Herpesvirus 3 hos hönsfåglar, även känt som Marek's disease virus (MDV), är ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae. Det orsakar en infektionssjukdom hos hönsfåglar som kallas Mareks sjukdom. Sjukdomen är mycket smittsam och kan leda till dödlighet hos unga hönsfåglar. MDV orsakar tumörer i lymfocyter, nervceller och andra vävnader, vilket kan leda till förlamningar, andningssvårigheter och död. Förebyggande åtgärder innefattar vaccinering och bakteriologisk kontroll av hönsbestånd.

Herpesvirus 1 hos hönsfåglar, även känt som Gallid herpesvirus 2 (GaHV-2), är ett DNA- virus som orsakar infektionssjukdomen Mareks sjukdom hos hönsfåglar. Mareks sjukdom är en kontagios och ofta dödlig infektion som primärt drabbar unga hönsfåglar, särskilt kycklingar. Viruset orsakar tumörer i det lymfatiska systemet och kan också leda till neurologiska symtom. Mareks sjukdom är en zoonotisk sjukdom, vilket betyder att den även kan påverka människor som har kontakt med infekterade fåglar eller deras avfall.

Herpesvirus 2 hos hönsfåglar, även känt som Gallid alphaherpesvirus 2 (GaHV-2), är ett DNA-virus som orsakar en infektionssjukdom hos tamhöns och vissa andra hönsfåglar. Viruset tillhör familjen Herpesviridae och släktet Iltovirus. GaHV-2 är nära besläktat med Herpesvirus 1 hos hönsfåglar (GaHV-1), som orsakar infektionssjukdomen Mareks sjukdom.

GaHV-2 orsakar en sjukdom som kallas laryngotracheit (LT) eller hönsinfluenza, vilket är en respiratorisk sjukdom som kan leda till andnöd och död hos drabbade fåglar. Sjukdomen sprids främst via direkt kontakt mellan infekterade och icke-infekterade fåglar eller via kontaminerad utrustning och föda.

Infektionen med GaHV-2 ger ofta upphov till immunitet mot sjukdomen, men vissa stammar av viruset kan orsaka subkliniska infektioner eller återfall hos vissa fåglar. Det finns vacciner tillgängliga för att förebygga laryngotracheit hos hönsfåglar, men det är viktigt att använda dessa korrekt och att följa goda biosecurityprinciper för att minimera risken för spridning av sjukdomen.

Marek's disease är en infektiös neoplasi (cancer) hos hönsfåglar som orsakas av gallesvampen Gallid alphaherpesvirus 2. Sjukdomen är uppkallad efter den ungerske veterinären József Marek som först beskrev den 1907.

Marek's disease karaktäriseras av inflammation och tumörbildning i nervsystemet, levern, milten och lymfkörtlarna. Symptomen kan variera från subkliniska till dödliga och inkluderar förlamningar, svullnad i lymfkörtlarna, minskad äggproduktion och dödlighet hos unga hönsfåglar. Sjukdomen sprids främst genom direkt kontakt med infekterade fåglar eller via luften genom att andas in viruspartiklar från infekterade fjädrar eller damm.

Det finns vacciner tillgängliga för att förebygga Marek's disease, men de är inte 100% effektiva och kan inte helt eliminera sjukdomen. Därför är god biosecurity och bästa praktiker inom djurhållning viktiga för att minimera spridningen av sjukdomen.

Herpesvirus 8, human (HHV-8) er ein bakteriel virus som er assosiert med kaposi's sarkom, en sjeldn type av kreft. Viruset er også kjent som Kaposi's sarcoma-associert herpesvirus (KSHV). HHV-8 kan infekte forskjellige typer av celler i kroppen, men er særlig assosiert med endoteliale cellsystemet, som liner blod- og lymfeflusser.

