Hepatit orsakad av Hepatit B-virus. Det kan överföras genom blodtransfusion eller via blodprodukter.
En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.
Hepatit orsakad av Hepatovirus.
Typarten av släktet Orthohepadnavirus som orsakar human hepatit B och som också är orsaken till levercellscarcinom hos människa. Dane-partikeln är en intakt hepatitviruspartikel, uppkallad efter upptäckaren. Icke-infektiösa sfäriska och tubliknande partiklar kan även ses i serum.
Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.
Inflammation i levern och leversjukdom som innebär degenerativa eller nekrotiska förändringar av leverceller.
Inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit C-virus, som kan vara ett halvår eller längre.
Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.
Viral hepatit hos människor.
En art inom släktet Hepatovirus med en serotyp och två stammar: humant hepatit A-virus och aphepatit A-virus.
Vacciner eller vaccinkandidater innehållande inaktiverat hepatit B-virus eller dess antigen och avsedda att förebygga hepatit B. Vissa vacciner framställs med rekombinantteknik.
Antikroppar mot hepatit B-antigen, inklusive antikroppar mot ytantigen (Australienantigen) och kärnantigen hos Dane-partikeln, samt mot e-antigen.
Poxviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Poxviridae, vilken inkluderar många djursjukdomar och de två endemiska mänskliga sjukdomarna, smittkoppor och kokongfeber. Dessa virus är storleksmässigt några av de största och genomgående komplexa i naturen, med en dubbelsträngad DNA-genom som kapslas in i ett lipoproteinmembran. De kan orsaka breda spridning av infektion i värden, ofta med klart definierade hudläsioner eller pockor, därav familjens namn. Många arter av Poxviridae är specialiserade till att infektera specifika djurarter, men några kan även smitta mellan olika värddjursgrupper.
Hepatit B-antigenet inom kärnan i Dane-partikeln, den smittförande hepatitviruspartikeln.
Vacciner eller vaccinkandidater för förebyggande av infektion med hepatit A-virus.
Immunglobuliner som alstras under någon form av virushepatit. Vissa av dessa antikroppar kan användas för att diagnosticera specifik form av hepatit.
Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.
En grupp sinsemellan nära besläktade antigen som finns i plasma endast under själva infektionsfasen av hepatit B eller i samband med virulent, kronisk hepatit B. då förmodligen aktiv virusreplikation pågår. Det finns tre undertyper som kan bilda komplex med immunglobulin G (IgG).
Antigen från hepatit B-viruspartikeln eller Dane-partikeln, samt dess ytantigen, kärnantigen och andra hithörande antigen, inklusive hepatit B e-antigen.
En akut form av hepatit, orsakad av ett virus som serologiskt skiljer sig från hepatit A-, B- och C-virus.
Antikroppar mot hepatit C-antigen, inklusive hölje-, kärn- och icke-strukturella proteiner.
Ett positivt strängat RNA-virus tillhörande ett ännu icke fastställt släkte, hepatit E-liknande virus, som ger födoämnesöverförd icke-A, icke-B-hepatit (hepatit E).
Antikroppar mot hepatit A, omfattande antikroppar mot höljeproteiner, kärnproteiner och icke-strukturella proteiner.
Peroxisome Proliferator-Activated Receptor Beta (PPAR-β or PPARβ/δ) är en typ av nukleär receptor som spelar en viktig roll inom cellers energibalans och metabolism, särskilt fettmetabolism. Den aktiveras av specifika lipidliknande molekyler och regulerar genuttryck relaterat till celldifferentiering, inflammation och homeostas inom fett- och glukosmetabolism.
En obotlig, företrädesvis periportal hepatit, oftast förenad med hypergammaglobulinemi och serumautoantikroppar. Antagandet att det skulle finnas serologiska undergrupper (typ 1, 2 och 3) är kontroversiellt. Dessutom förekommer hos vissa patienter olika former, med särdrag av antingen autoimmun hepatit och annan typ av kronisk leversjukdom (överlappningssyndrom) eller med drag som är oförenliga med autoimmun hepatit (separatsyndrom).
En stam av Hepatit A-virus som ger upphov till hepatit hos människor. Viruset replikerar i leverceller och antas komma ut i tarmen via gallgången.
Alla virus som orsakar leverinflammation. Hit hör såväl DNA- som RNA-virus, och virus hos både människor och djur.
Ett ofullständigt virus, bestående av RNA-nukleoprotein, till formen liknande en viruspartikel. Det förekommer hos patienter med akut hepatit B och kronisk hepatit, och kräver närvaro av hepadnavirus för sin replikation. Detta är den enda arten i deltavirus-släktet.
Hepatit orsakad av hepatit delta-virus i samband med hepatit B. Infektionen är endemisk i vissa europeiska länder och ses hos drogmissbrukare, blödarsjuka och personer som genomgått blodtransfusioner.
I en enkel medicinsk definition kan 'puder' definieras som ett torrt, finmaskigt preparat av en substans som används för att behandla huden eller inre ytor i kroppen. Puder kan innehålla en aktiv substans med läkemedelsverkan eller användas som en barriär mot fukt, irriterande ämnen eller bakterier. Exempel på medicinska puder är those som innehåller kalciumkarbonat för att behandla hudirritationer eller zinkoxidpuder som används för att behandla och förebygga nystan i barn.
Vacciner mot varje virus eller viruspartikel som orsakar hepatit.
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.
En art av Coronavirus-släktet som orsakar hepatit hos möss. Fyra stammar har identifierats: MHV 1, MHV 2, MHV 3 och MHV 4 (även kallad MHV-JHM, ett neurotropt virus som ger upphov till disseminerad encefalomyelit med demyelinering samt levernekroshärdar).
Antigena strukturer hos Hepacivirus-partikeln, inklusive ytantigen, kärnantigen och andra hithörande antigen.
Ett släkte inom Picornaviridae som ger naturlig, smittsam hepatit hos människor och experimentell hepatit hos andra primater.
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.
"Research Support, Non-U.S. Gov't" er en betegnelse som ofte bruges innen forskning og akademiske publikasjoner for å beskrive støtte som har vært tildelt fra en ikke-amerikansk regjering. Denne type støtte kan komme fra en utenlandsk regjering, enten direkte eller gjennom en av delegerte organisasjonene deres, for å finansiere forskningsprosjekter, lønnsutbetalinger til forskere, materiell støtte eller andre relaterte utgifter. Dette er viktig å angi i forskningspublikasjoner for å gi fullstendig transparens om hvilke eksterne faktorer som kan ha påvirket forskningen og for å sikre at potensielle konflikter av interesse blir identifisert.
Antigener från olika stammar av Hepatit A-virus, som t ex humant hepatit A-virus.
Antigen från olika stammar av hepatit D-virus.
Antigener från något hepatitvirus, inklusive ytantigen, kärnantigen och andra hithörande antigener.
En akut eller kronisk, degenerativ och inflammatorisk leverförändring hos alkoholmissbrukare. Sjukdomstillståndet kan försämras, men ibland även gå tillbaka. Förändringen är inte nödvändigtvis förknippad med steatos, fibros eller cirros, men är det ofta. Typiskt är levercellsnekros, infiltration med polymorfonukleära leukocyter och lymfocyter, och Mallorykroppar. De morfologiska förändringarna vid kronisk alkoholhepatit kan knappast förväxlas med kronisk hepatit.
Ribavirin är ett antiviralt läkemedel som används för att behandla vissa virusinfektioner, till exempel hepatit C och respiratorisk syncytialvirus (RSV). Det fungerar genom att störa replikationen av viruset. Ribavirin kan ges i kombination med andra antivirala läkemedel beroende på typen av virusinfektion.
Ett DNA-virus som är mycket likt humant hepatit B-virus. Det har påvisats hos naturligt smittade ankor.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-alanin och 2-oxoglutarat till pyruvat och L-glutamat. EC 2.6.1.2.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
"Virala icke-strukturella protein" (Viral non-structural proteins, VNS) är proteiner som inte utgör en del av virions struktur och därför saknar direkta funktioner i virusets infektionscykel. Istället har de ofta regulatoriska funktioner inom värdcellen och bidrar till undertryckandet av cellens immunförsvar, modifiering av celldelningen eller inhibering av apoptos (programmerad celldöd). Dessa proteiner syntetiseras vanligen först efter att viruset infekterat värdcellen och dess genetiskt material har integrerats i cellens genetiska maskinarium.
En smittkoppsvaccin är ett medicinskt preparat som används för att förebygga smittkoppor genom att stimulera immunförsvaret att utveckla specifika antikroppar och T-celler mot variolavirus, den virusstam som orsakar sjukdomen. Vaccinet innehåller vanligtvis en liveattenuerad (svagt virulent) eller inaktiverad (död) virusstam, och kan ge aktiv immunitet som skyddar mot framtida infektioner med smittkoppor.
Primär cancer i levercellerna. Den varierar från väl differentierad tumör, svår att skilja från normala leverceller, till svagt differentierad neoplasm. Cellerna kan vara likartade eller olikformade, eller bilda jätteceller. Ett flertal förslag till klassifikationssystem föreligger.
Ett Orthohepadnavirus som ger upphov till kronisk leversjukdom och levercellscarcinom hos skogsmurmeldjur. Det är mycket likt humant hepatit B-virus.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
En omvänt transkriptashämmare och zalcitabinanalog, där en svavelatom ersätter 3'-kolet i pentosringen. Medlet används för behandling av HIV-infektion.
"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."
Ett antibiotikum från olika arter av Streptomyces. Det stör protein- och DNA-syntesen genom att hämma peptidyltransferas.
'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a virus. These proteins play a crucial role in the viral life cycle as they encapsidate the viral genome, protecting it from degradation and helping it to efficiently transmit its genetic material into host cells during infection.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
Inflammatorisk leversjukdom, orsakad av hepatit D-virus i samverkan med hepatit B-virus, som kan vara ett halvår eller längre.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Monoclonal humanized antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to detect and neutralize foreign substances like bacteria and viruses. They are called "monoclonal" because they are identical copies of a single parent cell, and "humanized" because they incorporate elements of human immunity into their structure. These antibodies are engineered to bind specifically to a particular target, or antigen, making them valuable tools in the diagnosis and treatment of various diseases, including cancer and autoimmune disorders.
"Seroepidemiologiska studier" är en typ av epidemiologisk undersökning där man mäter förekomsten av antikroppar (serologi) i en population för att uppskatta hur vanligt ett visst sjukdomsförlopp eller en exponering är. Dessa studier ger information om prevalensen och incidensen av en specifik infektion eller immunitet inom en given population vid en viss tidpunkt.
Levertransplantation är en medicinsk procedure där en skadad eller funktionsoduglig lever ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta förfarande utförs vanligtvis när all annan behandling har misslyckats och patienten riskerar att dö till följd av leverfailure. Levertransplantationen kan rädda livet på dem som lider av svåra leverrelaterade sjukdomar, såsom skrumplever, levercirros eller levercancer. Efter operationen måste patienten ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya levern.
"Virusbelastning" refererer til mængden af viruspartikler i en given biological prøve, såsom blod, sputum eller væv. Det er et mål for den aktive infektion og kan anvendes til at overvåge effektiviteten af antivirale behandlinger.
Infektionsstadium, i vilket den smittade bär på smittämne utan att uppvisa infektionssymtom. Den smittsamma organismen måste vara överföringsbar till annan mottaglig värd.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
Den huvudsakliga strukturella enheten i levern. Levercellerna (hepatocyterna) utgörs av specialiserade epitelceller som är ordnade i sinsemellan förbundna skivor, kallade lobuli (smålober).
En familj RNA-virus, av vilka många orsakar sjukdom hos människor och husdjur. Det finns tre släkten: Flavivirus, Pestivirus och Hepacivirus, samt några arter med osäker taxonomisk tillhörighet.
En serinproteinashämmare som används för behandling av pankreatit, spridd blodlevring (DIC), och som antikoagulant vid hemodialys. Medlet hämmar de hydrolytiska effekterna av trombin, plasmin och kallikrein, men inte kymotrypsin och aprotinin.
Personer som lämnar blod till blodtransfusion.
En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratoriemedicinska tester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern, genom att mäta olika enzymer, proteiner och andra substanser i blodet som produceras eller metaboliseras av levern. Dessa tester inkluderar ofta mätningar av alaninaminotransferas (ALT), aspartataminotransferas (AST), alkalisk fosfatas (ALP), gamma-glutamyltransferas (GGT), total bilirubin och albumin.
Sjukliga förändringar i levern.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
'Pan troglodytes' är den vetenskapliga beteckningen för en primatart som kallas västlig schimpanse. Det är en av de två arter som tillhör släktet *Pan*, med den andra art being *P. verus* (östra schimpansen). Västlig schimpans är mycket nära besläktad med människan och delar ungefär 98% av sitt DNA med oss. De lever i regnskogar och savanner i västra och centrala Afrika, och är hotade av habitatförlust och jakt. Västlig schimpans kännetecknas bland annat av en svart pälsfärg hos vuxna individer (utom på ansiktet och händer/fötter som är mörkbruna till svarta), en skillnad från östra schimpansen som har ljusare, gråbrun päls.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
En "RNA-directed DNA polymerase" är ett enzym som katalyserar syntesen av DNA med hjälp av RNA som matris. Detta enzym spelar en central roll i den reversa transkriptionen, en process där informationen från RNA omvandlas tillbaka till DNA. Detta är viktigt för vissa virus, som HIV, att kunna infektera och reproducera sig inne i värdceller.
Missbruk av en drog eller ett läkemedel genom injicering i ett blodkärl.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.
Drug-Induced Liver Injury (DILI) refers to liver damage or dysfunction that is caused by the use of medication. This condition can vary in severity, and it can be caused by both prescription and over-the-counter medications, as well as herbal and dietary supplements. DILI can present with a range of symptoms, including jaundice, fatigue, nausea, vomiting, abdominal pain, and elevated liver enzymes. The exact mechanism by which medications cause liver injury is not always fully understood, but it is thought to involve a combination of genetic, environmental, and pharmacological factors. In some cases, DILI may resolve once the offending medication is discontinued, while in other cases, it may lead to permanent liver damage or even liver failure.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
I molekylærbiologi refererer et replikon til den del af DNA eller RNA, der indeholder information om og kontrollerer sin egen replikation. Det er essentielt for genetisk reproduktion og kan strække sig over flere gener eller hele et genom, alt efter organismens art og kompleksitet.
"Virushöljet proteiner är de proteinmolekyler som bildar den yttre kapseln eller membranen runt ett virus, vilka kan vara involverade i dess bindning till värddelarna och infektionsprocessen."
Fåglar av släktena Aix och Anas inom familjen Anatidae. Syn. änder.
Proteiner som utsöndras av celler hos ryggradsdjur som svar på en rad olika stimulerande ämnen. De förmedlar resistens mot många olika virusarter, hämmar förökning av normala och maligna celler, hämmar förökning av intracellulära parasiter, förstärker fagocytos genom makrofager och granulocyter, förstärker NK-cellers verkan och uppvisar ett flertal immunmodulerande funktioner.
Ett tillstånd kännetecknat av förekomst av onormala eller onormala mängder kryoglobuliner i blodet. Vid kyla avsätts de i mikrokärlen och orsakar ett hämmat blodflöde i utsatta områden.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Organofosphonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De är bland annat kända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosphonater fungerar som inhibitorer av acetylkolinesteras, ett enzym som är viktigt för att reglera signalsubstanser i nervsystemet. När acetylkolinesterasen hämmas kan det leda till ökad koncentration av den signalsubstans som kallas acetylkolin, vilket kan orsaka symtom som muskelspasmer, svårigheter att andas och i värsta fall dödsfall.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Det spektrum av HIV-infektioner som sträcker sig från asymtomatiska seropositiva tillstånd över AIDS-relaterade komplex (ARC) till AIDS.
Bristande förmåga hos levern att utföra sina normala ämnesomsättningsfunktioner, vilket visar sig som svår gulsot och onormala serumhalter av ammonium, bilrubin, alkalin fosfatas, aspartataminotransferas, laktatdehydrogenas och onormalt albumin/globulinförhållande.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
En poxvirusinfektion hos hönsfåglar och andra fåglar, vars kännetecken är uppkomst av vårtliknande knutor i skinnet och difteriliknande, nekrotiska svulster i mat- och luftstrupen.
Förmåga hos virus att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat eller antivirala medel. Resistensen kan förvärvas genom genmutationer.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Coinfection är ett medicinskt tillstånd där en individ är infekterad med två eller fler olika patogener samtidigt. Detta kan inträffa när två eller fler smittsamma agenter infekterar samma individ och orsakar sjukdom. Coinfection kan förekomma vid en rad olika infektioner, inklusive bakteriella, virala, protozoiska och svampiga infektioner. Ett exempel på ett sådant tillstånd är HIV- och tuberkuloscoinfektion.
CD81 är ett transmembrant protein som uttrycks på T-celler, B-celler och andra celler av hematopoetiskt ursprung. Det är en del av den multimeriska komplexen TSG101 (tumorsuppressorgenerens gen 101) och fungerar som en kopplingsmolekyl för att underlätta cellytor sammanflätning, cell-cell kommunikation och transport av lipider mellan celler. CD81 kan också agera som en bindningsplats för vissa virus, till exempel hepatit C-virus (HCV), och hjälpa till att underlätta infektionen. Som ett antigen kan CD81 vara involverat i immunresponser genom att stimulera produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet.
Immunglobuliner producerade som svar på virala antigen; de omfattar alla klasser av immunglobuliner, framkallade av alla viruskomponenter.
Vaccination, även känt som immunisering, är ett preventivt sjukvårdsåtgärd som utförs genom att ge en individ ett preparat som innehåller en eller flera antigen från en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom). Detta preparat stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket leder till att immuniteten utvecklas mot den specifika patogenen. Denna immunitet ger skydd mot framtida infektioner med samma patogen och hjälper därmed att förhindra spridning av sjukdomar inom populationen. Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att kontrollera och eliminera infektiösa sjukdomar och har räddat miljoner liv världen över.
En familj DNA-virus med dubbelsträngade genom som främst angriper levern. Virusen orsakar hepatit hos människor och djur. Det finns två släkten, Avihepadnavirus och orthohepadnavirus. Hepadnavirus omfattar hepatit B-virus, ankhepatit B-virus, hägerhepatit B-virus, jordekorrehepatitvirus och murmeldjurshepatit B-virus.
Viremia refererar till när viruspartiklar kan detekteras i blodet. Detta betyder att ett individuellt är infekterat av en virusinfektion och viruset har spritts systemiskt inom kroppen via blodomloppet. Nivåerna av viremi kan variera beroende på typen av virus, sjukdomens stadie och individets immunförsvar.
En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion i en ven. Detta görs vanligtvis för att ersätta förlorat blod under operationer, trauma eller vid sjukdomar som påverkar blodet, såsom anemi. Transfusionen måste matchas vad gäller blodtyp mellan donator och mottagare för att undvika allvarliga komplikationer.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Oklassificerat släkte i familjen Picornaviridae, vars virus ger hög dödlighet hos ankungar mellan 3 dagar och 3 veckor gamla.
Republik i nordöstra Afrika. Landets yta är 1 miljon km2 (inkl. Sinaihalvön), och fölkmängden uppgår till 69,5 miljoner invånare (2001). Huvudstad är Kairo. Egypten genomkorsas i sydnordlig riktning av den stora floden Nilen.
En viktig purinbas. I djur- och växtceller förekommer det vanligen kondenserat med ribos eller deoxyribos i nukleosiderna adenosin och deoxyadenosin. Det är således en komponent i nukleinsyror, vissa nukleotider och många koenzymer. Det finns i bukspottkörteln och mjälten.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
I en enkel medicinsk definition kan "recurrence" definieras som återkomsten av en sjukdom eller ett symptom efter en period av förbättring eller remission. Detta innebär att en patient som tidigare diagnosticerats med och behandlats för en viss sjukdom kan uppleva en återförekomst av samma sjukdom eller symptom, även om de previöst hade visat på förbättring. Recurrens bör inte förväxlas med reaktivation, som är användbar inom infektionssjukdomar och avser en återupplivning av en latent infektion.
Virusinfektioner orsakade av olika Hepadnaviridae.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
En medicinsk definition av 'tatuering' är att introducera pigmenterade utformningar under huden med hjälp av nålar som penetrerar epidermis och djupare hudlager, vilket resulterar i en beständig tatueringsmönstring.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
En form av snabbt isättande leversvikt, även känd som fulminant leversvikt, orsakad av svår leverskada eller omfattande förlust av leverceller. Tillståndet kännetecknas av snabbt tilltagande funktionsstörning och gulsot. Akut leversvikt kan utvecklas till hjärnfunktionsstörning eller t o m leverkoma, beroende på etiologiska faktorer, som t ex leverischemi, läkemedelsförgiftning, tumörbildning eller virushepatit, så som hepatit B eller C efter blodtransfusion.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
Republik i östra och centrala Asien. Oftast avses Folkrepubliken Kina. Med en folkmängd på 1,3 miljarder invånare är Kina världens folkrikaste land. Till ytan (9,6 miljoner km2) är Kina det tredje stö rsta landet i världen. Landets historia sträcker sig bakåt i tiden till ca 3000 f Kr. Fram till år 1912 kallades landet det Kinesiska riket. Sedan 1950 har Kina ett kommunistiskt statsskick. Huvudstad är Beijing (tidigare Peking).
En adenovirusinfektion som ger feber, ödem, kräkningar och diarré hos hundar, särskilt valpar. Hos rävar orsakar infektionen akut hjärninflammation med kramper, förlamning, koma och död.
Infektioner som inträffar under graviditet, eller graviditet under pågående infektionssjukdom.
"Serologisk testning är en laboratoriebaserad metod för att detektera specifika antikroppar eller andra markörer i blodserum eller annan kroppsfluid, vilket kan användas för att stödja diagnosen av olika sjukdomar och infektioner."
En reverstranskriptasahämmare är ett antiviralt läkemedel som specifically inhibits the reverse transcriptase enzyme, thereby preventing retroviruses like HIV from converting their RNA genome into DNA and integrating it into the host cell's genome. (18 words)
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Ett virion är den infectiva delen av ett virus, bestående av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje som kan skydda och hjälpa till vid infektion av en värdcell.
Virusprodukter som har antigen effekt.
"Papilloma of the choroid plexus" refers to a benign (non-cancerous) tumor that develops in the choroid plexus, which is a network of blood vessels in the brain that produces cerebrospinal fluid (CSF). This type of tumor is relatively rare and typically affects children under the age of 10.
Den sekvens vid 5´-änden av budbärar-RNA som inte kodar för något. Sekvensen innehåller ribosomens bindningsställe samt andra transkriptions- och translationsreglerande sekvenser.
Infektioner orsakade av virus tillhörande familjen Flaviviridae.
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
"Vertikal sjukdomsöverföring" refererar till överföringen av en infektion från en gravid mor till hennes oänt barn, vanligtvis under fostrets utveckling in vivo eller under förlossningen. Exempel på sådana infektioner är HIV, hjärnhinneinflammation och vissa typer av hepatit.
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.
Infektionssjukdomar orsakade av bakterier tillhörande släktet Corynebacterium.
Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera överföringen av aminosyror mellan olika molekyler i kroppen. De flesta transaminaserna finns i levern, men de kan även påträffas i andra delar av kroppen, såsom hjärtat, musklerna och njurarna. Ökade nivåer av transaminaser i blodet kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i levern eller andra organ.
Smittsamma organismer i blodet, särskilt av intresse vad gäller förekomst i blodrester i sängkläder, handdukar, kläder, bandage eller andra föremål från personer som utgör smittrisk, sprutor och andra vassa föremål samt medicinska avfallsprodukter, allt för vilket personal inom sjukvården kan utsättas. Detta begrepp skall skiljas från sjukdomstillstånden bakteriemi (sepsis), viremi och fungemi.
'Saguinus' är ett släkte i primatfamiljen kapuciner (Cebidae) och innehåller olika arter av små nattapor, även kallade galeopitheker eller tamariner. Dessa djur lever huvudsakligen i skogsmiljöer i Central- och Sydamerika. De är kända för sin sociala beteende och deras förmåga att klättra i träden med hjälp av sina långa, hopfällbara fingrar och tår.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
"A2B-adenosinreceptorn är en G-proteinkopplad receptor som, när den aktiveras, sätter igång en signaltransduktionsväg som leder till vasodilation, ökat vätskeupptagande i njurarna och nedsatt inflammation. Denna receptor är ett potentialt terapeutiskt mål inom områden som fibros och cancer."
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Virussjukdomar orsakade av släktet Coronavirus. Några specifika infektioner är smittsam kalkonenterit, infektiös peritonit hos katt och smittsam gastroenterit hos svin.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Republik i Sydamerika och till ytan det femte största landet i världen. Ytan är 8 512 000 km2 och folkmängden uppgår till 165 miljoner invånare. De två största städerna är Rio de Janeiro och Sao Paulo , men Brasilia är huvudstad. Officiellt språk är portugisiska.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
I en enskild medicinsk betydelse kan "eating" definieras som processen där en individ intar och förtär föda för att få i sig näringsriktiga substanser till kroppen. Detta inkluderar insaliven, smältandet och nedbrytningen av födan i mag-tarmkanalen, samt absorptionen och assimilationen av de upplösta näringsämnena i blodomloppet för att användas som energikälla eller byggmaterial för cellväxt och -reparation.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Plötslig ökning i en sjukdoms incidens. Hit räknas även epidemier.
I medicinsk kontext er 'Sciuridae' ikke en relevant begreb, da det primært refererer til en familie af gnavere, der inkluderer egern og flyvende egern. Disse dyr har normalt ingen direkte relevans for medicin eller sundhedsrelaterede emner. Derfor er der ikke en medicinsk definition for 'Sciuridae'.
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
"RNA-replicase" refers to an enzyme that catalyzes the replication of RNA molecules. It is responsible for producing complementary copies of RNA sequences, often using an RNA template. This process is essential in many viral life cycles and has been studied extensively in the context of virology research.
Handlingsplaner för genomförande av immuniseringsåtgärder i syfte att förhindra olika smittsamma sjukdomar. Programmen kan avse en rad olika målgrupper: skolor, sjukhus, folkhälsoinrättningar, frivilligorganisationer inom hälsovård osv. De kan genomföras inom breda befolkningsgrupper eller på viss administrativ nivå: kommunal, landstings-, nationell eller internationell.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.
Virussjukdomar som sprids genom sexuellt umgänge.
"Virusinternalisering" (i engelska "viral entry" eller "virus internalization") är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där ett virus får tillträde och tränger in i en värdcell för att infektera den. Detta sker vanligtvis genom att viruset binder sig till specifika receptorer på cellens yta, vilket följs av endocytos eller membranfusion, beroende på virusets typ. Därefter kan viruset ta kontroll över cellens mekanismer för att replikera sin egen genetiska information och producera nya viruspartiklar som kan infektera andra celler.
Proteiner kodade av polgenen hos retrovirus. De sätts ofta samman till proteinprekursormolekyler (polyproteiner) och klyvs senare till slutprodukter som omfattar omvänt transkriptas, endonukleas/integras och virusproteas. Ibland syntetiseras de som gag-pol-fusionsproteiner. pol är förkortning av polymeras (omvänt transkriptas=RNA-styrt DNA-polymeras).
Ortohepadnavirus är ett släkte inom familjen Hepadnaviridae och innehåller virus som primärt infekterar leverceller hos däggdjur, inklusive människan. Det mest kända viruset inom detta släkte är hepatit B-viruset (HBV), vilket kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Virusen har en dubbelsträngad DNA-genom som är partiellt dubbelstrypt och replikeras genom en revers transkriptionell process.
Infektioner orsakade av DNA-virus.
I'm sorry for any confusion, but "Pakistan" is a country and does not have a medical definition. If you have any questions related to medicine or health, I would be happy to try and help answer those for you!
Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.
I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.
Fibros i leverns hinnor till följd av överdriven, kronisk alkoholkonsumtion.
Protein precursors, also known as proproteins or preproproteins, are inactive forms of proteins that undergo post-translational modification to become active. These precursors contain additional sequences of amino acids, called signal peptides, which direct the protein to specific cellular compartments for processing. During processing, enzymes remove the signal peptide and may cleave the protein into smaller functional units. The resulting mature protein can then perform its intended function in the body.
Den klassiska hemofilin som beror på brist på faktor VIII. Det är en ärftlig blodlevringssjukdom, vars kännetecken är benägenhet för ständig blödning.
"Fängelser är faciliteter där personer som begått brott hålls inspärrade som ett straff eller för att skydda samhället, under övervakning och kontroll av rörelsefriheten."
Fibroblast Growth Factor Receptor 2 (FGFR2) är ett typ av receptorprotein som binder till specifika signalsubstanser kända som fibroblast växtfaktorer (FGF). När en FGF-molekyl binder till FGFR2 aktiveras receptorn och startar en signaltransduktion som reglerar celltillväxt, celldifferentiering och cellrörelser.
"Virusaktivering" refererer til en proces, hvor et virus, som er i en latent (inaktiv) fase i en værtscelle, bliver aktiveret og begynder at producere viruse protein og genmateriale, der kan resultere i skader på værten og udbredelse af virussen til andre celler.
"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.
Virologi är en biomedicinsk specialitet som handlar om studiet av virus, inklusive deras struktur, klassificering, genetik, förekomst, patogenesi, diagnostik, prevention och behandling. Virus är små infektiösa partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i en proteinhölja. De kan orsaka sjukdom hos både djur och växter, och deras studie är viktig för att förstå och möta utmaningarna kopplade till infektionssjukdomar.
Glykoproteiner som förekommer i blod (antikroppar) och andra vävnader. De klassificeras utifrån struktur och verkan i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM).
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
'Fångar' är ett medicinskt begrepp som refererar till en person som hålls inlåst eller begränsad i sin rörelsefrihet, ofta på grund av en sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Det kan också användas för att beskriva en persons psykiska tillstånd där de känner sig instängda eller begränsade i sitt tankeliv eller sin förmåga att kommunicera med omvärlden.
Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.
Gul missfärgning av levern pga fettnedbrytning av leverparenkymceller.
Tupaia, också känt som trädmakaker, är ett släkte i primatordningen och består av arter som lever i sydöstra Asien och på några öar i Stilla havet. De är små till medelstora djur, vanligen mellan 20 och 60 cm långa, inklusive svansen. Tupaior har en spetsig nos, stora ögon och öron samt en yvig svans.
Nukleosid är en organisk komponent i nukleotider, som i sin tur är byggstenarna i nukleinsyror såsom DNA och RNA. Nukleosider bildas genom kondensation av en pentos (en fem-kolmon sugarkedja) med en heterocyklisk bas, vanligtvis adenin, guanin, cytosin, uracil eller tymin. Exempel på nukleosider är adenosin, guanosin, cytidin och uridin.
Syntetiske vacciner är immunologiska preparat som innehåller syntetiskt framställda antigener, designade för att stimulera patientens immunsvar och ge skydd mot specifika sjukdomar, istället för att använda traditionella metoder som innebär att använda hela patogener eller delar av dem.
I en enda medicinsk betydelse refererar "Taiwan" vanligtvis till det självständiga och suveräna landet i Östasien, officiellt känt som Republiken Kina (ROC). Detta är den politiska enheten som kontrollerar och administrerar Taiwan-ön, Penghu, Kinmen, Matsu och andra mindre ögrupperingar i Taiwans sjö.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att ett nukleokapsid är den proteinaktiga komponenten i ett virus, som omger och skyddar virusets genetiska material, det vill säga antingen RNA eller DNA. Nukleokapsiden är vanligen sammanfogad med virionens lipidbilaga, eller membranhölje, för att bilda viruspartikeln i sin helhet.
En tumörcellinje refererar till en homogen grupp av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och beteenden, och som härstammar från samma ursprungscell. Denna celllinje kan behålla sin unika identitet och vårda sig lika under tumörts growth, metastas och respons på terapi. Detta är viktigt att ta hänsyn till när man utvecklar cancerbehandlingar, eftersom responsen på en viss typ av behandling kan variera mellan olika tumörcellinjer.
Organisk bas, 6-oxi-2-aminopurin (C5H5N5O). Det ingår i guaninnukleotider.
Torque teno virus (TTV) är ett typ av cirkulärt DNA-virus som kan infektera människor och andra djur. Det upptäcktes första gången 1997 och har sedan dess identifierats hos individer över hela världen, även om det inte är känt att orsaka några specifika sjukdomar. Viruset förekommer naturligt i människokroppen och kan påträffas i blod, saliva och fekalier. Även om TTV-infektioner generellt anses vara asymptomatiska, har det rapporterats att de kan vara associerade med vissa sjukdomstillstånd, såsom leversjukdomar och immunbristsjukdomar. Forskningen kring TTV och dess potentiala roll i människans hälsa fortsätter att pågå.
Njurdialys är en medicinsk term som refererar till en nedsatt njurfunktion, där kroppen inte kan filtrera blodet effektivt och avfalla ämnen som urea, kreatinin och överskott av vatten. Detta orsakas ofta av skada på de glomerulära nefronerna i njurarna, som är ansvariga för filtreringen. Njurdialys kan leda till olika komplikationer såsom högt blodtryck, ödem och förhöjda nivåer av kalium i blodet. I vissa fall kan njurdialys behövas utföras med hjälp av medicinska metoder som hemodialys eller peritonealdialys för att stödja den nedsatta njurfunktionen.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.
Spridning av infektionssjukdom eller sjukdomsalstrande organismer. När överföringen sker inom samma art kan överföringen vara horisontell eller vertikal.
Sjukhusenheter som är ansvariga för vård av dialyspatienter. Hit hör även dialyscentraler på sjukhus.
I en medicinsk kontext, kan "Förenta Staterna" (United States) ofta referera till den största och mest inflytelserika nationen inom områden som medicinsk forskning, utbildning och vård. Detta inkluderar:
"Hep G2 cells are a type of human liver cancer cell line that are commonly used in scientific research. They are named after the hospital where they were originally isolated, the Hamatomedical Center in Tokyo, Japan. Hep G2 cells have the ability to grow and divide indefinitely in laboratory conditions, making them a valuable tool for studying the biology of liver cancer and for testing potential new therapies."
'Sjukdomsöverföring, personal-patient' refererar till spridning av sjukdom eller infektion från en vårdgivare till en patient under en medicinsk behandling eller vårdprocess. Det kan inträffa på grund av bristfällig injektionssäkerhet, kontaminering av utrustning eller bristande handhygien.
Diagnostisk testutrustning refererer til de medisinske instrumenter, apparater og teknologier, der anvendes til at udføre tests og undersøgelser af patienters krop og sundhedstilstand for at etablere en præcis diagnose af sygdomme, skader eller fysiologiske anomalier. Disse værktøjer omfatter bl.a. laboratorieudstyr, billeddiagnostisk udstyr som røntgenmaskiner, ultralydsapparater, MRI-scannere og CT-scannere, endoskopiske kameraer, EKG/EGG-maskiner m.fl., der hjælper sundhedspersonale med at opdage, overvåge og forstå patienternes tilstand, så de kan udforme en effektiv behandlingsplan.
Alfafetoprotein (AFP) är ett protein som produceras av fostrets lever och kan påträffas hos nyfödda barn i högre nivåer, vilka med tiden sjunker till mycket lägre värden under de första levnadsåren. I vuxen ålder kan ökade AFP-nivåer i blodet vara ett tecken på vissa typer av lever- eller tarmsjukdomar, eller att en cancer har uppstått, exempelvis primitiva germcellstumörer (som testikelcancer) eller hepatocellulär carcinom ( levercancer).
En polyprotein är ett långt, sammanhängande protein som bildas genom translationen av ett kontinuerligt öppet läsställe (CTL) i ett messenger RNA-molekyl. Polyproteiner klipps sedan itu till separata proteiner av proteaserna. Detta är en typisk strategi hos vissa virus, som exempelvis retrovirus och picornavirus, för att producera de flera olika virala proteiner som behövs för att fullborda sin livscykel.
Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
'Värd-patogenförhållanden' refererar till det komplexa interaktionsmönstret mellan en patogen (en mikroorganism som kan orsaka sjukdom) och dess värd (vanligtvis ett djur, inklusive människor), inbegripet värdens immunrespons, patogens infektionsstrategier och sjukdomsmekanismer, samt eventuella påverkan av värden på patogenens virulens och överlevnad.
Leversjukdomar förknippade med alkoholmissbruk. Vanligtvis avses två eller fler samtidiga tillstånd, t ex fettlever, alkoholhepatit och alkoholcirros (skrumplever).
Ett mannos-/glukosbindande lektin från bönan Canavalia ensiformis. Det är ett kraftigt verkande mitogen som används för att stimulera celltillväxten i lymfocyt-, främst T-lymfocyt-, odlingar. Syn. con A.

