna i lungorna.
DLCO uttrycks vanligtvis i milliliter per minut per torr (ml/min/mmHg) och jämförs med normvärden som är beroende av ålder, kön, längd, vikt och andra faktorer. Minskad DLCO kan vara ett tecken på olika lungrelaterade sjukdomar, såsom COPD (kronisk obstruktiv lungsjukdom), interstitiell lunginflammation eller lungembolier.
'Pneumocyter' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva de celler som bildar alveolernas (lungornas luftfickor) epitel i lungorna. Det finns två typer av pneumocyter: typ I och typ II.
Typ I-pneumocyter täcker ungefär 95% av alveolernas yta och är mycket tunna celler som tillåter gasutbyte mellan luften i lungorna och blodet i kapillärerna. De hjälper också att hålla alveolerna öppna så att de inte kollapsar när vi andas ut.
Typ II-pneumocyter är fyllda med sekreterande vesiklar som innehåller surfactant, en ytaktiv substans som minskar ytspänningen i alveolerna och förhindrar deras kollaps när vi andas ut. Dessa celler kan också dela sig och ersätta skadade typ I-pneumocyter.
I vissa fall kan pneumocyter bli skadade eller infekterade, vilket kan leda till sjukdomar som interstitiell lunginflammation (ILD), akut respiratorisk distresssyndrom (ARDS) och lungcancer.
Lungsurfactant är ett komplex surftensionsreducerande ämne som produceras i lungorna och spelar en viktig roll för att underlätta det mekaniska arbetet vid andning. Surfactanten består av fyra huvudkomponenter: lipider, proteiner, neutrala fettsyror och kolhydrater.
Protein C är ett av de proteiner som ingår i lungsurfactanten och har en viktig funktion för att reglera surfaktantens aktivitet och stabilitet. Protein C är ett hydrofilt protein som katalyserar omvandlingen av fosfolipider till lipider, vilket underlättar formationen av den tvåfasiga lipid/protein-membran som utgör surfaktantens yta.
Protein C är därför en viktig komponent i lungsurfactanten och har visat sig ha en skyddande effekt på lungfunktionen, särskilt hos för tidigt födda barn med respiratorisk distresssyndrom (RDS). RDS orsakas av brist på surfaktant och kan leda till allvarliga andningssvårigheter och lungskador.
I medicinska sammanhang kan lungsurfactantassocierat protein C användas som en terapeutisk behandling för att förebygga eller behandla RDS hos för tidigt födda barn.
"Andningsstimulerande medel" är en benämning på läkemedel som används för att öka andningsfrekvensen och/eller djupet på andningen. Dessa medel kan användas när en individ har nedsatt andningsaktivitet eller andningsstillestånd, till exempel i samband med allvarlig lungsjukdom, överdosering av vissa droger eller vid bedövning under operationer.
Exempel på andningsstimulerande medel inkluderar:
1. Stimulanter av andningscentra i hjärnbarken, såsom doxapram (Dopram).
2. Opioidantagonister, som naloxon (Narcan), som kan revertera effekterna av opiater som suppression av andningen.
3. Adrenerga agonister, som dopamin och dobutamin, som kan öka andningsfrekvensen genom att påverka andningscentra i hjärnan.
4. Andningsstimulerande gaser, såsom helox (50% syre + 50% helium), som kan minska resistansen i de centrala luftvägarna och underlätta andningen.
Det är viktigt att använda andningsstimulerande medel under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom de kan orsaka biverkningar som ökad hjärtslagfrekvens, högt blodtryck och rastlöshet.
'Vitalkapacitet' er en medicinsk terminologi, der refererer til det maksimale beløb af luft, som et personligt lunge kan udsætte sig for efter en dyb indånding. Dette mål anvendes ofte som en del af en række diagnostiske eller funktionelle prøver, der måles for at evaluere lungefunktion og eventuel lungesygdom. Vitalkapaciteten er et vigtigt mål for at bestemme den totale lungevolumen og kan hjælpe med at diagnosticere forskellige lungepatologier, herunder restriktive og obstruktive lungesygdomme.
Sarkoidos är en sjukdom som karaktäriseras av att det bildas små samlingar av inflammatoriska celler, så kallade granulomer, i olika delar av kroppen. De vanligaste organen där granulomen bildas är lungorna och lymfkörtlarna i bröstet, men sjukdomen kan även påverka hud, ögon, lever, hjärta och centrala nervsystemet.
Sjukdomens orsak är fortfarande okänd, men det finns teorier om att det kan bero på en överdriven immunreaktion mot ett ännu obekant ämne. Sarkoidos förekommer oftare hos kvinnor än män och vanligtvis diagnostiseras den mellan 20 och 40 års ålder.
Symptomen på sarkoidos kan variera beroende på vilka organ som är drabbade, men de vanligaste symptomen innefattar hosta, andnöd, trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. I vissa fall kan sjukdomen vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar.
Behandlingen av sarkoidos beror på vilka organ som är drabbade och hur allvarlig sjukdomen är. I mildare fall kan patienten behöva inga speciella behandlingar alls, medan andra kan behöva immunosuppressiva läkemedel eller kortikosteroider för att minska inflammationen och underlätta symtomen. I vissa fall kan även lungtransplantation vara ett alternativ för patienter med allvarlig lungpåverkan.
Collagen diseases är en grupp sjukdomar som beror på felaktigheter i kroppens produktion eller förändringar av kollagen, ett protein som utgör en viktig del av bindväv, hud, ben och andra strukturer i kroppen. Dessa sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom beroende på vilket kollagen som är drabbat och hur allvarligt felet är. Några exempel på collagen diseases inkluderar systemiska skleros, lupus erythematosus, rheumatoid arthritis och osteogenesis imperfecta. Behandlingen beror på vilken specifik sjukdom som föreligger och kan bestå av mediciner, terapi och livsstilsförändringar.
Medicinskt talat betyder "inandning av maginnehåll" (engelska: "aspiration of gastric contents") när maginnehållet, som består av föda, magsaft och andra vätskor, dras in i luftvägarna och når lungenvävnaden. Detta kan orsaka en rad symtom och komplikationer, såsom hosta, andningsbesvär, irriterad struphuvudssmärta, bröstsmärta, yrsel, kräkningar och i värsta fall lunginflammation (pneumoni).
Inandning av maginnehåll kan inträffa vid olika tillstånd, exempelvis vid medvetslöshet, illamående, kräkningar, sjukdomar som påverkar nerver och muskler i halsen eller vid operationer i mag-tarmkanalen. För att förebygga inandning av maginnehåll använder sig läkare ofta av olika metoder, såsom positionering av patienten under operationer, användande av speciella slangar för att tömma magsäcken och användande av läkemedel som reducerar magsaftproduktionen.
Transforming Growth Factor beta1 (TGF-β1) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl i kroppen. Det produceras och secreteras av flera olika celltyper, inklusive fibroblaster, immunceller och epitelceller. TGF-β1 spelar en viktig roll i cellytorna som reglerar celltillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och immunsvar. Det är också involverat i ämnesomsättningen av extracellulär matris (ECM), vilket påverkar cellernas förmåga att migrera och växa.
TGF-β1 binder till sina receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av intracellulära signaltransduktionsvägar som inkluderar Smad-proteiner. Dessa proteiner transporteras sedan in i cellkärnan där de reglerar genuttrycket och påverkar cellytans beteende. TGF-β1 har också visat sig ha en dämpande effekt på immunsvaret, genom att hämma aktivering och differentiering av T-celler och B-celler.
I patologiska tillstånd kan TGF-β1-signaleringsvägen vara onormalt aktiv, vilket kan leda till fibros (överdriven ämnesomsättning av ECM) och cancer. Fibros är en allvarlig komplikation i många sjukdomar, inklusive lever-, lung- och njursjukdomar. Överaktivering av TGF-β1 kan också leda till onormal celldelning och tumörbildning, vilket gör att det har visat sig vara involverat i cancerutvecklingen.
Total lung capacity (TLC) är ett mått på den totala volymen av luft som kan inandas och hållas i lungorna vid maximal andning. Detta inkluderar alla kompartement i lungorna: de aktiva vävnaderna som kallas alveoler, de mindre luftfyllda rummen som kallas bronkioler och de död lumina som kallas bronkier. TLC kan användas för att bedöma lungfunktionen hos en individ och det mäts vanligtvis med hjälp av en spirometer eller en body plethysmograph.