HHV-8 kan overføres gjennom seksuell kontakt, men kan også spredes ved andre veier, som f.eks. via speisevann og transplantasjon av infiserte organer. Mange mennesker er bærerne av viruset uten å ha noen tegn på sykdom. Imidlertid kan HHV-8 føre til alvorligere helseproblemer hos personer med svækket immunsystem, som f.eks. HIV-positive personer og transplantasjonsmodtarer.

Foruten kaposi's sarkom er HHV-8 også assosiert med andre sjeldne sykdommer, som f.eks. primær effusiv lymfom og multicentr kollagenose.

Human Herpesvirus 6 (HHV-6) är ett DNA- virus som tillhör herpesvirussläktet. Det finns två varianter av HHV-6: HHV-6A och HHV-6B. HHV-6B orsakar vanligen rosola, en relativt mild infektion som främst drabbar barn under 2 år. Symptomen på rosola kan vara feber, hosta, snuva näsa och en röd, klådig hudutslag. I sällsynta fall kan HHV-6B också orsaka allvarligare sjukdomar som exempelvis meningit och encefalit hos immunbristiga individer.

HHV-6A är mindre väl studerat än HHV-6B, men tros vara associerat med allvarligare sjukdomar som exempelvis infektioner hos immunbristiga patienter och neurologiska sjukdomstillstånd. Båda varianterna av HHV-6 kan också vara associerade med vissa former av cancer, men det är fortfarande oklart om viruset orsakar cancer eller om det istället är en följd av immunsuppression.

Efter primär infektion etablerar sig HHV-6 i kroppen och kan återaktiveras under perioder av immunsuppression, vilket kan leda till återfall av sjukdomen eller nya symtom.

Herpesvirus 2, Saimiri, även känt som Herpesvirus saimiri (HVS), är ett DNA- virus som tillhör herpesviridae familjen. Det upptäcktes initially hos den centralamerikanska primaten, Saimiri sciureus (squirrel monkey). HVS orsakar en asymptomatisk infektion hos sin naturliga värd, men kan leda till en dödlig infektion hos andra primater, inklusive människor. Det är inte samma virus som herpes simplex 1 eller 2, vilka orsakar mun- och könsherpes hos människor.

Herpesvirus 1 hos hästar, även känt som Equine Herpesvirus 1 (EHV-1), är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusfamiljen och orsakar en infektionssjukdom hos hästar. Det finns två huvudtyper av EHV, Typ 1 och Typ 4, som båda kan orsaka respiratorisk sjukdom, men Typ 1 kan också orsaka abort hos gravida ston och neurologiska symtom hos vuxna hästar.

EHV-1 sprids främst genom direkt kontakt mellan hästar som andas in viruset via dröppar från sjuka djurs näsborrar eller genom kontaminerade föremål som halm, bett och vattenkällor. Viruset kan också spridas via köttet hos infekterade hästar som används som mat till andra djur.

Efter att en häst blivit smittad etablerar sig viruset i dess nervsystem och kan förbli latent under resten av dess liv, vilket innebär att hästen kan verka frisk men fortfarande bära på viruset och sprida det till andra djur. Vissa faktorer som stress och nedsatt immunförsvar kan utlösa en aktiv infektion igen, vilket kan leda till återfall av sjukdomen eller överföring av viruset till andra hästar.

Det finns inget botemedel mot EHV-1, men det finns behandlingar som kan minska symtomen och underlätta hästens återhämtning. Preventiva åtgärder som vaccinering, strikt biosecurity och isolation av sjuka djur är viktiga för att kontrollera spridningen av sjukdomen inom populationer av hästar.

Herpesviridae är en familj av DNA-virus som orsakar en rad olika infektionssjukdomar hos människor och djur. Familjen innehåller åtta släkten, varav tre kan infektera människor: Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae.

Alphaherpesvirinae innefattar herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2), som orsakar kallsjuka och könsherpes respektive, samt varicella-zoster virus (VZV), som orsakar både smittkoppor och postherpetisk neuralgi.