Hepatit B definieras som en infektion orsakad av hepatit B-virus (HBV), som kan leda till inflammation och skada på levern. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, beroende på om den förblir under sex månader eller inte.

Akut hepatit B visar sig ofta utan symtom, men kan i vissa fall orsaka trötthet, magsmärtor, illamående, kräkningar, muskel- och ledvärk samt gulaktig hud och ögonvitor (ikterus). Kronisk hepatit B kan leda till allvarliga komplikationer som levercirros och levercancer.

Hepatit B sprids främst via sexuell kontakt, blod eller andra kroppsfluidor från en infekterad person. Det finns vaccin mot hepatit B, vilket rekommenderas för alla barn och vuxna som tillhör riskgrupper eller bor i områden med hög prevalens av sjukdomen.

Hepatit C definieras som en infektion orsakad av hepatit C-virus (HCV), som angriper levern och kan leda till leverinflammation, skada leverceller och orsaka leverförändringar. Det är en av de vanligaste blodsburna infektionerna i världen och sprids främst genom kontakt med smittat blod, som kan ske vid injicerande drogbruk, oskyddad sexuell aktivitet, transfusioner av smittat blod eller från moder till barn under fostertiden. Många personer med hepatit C visar inga symtom under de tidiga stadierna av sjukdomen, men kan fortfarande sprida viruset till andra. I senare stadier kan symptomen inkludera trötthet, mjällbildning, gulsot, leverinflammation och i vissa fall levercirros eller levercancer. Hepatit C behandlas vanligen med antivirala läkemedel som kan bota sjukdomen hos en del patienter och fördröja eller stoppa leverförändringarna hos andra.

Hepatitis A är en akut inflammation i levern som orsakas av hepatit A-virus (HAV). Sjukdomen sprids vanligen via förorenad mat eller dryck, ofta från en smittad persons avföring. Symptomen på hepatit A kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärtor i magen och gulsot. De flesta drabbade mottappar sig väl efter några veckor eller månader, men i sällsynta fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer som leverförsämring och död. Ett effektivt vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit A-infektion.

Hepatit B-viruset (HBV) är ett DNA- virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Viruset är omslutet av ett lipidhaltigt membran och innehåller en central kapsidproteinkärna. HBV kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Det överförs främst via blod eller sexuella kontakter, men kan även överföras från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga infektion med HBV.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

En leverinflammation, också känd som hepatit, är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i levern. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner (till exempel virala hepatit A, B, C, D och E), autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk, läkemedelsbiverkningar och toxicitet från kemiska ämnen.

Vid leverinflammation kan levern bli svullen, ömmad och skadad, vilket kan leda till funktionsnedsättning eller permanent skada ifall det inte behandlas. Symptomen på leverinflammation kan variera från milda till allvarliga och inkluderar trötthet, mörk urin, ljusstolle, aptitförlust, viktminskning, illamående, kräkningar, smärta i magen (övre högra delen) och gulsot (icke-alkoholisk fettsjukdom eller gallgångsförstoppning). I allvarliga fall kan leverinflammation leda till leversvikt, levercancer eller död.

Kronisk hepatit C definieras som en infektion med Hepatit C-virus (HCV) som varar i sex månader eller längre. Många personer med akut HCV-infektion kommer aldrig att utveckla kronisk hepatit C. Men om din akuta infektion inte behandlas, finns det en hög risk att den blir kronisk. Cirka 75-85% av de som blir smittade med HCV kommer att utveckla kronisk hepatit C.

Kronisk hepatit C kan orsaka inflammation och skada levervävnaden under en lång tid, vilket kan leda till leverfibros (scarring) och eventuellt levercirros (allvarlig leverfibros). I vissa fall kan kronisk hepatit C också leda till levercancer. Symptomen på kronisk hepatit C kan variera från att inte ha några symtom alls till att ha trötthet, smärta i magen (buken), matta hud och gul färg på hud och ögon (ikterus).

Kaliumklorid (KCl) är ett mineral salt som används inom medicinen. Det är en form av kalium, ett elektrolyt som är viktigt för hjärtmuskulaturens funktion och cellers normala funktion i kroppen.

Kaliumklorid används ofta som ett behandlingsmedel vid lågt kaliumspår i blodet (hypokalemi), eftersom det kan hjälpa att ersätta de kaliumbrist som orsakar symptomen. Det kan också användas för att behandla muskelkramper, rytmrubbningar i hjärtat och andra tillstånd som kan orsakas av lågt kaliumspår.

I vissa fall kan Kaliumklorid användas som en del av en dödlig injektion som används för att avrätta dömda brottslingar i vissa delstater i USA. Detta är mycket kontroversiellt och har ifrågasatts på grund av riskerna för felbehandling och smärta under avrättningen.

Virushepatit (viral hepatitis) hos människor är en infektionssjukdom orsakad av olika typer av virus som angriper levern och kan leda till skada på leverceller. Det finns fem huvudtyper av viral hepatit, A, B, C, D och E, var och en med sina unika karaktäristika, överföringsvägar och sjukdomsförlopp.

1. Hepatit A (HAV): Detta är en vanlig orsak till akut hepatit och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten som har smittats av avföring från en smittad person. Det tenderar att vara mildare hos barn men kan leda till allvarliga sjukdomsförlopp hos vuxna.

2. Hepatit B (HBV): Denna typ orsakas av hepatit B-virus och sprids främst via sexuell kontakt, droganvändning med gemensamma behållare eller från moder till barn under förlossningen. Det kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, där den senare kan resultera i levercirros och levercancer.

3. Hepatit C (HCV): Denna typ orsakas av hepatit C-virus och sprids främst via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det tenderar att leda till kroniskt sjukdomsförlopp i mer än hälften av fallen och kan resultera i levercirros och levercancer.

4. Hepatit D (HDV): Denna typ orsakas av hepatit D-virus och sprids via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det kan bara infektera individer som redan är infekterade av hepatit B-virus och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp.

5. Hepatit E (HEV): Denna typ orsakas av hepatit E-virus och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten. Det är vanligare i länder med dålig sanitet och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, särskilt hos gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder som vaccinering, användning av skydd under sexuell kontakt och undvikande av droganvändning med gemensamma behållare kan minska risken för infektion med hepatit-virus.

Hepatit A-virus (HAV) är ett enkelsträngat RNA-virus som tillhör picornavirusfamiljen och är orsaken till hepatit A, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Viruset sprids vanligtvis via förorenad mat eller dryck, eller genom direkt kontakt med en smittad persons avföring. Efter en inkubationstid på ungefär 2-6 veckor kan infektionen leda till symtom som trötthet, magsmärtor, diarré, gulsot och mörk urin. Många personer som smittas av HAV utvecklar inga eller endast milda symtom, men i vissa fall kan sjukdomen vara allvarligare och leda till komplikationer såsom leverinflammation och leverskada.

Det finns effektiva vacciner mot hepatit A-virus som ger livslång immunitet och rekommenderas för personer i riskgrupper eller för alla barn i vissa länder. God hygien och tillräcklig kokning av matvaror är också viktiga åtgärder för att förebygga smittspridningen av HAV.

Hepatitis B-vaccinet är ett preventivt vaccin som ger immunitet mot Hepatit B-virus, ett virus som kan orsaka leverinflammation (hepatit) och leda till kronisk leverinfektion, levercirros och levercancer. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot Hepatit B-virusets yttre skalprotein, HBsAg (hepatitis B surface antigen). Dessa antikroppar ger skydd mot infektion om individen utsätts för virus i framtiden.

Hepatitis B-vaccinet ges vanligen i tre doser som ges med ungefär en månads mellanrum. Den fullständiga kursen av vaccination erbjuds vanligtvis till nyfödda barn, men det kan också ges till äldre barn, ungdomar och vuxna som behöver immunförsvar mot Hepatit B-virus. Vaccinet är säkert och ger effektivt skydd mot Hepatit B-infektion hos de flesta mottagare.

Hepatit B-antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet i samband med en Hepatit B-infektion eller efter vaccination mot Hepatit B. Det finns olika typer av Hepatit B-antikroppar, inklusive HBsAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B surface antigen), HBcAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B core antigen) och HBeAg-antikroppar (antikroppar mot Hepatit B e antigen).

HBsAg-antikroppar visar på en tidigare infektion eller immunitet efter vaccination. HBcAg-antikroppar kan indikera en aktiv eller tidigare Hepatit B-infektion, medan HBeAg-antikroppar kan vara ett tecken på att viruset inte är infektiöst längre.

Det är värt att notera att nivåerna av olika typer av Hepatit B-antikroppar kan variera över tid och kan ha olika kliniska betydelser beroende på individuella faktorer och infektionshistorik.

'Poxviridae' er en familie af store, komplekse DNA-djervirus som forårsager infeksjoner hos både mennesker og dyr. De mest kjente infeksjonene hos mennesker inkluderer variola (smallpox), vaccinia (vaccination), cowpox, og monkeypox. Disse infeksjonene kan føre til en varierende grad av symptomer, som inkluderer feber, hoder, muskelsmerter, og utslag over hele kroppen. Poxviridae-infeksjoner overføres vanligvis gjennom direkte kontakt med infisert person eller dyr, enten gjennom luftbårne droppet eller ved å komme i kontakt med et infisert objekt som kan inneholde viruspartikler. Behandling av Poxviridae-infeksjoner kan omfatte antivirale medisiner, støttebehandling for å lindre symptomer og målehold for å forebygge spredning av infeksjonen til andre.

Hepatit B-kärnanitgener (HBcAg) är proteiner från det virala kapsidskalet hos Hepatit B-virus. Det kan ses som ett tecken på en aktiv infektion med Hepatit B-virus och kan detekteras i serum under den akuta infektionsfasen. I vissa fall kan HBcAg också detekteras i leverbiopsier hos personer med kronisk Hepatit B-infektion. Det finns två former av HBcAg: (1) en icke-sekretorisk form som är inneboende i infekterade celler och (2) en sekretorisk form som ingår i det virala kapsidskalet och kan påträffas i serum under en aktiv infektion.

Hepatitis A-vaccinet är ett immunologiskt preparat som ges som aktiv immunisering för att förhindra infektion med hepatit A-virus. Vaccinet innehåller vanligtvis en dödad virusstam eller en del av viruset som har modifierats så att det inte kan orsaka sjukdom, men som fortfarande stimulerar immunsystemet att producera antikroppar mot hepatit A-virus.

Genom att ges hepatitis A-vaccinet får individen en skyddande immunitet mot viruset och minskar risken för infektion och sjukdom. Vaccinet ger typiskt sett skydd under flera år, möjligen livet ut, men det rekommenderas att man diskuterar behovet av ytterligare doser med en läkare eller vaccinationsspecialist.

Hepatitis A-vaccinet ges vanligtvis i form av två doser som administreras med några veckor till månader emellan, beroende på typen av vaccin. Det är särskilt viktigt för personer som reser till områden där hepatit A-viruset är vanligt förekommande eller för dem som har en ökad risk för exponering, såsom hiv-positiva individer, drogmissbrukare och personer med leverfunktionsnedsättning.

"Hepatitantikroppar" är en typ av antikropp som kan upptäckas i blodet hos en person som har smittats med hepatit B-virus. Antikroppen kallas också "hepatitis B core antibody (anti-HBc)". Denna antikropp bildas som svar på infektion och visar att en individ har utvecklat immunitet mot hepatit B-viruset, antingen genom att ha haft en aktiv infektion eller genom vaccination. Det är värt att notera att anti-HBc kan vara av två typer: IgM och IgG. IgM-antikroppen visar på en akut infektion, medan IgG-antikroppen visar på en tidigare infektion eller vaccination.

Hepacivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar virus som kan orsaka leverinfektioner hos människor och djur. Det mest kända viruset inom släktet är hepatit C-virus (HCV), som orsakar den allvarliga infektionssjukdomen hepatit C hos människor. Hepacivirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polariserad RNA-sträng som genomet. Andra djurarter som kan drabbas av hepacivirus inkluderar hästar, apor och fåglar.

Hepatit B e-antigen (HBeAg) är ett protein som produceras av hepatit B-virus (HBV) under sin replikationscykel. Det kan detekteras i serumet hos en individ som är infekterad med HBV och indikerar aktiv replikation av viruset.

HBeAg anses vara en markör för hög nivå av infektionskraft och kan användas för att bedöma prognosen och behandlingsstrategin hos en individ med hepatit B. Dessutom kan förlusten av HBeAg ses som ett tecken på respons på antivirala behandlingar.

Det är värt att notera att närvaro av HBeAg inte alltid korrelerar med skada på levern, och det finns fall där individuer med HBeAg har inga tecken på leverinflammation eller skada. Därför bör HBeAg-tester tolkas i klinisk kontext tillsammans med andra laboratorie- och kliniska data.

Hepatit B-antigener (HBsAg) är ett protein som finns på ytan av hepatit B-viruspartiklarna. Det kan upptäckas i blodet hos en person som är infekterad med hepatit B-virus.

Det finns tre typer av Hepatit B-antigener:

1. Duk (Dane)-partikel-HBsAg: Detta är det fullständiga virushöljet och innehåller både ytantigen (HBsAg) och kärnantigen (HBcAg).
2. S-HBsAg: Detta är en mindre form av HBsAg som saknar det fullständiga virushöljet men fortfarande innehåller ytantigenet.
3. Grundprotein (preS1 och preS2): Dessa är två typer av grundproteiner som finns i hepatit B-viruset och kan också upptäckas som antigener i blodet hos en infekterad person.

Upptäckten av HBsAg i blodet används vanligen för att diagnostisera en aktiv hepatit B-infektion och för att screena donatorer av blod och organ på hepatit B-infektion.

Hepatitis E definieras som en akut inflammation i levern (akut viralt leverinflammation) orsakad av Hepatitis E-virus. Det är ett RNA- virus som vanligtvis sprids via kontaminerade vattenkällor och livsmedel i områden med dålig sanitet och hygien. Symptomen på hepatit E kan vara trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, smärta i magen och mörk urin. I allvarliga fall kan det orsaka lever failure, men det är ovanligt. Hepatitis E tenderar att vara självläkande och ger oftast livslång immunitet mot viruset efter genomgången infektion.

Hepatit C-antikroppar är proteiner som produceras av den immuna systemet i svar på en infektion med Hepatit C-virus (HCV). Deras främsta funktion är att hjälpa kroppen att bekämpa och eliminera virusinfektionen.

När en person blir smittad av HCV, börjar dennes immunförsvar att producera specifika antikroppar för att bekämpa viruset. Dessa antikroppar kvarstår i kroppen även efter att viruset har eliminerats och ger därför en livslång immunitet mot det specifika HCV-stammen.

Det är värt att notera att det finns flera olika stammar av HCV, så om en person tidigare har haft en infektion med en viss stam och sedan blir smittad av en annan stam, kan de fortfarande bli sjuka eftersom deras immunförsvar inte är skyddat mot den nya stammen.

Det finns också fall där personer som har HCV-antikroppar i sin blodstream ändå kan ha en aktiv infektion, så det är viktigt att testa för både antikroppar och virala ribonukleinsyra (RNA) när man undersöker en person för HCV-infektion.

Hepatit E-virus (HEV) är ett enkelsträngat RNA-virus som orsakar hepatit E, en infektionssjukdom som primärt angriper levern. Det finns fyra huvudsakliga genotyper av HEV: 1, 2, 3 och 4. Genotyp 1 och 2 är vanligast i utvecklingsländer och sprids främst via kontaminerat vatten, medan genotyp 3 och 4 förekommer i både utvecklade och utvecklingsländer och kan spridas via kontaminera livsmedel, såsom griskött. HEV-infektion kan orsaka symptom som leverinflammation, trötthet, illamående, kräkningar och gulsot. I allvarliga fall kan det leda till leverskada och i sällsynta fall död hos vissa riskgrupper, såsom gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

Hepatit A-antikroppar är antikroppar som bildas i kroppen som svar på en Hepatit A-infektion eller efter vaccinering mot Hepatit A. Det finns två typer av Hepatit A-antikroppar: IgM-antikroppar och IgG-antikroppar.

IgM-antikroppen är den första typen av antikropp som bildas efter en infektion, och kan upptäckas cirka 2-3 veckor efter att man har blivit smittad. Dessa antikroppar kan vara detekterbara i kroppen under upp till sex månader efter en infektion.

IgG-antikroppen är den andra typen av antikropp som bildas, och börjar upptäckas ungefär 3-4 veckor efter en infektion. Dessa antikroppar stannar kvar i kroppen under lång tid, möjligen livet ut, och ger immunitet mot framtida Hepatit A-infektioner.

Det är värt att notera att det finns också en blodtest som kan mäta nivåerna av Hepatit A-antikroppar i kroppen, och denna test används ofta för att diagnostisera en aktiv infektion eller för att verifiera immunitet efter vaccinering.

Peroxisome Proliferator-Activated Receptor (PPAR) beta, også kendt som PPAR delta eller PPARβ/δ, er en type nukleær receptor, der binder sig til specifikke DNA-sekvenser og hjælper med at regulere genekspression. Disse receptorer spiller en vigtig rolle i cellernes energihusholdning, lipidmetabolisme og inflammation.

PPAR beta er specifikt involveret i reguleringen af fedtsyreoxidationen i musklerne og kan forbedre insulin-følsomheden. Derfor har der været interesse for at udvikle lægemidler, der aktiverer PPAR beta som en potentiel behandling for metaboliske sygdomme såsom type 2 diabetes og fedtleverancessygdomme.

Autoimmun hepatit är en sjukdom där kroppens immunsvar riktas felaktigt mot leverceller, orsakar inflammation och skada på levervävnaden. Detta leder till levercellskador, abnorma leverenzymer och eventuellt levercirros. Den kan drabba personer av båda könen och alla åldrar, men är vanligare hos kvinnor och mellan 40-60 års ålder. Orsaken till autoimmun hepatit är inte fullständigt känd, men det anses vara en kombination av genetiska och miljöfaktorer som utlöser sjukdomen hos mottagliga individer. Behandlingen innebär vanligtvis immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen och förhindra ytterligare skada på levern.

Hepatitis A-virus, humant (HAV) är ett encapsulerat RNA-virus som tillhör Picornaviridae familj. Det är den orsaken till hepatit A, en akut infektionssjukdom som primärt angriper levern och kan leda till symtom som trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, smärta i överkroppen, feber och gulaktighet eller icke-icke gulaktig hepatit.

HAV sprids främst genom oral kontaminering med fäkalier från en infekterad person, ofta via föda eller vatten som är smittat. Det kan också spridas genom direkt personlig kontakt med en infekterad persons blod, slem eller annan kroppsvätska.

Förebyggande åtgärder inkluderar god handhygien, speciellt efter toalettbesök, och vaccinering mot hepatit A.

Hepatitviruses är en grupp av virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det finns fem huvudtyper av hepatitvirus, betecknade A, B, C, D och E, var och en med sina unika egenskaper och sätt att sprida sig.

Hepatitviruset A (HAV) och hepatitviruset E (HEV) sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och orsakar akut hepatit, vilket oftast är självläkande men kan i sällsynta fall leda till allvarliga komplikationer.

Hepatitviruset B (HBV) och hepatitviruset C (HCV) sprids vanligtvis via kontakt med infekterad kroppsvätska, som blod, sperma eller vaginalsekret, och kan orsaka både akut och kroniskt hepatit. Kronisk hepatit B och C kan leda till skrumplever (cirros) och levercancer.

Hepatitviruset D (HDV) är ett så kallat satellitvirus, vilket betyder att det behöver en koinfektion med HBV för att orsaka sjukdom. HDV kan orsaka både akut och kroniskt hepatit, och den kroniska infektionen kan accelerera skrumplevernsprocessen hos dem som redan har HBV-infektion.

Hepatitis Delta-viruset (HDV) är ett smittsamt virus som orsakar hepatit, inflammation i levern. HDV är unikt bland de vírusesorser som orsakar hepatit eftersom det kan infektera en individ endast om den redan är infekterad av hepatit B-virus (HBV). Detta beror på att HDV behöver HBV:s ytprotein för att kunna infektionsförmåga. HDV kan orsaka allvarliga leverkomplikationer, inklusive levercirros och levercancer, särskilt hos individer med kronisk HBV-infektion.

Hepatitis D (Delta hepatitis) definieras som en viral infektion som orsakas av Hepatit D-virus (HDV). HDV är unikt bland de virus som orsakar hepatit eftersom det behöver en koinfektion med Hepatit B-virus (HBV) för att orsaka sjukdom. HDV kan också etablera en superinfektion hos en individ som redan är infekterad av HBV.

HDV infektion kan orsaka akut hepatit, med symtom som trötthet, matsmältningsproblem, smärta i levern och gulaktig hud (icterus), men den kan också leda till kronisk hepatit, cirros eller levercancer om den inte behandlas. HDV-infektionen är sällsynt i jämförelse med HBV och Hepatit C-virus (HCV) infektioner, men den kan vara mycket allvarligare än de andra typerna av viral hepatit.

För att diagnosticeras använder man sig vanligen av serologiska tester som letar efter antikroppar mot HDV i blodet, men ibland kan molekylärbiologiska metoder användas för att detektera virusets genetiska material. Behandlingen av HDV-infektion är svår och innefattar vanligen behandling med interferon, men effekten av denna behandling varierar beroende på individen. Preventiva åtgärder som HBV-vaccinering är viktiga för att förebygga HDV-infektioner.

I medicinska sammanhang är puder ett pulverliknande preparat som innehåller en eller flera aktiva substanser, t.ex. läkemedel, och som appliceras på huden eller slemhinnor för att behandla olika sjukdomstillstånd eller lindra symtom. Puder kan användas för att minska irriterad hud, förhindra fuktighet, jämna ut lukt och underlätta slidgång vid förlossning. De kan också innehålla konserveringsmedel, färgämnen och smakämnen. Exempel på medicinska puder är bland annat zinkoxidpuder som används för behandling av hudirritationer och diaper rash, och talgpuder som används för att underlätta slidgång vid förlossning.

Hepatitisvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som används för att immunisera mot hepatit A- och/eller hepatit B-virusinfektioner. Vaccinet stimulerar kroppens immunsvar så att den producerar specifika antikroppar och T-celler som ger skydd mot virusen om en individ exponeras för det senare.

Hepatitis A-vaccinet är vanligtvis ett död vaccin, vilket betyder att det innehåller inga levande viruspartiklar. Det ges ofta i två doser med minst sex månaders mellanrum och ger skydd under upp till 25 år.

Hepatitis B-vaccinet är också ett död vaccin som vanligtvis ges i tre doser över en sexmånadersperiod. Det ger livslångt skydd mot hepatit B-viruset hos de flesta mottagare.

Det finns också kombinerade hepatitis A och B-vaccin som ges i tre doser över sex månader. Dessa vaccin erbjuder skydd mot båda virusen.

Hepatitivaccin rekommenderas vanligen för barn, ungdomar och vuxna som är i riskzonen för att utveckla hepatit A eller B-infektion, inklusive resenärer till områden med hög prevalens av virusen, personer som använder intravenös droger, personer med kronisk lever sjukdom och hiv-positiva individer.

Antivirala medel är en typ av läkemedel som används för att behandla eller föventionellt förhindra infektioner orsakade av virus. De fungerar genom att hindra viruses reproduktion och spridning inne i kroppen. Exempel på antivirala medel inkluderar läkemedel som används för att behandla HIV/AIDS, herpes, influensa (vanlig hosta och mag-tarmlopp), hepatit B och C samt vissa former av cancer. Det är viktigt att notera att antivirala medel inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av bakterier, svamp eller parasiter, eftersom de inte kommer att vara effektiva mot dessa typer av patogener.

Mushepatitvirus är ett släkte virus inom familjen Arenaviridae. Dessa virus orsakar ofta allvarliga sjukdomar hos däggdjur, framförallt hos gnagare, men kan även infektera och orsaka sjukdom hos människor. Mushepatitvirus innehåller enkelsträngat RNA som genetiskt material. De är kända för att orsaka olika typer av hemorragiska feberinfektioner, såsom Lassafebersjukan och Argentinsk hemorragisk febersjukan. Dessa virus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare eller genom bett av infekterade fladdermöss.

Hepatit C-antigen (HCV-antigen) är ett protein som produceras av hepatit C-virus (HCV), som orsakar viral hepatit. Detta protein kan detekteras i blodet hos en person som är infekterad med HCV, och används som ett diagnostiskt verktyg för att upptäcka en aktiv HCV-infektion.

Det existerar olika typer av HCV-antigenassayer, men de flesta av dem utnyttjar tekniken ELISA (Enzyme-Linked Immunosorbent Assay) för att detektera HCV-antigenet i serumprover. Dessa assayer kan vara antingen baserade på att detektera hela viruspartiklar eller icke-strukturella proteiner som kapsidproteinet (Core-antigen).

Det är värt att notera att HCV-RNA-testning (vilket mäter virala genomer) är mer känsligt än HCV-antigentestning och rekommenderas därför vanligtvis som det första steget i diagnostiken av en HCV-infektion. HCV-antigentestning kan dock vara användbart som ett komplement till HCV-RNA-testning, särskilt när man vill följa upp effekten av en antiviral behandling.

Hepatovirus är ett samlingsnamn för virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter) och orsakar inflammation i levern, känd som hepatit. Det mest välkända hepatoviruset hos människor är hepatit A-virus (HAV), som tillhör Picornaviridae familjen. HAV orsakar akut hepatit och sprids vanligtvis via fäkal-oral route, ofta genom kontaminerat vatten eller mat. Andra exempel på hepatovirus inkluderar hepatit B-virus (HBV) och hepatit C-virus (HCV), men dessa tillhör inte Picornaviridae familjen utan ingår i Hepadnaviridae respektive Flaviviridae familjerna.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

"Research Support, Non-U.S. Gov't" er en kategori som ofte brukes i forskningspublikasjoner for å angi at forskningen er støttet av midler fra en ikke-amerikansk regjering. Dette inkluderer forskningsmidler fra andre landers regjeringer, internasjonale organisasjoner og utenlandske fondaser eller stiftelser.

Det er viktig å notere at denne kategorien ikke nødvendigvis betyr at forskningen selv har blitt gjennomført i et annet land enn USA, men bare at det er en annen regjering enn den amerikanske som har støttet arbeidet.

Hepatit A-antigen är ett proteinet som förekommer på ytan av hepatit A-virus. Det kan detekteras i blodet hos en person som är infekterad med hepatit A-virus och används för att diagnostisera akut hepatit A-infektion. Hepatit A-antigen förekommer också i avföringen hos en infekterad person, och det kan användas för att påvisa smitta i populationer eller i miljöprover. Det finns två typer av hepatit A-antigen:

1. Hepatit A-viruskapsidantigen (HAA): Detta är strukturellt proteinet som bildar viruskapsiden och kan detekteras i serum under den akuta fasen av infektionen.
2. IgM-hepatit A-antikroppar: Dessa är antikroppar som produceras av immunsystemet i respons på hepatit A-infektion och kan detekteras i serum under den akuta fasen av infektionen.

Det är värt att notera att när en person har blivit immun mot hepatit A-virus (genom vaccinering eller genom att ha haft sjukdomen) kommer de inte att ha aktiva HAA i sin kropp, men de kommer fortfarande att ha IgG-hepatit A-antikroppar som visar på deras immunitet.

Hepatit Delta-antigen (HDAg) är ett protein som produceras av hepatit delta-viruset (HDV), också känt som delta-agens. HDV är en defekt RNA- virus som behöver koinkidera med hepatitis B-viruset (HBV) för att infektera leverceller och orsaka skada.

Det finns två isoformer av HDAg: den lilla HDAg (24 kDa) och den stora HDAg (27 kDa). Den lilla HDAg-varianten är nödvändig för HDV:s replikation, medan den stora HDAg-varianten reglerar packningen av viruset. Båda isoformerna kan detekteras i serum och levervävnad hos infekterade individer.

Upptäckten av HDAg har varit viktig för att förstå HDV:s livscykel och patogenes, och det är ett viktigt mål för diagnostiska tester och möjliga terapeutiska strategier.

"Hepatitantigen" är ett samlingsbegrepp för olika proteiner eller antigen som finns i levern och som kan orsaka en immunreaktion som leder till inflammation och skada på leverceller, vilket kan leda till sjukdomen hepatit. Det finns olika typer av hepatitantigen som är specifika för de olika typerna av viral hepatit, till exempel hepatitis A-, B- och C-virus. Dessa antigen kan användas i diagnostiska tester för att upptäcka och identifiera olika typer av hepatit.

Alkoholbetingad hepatit är en form av leverinflammation orsakad av överdriven användning av alkohol. Detta kan leda till skada på leverceller och i vissa fall kan den utvecklas till levercirros eller levercancer om det inte behandlas. Symptomen på alkoholbetingad hepatit kan variera, men de vanligaste inkluderar trötthet, minskad aptit, illamående, levervärk, och gulsot i ögon och hud. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blodprover, leverbiopsi och patientens alkoholanvändningshistorik. Behandlingen innefattar ofta att sluta dricka alkohol, livsstilsförändringar och i vissa fall mediciner för att behandla leverinflammationen och underlätta läketiden.

Ribavirin är ett antiviralt läkemedel som används för att behandla vissa virusinfektioner, till exempel hepatit C och respiratorisk syncytialvirus (RSV). Det fungerar genom att störa replikationen av viruset. Ribavirin kan ges oralt (tabletter), intravenöst (dropp) eller inhalativt (inandas via en inhalationsapparat).

Det är viktigt att notera att ribavirin inte bör användas ensamt för behandling av hepatit C, utan vanligtvis ges tillsammans med andra antivirala läkemedel. Dessutom kan det ha allvarliga biverkningar och ska endast användas under nära medicinsk övervakning.

Hepatitis B virus (HBV) är ett DNA-baserat virus som primärt infekterar leverceller (hepatocyter). Det kan orsaka akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. HBV sprids främst via kontakt med infekterad kroppsvätska, exempelvis via blod, sperma och vaginalsekret. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga HBV-infektion.

Anka (Duck) i medicinskt sammanhang refererar inte till en specifik medicinsk term eller diagnos relaterad till Hepatitis B-virus. Det kan ha någon koppling till forskning eller studier där ankor har använts som djurmodell för att undersöka virusets biologi och patogenes.

Alanintransaminas, även känt som Alanin aminotransferas (ALT), är ett enzym som normalt förekommer i lever, hjärta, skelettmuskler och leverceller (hepatocyter). Nivåerna av ALT kan mätas i blodet genom en laboratorietest.

ALT-nivåer ökar vanligtvis som ett resultat av skada eller sjukdom i leverceller, såsom vid leverinflammation, levercirros eller levercancer. Andra orsaker till höga ALT-värden kan vara hjärtsjukdomar, muskelskador och vissa mediciner.

Det är viktigt att tolka ett ökat ALT-värde i kombination med andra laboratorie- och kliniska data samt patientens symptom och sjukhistoria.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.

Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.

Enligt den svenska Folkhälsomyndigheten definieras ett smittkoppsvaccin som: "Ett vaccin som ger skydd mot smittkoppor. Smittkoppsvaccinet innehåller levande, attenuerade (svaga) virus och ger ett aktivt immunförsvar."

(Källa: )

Hepatocellular carcinoma (HCC) är en typ av primär malign tumör i levern och utgör ungefär 75-85% av alla primära levercancerfall. Den utvecklas vanligtvis från hepatocyter, de celler som utgör majoriteten av leverns vävnad. Faktorer som ökar risken för att utveckla HCC inkluderar virusinfektioner (hepatit B och C), alkoholrelaterad levercirros och aflatoxinexponering. Symptomen på HCC kan variera, men de vanligaste tecknen är viktminskning, trötthet, smärta i övergången mellan buken och bröstet, aptitlöshet och gulsot. Behandlingen beror på cancerstadiet, allmänt hälsotillstånd och patientens preferenser, men kan innefatta kirurgi, ablation, strålbehandling eller systemisk behandling med målriktad terapi eller immunterapi.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av hepatit B-virus hos pungråttor (murmeldjur). Det finns inga specifika stammar eller varianter av hepatit B-virus som är unika för pungråttor. Hepatit B-virus (HBV) är en virusinfektion som primärt drabbar levern och kan orsaka akut och kronisk inflammation, eventuellt ledande till levercirros och levercancer.

HBV sprids främst via kontakt med infekterat blod eller andra kroppsvätskor, men det kan också överföras från mor till barn under fostertiden eller vid förlossning. Infektionen är inte särskilt vanlig hos pungråttor, men de kan drabbas av HBV på samma sätt som människor och andra djurarter.