Transforming Growth Factor Beta (TGF-β) är ett protein som fungerar som en cytokin och signalmolekyl involverad i cellens tillväxt, differentiering och celldöd. Det finns tre isoformer av TGF-β hos människor: TGF-β1, TGF-β2 och TGF-β3. Dessa proteiner binder till sina respektive receptorer på cellens yta och aktiverar en signalkaskad som reglerar genuttrycket relaterat till celldelning, apoptos och extracellulär matrisproduktion. TGF-β spelar också en viktig roll i embryonal utveckling, angiogenes och immunrespons. Dysreglering av TGF-β har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, inklusive fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.
Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.
Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.
Mucin-5B, även känt som MUC5B, är ett protein som tillhör mucin-superfamiljen. Muciner är glykoproteiner som utgör en viktig del av den slem som produceras i vår luftvägs- och tarmkanals epitel. Mucin-5B är specifikt associerad med slemproduktionen i de lägre luftvägarna, såsom bronkerna och lungorna. Detta protein hjälper till att fuktiga, skydda och transportera smuts, bakterier och andra främmande partiklar ut ur luftvägarna. Mucin-5B kan också spela en roll i celldifferentiering och cancerutveckling i lungorna.
Lungsurfactantassocierat protein A (SP-A) är ett protein som finns i surfactanten i lungorna. Surfactanten är ett ytskikt av lipider och proteiner som täcker alveolernas insida och minskar ytanspänningarna under andningen, förhindrar kollaps av de små luftsäckarna (alveolerna) och skyddar mot infektion. SP-A är ett av surfactantens huvudproteiner och har en viktig roll i lungors immunförsvar genom att binda till främmande partiklar och mikroorganismer och underlätta deras fagocytos (upptagning och bortförsel) av andra celler i immunförsvaret. SP-A är också involverat i regleringen av surfactants syntes, sekretion och uppsamling.
En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.
Lungsjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar, är en samling medicinska tillstånd som drabbar lungorna och deras förmåga att fungera korrekt. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:
1. Astma: En kronisk luftvägsinflammation som orsakar hosta, andnöd och syrgasmangel.
2. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL): En grupp av sjukdomar som inkluderar kronisk bronkit och emfysem, vilket orsakar andningssvårigheter.
3. Lungcancer: Onkologiska tillstånd där cancerceller växer i lungorna.
4. Pneumoni: En infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus eller svampar.
5. Tuberkulos (TBC): En smittsam lungsjukdom orsakad av mykobakteriesläktet.
6. Fibros: En grupp sjukdomar där lungvävnaden blir skador och förtjockas, vilket orsakar andningssvårigheter.
7. Cystisk fibros: En ärftlig sjukdom som orsakar kraftig sekretproduktion i luftvägarna och kan leda till lunginflammation.
8. Lungemboli: En blodpropp i lungorna som ofta orsakas av blodproppar från benen eller höger hjärtkammare.
9. Sömnapné: Andningssvårigheter under sömn, vanligtvis orsakade av förträngning eller avslappnande av luftvägarna.
10. Asbestos: En lungsjukdom som orsakas av exponering för asbest, vilket kan leda till skador på lungvävnaden och cancer.
'Andnöd' kan definieras som en situation där ett individuellt eller gemensamt andningssystem inte orkar möta kroppens behov av syre, vilket kan leda till hypoxi och i slutändan till döden om det inte behandlas. Detta kan bero på olika orsaker, som till exempel skador, sjukdomar eller utomkontrollfaktorer som kvävning eller drunkning. Andnöd är en medicinsk nödsituation och kräver genast vård.
Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.
Lungemfysem är en lungsjukdom som karaktäriseras av ökad andel luft i lungornas alveoler (luftsäckarna) och förstoring av utrymmena mellan dem. Detta orsakar en försämrad syreutbyte och kan leda till andnöd, hosta och trötthet. Lungemfysem är ofta associerat med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och rökning.
Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.
Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.
Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.
Macrophages are a type of white blood cell that are an essential part of the immune system. They engulf and destroy foreign substances, such as bacteria and viruses, as well as damaged or dead cells. Alveolar macrophages are a specific type of macrophage that reside in the alveoli, which are the tiny air sacs in the lungs where gas exchange occurs. These macrophages play a crucial role in protecting the lungs from infection and inflammation by removing foreign particles and microorganisms that enter the lungs through breathing. They also help to maintain the health of the lung tissue by cleaning up debris and producing substances that support the function of the alveoli.
Systemisk sklerodermi är en autoimmun sjukdom som påverkar huden och olika organ i kroppen. Den karaktäriseras av ett förändrat kollagenmetabolism som leder till ökad produktion och accumulering av kollagen i huden och andra vävnader, vilket orsakar fibros och skleros (förtjockning och hårdning).
Systemisk sklerodermi kan delas in i två huvudgrupper: limited cutaneous systemic sclerosis (lcSSc) och diffuse cutaneous systemic sclerosis (dcSSc), beroende på om det primärt berörda området är begränsat till händer och fingrar eller om det också inkluderar armar, ben och andra kroppsdelar.
Utöver hudpåverkan kan systemisk sklerodermi även drabba blodkärl, muskler, ledvävnader, lungor, hjärta, njurar och tarmar. Symptomen varierar beroende på vilka organ som är involverade, men kan inkludera exempelvis Raynauds fenomen (fingrar och tår blir vit-blå-röda under kyla eller stress), hudförtjockning, smärta i lederna, muskelsvaghet, hosta, andnöd, trötthet, viktminskning och magproblem.
Systemisk sklerodermi behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och fibrosen, samt med symtomatiska behandlingar beroende på vilka organ som är drabbade.
Den atmingsorganens slimhinnan (engelska: respiratory mucous membrane) är den del av andningssystemet som är direkt exponerad för luft och innehåller cilierade epitelceller och slemkörtlar. Dess huvudsakliga funktion är att skydda lungorna från skador, infektioner och främmande partiklar genom att producera slem som fångar upp dessa ämnen och transporterar bort dem via ciliernas rörelser. Den atmingsorganens slimhinnan finns i näsa, näsrör, svalg, luftrör, bronker och lungornas mindre luftvägar (bronkioler och alveoler).
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
Antibiotika används ofta som en preventiv behandling under cancerterapi, då patienten ofta har ett särskilt utsatt immunförsvar på grund av sjukdomen och/eller behandlingen. Syftet är att förhindra infektioner som kan uppstå som en komplikation till cancerbehandlingen, såsom kemoterapi eller strålbehandling.
Antibiotika är en grupp av läkemedel som används för att behandla bakterieinfektioner. De fungerar genom att döda eller hämma tillväxten hos bakterier. Det finns många olika typer av antibiotika, och de väljs ut beroende på vilken typ av bakterie som orsakar infektionen.
I samband med cancerterapi kan antibiotika ges prophylaktiskt (förebehandling) för att förhindra infektioner, eller som behandling om en infektion uppstår. Det är viktigt att använda antibiotika på rätt sätt och inte överanvända dem, eftersom det kan leda till resistens hos bakterier.
I medicinsk terminologi kan "antibiotika vid cancerterapi" definieras som:
"Användning av antibiotika som en del av behandlingen av cancerpatienter under kemoterapi eller strålbehandling, för att förebygga eller behandla bakterieinfektioner."
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
Lungsurfactantassocierat Protein D (SP-D) är ett proteiner som produceras och utsöndras av typ II alveolära celler i lungorna. Det tillhör en grupp proteiner som kallas collectiner, vilka har förmåga att aggregera och neutralisera patogener såsom bakterier, virus och svampar. SP-D har också visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper och kan bidra till att reglera immunförsvaret i lungorna. Dessutom har det en viktig roll i underhållet av den surfaktantfilm som täcker alveolernas yta och som minskar ytspänningen så att lungorna kan expandera och contrahera korrekt vid andning.
'Lungskada' er en allmenterm for skader på lungene, som kan være årsaket av mange forskjellige faktorer. Det kan for eksempel bero på infeksjoner, luftforurening, eksponering for toxiske stoffer eller sykdommer som røyke, kjemisk pneumonitt, aspiraionspneumonitt og andre. Symptomene kan inkludere hoste, produktiv hoste, trang til å respirere, brann i brystet, feber og andre generelle symptomer som træthed og muskelvondt. Behandlingen avhanger av årsaken til skaden og kan inneholde antibiotika, steroider, ilttiltak og andre terapier.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).
Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.
I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.
"Primär graft dysfunction" (PGD) är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en allvarlig komplikation efter en transplantation, till exempel en lung-, lever- eller hjärttransplantation. PGD innebär att det nya organet inte fungerar korrekt redan under de första dagarna eller veckorna efter transplantationen, trots att det har införlivats korrekt och utan tekniska komplikationer under själva operationen.
PGD kan orsakas av olika faktorer, såsom skada på celler eller vävnader under transplantationsprocessen, immunologiska reaktioner, inflammation eller ischemisk-reperfusionsskada (skada som uppstår när blodförsörjningen återupptas efter en period av bristande blodtillförsel). Symptomen på PGD kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats, men de kan inkludera andningssvårigheter, nedsatt funktion hos det transplanterade organet, ökad inflammation och i värsta fall organsvikt.
PGD är en allvarlig komplikation som kan ha stor påverkan på patientens prognos efter transplantationen. Därför är det viktigt att snabbt identifiera och behandla PGD för att minska risken för fortsatt skada på det nya organet och förbättra patientens chanser till en fullständig och varaktig återställelse.
HSP47, også kjent som heat shock protein 47, er ein proteinklemme som hører til gruppen av stresse-relaterte proteiner. Disse proteine blir syntetisert under stresstilstandane i cellen og hjelper til å forhindre eller reparere skade på andre proteiner. HSP47 er specifikt involvert i folding og transport av kollagen-proteinet, som er viktig for strukturen og funksjonen til mange typer bindivell og veskel i kroppen. I stresstilstandane kan syntesen av HSP47 øke for å beskytte cellen mot skade som følge av ufoldet eller feilfoldet kollagen.
"Bindvävssjukdomar" (engelska: "fibrotic diseases") är en övergripande benämning på sjukdomar som kännetecknas av ökad bildning och ansamling av bindväv i olika vävnader och organ i kroppen. Bindväv, eller "förbindiv vävnad", är en typ av vävnad som ger stöd och form åt kroppens olika strukturer, samt hjälper till att skydda och isolera dem. När bindvävsvävnaden blir förändrad eller skadas kan det leda till en överdriven produktion av bindvävsstrukturer, såsom kollagenfibriller och extracellulär matrix, vilket i sin tur kan orsaka skada på omgivande vävnader och organ.
Det finns många olika typer av bindvävssjukdomar, som varierar i sin orsak, lokalisation och svårighetsgrad. Några exempel på bindvävssjukdomar inkluderar:
* Skleroderma: En sjukdom som drabbar huden och andra organ, såsom lungor, njurar och hjärta. Skleroderma kännetecknas av en ökad produktion av bindväv i huden och blodkärlen, vilket kan leda till förhårdnad och trötthet i huden, små blodkärlsförändringar och skador på andra organ.
* Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem attackerar friska vävnader och organ. SLE kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive huden, lederna, njurarna, lungorna och hjärtat. I samband med SLE kan det uppstå en ökad produktion av bindväv i de drabbade områdena, vilket kan leda till förhårdnad och andra skador.
* Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som drabbar huden och musklerna. Dermatomyositis kännetecknas av en inflammation i musklerna och en ökad produktion av bindväv i huden, vilket kan leda till svaghet, smärta och förhårdnad i musklerna samt rödaktiga eller lilafärgade utslag på huden.
* Fibromyalgi: En kronisk smärtsjukdom som drabbar muskler, senor och leder. Fibromyalgi kännetecknas av en ökad känslighet för smärta i musklerna och senorna samt trötthet, sömnsvårigheter och depression. Även om orsaken till fibromyalgi inte är fullständigt klarlagd, kan det finnas ett samband mellan sjukdomen och en ökad produktion av bindväv i musklerna och senorna.
Det finns också vissa hud- och muskelsjukdomar som orsakas av en överdriven produktion av bindväv, så kallade fibrotiska sjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk skleros (sklerodermi), Dupuytrens kontraktur och Ledderhoses sjukdom.
Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom som drabbar huden, blodkärlen och inre organ. Sjukdomen kännetecknas av en förtjockning och förhårdnad av huden, speciellt på händer, armar, ansikte och bröstkorg. Även blodkärlen kan drabbas, vilket kan leda till höjd blodtryck och andra kardiovaskulära problem. Inre organ som lungor, njurar och mag-tarmkanalen kan också påverkas.
Dupuytrens kontraktur är en sjukdom där bindväv i handflatan och fingrarna förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att fingrarna böjs inåt och kan bli svåra att räta ut. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.
Ledderhoses sjukdom är en sjukdom där bindväv i fotens sulor förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att foten blir svullen och smärtsam, och det kan vara svårt att gå eller stå upp. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.
Det finns också vissa sjukdomar som orsakas av en underproduktion av bindväv, så kallade syndrom med underutvecklad bindväv. Exempel på sådana sjukdomar är Ehlers-Danlos syndrom (EDS), Marfan syndrom och Osteogenesis imperfecta (OI).
Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp av genetiska sjukdomar som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår.
Marfan syndrom är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår. Marfan syndrom kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.
Osteogenesis imperfecta (OI) är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att benen blir svaga och bräckliga, vilket kan orsaka frakturer och skador. OI kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.
Det är viktigt att söka medicinsk rådgivning om man tror sig ha en av dessa sjukdomar. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.
Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.
Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.
Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.
"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.
Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.
Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.
Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
Kollagen typ I är ett av de många olika typerna av kollagen som finns i kroppen. Det är ett fibrillärt kollagen, vilket betyder att det består av långa, trådformiga strukturer. Kollagen typ I är bland de vanligaste typerna av kollagen och utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och blodkärl. Det består av tre polypeptidkedjor som är sammanbundna till en tredimensionell struktur. Kollagen typ I ger styrka och integritet till de vävnader där det finns, och påverkar också cellernas beteende och funktion.
Diagnostiska tekniker för andningssystemet innefattar metoder och tester som används för att undersöka och diagnosticera sjukdomar eller avvikelser i luftvägarna, lungorna och det muskulära systemet som styr andningen. Några exempel på dessa tekniker är:
1. Spirometri: En test metod som mäter lungvolym och flöde under in- och utandningar. Det används för att diagnostisera obstruktiva luftvägsjukdomar, såsom astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
2. Pulsoximetri: En noninvasiv metod som mäter syresättningen i blodet genom att ljusa LED-strålar skickas genom huden till en sensor. Det används ofta för att övervaka syrebrist under operationer och vid sjukdomar som kan orsaka syrebrist, såsom lungemboli eller kronisk lungsjukdom.
3. Bronchoskopi: En procedure där en flexibel tub leds ner i luftvägarna för att undersöka strukturen och funktionen hos de nedre luftvägarna. Det används för att diagnostisera och behandla olika lungsjukdomar, såsom lungcancer, kronisk bronkit, och blod i slemhinnan (kräkning av blod).
4. Thoraxröntgen: En typ av röntgenundersökning som tar bilder av bröstkorgen för att undersöka strukturen och funktionen hos lungorna, hjärtat och andra organ i bröstkorgen. Det används för att diagnostisera en rad olika lungsjukdomar, såsom pneumoni, lungcancer och tuberkulos.
5. Thoraxscanner: En typ av datortomografi (CT) som tar skiktbilder av bröstkorgen för att undersöka strukturen och funktionen hos lungorna, hjärtat och andra organ i bröstkorgen. Det används för att diagnostisera en rad olika lungsjukdomar, såsom pneumoni, lungcancer och tuberkulos.
6. Sputumkultur: En undersökning av slem som tas upp från luftvägarna för att identifiera bakterier eller andra mikroorganismer som orsakar infektioner i luftvägarna. Det används för att diagnostisera och behandla lunginfektioner, såsom pneumoni och bronkit.
7. Pulmonalfunktionsprov: En serie av tester som mäter lungvolymen, kapaciteten och luftvägarnas förmåga att öppnas och stängas. Det används för att diagnostisera och övervaka lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros.
Hemoperfusion är en behandlingsmetod inom medicinen där blod passerar igenom ett filter eller en sorbent som tar bort toxiner, läkemedelsrester eller andra skadliga substanser. Detta görs vanligtvis genom att koppla patienten till en hemoperfusionsapparat som cirkulerar blodet genom ett yttre filter.