Betaherpesvirinae innefattar human cytomegalovirus (HCMV) och human herpesvirus 6 (HHV-6) och 7, som kan orsaka milda sjukdomar hos immunförsvagna individer.

Gammaherpesvirinae innefattar human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom och primärt orsakar cancer hos immunosupprimereda individer.

Herpesvirus har en karaktäristisk struktur med en dubbelskalig kapsid som innehåller linjärt DNA och en yttre lipidmembran. De kan etablera livslånga latenta infektioner hos sina värdar, vilket gör att de kan spridas via kontakt mellan individer.

Bovine Herpesvirus 1 (BoHV-1) är ett DNA-virus som tillhör herpesvirusfamiljen och infekterar nötkreatur. Viruset orsakar två huvudsakliga sjukdomar hos nötkreatur: infektionsknektar (IBR) och respiratorisk/reproduciv komplex (RRC). IBR karaktäriseras av feber, slemhinnessvullnad, ögoninflammation och sällsynt neurologiska symtom. RRC orsakar problem med reproduktionen och andningssvårigheter hos unga djur. BoHV-1 kan också leda till abort hos dräktiga kor. Viruset är mycket smittsamt och sprids främst via direkt kontakt mellan djur, men kan även spridas via luften över korta avstånd. Det finns inget botemedel för BoHV-1-infektioner, men det finns vaccin som kan reducera sjukdomens allvarlighet och förebygga spridning av viruset.

Herpesviridaeinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av herpesvirus. Det finns åtta kända humana herpesvirus, HHV 1-8, som kan orsaka olika sjukdomar. De två vanligaste typerna är herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) och herpes simplex virus typ 2 (HSV-2), som orsakar sår i munnen och på könsorganen respektive.

Herpesvirus är DNA-virus som tenderar att ge upphov till livslånga infektioner, vilket betyder att virus kan vara latenta (i ett lugnt stadium) i kroppen under en längre period och sedan återaktiveras och orsaka sjukdom. Infektionen sprids vanligtvis genom direktkontakt med sår eller smittat sekret från en infekterad person.

Andra typer av humana herpesvirus inkluderar:

* Varicella-zoster virus (VZV), som orsakar kylande vattkoppor och senare i livet kan ge upphov till herpes zoster (skålladd)
* Epstein-Barr virus (EBV), som orsakar infektionsmononukleos och Burkitt lymfom
* Cytomegalovirus (CMV), som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos foster, nyfödda barn och immunosvaga personer
* Human herpesvirus 6 (HHV-6) och human herpesvirus 7 (HHV-7), som oftast ger upphov till milda sjukdomar under barndomen men kan också vara associerade med vissa neurologiska sjukdomar
* Human herpesvirus 8 (HHV-8), som är associerat med kaposis sarkom, en cancerartad sjukdom.

Human Herpesvirus 7 (HHV-7) är ett DNA- virus som tillhör herpesvirusfamiljen. Det upptäcktes först på 1990-talet och är nära relaterat till Human Herpesvirus 6 (HHV-6). HHV-7 är vanligt förekommande hos den vuxna befolkningen och antas smitta majoriteten av världens befolkning.

HHV-7 orsakar sällan allvarliga sjukdomar, men kan vara associerat med exanthem subitum (roséola) hos barn under två år gamla, liksom med diverse hudutslag och infektioner i munhålan hos äldre barn och vuxna. Vidare har det föreslagits att HHV-7 kan spela en roll i utlösandet av certaina autoimmuna sjukdomar, men forskningen pågår fortfarande inom detta område.

HHV-7 smittar vanligtvis via saliv och kan vara asymptomatisk hos många individer. Efter initial smitta etablerar sig viruset i kroppen livet ut, men kan återaktiveras under perioder av nedsatt immunförsvar, vilket kan leda till återfall av symtom.