Det är viktigt att notera att det finns ett annat virus som kallas groundwater djurephepatitis-virus (GWEDV), som kan infektera pungråttor och orsaka leverinfektion. Detta virus är inte relaterat till hepatit B-virus och kräver en separat medicinsk bedömning.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

Lamivudine är ett antivirusmedel som används för att behandla HIV-infektion och hepatit B. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas omvänt transkriptas inhibitorer (NRTI). Lamivudine fungerar genom att stoppa virusets förmåga att replikera sig, vilket saktar ned sjukdomens framskridande.

Vid HIV-infektion används lamivudine ofta i kombination med andra antivirala läkemedel för att minska virusets mängd i kroppen och fördröja utvecklingen av AIDS. Vid hepatit B-infektion kan lamivudine användas för att behandla akut eller kronisk infektion och för att förebygga skador på levern.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller i läkemedelsform som kan tas upp genom munnen, två gånger dagligen. Biverkningar av lamivudine kan inkludera illamående, kräkningar, diarré och huvudvärk. Allvarliga biverkningar är ovanliga, men kan förekomma och omfattar bland annat leverproblem och försämring av njurfunktionen.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

Anisomycin is a antibiotic medication that is derived from the bacterium Streptomyces griseolus. It is primarily used in research and is not commonly used in clinical medicine. Anisomycin works by inhibiting protein synthesis in cells, which can be useful in studying the role of protein synthesis in various cellular processes.

In a medical context, anisomycin has been studied for its potential use as a treatment for certain types of cancer and neurological disorders. However, its use is not approved by regulatory agencies such as the US Food and Drug Administration (FDA) for these or any other indications in humans.

It's important to note that anisomycin can have toxic effects and should only be used under the supervision of a qualified healthcare professional.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

Chronic hepatitis D (CHD) refers to a long-term (persistent) infection of the liver with the hepatitis delta virus (HDV), which requires the presence of hepatitis B surface antigen (HBsAg) for its replication. CHD is often associated with severe inflammation and necrosis, leading to progressive fibrosis, cirrhosis, and an increased risk of liver failure and hepatocellular carcinoma (HCC).

The infection can be acquired either as a co-infection with acute hepatitis B or as a superinfection in individuals already chronically infected with HBV. The majority of CHD cases are due to superinfections, which tend to have more severe outcomes compared to co-infections.

The diagnosis of CHD is based on the detection of HDV RNA or IgM antibodies against HDV (IgM anti-HDV) in the blood, along with elevated liver enzymes and evidence of chronic hepatitis B infection. Treatment options for CHD are limited, but pegylated interferon alpha is currently the only approved therapy, which can lead to a sustained response in some patients. Vaccination against HBV is crucial for preventing both acute and chronic HDV infections.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Monoclonal antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to fight off harmful antigens such as viruses and cancer cells. In the case of humanized monoclonal antibodies, the antibody is derived from a mouse source but has had its constant regions replaced with human ones, making it less likely to be rejected by the human immune system. This results in a hybrid molecule that combines the specificity of the original mouse antibody with the reduced immunogenicity of a human antibody. These types of antibodies are often used in targeted therapies for various diseases, including cancer and autoimmune disorders.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

En levertransplantation är en medicinsk procedure där en sjuk eller skadad lever delvis eller helt ersätts med en frisk lever från en levande donator eller en avliden donator. Detta är vanligtvis ett sista resort när all annan behandling har misslyckats för att behandla leverrelaterade sjukdomar som levercirros, levercancer och akut leverfailure.

Under en levertransplantation tas den skadade levern bort och ersätts med den nya levern, som kopplas till blodkärlen och biodlar i kroppen. Efter operationen behöver patienten ta immunosuppressiva läkemedel för att förhindra avstötning av den nya levern.

Levertransplantation är en komplex procedur som kräver hög kompetens och erfarenhet från både kirurger och sjukvårdspersonal. Även om det finns risker relaterade till operationen, kan levertransplantation vara livsförlängande eller rentav livräddande för många patienter med allvarliga leverproblem.

'Viral load' eller 'virusbelastning' refererer til mængden af virus i en given biological prøve, typisk blod, svimmelhed, spyt eller væv. Det er et mål for den aktive replikation og spredning af en infektion med en given type virus.

I klinisk sammenhæng kan 'viral load' være vigtig at overvåge hos patienter med HIV-infektion, da en høj viral load øger risikoen for overførsel af infektionen og er associeret med en hurtigere progression til AIDS. Samme princip kan også gælde for andre virusinfektioner som hepatitis B og C, hvor en høj viral load kan være relateret til mere alvorlige sygdomsforløb.

Det er vigtigt at bemærke, at 'viral load' måles med specifikke teknikker som PCR (polymerase chain reaction) eller andre molekylære metoder, og resultatet angives ofte som en kopi per milliliter (cp/ml) eller internationale enheder (IU/mL).

En smittbärare definieras som en individ som har en infektion eller en kolonisering av en patogen (smitta) och kan överföra den till en annan individ, även om personen inte visar några symtom själv. Detta kallas också att vara en asymptomatisk bärare. Smittbärare kan vara speciellt viktiga att identifiera och isolera i samband med smittsamma sjukdomar eftersom de kan sprida smittan utan att veta om det.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

Flaviviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar flera viktiga sjukdomsframkallande agenter hos människor och djur. Till familjen Flaviviridae hör bland annat följande släkten:

1. Flavivirus: Detta släkte innehåller över 50 virus, varav flera är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor, till exempel denguefeber, gula febern, Zikavirusinfektion och japansk encefalit.
2. Hepacivirus: Detta släkte innehåller endast ett virus som infekterar människor, hepatitis C-virus (HCV), vilket orsakar leverinflammation och kan leda till levercirros och levercancer.
3. Pestivirus: Detta släkte innehåller virus som orsakar sjukdomar hos nötkreatur, svin och andra djur, men inte människor. Bovin viral diarré (BVD) är ett exempel på en sjukdom som orsakas av pestivirus.
4. Pegivirus: Detta släkte innehåller virus som huvudsakligen infekterar primater, inklusive människor. De flesta pegivirus är inte kända för att orsaka sjukdom hos sina värdar.

Flaviviridae-virus har en icke-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för ett enda polyprotein som sedan klipps upp i flera olika proteiner av cellulära proteaser. Virusen har en lipidmembranhölje med två membrankoppor och använder sig av både positiva och negativa stroma för replikationen av sitt genom. De sprids ofta via blodsugande insekter som myggor eller fästingar, men kan också spridas via direktkontakt mellan värdar.

Gabexate är ett läkemedel som tillhör gruppen proteaskt inhibitorer. Proteask inhibitorer är substanser som hämmar enzymer som kallas proteas, vilka bryter ner proteinerna i cellen. Gabexat används för att behandla akut pankreatit (inflammation i bukspjälken) och för att förhindra komplikationer efter bukhinneoperationer.

Det exakta mekanismen som ger upphov till läkemedlets verkningssätt är inte fullständigt klarlagt, men det tros hämma flera olika proteaser som bidrar till skadan i pankreatit. Gabexat ges vanligen som intravenös infusion under kontrollerade förhållanden på sjukhus.

Samtidigt bör nämnas att användning av gabexat är begränsad och det inte längre finns godkänt för medicinskt bruk i många länder, inklusive Sverige. Detta beror på att andra mer effektiva behandlingsalternativ har utvecklats under årens lopp.

En blodgivare (voluntary blood donor) är en person som fritt och frivilligt väljer att donera sin blod till en bloddonationscentral eller ett sjukhus, för att hjälpa till att rädda livet på andra människor som behöver blodtransfusioner. Blodgivare måste vara minst 17 år (i vissa länder 18) och fysiskt och hälsotekniskt kompetent för att kunna donera blod. Efter varje donation kontrolleras individens blod också för att säkerställa att det är säkert att använda.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

'Pan troglodytes' är den vetenskapliga beteckningen för arten som kallas västlig schimpans. Det är en art i familjen hominider och nära släkt med människan (Homo sapiens). Västlig schimpans lever naturligt i regnskogar i Väst- och Centralafrika. De har en hög grad av fysisk likhet med människor, bland annat går de på två ben när de är i uppriktad ställning. Västlig schimpans är hotad på grund av habitatförlust och jakt.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

RNA-directed DNA polymerase är ett enzym som kan syntetisera DNA med hjälp av RNA som matris. Detta är också känt som reverst transkription, och det är en process som är viktig för att retrovirus ska kunna infektera celler och integrera sitt genom i värdcellens DNA. Ett exempel på ett RNA-directed DNA polymerase är reverstranskriptas, som finns hos retrovirus såsom HIV.

Intravenösa drogmissbruk (IVDA) avser användning av en injektionsspruta för att direkt administrera ett ämne in i en ven. Missbruk definieras som att använda kontrollerade substance på ett sätt som är farligt, skadligt eller icke terapeutiskt. Dåmed vore medicinsk definition av 'Drogmissbruk, intravenöst' att definiera det som användning av injektionsspruta för att missbruka kontrollerade substance genom att direkt administrera dem in i en ven. Detta beteende är ofta kopplat till en beroendeproblematik och kan leda till allvarliga hälsoproblem, inklusive infektioner, blodförgiftning, abscesser, och potentialen för överdos.

Aspartataminotransferase (AST) er einzym i leveren og hjertet som spiller en rolle i metabolismen av aminosyrer. AST er en del av en gruppe enzymer kalt transaminaser eller aminotransferaser. Denne enzymet er særlig viktig for metabolismen av essensielle aminosyrer som aspartat og glutamat.

Høye nivåer av AST i blodet kan indikere skade på leveren eller hjertet, fordi dette enzym friset fra disse organisene når de er skadet. Lesninger av AST-nivåer sammen med andre laboratorietester og kliniske data kan hjelpe legear til å diagnostisere og overvåke forskjellige medisinske tilstander, som leverinflamasjon, levercirrhose, hjerteanfall og andre.

Det er viktig å understreke at en enkelt test for AST-nivå ikke kan diagnostisere en sykdom alene; det bør sammenlignes med andre tester og kliniske data for å gi en mer nøyaktig bildet av pasientens tilstand.

"Drug-Induced Liver Injury" (DILI) refers to liver damage or dysfunction that is caused by the use of medication. This can include both prescription and over-the-counter drugs, as well as herbal and dietary supplements. The injury can range from mild abnormalities in liver function tests to severe liver failure, which may require a liver transplant. DILI is considered a significant medical problem because it is a common cause of acute liver failure and is responsible for a substantial number of cases of liver injury each year.

The exact mechanism by which drugs induce liver injury is not fully understood, but it is thought to involve a combination of factors such as the drug's chemical structure, dose, duration of use, and individual patient characteristics. Some drugs are more likely to cause liver injury than others, and certain populations, such as those with underlying liver disease or who are taking multiple medications, may be at increased risk.

Symptoms of DILI can include jaundice (yellowing of the skin and eyes), fatigue, abdominal pain, nausea, vomiting, and dark urine. Diagnosis is typically made based on a combination of clinical symptoms, laboratory test results, and imaging studies. In some cases, a liver biopsy may be necessary to confirm the diagnosis.

Treatment for DILI generally involves discontinuing the offending medication and providing supportive care, such as addressing any underlying medical conditions and managing symptoms. In severe cases, hospitalization and intensive care may be required. Recovery from DILI is often complete, but in some cases, liver damage may be permanent or lead to chronic liver disease.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

I et medicinskt eller biologiskt sammanhang refererar "replikon" till den del av ett genetiskt material, som innehåller informationen och de regulatoriska sekvenserna som behövs för att replikera sig självt. Replikonen är den grundläggande enheten för replikation, det vill säga processen där DNA kopieras till nya identiska kopior före celldelning.

Replikonet kan vara en del av en cirkulär plasmid (en liten, extrakromosomal DNA-molekyl som finns i bakterier och andra encelliga organismer) eller en del av den kromosomala DNA-kedjan hos eukaryota celler. Replikonen innehåller ofta ett origo (eller flera) där replikationen startar, tillsammans med en replikations fork-struktur som består av enzymkomplexet som utför kopieringen av DNA:t.

Det är värt att notera att begreppet "replikon" kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i allmänhet refererar det till den del av genomet som är involverad i själva replikationsprocessen.

'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.

I'm assuming you are asking for a medical definition of the term "anchor." In a medical context, an anchor can have several meanings:

1. A device used to hold something in place, such as a surgical anchor used to fix a tendon or ligament to bone during reconstructive surgery.
2. A point of reference or starting point for measuring changes in a medical condition over time, such as a baseline measurement or a stable value that can be compared to subsequent measurements.
3. In the context of mental health, an anchor can refer to a coping mechanism or source of support that helps a person stay grounded and maintain emotional stability during stressful situations.

I hope this information is helpful! Let me know if you have any other questions.

Interferoner är en typ av signalsubstanser, eller cytokiner, som produceras och secreteras av kroppens celler, särskilt av vita blodkroppar som leukocyty och fibroblaster. Interferoner spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar mot infektioner och cancer.

Det finns tre huvudsakliga typer av interferoner: typ I, typ II och typ III. Typ I-interferoner är de mest prevalenta och inkluderar interferon-alpha (IFN-α), interferon-beta (IFN-β) och interferon-omega (IFN-ω). De produceras av celler som infekterats av virus och hjälper till att koordinera den lokala immunresponsen genom att aktivera andra immunceller, såsom naturliga killer (NK) celler och cytotoxiska T-celler.

Typ II-interferon, även känt som interferon-gamma (IFN-γ), produceras av T-celler och naturliga killer (NK) celler när de aktiveras av antigenpresenterande celler (APC). Typ II-interferon har en viktig roll i adaptiva immunresponser, särskilt mot intracellulära patogener som virus och protozoer.

Typ III-interferoner, även kända som interferon-lambda (IFN-λ), är strukturellt relaterade till typ I-interferoner men har en något annorlunda funktion. De produceras av epitelceller och andra celler vid mukosamembran och hjälper till att koordinera den lokala immunresponsen mot virusinfektioner i respirations- och tarmkanalen.

Interferoner fungerar genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet, vilket aktiverar en signalkaskad som leder till induktion av en antiviral respons. Denna respons inkluderar syntesen av antivirala proteiner som blockerar virusreplikationen och presentation av virala antigener till immunsystemet. Interferoner har också andra effekter, såsom att modulera immunsvaret och påverka cellcykeln och apoptosen.

Kryoglobulinemi är ett sjukligt tillstånd där kroppen producerar antikroppar, kallade kryoglobuliner, som blir icke-flytande när de utsätts för låg temperatur. När dessa immunproteiner precipiterar kan det orsaka inflammation och skada i små blodkärlen, särskilt i huden och nerverna. Kryoglobulinemi kan vara primärt, vilket betyder att den inte är förknippad med någon underliggande sjukdom, eller sekundärt, vilket innebär att den uppstår som en komplikation till en annan sjukdom, ofta en autoimmun sjukdom eller en cancer. Symptomen på kryoglobulinemi kan vara mångskiftande och inkluderar ofta hudutslag, artropatier (ledinflammation), neuropati (nervskada) och trötthet.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Organofosfonater är en grupp kemiska föreningar som innehåller en organisk grupp bundet till en fosfonatgrupp. De flesta organofosfonater är starkt giftiga för levande väsen, eftersom de inhibiterar enzymet acetylkolinesteras, vilket leder till en accumulering av neurotransmittorn acetylkolin i synapser och därmed oönskade effekter på nervsystemet. Några exempel på organofosfonater är sönderfallsprodukterna av nervegasen sarin och insekticiden paration.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

En HIV-infektion är en infektionssjukdom som orsakas av human immunodeficiency virus (HIV). Viruset attackerar och förstör CD4-celler, en typ av vita blodkroppar som är viktiga för att hålla kroppen frisk. När CD4-cellerna minskar i antal kan kroppen inte längre effektivt bekämpa infektioner och sjukdomar.

HIV-infektionen går genom tre olika stadier: akut HIV-infektion, asymptomatisk HIV-infektion och symptomatisk HIV-infektion eller AIDS. AIDS står för acquired immunodeficiency syndrome och är den allvarligaste fasen av HIV-infektionen då individen blir särskilt känslig för allvarliga infektioner och cancer.

Det finns inget botemedel mot HIV, men det går att behandla HIV med antiretroviral terapi (ART) som kan hjälpa till att kontrollera virusets replikation och sakta ner sjukdomens framskridande. Med rätt behandling och regelbunden follow-up kan många HIV-positiva personer leva ett nästan normalt liv.

Liversvikt, eller hepatisk insufficiens, är ett allvarligt tillstånd där levern inte kan fullgöra sina funktioner normalt. Detta kan orsakas av skada eller sjukdom i levern, såsom leverinflammation (hepatit), levercirros (cirros), fettsjuklever (steatohepatit) eller levercancer.

Vid leverinsufficiens kan kroppen ha problem med att renhålla blodet, producera proteiner och andra substanser som behövs för koagulering, immunförsvar och metabolism av näringsämnen. Symptomen på leverinsufficiens kan inkludera trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, viktminskning, gulsot (icterus), ödem och ascites (fluidansamling i buken).

Liverinsufficiens kan vara akut eller kronisk. Akut leverinsufficiens kan utvecklas plötsligt och kan vara livshotande, medan kronisk leverinsufficiens utvecklas långsamt över tid och kan leda till komplikationer som blödning, infektion, förvirring och njurskada. Behandlingen av leverinsufficiens beror på orsaken och kan innefatta mediciner, dieter, livsstilsförändringar eller i vissa fall levertransplantation.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

'Hönskoppor' är ett vanligt begrepp för en infektionssjukdom orsakad av herpesvirus hos hönsfåglar, särskilt tamhöns. Den medicinska termen för hönskoppor är Gallid herpesvirus 1 (Gallus gallus herpesvirus 1) eller Gallemorbus. Sjukdomen karaktäriseras av såriga läppar, näbb och hud, samt nedsatt äggproduktion hos höns. Även om den inte är direkt smittsam för människor, kan viruspartiklar påträffas i infekterade fåglars kött och ägg, varför produkter från infekterade djur bör handhas med försiktighet.

Viral medicines resistance, eller läkemedelsresistens hos virus, är ett tillstånd där ett virus har utvecklat mekanismer som gör det mindre känsligt för eller immuno mot vissa specifika antivirala läkemedel. Detta kan inträffa genom mutationer i viruset som förändrar dess struktur och funktion, vilket gör att läkemedlet inte längre kan binda till sitt mål på viruspartikeln eller hindra den från att replikera sig korrekt.

Viral medicines resistance kan vara en naturlig förekomst hos vissa virus, men kan också utvecklas under behandling med antivirala läkemedel. Det är därför viktigt att använda läkemedel korrekt och som avråda från oförskrivet bruk av dessa läkemedel, för att minska risken för resistensutveckling hos virus.

Exempel på virus som kan utveckla resistens mot antivirala läkemedel inkluderar HIV, influensavirus och herpesvirus.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Coinfection är en term inom medicinen som refererar till när en individ är infekterad med två eller flera sjukdomsalstrare samtidigt. Detta kan inträffa när en person blir smittad av två olika virus, bakterier eller parasiter samtidigt, eller när en person redan har en infektion och sedan blir smittad med en annan. Coinfection kan vara särskilt vanligt vid infektioner som sprids via droppar eller sexuellt, såsom influensa och HIV.

Coinfection kan också inträffa när en person har en kronisk sjukdom, till exempel cancer eller diabetes, och blir infekterad med en annan patogen. I detta fall kan den andra infektionen försvaga immunförsvaret ytterligare och leda till allvarliga komplikationer.

Coinfection kan vara svår att diagnostisera eftersom symtomen kan överlappa eller vara subtila. Därför är det viktigt för sjukvårdspersonal att vara medveten om möjligheten av coinfection, särskilt hos individer med svaga immunsystem eller kroniska sjukdomar.

CD81 är ett transmembrant protein som uttrycks på cellernas yta och spelar en viktig roll inom immunsystemet. Det är en del av ett komplex som kallas för T-cell receptor (TCR) – CD3-komplexet, vilket hjälper till att aktivera T-celler när de möter antigener.

Som antigen kan CD81 ses som ett mål för immunresponsen hos vissa autoimmuna sjukdomar, såsom primär biliär cirros (PBC). I detta fall kan CD81 vara en komponent i de autoantikroter som riktas mot det bileämneskanalprotein som kallas för PDC-E2.

I allmänhet är antigener främmande substanser, såsom virus eller bakterier, som kan utlösa en immunrespons när de introduceras i kroppen. När T-celler möter dessa antigener aktiveras de och börjar producera cytokiner för att koordinera en effektiv immunrespons. CD81 är ett viktigt protein som hjälper till att reglera denna process.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

Hepadnaviridae är en familj av små, dubbelsträngade DNA-virus som orsakar leverinfektioner hos flera däggdjursarter, inklusive människor. Det viktigaste medlemmet i denna familj är viruset som orsakar hepatit B, ett av de vanligaste virusen som orsakar leverinflammation och levercirros och levercancer globalt. Virusen i familjen Hepadnaviridae har en unik replikationscykel som inkluderar en RNA-staplingsprocess följd av omvandling till DNA med hjälp av en reverser transkriptas. Viruset består av ett kapsidprotein som omsluter viral DNA och en polymeras som har både DNA-polymeras- och revers transkriptasaktivitet.

'Viremi' er en medisinsk terminologi som refererer til tilstedeværelsen av virus i blodet. Det skjer når et infisjonert sted i kroppen, som kan være enhver type celle eller væske, oppdager viruset, og det spredes via blodet til andre dele av kroppen. Nivåene av virus i blodet kan variere, og viremi er ofte forbundet med akutt infeksjon og sykdom.

Det er viktig å merke seg at viremi ikke betyr at en person nødvendigvis vil oppleve symptomer eller bli syk av viruset. I noen tilfeller kan en persons immunsystem kontrollere infeksjonen før det utvikler seg til sykdom. Dessverre, i andre tilfeller kan viremi føre til alvorlige komplikasjoner og skader på organer, særlig hvis det ikke behandles tidlig og riktig.

En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion. Det kan användas för att behandla blodbrist (anemi), blödningar, sjukdomar som påverkar blodet och vissa arvsdefekter. Transfusionen måste matchas med mottagarens blodtyp för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsreaktioner.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "Hepatitis A-virus". Hepatitis A-virus är ett så kallat positivt ensträngat RNA-virus som tillhör Picornaviridae familjen och är orsaken till den akuta infektionssjukdomen hepatit A. Viruset sprids främst via fekal-oral route, det vill säga via smittad mat eller dryck, men kan även spridas via direkt personlig kontakt med en smittad individ. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit A-infektion.

I'm sorry for any confusion, but "Egypten" is the name of a country and does not have a medical definition. The country of Egypt is located in the northeastern corner of Africa, with the Sinai Peninsula forming a land bridge with southwestern Asia. It is known for its rich history and cultural heritage, including being the home of one of the world's oldest civilizations, the ancient Egyptian civilization, which lasted for over three thousand years.

If you have any questions related to healthcare or medical topics, I would be happy to try to help answer them.

Adenine is a nucleobase, which is a type of molecule that is a key component of nucleic acids, which are the building blocks of DNA and RNA. Adenine is one of the four nitrogenous bases found in DNA, where it pairs with thymine via two hydrogen bonds. In RNA, adenine pairs with uracil via two hydrogen bonds.

Adenine has a purine ring structure, which consists of a six-membered imidazole ring fused to a five-membered pyrimidine ring. It is an important component of many biomolecules and plays a critical role in various cellular processes, including energy transfer and signaling.

In addition to its role as a nucleobase, adenine also functions as a neurotransmitter and neuromodulator in some organisms, where it is involved in the regulation of various physiological processes such as learning, memory, and behavior.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).

Hepadnaviridae är en familj av små, dubbelsträngade DNA-virus som orsakar leverinflammation och i vissa fall leda till levercirros och levercancer. De två huvudsakliga arterna som infekterar människor är hepatit B-virus (HBV) och woodchuck hepatitisvirus (WHV). Andra arter av Hepadnaviridae kan påträffas hos fåglar, gnagare och primater.

Infektion med HBV är en global hälsoproblem och orsakar allvarliga sjukdomar som akut hepatit, kronisk hepatit, levercirros och hepatocellulär carcinom (HCC). Infektionen sprids ofta via sexuell kontakt, blod eller från mor till barn under förlossningen. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga HBV-infektion.

WHV infekterar främst pungråttor och orsakar en sjukdom som liknar mänsklig hepatit B. Det används ofta i forskning för att studera virusmedierad leverinflammation och cancer.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

En medicinsk definition av "tatuering" är att introducera pigment eller andra ämnen under huden med hjälp av nålar eller andra skarpa föremål, vilket resulterar i en ändring av utseendet på huden. Detta kan användas för kosmetiska ändamål, som att dölja en näve eller korrigera ett missfärgat område, eller för att skapa ett permanent mönster eller bild. Tatueringar kan också användas i medicinska syften, till exempel för att märka ut områden före kirurgi eller för att leverera läkemedel under huden.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

Akut leverpåslag (akut leverödem) är ett allvarligt tillstånd där levern har svårt att fungera korrekt. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom viral infektion, alkoholmissbruk, vissa mediciner eller droger, och andra sjukdomar som angriper levern. Vid akut leverpåslag kan levern bli inflammerad, skadad och fyllas på med vätska, vilket kan leda till att den inte kan renfrista blodet korrekt. Detta kan i sin tur orsaka en buildup av toxiner i kroppen, vilket kan vara livshotande om det inte behandlas akut. Symptomen på akut leverpåslag kan inkludera trötthet, illamående, kräkningar, mörk urin, gulaktig hud och vitögon, och i allvarliga fall förvirring, rörlighetsproblem och koma. Behandlingen av akut leverpåslag beror på orsaken till tillståndet, men kan inkludera vila, vätskebehandling, näringsstöd, mediciner för att minska inflammationen och i allvarliga fall levertransplantation.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

'Kina' er en betegnelse for en type av små, hvidlige, krystallinske partikler som kan dannes i galden og ledvæsken hos visse personer. De dannes som en slags afføring fra de celler, der udskiller fedtstoffer (kaldet 'cholesterol') i kroppen. Når disse partikler akkumuleres i større mængder, kan de danne små klumper eller forklumpninger, der kan ses under et mikroskop.

Kines forekommer hyppigst hos ældre personer og er ofte associeret med visse sygdomme, såsom gigt, leddegfejl og visse lever- og galdesygdomme. I visse tilfælde kan kines være et tegn på en mere alvorlig underliggende sygdom, men ofte er de har ingen specielle symptomer eller konsekvenser for sundheden.

Det er vigtigt at bemærke, at 'Kina' ikke skal forveksles med det østasiatiske land Kina. De to begreber har intet med hinanden at gøre og betegner helt forskellige ting.

Hundenhepatit, eller infektiös kaninhepatit (ICH), är en viral infektion som primärt drabbar hundar och vissa andra djur, såsom vargar och rävar. Viruset som orsakar sjukdomen tillhör calcivirusfamiljen.

Vid denna infektion angrips levern (hos hunden kallas den ofta för "hundenlever"), vilket kan leda till skada på levercellerna och i vissa fall till leverinflammation, hepatit. Symptomen på sjukdomen kan variera, men kan inkludera trötthet, minskad aptit, illamående, kräkningar, diarré, gulsot (ikterus) och i vissa fall även neurologiska symptom som förvirring eller desorientering.

Sjukdomen sprids främst via direkt kontakt med infektiösa avföringsavlagringar eller genom droppsmitta från en smittad individ. Det är viktigt att notera att många hundar som blir smittade utvecklar immunitet mot viruset och aldrig uppvisar några symptom, men de kan fortfarande sprida viruset till andra hundar.

Det finns inga specifika behandlingar för hundenhepatit, men symtomatisk behandling kan ges för att lindra symptomen och underlätta återhämtningen. Dessutom är det viktigt att isolera den smittade individen från andra hundar för att förebygga spridning av viruset.

För att skydda din hund mot hundenhepatit kan du ge den en vaccination som skyddar mot sjukdomen. Det är dock viktigt att notera att inte alla hundar behöver vaccineras, och din veterinär kan hjälpa dig att avgöra om din hund bör vaccineras eller inte, baserat på deras livsstil, ålder och hälsotillstånd.

Infectious pregnancy complications refer to infections that occur during pregnancy and can affect the mother, fetus, or both. These infections can lead to a variety of complications, including preterm labor, low birth weight, birth defects, and even stillbirth. Examples of infectious pregnancy complications include:

1. Urinary tract infections (UTIs): UTIs are common during pregnancy and, if left untreated, can lead to kidney infections and preterm labor.
2. Bacterial vaginosis (BV): BV is an imbalance of bacteria in the vagina that can increase the risk of preterm labor and delivery.
3. Group B Streptococcus (GBS): GBS is a type of bacterium that can be found in the vagina or rectum of pregnant women and can cause serious infections in newborns if passed to them during childbirth.
4. Listeriosis: Listeriosis is a foodborne illness caused by the bacterium Listeria monocytogenes, which can lead to miscarriage, stillbirth, or premature delivery.
5. Toxoplasmosis: Toxoplasmosis is a parasitic infection that can be passed from mother to fetus and cause serious birth defects.
6. Zika virus: The Zika virus is a mosquito-borne illness that can cause serious birth defects, including microcephaly, if a pregnant woman becomes infected.
7. Hepatitis B and C: Hepatitis B and C can be transmitted from mother to fetus during childbirth and can lead to chronic liver disease in the child.
8. Rubella: Rubella, also known as German measles, is a viral infection that can cause serious birth defects if a pregnant woman becomes infected during the first trimester.
9. Cytomegalovirus (CMV): CMV is a common viral infection that can cause serious complications in newborns if passed from mother to fetus during pregnancy.

It's important for pregnant women to take steps to prevent infectious complications, such as practicing good hygiene, avoiding certain foods, and getting vaccinated against certain diseases. Pregnant women should also talk to their healthcare provider about any concerns related to infection during pregnancy.

'Serologiska tester' är laboratorietestningar som utvärderar patientens serum eller plasma för närvaro av antikroppar eller andra immunföreteelser. Dessa tester används ofta för att hjälpa till att diagnostisera infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar och andra medicinska tillstånd genom att upptäcka specifika reaktioner mellan antikropparna i patientens blod och olika antigener eller antigenfragment.

Exempel på serologiska tester inkluderar ELISA (Enzyme-linked Immunosorbent Assay), Western Blot, Immunofluorescens och Komplementbindningsreaktion. Dessa tester kan vara kvalitativa eller kvantitativa och används ofta i kombination för att stödja en diagnos och övervaka behandlingen av olika medicinska tillstånd.

En reverstranskriptas inhibitor, eller reverstranskriptashämmare, är ett läkemedel som hämmar verksamheten hos ett enzym som kallas revers transcriptas. Revers transcriptas är ett enzym som gör det möjligt för vissa virus, till exempel HIV och hepatit B-virus, att konvertera sitt RNA till DNA.

Dessa läkemedel används ofta i kombination med andra antivirala läkemedel för att behandla HIV-infektioner och hepatit B-infektioner. Genom att hindra virusets förmåga att konvertera sitt RNA till DNA kan revers transcriptas-hämmare minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur kan hjälpa till att kontrollera infektionen och förhindra dess spridning.

Det är värt att notera att revers transcriptas-hämmare inte bör användas som enbart behandling mot cancer, eftersom de också kan påverka normala celler i kroppen som använder sig av samma typ av enzym.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

Medicinskt kan man definiera virusantigener som proteiner eller andra molekyler på ytan av ett virus som kan identifieras och bindas till specifika antikroppar hos värden. När ett virus invaderar en organism, kan immunsystemet producera dessa antikroppar för att kämpa mot infektionen. Dessa antikroppar binder till virusantigenen och hjälper till att markera viruset så att det kan elimineras av immunförsvaret.

Virusantigener är viktiga för utvecklingen av vacciner, eftersom de kan användas för att stimulera produktionen av antikroppar och skydda mot framtida infektioner. Genom att exponera individen för en mild form av viruset eller en del av det (såsom ett virusantigen), kan immunförsvaret tränas att känna igen och bekämpa viruset om det senare skulle infektera individen.

Choroid plexus papilloma är en sällsynt godartad hjärntumör som utvecklas i choroidplexuset, det vill säga de blodkärlsförgreningar som producerar cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnans ventriklar. Tumören består av välvuxna papiller som liknar de fingerliknande utskotten på en stjälk, och den kan orsaka ökad produktion av CSF vilket leder till ett tillstånd som kallas hydrocefalus. Symptomen påverkar ofta huvudets storlek, balansen och medvetandegraden. Choroid plexus papillom är vanligast hos barn under 1 år och behandlas vanligtvis genom kirurgi för att avlägsna tumören. Prognosen är oftast god efter behandling, men det kan finnas risk för återfallsjukdom.

Flaviviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar flera viktiga sjukdomsframkallande agenter hos människor och djur. De flesta virusen i denna familj sprids genom artrropoder som myggor eller fästingar, men några kan också spridas via direkt kontakt med en infekterad individ eller via kontaminerade födoämnen.

Flaviviridae-infektioner orsakar ofta feber, hosta, muskelsmärtor och utslag, men kan också leda till allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), blödning (hemorragisk feber) eller leverpåverkan. Exempel på virus i familjen Flaviviridae är denguevirus, zikavirus, gula febervirus och West Nile-virus.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en Flaviviridae-infektion, särskilt om man har rest till eller bott i områden där dessa virus är vanliga. Behandlingen kan innebära symtomlindring och stödjande vård för att underlätta återhämtningen. Preventiva åtgärder som insect repellent, långärmade kläder och moskito nät kan hjälpa att förebygga infektioner. Vissa Flaviviridae-virus har också vacciner tillgängliga för att skydda mot sjukdomen.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

"Vertikal sjukdomsoverföring" är en medicinsk term som refererar till överföringen av en infektion eller sjukdom från en individ till dennes oäntade barn under graviditeten, under förlossningen eller efter födseln. Det finns tre typer av vertikal sjukdomsoverföring:

1. Prepartum: Infektionen överförs från modern till fostret genom moderkakan under graviditeten.
2. Intrapartum: Infektionen överförs från modern till barnet under förlossningen.
3. Postpartum: Infektionen överförs från modern till barnet efter födseln, vanligtvis via bröstmjölk.

Exempel på sjukdomar som kan överföras vertikalt innefattar HIV/AIDS, hjärnhinneinflammation (meningit), syfilis, gonorré, klamydia och cytomegalovirus (CMV). Vissa av dessa infektioner kan leda till allvarliga hälsoproblem eller död hos barnet om de inte behandlas tidigt och effektivt.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.

När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.