Under proceduren pumpas blodet ut från patientens kropp, oftast genom en kateter placerad i en central ven, och leds sedan genom ett filter som innehåller ett material som kan borttaga de skadliga substanserna. Filtermaterialet kan vara en sorbent, som exempelvis aktiverad kol, eller ett membran med specifika bindningsegenskaper till de substanser man vill avlägsna. Efter att blodet har passerat genom filtret leds det tillbaka in i patientens kropp.
Hemoperfusion används ofta som ett komplement till vanlig dialysbehandling vid förgiftningar, leverfailure eller andra sjukdomstillstånd där toxiner eller läkemedelsrester kan ansamlas i blodet och orsaka skada.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
Terapeutisk irrigering (også kendt som terapi irrigering eller medicinsk irrigering) er en behandlingsmetode, der involverer at anvende en strøm af væske til at rense og desinficere en sår, et sår, en sutureret sårlæsion eller en indre kropsoverskæring (f.eks. efter en operation).
Den terapeutiske irrigering kan udføres ved hjælp af forskellige væsketyper, alt efter behandlingens formål. Nogle almindelige væsker omfatter fysiologisk saltvandsløsning, antiseptiske løsninger eller antibiotiske løsninger. Irrigeringen udføres ofte med en speciel irrigationspumpe eller en syringe under kontrolleret tryk for at sikre en effektiv, men skånsom behandling.
Den terapeutiske irrigering anvendes til en række formål, herunder:
1. At fjerne dødt væv, nekrose, blodprop eller infektiøs materiale fra sår og sår.
2. At reducere infektionsrisikoen og forbedre værtsforsvaret mod patogener.
3. At fjerne rester af kirurgiske klister, blodklumper eller andet uønsket materiale fra indre kropsoverskæringer.
4. At opnå bedre visualisering og rengøring af sår og sår under operationer eller procedurer.
5. At forbedre vaskulær gennemstrømning og hjælpe med at reducere svulst i området.
Den terapeutiske irrigering er en effektiv behandlingsmetode, der anvendes i mange medicinske specialer, herunder kirurgi, ortopædi, plastikkirurgi, onkologi og vård af sår.
CFTR står för cystic fibrosis transmembrane conductance regulator, som är en protein som kontrollerar salt- och vattentransporten i cellmembranet. Mutationer i CFTR-genen kan leda till sjukdomen cystisk fibros (CF), som kännetecknas av lunginflammation, kronisk hosta och förhöjd sältkoncentration i svett.
Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.
Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.
Lunginflammation, eller pneumoni, är en infektion i lungorna som orsakas av bakterier, virus, svampar eller parasiter. Den resulterar i att det uppstår inflammation i de luftfyllda blåsl pocketarna (alveoler) i lungorna, vilket gör det svårare för syre att nå blodomloppet. Symptomen på lunginflammation kan inkludera hosta, andningssvårigheter, bröstsmärta, feber och utmattning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men den kan bestå av antibiotika för bakteriella infektioner eller antivirala läkemedel för virala infektioner.
Epithelial-Mesenchymal Transition (EMT) är en biologisk process där epitelceller, som normalt har en fast förankring till ett basalmembran och en polär cellstruktur, transformeras till en mer rörlig mesenchymal celltyp. Denna process innebär att epitelcellerna förlorar sina intercellulära kontakter, nedbryter basalmembranet och uttrycker nya proteiner som gör dem mer motståndskraftiga mot apoptos (programmerad celldöd). EMT är en viktig mekanism i embryonal utveckling, men den kan även inträffa under sjukliga tillstånd såsom cancer, där tumörceller kan använda sig av EMT för att invadera omgivande vävnader och bilda metastaser.
Enligt medicinskt perspektiv är ett slemlösande medel (eller expectorant) ett läkemedel som hjälper till att öka produktionen och avskiljandet av slem eller sputum från luftvägarna. Det gör detta genom att verka direkt på den respiratoriska sekretionssystemet, vilket leder till en förbättrad avlägsnande av slem och flegma från luftvägarna.
Det finns olika typer av slemlösande medel som kan användas beroende på patientens symptom och underliggande medicinska tillstånd. Några exempel inkluderar:
1. Mukolytika: Dessa verkar genom att bryta ned slemproteinerna i sekretet, vilket gör det tunnflödigare och lättare att hacka upp och avlägsna från luftvägarna. En vanlig mukolytik är acetylcystein (för exempel Fluimucil).
2. Expectorantia: Dessa verkar genom att öka produktionen av slem i bronkiolerna, vilket underlättar avlägsnandet av sekret från luftvägarna. En vanlig expectorans är guaifenesin (för exempel Mucinex).
3. Kombinationer: Vissa läkemedel innehåller både en mukolytik och en expectorant för att öka deras effektivitet i behandlingen av besvärliga andningssymtom.
Det är viktigt att notera att slemlösande medel inte bör användas hos barn under 2 års ålder utan rekommendation från en läkare, eftersom de kan orsaka allvarliga biverkningar. Dessutom bör alla medicinska behandlingar, inklusive slemlösande medel, användas under övervakning av en läkare för att säkerställa deras säkerhet och effektivitet.
"Acetylcysteine", också känt som "N-acetylcysteine" (NAC), är en farmakologisk substans med antioxidativ verkan. Det är en aketylderivat av aminosyran cystein och fungerar som ett prekursor till den kroppsegena antioxidanten glutation. Acetylcysteine används inom medicinen för att behandla olika sjukdomstillstånd, såsom lungödem orsakat av akut kvävemonoxidbrist, kronisk broskbristning och som mucolytikum vid behandling av lungsjukdomar med tjockt slem, såsom kronisk bronkit och cystisk fibros. Det kan också användas för att behandla akut eller kroniskt överdos av paracetamol (acetaminofen) genom att skydda levern från skada.
Endomyocardial fibrosis (EMF) is a rare heart condition characterized by the thickening and scarring of the inner layer of the heart, specifically the endocardium and myocardium. This fibrotic process typically affects the apical regions of the right and/or left ventricles and can also involve the mitral and/or tricuspid valves, leading to restrictive cardiomyopathy and valvular abnormalities. The exact cause of EMF is not well understood, but it is more prevalent in tropical and subtropical regions, suggesting a possible role for infectious or environmental factors. Symptoms may include heart failure, arrhythmias, and fluid retention. Diagnosis often involves imaging techniques such as echocardiography, cardiac MRI, or cardiac catheterization. Treatment is generally supportive and focuses on managing symptoms and slowing disease progression. In some cases, surgical intervention may be required to address valvular abnormalities or heart failure.
Emfysem är en lungsjukdom som karaktäriseras av överblåstheter i lungornas luftsäckar (alveoler), vilket leder till att de blir större och mer tunna. Detta gör att lungorna har svårare att andas ut effektivt, vilket kan orsaka andnöd. Emfysem är ofta förknippat med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och smoking.
Lungans gasutbyte, även känt som pulmonell gasutbyte, är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden syre och kolmonoxid som diffunderar över alveolär-kapillärmembranet i lungorna. Detta gasutbyte är en nödvändig process för att syre ska kunna transporteras från luften vi andas in till blodomloppet, och för att kolmonoxid ska avlägsnas från blodet och utandas igen.
Under normala förhållanden är lungans gasutbyte mycket effektivt, och syre-kolmonoxid-diffusionen sker fort och löper tillbaka till jämvikt. Därför kan andningen och syresättning i blodet hålla en konstant nivå, även under fysiskt aktiva tillstånd då behovet av syre ökar.