Bovine Herpesvirus 4 (BoHV-4) är ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och släktet Betherpesvirus. Det är en företrädesvis djurpatogen som orsakar infektioner hos nötkreatur, men kan också spridas till andra djurarter inklusive människor, dock utan att orsaka kliniska tecken hos de flesta. BoHV-4 är associerat med respiratoriska och reproduktiva sjukdomar hos nötkreatur, såsom infektionsbronkit och abort. Viruset sprids främst via direkt kontakt mellan djur samt via kontaminerade föremål och kan orsaka latenta infektioner som kan reaktiveras under perioder av stress eller immunosuppression.

Kaposi's sarkom är en sjukdom som orsakas av ett virus kallat humant herpesvirus 8 (HHV-8). Sjukdomen påverkar vanligtvis huden och/eller slimhinnor, men kan även spridas till andra delar av kroppen, inklusive lymfkörtlar, ben, lever, lungor och hjärta. Kaposi's sarkom visar sig oftast som röda, blå eller purpurfärgade knölar eller läsa på huden, men kan också vara symptomlöst.

Det finns fyra huvudtyper av Kaposi's sarkom:

1. Klassisk Kaposi's sarkom: Den vanligaste formen av sjukdomen som främst drabbar äldre män av medelhavsländsk, judisk eller östeuropeisk härkomst.
2. Endemic Kaposi's sarkom: Den aggressivaste formen av sjukdomen som förekommer i subsahariska Afrika och främst drabbar barn och unga vuxna.
3. Immunsuppressiv Kaposi's sarkom: En form av sjukdomen som förekommer hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel organtransplantationsmottagare eller HIV-infekterade personer.
4. AIDS-relaterad Kaposi's sarkom: Den vanligaste formen av Kaposi's sarkom hos personer med HIV/AIDS.

Behandlingen för Kaposi's sarkom beror på typen och svårighetsgraden av sjukdomen, men kan innefatta kemoterapi, strålbehandling, operation eller immunmodulerande behandlingar.

Medicinskt kan 'Herpesvirus 1 hos hund' definieras som ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och som orsakar infektionssjukdomen känd som hundherpes. Viruset är mycket smittsamt och sprids främst via direkt kontakt mellan infekterade hundar, ofta under stressande situationer som t.ex. under dräktighet eller vid unghundars uppväxt.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symtom som slemhinnessvullnad och näsutflöde, men kan även leda till allvarliga sjukdomar som lunginflammation, hjärninflammation och död hos unga valpar. Hundherpes är ett så kallat latent virus, vilket betyder att det kan ligga vilande i kroppen under en längre tid och sedan åter aktiveras vid sänkt immunförsvar.

Det finns inget botemedel mot hundherpes, men symtomen kan behandlas med stödjande vård som t.ex. vätskeersättning och antibiotika för att förebygga sekundära bakterieinfektioner. Preventiva åtgärder som isolering av infekterade hundar och strikt hygien är viktiga för att förhindra spridning av viruset.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

Bovine Herpesvirus 5 (BoHV-5) är ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och släktet Varicellovirus. Det orsakar en infektionssjukdom hos nötkreatur, kallad infektiös rhinotracheit (IBR), som kännetecknas av övre luftvägsinfektion med symptom som slemhinflödning, hosta och nästäppa. BoHV-5 kan också orsaka abort hos dräktiga kor. Viruset sprids främst via direkt kontakt mellan djur och kan också överföras via luften över korta avstånd. Efter en primär infektion etablerar viruset sig i värden och kan senare återaktiveras under perioder av stress eller svag immunförsvar, vilket kan leda till återfall av sjukdomen. Det finns inget botemedel mot BoHV-5-infektion, men vaccin finns tillgängliga för att förebygga sjukdomen och minska spridningen av viruset.

Herpesvirus 4 hos häst, även känt som Equine Herpesvirus 4 (EHV-4), är ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och orsakar en infektionssjukdom hos hästar. Viruset är specifikt för hästdjur och kan orsaka milda symtom som hosta, snuva och ökad temperatur, men kan även leda till allvarligare komplikationer såsom lunginflammation och abort hos gravida ston. EHV-4 sprids främst via nära kontakt mellan infekterade hästar och kan också spridas via droppar från näsan eller ögonvattnet hos en smittad individ. Det är viktigt att isolera smittade hästar för att förhindra vidare spridning av viruset.