"Corynebacterium" är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt på huden och slemhinnor hos människor och djur. Några arter av "Corynebacterium" kan orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Exempel på infektioner orsakade av "Corynebacterium" inkluderar:

* Corynebacterium diphtheriae kan orsaka difteri, en sjukdom som karaktäriseras av svullnad och nekros i svalget, difficulties sväljande, och ett pseudomembran som bildas på svalgets slemhinna.
* Corynebacterium jeikeium kan orsaka infektioner hos immunosuppicerade individer, särskilt i blodbanan och på kateterer.
* Corynebacterium ulcerans kan orsaka sår och abscesser, ofta på huden eller i svalget.

Behandling av "Corynebacterium"-infektioner inkluderar antibiotika, vanligtvis penicillin eller Erytromycin. Prevention av dessa infektioner innefattar god hygien och immunisering mot difteri.

Transaminaser, också kända som aminotransferaser, är en grupp av enzymer som hjälper till att katalysera kemiska reaktioner involverade i ämnesomsättningen. De två viktigaste transaminaserna är aspartattransaminas (AST) och alanintransaminas (ALT). Dessa enzymer finns naturligtvis i höga koncentrationer i lever, hjärta och muskler. Nivåerna av dessa enzymer i blodet kan mätas för att undersöka skador på lever eller andra organ. Oftast används förhöjda nivåer av AST och ALT som markörer för leverfunktionsstörningar, till exempel vid leverinflammation eller levercellsdöd (hepatocellulär nekros).

'Blodburen smitta' er en medisinsk betegnelse for en type infeksjon der smitteagenten (f.eks. bakterier, virus eller parasitter) overføres i blodet og kan forårsage sykdom hos den som blir smittet. Smitten kan overføres gjennom direkte kontakt med infisert blod, f.eks. ved skader eller sprøytebrudd, eller ved infisert transplantasjon av organer eller bindtissuer. Blodbåren smitte kan også forekomme ved blodtransfusjon hvis blodet ikke er skjærmet for smitteagenten før bruk.

For å beskytte seg mot blodboren smitta bør man unngå å dele skarpe instrumenter som rasoirer, tannborse og manikyrsett uten å sterilisere dem første, og være forsiktig ved kontakt med andres blod. Helsepersonell bør alltid bruke personlig beskyttelsesutstyr (PBU) som handske og slitøy under behandlinger der det er en risiko for smitteoverføring, og sterilisere alle instrumenter før de benyttes på en annen pasient.

"Saguinus" er en slagsens navn i den biologiske klassen Mammalia, og refererer til små primater kjent som galeopiter eller nattmonker. Disse dyrene lever i regnskogene i Central- og Syd-Amerika. De er kjente for deres sosiale adferd og har en kompleks hierarki innen gruppen. De er også kjente for å ha en lengre hale enn kropp, som de bruker til balanse når de beveger seg i trær.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

A2B-adenosinreceptorn är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till ämnet adenosin. När adenosin binds till A2B-receptorn aktiveras signaltransduktionsvägar som involverar ökad cAMP-syntes, vilket leder till en rad fysiologiska effekter, inklusive vasodilatation och antiinflammatorisk verkan.

Denna receptor är känd för att spela en viktig roll i regleringen av immunresponsen, blodflödet och cellproliferationen. A2B-receptorn har också visat sig ha potential som terapeutiskt mål i behandlingar av sjukdomar såsom cancer, fibros och neurodegenerativa störningar.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

En coronavirusesjukdom (Coronavirus infection) är en infektionssjukdom orsakad av ett coronavirus. Coronavirus är en typ av virus som kan orsaka sjukdomar i andningsvägarna, från milda former som vanlig förkylning till allvarliga sjukdomar som lunginflammation och akut respiratorisk distresssyndrom (ARDS).

Det finns flera olika sorter av coronavirus, och de kan infektera både människor och djur. De två senaste coronavirussjukdomarna som har fått stor global uppmärksamhet är SARS (Severe Acute Respiratory Syndrome) och MERS (Middle East Respiratory Syndrome), båda orsakade av olika typer av coronavirus. I december 2019 identifierades en ny typ av coronavirus, SARS-CoV-2, som orsakar sjukdomen COVID-19 (Coronavirus Disease 2019).

Symptomen på en coronavirusesjukdom kan variera mycket, men de vanligaste symptomen är hosta, feber och trötthet. Andra symtom som kan förekomma är nysningar, slem i näshålan, halsont, huvudvärk och andfåddhet. I allvarliga fall kan coronaviruset orsaka pneumoni, akut andningssvikt och multiorgansvikt, vilket kan vara livshotande.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

"Brasilien" er en geografisk betegnelse og refererer derfor ikke direkte til noen medisinske begreper. Det er den femtestørste landet i verden, beliggende i Syd-Amerika. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på å spørre om sykdommer eller helseproblemer som er relatert til Brasilien. Der er for eksempel en høy forekomst av denguefeber, malaria og andre tropiske sykdommer i landet. Det finnes også en stor fattigdom i noen områder av Brasilien, som kan føre til mangel på tilgang til medisinsk behandling og forebyggende helsetjenester.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Eating, in a medical context, refers to the process of consuming food. It involves the physical act of taking food into the mouth, chewing, and swallowing, as well as the digestive processes that occur in the body to break down and absorb nutrients from the food. Proper eating is essential for maintaining good health, growth, and energy levels, and can help prevent various medical conditions such as malnutrition, obesity, and chronic diseases.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

Sjukdomsutbrott (engelska: disease outbreak) är en plötslig och ofta explosionsartad ökning i antalet fall av en viss sjukdom inom ett begränsat geografiskt område under en bestämd tidsperiod. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med en patogen (smitta), förekomst av en gemensam riskfaktor för sjukdomen eller påverkan från miljöfaktorer. Sjukdomsutbrott kan variera i storlek och kan vara lokala, regionala eller globala. De kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan och kräva insatser från offentliga hälsovårdsmyndigheter för att kontrolleras och förhindras.

Sciuridae er en familie i pattedyrordenen Rodentia, der omfatter egern, flyingesquirrels og marksquirler. Disse dyr kendes bedst for deres store ører, slanke kroppe og buskede haler. De fleste arter lever i træer, men nogle findes også på jorden eller underjordiske huler. Sciuridae-medlemmer er primært planteædere, selvom nogle også spiser insekter og andre smådyr. Familien omfatter omkring 280 arter fordelt over 51 slægter.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

RNA-replikas refererer til kopier av RNA-molekyler. RNA, eller ribonukleinsyre, er ein type biomolekyler som spiller en viktig rolle i overføringen av genetisk informasjon og syntesen av proteiner innen organismer. I noen virus, er RNA det primære genetiske materialet i stedet for DNA. RNA-replikas kan oppstå når en RNA-strand repliserer seg selv ved hjelp av einzymene som kaller seg RNA-replikaser. Dette skjer ofte i virus som har en positiv sense RNA-streng som genetisk materiale, for eksempel coronaviruset som foråksar COVID-19. I slike tilfellene kan RNA-replikas være aktive deltakere i viruses repsirsjonsprosess og kan spille en viktig rolle i utviklingen av infeksjonen.

Ett immunisationsprogram (eller immunisationsschema) är ett systematisk plan för att ge vacciner till en population med syfte att skydda dem mot infektiösa sjukdomar. Programmet består vanligen av rekommenderade tidsplaner för när olika vaccinationer bör ges under individens liv, från barndomen och upp till vuxenåldern. Immunisationsprogrammen kan också inkludera speciella vaccinationskampanjer för att bekämpa utbrott av infektiösa sjukdomar eller att skydda särskilt sårbara grupper, såsom äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.

Målet med immunisationsprogrammen är att uppnå hög vaccinationsskyddsnivå hos populationen för att reducera spridningen av sjukdomar och skydda individerna från smitta. Genom att minska antalet smittade individer i en population, kan också den kollektiva immuniteten öka, vilket ytterligare minskar risken för spridning av sjukdomar. Immunisationsprogrammen är därför en viktig del av offentlig hälso- och sjukvården och har bidragit till att kontrollera eller utrota många allvarliga infektionssjukdomar globalt.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Leverencefalopati (HE) är ett samlingsnamn för en grupp neurologiska symtom och tecken som orsakas av skada på levern och/eller den resulterande sjukdomen i levern. HE kan vara ett tecken på att leverfunktionen har blivit allvarligt störd. Symptomen på HE kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar förvirring, rörlighetsstörningar, yrsel, humörsvängningar, samt i värsta fall koma eller död. HE behandlas vanligen genom att behandla den underliggande leveråkomman och att stödja leverfunktionen.

"Könssjukdomar, virala" refererar till sexuellt överförbara infektioner (SVI) som orsakas av virus. Dessa infektionserkrankningar kan drabba både män och kvinnor, men vissa virusarter har en tendens att vara mer vanliga eller ha allvarligare konsekvenser för en viss kön. Exempel på vanliga virala könssjukdomar inkluderar human immunodeficiency virus (HIV), human papillomavirus (HPV), herpes simplex virus (HSV) och hepatit B-virus (HBV).

1. HIV: Human immunodeficiency virus är ett retrovirus som attackerar CD4-celler i det mänskliga immunsystemet, vilket gör individen sårbar för andra infektioner och sjukdomar. HIV kan överföras via sexuell kontakt, droger som injiceras, från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning.

2. HPV: Human papillomavirus är ett DNA-virus som orsakar vanliga slemhinnesjukdomar och är den vanligaste sexuellt överförbara infektionen i världen. Det finns över 100 olika typer av HPV, varav några kan orsaka genitala warser eller öka risken för cancer i livmoderhalsen, anus, penis, vulva och halsen.

3. HSV: Herpes simplex virus är ett DNA-virus som orsakar små sår eller blåsor på huden eller slemhinnan, vanligtvis i genitalområdet eller på läpparna. Det finns två typer av HSV: HSV-1 och HSV-2. HSV-2 är den vanligaste orsaken till genital herpes, men båda typerna kan överföras via sexuell kontakt och orsaka symptom som smärta, klåda eller utslag.

4. HIV: Human immunodeficiency virus är ett retrovirus som angriper och förstör CD4-celler (T-hjälparceller), vilket försvagar det immuna systemet och ökar risken för infektioner och cancer. HIV kan överföras via sexuell kontakt, blodtransfusion, från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning eller genom delad injiceringsutrustning.

För att förebygga spridningen av dessa infektioner rekommenderas användning av kondomer, vaccination mot HPV och HIV-testning.

Medicinsk definieras "virusinternalisering" eller "viralt endocytos" som ett förlopp där ett virus fagocyteras (tar upp) av en värdcell genom endocytos, vilket innebär att cellen aktivt tar in extracellulära partiklar i sig själv genom invaginering av cellmembranet. Detta gör viruset möjligt att komma åt intracellulära kompartment och fortsätta sin infektionscykel.

Processen involverar ofta specifika interaktioner mellan virala proteiner på ytan av viruset och receptorer på cellmembranet, vilket leder till att viruset binder till cellen och internaliseras genom endocytos. Efter internaliseringen kan virusets genetiska material frigöras från kapsiden och fortsätta sin replikation inne i värdcellen.

"Genprodukter, pol" refererer til proteiner eller andre molekyler som produceres af en organisme på basis af genetisk information. I denne konteksten betyder "pol" at produktet dannes i cytoplasmaet, dvs. det er et cytoplasmagennemført protein (CPP). Disse proteiner kodes for af gener og syntetiseres ved hjælp af translationsprocessen, hvor informationen fra RNA-molekylet oversættes til en aminosyresekvens. Genprodukter, pol, kan have mange forskellige funktioner i cellen, herunder at være enzyme, strukturproteiner, transporteringsproteiner eller signalproteiner.

Ortohepatitisvirus, även känt som Orthohepadnavirus, är ett släkte virus inom familjen Hepadnaviridae. Dessa virus orsakar infektioner i levern och är smittsamma via blod eller andra kroppsv likuidor. Det mest välkända exemplaret av detta släkte är viruset som orsakar hepatit B, HBV (Hepatitis B Virus).

Ortohepadnavirus har en dubbelsträngad DNA-genom som är relativt liten jämfört med andra virus. De reproducerar sig genom att använda en revers transkriptas-liknande process där deras RNA-intermediär konverteras tillbaka till DNA. Detta sker i leverceller, där viruset integrerar sitt DNA i värdcellens genetiska material.

Infektioner med ortohepadnavirus kan leda till akut och kronisk hepatit, levercirros och levercancer. Smitta sker ofta via blod-till-blod-kontakt, men kan också ske via sexuell kontakt eller från mor till barn under fostertiden. Vaccin finns tillgängligt för att förebygga hepatit B-infektion.

En DNA-virusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus med en genetisk uppbyggnad baserad på dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA). Det finns olika typer av DNA-virus, exempelvis herpesvirus och papovavirus. När ett DNA-virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt genetiska material i värdcellens DNA eller behålla sin självständighet som en plasmid. Virusets genetiska information kan sedan antingen replikeras och producera nya viruspartiklar eller också förändra värdcellens genetiska information och på så sätt orsaka cellförändringar eller cancer. Behandlingen av DNA-virusinfektioner beror på vilken typ av virus det är, men kan innefatta antivirala läkemedel, immunterapi eller symtomatisk behandling.

I'm sorry for any confusion, but "Ge" and "Pakistan" are not medical terms. If you're asking for information about the country of Pakistan in a medical context, I can tell you that Pakistan is a South Asian country with an estimated population of around 216 million people. It has a diverse population and a developing healthcare system. The country faces various health challenges, including infectious diseases, malnutrition, and a high burden of non-communicable diseases like cardiovascular disease and diabetes. Pakistan also has one of the highest maternal mortality rates in the region, and access to quality healthcare remains a significant challenge for many people, particularly those living in rural areas.

Biliär levercirros (eller biliar cirros) är en specifik typ av levercirros där det primära skadan orsakas av skador på de små gallgångarna (kanaliculer) i levern som transporterar gallflüssiga från levercellerna till gallblåsan. Detta leder till att gallflüssiga ansamlas i levern, vilket kan orsaka skada på levercellerna och leda till fibros och eventuellt cirros.

Det finns två huvudtyper av biliär levercirros: primär biliär cirros (PBC) och sekundär biliär cirros. PBC är en autoimmun sjukdom där kroppen attackerar de små gallgångarna i levern, medan sekundär biliär cirros orsakas av andra sjukdomar eller skador som skadar gallgångarna, till exempel infektion, alkoholmissbruk eller vissa mediciner.

Symptomen på biliär levercirros kan variera, men kan inkludera trötthet, mjölksyrlig urin, ljust gulbrun avföring, pruritus (kronisk klining), ödem och ascites (fluidansamling i buken). Behandlingen av biliär levercirros beror på sjukdomens orsak och kan inkludera mediciner för att lindra symptomen, behandlingar för att reducera skadan på levern och eventuellt levertransplantation.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

Alkoholcirros är en allvarlig skada på levern som orsaks av kronisk alkoholkonsumtion. Den inträffar när levercellerna har skadats och ersatts av ärrvävnad, vilket förändrar leverns normala funktion och struktur.

I medicinska termer definieras alkoholcirros som: "En diffus fibros och nodulär distorsion av leverarkitekturen till följd av kronisk skada, ofta orsakad av alkoholmissbruk."

För att diagnosticeras med alkoholcirros behöver en person ha en långvarig historia av tung alkoholkonsumtion och typiska tecken på leverskada. Dessa tecken kan inkludera:

* Förstorad lever (hepatomegali)
* Geléartad ascites (fluid i bukhålan)
* Gulsot (ikterus)
* Spider nevi (blodkärl med utstickande ben)
* Förändringar i huden och naglarna
* En förhöjd nivå av leverenzym i blodet
* En minskad funktion hos levern

Det är viktigt att notera att alkoholcirros inte kan repareras, men vid tidig behandling kan skadan begränsas och komplikationer förhindras. Behandlingen innefattar ofta avslutande av alkoholkonsumtionen, en balanserad diet, vila och ibland mediciner för att behandla leverfunktionsnedsättning eller komplikationer. I vissa fall kan en levertransplantation vara ett alternativ för dem som har mycket allvarlig skada på levern.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Hemofili, ofta kallat "blödarsjuka", är en genetisk blödningsrubbning som orsakas av ett defektivt eller saknat proteín som behövs för blodets att koagulera korrekt. Det finns två huvudtyper av hemofili: A och B. Hemofili A är den vanligaste formen och orsakas av en brist på klottingfaktorn VIII, medan hemofili B orsakas av en brist på klottingfaktorn IX.

Personer med hemofili har ofta långvariga blödningar efter skada eller operation och kan också drabbas av spontana inre blödningar, särskilt i lederna och musklerna. Symptomen på hemofili varierar beroende på hur allvarlig defekten är. Vid milda fall kan symptomen vara begränsade till lätta blödningar efter skada eller operation, medan svårare fall kan leda till upprepade blödningar, kronisk smärta, skador på lederna och i värsta fall död.

Hemofili är en genetisk sjukdom som vanligtvis ärvs från föräldrar till barn, men den kan också uppstå spontant på grund av nya mutationer. Behandlingen av hemofili består ofta av preventiv substitution av de saknade klottingfaktorerna och god vård av blödningar när de inträffar.

'Prison' er en betegnelse for et sted hvor personer holdes indespærret mod deres vilje, oftest som en straf for at have begået en lovovertrædelse. I medicinsk sammenhæng kan fængsler også være relevante i forbindelse med offentlig sundhed, da de kan have en betydning for indsatternes fysiske og psykiske helbred. Fx kan overfyldning, mangel på adækvat sundhedspleje, vold og seksuelle overgreb være almindelige problemer i fængsler verden over. Desuden kan mange indsatte have underliggende sundhedsproblemer, herunder psykiatriske lidelser, som ikke er behandlet, hvilket kan have en betydning for deres sundhed og sikkerhed samt for andre indsatte og personale i fængslet.

Fibroblast Growth Factor Receptor 2 (FGFR2) är ett protein som fungerar som en typ av receptor för cellsignalering i vår kropp. Det tillhör den större familjen av fibroblastväxtfaktorreceptorer (FGFR). FGFR2 består av en extracellulär domän, en transmembrandomän och en intracellulär tyrosinkinash Kinase-domän.

När en ligand, till exempel en fibroblastväxtfaktor (FGF), binder till den extracellulära domänen av FGFR2, induceras en konformationsförändring som leder till att receptorn dimeriserar och aktiverar sin tyrosinkinasdomän. Detta aktiveringsprocessen initierar en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som involverar flera andra proteiner, vilket i slutändan leder till cellulär respons såsom celldelning, cellyttväxt och överlevnad.

FGFR2 finns i olika varianter som orsakas av alternativ splicing av genen FGFR2. Dessa varianter kan ha olika affinitet till ligander och uttryckas i olika typer av celler, vilket ger upphov till en hög grad av specificitet i signaleringen.

Mutationer i FGFR2-genen har visats korrelera med flera sjukdomar, inklusive vissa former av cancer och skelettförändringar som Apert syndrom. Dessa mutationer kan leda till oregelbundet eller överaktiverat fungerande FGFR2-receptorer, vilket i sin tur kan orsaka onormal cellulär proliferation och differentiering.

'Virusaktivering' (eng. 'viral reactivation') refererar till ett tillstånd där ett latent infekterat virus åter blir aktivt och börjar replikera sig inne i en värdkropp. Detta kan inträffa när värdkroppen är under stress, har en nedsatt immunförsvar eller på grund av andra faktorer som exponering för ett nytt infektionsagent eller genomgången av en behandling som stör den normala cellcykeln.

Exempel på virus som kan aktiveras från ett latent tillstånd inkluderar herpes simplex-virus (HSV), varicella-zoster-virus (VZV) och cytomegalovirus (CMV). Aktivering av dessa virus kan leda till symtom som sår, utslag, feber och andra systemiska symptom.

Det är värt att notera att en del virusaktiveringar kan vara asymptomatiska eller ge milda symtom, medan andra kan orsaka allvarliga sjukdomar eller komplikationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

Virologi är en gren inom mikrobiologin som fokuserar på studiet av virus, deras struktur, klassificering, replikationsmekanismer, evolution, patogenes och värdinteraktioner. Virologer undersöker hur virus orsakar sjukdomar hos människor, djur, växter och andra levande organismer, samt utvecklar strategier för att förebygga och behandla virusinfektioner. Disciplinen innefattar också studiet av virus som används i forskning och medicinska tillämpningar, såsom vacciner och gene therapy.

Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.

Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.

Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

'Fångar' är inget medicinskt begrepp, utan snarare ett juridiskt eller kriminologiskt. Det kan dock i vissa fall användas inom psykiatrin för att beskriva en person som befinner sig under tvångsvård, till exempel inlagd på en psykiatrisk avdelning mot sin vilja. I sådana fall kallas det ofta "tvångsinläggning" eller "administrativt intag".

I medicinsk kontext kan 'fångar' också användas för att beskriva mikroorganismer, virus eller bakterier som fångats in och hålls i laboratorium för forskningsändamål.

Radioimmunanalyse (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att kvantifiera koncentrationen av ett specifikt protein i en biologisk provprov. I allmänhet involverar RIA följande steg:

1. Förbereda en standardkurva med kända koncentrationer av det målprotein som ska mätas, tillsammans med en fast koncentration av en radioaktivt märkt antikropp (eller omvänt, ett radioaktivt märkt antigen).
2. Extraktion och förberedelse av det okända provet som innehåller målproteinet.
3. Lägg till en konstant koncentration av den radioaktiva markören (antikropp eller antigen) i både standardkurvan och provet.
4. Låt systemet nå jämvikt, så att det radioaktiva markören binds till målproteinet i både standardkurvan och provet.
5. Separera de fria markörerna från de bundna komplexen, vanligtvis genom centrifugation eller filtrering.
6. Mäta den radioaktiva signalen i varje separerat fritt markör-provet och bundet markör-protein-provet.
7. Använd standardkurvan för att korrelera den mätta radioaktiva signalen till en koncentration av målproteinet i provet.

Radioimmunanalys används ofta inom klinisk forskning och medicinsk diagnostik för att uppskatta koncentrationer av olika hormoner, vitaminer, droger, nukleotider, aminosyror och andra biologiskt aktiva molekyler i blod, urin eller andra kroppsfluider.

Fettlever, også kjent som nonalcoholisk fettsykelhepatitt (NAFLD), er en tilstand der fedt akkumulerer i leveren i fravær av alkoholmisbruk. NAFLD omfatter en bred spektrum av skader på leveren, fra en simplere fedtføyning i leveren (hepatosteatose) til skade som fører til leverinflammasjon og skarrelever (nonalcoholisk steatohepatitt eller NASH), og kan enda føre til levercirrhose og leverfungsiell insuffisiens. Dette skjer på grunn av en ubalanse mellom fedtinnslag og fedtavlaging i leveren, som kan være forårsaket av mange faktorer, inkludert overvikt/fetme, metabolisk sykdom, type 2-diabetes, høyt kolesterol, hjerte-kar-lidelser og genetiske faktorer.

Tupaia är ett släkte i familjen spetsekorrar (Tupaiidae). Släktet innehåller cirka 20 arter, som alla lever i sydöstra Asien och på öarna i Stilla havet. Tupaior kallas även för "mångluvor" eller "skogsmangust". De är små djur med en kroppslängd på mellan 13 till 27 cm och en vikt på mellan 60 till 450 gram. Tupaiorna har en långdragen nos, stora ögon och öron, och en yvig svans som är lika lång eller längre än kroppen. De har en spetsig nos och små framtänder, vilket gör dem likartade till gnagare, men de är inte närmare släkt med dessa.

Tupaiorna är allätare som livnär sig på insekter, frukter, små ryggradsdjur och ägg. De är aktiva under dagen och sover i bon av löv eller hål i träden under natten. De har en hög andel basal metabolism jämfört med andra däggdjur, vilket gör dem till ett unikt släkte bland däggdjuren.

Tupaiorna är inte hotade globalt, men vissa arter har lokala populationer som är hotade på grund av habitatförlust och jakt.

Nukleosider är en organisk komponent i nukleotider, som är byggstenarna i nukleinsyror såsom DNA och RNA. En nukleosid bildas genom kondensation av en pentos (en fem carbonsugar) med en heterocyklisk bas, vanligtvis adenin, guanin, cytosin, uracil eller tymin. Nukleosider spelar därför en central roll i lagring och överföring av genetisk information inom celler.

Syntetiske vacciner er vacciner som ikke er dannet ud fra et levende eller inaktiveret agent, men i stedet er fremstillet i laboratoriet ved hjælp af kemiske metoder. Disse vacciner indeholder ofte syntetiserede dele af en patogen, såsom et syntetisk proteine eller peptider, der kan stimulere et immunrespons i modtageren uden at udløse sygdommen. Syntetiske vacciner anvendes bl.a. til at forhindre infektioner med HIV og visse former for cancer.

Taiwan, officially known as the Republic of China (ROC), is not typically defined in medical terms as it is a political entity. However, when discussing health issues and medical care in Taiwan, it is often described as:

1. A sovereign state in East Asia, with a highly developed healthcare system.
2. A country with universal healthcare coverage, where the government plays a significant role in funding and regulating healthcare services.
3. Home to advanced medical research institutions and world-class hospitals, particularly in Taipei.
4. A popular destination for medical tourism, particularly for cosmetic surgery, dental care, and traditional Chinese medicine.
5. A country that has been successful in controlling infectious diseases and addressing public health issues, such as tobacco control and road safety.
6. A region with unique health challenges, such as those related to air pollution and the spread of tropical diseases.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

"Nukleokapsid" är ett begrepp inom virologi som refererar till den proteinhölje som omger virala nukleinsyror, det vill säga DNA eller RNA. Nukleokapsiden består av två huvudkomponenter: nukleoproteiner och genomkapslade nukleinsyra.

Nukleoproteinerna är proteiner som binder till virala nukleinsyrorna och hjälper till att skydda dem från nedbrytning av cellens egna enzymer. Dessa proteiner kan också spela en roll i regleringen av replikationen och transkriptionen av virala genomer.

Nukleokapsiden är ofta ansvarig för att ge viruset dess form och struktur, och den kan vara mycket viktig för virusets förmåga att infektera nya celler. Nukleokapsidens sammansättning och struktur kan variera mellan olika virusarter, men den är ofta en viktig måltavla för immunförsvaret och kan användas som ett mål för antivirala behandlingar.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Guanin är ett av de fyra nucleotidbaserna som förekommer i DNA och RNA. Guanin bildar par med cytosin via tres bonded hydrogen bonds, vilket är en viktig del av DNA-replikationen och transkriptionen. Guanin har också en roll i cellsignalering och reglering av celldelning genom att ingå i signalsubstanser som cGMP (cyclisk guanosinmonofosfat).

Torque teno virus (TTV) är ett encelligt virus som tillhör familjen Anelloviridae och beskrevs första gången 1997. Det upptäcktes hos en patient med en transplanterad lever, där det antogs vara involverat i den patients sjukdomstillstånd. TTV är ett mycket vanligt virus som kan påträffas hos människor världen över och uppskattningsvis har mer än 80% av vuxna varit exponerade för det.

Viruset innehåller en enda-strängad, cirkulär DNA-genom som är mycket liten (ungefär 2,3 kilobaser) och saknar ett yttre membran. Det finns i många olika genotyper och subtyper, vilket gör det svårt att utveckla en vaccin eller specifik behandling mot viruset.

TTV infekterar främst vita blodkroppar (monocyter och granulocytter) men kan också påträffas i andra typer av kroppsceller, såsom lever-, lung- och tarmceller. Även om det är vanligt förekommande, är inte alltid TTV-infektionen associerad med några specifika symtom eller sjukdomar hos en individ.

Ibland kan TTV-infektionen dock vara associerat med olika sjukdomstillstånd, såsom leversjukdomar (hepatit), immunbristsjukdomar och vissa former av cancer. Dock är det inte klarlagt om viruset orsakar dessa tillstånd eller om det istället utgör en sekundär infektion hos individerna som redan har någon form av underliggande sjukdom.

Trots att TTV är ett mycket vanligt virus, behöver de flesta människor inte behandlas för det. För de som har en koppling mellan TTV-infektion och någon form av sjukdom, kan antivirala läkemedel eller immunmodulerande terapier vara aktuella.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

'Virala structurälla protein' är ett begrepp inom virologi och molekylärbiologi. Det refererar till de proteiner som utgör den strukturella komponenten hos ett virus, och som har en viktig roll i virusets livscykel. Dessa proteiner kan vara uppdelade i två huvudgrupper:

1. Kapsidproteiner: Dessa proteiner bildar kapsiden, det yttre skyddande skalet som omger viruset och skyddar dess genetiska material. Kapsidproteinerna är ofta arrangerade i en specifik geometrisk form som ger viruspartikeln en viss form och storlek.

2. Membranproteiner: Vissa virus har ytterligare ett lipidmembran, som de har införlivat från den värdcell de infekterar. I dessa membran sitter membranproteiner, vilka kan ha en roll i virusetattachmenten till nya värdceller eller i sammansmältningen mellan viruset och värdcellen.

Det är viktigt att notera att strukturella proteiner inte inkluderar de enzymproteiner som viruset kan använda sig av under sin livscykel, till exempel revers transkriptas eller proteaser. Dessa kallas inte 'strukturella protein', utan snarare 'nicht-strukturella protein'.

Sjukdomsöverföring (eller "disease transmission") är inom medicinen ett samlingsbegrepp för när en sjukdom eller infektion sprids från en individ till en annan. Detta sker vanligtvis genom direkt kontakt mellan individer, men kan också ske via kontaminerade föremål eller droppar i luften. Sjukdomsöverföringen kan delas in i två huvudkategorier: direkt och indirekt överföring.

* Direkt överföring sker när sjukdomsframkallande agens (t.ex. virus, bakterier eller parasiter) överförs direkt från en infekterad individ till en ny värd via kontakt som exponerar dem för varandra, såsom kroppsfluider (blod, spott, slem, etc.), sexuell kontakt eller skråmor.

* Indirekt överföring sker när sjukdomsframkallande agens överförs via ett tredje medium, till exempel genom kontaminering av föremål (t.ex. mat, vatten, ytor eller injektionsnålar) eller via vektorer som insekter (t.ex. myggor eller löss).

Det är viktigt att notera att olika sjukdomar har olika sätt att överföras och att smittskyddsåtgärder bör anpassas efter den specifika sjukdomen och situationen.

Hemodialysenheter på sjukhus är specialinrättningar där patienter med akut eller chronisk njursvikt kan behandlas med hemodialys, ett förfarande som filtrerar blodet utanför kroppen när njurarna inte längre fungerar korrekt.

I en hemodialysenhet på sjukhus finns specialbyggda maskiner, kallade hemodialysatorer, som står i individuella avdelningar eller rum. Dessa maskiner pumpar patientens blod genom en speciell filter, kallad dialysator eller konstgjord njure, för att rena det från skadliga ämnen och överskottsvätska. Rent, filtrerat blod returneras sedan till patienten via samma maskin.

Hemodialysbehandlingar på sjukhus utförs vanligen under tillsyn av specialutbildad personal, som nefrologer (njurspecialister), sjuksköterskor och tekniker med speciell kompetens inom hemodialys. De övervakar patientens tillstånd under behandlingen, justerar behandlingsparametrarna efter behov och ger medicinsk behandling för att underlätta symtom och förebygga komplikationer.

Sjukhusbaserade hemodialysenheter tenderar att ha avancerad utrustning och större resurser än de flesta vårdcentraler eller hemodialyskliniker, vilket gör dem bättre lämpade för att hantera mer komplexa fall, akuta situationer och patienter med andra samsjukligheter. Dessutom kan dessa enheter erbjuda intensivare behandlingsscheman, såsom mer frekvent dialys eller längre sessioner, för att snabbt stabilisera patienters tillstånd och underlätta deras återhämtning.

Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).

I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.

I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.

Hep G2 cells are a type of human liver cancer cell line that is commonly used in scientific research. These cells are named after the patient from whom they were originally isolated, a woman with hepatocellular carcinoma (hence the "hep") who was designated as patient G2.

Hep G2 cells have several characteristics that make them useful for research purposes. They can be grown in culture and will divide indefinitely, making it possible to study their behavior under controlled conditions. They also express many of the same proteins and receptors found in normal human liver cells, which allows researchers to use them as a model system to study liver function and disease.

One important feature of Hep G2 cells is that they can be infected with hepatitis B virus (HBV), making them a valuable tool for studying the biology of this virus and developing new treatments for HBV-related liver diseases. In addition, Hep G2 cells have been used to study the effects of various drugs and toxic substances on liver function, as well as to investigate the molecular mechanisms underlying liver cancer and other liver disorders.

Medicinsk definieras 'Sjukdomsöverföring, personal-patient' som situationen när en sjukdom eller infektion överförs från en vårdgivare (exempelvis läkare, sjuksköterska eller annan hälso- och sjukvårdspersonal) till en patient under en vårdprocess. Detta kan ske på grund av otillräcklig handhygien, kontaminering av medicinska instrument eller kringutrustning, eller bristfälliga infektionskontrollåtgärder. Exempel på sådana sjukdomar innefattar vanliga MRSA (methicillin-resistent stafylokocker), VRE (vancomycin-resistent enterokocker) och HIV/AIDS. Det är mycket viktigt att alla hälso- och sjukvårdspersonal följer strikta riktlinjer för infektionskontroll och handhygien för att minimera risken för sådana överföringar.

Diagnostisk testutrustning är ett samlingsbegrepp för de olika instrument, maskiner och tekniker som används för att utföras diagnostiska tester på patienter inom medicinsk vetenskap. Detta kan omfatta allt från enkla handhållna instrument som stetoskop och blodtrycksmätare till mer avancerade bilddiagnostiska verktyg som röntgenmaskiner, magnetresonanstomografi (MRT) och computed tomography (CT) skanner.

Diagnostisk testutrustning används ofta för att hjälpa läkare och andra vårdpersonal att ställa en diagnos på en patients sjukdom eller skada, genom att mäta, observera och analysera olika fysiologiska parametrar och kroppsvätskor. Exempel på diagnostiska tester som kan utföras med hjälp av testutrustning innefattar blodprover, elektrokardiogram (EKG), lungfunktionstest, ultraljud och röntgenundersökningar.

Sammanfattningsvis är diagnostisk testutrustning ett viktigt verktyg för att fastställa en patients hälsotillstånd och ge den vård som behövs.

Alfa-fetoprotein (AFP) er ein proteine som produseres i fosteret hos mennesker. Det er normalt for AFP-nivåene å synke ned til lave noenlunde verdier etter fødselen. Høye nivåer av AFP i blodet kan være en indikator på visse medisinske tilstander, særskilt type av cancer, leverkraftforstyrrelser og andre sykdommer.