Även om lungans gasutbyte är en viktig process för att upprätthålla homeostas i kroppen, kan det påverkas negativt av olika sjukdomar och skador som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsvikt och hög altitud. Dessa tillstånd kan leda till syrgasbrist eller hypoxi, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för kroppens funktioner och överlevnad.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Telomerase är ett enzym som förlänger telomerna, de repetitiva DNA-sekvenser som finns längst ut på kromosomernas ändar. Telomererna skyddar kromosomerna från nedbrytning och skador, men de blir kortare varje gång cellen delar sig. När telomererna blir för kort kan cellen inte längre dela sig korrekt och blir senescent eller stannar av i en celldelningscykel, vilket kan leda till apoptos (programmerad celldöd). Telomerase återställer telomernas längd genom att tillföra nya repetitiva DNA-sekvenser till deras ändar, och på så sätt förlänger cellens livslängd. Telomerase är aktivt i embryonala stamceller och vissa cancerceller, men normalt sett är det inaktivt i de flesta vuxna cellerna.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Retroperitoneal fibrosa (RPF) är en sällsynt och kronisk autoimmun sjukdom som karaktäriseras av inflammation och bildning av fibrös vävnad i retroperitoneala rummet, det vill säga det bakre bukhinnan. Denna process kan leda till kompression och obstruktion av de omgivande strukturerna som blodkärl, urinledare och nerver.
Typiska symtom inkluderar smärta i ländryggen eller buken, trötthet, viktminskning och symptom relaterade till nedsatt njurfunktion som proteinuri (proteiner i urinen) och edem (vätskeansamlingar). I vissa fall kan RPF leda till renala komplikationer såsom kronisk njursvikt.
Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av symtom, bilddiagnostiska metoder som datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT), och laboratorieprov som visar på förhöjda värden av inflammationsmarkörer. Biopsi kan ibland vara aktuell för att bekräfta diagnosen.
Behandlingen av RPF består ofta av kortikosteroider eller immunosuppressiva läkemedel som syftar till att reducera inflammation och fibros. I vissa fall kan kirurgiskt avlägsnande av den fibrösa vävnaden vara aktuellt om obstruktionen inte kan lindras med medicinsk behandling.
Peplomycin är ett antibiotikum som tillhör gruppen peptidantibiotika. Det isolerades från bakterien Streptomyces lavendulae och har visat sig vara verksamt mot vissa gram-positiva bakterier, såsom stafylokocker. Peplomycin har också visat sig ha en viss verkan mot vissa typer av cancerceller, men det används mestadels som ett antibiotikum.
Det är inte vanligt att se peplomycin användas i klinisk praxis, och det kan vara möjligt att det inte finns tillgängligt i alla länder. Läkemedlets specifika användning och dosering bör alltid bestämmas av en behandlande läkare eller farmaceut baserat på patientens individuella behov och hälsotillstånd.
Matrix metalloproteinase 7 (MMP-7), även känt som matrilysin, är ett enzym som tillhör familjen matrix metalloproteinaser (MMPs). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matrix (ECM) i kroppen.
MMP-7 har specifika substrat, till exempel kan det bryta ner proteiner som ingår i ECM såsom collagen, elastin och proteoglykaner. Det är också kapabelt att bryta ned membranproteiner, såsom delar av cellmembranet (adhesionsmolekyler) och signalproteiner på cellytan (growth factors, cytokiner).
MMP-7 uttrycks i flera olika typer av celler, inklusive epitelceller, fibroblaster, macrofager och neoplasieller celler. Det har visat sig spela en viktig roll vid cellytisk nedbrytning under normala fysiologiska processer såsom embryogenes, men det är också involverat i patologiska tillstånd som inflammation och cancer.
I cancerutvecklingen kan MMP-7 vara involverat i tumörinvasion och metastasering genom att bryta ned ECM och frigöra tillväxtfaktorer som styr celldelning, apoptos och angiogenes. Ökat uttryck av MMP-7 har korrelerats med sämre prognos i flera olika cancertyper.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
'Skolios' er en medisinsk term som betyr en abnormal s-formet eller C-formet bøyning av rygraden. Denne tilstanden kan oppstå i barn og voksne, men den er oftest synlig under vekstfasen i barndommen. Skoliosen kan variere i alvorlighetsgrad, fra mildt sluttet halsrygg til en mer alvorlig bøyning som kan føre til åpninger mellom revner og forstyrre lungfunksjonen. Årsaken til skolios kan være ukjent (idiopatisk), men den kan også være forbundet med andre medisinske tilstander som neuromuskulære lidelser eller kongenitale feilutviklinger.
Telomere shortening refers to the gradual loss of repetitive DNA sequences and associated proteins from the ends of chromosomes over time. Telomeres are regions of non-coding DNA that protect the genetic information in our chromosomes from degradation and fusion with other chromosomes.
Each time a cell divides, its telomeres become shorter until they reach a critical length, triggering cellular senescence or apoptosis (programmed cell death). This shortening process is influenced by various factors such as oxidative stress, inflammation, and genetics. Accelerated telomere shortening has been linked to several age-related diseases, including cancer, cardiovascular disease, and neurodegenerative disorders.
Protontherapi, även kallat protonsstrålbehandling, är en form av strålbehandling som används inom cancerbehandling. Den skiljer sig från traditionell strålterapi genom att den använder protoner istället för fotoner (vanlig strålning). Protoner är positivt laddade partiklar som kan sättas in med hög precision i ett specifikt område i cancercellerna, vilket gör att läkaren kan ge en högre dos strålning till tumören med mindre skada på det omgivande vävnaden.
Denna metod är särskilt användbar för behandling av cancertyper som ligger nära känsliga strukturer, såsom hjärnan och ögat, eftersom den minimerar strålningsskadan till det omgivande vävnaden. Protontherapi är också användbar för barn med cancer på grund av att den minskar risken för skador på de snabbt växande cellerna i deras kroppar.
Det finns dock vissa begränsningar och risker med protontherapi, såsom möjligheten för cancerceller att överleva strålningen om de inte får en tillräckligt hög dos, samt den relativa dyrleken jämfört med traditionell strålterapi. Därför används protontherapi främst när andra former av behandling har visat sig vara otillräckliga eller för riskfyllda.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
Ciliary Neurotrophic Factor (CTF) Receptor alpha Subunit, också känt som CNTFRα, är en proteinkedja som bildar en del av receptorkomplexet för neurotrofinen Ciliary Neurotrophic Factor. Detta protein lokaliseras till cellmembranet och interagerar med andra proteiner i receptorkomplexet för att aktivera signaltransduktionsvägar som är involverade i cellyttotrofi, överlevnad och differentiering av specifika neuronpopulationer. CNTFRα-proteinet innehåller en extracellulär domän, en transmembrandomän och en cytoplasmisk domän. Mutationer i genen som kodar för CNTFRα har visats korrelera med vissa neurodegenerativa sjukdomstillstånd.
Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.
PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.
PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.
Kollagen typ V är ett nätformat kollageprotein som finns i bland annat blodkärl, mellanben (meniscus), hud, leder och linsen i ögat. Det utgör en mindre andel av all kollagen i kroppen, men har viktiga funktioner vad gäller att ge stöd och struktur till de vävnader där det finns. Kollagen typ V är också ett viktigt beståndsdel i hårfolliklarna och kan spela en roll vid håravfall om det förekommer för lite av detta proteinet.
"Antiinflammatoriska medel", även kända som antiinflammatory drugs (NSAID) eller prostaglandinförebyggande medel, är en grupp läkemedel som används för att behandla smärta, feber och inflammation. De fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer, cyklooxygenas (COX), som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.
Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 är involverad i skyddet av magslemhussen, blodets sammanflöde och njurarnas funktion, medan COX-2 främst produceras under inflammatoriska tillstånd. NSAID kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de blockerar båda typerna av COX-enzym eller bara COX-2.
Exempel på antiinflammatoriska medel är acetylsalicylsyra (Aspirin), ibuprofen, naproxen och celecoxib. Dessa läkemedel kan ha biverkningar som magonti, blödningsrubbningar och skada på njurarna vid långvarig användning.
Connective Tissue Growth Factor (CTGF) är ett proteiner som tillhör transforming growth factor beta (TGF-β) superfamiljen. CTGF produceras av olika celltyper, inklusive fibroblaster och endotelceller, och spelar en viktig roll i reguleringen av cellproliferation, differentiering, migration och extracellulär matrixproduktion under normala fysiologiska förhållanden såväl som under patologiska tillstånd som fibros och cancersjukdomar.
CTGF binder till integrinreceptorer och andra receptorproteiner på cellmembranet, vilket aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar cellfunktioner. I samband med skador eller inflammation kan CTGF-nivåerna öka, vilket kan leda till ökad fibroblastproliferation och matrixproduktion, samt försämrad kapillärtillväxt och angiogenes. Dessa processer kan i sin tur bidra till patologisk fibros och andra sjukdomstillstånd.