Roseolovirusinfektioner är en infektionssjukdom orsakad av humana herpesvirus 6 (HHV-6) och humant herpesvirus 7 (HHV-7). De två vanligaste infektionerna som orsakas av dessa virus är roséola infantum, även känt som sixth disease, och infektioner hos immunosupprimerade individer.

Roséola infantum är en vanlig infektion hos barn under två år gamla och karaktäriseras av feber följt av ett utbrott av röd, klådautlösande hudutslag. Infektionen orsakas vanligtvis av HHV-6 och är oftast mild med fullständig återhämtning inom en vecka.

HHV-6 och HHV-7 kan också orsaka infektioner hos immunosupprimerade individer, till exempel personer som har HIV/AIDS eller som tar immunsuppressiva läkemedel efter en organtransplantation. Dessa infektioner kan vara allvarligare och orsaka symtom som feber, andningssvårigheter, hjärninflammation och andra komplikationer.

I allmänhet är roseolovirusinfektioner inte allvarliga hos friska barn och vuxna, men de kan vara farliga för immunosupprimerade individer. Det finns inget specifikt behandlingssätt för dessa infektioner, men symtomen kan behandlas för att lindra obehaget.

Herpesvirus 1 hos Cercopithecus, även känt som Herpesvirus simiae eller B-virus, är ett DNA- virus som primärt infekterar apor i släktet Cercopithecus (däribland savannabror, mössabror och markattor). Viruset är mycket patogent för människor och kan orsaka allvarliga sjukdomar, särskilt hos individuer med nedsatt immunförsvar. Inkubationstiden för viruset är vanligtvis 5-10 dagar efter exponering, men kan variera från 3 dagar till 3 veckor. Symptomen på en infektion hos människor kan vara milda eller asymptomatiska, men kan också innefatta feber, trötthet, muskelsmärtor, huvudvärk och hudutslag. I allvarliga fall kan viruset orsaka en livshotande infektion av centrala nervsystemet.

Det är viktigt att notera att Herpesvirus 1 hos Cercopithecus inte ska förväxlas med Herpes simplex-viruset (HSV), som också orsakar herpesinfektioner, men hos människor. HSV-1 och HSV-2 är två olika arter av herpesvirus som vanligtvis orsakar kallsjuka eller genital herpes hos människor, medan Herpesvirus 1 hos Cercopithecus främst påträffas hos apor.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

'Alphaherpesvirinae' är en subfamilj inom herpesvirusfamiljen, som inkluderar de humana patogenerna herpes simplex virus typ 1 och 2 (HSV-1 och HSV-2) samt värreksvirus (VZV). Dessa virus är kända för att orsaka olika typer av hud- och slemhinnesjukdomar, såsom feberblåsa och vattkoppor, och kan även orsaka allvarligare komplikationer som hjärninflammation (encefalit) och nervinflammation (neurit).

Alphaherpesvirus har en speciell förmåga att etablera livslånga, latenta infektioner i nervceller, vilket gör dem svåra att behandla fullständigt. De kan också ha förmågan att spridas från en värd till en annan under vissa omständigheter.

Medicinskt sett är det viktigt att förstå alphaherpesvirusinfektioner och hur de påverkar människor, eftersom de kan orsaka allvarliga komplikationer hos vissa individer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

'Herpesvirus 1 hos svin' är ett DNA-virus som orsakar infektionssjukdomen pseudorabies (Aujeszky's sjukdom) hos grisar. Viruset tillhör familjen Herpesviridae och släktet Varicellovirus. Infektionen kan ge upphov till en rad kliniska symtom, som andningssvårigheter, neurologiska störningar och död hos unga grisar, medan vuxna djur ofta visar mildare symtom eller kan vara asymptomatiska. Herpesvirus 1 hos svin är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur, men också via indirekta vägar som förorenad luft, vatten och föda. Viruset kan även överleva länge i miljön, vilket gör att det kan vara svårt att utrota. Det finns vaccin mot pseudorabies, men det används främst för att kontrollera spridningen av sjukdomen i populationer och inte som en preventiv åtgärd hos enskilda djur.