En økt verdi av AFP i blodet kan være forsinkt hos nyfødte med Downs-sykdom eller andre kromosomale abnormaliteter. Hos voksne kan det være forbundet med leverkraftforstyrrelser som hepatitt og levercancer, teratomer (en type godartet tumor) og andre typer av cancer, særskilt hodetumorer og testikelcancer.

AFP-tester brukes vanligvis sammen med andre tester for å støtte en diagnose og overvåke behandlingen av disse tilstandene. Det er viktig å understreke at en høy verdi alene ikke kan bekrfte en diagnose, men det kan være et viktig informasjon som skal tenkes sammen med andre tester og kliniske data.

En polyprotein är ett långt, sammanhängande protein som bildas genom translationen av ett enda mRNA-molekyl. Polyproteinet klipps sedan itu i mindre proteiner med hjälp av specifika proteaser. Detta förekommer exempelvis vid virusreplikationen hos vissa virus, till exempel humana immunodeficiencysvirus (HIV) och hepatitisc virus typ 1 (HCV), där polyproteinet innehåller olika virala proteiner som behövs för virusets överlevnad och replikation.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

'Värd-patogenförhållanden' är ett begrepp inom medicinen och epidemiologin som refererar till det komplexa samspelet mellan en värdkropp (en människa eller djur) och en patogen (en bakterie, virus, svamp eller parasit) som orsakar sjukdom. Detta förhållande kan variera mycket beroende på flera faktorer, inklusive arten av patogenen, individens immunförsvar, miljöfaktorer och genetiska faktorer hos både värden och patogenen.

Förhållandet mellan värd och patogen kan vara dynamiskt och förändras över tid. Ibland kan en patogen orsaka allvarlig sjukdom i en viss individ, medan samma patogen kan vara asymptomatisk eller orsaka en mildare infektion hos en annan individ. Detta beror ofta på individens immunförsvar och andra faktorer som påverkar deras sårbarhet för sjukdom.

Värd-patogenförhållanden kan också variera beroende på patogena egenskaper, inklusive deras förmåga att infektera värden, replikera sig och sprida sig till andra individer. Vissa patogener har utvecklat mekanismer för att undvika eller undertrycka värdens immunförsvar, vilket kan leda till mer allvarliga infektioner.

Sammanfattningsvis refererar 'värd-patogenförhållanden' till det komplexa samspelet mellan en patogen och deras värdkropp, inklusive de faktorer som påverkar sjukdomsutbrott, allvarlighetsgrad och spridning.

Alkoholbetingade leversjukdomar är en samlingsbeteckning på skador och funktionsnedsättningar i levern som orsakas av kroniskt missbruk av alkoholdrycker. Det finns olika typer av alkoholbetingade leversjukdomar, men de vanligaste är:

1. Fettsjuklever (Steatohepatitis): Denna sjukdom orsakas av en ansamling av fett i levercellerna och kan vara relaterad till alkoholintag eller inte (NAFLD/NASH). Vid alkoholförgiftning kan fettsjuklever leda till skrumplever.

2. Alkoholrelaterad hepatit: Detta är en inflammatorisk lever sjukdom orsakad av kroniskt alkoholintag. Den kan vara mild, med smärta och ömhet i överdelen av magen, eller mer allvarlig, med skrumplever, ascites (fluidansamling i bukhålan) och levercirros.

3. Levercirros: Detta är den mest allvarliga komplikationen av alkoholbetingade leversjukdomar. Cirrosen orsakas av en kronisk skada på levern, vilket leder till att levervävnaden blir ersatt av ärrvävnad. Detta kan leda till leverfel och ökad risk för levercancer.

4. Levercancer: Alkoholbetingat missbruk ökar risken för levercancer, särskilt hepatocellulär carcinom (HCC).

Det är värt att notera att alkoholbetingade leversjukdomar ofta är reversibla om alkoholintaget upphör. Vård och behandling kan hjälpa att förhindra ytterligare skada och förläng livslängden.

Konjac glycan eller Konjakglukan är ett polysackarid som utvinns från rotstockarna av den asiatiska växten Amorphophallus konjac. Konkanavalin A (ConA) är ett protein som isoleras från bönor av släktet Canavalia, till exempel svartböna eller jackböna. ConA har förmåga att binda till specifika sockerstrukturer på ytan av celler och kan användas inom forskning för att undersöka cellytor och deras interaktioner.

I medicinsk kontext har ConA använts som ett laboratoriemedel vid diagnostisering av olika sjukdomar, eftersom det kan binda till specifika sockerstrukturer på ytan av infektiösa mikroorganismer eller virus. Detta kan hjälpa till att identifiera och karaktärisera patogener i patientprover.

Emellertid bör nämnas att användningen av ConA inom klinisk medicin är begränsad, eftersom det inte används som en direkt behandlingsmetod för någon specifik sjukdom. Det är istället ett forskningsverktyg och diagnostiskt redskap som kan hjälpa till att förstå och undersöka olika medicinska tillstånd på cell- och molekylär nivå.

Spontan remission definieras inom medicinen som en situation där en sjukdom av naturliga eller okända skäl avtar eller försvinner utan någon specifik behandling. Detta fenomen är relativt sällsynt och kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om. I vissa fall kan patientens eget immunsystem ha haft en roll i att bekämpa sjukdomen, medan andra gånger kan orsaken vara okänd. Det är viktigt att notera att spontan remission inte är samma sak som en fullständig läkning, eftersom det finns risk för att sjukdomen kan återkomma i framtiden.

En superinfektion är ett tillstånd där en individ som redan har en infektion drabbas av en ny, ofta allvarligare infektion orsakad av en annan mikrob. Det kan till exempel handla om en patient som får en bakterieinfektion, som svårigheterna att bekämpa den förstärks av ett immunsvar som redan är nedsatt på grund av en virusinfektion. Superinfektioner kan förekomma vid olika infektionssjukdomar såsom influensa, Covid-19 och HIV. De kan vara särskilt farliga för personer med svaga immunsystem, som äldre vuxna, spädbarn, gravida kvinnor eller individer med underliggande sjukdomstillstånd.

Hjärtklaffprolaps är en term inom kardiologi och definieras som nedbulning eller förskjutning av en hjärtklaff, vanligtvis mitralisklaffen eller trivalvulan, in i den motsatta hjärtkammaren under diastolen. Detta orsakas av ett slappt eller skadat klaffsegel och kan leda till hjärtfel som exempelvis hjärtbrus, andfåddhet och i vissa fall ökad risk för infektioner såsom endocardit. Prolapsen kan vara asymptomatisk eller leda till allvarliga komplikationer beroende på svårighetsgraden och andra faktorer som patientens allmänna hälsa och andra medföljande hjärtbesvär.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

Akrylamid är en kemisk substans som bildas när kolhydrater, till exempel stärkelser eller sockerarter, hettas upp vid höga temperaturer under viss tid. Detta kan ske vid till exempel bakning, grillning eller frityrning av livsmedel. Akrylamid är cancerogent (cancerframkallande) hos djur och antas också vara cancerframkallande för människor. Därför rekommenderar WHO (Världshälsoorganisationen) att intaget av akrylamid från livsmedel ska reduceras så mycket som möjligt.

Kryoglobuliner är proteiner i blodplasma som aggregerar (sammanfaller) vid lägre temperaturer, vanligtvis under 37°C. De kan delas in i tre typer baserat på struktur och funktion. Kryoglobuliner av typ II och III är ofta associerade med sjukdomar som kryoglobulinemi, en autoimmun sjukdom som orsakas av abnormalt producerade immunglobuliner.

Kryoglobuliner kan leda till inflammation och skada i små blodkärlen när de precipiterar (avlagras) i kylnare delar av kroppen, vilket kan orsaka symptom som purpura (blåmärken), artralgi (ledvärk), neuropati (nervskada) och glomerulonefrit ( njursjukdom).

Det är viktigt att notera att alla individer med kryoglobulinemi har höga nivåer av kryoglobuliner i blodet, men inte alla med höga nivåer av kryoglobuliner utvecklar sjukdomen.

'Vitamin' er en betegnelse for organiske stoffer, som er nødvendige for dyrs og menneskers sundhed og normale fysiologiske funktioner. Disse stoffer kan ikke blive syntetiseret i tilstrækkelig mængde af kroppen alene, så de må tilføres gennem kosten eller supplermentering. Vitaminer er essentielle for en række biokemiske processer i kroppen, herunder cellulær respiration, nydannelse af hormoner og neurotransmittere, samt stofskifteprocesser. Der findes 13 forskellige vitaminer, som kan inddeles i fedtopløselige (A, D, E og K) og vandopløselige (B-komplekset og C). Mangel på disse nødvendige stoffer kan medføre en række sygdomme og sundhedsproblemer.

'Indien' är ett geografiskt begrepp och refererar till en nation i södra Asien, officiellt känd som Republiken Indien. Det finns dock inget etablerat medicinskt begrepp som heter 'Indien'. Ibland kan vissa medicinska studier eller rapporter hänvisa till "indisk medicin", vilket refererar till traditionella indiska medicinska system, såsom Ayurveda, Yoga, Unani, Siddha och Homeopathy. Men det är inte ett geografiskt begrepp, utan snarare en typ av alternativ medicinsk praktik med rötter i den indiska kulturen och historien.

RNA-helikaser är ett enzym som kan separera dubbelsträngat RNA (dsRNA) till enkelsträngat RNA (ssRNA). Helikasen behövs för att utöka den genetiska informationen i RNA:t, så att det kan översättas till protein eller användas som matris för syntes av komplementärt DNA. RNA-helikaser fungerar genom att hydrolysera nukleotidbindningarna mellan basparen i dsRNA och på så sätt separera de två strängarna från varandra. Processen kräver energi, som tillförs genom hydrolys av ATP till ADP och fosfat. RNA-helikaser deltar i flera cellulära processer, inklusive transkription, splicing, translation och RNA-interferens.

En massundersökning är en systematisk undersökning av en stor grupp människor i en viss population med avsikt att upptäcka eller förhindra sjukdomar, bevara hälsa eller samla information om hälsan inom populationen. Detta kan involvera screening-test som undersöker individerna för specifika sjukdomar eller riskfaktorer, ofta utan att det finns några symptom eller tecken på sjukdom. Exempel på massundersökningar inkluderar mammografi för att upptäcka bröstcancer hos äldre kvinnor och kolonoskopiering för att upptäcka tarmsjukdomar hos vuxna. Massundersökningar kan också involvera en mer omfattande undersökning av hela populationen för att samla information om deras hälsostatus, livsstil och andra faktorer som kan påverka deras hälsorisken.

'Virusreceptorer' är en term som används för att beskriva de cellvävnadskomponenter, oftast proteinmolekyler, som en virus kan binda sig till för att få möjlighet att infectera och tränga in i värdcellen. Genom att känna igen och binda till specifika receptorer på värdcellens yta kan viruset utnyttja den cellulära maskineriet för sin egen replikation, vilket leder till sjukdom hos individen.

Det är viktigt att notera att olika virusar använder sig av olika typer av receptorer, beroende på vilken celltyp de infekterar och deras egen struktur. Studier av virusreceptorerna kan hjälpa forskare att förstå hur viruset infekterar celler och möjligen utveckla terapeutiska strategier för att förhindra eller behandla virusinfektioner.

'Serum' er definert som den klare, gullaktige delen av blodet etter at det har koagulert og de festende bestanddelene har fjernet seg. Serum inneholder noen vitaminer, mineraler, hormoner, lysosomer, antibakterielle proteiner og avstøvingsprodukter fra cellemetabolisme. Det er ofte brukt i medisinske tester for å måle forskjellige stoffer som kolesterol, glukose, elektrolyttbalanse, leverfunksjon og nivået av bestemte proteiner. Serum kan også bli brukt i diagnostisk testing for infeksjoner og autoimmune lidelser.

'Nålsticksskada' är ett samlingsbegrepp inom medicinen som används för att beskriva skador orsakade av nålar, spjut eller andra skarpbladiga föremål. Dessa skador kan vara olycksfall orsakade under exempelvis sjukvårdsbehandling, injektioner eller akupunktur, men även i vardagliga sammanhang som när man klär sig och sticker sig på en nål i kläderna.

Nålsticksskador kan variera från små skråmärken till allvarligare sår som kan blöda kraftigt eller bli infekterade. I värsta fall kan de leda till livshotande komplikationer, särskilt om nålen träffar en vital struktur som en artär, en nerver eller ett organ.

Ibland kan nålsticksskador också överföra smitta och orsaka infektionssjukdomar, till exempel HIV, Hepatit B eller C, om nålen har varit i kontakt med en smittad persons blod. Därför är det viktigt att alltid använda sterila nålar och skärvor under injektioner och andra medicinska behandlingar, och att behandla alla nålsticksskador som smittafarliga tills man har fått en negativ blodtest för eventuella infektionssjukdomar.

Den medicinska termen för "dela spruta" är "syringe sharing". Det handlar om att dela injektionssprutor när man injicerar droger, särskilt illegala droger som opiater. Detta beteende är högrisksbetetande då det kan leda till smitta av blodburna sjukdomar såsom HIV och Hepatit C.

En laboratorieinfektion definieras som en infektion som orsakats av ett patogen som sprids under laboratorieförhållanden, ofta i samband med forskning eller diagnostisering. Det kan röra sig om bakterier, virus, svampar eller parasiter. För att förhindra spridning av dessa patogener finns det stora säkerhetskrav och riktlinjer som ska följas när man arbetar i ett laboratorium med biologiskt material. Exempel på en laboratorieinfektion är sjukdomen SARS, som orsakas av coronavirus och spreds under laboratorieförhållanden i Kina 2002-2003.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

RNA-directed DNA polymerase är ett enzym som kan syntetisera DNA med hjälp av RNA som matris. Detta är också känt som reverst transkription, och det är en process som är viktig för att retrovirus ska kunna infektera celler och integrera sitt genom i värdcellens DNA. Ett exempel på ett RNA-directed DNA polymerase är reverstranskriptas, som finns hos retrovirus såsom HIV.

GB-virus B, även känt som Saccharomyces cerevisiae virus B or SSVB, är ett virus som infekterar jästsvampen Saccharomyces cerevisiae. Det tillhör gruppen dsDNA-virus och har en dubbelsträngad DNA-genom. Viruset är icke-segmenterat, vilket betyder att det inte består av flera separata delar av DNA. GB-virus B är ett relativt nyupptäckt virus och forskningen kring dess patogenicitet och möjliga infektion hos människor befinner sig fortfarande i ett tidigt stadium.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

"Familjerelationer" er en betegnelse som oftest refererer til de forskellige typer forhold og roller, der findes indenfor en familie. Disse relasjoner kan være biologiske, økonomiske, sociale eller emotionelle, og de kan have en betydelig indflydelse på individets udvikling, adfærd og velbefindende.

Biologiske familierelationer refererer til forholdet mellem familiemedlemmer, der er forbundet gennem biologisk slægtskab, såsom forældre og børn, brødre og søstre, eller andre slægtninge.

Økonomiske familierelationer refererer til de økonomiske forpligtelser og fordele, der findes mellem familiemedlemmer, såsom at deles om udgifter eller at yde hinanden økonomisk støtte.

Sociale familierelationer refererer til de sociale normer, værdier og forventninger, der findes indenfor en familie, herunder rollerne som mor, far, søn, datter, bror eller søster.

Emotionelle familierelationer refererer til de emotionelle forbindelser og følelser, der findes mellem familiemedlemmer, såsom kærlighed, tillid, respekt og omsorg.

Familierelationer kan have en positiv eller negativ indflydelse på individets liv, afhængigt af forholdets karakter og kvalitet. Negative familierelationer kan føre til stress, utilpasning, psykiske lidelser og social uro, mens positive familierelationer kan fremme emotionalt velbefindende, social kompetence og personlig udvikling.

I'm sorry for the confusion, but "Moldavien" is not a medical term. If you are referring to "Moldova," which is a country located in Eastern Europe, I can provide some general information about it. However, if you have a question related to a medical condition or treatment associated with Moldova, please provide more details so I can give a more accurate response.

Moldova is a landlocked country situated between Romania to the west and Ukraine to the north, east, and south. It has a population of approximately 2.6 million people and a total area of about 13,000 square miles. The official language is Romanian, although Russian is also widely spoken.

The healthcare system in Moldova has faced several challenges over the years, including limited resources, outdated infrastructure, and a brain drain of medical professionals. However, the government has been making efforts to improve the situation by implementing reforms and seeking international assistance.

If you have any specific questions related to medical conditions or treatments associated with Moldova, please let me know and I will do my best to provide a helpful response.

En galne bol (gallstone) är en fast, stelnad samling av substans som bildats inuti gallblåsan. Den består vanligtvis av kolesterol eller bilirubin, två ämnen som finns naturligt i gallan. Gallstenar kan vara mycket små (mindre än 3 millimeter i diameter) eller så stora som en golfboll. Många människor har en enda gallsten, medan andra kan ha flera.

Gallstenar bildas när substansen i gallan kristalliserar och blir till en fast massa. Detta kan hända om gallblåsan inte töms ofta eller om gallan innehåller för mycket kolesterol eller bilirubin. Vissa personer är mer benägna än andra att utveckla gallstenar, till exempel äldre kvinnor och personer med övervikt eller aderton.

De flesta människor som har gallstenar märker inte av det, eftersom de inte orsakar några symptom. Men om en gallsten blockerar någon av gallgångarna kan det leda till smärta, inflammation och andra komplikationer, såsom gulsot (icterus) eller akut bukinflammation (cholecystitis). I dessa fall behöver personen sannolikt få behandling, vanligtvis i form av kirurgi.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

The actin cytoskeleton is a network of filamentous (threadlike) proteins, primarily made up of actin, that provides structural support and enables movement within eukaryotic cells. This complex and dynamic structure plays a crucial role in various cellular processes such as cell division, maintenance of cell shape, intracellular transport, and cell motility.

Actin exists in two main forms: globular actin (G-actin) monomers and filamentous actin (F-actin) polymers. The polymerization of G-actin into F-actin results in the formation of actin filaments, which can further assemble into higher-order structures like bundles or networks. These actin filaments are associated with various accessory proteins that regulate their assembly, disassembly, and interaction with other cellular components.

The dynamic nature of the actin cytoskeleton allows cells to adapt to changing environmental conditions and respond to different stimuli. This constant remodeling is essential for many fundamental biological processes, including muscle contraction, cell migration, and maintenance of cell-cell junctions. Dysregulation of the actin cytoskeleton has been implicated in various diseases, such as cancer, cardiovascular disorders, and neurological conditions.

Medicinskt sett betyder "Sjukdomsöverföring från patient till personal" att en sjukdomsprevention och kontrollmaatregt förhindrar smitta eller överföring av en infektionssjukdom från en patient till en vårdgivare eller annan typ av personal inom hälso- och sjukvården. Detta kan uppnås genom användning av personlig skyddsutrustning (PPE), handhygien, vaccinationer, miljörening och andra infektionskontrollåtgärder.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Medicinskt sett definieras skaldjur som djur som tillhör gruppen ryggradslösa djur och som normalt lever i vattenmiljöer. De flesta skaldjuren har ett yttre skelett av kalk, exoskelett, som ger skydd och form åt deras kroppar. Skaldjur inkluderar bland annat musslor, snäckor, krabbor, humrar och sjöborrar. Många skaldjur är en viktig källa till protein, mineraler och vitaminer i människors diet, men det finns också vissa skaldjursarter som kan innehålla toxiner eller vara allergiframkallande.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'HIV' står for 'Human Immunodeficiency Virus', som er ein retrovirus som kan føre til HIV-infeksjon og siden til AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome), om den ikke behandles. HIV angriper og ødelegger CD4-positive T-celler, som er en type hvite blodlegemer kalla «T-hjelpere» som spiller ein viktig rolle i styrking av immunforsvaret. Når HIV har redusert antall CD4-positive T-cells til ein vis definert nivå, kan HIV-infeksjonen diagnostiseres som AIDS.

Etter at HIV har infisert ein person, kan det ta mange år før ein utvikler AIDS-relaterte symptomer, men selv i de tidlegaste stadiene av HIV-infeksjonen kan den være smittsam. Derfor er det viktig å testes og behandles tidlig for å redusere spredningen av HIV og for å forbedre prognosen for ein som har blitt infisert med HIV.

Medical definition of "Equipment Reuse" refers to the practice of using medical equipment or devices multiple times, on different patients, after they have been properly cleaned, disinfected, and sterilized according to established protocols. This is a common practice in healthcare settings as a way to reduce costs and waste, while still ensuring patient safety.

It's important to note that not all medical equipment can be safely reused, and the decision to reuse equipment should be based on a number of factors, including the type of equipment, the manufacturer's instructions, and the infection control policies of the healthcare facility. Additionally, proper documentation and tracking of the reprocessing and reuse of equipment is essential to ensure patient safety and regulatory compliance.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.

Epidemiologi är läran om hur sjukdomar och hälsoproblem sprider sig i befolkningar, och en av de metoder som används inom detta område är befolkningsstudier. Enligt den medicinska definitionen är en befolkningsstudie en typ av observational studie där forskaren samlar in data från en stor grupp människor, ofta tusentals eller hundratusentals, för att undersöka samband och orsakssamband mellan olika faktorer och hälsoutgångar.

Det finns olika typer av befolkningsstudier, men de två vanligaste är kohortstudier och fallenstudier. I en kohortstudie följs en grupp individer som delas in efter exponering för en viss riskfaktor över en längre tid, medan i en fallenstudie undersöks en grupp individer som redan har insjuknat i en viss sjukdom och jämförs med en kontrollgrupp.

Befolkningsstudier är viktiga för att identifiera riskfaktorer för olika sjukdomar, utvärdera preventiva strategier och utveckla effektiva behandlingsmetoder. Dessa studier kan vara svåra och tidskrävande att genomföra, men de ger ofta värdefull information som kan användas för att förbättra folkhälsan och minska sjukdomsbördan i befolkningar över hela världen.

Angiotensin-type 2 receptor (AT2R) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till peptidhormonet angiotensin II. När angiotensin II binder till AT2R aktiveras en signaltransduktionsväg som orsakar vasodilation, anti-proliferation och anti-inflammation. Detta står i kontrast till den mer välkända effekten av angiotensin II på den andra typen av angiotensinreceptor (AT1R), som orsakar vasokonstriktion, proliferation och inflammation. AT2R har också visat sig ha en roll i neuroprotektion, fettsyramedierad lipolys och benvävnadsomsättning.

Organpålägg (engelska: organ graft) är inom transplantationsmedicin ett kirurgiskt ingrepp där man överför en eller flera organ från en donator till en mottagare. Organen som tas bort från den avlidne donatorn kallas för organdonation och det organ som läggs till patienten kallas för organgivare.

Organpålägg kan vara livräddande för dem som har organ failure, såsom lever- eller njurfailure. Andra exempel på organtransplantationer inkluderar hjärt-, lung- och bukspottkörteltransplantationer. För att organgivare ska vara lämplig måste de uppfylla vissa kriterier, till exempel ha en kompatibel blodgrupp och vara fri från infektioner som kan spridas till mottagaren.

Organgivare kan vara antingen levande eller avlidna. Levande donationer är möjliga för vissa organ, såsom levern och ena nieren, där en del av organet kan tas bort från den levande donatorn utan att skada deras hälsa. Avlidna donatorer är oftast de som har avlidit i olyckor eller av sjukdomar som inte påverkat deras organ.

Organgivare måste ge sitt samtycke till donationen och det är viktigt att respektera deras önskemål och familjs önskemål angående organdonation. I många länder finns lagar som reglerar organdonation och transplantation för att säkerställa att processen är etisk, rättvis och trygg för både donatorer och mottagare.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

Homosexualitet definieras inom medicin och psykiatri som romantisk attraktion, kärlek eller sexuell attraktion till personer av samma kön. Det kan också inkludera en persons självidentifiering som homosexuell eller som en del av deras sexuella identitet. Homosexualitet är normalt och naturligt och betraktas inte längre som en psykiatrisk störning.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

"Age distribution" is a term used to describe the breakdown of a population or group into categories based on age. It provides information about the number or proportion of people in different age groups within that population or group. This can be expressed using various statistical measures, such as percentages, ratios, or rates.

Age distribution is an important concept in public health and epidemiology because it can provide insights into the demographic structure of a population, as well as the health status and needs of different age groups. It can help inform the planning and delivery of health services, programs, and policies, and can be used to monitor trends and changes in population health over time.

For example, an age distribution of a population might show a higher proportion of older adults, which could indicate a need for more healthcare services and resources to address the needs of this growing population. Similarly, an age distribution of patients with a particular disease might reveal that certain age groups are more affected than others, which could help guide prevention and treatment efforts.

Avihepadnavirus är ett släkte inom familjen Hepadnaviridae, som består av virus som infekterar fåglar. Dessa virus orsakar leverinflammation och kan leda till levercirros och cancer i levern hos de infekterade fåglarna. Virusen har en dubbelsträngat DNA-genom som är cirkulär och kapsiderad av ett icke-föränderligt proteinhölje. Exempel på arter inom släktet Avihepadnavirus är anatra hepatitis B virus (DHBV) och örnhepatitis B virus (EHBV).

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.

Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

CD8-positiva T-lymfocyter, också kända som CD8+ T-celler eller cytotoxiska T-celler, är en typ av cell som spelar en viktig roll i den adaptiva immunresponsen. De identifierar och eliminerar virusinfekterade celler och cancerceller genom att producera toxiska proteiner som orsakar apoptos (programmerad celldöd) hos målcellerna. CD8-positiva T-lymfocyter har en proteinreceptor på sin yta som kallas CD8, vilket gör dem specifika för att binda till major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I molekyler på målcellens yta. När CD8-positiva T-lymfocyter aktiveras producerar de också cytokiner som rekryterar och aktiverar andra immunceller för att förstärka den immuna responsen.

Immunanalyser er en overordnet betegnelse for laboratoriemetoder, der anvendes til at undersøge og måle forskellige aspekter af det immunforsvarende system. Dette inkluderer metoder som:

1. Serologi: En metode der involverer at analysere patientens blodserum for antistoffer mod specifikke antigener, der kan indikere en infektion eller en autoimmun sygdom.
2. Vævsprover: Undersøgelse af væv fra patienten, såsom hud, lever, lunge osv., for at diagnosticere infektioner, kræft eller andre sygdomme.
3. Cytometri: En metode der anvendes til at tælle og karakterisere forskellige typer celler i blodet eller andre vævsprover, herunder hvidblodsceller (leukocytter) og immunceller.
4. Immunhistokemi: En metode der anvendes til at farve specifikke proteiner eller antigener i vævsprøver for at diagnosticere sygdomme, herunder kræft.
5. Immunofluorescens: En metode der anvendes til at detektere og lokalisere specifikke proteiner eller antigener i celler eller vævsprøver ved hjælp af fluorescerende markører.
6. Funktionelle immunassays: Metoder der anvendes til at måle immuncellers funktion, herunder deres evne til at producere cytokiner eller dræbe infektiøse agenter.

Immunanalysen er en vigtig del af moderne diagnostisk medicin og hjælper med at stille en præcis diagnose, overvåge sygdomsforløb og evaluere effektiviteten af behandlinger.

Insektsgener, även kallat insektscykel eller entomologisk generation, är en tidsperiod från födelsen av ett insekt till det producerar en ny generation av fullvuxna individer genom reproduktion. Den genomsnittliga livslängden och fortplantningssättet varierar mellan olika insektsarter, vilket påverkar hur lång tid en gener varar.

För exempelvis vissa arter av flugor och myggor kan en gener vara så kort som några veckor, medan andra insektsarter, som cikador och stritar, kan ha gener som varar flera år. I allmänhet delas insektsgener in i fyra olika stadier: ägg, larv (eller näringslarv), puppa och imago (fullvuxen individ).

Det är värt att notera att begreppet "insektsgener" ofta används inom entomologi, akvatisk ekologi och insektspestkontroll, där det hjälper forskare och praktiker att förstå och hantera populationer av olika insektsarter.

I'm sorry for any confusion, but "Rumänien" is the Swedish name for the country "Romania." It seems there might be some misunderstanding in your question. If you are looking for a medical definition or information related to the country of Romania, please provide more context so I can give a more accurate response.

However, if you're asking for a medical condition or term named 'Rumänien' in Swedish, I should clarify that there is no widely recognized medical condition or term with that name. It appears to be a proper noun rather than a medical term.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Hepevirus är ett släkte inom familjen Hepeviridae och är små, enkelsträngade RNA-virus som orsakar olika former av enteritis (tarminflammation) hos människor och djur. Det mest kända hepevirus hos människor är sannolikt humant hepatit E-virus (HEV), som orsakar hepatit E-infektioner och kan ge upphov till akut leverinflammation, men även till kronisk leverinflammation hos immunsupprimierade individer. Andra djurarter, såsom grisar, kan också bära på humant HEV och utgöra en potential reservoar för smittspridning till människor.

Intrahepatic cholestasis är ett medicinskt tillstånd där gallans flöde från levern till tarmarna blockeras på grund av ansamling av gallvätska i levercellerna (hepatocyterna). Detta orsakar en accumulering av kolesterol och andra ämnen i levern, vilket kan leda till gulsot (icterus), illamående, kräkningar och mjölkaktig urin. Intrahepatic cholestasis kan ha olika orsaker, inklusive vissa läkemedel, sjukdomar som infekterar levern eller ärftliga störningar i leverfunktionen. I vissa fall kan det vara ett tecken på en allvarligare leversjukdom och behöver därför utvärderas och behandlas av en läkare.

Kroppspiercing definieras inom medicinen som en procedure där ett hål skapas i kroppen genom att penetrera huden eller slemhinnan med ett nål, borre eller annat skarpt föremål, vanligtvis för ändamålet att införa smycken eller andra tillbehör. Detta kan innefatta piercing av olika kroppsdelar som öron, näsa, tunga, läppar, panna, ögonbryn, bröstvårtar, buken och genitalier.

Det är viktigt att notera att kroppspiercing kan innebära risker för infektioner, särskilt om det inte utförs under stela hygieniska förhållanden eller om de rätta injurationsmetoderna inte används. Andra komplikationer kan vara allergiska reaktioner på materialet i smyckena, ärrbildning, blödning och skador på nerver eller blodkärl. Därför bör alltid en kvalificerad yrkesutövare som använder sterila instrument och tillämpa god hygien utföras piercingar.

I am not aware of any medical conditions or diseases that are specifically associated with the country of Iran. If you have a specific medical term or condition in mind, I can try to provide more information on that.

It is possible that you may be thinking of "Irritable Bowel Syndrome" (IBS), which is a common disorder that affects the large intestine. The name "Irritable Bowel Syndrome" does not have any connection to the country of Iran, and it is not clear why you might have associated the two. IBS is a common functional gastrointestinal disorder, characterized by abdominal pain or discomfort, bloating, and changes in bowel habits, such as diarrhea and constipation. The exact cause of IBS is not known, but it is thought to involve a combination of factors, including muscle contractions in the intestine, abnormalities in the nervous system, inflammation in the intestines, severe infection, or changes in bacteria in the gut.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Syfilis er en sexuell overført infeksjon som foråses av bakterien Treponema pallidum. Den inneholder typisk faser som primær, sekundær, latent og tertiær syfilis, hver med unike symptomer. I de tidlige stadier kan det oppstå et smertefrit hule i huden (chancre) et par uker etter smitte. Dette fulgjes ofte av generelle symptomer som feber, træthed og lymfeknuteinflamming under den sekundære fasen. Latent syfilis innebærer ingen aktive symptomer, men kan fortsatt være smitteoverføringsevnet. Tertiær syfilis kan skade organer som hjernen, hjertet og leveren og føre til alvorlige komplikasjoner dersom den ikke behandles tidlig. Syfilis kan forebygges ved bruk av kondomer under seksuell aktivitet og behandles vanligvis med antibiotika som penicillin.

'Korea' er ikke en medisinsk term. Det er betegnelsen for en halvø i Østasien, som historisk og geografisk kan deles inn i Nord-Korea (Demokratiske Folkerepublikken Korea) og Syd-Korea (Republikken Korea). Der er ingen medisinske betydninger direkte knyttet til begrepet 'Korea'.

I'm sorry for any confusion, but your request for a "medicinsk definition of 'Frankrike'" doesn't make sense in English. The term "Frankrike" is the Swedish name for the country "France." There is no medical definition for a country. If you have a question about a specific medical condition or treatment related to France, I would be happy to try and help with that.

Azathioprine är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, bland annat transplantationsrejektion och autoimmuna sjukdomar såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och lupus.

Läkemedlet fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen av vita blodkroppar, särskilt de som är involverade i immunförsvaret. Det gör så genom att hämma en specifik typ av enzymer som kallas för purin-nukleotidas.

Azathioprine kan ges oralt (som en tablett) eller intravenöst och vanligtvis används tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider och/eller andra immunsuppressiva medel.

Som med alla läkemedel kan azathioprine ha biverkningar och risker, inklusive ökad infektionsrisk, levertoxicitet, minskad röda och vita blodkroppar samt ökad risk för cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar med behandlingen.

Läkemedelsbehandling ska alltid övervakas av en läkare, som kommer att besluta om dosering och behandlingsschema baserat på patientens specifika tillstånd och behov.

T-lymfocyter, cytotoxiska, är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De är specialiserade på att identifiera och eliminera celler som är smittade med virus eller som har blivit cancerosa. Cytotoxiska T-lymfocyter kan direkt döda sådana celler genom att sekretera toxiska ämnen eller via kontaktmedierad celldöd. Dessa lymfocyter utvecklas i tarmens limfa och bär på CD8-receptorer, varför de också kallas CD8+ T-celler.

'Katalytisk RNA' refererar till en speciell typ av RNA-molekyler som kan fungera som biologiska katalysatorer, eller enzymer. Dessa RNA-molekyler kallas ribozym och de har förmågan att accelerera kemiska reaktioner i levande celler. De flesta av våra kända enzymer är proteinbaserade, men upptäckten av ribozym visar att RNA också kan ha en katlytisk funktion. Det mest välkända exemplet på ett katalytiskt RNA är sannolikt det RNA-molekyler som utgör den aktiva delen av ribosomen, vilket är ansvarigt för att koppla aminosyror tillsammans under proteinbildningsprocessen.

En proteasomhämmare är ett läkemedel som hämmar funktionen hos proteasomen, ett proteincomplex som bryter ner andra proteiner inuti celler. Proteasomer spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas, det vill säga balansen mellan syntes och nedbrytning av proteiner. Genom att hämma proteasomernas funktion kan man påverka nedbrytningen av proteiner som är involverade i cellcykeln och celldelningen, vilket gör att proteasomhämmare används som en typ av cancerläkemedel. Proteasomhämmare används bland annat vid behandling av multipelt myelom, mantlecellslymfom och andra typer av cancer. Exempel på godkända proteasomhämmare är bortezomib (Velcade), carfilzomib (Kyprolis) och ixazomib (Ninlaro).