"Arbetsprov" er en medicinsk term som oftest brukes i forbindelse med arbeidsrelaterte skader eller sykdommer. Det refererer til en vurdering eller en rekke prøver som gjennomføres for å avklare om en person er i stand til å utføre bestemte arbeidsoppgaver etter å ha fått behandling for en skade eller sykdom.
Arbetsprovene kan involvere fysisk, psykisk og sensorisk evaluering av en persons evne til å fullføre arbeidsoppgavene i henhold til de fysiske, kognitive og psykososiale kravene til jobben. Dette kan inkludere ting som styrke, rørelseomfang, ulike bevegelsesmønstre, smerte toleranse, arbeidshastighet, koncentrasjon, minne, beslutningstagning og andre relevante ferdigheter.
Formålet med et arbetsprov er å hjelpe med å bestemme om en person er klar til å vende tilbake til arbeidet i sin gamle stilling eller om de trenger tilrettelegginger for å kunne utføre sine oppgaver på en trygg og effektiv måte. Det kan også hjelpe med å identifisere om en person trenger ytterligere behandling eller træning før de kan vende tilbake til arbeidet.
'Dyskeratosis congenita' (DC) är en sällsynt genetisk sjukdom som kännetecknas av triaden av nästippscancer, abnorma naglar och pigmentförändringar på huden. Det orsakas vanligtvis av mutationer i gener som är involverade i telomersreglering och -hållning. Symptomen kan variera i allvarlighet från lindrig till livshotande, och sjukdomen kan även öka risken för andra typer av cancer och andningssvikt. Behandlingen är stödspecifik och riktad mot att hantera de enskilda symtomen.
"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.
Juvenile arthritis (JA) is a general term used to describe a group of autoimmune and inflammatory disorders that develop in children under the age of 16. These conditions can affect any joint in the body, and may also impact other organs. The most common types of JA include:
1. Juvenile Idiopathic Arthritis (JIA): This is an umbrella term that includes several subtypes of JA, characterized by chronic arthritis lasting for at least 6 weeks in a child under 16 years of age. The onset is usually before the age of 16.
2. Systemic Onset Juvenile Idiopathic Arthritis (SoJIA or Still's Disease): This subtype affects both sexes equally and can start at any age, although it is most common in children between 5-15 years old. It presents with spiking fevers, rash, and inflammation in various organs, including the heart and lungs, in addition to arthritis.
3. Oligoarticular Juvenile Idiopathic Arthritis (OJIA): This subtype is more common in girls and usually starts before the age of 5. It affects four or fewer joints during the first six months of illness. A subset of OJIA patients, called "oligoarticular extended," will eventually develop arthritis in five or more joints after the first six months.
4. Polyarticular Juvenile Idiopathic Arthritis (PJIA): This subtype affects five or more joints during the first six months of illness and can be rheumatoid factor-positive or negative. Rheumatoid factor-positive PJIA is more common in girls and tends to present after the age of 8, while rheumatoid factor-negative PJIA affects both sexes equally and can start at any age.
5. Juvenile Psoriatic Arthritis (JPsA): This subtype combines features of arthritis and psoriasis in children under 16 years old. It may also include nail changes, dactylitis (swelling of an entire finger or toe), and enthesitis (inflammation where tendons or ligaments attach to bones).
6. Enthesitis-related Juvenile Idiopathic Arthritis (ERJIA): This subtype is more common in boys and often starts after the age of 8. It includes arthritis, enthesitis, and may involve inflammatory bowel disease, psoriasis, or uveitis (eye inflammation).
7. Undifferentiated Arthritis: This subtype does not fit into any of the above categories or meets criteria for more than one subtype.
Early diagnosis and appropriate treatment are crucial to prevent long-term complications such as joint damage, growth disturbances, and disability in children with juvenile idiopathic arthritis.
Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.
I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.
ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.
Extracellular Matrix (ECM) är ett nätverk av strukturella och funktionella molekyler som utom cellerna (extracellulärt) bildar en biologiskt aktiv miljö i flera typer av vävnader. ECM består huvudsakligen av proteiner, såsom kollagen, elastin, fibronectin och laminin, samt polysackarider, som glykosaminglykaner (GAG) och proteoglycaner. Dessa molekyler interagerar med varandra och med cellmembranet för att ge strukturell stöd, skapa barriärer, reglera celldelning, differentiering, migration, adhesion och apoptos, samt modulera signaltransduktion och homeostas. ECM kan variera mellan olika vävnader och är dynamiskt under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, inklusive embryonal utveckling, vuxen vävnadens normala funktion och sjukdomar som fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.
"Actiners" är ett medicinskt term som saknar betydelse på engelska eller svenska. Det kan ha förväxlats med "actinic keratosis", som är en medicinsk diagnos på svenska som ungefär betyder "aktinsk broskbildning". Det handlar om en förändring i huden som orsakas av solskador och kan vara ett tecken på ökad risk för hudcancer.
Om du menade något annat, vänligen klargör ditt spörsmål och jag kommer att göra mitt bästa för att besvara det korrekt.
'Smad3' er ein proteinkomponent i TGF-β (Transforming Growth Factor-beta) signalveien, som spiller en viktig rolle i reguleringen av cellulær vekst, differensiering og apoptose. Når TGF-β binder til sin reseptor på cellevægga, aktiveres Smad3-proteinet ved fosforylasjon. Dette resulterer i at Smad3-proteinet dimeriserer med andre Smad-proteiner og transporteres inn i cellekjernen for å regulere uttrykk av gener relatert til cellulær vekst, differensiering og apoptose. Smad3-proteinet kan også interagere med andre transskripsjonsfaktorer for å modulerer deres aktivitet og på denne måten bidra til reguleringen av cellulær funksjon.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
'Purpura, trombocytopen, idiopatisk' er en medisinsk diagnose som betegner uforklarlig lavt antall blodplater (trombocytopeni) i kombinasjon med blødninger under huden (purpura). "Idiopatisk" betyr at årsaken til sykdommen er ukjent.
Denne diagnosen innebærer at pasienten har en rektidig, ofte pludselig oppkommet trombocytopeni uten klare årsaker etter at andre mulige årsaker som f.eks. infeksjoner, medisinsk behandling eller andre sykdommer er eliminert ved hjelp av undersøkelser.
Purpura og blødninger under huden kan være resultatet av for lavt antall blodplater i kroppen, noe som øker risikoen for uhensiktlig blødning. Blodplater er viktige for å stoppe blødning etter skade på blodkar og vener. Når de er for få, kan det føre til at små blodkar i huden brekker ned og resultere i små purpurflekkene under huden.
Denne diagnosen stilles vanligvis etter en gründelig medisinsk undersøkelse, inkludert blodprøver for å måle antall blodplater og andre tester for å utelukke andre mulige sykdommer som kan være årsaken til trombocytopeni.
'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.
Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.
'Forcerad utandningsvolym' är en medicinsk term som refererar till den maximala volymen av luft som en person kan andas ut på kommando. Det mäts vanligtvis under standardiserade förhållanden, där individen tar en djupt inandningsvåg följt av ett maximalt, tvångsmässigt utandningsförsök.
Det är viktigt att notera att forcerad utandningsvolym inte ska förväxlas med vital kapacitet, som är den totala mängden luft en person kan andas ut efter maximal inandning. Forcerad utandningsvolym inkluderar den extra volymen av luft som kan tvingas ut genom att kontrahera muskler i bröstkorgen och magen, vilket gör den till ett mer precist mått på andningskapacitet och lungfunktion.
Även om forcerad utandningsvolym är ett användbart verktyg för att bedöma lungfunktion, bör det inte användas ensamt som diagnosmetod för lungsjukdomar eller andra hälsoproblem. I stället bör det ses som en del av en komplett medicinsk utvärdering.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Medicinskt sett betyder "gående" att en person har förmågan att ta steg och förflytta sig själv över marken med hjälp av sina ben. Det inkluderar också förmågan att hålla balansen, koordinera rörelserna och anpassa sig till olika underlag och miljöförhållanden. Gående är en grundläggande funktion för självständighet och deltagande i vardagsaktiviteter.
Fågelalveolit, även känt som "bird fancier's lung" eller "pigeon breeder's disease", är en typ av hypersensitiv pneumonit (HP). HP är en inflammatorisk lungsjukdom orsakad av en överdriven immunrespons mot ett inandat allergen. I fallet med fågelalveolit är den vanligaste orsaken att andas in damm eller andra partiklar från fåglar, särskilt papegojor och duvor.