'Gammaherpesvirinae' är en subfamilj inom herpesvirusfamiljen (Herpesviridae) som inkluderar två humanpatogena arter: Epstein-Barr virus (EBV) och Humant Herpesvirus 8 (HHV-8), även känt som Kaposi's sarkomsherpesvirus. Dessa virus är associerade med olika former av cancer, såsom Burkitt lymfom, Hodgkins lymfom och Kaposis sarkom. Gammaherpesvirinae-virusen har en preferentiell tropism för B-celler hos människor och kan etablera latenta infektioner i värden, vilket gör dem svåra att behandla och eliminera.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

Herpesvirus 4, human (HHV-4), också känt som Epstein-Barr virus (EBV), är ett DNA- virus som tillhör herpesviridae familjen. Det orsakar ofta infektionssjukdomen infektös mononukleos och är starkt förknippat med flera former av cancer, särskilt Burkitt lymfom, Hodgkins lymfom och nasofaryngeal carcinom.

HHV-4 sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infektiösa kroppsfluider, såsom speichel, blod och genitalsekret. Efter initiala symtomen av infektionssjukdomen förblir viruset i värden livet ut och kan orsaka återkommande infektioner eller reaktiveras under perioder av stress, immunosuppression eller annan sjukdom.

Förutom att orsaka infektionssjukdomar och cancer har HHV-4 också visats vara associerat med flera autoimmuna sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

Herpes Simplex Virus Type 1 (HSV-1) er ein type av herpesvirus som oftest foråkser lippene og gir betennelseblåsor eller "feberblåster". Herpesvirus 1, humant, kan også i viss grad foråke infeksjoner i andre områder av kroppen, som øyne, ansikt, hals og hjerne. Efter initialen infeksjon blir viruset ikke fullstendig utryddet fra kroppen, men kan ligge latent i nervev systemet og føre til reinfeksjoner og återkommende symptomer. Herpesvirus 1 kan overføres gjennom direkte kontakt med blåsene eller ved deling av smittebærende droppar, som eksempelvis kysset eller bruk av samme bestikk.

'Viral latency' refererar till ett stadium i viruses livscykel där det inte är aktivt i sin replikation eller infektionsförmåga, men istället existerar i en vilande tillstånd inne i värdkällan, ofta i vissa cellers kärna. Under den latenta fasen kan viruset undgå det immunförsvar som hosten har och kan därför förbli i värden under en lång period, möjligen resten av deras liv. Virala infektioner som involverar latens inkluderar herpes simplex virus (HSV) och varicella-zoster virus (VZV), vilka kan orsaka sjukdomar som herpes, aptitlöshet, kyla och röda hudutslag respektive gurt i vuxen ålder.

'Varicellovirus' är ett samlingsnamn för en grupp av virus som orsakar olika smittosamma sjukdomar hos människor. De två viktigaste varicellovirusen är humant herpesvirus 3 (HHV-3), även känt som vari chickenpox-virus, och humant herpesvirus 2 (HHV-2), också känt som humant herpes simplex virus typ 2 (HSV-2).

HHV-3 orsakar vanligen två typer av sjukdomar: smittkoppor (varicella) och zoster (gurtuberkel). Smittkoppor är en infektionssjukdom som ofta drabbar barn och karaktäriseras av feber, trötthet och ett utslag med blåsor över kroppen. Zoster orsakar en smärtsam hudinfektion med blåsor, vanligtvis på ena sidan av kroppen eller ansiktet, och kan förekomma hos personer som tidigare har haft smittkoppor.