'Resor' er ein termin brukt innen medisin for å beskrive hvor ein eller flere celler eller vesener i kroppen brytes ned og fjernes. Dette kan skje naturlig i kroppa som en del av normal funksjon, for eksempel når mensenes menstruasjonskretsløp opphører og endometriet resorteres. Resor kan også være ein del av sjukeprosessen, for eksempel når tumorseller resorteres i en prosess kalt apoptose eller når nekrotisk resorpjon skjer som ein følge av bakterielle infeksjoner eller traumer. Resor kan også være noende som skal behandles med medisin, for eksempel når øyenlægen behandler grøn starr ved å resortere ein del av linsen i øyeappen.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

Aflatoxin B1 är en typ av mykotoxin, som produceras av vissa svampar i släktet Aspergillus. Det är en av de potentaste naturligt förekommande kancerogena ämnena och kan påträffas i vissa livsmedel, särskilt i näringsrika grödor som jordnötter, sesamfrön, majs och vete. Aflatoxin B1 kan orsaka levercancer hos många djurarter och anses vara cancerogent för människor.

"Drogmissbrukare" är en icke-medicinsk term och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinskt sammanhang används ofta termerna "substansmissbruk" eller "substansrelaterade störningar" för att beskriva ett mönster av problematisk användning av psykoaktiva substanser, inklusive alkohol, som orsakar signifikant skada eller lidande.

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), den officiella diagnosmanualen publicerad av American Psychiatric Association, definieras substansrelaterade störningar som "trublad beteende och/eller problematisk känslomässig respons till en psykoaktiv substans, vilket orsakar signifikanta skada eller lidande".

Det är värt att notera att diagnosen av en substansrelaterad störning inte baseras på hur mycket av en substans en person använder, utan snarare på de negativa konsekvenserna av användningen.

Interferon typ I är en grupp interferoner som produceras och utsöndras av kroppen i respons på infektion, speciellt virusinfektion. De två huvudsakliga typerna av Interferon typ I är interferon alfa (IFN-α) och interferon beta (IFN-β). När en cell blir infekterad av ett virus börjar den producera och utsöndra Interferon typ I, som sedan kan binda till receptorer på närliggande celler. Detta leder till att dessa celler aktiveras för att motstå viruset, bland annat genom att öka sin produktion av enzymer som bryter ner virus-RNA och -DNA samt genom att öka sin förmåga att presentera virusproteiner för immunsystemet. Interferon typ I spelar därför en viktig roll i kroppens försvar mot infektioner och cancer.

Hepatoblastom är en sällsynt cancerform som utgår från leverceller hos barn, vanligtvis under ett års ålder. Det är den vanligaste typen av primär levercancer hos barn och utgör ungefär 45% av alla levercancrar hos barn under 15 år. Hepatoblastom tenderar att växa snabbt och kan metastasera, eller sprida sig, till andra delar av kroppen. Symptomen på hepatoblastom inkluderar ofta en ökad bukstorlek, viktminskning, illamående och smärta i magen. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, kemoterapi och ibland strålbehandling. Prognosen för hepatoblastom beror på flera faktorer, inklusive cancerstadiet vid diagnos och effektiviteten av behandlingen.

Transplantatöverlevnad är ett begrepp inom transplantationsmedicin och refererar till den tid som en transplanterad organ eller vävnad fortfarande fungerar hos mottagaren. Det kan exempelvis röra sig om ett nytt hjärta, lever, lungor, njurar eller benmärg.

Transplantatöverlevnaden mäts ofta i tidsenheter som månader eller år efter transplantationen och kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats samt andra faktorer såsom mottagarens ålder, allmänna hälsotillstånd och omkompatibilitet med donatorn.

En längre transplantatöverlevnad kan vara ett tecken på att transplantationen har varit framgångsrik och att mottagaren har en god livskvalitet efter operationen. Dock kan även andra faktorer som infektioner, avstötning eller komplikationer under eller efter operationen påverka transplantatöverlevnaden negativt.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Passiv immunisering (også kendt som adoptiv immunitet) refererer til overførsel af forudsynt antistoffer fra en individ til en anden, der ikke selv har producéret dem. Dette kan ske ved at give immunglobulin preparater, som indeholder specifikke antistoffer mod en given patogen, eller ved at overføre modersmælkemilk, der indeholder naturligt producerede antistoffer til babyen.

Den passive immunisering giver hurtig beskyttelse mod infektioner og sygdomme, men den er normalt midlertidig, da antistofferne med tiden bliver nedbrudt i kroppen. Derfor giver den ikke varige immunitet som aktiv immunisering (f.eks. vaccination) gør. Passiv immunisering anvendes ofte til forebyggelse eller behandling af infektioner hos personer med nedsat immunforsvar, gravide kvinder, nyfødte babyer og i forbindelse med biologisk krisebehandling.

Homosexualitet hos män, även känt som man-till-man-attraktion eller manlig homosexualitet, är en romantisk och/eller sexuell attraktion till personer av samma kön, nämligen andra män. Det är en del av den större spektret av sexuell orientering och böjar sig inte till behov eller preferenser. Homosexualitet är normalt varierande bland alla kulturer och samhällen, och det finns inga vetenskapliga bevis som stödjer att det är en vald beteende eller en psykologisk störning.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

Immunfluorescens (IF) är en teknik inom patologi och histologi som används för att visualisera och lokalisera specifika proteiner eller antikroppar i celler eller vävnader. Den bygger på principen att vissa antikroppar kan binda till sitt målprotein och sedan under speciella omständigheter fluorescera, det vill säga avge ljus av en viss våglängd när de exponeras för ljus av en annan våglängd.

I immunfluorescensmetoden inkuberas ett preparat av celler eller vävnader med en specifik antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, ett ämne som fluorescerar när det exponeras för ljus. Om denna antikropp binder till sitt målprotein i preparatet kommer den att fluorescera och kan ses under ett fluorescensmikroskop.

Det finns två huvudtyper av immunfluorescens: direkt och indirekt. Vid direkt immunfluorescens används en antikropp som är konjugerad till ett fluorofor, medan vid indirekt immunfluorescens används två antikroppar i två steg: först en icke-konjugerad primärantikropp som binder till målproteinet, följt av en sekundär antikropp som är konjugerad till ett fluorofor och binder till den primära antikroppen. Indirekt immunfluorescens kan öka känsligheten eftersom flera fluorescerande sekundära antikroppar kan binda till en enda primärantikropp.

Immunfluorescensen är ett viktigt verktyg inom forskning och diagnos av sjukdomar, särskilt vid identifiering av autoimmuna sjukdomar och infektioner.

Gammaglutamyltransferas (GGT) er ein enzym som spesielt finnes i lever, galde og bærne. Det er involvert i overføringen av gamma-glutamylgruppa fra glutathion til andre aminosyrer. GGT er ofte brukt som ein indikator for skada eller sykdom i lever, gallenveien eller bæra. Høye verdi på GGT kan vise på alkoholmisbruk, leversykdom, gallestas, vesikelinflammasjon og noen typer av medikamentforgiftning.

'Thai' er ikke en medisinsk betegnelse. Det er navnet på et land i Sydøstasien, kendt som Kongeriget Thailand. Jeg formoder at du søger efter en medicinsk betegnelse relateret til Thailand eller thailænderne. Der findes ikke nogen specifik medisk betingelse der er forbundet med landet eller dets indbyggere.

Hvis du har brug for at vide mere om sygdomme eller sundhedsmæssige forhold i Thailand, kan jeg gerne hjælpe dig med at finde den informationen.

'Turkiet' refererer til et land i sørøstlige Europa og vestlige Asien. På engelsk kaller vi det ofte "Turkey." Men i medisinsk sammenhæng, hvis man taler om 'Turkiet,' kan det også referere til en type muskel i halsen, der kaldes sternocleidomastoid-musklen. Denne muskel har to ender, og den ene ende (den øvre) er forbundet til et lille knogleplader, som kaldes "turcica" eller "lacrimal turkey." Så 'Turkiet' i medicinsk kontekst kan være en reference til dette område af sternocleidomastoid-musklen. Men i de fleste sammenhænge, når man taler om 'Tyrkiet,' menes landet.

Läkemedelsdefinitionen på ämnet lakritssyra är: "En sweet substance som utvinns från rötterna av Glycyrrhiza glabra (vanlig lakrits) och andra arter i samma släkte. Lakritssyra är ett glycosid som bryts ned till den söta smaken gluko- och nonanoylgentiobiose, samt den aktiva komponenten glycyrrhetinsyra."

I medicinsk kontext kan lakritssyra användas som excipient (hjälpmedel) i läkemedel för att ge dem en söt smak. Men det bör noteras att överdriven konsumtion av lakrits eller preparat med höga koncentrationer av lakritssyra kan leda till biverkningar som ökad blodtryck, ödem och elektrolytbrist. Därför rekommenderas ofta att man undviker lakrits i alla former under graviditet och amning, samt hos vissa patientgrupper med speciella hälsoproblem.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Molecular epidemiology är ett forskningsområde som kombinerar metoder inom molekylärbiologi och epidemiologi för att undersöka sambandet mellan biologiska faktorer, exempelvis genetiska variationer eller infektionsagenters egenskaper, och sjukdomar eller hälsa i populationer.

Den molekylära epidemiologin använder sig av tekniker som DNA-sekvensering, PCR (polymeraskedjereaktion) och andra molekylärbiologiska metoder för att identifiera och karaktärisera biomarkörer relaterade till sjukdomar eller exponeringar. Dessa data används sedan i kombination med epidemiologiska metoder, såsom observationella studier och randomiserade kontrollerade prövningar, för att undersöka samband mellan dessa biomarkörer och sjukdomar eller hälsa.

Exempel på tillämpningar av den molekylära epidemiologin inkluderar studier av genetiska faktorer som bidrar till risk för cancer, undersökningar av smittaöverföring och resistensutveckling hos bakterier och virus, samt analyser av exponeringar för miljögifter och deras effekter på hälsan.

DNA-vaccine, på svenska DNA-vaccin, är en typ av vaccin där genetisk information kodad i DNA används för att stimulera immunförsvaret hos en individ. DNA-vaccinet innehåller ett stycke DNA som har blivit konstruerat för att koda en specifik protein från en patogen, till exempel ett virus eller en bakterie. När DNA-vaccinet introduceras i kroppen, tas det upp av celler och översätts till proteiner med hjälp av värdcellens egna maskineri. Dessa protein kan sedan presenteras för immunsystemet, vilket inducerar en immunrespons som ger skydd mot den specifika patogenen.

DNA-vacciner har visat sig vara säkra och effektiva i djurstudier, men det har varit svårt att uppnå tillräckligt höga koncentrationer av proteinet för att inducerar en stark immunrespons hos människor. Därför forskas det intensivt på metoder för att förbättra effektiviteten hos DNA-vacciner, till exempel med hjälp av elektroporation eller nanopartiklar som kan underlätta upptaget och översättningen av DNA i celler.

"Antiretroviral therapy (ART), aggressive" er en behandlingsstrategi for å redusere viral last og øke CD4-hjelpet cells antall hos personer med HIV-infeksjon. "Aggressive" i denne sammenhengen refererer vanligvis til bruken av kombinasjonen av tre eller flere forskjellige klasser av antiretrovirale medikamenter, som kan inkludere integrase inhibitorer, non-nukleosidale revers transkriptase inhibitoren (NNRTI), protease inhibitorer og nukleosid/nukleotid reverse transkriptase inhibitorer (N(t)RTI). Dette kombinasjonsbehandlingen er ofte startet tidlig i HIV-infeksjonen for å redusere viral last så mye som mulig og forsikre en bedre kontroll av HIV over tid.

I tillegg kan "aggressive" også referere til frekvensen av doseringen av disse medisinene, der høyere doser eller mer hyppige doseringer kan være anbefalt for å nå og opptenne en effektiv koncentrasjon av medisinen i kroppen.

Det er viktig å nevne at "aggressive" ART-behandling bør bare overveies hvis det er klart etablert at pasienten har god tilpasningsevne og kan følge en stram doseringsplan for å unngå uønskede bivirkninger og sikre en effektiv behandling.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

'Komorbiditet' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när en individ har två eller flera sjukdomar, tillstånd eller störningar samtidigt. Dessa tillstånd kan vara relaterade eller orelaterade till varandra och kan ha en gemensam orsak eller vara skilda. Komorbiditet kan komplicera behandlingen och leda till sämre prognoser eftersom den kan påverka symptomen, funktionsnivån och livskvaliteten hos individen. Exempel på komorbiditet kan inkludera en persons med diabetes som också har depression eller en person med hjärt-kärlsjukdom som också har kronisk lungsjukdom.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

CD4-lymfocytantalen, också känd som CD4-cellräkningsnormalvärden, är ett mått på det antal CD4-positiva T-lymfocyter i en persons blod. CD4-positiva T-lymfocyter, eller CD4-celler, är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att koordinera immunresponsen i kroppen. De identifierar och bekämpar infektioner orsakade av virus, bakterier och andra patogener.

Normala värden för CD4-lymfocytantal varierar beroende på ålder, kön och andra faktorer, men vanligtvis ligger de mellan 500 och 1 200 celler per kubikmillimeter blod (celler/mm3). När en persons CD4-lymfocytantal sjunker under 200 celler/mm3 är de diagnostiserade med AIDS, den allvarligaste fasen av HIV-infektionen.

CD4-lymfocytantalen används ofta som ett sätt att övervaka effekterna av HIV-behandling och för att bedöma behandlingsframgång. Vid regelbunden kontroll kan lägre CD4-lymfocytantal varna för en ökad risk för opportunistiska infektioner, som kan leda till allvarliga komplikationer eller död.

Callitrichinae är en underfamilj i den biologiska familjen kloapor (Callitrichidae) som innehåller arter som ofta kallas "marmosetter och tamariner". Det finns cirka 40 olika arter av marmosetter och tamariner, och de flesta är små primater som lever i skogar i Central- och Sydamerika.

Marmosetterna och tamarinerna kännetecknas av deras långa, taggiga svansar, sina små kroppsstorlekar (de flesta väger mindre än 1 kilogram) och sina speciella tänder som används för att slicka upp trädens sav. De är allätare, men de tenderar att äta mer frukt, blommor och insekter än andra primater.

Marmosetterna och tamarinerna lever i grupper med flera vuxna individer och deras ungar. De har en komplex social struktur där de etablerar hierarkier och använder sig av ett varningssystem för att skydda sig mot faror.

Det är värt att notera att det finns också en annan underfamilj inom familjen kloapor som kallas Cebinae, vilket inkluderar kapuciner och gibboner.

'Blood safety' refers to the measures taken to ensure that blood and blood products are free from infectious agents and are safe for transfusion. This includes rigorous screening of donors, testing of donated blood for various infectious diseases such as HIV, hepatitis B and C, syphilis, and West Nile virus, and implementing measures to prevent contamination during collection, storage, and transfusion. Additionally, maintaining a safe blood supply also involves proper inventory management, traceability systems, and continuous monitoring and evaluation of safety protocols. The ultimate goal of blood safety is to protect the recipients from any potential harm that could arise from receiving contaminated blood or blood products.

En zoonose definieras som en infektionssjukdom som kan överföras naturligt mellan djur och människor. Det betyder att sjukdomen kan spridas från djur till människa, eller tvärtom, ofta genom kontakt med djursaliva, urin, avföring eller blod. Många zoonoser orsakas av virus, men de kan också orsakas av bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på vanliga zoonoser inkluderar:

* Fästingburen borrelia (Lyme-borrelios)
* Hantavirusinfektion
* Kattklövsjuka
* Ornitologisk kryptokockerjos (påfågelsjuksjuka)
* Q-feber
* Rävens rabies
* Salmonellos
* Toxoplasmos
* Västnilska febersjukan

Det är viktigt att vara medveten om zoonoser och ta försiktighetsåtgärder när man hanterar djur eller exponeras för deras kroppsvätskor, särskilt om man tillhör en riskgrupp som inkluderar barn, äldre, gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

En endemisk sjukdom är en sjukdom som normalt och konstant förekommer hos en viss population eller i ett geografiskt område under långa tidsperioder. Frekvensen och utbredningen av sjukdomen är relativt konstant och bestäms av specifika faktorer som klimat, miljö, bakterier, virus, parasiter eller genetiska förutsättningar hos den drabbade populationen.

Exempel på endemiska sjukdomar är:

1. Malaria - en parasitisk sjukdom som sprids via myggor och som är vanlig i varmare klimatzoner, främst i Afrika, Asien och Latinamerika.
2. Trypanosomiasis (Chagas sjukdom) - en parasitisk sjukdom som orsakas av en protozo som sprids via triatominer (kallas även "sötvattensmyggor") och som är vanlig i Latinamerika.
3. Schistosomiasis (bilharzia) - en parasitisk sjukdom som sprids via vattenlevande sniglar och som är vanlig i Afrika, Asien och Sydamerika.
4. Filariasis - en parasitisk sjukdom som sprids via myggor och som orsakar elefantiasis (extrem swelling of the limbs), främst i Afrika och Asien.
5. Lymfatisk filariasis - en parasitisk sjukdom som orsakas av infektion med roundworms (filarial maskar) och som sprids via myggor, främst i Afrika, Asien och Latinamerika.

Preventiva åtgärder som bekämpning av vektorer, tillgång till rent vatten, sanitära förhållanden och vaccinationer kan hjälpa att minska förekomsten av endemiska sjukdomar i drabbade områden.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Beta-interferon är en typ av interferon som produceras naturligt i kroppen som ett svar på infektioner och cancer. Det finns också tillgängligt som ett läkemedel för behandling av flera sjukdomar, inklusive multipel skleros (MS).

Som läkemedel är beta-interferon en proteinpreparat som produceras genom bioteknologi. Det finns tre olika former av beta-interferon som används för behandling av MS: beta-1a, beta-1b och gamma-1b. Dessa preparat har olika strukturer och farmakologiska egenskaper, men de fungerar alla genom att modulera immunresponsen och på så sätt minska skadan på nervsystemet som orsakas av MS.

Beta-interferon ges vanligen som injektion under huden eller i muskeln en till tre gånger per vecka beroende på preparatet. Vanliga biverkningar inkluderar influensaliknande symtom, irritation vid injektionsstället och försämrad leverfunktion. I sällsynta fall kan det även förekomma allvarligare biverkningar som exempelvis blodproppar eller autoimmuna reaktioner.

Transplantatavstötning, även känd som transplantatmotstånd eller host mot graft-reaktion (HMR), är ett immunologiskt fenomen där den mottagande individens immunsystem identifierar det transplanterade organet eller vävnaden som främmande och svarar med en attack. Detta sker genom att immunceller, framförallt T-lymfocyter, producerar antikroppar och cytokiner som angriper transplantatet.

Transplantatavstötning kan leda till inflammation, skada och eventuell avstängning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att förhindra eller reducera risken för transplantatavstötning använder läkare immunosuppressiva mediciner som dämpar den mottagande individens immunsvar. Dessa behandlingar måste dock balanseras mot riskerna för infektioner och andra biverkningar av låga immunförsvar.

'Metencefalon' är ett begrepp inom neurologi och anatomisk terminologi. Det refererar till den bakre delen av hjärnbalken (myelencephalon) som utvecklas under fostertiden. Metencefalon delas i sin tur upp i två strukturer:

1. Pons: En del av hjärnstammen som innehåller nervceller och banor relaterade till andning, sömn, vakenhet, balans och muskelkontroll.
2. Cerebellum (lillhjärnan): Den bakre delen av hjärnbalken som ansvarar för koordinering av rörelser, balans och kroppskännedom.

Sammantaget är metencefalon viktigt för att kontrollera en rad kroppsliga funktioner, inklusive andning, hjärtrytm, muskelkontroll och koordinering av rörelser.

I'm sorry for any confusion, but "Albanien" is the Swedish name for the country of Albania. It seems there may be some misunderstanding in your question as it relates to medical definitions. If you're asking for a medical definition or information related to the country of Albania, I would need more context to provide an accurate and helpful response. However, if you're simply looking for a medical definition, "Albanien" does not have a specific medical meaning in English or any other language.

Cellulär immunitet, även känt som cellmedierad immunitet, är en form av immunitet som involverar celler som kan identifiera och förstöra infektiösa agenter eller cancerceller. Detta sker genom att speciella immunceller, såsom T-lymfocyter (eller T-celler), aktiveras för att direkt attackera och eliminera de främmande cellerna eller ämnena som orsakar sjukdomen.

Cellulär immunitet är en viktig del av vår immunförsvarsmekanism, särskilt när det gäller att bekämpa intracellulära patogener, som virus och bakterier som lever inne i våra celler. Denna form av immunitet är också viktig för att eliminera cancerceller, eftersom de ofta undgår upptäckt av andra delar av det immunologiska systemet.

Cellulär immunitet skiljer sig från humoral immunitet, som istället involverar produktionen av antikroppar av B-lymfocyter (eller B-celler) för att bekämpa extracellulära patogener. Båda formerna av immunitet arbetar tillsammans för att skydda kroppen mot infektion och sjukdom.

I'm sorry for any confusion, but "Vietnam" is a country in Southeast Asia and not a medical term or condition. Therefore, it doesn't have a medical definition.

En virusvaccin är ett preventivt medicinskt preparat som utformats för att ge immunitet mot specifika infektionssjukdomar orsakade av olika typer av virus. Vaccinerna fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera en respons mot ett specifikt virus, så att om individen senare exponeras för samma virus kan deras immunsystem snabbt och effektivt bekämpa det och förhindra sjukdom.

Virusvacciner kan tillverkas på olika sätt beroende på vilken typ av virus de är riktade mot. Några exempel på metoder för att framställa virusvacciner innefattar:

1. Att använda levande, avsvagnade (dvs. försvagade) virus som inte orsakar sjukdom men fortfarande kan stimulera immunförsvaret.
2. Att använda döda viruspartiklar som inte kan replikeras eller orsaka sjukdom, men som ändå kan framkalla en immunrespons.
3. Att använda delar av viruset, såsom proteiner eller andra antigener, för att stimulera immunsvaret. Dessa delar kallas subuniteter och kan till exempel framställas genom bioteknologiska metoder.
4. Genetisk vaccinering (eller DNA-vaccinering) där en del av virusets genetiskt material injiceras för att stimulera immunsvaret.

Exempel på vanliga virusvacciner inkluderar de som skyddar mot influensa, mässling, röda hund, pockor och zostervaksin (som ger immunitet mot både kylande sjuka och gurtis). Det är viktigt att notera att virusvacciner kan ha olika effektivitet och säkerhet beroende på individuella faktorer, såsom ålder, hälsa och immunförsvar.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

"End-stage liver disease" (ESLD) refers to the late stage of chronic liver disease, where the liver function has deteriorated significantly and irreversibly. At this stage, the liver is unable to perform its essential functions, such as removing toxins from the body, producing bile for digestion, regulating blood clotting, and maintaining hormone balance.

ESLD can lead to a variety of serious complications, including ascites (accumulation of fluid in the abdomen), encephalopathy (confusion and altered mental status due to toxin buildup), bleeding esophageal varices (dilated veins in the esophagus that can rupture and bleed), and infection.

The most common causes of ESLD include cirrhosis, hepatitis B or C, alcoholic liver disease, non-alcoholic fatty liver disease, and genetic disorders such as hemochromatosis and Wilson's disease. Treatment for ESLD typically involves managing symptoms and complications, with a focus on improving quality of life. In some cases, liver transplantation may be considered as a treatment option.

CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.

CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.

Tallium-radioisotoper refererer til radioaktive varianter av grundstoffet tallium (elementnummer 81 på det periodiske systemet). Tallium har flere radioisotoper, deriblant nogle som kan anvendes i medicinsk kontekst.

Et eksempel er Tallium-201 (²⁰¹Tl), et gamma-emitterende radioisotop med en halveringstid på ca. 73 timer. Det anvendes ofte i nuklearmedicinske undersøgelser, som myokardscintigrafi, for at undersøge hjertets blodgennemstrømning og funktion. Tallium-201 absorberes aktivt i hjertets miokard (hjertemuskulatur), og dets fordeling kan derefter overvåges ved hjælp af en gammakamera.

Det er vigtigt at notere, at arbejdet med radioisotoper bør udføres under sikre og kontrollerede forhold for at minimere eksponeringen for stråling og beskytte patienter og personale.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

'Liver enlargement' eller 'Lebervergrößerung' är ett medicinskt tillstånd där levern blir förstorad i storlek. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel fettsjukan (steatosis hepatis), leverinflammation (hepatit), cancer eller andra skada på levercellerna. I vissa fall kan leverförstoring även vara symptomfri och upptäckas först vid en rutinmässig undersökning. För att diagnostisera leverförstoring används ofta ultraljud, CT-scan eller MRI. Behandlingen beror på orsaken till leverförstoring.

Immunsuppression refererar till ett läge där individens immunförsvar är nedsatt eller undertryckt. Detta kan orsakas av sjukdomar, läkemedel eller andra faktorer. Immunsuppression kan öka risken för infektioner och onkologiska tillstånd eftersom kroppens förmåga att bekämpa främmande ämnen som bakterier, virus och cancerceller är nedsatt.

Det finns två huvudsakliga typer av immunsuppression: primär och sekundär. Primär immunsuppression orsakas av en medfött eller förvärvad defekt i det immunförsvar som gör individen mer känslig för infektioner och andra sjukdomar. Sekundär immunsuppression orsakas av externt introducerade faktorer, såsom läkemedel eller sjukdomar, som undertrycker det immuna systemet.

Läkemedel som används för att undertrycka det immuna systemet kallas ofta immunosuppressiva läkemedel och används vanligen efter transplantationer för att förhindra avstötning av den transplanterade organen. Dessa läkemedel kan också användas för att behandla autoimmuna sjukdomar, där det immuna systemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader.

"Cirkulärt DNA" refererar till en typ av DNA-molekyler som har en cirkulär form istället för den lineära formen som är vanligast i kromosomernas DNA hos eukaryota celler. Det finns två huvudsakliga typer av cirkulärt DNA: plasmider och mitokondriellt DNA (mtDNA).

Plasmider är små, extrachromosomala DNA-molekyler som förekommer naturligt i bakterier och archaea. De kan replikera sig självständigt från kromosomen och kan överföras mellan olika bakterieceller genom horisontell genöverföring. Plasmider används ofta inom molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

Mitokondriellt DNA (mtDNA) är en cirkulär DNA-molekyl som finns i mitokondrier, de cellulära organellerna som producerar energi i form av ATP. MtDNA innehåller instruktioner för proteiner och RNA som behövs för att producera energiproducerande enzymer.

Cirkulärt DNA kan också förekomma i cancerceller, där det kan vara ett tecken på genetisk instabilitet eller en konsekvens av onkogena virusinfektioner.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

Det finns ingen enstaka eller allmänt accepterad medicinsk definition av "urbefolkningen i Asien", eftersom begreppet kan tolkas olika beroende på historisk, kulturell och antropologisk kontext. I allmänhet avses med "urbefolkning" ofta de ursprungliga invånare som har bott i ett visst geografiskt område under mycket lång tid, innan andra folk kom dit och etablerade sig.

I medicinsk kontext kan definitionen variera beroende på fokus, men ofta handlar det om att undersöka hur de ursprungliga invånarna i ett geografiskt område har påverkats av modern medicin och hälsovård. I Asien kan detta inkludera populationer som traditionellt har levt i isolerade områden, såsom vissa stammar i djungeln eller i bergsområden, och som kan ha en unik genetisk bakgrund och speciella hälsoproblem.

Exempel på sådana populationer kan vara de olika stammarna i Andra Himalaya, där man funnit en hög förekomst av genetiska sjukdomar som orsakas av inavel. Andra exempel är de ursprungliga folken på Filippinerna, som har en hög prevalens av genetiska sjukdomar och speciella hälsoproblem relaterade till deras isolerade levnadsvanor och livsstilar.

I medicinsk forskning kan det vara viktigt att studera dessa populationer för att förstå hur genetiska faktorer, miljöfaktorer och livsstilsfaktorer påverkar hälsan hos människor i olika delar av världen.

'Antikroppsbildning' (antibody production) är en immunologisk process där B-celler, en typ av vita blodcellar, producerar specifika proteiner som kallas antikroppar. Antikropparna binder till ytor på främmande ämnen, såsom virus eller bakterier, och hjälper till att markera dem för att elimineras av immunsystemet.

Denna process startar när en B-cell träffar på ett antigen (ett främmande ämne som kan utlösa en immunrespons). Om B-cellen har en receptor som matchar det specifika antigenet kommer den att aktiveras och börja dela sig. Några av dessa avkomlingar blir plasma celler, som är specialiserade till att producera stora mängder av en viss typ av antikroppar som matchar det ursprungliga antigenet. Dessa antikroppar cirkulerar sedan i kroppen och hjälper till att eliminera de främmande ämnena från kroppen.

Antikroppsbildning är en viktig del av den adaptiva immunresponsen, vilket innebär att det är en aktiv process som utvecklas över tid och blir mer effektiv vid upprepad exponering för samma antigen.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Som medicinskt begrepp refererar en "spruta" till ett instrument som används för att injicera vätskor eller gaser under tryck direkt in i kroppen, vanligtvis genom huden och in i blodomloppet. Sprutor består av tre huvuddelar: en reservoar för injiceringsvätskan, ett system för att skapa tryck (vanligtvis en plunger eller gastrycksystem) och en nål som används för att penetrera huden och leverera vätskan.

Sprutor används ofta inom medicinska sammanhang för att ge injektioner av läkemedel, vacciner, närings- eller vitamintillskott, lokalbedövningar och andra behandlingar. De kan också användas för att administrera intravenös (IV) drogter i en klinisk setting. Sprutor finns i många former och storlekar beroende på deras tilltänkta användning.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

En virussjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Virus är små, ofta sjukdomsalstrande partiklar som består av genetiskt material (DNA eller RNA) inneslutet i ett proteinhölje. De kan inte leva eller reproducera sig själva, utan behöver en värdcell för att kunna göra detta. När ett virus infekterar en värdcell så tar det över cellens mekanismer och tvingar den att producera fler viruskopior. Detta kan leda till skador på värdcellen och orsaka sjukdomstillstånd.

Virussjukdomar kan variera i allvarlighetsgrad från milda, obehagliga symptom som exempelvis en vanlig förkylning, till allvarliga livshotande tillstånd som exempelvis HIV/AIDS eller ebolafebr. Vissa virussjukdomar kan även vara dödligt farliga om de inte behandlas korrekt och i tid, såsom exempelvis hjärnhinneinflammation (meningit) orsakad av vissa virusstammar.

För att skydda sig mot virussjukdomar finns det ofta vaccin som kan ges för att förebygga infektioner, och även antivirala läkemedel som kan användas för att behandla redan existerande infektioner. Det är också viktigt att hygieniska åtgärder vidtas för att minska risken för smitta, såsom handhygien och andningsskydd när man befinner sig i närhet av en sjukt person.

'Könsfaktorer' refererar till de biologiska skillnader mellan män och kvinnor som kan påverka hälsan, sjukdomar och behandlingsrespons. Dessa könsskillnader orsakas av olika kromosomala, hormonella och anatomiska faktorer hos respektive kön. Exempel på könsfaktorer inkluderar:

1. Kromosomala skillnader: Män har ett X-kromosom och ett Y-kromosom (XY), medan kvinnor har två X-kromosomer (XX). Dessa kromosomala skillnader kan leda till olika genuttryck och proteinsyntes mellan könen.

2. Hormonella skillnader: Män producerar mer testosteron än kvinnor, medan kvinnor producerar mer östrogen än män. Dessa hormonala skillnader kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive tillväxt, utveckling och ämnesomsättning, samt risk för vissa sjukdomar.

3. Anatomiska skillnader: Män och kvinnor har också olika anatomi, särskilt i de reproduktiva organen. Dessa anatomiska skillnader kan påverka risken för vissa sjukdomar och behandlingsresponsen.

Exempel på hälsoproblem där könsfaktorer spelar en roll inkluderar hjärt-kärlsjukdomar, cancer, smittsjukdomar och psykiatriska störningar.

Epitope mapping, eller epitopkartläggning, är ett begrepp inom immunologi och molekylärbiologi som refererar till processen att bestämma vilka delar av ett antigen (t.ex. ett protein) som binds av en specifik antikropp eller T-cellsreceptor. Detta görs vanligtvis genom att använda olika biokemiska och molekylärbiologiska tekniker, såsom peptidmappning, alel-specifikitetstester och kristallstrukturanalyser.

Syftet med epitope mapping kan variera, men ofta används det för att undersöka immunreaktioner mot patogener eller sjukdomsmarkörer, för att utveckla diagnostiska tester eller vacciner, eller för att studera grundläggande mekanismer kring antigenpresentation och immunsvar.

'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.

"Utbildningsförorening" är ett begrepp inom miljömedicin och betecknar påverkan på människors hälsa som orsakas av kemiska ämnen eller andra föroreningar i luft, vatten eller mark, vilka har kommit dit genom att de använts som delar av produkter eller utrustningar. Detta kan exempelvis handla om bly från bensindrift, ftalater från plastprodukter eller klorerade flamskyddsmedel från elektronisk utrustning.

Det är värt att notera att begreppet "utbildningsförorening" inte är en etablerad medicinsk term, men används istället inom miljövetenskap och hållbarhet för att beskriva hur produkter och utrustningar kan påverka miljön och människors hälsa.

Amantadine är ett läkemedel som primärt används för att behandla parkinsonism och extrapyramidala bieffekter (sidor effekter) orsakade av neuroleptika. Det verkar genom att blockera receptorerna för glutamat, en signalsubstans i hjärnan, samt öka frisättningen och blockeringen av dopamin, en annan signalsubstans. Amantadine kan också användas för att förebygga infektioner orsakade av influensavirus A.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller i läkemedelsform som lösning för oral användning. Vanliga biverkningar inkluderar yrsel, huvudvärk, sömnsjukdom och torr mun. Högre doser kan orsaka hallucinationer, förvirring och andra psykiatriska symptom.

Det är viktigt att konsekvent ta amantadin som prescriberats av en läkare och inte öka eller minska dosen utan att först diskutera det med läkaren.

Kostnads-nyttoanalyser (CBA) är en metod för att jämföra de kostnader och nyttor som är associerade med olika alternativ inom en viss kontext, ofta i beslutsfattandeprocessen kring hälsovård.

CBA utvärderar alla relevanta kostnader och nyttor, både direkta och indirekta, för varje alternativ. Direkta kostnader kan inkludera t.ex. kostnaden för läkemedel, sjukhusvistelse eller arbetsledighet, medan indirekta kostnader kan innefatta produktivitetsförluster och kvaliteten på livet. Nyttor kan mätas i naturliga enheter, såsom levnadsår i gott hälsa (QALY) eller livsår i god hälsa (DALY), eller i monetära termer.