När en person exponeras för fågelallergenet kan det leda till inflammation i lungornas alveoler (luftsäckarna), vilket orsakar andningssvårigheter, hosta, trötthet och ibland feber. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan förvärras efter ytterligare exponeringar. I vissa fall kan det leda till permanent skada på lungorna om det inte behandlas.
Det är värt att notera att även om fågelalveolit ofta kallas "fågelavel" är det inte alltid alla fåglar som orsakar sjukdomen. Det finns också andra orsaker till HP, såsom mögel och svamp, och det kan vara viktigt att undersöka specifika allergenexponering för en korrekt diagnos och behandling.
Lungvolymmätningar (Lung Volume Measurements) är en grupp av tekniker som används för att mäta olika delar av luftvolymerna i lungorna. Det finns fyra huvudsakliga volymer som mäts:
1. Total Lung Capacity (TLC): Den totala lungkapaciteten är summan av alla luftvolymer i lungorna, inklusive den residuala volymen.
2. Vital Capacity (VC): Den vitala kapaciteten är den maximala mängden luft som kan andas ut efter en maximal inandning.
3. Inspiratory Reserve Volume (IRV): Det inspiratoriska reservvolymen är den extra luft som kan andas in över och above den normala inandningsvolymen.
4. Functional Residual Capacity (FRC): Den funktionella residualkapaciteten är den mängd luft som finns kvar i lungorna efter en normal utandning.
Lungvolymmätningar kan användas för att diagnostisera och övervaka behandling av lungsjukdomar som exempelvis COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och astma, samt för att bedöma lungfunktionen före operationer där det är viktigt att känna till patientens lungvolymer.
Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.
The cardinal signs of inflammation are:
1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.
Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.
Azathioprine är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, bland annat transplantationsrejektion och autoimmuna sjukdomar såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och lupus.
Läkemedlet fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen av vita blodkroppar, särskilt de som är involverade i immunförsvaret. Det gör så genom att hämma en specifik typ av enzymer som kallas för purin-nukleotidas.
Azathioprine kan ges oralt (som en tablett) eller intravenöst och vanligtvis används tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider och/eller andra immunsuppressiva medel.
Som med alla läkemedel kan azathioprine ha biverkningar och risker, inklusive ökad infektionsrisk, levertoxicitet, minskad röda och vita blodkroppar samt ökad risk för cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar med behandlingen.
Läkemedelsbehandling ska alltid övervakas av en läkare, som kommer att besluta om dosering och behandlingsschema baserat på patientens specifika tillstånd och behov.
Rökning definieras som inhalering och exhalering av rök från brända tobaksprodukter eller annan bränt material, vanligtvis genom en cigarett, cigarr, pipa eller vaper (elektronisk cigarett). Den aktiva ingrediensen i tobaksrök är nikotin, en mycket beroendeframkallande substans. Andra skadliga ämnen i röken innefattar kolmonoxid, tungmetaller och cancerframkallande ämnen som återfinns i tobaksrök. Rökning kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar.
Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.
Torque teno virus (TTV) är ett encelligt virus som tillhör familjen Anelloviridae och beskrevs första gången 1997. Det upptäcktes hos en patient med en transplanterad lever, där det antogs vara involverat i den patients sjukdomstillstånd. TTV är ett mycket vanligt virus som kan påträffas hos människor världen över och uppskattningsvis har mer än 80% av vuxna varit exponerade för det.
Viruset innehåller en enda-strängad, cirkulär DNA-genom som är mycket liten (ungefär 2,3 kilobaser) och saknar ett yttre membran. Det finns i många olika genotyper och subtyper, vilket gör det svårt att utveckla en vaccin eller specifik behandling mot viruset.
TTV infekterar främst vita blodkroppar (monocyter och granulocytter) men kan också påträffas i andra typer av kroppsceller, såsom lever-, lung- och tarmceller. Även om det är vanligt förekommande, är inte alltid TTV-infektionen associerad med några specifika symtom eller sjukdomar hos en individ.
Ibland kan TTV-infektionen dock vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom leversjukdomar (hepatit), immunbristsjukdomar och vissa former av cancer. Dock är det inte klarlagt om viruset orsakar dessa tillstånd eller om det istället utgör en sekundär infektion hos individerna som redan har någon form av underliggande sjukdom.
Trots att TTV är ett mycket vanligt virus, behöver de flesta människor inte behandlas för det. För de som har en koppling mellan TTV-infektion och någon form av sjukdom, kan antivirala läkemedel eller immunmodulerande terapier vara aktuella.
'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.
'Airway remodeling' is a term used in the medical field to describe the structural changes that occur in the airways of the lungs as a result of chronic inflammation, often seen in conditions such as asthma. These changes include thickening of the airway walls, increased muscle mass around the airways, and an increase in the number and size of blood vessels. The remodeling process can lead to narrowing of the airways, making it harder for air to flow in and out of the lungs, resulting in symptoms such as wheezing, coughing, and shortness of breath. It is thought that airway remodeling may contribute to the progression of asthma and make it more difficult to control with medication.
Hermanski-Pudlak syndrom (HPS) är ett sällsynt, autosomalt recessivt genetiskt sjukdomstillstånd som drabbar både hud och lungor. Det beror på defekter i proteiner som är involverade i intracellulära transportprocesser och granula bildning i celler, särskilt i melanocyter (hudceller) och alveolära makrofager (lungceller).
Sjukdomen har tre huvudsakliga kliniska manifestationer:
1. Albinism: De flesta patienter med HPS har lätt till måttlig albinism, vilket innebär att de saknar normalt pigment i huden, håret och ögonen. Detta kan leda till synnedsättning och ljuskänslighet.
2. Trombocytopati: Patienter med HPS har ofta en blödningsrubbning på grund av defekter i trombocyternas (blodplattarnas) struktur och funktion. Detta kan leda till lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar och i vissa fall allvarligare blödningar efter operationer eller trauma.
3. Interstitiell lungfibros: Många patienter med HPS utvecklar progressiv interstitiell lungfibros, vilket innebär en förtjockning och skrumpling av lungornas vävnad. Detta kan leda till andningssvårigheter och i vissa fall respiratorisk insufficiens.
Det finns åtta olika genetiska subtyper av HPS, som varierar i svårighetsgrad och kliniska manifestationer. Behandlingen av HPS är stödjande och inriktas på att hantera de specifika symtomen hos patienten. Det finns inget botemedel för sjukdomen, men forskning pågår för att utveckla effektiva behandlingsmetoder.
En DNA-virusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus med en genetisk uppbyggnad baserad på dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA). Det finns olika typer av DNA-virus, exempelvis herpesvirus och papovavirus. När ett DNA-virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt genetiska material i värdcellens DNA eller behålla sin självständighet som en plasmid. Virusets genetiska information kan sedan antingen replikeras och producera nya viruspartiklar eller också förändra värdcellens genetiska information och på så sätt orsaka cellförändringar eller cancer. Behandlingen av DNA-virusinfektioner beror på vilken typ av virus det är, men kan innefatta antivirala läkemedel, immunterapi eller symtomatisk behandling.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.
Leukocytental är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det totala antalet vita blodkroppar (leukocyter) i ett kubikmillimeter blod. Normalvärdet för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per kubikmillimeter. Vid sjukdom eller infektion kan detta värde stiga, vilket kan vara ett tecken på inflammation eller infektion i kroppen. Ett ökat antal vita blodkroppar kallas leukocytos, medan ett minskat antal kallas leukopeni.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.
Gastroesofageal reflux (GER) är när magntarmens innehåll, särskilt mag syra, rinner tillbaka upp i matstrupen (esofagus). Detta kan orsaka symptom som sura smak i munnen, hosta, halsont och ibland smärtor bakom bröstbenet. Om GER är ett återkommande problem och orsakar skador på matstrupen kallas det gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
Asbestos är ett samlingsnamn för naturligt förekommande, fibrösa mineraler som under lång tid använts inom bygg- och shippingsbranschen på grund av deras eldhärdighet, styrka och resistens mot korrosion. Asbestos kan delas upp i två huvudgrupper: serpentin- eller krysotilasbestos samt amfibol- eller krusbrytningsasbestos. De senare anses vara mer cancerframkallande än den förra.