HHV-2 orsakar vanligen könsherpes, en sexuellt överförbar infektion som karaktäriseras av små blåsor eller sår på könsorganen och i omgivande områden.

Båda varicellovirusen kan också orsaka allvarligare sjukdomar hos personer med svagt immunsystem, till exempel hos personer som är HIV-positiva eller undergår cancerbehandling.

Herpesvirus 3 hos häst, även känt som Equine Herpesvirus 3 (EHV-3), är ett DNA- virus som orsakar en infektionssjukdom hos hästar som kallas coital exantem. Sjukdomen är en sexuellt överförd infektion som primärt drabbar ston, men även hingstar kan bli smittade och utveckla sjukdomstecken.

EHV-3 orsakar sår bara i könsorganen, men de sekundära komplikationerna som kan uppstå är vad som gör sjukdomen allvarlig. Dessa komplikationer inkluderar infektion i livmodern (endometrit), abort hos dräktiga ston och sterilitet hos ston med allvarliga fall av infektion.

Det är värt att notera att EHV-3 inte är relaterat till de andra formerna av equin herpesvirus, som exempelvis EHV-1 och EHV-4, som orsakar respiratorisk sjukdom och neurologiska symtom.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.

Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.

Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Betaherpesvirinae är ett underfamilj inom herpesvirusfamiljen (Herpesviridae) som inkluderar två humanpatogena arter:

1. Human cytomegalovirus (HCMV) eller humant betaherpesvirus 5 (HHV-5)
2. Human herpesvirus 6 (HHV-6) med två varianter A och B

Dessa virus är DNA-virus som kan orsaka en bred skala av infektioner, från asymptomatiska till allvarliga sjukdomar, särskilt hos immunosuppimerade individer. HCMV kan orsaka svåra komplikationer under graviditeten och kan leda till fetal missbildningar eller död. HHV-6 är associerad med exanthem subitum (rosolia infantilis) hos barn och kan också vara involverat i neurologiska sjukdomar som exempelvis multipel skleros.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

Herpesvirus 1 hos kalkon, även känt som Gallid alphaherpesvirus 1 (GaHV-1) eller Kalkons herpesvirus typ 1 (ILTV), är ett DNA-virus som orsakar en infektionssjukdom hos kalkoner. Viruset är mycket smittsamt och sprids främst via direkt kontakt mellan djur eller via dräpade fåglars exkrementer.

GaHV-1 orsakar en sjukdom som kallas för infektiös laryngotracheit (ILT), vilket är en akut, uppflammande och högst smittsam respiratorisk sjukdom hos kalkoner. Sjukdomen karaktäriseras av svullnad i luftstrupen och svalget, hosta, snuva och andningssvårigheter. Även dödlighet kan vara hög, framförallt hos unga kalkoner.

Det finns inget botemedel mot sjukdomen, men vaccinering av kycklingar före infektionsperioden är en effektiv metod för att minska sjukdomens allvarlighet och spridning.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

'Aotus trivirgatus' er en art av primater kjent som den hvite nattapanen. Denne arten lever i regnskogene i Syd-Amerika, især i Peru, Ecuador og Brasil. De er kjente for å være aktive om natten og har et komplekst socialt system. Hanner og hunner lever i små familiegrupper med deres unger.

Den hvite nattapanen veier mellom 600 og 1300 gram og har en lengde på mellom 25 og 37 cm. De har en gråbrun pels på ryggen og en hvit pels på buken. De har også tydelige mørke ringe rundt om øynene, som gir dem deres navn.

Denne arten er viktig for medisinsk forskning på grunn av deres nær relasjon til mennesket. De deler 96% av deres DNA-sekvens med mennesker og har en liknende immunsystemreaksjon som oss. Derfor blir de ofte brukt i forskning om infeksjonssjukdommer, kreft og andre sykdommer som påvirker mennesket.