Genom att jämföja de totala kostnaderna och nyttorna för varje alternativ kan CBA hjälpa till att avgöra vilket alternativ som ger den största nettonytta, det vill säga skillnaden mellan nyttan och kostnaden. Detta kan användas som ett underlag för att ta beslut om hur resurser bäst ska användas inom hälsovården.

I'm sorry for any confusion, but your question is not clear to me. "Grekland" is the Swedish name for Greece, a country in southeastern Europe. However, I believe you are asking for a medical definition related to Greece. If so, there isn't any specific medical term or concept directly associated with Greece. If you could provide more context or clarify your question, I would be happy to help further.

Injektioner, intramuskulära (IM) är en metod för att administrera läkemedel eller andra terapeutiska substanser genom att injicera dem direkt in i muskelvävnaden. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en spruta.

Intramuskulära injektioner är effektiva eftersom de tillåter substansen att snabbt absorberas in i blodomloppet genom den rika blodförsörjningen i muskler. De kan användas för att ge läkemedel som behöver en snabb biodistribution, och som kan inte ges peroral (dvs. som tabletter eller kapslar).

Vanliga platser för intramuskulära injektioner inkluderar den yttre överarmen, höften, låret och skinkan. Det är viktigt att undvika att injicera substansen i en blodkärl eller en nerv, vilket kan orsaka smärta, blödning eller skada.

Injektionsplatsen bör vara rengjord och desinficerad före injektionen, och nålen bör hållas vinklad i en 90-graders vinkel till huden när den införs. Efter injektionen bör patienten informeras om att de kan känna lite smärta, rodnad eller svullnad på injektionsplatsen, men att de ska söka medicinsk vård om de upplever allvarligare biverkningar.

Protrombin tid (PT) är ett laboratoriemedicinskt förfarande som mäter koagulationsstatus i blodet. PT mäter tiden det tar för en prover av blodplasm att koagulera efter att ha tillsatts med tillsatsen exogen (utvärtes) thromboplastin. Thromboplastinet initierar den sista steget i koagulationskaskaden, aktivering av faktor X till Xa, vilket resulterar i bildandet av en klot av fibrin.

PT används ofta för att övervaka effekten av antikoagulerande behandling med vitamin K-antagonister som warfarin, och för att screena för koagulationsstörningar orsakade av leverfunktionsnedsättning, vitamin K-brist eller faktor VII-deficit. Resultatet av PT uttrycks som International Normalized Ratio (INR), vilket är ett standardiserat mått på förhållandet mellan patientens koagulationsstatus och en referenspopulation.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

"Eriodictyon" er en slægt av planter i familien "Lamiaceae", også kjent som mintfamilien. Slægten inneholder om lag ti arter, hvorav de fleste er naturlig til USA og Mexico.

Den mest kjente arten i slægten er "Eriodictyon californicum", også kjent som yerba santa eller consumptive's joy. Denne arten har historisk blitt brukt av urfolk i Californien for å behandle hoste, astma og andre luftveisproblemer. Yerba santa inneholder flere kjemiske stoffer som sesomt annon og hesperidin, som kan ha medisinsk verdi.

Andre arter i slægten inkluderer "Eriodictyon trichocalyx" (mountain balm) og "Eriodictyon tomentosum" (woolly yerba santa). Disse planter har også vært brukt i tradisjonell medisin av urfolk i Vest-USA.

Det er viktig å nevne at selv om noen arter i "Eriodictyon"-slægten kan ha potensiell medisinsk verdi, bør de ikke brukes som selvbehandling uten for priorbefalning av en lisensiert lege.

Hälso- och sjukvårdspersonal är en samlande beteckning på de olika yrkesgrupper som arbetar inom hälso- och sjukvården, med målet att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomar, skador och funktionsnedsättningar hos individer eller populationer.

Typiska yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdspersonal är läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, tandläkare, psykologer, fysioterapeuter, logopeder, dietister, optiker, sjukgymnaster och vårdbiträden. Deras arbetsuppgifter kan variera stort beroende på yrkesgrupp och specialisering, men de har alla en gemensam uppgift att främja och vårda människors hälsa och välbefinnande.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

'Sekvenshomologi' er en begrep i molekylærbiologi som refererer til den grad av likhet mellom to eller flere sekvenser av nukleotider eller aminosyrer i DNA, RNA eller proteiner. Høyere grad av sekvenshomologi betyr større slåss mellom de to sekvenser og kan indikere en felles evolutiv opprinnelse eller funksjon.

I praksis brukes algoritmer for sekvensanalyse til å sammenlignge parvis sekvenser og berenge et tall som representerer prosentandelen av identiske nukleotider eller aminosyrer, slik at en sekvenshomologi på 80% betyr at 80% av de sammenlignede nukleotid- eller aminosyresekvenene er like. Det finnes også andre måter å berenge sekvenshomologi, for eksempel ved bruk av scoringmatriser som veier forskjellige typer substitusjoner og løkker i forhold til hverandre.

Sekvenshomologi er en viktig konsept innenfor molekylærbiologi og genetisk forskning, fordi det kan brukes til å identifisere relasjoner mellom gener og proteiner i ulika organismer, forstå evolusjonære endringer og funksjonelle roller, og utvikle hypoteser om molekylær mekanisme og regulering.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

I medicinsk kontext, betyder "glesbygdsbefolkning" ofta en befolkning som lever i ett geografiskt område med låg befolkningsdensitet och särskilda utmaningar relaterade till tillgången till vård och social service. Det kan handla om avståndet till sjukvårdsinrättningar, brist på läkare och specialister samt svårigheter att få tillgång till transporter för att nå vården. Dessa faktorer kan leda till sämre hälsa och högre dödlighet i jämförelse med folk som bor i tätbefolkade områden. Definitionen kan variera beroende på olika länder och regioners specifika förhållanden.

Medicinskt kan vävnadsdöd, eller nekros, definieras som dödsfall i celler och vävnader på grund av underliggande skador eller sjukdomar. Detta orsakas oftast av en brist på blodförsörjning till området (ischemi), giftigitet från substanser, infektion eller trauma. Vid vävnadsdöd fungerar cellerna inte längre och de bryts ner gradvis över tiden. I vissa fall kan vävnadsdöd vara reversibel om behandling ges i tid, men i andra fall kan det leda till permanenta skador eller död.

'Antikroppsspecificitet' refererer til hvilken specifik antigen en given antikrop binder seg til. Antikroppar er proteiner som produceres av immunsystemet for å bekjempe fremmede stoffer, såkalt antigener. Hver antikrop har en unik struktur som gjør at den kun binder spesifikt til et bestemt antigen. Dette kaller man antikroppsspecificiteten. Denne specifisiteten er viktig for å sikre at immunsystemet reagerer korrekt på ulike trusler og ikke angriper kroppens egne celler ved fejlagtige responsar.

Intravenösa immunglobulin (IVIG) är en preparat av poolad, steril filtrerad och pasteuriserad human immun globulin, innehållande antikroppar som har extraherats från tusentals friska bloddonatorers plasma. IVIG används terapeutiskt för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom primär immunbrist, immune trombocytopenisk purpura (ITP), Kawasakis sjukdom och flera andra autoimmuna eller inflammatoriska tillstånd.

IVIG ges som en intravenös infusion, vilket innebär att lösningen injiceras direkt in i blodbanan med hjälp av en nål och ett infusionssystem. Detta möjliggör snabb absorption och högre koncentrationer av immunglobulin G (IgG) jämfört med intramuskulär injektion, en annan metod för administrering av immunglobulin.

IVIG innehåller huvudsakligen IgG-antikroppar, men kan även innehålla små mängder av IgA och IgM. Dessa antikroppar hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att neutralisera eller eliminera patogena agenter som virus, bakterier och andra främmande ämnen.

I behandlingen av autoimmuna sjukdomar fungerar IVIG genom att modulera immunresponsen på olika sätt, inklusive:

1. Neutralisering av autoantikroppar: IVIG kan binda till och neutralisera autoantikroppar som angriper kroppens egna celler eller proteiner.
2. Modulering av komplementaktiviteten: IVIG kan påverka aktiveringen av komplementsystemet, vilket är en del av immunförsvaret som hjälper till att eliminera patogena agenter.
3. Dämpning av inflammationen: IVIG kan hämma inflammatoriska processer genom att påverka cytokiner och andra proinflammatoriska mediatorer.
4. Modulering av immuncellfunktion: IVIG kan modulera funktionen hos olika immunceller, inklusive T-celler, B-celler och naturliga killer.

IVIG är ett effektivt läkemedel för behandling av en rad sjukdomar, inklusive primär immuneftrodisyn (PIE), Kawasakis sjukdom, Guillain-Barrés syndrom och myasthenia gravis. Det kan också användas off-label för behandling av andra autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE) och multipel skleros (MS).

Silymarin är ett extrakt från milk thistle-plantan (Silybum marianum), som innehåller en blandning av flavonoider, däribland silybin, silydianin och silychristin. Det används vanligtvis som ett kosttillskott eller medicinsk behandling för att skydda levern och stödja leverfunktionen. Silymarin har antioxidativa, antiinflammatoriska och immunmodulerande egenskaper, vilket gör det användbart för att behandla olika leverrelaterade skador och sjukdomar, såsom leverförgiftning, hepatit och cirros.

Medicinskt kan ‘virusodling’ (eng. virus cultivation) definieras som en process där man odlar och förökar virus i en kontrollerad miljö, ofta i cellkulturer eller embryoner av djur, för att sedan studera deras egenskaper, beteende och svar på olika behandlingar. Detta är viktigt inom både forskning och diagnostisering, då det kan ge information om vilka typer av virus som orsakar en infektion samt hjälpa till att utveckla effektiva vacciner och antivirala behandlingar.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

'Galaktosamin' är en typ av aminosaccharid, som är en undergrupp av kolhydrater. Det består av en pentos-struktur (en ring med fem kolatomer) och har en aminogrupp (-NH2) kovalent bunden till kolatom 2 i ringen. Galaktosamin förekommer naturligt i glykoproteiner, som är proteiner bundna till kolhydrater, och i glykolipider, som är lipider bundna till kolhydrater. Det spelar en viktig roll i cellytans kommunikation och erkännande av främmande substanser. Galaktosamin kan också användas terapeutiskt för att behandla vissa sjukdomar, till exempel levera cirros och fibros.

Elastografi är en medicinsk undersökningsmetod som används för att bedöma härdigheten och elasticiteten i olika vävnader, till exempel lever, bröst och muskler. Metoden bygger på principen att när ett tryck appliceras på en vävnad så kommer den att deformeras (förändras) beroende på dess härdighet och elasticitet. Genom att mäta denna deformation kan man dra slutsatser om vävnadens struktur och eventuella sjukdomar eller skador.

I elastografi använder man sig av ultraljud, magnetresonanstomografi (MRT) eller annan bildbehandlingsteknik för att generera en serie bilder av vävnaden under tryck. Genom att jämföra dessa bilder kan man beräkna vävnadens elasticitet och presentera resultatet som en karta över härdigheten i olika områden.

Elastografi används ofta som ett komplement till andra undersökningsmetoder för att stödja diagnosen och planeringen av behandlingar inom områden som onkologi, neurologi, kardiologi och rehabilitering.

'Pyrimidinones' är en undergrupp av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en pyrimidinring fusionerad med en keton. Pyrimidinringen består av två kolatomer, två kväveatomer och två dubbelbindningar, medan ketongruppen är en carbonylgrupp (C=O) som är bundet till en av kolatomerna i pyrimidinringen.

Pyrimidinoner förekommer naturligt i vissa biologiskt aktiva molekyler, såsom nukleotider och läkemedel. De har också använts som byggstenar vid syntesen av konstgjorda läkemedel och andra kemiska föreningar. Exempel på naturligt förekommande pyrimidinoner inkluderar cytosin, en av de fyra baserna i DNA, och tymin, en annan bas som förekommer i DNA och RNA.

I medicinsk kontext kan pyrimidinoner ha potentialen att användas som läkemedel för behandling av olika sjukdomar, såsom cancer, infektioner och neurologiska störningar. Exempel på läkemedel som innehåller pyrimidinonstruktur är antivirala medel som aciklovir och ganciklovir, som används för behandling av herpesinfektioner.

'Könssjukdomar' (sexually transmitted infections, STIs) är en benämning på infektionssjukdomar som vanligtvis överförs från en individ till en annan genom sexuell kontakt. Det finns många olika typer av könssjukdomar, och de orsakas av olika sorters smitta, såsom bakterier, virus, parasiter eller svamp.

Några exempel på vanliga könssjukdomar är:

* Chlamydia trachomatis (chlamydia)
* Neisseria gonorrhoeae (goronrea)
* Trichomonas vaginalis (trichomoniasis)
* Human papillomavirus (HPV), som kan orsaka genitala hud- och slemhinnesjukdomar, till exempel genitala vårtor eller livmoderhalscancer
* Herpes simplex virus (HSV), som kan orsaka könsherpes
* HIV, som kan orsaka AIDS

Det är viktigt att notera att många könssjukdomar kan ge upphov till symtom, men det finns också många asymptomatiska bärare av smitta. Därför är regelbunden screening och användning av skydd vid sexuell kontakt viktiga för att förebygga spridningen av könssjukdomar.

En korsreaktion är inom medicinen en immunologisk reaktion som uppstår när en individ som redan är sensibiliserad mot ett visst antigen utsätts för ett annat, relaterat antigen. Denna reaktion orsakas av att antikroppar eller T-celler som bildats under den första exponeringen kan korsreaktivitet med det nya antigenet.

Korsreaktioner kan förekomma mellan olika allergen, till exempel pollen och frukt, men även mellan vissa läkemedel och kontrastmedel som används under röntgenundersökningar. Korsreaktioner kan i värsta fall leda till allvarliga allergiska reaktioner, såsom anafylaxi.

I'm happy to help! However, I noticed that your question is in Swedish and asks for a medical definition of "oddsquot." To provide an accurate answer, I want to confirm that you are asking for the definition of "odds ratio," which is a term commonly used in medical research and epidemiology.

An odds ratio (OR) is a statistical measure used to compare the strength of association or relative risk between two groups for a specific outcome or event. It represents the ratio of the odds of an event occurring in one group to the odds of the same event occurring in another group, while controlling for other variables that could affect the outcome.

For example, if we want to investigate the relationship between smoking and lung cancer, we can compare the odds of developing lung cancer among smokers to those who have never smoked. If the OR is 5, it means that smokers are five times more likely to develop lung cancer than non-smokers, after controlling for other factors such as age, gender, and family history.

It's important to note that an odds ratio is not the same as a relative risk or risk ratio, although they are sometimes used interchangeably in popular media. While both measures estimate the strength of association between two variables, they differ in their calculation and interpretation. Therefore, it's crucial to understand the specific statistical methods used in medical research to accurately interpret the results.

Medicinskt kan 'HIV-positivitet' definieras som när en persons blod testar positivt för human immunodeficiency virus (HIV). HIV är ett virus som angriper det humana immunförsvaret och orsakar sjukdomen AIDS om den inte behandlas. När en person smittats med HIV kommer viruset att börja producera antikroppar för att bekämpa infektionen, och det är dessa antikroppar som upptäckts i ett blodprov. Det kan ta några veckor till flera månader efter smittotillfället innan HIV-antikroppar kan upptäckas i blodet. En positiv HIV-testresultat betyder att en person är smittad med viruset och kan överföra det till andra, oavsett om de har symtom eller inte.

Chronic drug-induced liver injury (DILI) is a condition in which the liver is damaged as a result of exposure to a medication or herbal supplement over a period of several months to years. The damage can be caused by a variety of mechanisms, including direct toxicity to liver cells, immune-mediated reactions, and metabolic idiosyncrasies.

The symptoms of chronic DILI may be mild and non-specific, such as fatigue, weakness, and loss of appetite, making it difficult to diagnose. In some cases, the injury may progress to more severe liver dysfunction, including jaundice, ascites, and coagulopathy.

The diagnosis of chronic DILI is often challenging and requires a thorough evaluation of the patient's medical history, medication use, and laboratory test results. A definitive diagnosis may require a liver biopsy to assess the extent and pattern of liver injury.

Treatment of chronic DILI typically involves discontinuation of the offending agent and supportive care. In some cases, medications such as corticosteroids or ursodeoxycholic acid may be used to manage symptoms and promote liver recovery. It is important to note that in some cases, the liver injury may be irreversible, leading to chronic liver disease or even liver failure.

Prevention of chronic DILI involves careful monitoring of patients taking medications known to cause liver injury, as well as avoiding unnecessary medication use and using the lowest effective dose when possible. Patients should also be advised to report any symptoms of liver dysfunction promptly to their healthcare provider.

Astemizole är ett antihistaminpräparat som tidigare användes för att behandla allergiska symtom, såsom snuva, bjusslande näsa och irriterade ögon. Preparatet fungerar genom att blockera histaminreceptorerna i kroppen, vilket reducerar allergi symptom. På grund av allvarliga biverkningar på hjärtat, som förlängt QT-intervall och risk för oregelbunden hjärtrytm, så är astemizol inte längre tillgängligt på marknaden i många länder, inklusive Sverige.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

I medicinsk kontext, betyder "tätortsbefolkning" ofta befolkningen i ett sammanhängande område med tät bebyggelse. I vissa länder, som till exempel Sverige, används begreppet "tätort" för att definiera dessa områden. Enligt Statistics Sweden är en tätort definierad som ett sammanhängande område med minst 200 invånare, där avståndet mellan varje byggnad inte överstiger 200 meter.

Således kan "tätortsbefolkning" i medicinsk kontext syfta på de personer som bor och lever inom ett sådant definierat tätortsområde. Detta är viktigt att beakta när man analyserar eller jämför hälsa och sjukdomsförekomst, eftersom levnadsvillkor och resurser kan variera mellan tätorter och mer sparsamt befolkade områden.

I'm sorry for any confusion, but "Gambia" is a country in West Africa and it is not a medical term or concept. The official name of the country is "The Gambia," and it is the smallest country on the African mainland. It is surrounded by Senegal, except for its western coast along the Atlantic Ocean. If you have any questions about medical definitions or concepts, I would be happy to help with those!

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

I'm sorry for any confusion, but "Saudi Arabia" is not a medical term or condition. It is a country located in the Middle East, known officially as the Kingdom of Saudi Arabia. It is the largest country in the Arabian Peninsula and is home to the two holiest cities in Islam, Mecca and Medina. The country has a population of around 34 million people and has a mixed economy, with strong links to oil production.

If you have any questions about medical conditions or terminology, I would be happy to help answer those for you!

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

"Field-dependent / field-independent" är ett koncept inom kognitiv psykologi som refererar till två olika strategier för att bearbeta och tolka information.

En fältberoende person tenderar att vara mer känslig för det kognitiva fältet eller kontexten runt informationen, vilket innebär att deras svar på en uppgift kan påverkas av hur informationen presenteras eller placeras i rummet. De har svårt att skilja på relevant och irrelevant information och tenderar att bli förvirrade när det finns mycket information att bearbeta samtidigt.

En fältoberoende person däremot, tenderar att vara mindre känslig för det kognitiva fältet och kan istället fokusera på de viktigaste aspekterna av informationen, oavsett hur den presenteras. De har en tendens att vara mer effektiva i att blockera ut irrelevant information och är ofta bättre på att hantera flera uppgifter samtidigt.

Det medicinska sättet att definiera "fältberoende-oberoende" kan variera beroende på kontexten, men det handlar alltid om olika strategier för informationsbearbetning och uppmärksamhet.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

Real-Time Polymerase Chain Reaction (RT-PCR) er en laboratoriemetode som brukes til å amplifisere og detekterer små mengder av bestemte DNA-sekvenser i en prøve. Metoden gjør det mulig å observere denne prosessen i «realtid», noe som betyr at man kan se resultatet etterpå hvert enkelt cyklus av amplifiseringen. RT-PCR er en hypersensitiv teknik som ofte brukes til diagnostisk testing og forskning innen områder som molekylær biologi, infeksjonssjukdomer, genetikk og onkologi.

I tillegg til å være en hypersensitiv metode er RT-PCR også en meget spesifikk teknik, noe som betyr at den kun vil amplifisere og detektere DNA-sekvenser som passer med de specificerte primerne. Dette gjør den til en viktig verktøy for å identifisere og undersøke spesifikke gener, mutasjoner eller patogener i en prøve.

I tillegg til standard-RT-PCR kan den også kombineres med andre teknikker som fluorescensmærkning (f.eks. TaqMan) for å øke spesifisiteten og senstiviteten i detektionen av bestemte DNA-sekvenser. Disse forbedringene gjør RT-PCR til en viktig metode innen diagnostisk testing, for eksempel for å identifisere infeksjonsagenter som bakterier og virus, og for å spore genetiske endringer i kræftceller.

I'm sorry for any confusion, but the term "Alaska" is a geographical name and not a medical condition or term. It is a state in the United States, located in the northwest extremity of North America. It is the largest state by area, and the least populous in the country. If you have any questions related to medical terminology or health-related topics, I would be happy to help!

Oligopeptider är en typ av peptidmolekyler som består av mellan 2 och 20 aminosyror. De är kortare än polypeptider och proteiner, som har fler än 20 aminosyror. Oligopeptider kan ha biologisk aktivitet och fungera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av immunförsvaret. Exempel på oligopeptider är bradykinin, som har en roll i smärtreaktioner, och oxytocin, ett hormon som frisätts under förlossning och amning.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

"Risktagande" är inget etablerat medicinskt begrepp, men det används ibland för att beskriva processen där en person eller en grupp bedöms ha en högre risk än genomsnittet att utveckla en viss sjukdom eller komplikation. Detta kan ske genom att analysera olika faktorer, såsom medicinsk historia, livsförhållanden, arvsanlag och andra relevanta data.

Exempelvis när en person som röker cigaretter betraktas ha ett högre risktagande för lungcancer än en icke-rygare. Det är viktigt att poängtera att risktagningen inte är en säker företeelse utan snarare en statistisk bedömning som kan hjälpa till att identifiera de som kan ha större nytta av preventiva åtgärder eller mer intensiv medicinsk övervakning.

'Helicobacter hepaticus' är en bakterie som främst förekommer i levern hos gnagare, särskilt möss. Den kan orsaka inflammation och skada levervävnaden, och har associerats med levercancer hos djur. Bakterien är en spiralformad, gramnegativ bakterie som tillhör samma släkte som Helicobacter pylori, den bakterie som ofta förknippas med magsår och magcancer hos människor. Emellertid är överföringen av H. hepaticus från djur till människor osannolik, och det finns inga belägg för att bakterien orsakar sjukdom hos människor.

"Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B" (RANK) är ett transmembrant protein som tillhör tumor nekrosfaktor-receptor superfamiljen. Det uttrycks främst på aktiverade och differenserande celler av osteoklastlinjen och fungerar som en viktig signalreceptor i reguleringen av osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad.

När RANK binds till sin ligand, RANKL (Receptor Activator of Nuclear Factor-kappa B Ligand), aktiveras en signalkaskad som leder till aktivering av transkriptionsfaktorn NF-κB och andra signaltransduktionsvägar. Detta i sin tur stimulerar osteoklastgenerering, differentiering och aktivering, vilket är nödvändigt för normal benremodelering och mineralhomöostas.

Dysfunktion eller störningar i RANK/RANKL-signalvägen har visats vara involverade i patologiska tillstånd som osteoporos, rakit (bräckligt ben) och vissa former av cancerassocierad benresorption.

Hemagglutination är en process där röda blodkroppar (erytrocyter) sammanlänkas till klumpar på grund av interaktion med en substans, ofta ett protein eller polysackarid på ytan av en virus eller bakterie.

En hemagglutinationstest (HAT) är ett laboratorietest som utnyttjar denna egenskap för att detektera antikroppar i serumprover från patienter. I testet blandas serumprovet med röda blodkroppar och den specifika mikroorganismen (antigen) som man vill undersöka. Om patientserumet innehåller antikroppar mot den aktuella mikroorganismen kommer de att binda till antigenet, vilket orsakar hemagglutination och bildandet av blodkroppsklumpar. Om det inte finns några antikroppar i serumprovet kommer röda blodkroppar och antigen att förbli separerade.

Hemagglutinationstester används ofta inom diagnostiken av olika infektionssjukdomar, till exempel influensavirusinfektioner och malariaparasiter. Dessa tester är relativt enkla att utföra och ger snabba resultat, men de har blivit allt mindre vanliga på grund av utvecklingen av mer känsliga och specifika serologiska testmetoder, såsom ELISA-tester (Enzyme-linked Immunosorbent Assay).

'Virus release' refererar till när ett infekterat värddjur eller cell releases viruspartiklar under en viral infektion. När ett virus har infekterat en värdcell kan det antingen integreras i värdcellens genetiska material och bli en del av den, eller existera som en separat entitet inne i cellen. I båda fallen kommer viruset att reproducera sig genom att använda värdcellens mekanismer för att producera nya virusgenomer och proteiner.

När det finns tillräckligt med nya viruskomponenter kommer de att sammanfogas till fullständiga viruspartiklar inne i cellen. Dessa viruspartiklar kan sedan frisläppas från värdcellen genom att cellmembranet bryts ner, vilket kallas för 'virus release'. Detta sker ofta genom en process som kallas för 'budding', där de nya viruspartiklarna budar ut sig själva genom cellmembranet och tar med sig en del av membranet i sig.

Virusrelease kan leda till ytterligare spridning av viruset till andra oinfekterade celler eller värddjur, vilket kan leda till vidare spridning av sjukdomen.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

"Antinuclear antibodies" (ANA) er en type autoantikroppar, dvs. antikroppar som angriper egne kroppenes celler eller bestanddele. I denne sak handler det om antikroppar som angriper kjernebestanddelene i cellekjernen. ANA-tester brukes ofte som en del av undersøkelser for autoimmune sykdommer, fordi forekomsten av ANA kan indikere at en person har en økt risiko for å utvikle slike sykdommer.

Det er viktig å understreke at en positiv ANA-test alene ikke står for en diagnose av en autoimmun sykdom, siden ANA kan også forekomme hos helsepersoner eller personer med andre type sykdommer. Derfor bør resultatet av en ANA-test sette i sammenheng med andre symptomer og tester for å stille en korrekt diagnose.

'Immune Evasion' refererer til mekanismer som patogener, som f.eks bakterier eller virus, bruker for å undgå eller undergrave vår immunforsvar. Dette kan skje på mange ulike måter, for eksempel ved å unngå det initiale oppdagingen av immunsystemet eller ved å inaktivere eller modifisere de immunsvar som er aktivert mot dem. Immune evasion er en viktig faktor i patogenes suksess og kan være en vanskelig forhindring i behandlingen av infeksjoner.

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Epitope er en del av et antigen som kan binde seg til en antikropp eller ett T-cellsreseptor. Epitoper på et antigen kallas også antigendeterminanter. For T-lymfocytter, er epitopene ofte peptider som presenteres av MHC (major histocompatibility complex) molekyler på overflaten for antigenpresenterende celler (APCs).

T-lymfocytter har reseptorer som kjenner seg til disse epitopene, og når de binder seg, blir T-cellen aktivert og starter en immunrespons. Epitoper på et antigen kan variere i størrelse og kompleksitet, og de kan være lineære (kontinuerlige) eller konforme (dis kontinuerlige). Lineære epitoper består av en sekvens av kontinuerlige aminosyrer fra et protein, mens konforme epitoper består av aminosyrer som ikke er kontinuerlige i den opprinnelige proteinstrukturen, men blir foldet sammen til en struktur som kan binde seg til et T-cellsreseptor.

I tillegg kan epitoper være specifiske for individet, avhengig av MHC-haplotypen hos den enkelte individet. Dette betyr at en person kan ha en immunrespons mot et antigen, mens en annen ikke gjør, fordi de har forskjellige MHC-molekyler som presenterer forskjellige epitoper fra det samme antigenet.

"Republic of Korea" er en politisk betegnelse for Sydkorea, som er en suveræn stat i Østasien, der har en republikansk form for styre. Landet ligger på den sydlige del af Koreahalvøen og grænser op til Nordkorea i nord. Hovedstaden hedder Seoul, og landets areal er omkring 100.210 km². Ifølge en folketælling fra 2020 har Sydkorea et indbyggertal på ca. 51,8 millioner mennesker.

I den medicinske verden kan "Republic of Korea" henvise til det sundhedsvæsen og de medicinske forhold i landet. Sydkorea har et højt udviklet sundhedsvæsen med moderne hospitaler, klinikker og andre helsefaciliteter. Landet har også en høj livskvalitet og en af de længste forventede levealder i verden. Sydkoreas regering har iværksat flere offentlige helseprogrammer, herunder nationale screeningsprogrammer, vaccinationsprogrammer og præventionskampagner for at forbedre folkesundheden og mindske sygdomsbedreffende risici for befolkningen.

En punktmutation är en typ av genetisk mutation där endast en enskild nukleotid (en building block av DNA) byts ut, infrias eller tas bort i ett DNA-molekyl. Denna förändring kan leda till att aminosyrasekvensen i det resulterande protein som kodas för av genen ändras, vilket kan ha olika konsekvenser beroende på var mutationen finns och hur viktig den är för proteinet. Punktmutationer kan delas in i tre kategorier: missense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i en annan aminosyra), nonsense (en enskild nukleotid byts ut och resulterar i ett stopp-kodon) och kuddmutationer (en nukleotid tas bort eller infrias, vilket förskjuter läsramen för genkodningen).

I can provide a definition in English, and then I can translate it to Swedish for you. Here is the definition of "general precautions" in a medical context:

"General precautions refer to measures that are taken to prevent the spread of infection or disease in healthcare settings. These precautions apply to all patients, regardless of their diagnosis or suspected infection status. General precautions include hand hygiene, use of personal protective equipment (PPE), and environmental cleaning and disinfection."

In Swedish, this definition can be translated as:

"Allmänna försiktighetsåtgärder definieras som de åtgärder som vidtas för att förhindra spridning av infektioner eller sjukdomar inom vården. Dessa försiktighetsåtgärder gäller alla patienter, oavsett deras diagnos eller misstänkta smittstatus. Allmänna försiktighetsåtgärder innefattar handhygien, användning av personlig skyddsutrustning (PPE) och miljörengörning och desinfektion."

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

I'm sorry for any confusion, but the term "Mongoliet" is a geographical name referring to a country located in East Asia, and it doesn't have a medical definition. Mongolia is a landlocked nation known for its vast, rugged expanses and nomadic culture. If you have any questions about a medical condition or topic, please provide more context so I can give you a helpful and accurate response.

Immunelektroosmofores (IEF) är en laboratorieteknik inom immunologi och proteinforskning. Det är en metod för att separera och identifiera olika proteiner baserat på deras elektriska laddning och molekylär vikt.

Tekniken bygger på att ett proteinprov placeras i ett gel med en pH-gradient, vilket gör att proteinerna migrerar mot den katodiska eller anodiska polen baserat på deras laddning vid den specifika pH-värdet. Proteinerna separeras sedan beroende på deras molekylära vikt och laddning, vilket resulterar i en skiljbar profil av proteiner i gelen.

IEF är en känslig metod som används för att identifiera och karakterisera olika proteiner, inklusive varianter och modifieringar. Den kan också användas för att undersöka protein-proteininteraktioner och för att utveckla diagnostiska tester och terapeutiska behandlingar.

'Fibros' är ett medicinskt begrepp som refererar till förtjockning och hårdning av bindväv i olika kroppsdelar. Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive lungfibros, leverfibros och hjärtfibros. Fibrosen kan leda till funktionsnedsättning i den drabbade organen och i allvarliga fall kan vara livshotande. Behandlingen av fibros beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta mediciner som minskar inflammation eller undertrycker immunsystemet. I vissa fall kan en transplantation av det drabbade organet vara nödvändig.

"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.

Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:

1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.

"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.

Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.

Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) är ett citokin, som är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. TNF-α produceras främst av vita blodkroppar, såsom makrofager och neutrofila granulocyter, men kan även produceras av andra celltyper som lymfocyter och tumörceller.

TNF-α har en rad biologiska effekter på kroppens celler, inklusive aktivering av immunförsvaret, inflammation och celldöd. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). TNF-α kan också bidra till sjukdomar som reumatoid artrit, Crohns sjukdom och cancer.

I cancerutvecklingen kan TNF-α ha både onkogena och tumörsuppressiva effekter. Det kan stimulera celldelning och överlevnad av tumörceller samt bidra till angiogenes (bildning av nya blodkärl) i tumören, men det kan också inducera apoptos hos tumörceller under vissa omständigheter. TNF-α har därför potential att användas som en behandlingsmetod för cancer, men det finns också risk för biverkningar och komplikationer.

I'm sorry for any confusion, but "Myanmar" is the name of a country located in Southeast Asia, formerly known as Burma. It is not a medical term or condition. The official name of the country was changed from Burma to Myanmar by the military government in 1989, although the change is not recognized by some countries, including the United States.

'Melopsittacus' är ett släktnamn inom ordningen papegojfåglar (Psittaciformes) och innehåller endast en art, nämligen gulhämplingen (*Melopsittacus undulatus*). Gulhämplingen är en populär burfågel som ofta hålls som sällskapsdjur. Den är ursprungligen hemmahörande i Australien, där den lever i torra gräsmarker och halvöknar. Fågeln har en längd på cirka 18-20 cm och kännetecknas av sin grönaktiga fjäderdräkt med gula fläckar på kinderna, ryggen och stjärten. Den är känd för sin förmåga att imitera olika ljud, inklusive mänskliga röster.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

'Missbruksrelaterade sjukdomar' (Substance Use Disorders, SUD) är en diagnos enligt den diagnostiska systemet DSM-5 och ICD-10. Det handlar om en patologisk bruk av psykoaktiva ämnen eller preparat som leder till kliniskt relevanta problem eller skada.

Kriterier för en SUD inkluderar:

1. Försök att minska användandet eller missbruket, men misslyckas.
2. Fortsatt användning trots personliga problem orsakade av drogen.
3. Större mängd än planerat används.
4. Långvarigare användning än planerat.
5. Betydande tid tillbringas för att få tag på, använda eller återhämta sig efter användandet av drogen.
6. Viktiga aktiviteter överges eller minskar på grund av användandet.
7. Användandet fortsätter trots kännedom om fysiska eller psykiska risker.
8. Toleransutveckling - större mängd behövs för att uppnå samma effekt.
9. Uttagningseffekter (abstinens) uppstår när användandet av drogen minskar eller upphör.

En SUD kan vara mild, moderat eller allvarlig beroende på antalet uppfyllda kriterier. I vissa fall kan en SUD leda till beroendesjukdom (Dependence).