Asbest har visat sig vara skadligt för människors hälsa när man exponeras för dess fibrer, vilket kan leda till lungsjukdomar som lungcancer, asbestosrelaterad fibros och mesoteliom. Dessa sjukdomar kan drabba både personer som arbetat med asbest och deras anhöriga genom så kallad sekundär exponering.
I många länder är användandet av asbest numera förbjudet på grund av de hälsorisker som är kopplade till dess användning.
Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
Idiopatisk lungfibros
Lungfibros
Dyspné
Idiopatisk lungfibros - Wikipedia
LTH-forskning säljs för miljarder till amerikansk läkemedelsjätte | Kemiska institutionen
Etiologi medicin
Biträdande forskare i lungbiologi
Utmattade binjurar diagnos
Anabola effekter Clenbuterol 20mg - do4u.com.br
Vicore Pharma offentliggör prospekt för upptagande till handel av aktier på Nasdaq Stockholm - Vicore Pharma
Interstitiella lungsjukdomar
Riktad emission av teckningsoptioner - Vicore Pharma
Primär behandling - RCC Kunskapsbanken
Iconovo satsar på läkemedelsförsäljning i Norden | Iconovo
Vad vill patienten veta för att välja
Cyklofosfamid Ebb, Pulver till injektionsvätska, lösning (Vitt pulver. Efter beredning: klar vätska) | Läkemedelsboken
Hosta | Doktorn.com
Nya möjligheter att behandla lungfibros - HjärtLung
Mette-Marit svårt sjuk - kommer inte på kungens fest | Svensk Dam
Onoterade bolag | Linc
Utbildningar | Praktisk Medicin
Lungsjukdomar10
- Gruppens huvuduppgift är att utreda mekanismer bakom kroniska lungsjukdomar som idiopatisk lungfibros (IPF). (varbi.com)
- Bolaget utvecklar en läkemedelsportfölj inom ovanliga lungsjukdomar, inkluderande idiopatisk lungfibros (IPF) och pulmonell arteriell hypertension (PAH). (vicorepharma.com)
- 19 feb 2013 Idiopatisk lungfibros är en interstitiell lungsjukdom med en prognos sämre än Baserat på en ny klassificering av de idiopatiska interstitiella fibrotiserande interstitiella lungsjukdomar (ILD-sjukdomar) som förvärras och systemisk skleros-associerad interstitiell lungsjukdom (SSc-ILD) hos vuxna. (firebaseapp.com)
- Radiologi är centralt i diagnostiken av diffust utbredda lungsjukdomar och särskilt för diagnostik av interstitiella lungsjukdomar som idiopatisk lungfibros. (firebaseapp.com)
- 22 jul 2020 Interstitiella lungsjukdomar omfattar mer än 200 typer av lungfibros där av FDA för IPF, SSc-ILD samt för progressiv interstitiell lungsjukdom. (firebaseapp.com)
- Idiopatisk lungfibros (IPF) är en fibroserande interstitiell lungsjukdom som är förknippad med Interstitiell lungsjukdom inkluderar mer än 200 olika tillstånd som orsakar inflammation och ärrbildning runt de ballongliknande luftsäckarna i lungorna, kallad INTERSTITIELLA LUNGSJUKDOMAR ILD DIP LIP AIP RB-ILD COP NSIP LAM Jan Hüll Spec. (firebaseapp.com)
- Lungfibros tillhör en grupp ovanliga lungsjukdomar som drabbar vävnaden mellan lungblåsorn. (firebaseapp.com)
- Läkare Lung och allergi kliniken Karolinska U. Om kronisk fibrotiserande interstitiell lungsjukdom med en progressiv Interstitiella lungsjukdomar omfattar mer än 200 typer av lungfibros där Närsjukvård. (firebaseapp.com)
- 2 Hjärt-Lungfonden SARKOIDOS OCH LUNGFIBROS gat perspektivet även till andra lungsjukdomar som Vid behandling av kronisk sarkoidos har man. (netlify.app)
- 22) kroniska störningar i D-vitaminmetabolismen, 29) sarkoidos, 3) kronisk bronkialastma och kroniska obstruktiva lungsjukdomar som nära påminner om av S LindStedt - ra kroniska lungsjukdomar, är cystisk fibros, lungfibros, kroniskt obstruktiv lungsjukdom. (netlify.app)
Sjukdomen4
- 3,3 miljarder kronor kan kemiprofessorn Ulf Nilssons läkemedelskandidat mot den allvarliga och svårbehandlade sjukdomen lungfibros vara värd. (lu.se)
- Det var i början av 2000-talet som professor Ulf Nilsson vid Lunds Tekniska Högskola upptäckte och syntetiserade en molekyl som visade sig ha hämmande effekter på proteinet galectin-3, som spelar en central roll i utvecklingen och progressionen av den allvarliga sjukdomen lungfibros. (lu.se)
- Tillsammans med forskarkollegor från Lund, Danmark och England utvecklade han en revolutionerande läkemedelskandidat som förhoppningsvis ska kunna förbättra behandlingen avsevärt för den svårbehandlade sjukdomen, Idiopatisk lungfibros. (lu.se)
- Vår läkemedelskandidat C21 riktar in sig mot att förbättra behandlingseffektiviteten för i första hand den dödliga sjukdomen idiopatisk lungfibros. (vicorepharma.com)
Fibrotiserande alveolit2
- Därför har den tidigare benämningen Idiopatisk fibrotiserande alveolit, som syftar på den inflammatoriska komponenten, nu ändrats till Idiopatisk lungfibros som även stämmer bättre överens med den internationella beteckningen Idiopathic pulmonary fibrosis (IPF). (wikipedia.org)
- pneumonia/idiopatisk fibrotiserande alveolit), fibrotiserande ospecifik interstitiell pneumoni (FNSIP) och kombinerad lungfibros-emfysem. (netlify.app)
Allvarlig lungsjukdom1
- Idiopatisk lungfibros är en allvarlig lungsjukdom och endast 20-25 procent av patienterna lever fem år efter diagnosen. (wikipedia.org)
Patienter2
- Lungfibros är en kronisk sjukdom som drabbar mellan 200.000 - 300.000 patienter i västvärlden varje år. (lu.se)
- Almee™ (en medicinteknisk produkt under klinisk utveckling) är en digital terapi (DTx) baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT) utvecklad för att hantera den psykologiska påverkan patienter med lungfibros upplever. (vicorepharma.com)
Allvarlig2
- Idiopatisk lungfibros är en allvarlig lungsjukdom och endast 20-25 procent av patienterna lever fem år efter diagnosen. (wikipedia.org)
- Idiopatisk lungfibros är en allvarlig sjukdom som på kort tid kan förstöra lungfunktionen. (hjart-lung.se)
Nytt1
- I slutet av förra året presenterades ett nytt vårdprogram för idiopatisk lungfibros framtaget på uppdrag av Svensk lungmedicinsk förening. (hjart-lung.se)
Progressiv2
- Idiopatisk lungfibros (IPF) karaktäriseras av progressiv fibros (ärrbildning) i lungorna, vilket innebär att symtomen förvärras med tiden. (wikipedia.org)
- Lungfibros är en progressiv sjukdom. (hjart-lung.se)
Alveolit1
- Därför har den tidigare benämningen Idiopatisk fibrotiserande alveolit, som syftar på den inflammatoriska komponenten, nu ändrats till Idiopatisk lungfibros som även stämmer bättre överens med den internationella beteckningen Idiopathic pulmonary fibrosis (IPF). (wikipedia.org)
Hosta3
- Men om man pratar allmänt om den vanligaste och mest studerade formen, (IPF, idiopatisk lungfibros) så är de tydligaste symptomen att man får hosta och blir andfådd. (svenskdam.se)
- Melius Pharmas huvudprojekt för indikationen kronisk hosta i idiopatisk lungfibros påbörjar under våren en fas 2 studie. (linc.se)
- Kronisk hosta är ett allvarligt symptom som påverkar livskvalitén mycket negativt hos patienter som lider av idiopatisk lungfibros. (linc.se)
Lider1
- Det var 2018 som läkarna upptäckte att Mette-Marit lider av lungfibros. (svenskdam.se)
Sjukdom1
- Lungfibros är en sjukdom som visar sig i form av långva. (doktorn.com)