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.

Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.

Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.

"Longitudinella studier" är en typ av forskningsdesign där forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod, från början till slut av studien. Detta ger möjlighet att undersöka förändringar och utveckling hos de enskilda individer som deltar i studien över tid.

Exempel på longitudinella studier är de som följer en grupp barn från födseln och sedan regelbundet kontrollerar deras utveckling, intelligensnivå, hälsa och sociala färdigheter under flera år eller decennier. På det viset kan forskaren se hur olika faktorer som miljö, arv, livsförhållanden och sjukdomar påverkar individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan vara antingen prospektiva eller retrospektiva. I en prospektiv longitudinell studie börjar forskaren med att välja en grupp individer och sedan följer dem under en längre tidsperiod, medan i en retrospektiv longitudinell studie använder sig forskaren av redan existerande data från till exempel medicinska journaler eller register för att undersöka hur olika faktorer har påverkat individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan ge värdefull information om orsaker och konsekvenser till olika hälsoproblem, men de är ofta tidskrävande och dyra att genomföra. Dessutom kan det vara svårt att kontrollera för alla möjliga störfaktorer som kan påverka resultaten av studien.

HIV-1 (Human Immunodeficiency Virus type 1) är ett retrovirus som orsakar den akuta och kroniska infektionen hos människan, vilken kan leda till sjukdomen AIDS om den inte behandlas. HIV-1 attackerar och förstör CD4+ T-celler (en typ av vita blodkroppar), som är viktiga för att koordinera immunförsvaret i kroppen. När CD4+ T-cellerna minskar i antal, blir individen alltmer immunbristig och ökar risken för opportunistiska infektioner och cancer. HIV-1 smittar vanligtvis via sexuell kontakt, blodöverföring eller från en smittad mor till ett foster eller barn under fostertiden eller amning.

PROLINE (förkortat Pro eller P) är en proteinogen aminosyra, vilket betyder att den används som byggsten i proteiner. Prolin är en icke-polär aminosyra och har en cyklisk sidokedja med en sekundär aminogrupp. Detta ger prolin en unik konformation jämfört med andra aminosyror, vilket kan ha betydelse för proteins struktur och funktion. Prolin är också en iminoessential aminosyra, eftersom den har en imin ring istället för en karboxamidgrupp i sin sidokedja. Detta gör att prolin inte kan bilda peptidbindningar på samma sätt som andra aminosyror och kan därför orsaka en avbrott i alfa-helixstrukturen i proteiner.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Jag antar att du söker en medicinsk betydelse eller association av termen "Spanien". Det finns inga allmänt accepterade medicinska definitioner specifika för Spanien, eftersom det är ett land. Men Spanien har en utvecklad hälsovårdssystem och har bidragit till global hälsa och medicinsk forskning.

Jag kan ge dig några exempel på hur Spanien är involverat i den globala medicinska scenen:

1. Spanska National Cancer Research Centre (CNIO): Detta är ett av de främsta cancerforskningscentren i världen, beläget i Madrid, Spanien. CNIO forskare arbeta på att förstå molekylära mekanismer bakom cancerutveckling och försöker utveckla nya terapeutiska strategier.
2. Institut Català de Recerca i Estudis Avançats (ICREA): ICREA är en organisation som etablerar forskningsprofessurer vid universitet och forskningsinstitut i Katalonien, Spanien. Många ICREA-forskare är involverade i biomedicinsk forskning och utveckling av nya terapier.
3. La Fundación Jiménez Díaz (FJD): FJD är ett universitetssjukhus i Madrid, Spanien, som erbjuder högkvalitativ vård och är involverat i medicinsk forskning och utbildning.
4. Spanska kliniska prövningar: Spanien deltar aktivt i internationella kliniska prövningar och har en betydande roll inom den europeiska läkemedelsutvecklingsprocessen.

Så, medan Spanien inte har någon speciell medicinsk definition, är det ett land med en utvecklad hälsovårdssektor och en aktiv deltagare i global medicinsk forskning och innovation.

En missensmutation är en typ av genetisk mutation där en enda nukleotid (en building block i DNA) byts ut, vilket resulterar i att den kodade aminosyran i proteinets sekvens blir felaktig. Detta kan ha olika konsekvenser beroende på var i genen mutationen sker och hur viktig den felaktiga aminosyran är för proteinet. I värsta fall kan det leda till att proteinet inte kan utöva sin funktion korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar eller abnormaliteter.

I medicinen refererer 'risiko' til sandsynligheden for at en given begivenhed, typisk en negativ hændelse eller et uønsket resultat, vil opstå. Risikoen udtrykkes ofte som sandsynligheden for at en given begivenhed vil indtræffe indenfor en given tidsperiode, og kan beregnes på flere måder, alt efter konteksten.

For eksempel kan risikoen for at udvikle et hjerteproblem i løbet af de næste 10 år beregnes som det antal personer ud af 100, der forventes at udvikle et hjerteproblem indenfor de næste 10 år. Risikoen kan også udtrykkes som en oddsratio, hvor sandsynligheden for at en begivenhed vil indtræffe i en gruppe sammenlignes med sandsynligheden for at den samme begivenhed vil indtræffe i en anden gruppe.

Risikovurderinger anvendes ofte i medicinsk beslutningstagen, hvor de kan hjælpe læger og patienter med at vurdere fordelene og ulemperne ved forskellige behandlingsmuligheder. Risikovurderinger bør altid ses i sammenhæng med andre faktorer, såsom alder, køn, medicinsk historie og livsstil, da disse faktorer kan have en betydelig indflydelse på den individuelle risiko for en given negativ hændelse eller et uønsket resultat.

Immunfaktorer, även kända som immunmodulerande faktorer, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler inblandade i det immuna systemet. Deras funktion är att modulera, reglera och stödja immunresponsen genom att aktivera, attrahera eller hämmas olika celler och molekyler involverade i den immunologiska responsen.

Immunfaktorer inkluderar:

1. Cytokiner: proteiner som verkar som signalmolekyler mellan celler, såsom interleukiner (IL), interferoner (IFN) och tumörnekrosfaktorer (TNF). De kan vara pro-inflammatoriska eller anti-inflammatoriska beroende på deras funktion.

2. Kemokiner: små proteiner som attraherar vita blodkroppar till områden med infektion eller skada genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet.

3. Komplementfaktorer: en grupp proteinaser som aktiveras i ett kaskadliknande system för att underlätta fagocytos, inflammation och immunresponser.

4. Akutfasproteiner: proteiner som produceras av levern under akuta inflammatoriska tillstånd, såsom C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA). De hjälper till att rekryterar vita blodkroppar till området och aktivera immunresponsen.

5. Immunoglobuliner: antikroppar som produceras av B-celler för att binda till specifika antigener och neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

6. Vävnadsfaktorer: proteiner som produceras av celler i olika vävnader för att stödja immunresponsen, såsom surfaktantproteiner och mukoproteiner.

Spike Glycoprotein er ein viktig komponent i coronaviruses overflateprotein. Det er et transmembranprotein som prygar ut fra viruens overflate og har en kjennetegnende "spike"-form. Spike Glycoproteinet spiller en sentral rolle i infeksjonsprosessen ved å binde til reseptorer på værtscellen, før innføring av viruset skjer. Dette gjør det mulig for viruset å koble seg fast til værtscellen og merge med den sammen, så genomet kan overføres til værtscellen. Spike Glycoproteinet er også et viktig mål for immunsystemet og mange COVID-19-vaksiner er utformet for å stimulere en immunrespons mot dette proteinet.

Trombocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till ett för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Normalvärdet för trombocyter i blodet varierar beroende på individ och ålder, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per Mikroliter (μl) blod. Om antalet trombocyter understiger 150 000/μl talar man om trombocytantal.

Trombocytantal kan orsakas av olika sjukdomar eller läkemedel och kan öka risken för blödningar eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulationsprocess. Symptomen på trombocytantal kan variera från att inte ha några symptom alls till att uppleva en mängd olika symtom som lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar, men även mer allvarliga symtom som blod i urinen eller avföringen.

"Gallbladder stimulant" är ingen etablerad medicinsk term, men det kan du referera till ett ämne som frambringar kontraktioner eller ökar tonen i gallblåsan. Ett exempel på ett sådant ämne är cholecystokinin (CCK), ett hormon och neurotransmittor som frisätts efter att gallan har stötts på fet mat i tarmen. CCK orsakar kontraktioner av gallblåsan och slappning av musklerna i sphincter of Oddi, en muskel som kontrollerar utflödet från både gallgångarna och bukspottkörtelns utförsgång. Detta leder till att gallan töms i tolvfingertarmen för att hjälpa till med fettabsorptionen. Ämnen som efterliknar CCK:s effekter kan kallas gallbladsstimulerande medel, men det finns inga etablerade läkemedel som marknadsförs specifikt för denna indikation.

Endothelin B-receptor (ETB) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder endoteleiner, peptidhormoner som produceras i blodkärlen. När endoteleiner binder till ETB-receptorn aktiveras en signaltransduktionsväg som orsakar vasokonstriktion (blodkärlsförträngning), ökat blodtryck och inflammation. ETB-receptorerna förekommer i höga koncentrationer i hjärtat, lungorna, njurarna och centrala nervsystemet. Dessutom har forskningen visat att ETB-receptorer kan spela en roll i patofysiologiska processer som cancer, fibros och neurodegenerativa sjukdomar.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

Infektionsmedicin (eller infektiologi) är ett medicinskt specialområde som handlar om prevention, diagnos och behandling av infektioner orsakade av olika mikroorganismer såsom bakterier, virus, svampar och parasiter. Infektionsmedicin inkluderar även studiet av resistensutveckling hos mikroorganismer mot antibiotika och andra antimikrobiella läkemedel. Specialistläkare inom området kallas ofta infektionister.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Sexuellt beteende är ett brett begrepp som innefattar alla former av fysisk, emotionell och mentalt interaktion med sexuell innebörd mellan en eller flera individer. Det kan omfatta en rad olika aktiviteter, inklusive men inte begränsat till kyssar, beröring, oralsex, vaginal och anal penetration, samt masturbation tillsammans eller ensam.

Sexuellt beteende kan variera mycket mellan olika kulturer, samhällen och individer, och det är viktigt att notera att alla individer har rätt till självbestämmande och att ge och få informerad samtycke innan man deltar i någon form av sexuell aktivitet. Det är också viktigt att vara medveten om och respektera andras gränser och att alltid praktisera säker sex för att minska risken för sexuellt överförbara infektioner (STI) och oönskad graviditet.

Könsfördelning (sex distribution) refererar till förhållandet mellan antalet män och kvinnor i en given population eller grupp. Det kan uttryckas som ett kvot, proportion eller procent. Till exempel, om 52% av en grupp är män och 48% är kvinnor, så är könsfördelningen 52% respektive 48%. Könsfördelning används ofta inom forskning och statistik för att beskriva och jämföra demografiska data mellan olika populationer eller grupper.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

HLA-DP alpha-chains är ett proteinkomplex som utgör en del av den grupp av molekyler som kallas major histokompatibilitetskomplex (MHC) klass II. Dessa molekyler presenterar peptider för CD4+ T-celler och spelar därför en central roll i immunsystemets förmåga att identifiera och svara på infektioner.

HLA-DP alpha-chain är ett av de två polypeptidkedjorna som tillsammans bildar HLA-DP heterodimeren, den andra kedjan är HLA-DP beta-chain. Dessa två kedjor sitter ihop och bildar en grov, skålformad struktur där peptider kan binda.

Det finns flera olika varianter av HLA-DP alpha-kjedor som kodas för av olika gener på kromosom 6. Dessa genvarianter kan ge upphov till individuella skillnader i immunförsvaret och kan spela en roll i sjukdomar som relaterar till immunsystemet, såsom autoimmuna sjukdomar och transplantationsrejektion.

Esocidae är en familj inom ordningen laxkarpar (Esociformes) som består av fiskar som lever i s sweet water miljöer, främst i Nordamerika och Eurasien. Familjen innehåller tre släkten: Esov, Esox och Novumbra.

De mest kända arterna är familjen är lodjursfisken (Esox lucius) och maskfisken (Esox masquinongy), som båda förekommer i Sverige. Lodjursfisken är en populär sportfisk på grund av sin storlek och stridslystna natur, medan maskfisken är mindre vanlig men kan bli ännu större än lodjursfisken.

Esocidae-fiskar kännetecknas av en långsträckt kropp, ett slätt huvud och en stor mun med tänder som sitter i flera rader. De är rovdjur som livnär sig på fiskar, groddjur och små däggdjur.

Det är värt att notera att termen 'Esocidae' refererar till den biologiska familj som dessa arter tillhör, medan termen 'esociform' refererar till den övergripande ordningen som innehåller både Esocidae och en annan familj kallad Umbridae.

Claudin-1 är ett protein som tillhör en grupp av tätthetsproteiner, och spelar en viktig roll i skapandet och underhållet av den tätta sammanbindningen (tight junction) mellan celler. Tätta sammanbindningar är komplexa strukturer som hjälper till att reglera passage av molekyler genom cellernas intercellulära gränser, och på så sätt hålla en strikt kontroll över cellytans sammansättning.

Claudin-1 är specifikt involverat i regleringen av paracellulär passage (mellan cellerna) av små joner och molekyler, och har visats vara viktigt för att upprätthålla cellytans integritet och funktion. Mutationer eller abnorma nivåer av claudin-1 kan leda till celldysfunktion och är associerade med olika sjukdomar, inklusive cancer och autoimmuna sjukdomar.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Ett endoplasmatiskt nätverk (ER) är en sammanlänkad serie membrankanaler i eukaryota celler. Det utgör ett komplext intracellulärt membransystem som deltar i syntesen, modifieringen och transporten av proteiner och lipider. ER kan delas in i två typer: det grova ER (RER) och det glatt ER (SER). RER har ribosomer fäst på ytan och är involverat i proteintranslering och -foldning, medan SER saknar ribosomer och deltar i lipidsyntesen och metabolismen. ER kommunicerar också med andra organeller som golgiapparaten, mitokondrier och nucleus genom membrankontinuitet och vesikulär transport.

Metadon är ett syntetiskt opioidpreparat som används inom medicinen för att behandla opiatberoende, främst heroinberoende. Det görs ofta i form av substitutionsbehandling där metadon ges istället för den illegala drogen. Metadon verkar på samma sätt som andra opioider genom att binda till opioidreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket lindrar beroendesymptomen och avvänjningsbesvären.

Metadon används också för smärtlindring vid starka kroniska smärtor, men detta är mindre vanligt än användningen som substitutionsbehandling. Liksom andra opioider kan metadon ge upphov till beroende och missbruk om det används felaktigt eller i för höga doser. Därför ska metadon alltid användas under medicinskt övervakning och enligt riktlinjer.

I den medicinska terminologin, betegner "LEC" ofte for laboratorieavlede mus, men i dette tilfældet ser det ud som om det er en fejl eller en forkortelse, der ikke er alment accepteret indenfor den medicinske verden. Jeg antager, at du sandsynligvis henviser til "inavlede Råtter (Rattus norvegicus)" i stedet for.

"Inavlede råtter" refererer til rækken af mus, der er avlet under kontrollerede forhold i et laboratoriemiljø. Disse råtter anvendes ofte i forskningssammenhænge på grund af deres velkendte genetiske, fysiologiske og adfærdsmæssige egenskaber. Rattus norvegicus er en særlig art af rotte, der oftest anvendes i forskning.

Jeg håber, at dette besvarer din spørgsmål. Undlad ikke at kontakte mig, hvis du har yderligere spørgsmål eller behøver yderligere oplysninger.

Hepatolenticular degeneration, även känt som Wilson's sjukdom, är en genetisk störning som orsakas av en mutation i genen ATP7B. Denna gen är ansvarig för produktionen av ett protein som transporterar koppar in i leverceller och ut från dem. När denna gen är defekt kan kroppen inte reglera kopparhalten korrekt, vilket leder till en ansamling av koppar i lever, hjärna och ögon.

Den hepatolentikulära degenerationen orsakar skada på leverceller (hepatocellular) och även på gliala celler i hjärnan (lencticular). Dessa skador kan leda till en rad symtom, inklusive leverinflammation, levercirros, rörelsekoordinationsproblem, tremor, psykiatriska symptom och ofta grön-gulaktiga ögon (Kayser-Fleischer ringar). Behandlingen av Wilson's sjukdom innebär vanligtvis livslång medicinsk behandling med kopparhämmande läkemedel, såsom penicillamin eller trientine, samt en strikt kosthållning med lågt kopparinnehåll. I vissa fall kan levertransplantation vara ett alternativ för allvarliga fall av sjukdomen.

DNA-mutationsanalys (også kalt genetisk testing eller genetisk sekvensanalyse) er en laboratoriemetode der anvendes til at identificere og analysere ændringer (mutationer) i DNA-sekvensen i et bestemt gen eller i hele genomet. Metoden involverer isolering af DNA fra en prøve, typisk taget fra blod, spyt, hår eller andre kropsvævsprøver. Isoleret DNA klippes derefter op i små stykker og kopieres mange gange over for at skabe mange kopier af det specifikke gen eller område der ønskes analyseret. Disse kopier behandles derefter med en kemisk reaktion, der får de forskellige baser i DNA-sekvensen (A, T, C og G) til at lyse under forskellige bølgelængder af ultraviolet lys. Dette gør det muligt at identificere enhver mutation eller variation i DNA-sekvensen ved at se hvilke baser der lyser under de forskellige bølgelængder.

DNA-mutationsanalys anvendes ofte til at diagnosticere genetiske sygdomme, forudse risikoen for at udvikle visse sygdomme, fastslå arvemåde og forældrekontrol, og i retssager om paternitet. Den kan også anvendes til at undersøge respons på behandling og forebyggelse af genetisk betingede sygdomme.

Leverinsufficiens (eller hepatisk insufficiens) är ett allvarligt tillstånd som uppstår när levern inte kan utföra sina funktioner normalt. Detta kan orsakas av skada eller sjukdom i levern. Symptomen på leverinsufficiens kan vara trötthet, aptitlöshet, illamående, kräkningar, viktminskning, gulsot (icterus), förvirring och ödem. Leverinsufficiens kan vara akut (plötslig) eller kronisk (långvarig). Akut leverinsufficiens kan vara livshotande och behandlas ofta på intensivvårdsavdelningar. Kronisk leverinsufficiens utvecklas långsamt över tid och kan leda till komplikationer som ascites, enascefalopati (förvirring orsakad av leverfunktionsnedsättning) och levercirros. Behandlingen av leverinsufficiens beror på orsaken till tillståndet och kan innebära mediciner, kostförändringar, operationer eller transplantation.

Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. Familjen innehåller flera välkända sjukdomsalstrare, till exempel rhinovirus (som orsakar förkylning), enterovirus (som kan orsaka allt från milda mag-tarmsjukdomar till allvarliga neurologiska komplikationer) och hepatitis A-virus. Virusen i denna familj har en non-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för en polyprotein som sedan klipps upp av proteas till de funktionella proteinkedjorna. Picornaviruspartiklarna är icosaedriska och saknar lipidhölje.

I'm sorry for any confusion, but "New Mexico" is a location and not a medical condition or term. It is a state located in the southwestern region of the United States. It is known for its diverse landscape, including mountains and deserts, as well as its cultural diversity with influences from Native American, Mexican, and Spanish heritage.

Ett trippelvaccin är en typ av kombinerad vaccin som erbjuder skydd mot tre olika infektionssjukdomar. Det är ett av de många sätten vi kan ge immunförsvar mot flera sjukdomar samtidigt, vilket underlättar vaccinationsprocessen och ökar vaccineringsh Rate.

Ett exempel på ett vanligt trippelvaccin är det som används för att förebygga diphteri, stelkrampsframsjuka och kikhosta (dTaP-vaccinet). Andra exempel inkluderar MMR-vaccinet som ger immunitet mot mässling, masern och röda hund samt IPV-vaccinet som skyddar mot polio.

Det är värt att notera att olika länder kan ha olika typer av trippelvaccin baserat på deras nationella immunisationsprogram och rekommendationer.

Jag antar att du söker efter en medicinsk definition av "defekt virus". Det finns dock ingen etablerad medicinsk term som helt korresponderar med begreppet "defekt virus". Det kan finnas några olika typer av defekta virussystem, men det saknas en generellt accepterad definition och nomenklatur.

I allmänhet avses med ett defekt virus ett virus som inte har fullständig kapacitet att reproducera sig på egen hand och istället behöver en hjälpvirus (helper virus) för att kunna genomföra sin livscykel. Detta kan inträffa när vissa nödvändiga genetiska informationer saknas i viruset självt.

Ett exempel på ett defekt virus är Sindbis-viruset, som används i forskning för att studera neuronala mekanismer. Detta virus är kapabelt att infektera nervceller och transportera sig uppåt det neuronala kontinuumet, men saknar genetisk information för att replikera sig i dessa celler. För att kunna reproducera sig behöver Sindbis-viruset en hjälpvirus, ofta ett alfavirus, som kan tillhandahålla de nödvändiga genetiska informationerna.

Icke desto mindre bör nämnas att begreppet "defekt virus" inte är allmänt accepterat inom medicinsk forskning och det saknas en standardiserad definition.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.

Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:

1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.

Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

En DNA-virus är ett virus som innehåller dubbelsträngat DNA (dsDNA) eller enkelsträngat DNA (ssDNA) som sitt genetiska material. Det finns flera olika familjer av DNA-virus, och de kan infektera både prokaryota och eukaryota celler. Exempel på DNA-virus inkluderar herpesviruses, adenovirus, och papillomavirus. När ett DNA-virus infekterar en cell, använder det sig av värdcellens replikationsmaskineri för att producera fler viruspartiklar.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

I medicska sammanhang är en "seriegång" (series passage) ett begrepp som används för att beskriva den process där celler eller mikroorganismer passerar genom en serie av filter, membran eller behållare i en apparat. Detta används ofta inom biologi och medicin för att renodla, koncentrera eller analysera olika typer av celler eller substanser.

Ett exempel på detta är när man skiljer olika sorters blodceller genom en serie av flera smala kapillärer med olika diameter, där endast de minsta och mest önskvärda cellerna kan passera igenom. På så sätt kan man få en renare fraktion av vissa celltyper efter passagen genom serien.

"Sprututbytesprogram" är ett uttryck som inte har en etablerad medicinsk definition. Det används ofta i populärkulturella sammanhang för att beskriva en metod där en person byter ut en injiceringsnål (spruta) med en annan under orena eller opålitliga förhållanden, vilket kan leda till risker för smitta av bl a HIV och Hepatit C. Detta är dock inte en officiell medicinsk term eller metod.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

Immunmodulerande medel är läkemedel som påverkar eller ändrar ditt immunsystems funktion. De kan antingen stärka (stimulera) eller försvaga (dämpa) immunsvaret beroende på behandlingsindikationen. Immunmodulerande medel används ofta för att behandla autoimmuna sjukdomar, där ditt immunsystem attackerar dina egna celler eller vävnader, eller för att stärka immunsvaret vid cancerbehandling. Exempel på immunmodulerande medel inkluderar kortikosteroider, immunsuppressiva läkemedel och biologiska terapier som monoklonala antikroppar.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

Natural killer (NK) cells are a type of white blood cell in the human body that play a crucial role in the immune system's response to viral infections and cancer. They are called "natural killers" because they have the ability to recognize and destroy abnormal cells, such as infected or cancerous cells, without the need for prior activation or sensitization.

NK cells are part of the innate immune system, which means they provide a rapid but nonspecific response to threats. They can identify abnormal cells through the recognition of specific markers on their surface that indicate cellular stress or transformation. Once NK cells recognize an abnormal cell, they release cytotoxic granules containing proteins like perforin and granzymes, which create pores in the target cell's membrane and induce apoptosis (programmed cell death).

NK cells also secrete cytokines, such as interferon-gamma (IFN-γ), that help coordinate the immune response by recruiting other immune cells to the site of infection or inflammation. Overall, natural killer cells are an essential component of the human immune system, providing a critical defense mechanism against various diseases and disorders.

ROC-kurvanalys, eller Receiver Operating Characteristic Curve-analys, är en statistisk metod som används för att utvärdera prestandan hos en binär klassificerare (ett system som avgör om ett objekt tillhör en viss kategori eller inte) genom att jämföra sannolikheten för att korrekt klassificera positiva och negativa exempel. Kurvan visar sambandet mellan sensitiviteten (den sanna positutiva andelen, även kallat recall) och specificiteten (den sanna negativa andelen) för olika tröskelvärden på klassificerarens utdata. Genom att analysera ROC-kurvan kan man avgöra optimala tröskelvärden och jämföra prestandan hos olika klassificerare.

'Uppreglering' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där nivåerna eller aktiviteten hos en viss molekyl, cell, vävnad eller funktion ökar i kroppen. Det kan ske naturligt eller orsakas av läkemedel eller andra behandlingsformer. Uppreglering kan ske på olika nivåer, inklusive genetisk (överaktivering av en gen), proteinsnivå (ökad produktion av ett protein) eller signalsubstansnivå (förhöjd aktivitet hos en signalsubstans). Det kan vara en önskvärd effekt vid behandling av vissa sjukdomar, men i andra fall kan det leda till negativa konsekvenser och biverkningar.

Det finns ingen officiell medicinsk definition av "Amerikaner av asiatisk bakgrund". Begreppet "asian american" används vanligtvis för att hänvisa till personer som har sitt ursprung i Asien och som bor i USA, men det inkluderar en mycket divers grupp människor med olika etniciteter, språk, kulturer och erfarenheter.

Från ett medicinskt perspektiv kan asiatamerikanska populationer ha unika hälsoproblem och hälsobeteendemönster som kan variera beroende på deras specifika etniska gruppering, socioekonomiska status, ålder, kön och andra faktorer. Exempelvis kan vissa asiatamerikanska populationer ha högre risk för vissa sjukdomar som diabetes, lever- och hjärtsjukdomar, cancer och psykiatriska störningar jämfört med andra etniska grupper.

Det är viktigt att notera att när man diskuterar hälsoproblem och behandlingsmetoder för asiatamerikanska populationer bör man vara medveten om den storartade mångfalden inom denna grupp och undvika att generalisera eller stigmatisera.

I'm sorry for any confusion, but the term "Västtyskland" refers to the Federal Republic of Germany, which was a country that existed in Western Europe from 1949 to 1990. In a medical context, there isn't a specific definition for "Västtyskland" as it is a geopolitical term rather than a medical one. However, any medical research or studies conducted during the time period when Västtyskland existed would likely refer to the country as it was known during that time.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.

'Blod' er ein kjemisk-fysiologisk vesentlig del av kroppa hos mennesker og flere dyr. Det er ein heterogen fluida som består av to hovedkomponenter: cellulara elementene og det flytande plasmat.

Cellulara elementene inneheldar røde blodcellar (erythrocyter), hvita blodcellar (leukosyter) og trombocytar (trombocyter). Rauda blodcellar innehar hemoglobin, ein protein som er viktig for å transportere ilt og kARBONOXID i kroppen. Hvita blodcellar er del av kroppens immunsystem og hjelper med å beskytte mot infeksjoner og andre skadegjørere. Trombocytar spiller en viktig rolle i blodets koagulasjonsprosess og hjelper med å stoppe blødning etter skade eller sår.

Plasmat er ein gulk/vit fluida som innehelder ein variert samling av oppslørte proteiner, elektrolyter, kjemikalier, hormoner og andre stoffer. Det er viktig for transporten av næringsstoffer, hormoner og avfall til og fra kroppens cellar.

I alt er blodet ein viktig bestanddel av kroppen som hjelper med å transportere ilt og næringsstoffer til alle cellene i kroppen, fjerne avfalle og forsvare mot infeksjoner.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

En levande donator är en person som är i livet och som villfullytter att ge en eller flera av sina organ, vävnader eller celler till en annan person som behöver dem. Detta kan ske genom olika metoder beroende på vilket organ eller vävnad som ska doneras.

Exempel på levande donation inkluderar:

* En levande njurdonation, där en frisk person donerar en av sina två njurar till en mottagare vars egen njure har slutat fungera korrekt.
* En leverlobdonation, där en del av levern från en levande donator transplanteras till en mottagare.
* En benmärgstransplantation, där celler hämtade från benmärgen hos en levande donator injiceras till en mottagare för att ersätta dennes skadade eller sjuka benmärgsceller.

Levande donation kan vara ett livräddande alternativ för dem som behöver en transplantation, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med denna typ av donation. Dessa måste vägas upp mot potentiala fördelarna innan en beslut om donation tas.

En nålbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, hålformad behandlingsnål används för att ta ett vävnadsprov från ett organ eller en lymfkörtel. Provet används sedan för att diagnostisera olika sjukdomar, som till exempel cancer. Under proceduren guidas nålen med hjälp av ultraljud, röntgenstrålar eller datorstyrning till den specifika platsen där vävnaden ska tas ut. Nålbiopsin är en relativt smärtfri procedur och kräver ofta endast lokalbedövning.

Genetisk polymorfism är när det finns fler än ett vanligt förekommande varianter (allaso kända som alleler) av ett specifikt gen i en population. Dessa varianter resulterar från små förändringar i DNA-sekvensen, såsom en enda nukleotidsubstitution eller en insertion eller deletion av ett fåtal nukleotider.

Genetisk polymorfism är vanlig och förekommer naturligt i alla levande organismer. De flesta genetiska polymorfa varianter har ingen påverkan alls på individens fenotyp (det observerbara kroppsliga uttrycket av ett gen) eller funktion, men vissa kan associeras med en ökad risk för vissa sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.

En typ av genetisk polymorfism som har fått mycket uppmärksamhet inom forskningen kring personlig medicin och genetisk predisposition är singel-nukleotidpolymorfier (SNP). SNPs är enkla nukleotidbyten i DNA-sekvensen som kan användas för att spåra arvet av vissa gener och för att undersöka samband mellan genetiska varianter och sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.

Restriktionsframgmentlängds polymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken som används för att identifiera skillnader i DNA-sekvensen mellan individer. Den bygger på att man använder restriktionsenzym, ett slags molekylära skissary, för att klippa upp DNA-strängarna vid specifika sekvenser. Dessa restriktionsenzymer binder till och klipper DNA-sekvensen vid en viss sekvensspecifik sequens, vilket ger upphov till fragment av olika längder.

Genom att jämföra mönstret av dessa fragment hos olika individer kan man identifiera polymorfism, det vill säga varianter i DNA-sekvensen. RFLP-analys kan användas för att undersöka genetisk variation mellan individer, familjer eller populationer, och har tidigare använts inom områden som paternitets Testning, sjukdomsgenetik och kriminalteknik.

Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.

I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.

Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.

Kronisk hepatit kan bland annat bero på hepatit B, hepatit C, hepatit D, läkemedel, autoimmunitet, Wilsons sjukdom eller ... Hepatit B, Au-gulsot Hepatit C, hepatit non A non B Hepatit D Hepatit E Hepatit non A non B (hepatit nAnB) var beteckning på en ... Kronisk hepatit B kan behandlas med interferon eller nukleosid/nukleotidanaloger och kronisk hepatit C behandlas som standard ... men finns hepatit G?". Läkartidningen 96 (4): sid. 323-6. ^ Weiland, Ola (2017). "Hepatit B - kronisk, behandling". ...
Förekommer vid kronisk njursjukdom med nedsatt njurfunktion. Vid vissa lever- och gallsjukdomar. Hepatit C kan vara en orsak. ...
Kronisk hepatit C är en hepatit C-virusinfektion, som varar längre än sex månader baserat på närvaro av dess RNA. Eftersom ... Personer med kronisk hepatit C bör undvika alkohol och mediciner som är toxiska för levern, och bör vaccineras mot hepatit A ... Sjukdomen orsakas av hepatit C-viruset (HCV). Hepatit C ger ofta inga symptom, men en kronisk infektion kan leda till ... även om kronisk hepatit C kan orsaka trötthet. Hepatit C är den primära orsaken till skrumplever och levercancer hos patienter ...
Bakomliggande orsaker till leverkoma är levercirros (skrumplever), olika gifter och kronisk hepatit. Vid leverkoma är glömska, ...
Uppskattningsvis orsakas globalt sett 50 % av levercellscancrarna av kronisk hepatit B-infektion. Hepatit B-virus (HBV) är ett ... Sverige är bland de länder som har lägst förekomst av kronisk hepatit B-smittbärare med mindre än 0,5 % bärare i befolkningen. ... Har personen fått hepatit B-vaccin eller specifikt hepatit B-gammaglobulin före provtagningen misstolkas analysresultaten lätt ... Skälet är att hepatit B-vaccinationen ej bedöms vara kostnadseffektiv. I områden där små barn smittas med hepatit B bryts ...
Vid kronisk hepatit B beror utgången även då på möjligheterna att bli kvitt hepatit B-viruset genom riktad behandling. ^ ... Allmän barnvaccination mot hepatit B är den enskilt viktigaste åtgärden att bekämpa hepatit D. I områden där hepatit B- ... Alla personer som är mottagliga för hepatit B eller redan är kroniska hepatit B-smittbärare kan infekteras av hepatit D. ... även varit smittade med hepatit D. Personer som är kroniska hepatit B-smittbärare och smittas med hepatit D blir kroniska ...
Riskfaktorer för levercancer är kronisk hepatit (B och C), samt skrumplever och fettlever (till följd av alkohol eller fetma). ...
Trots att Tjernenko själv var svårt sjuk med lungemfysem, kronisk hepatit och skrumplever efterträdde han generalsekreterare ...
Kronisk leversvikt vanligen i samband med levercirros, som i sig självt kan ha många orsaker, exempelvis alkoholism, hepatit B ... hepatit C, autoimmuna, ärftliga eller metabola orsaker. ^ O'Grady JG, Schalm SW, Williams R. Acute liver failure: redefining ...
Om en person är E-antigen-positiv, innebär det troligen att vederbörande är kronisk bärare av hepatit B-virus och därför kan ... E-antigen, en viruspartikel tillhörande hepatit B-virus. ...
Dessa handlar framför allt om negativ påverkan på andningen, hjärtat och nervsystemet, samt om kronisk hepatit ( ...
Kronisk bronkit finns två olika former av kronisk luftrörskatarr. Kronisk slembronkrit är den relativa godartade bronkiten. Det ... Även kroniska infektionssjukdomar som HIV/AIDS och hepatit C brukar räknas dit. Många kroniska sjukdomar faller in under ... Kronisk granulomatös sjukdom är en sällsynt ärftlig sjukdom som är en betingad störning i funktionen hos de neutrofila ... U.S. National Center for Health Statistics räknar som kronisk sjukdom en sjukdom som varar i tre månader eller längre. Beroende ...
Orsaker kan vara: alkoholmissbruk kronisk viral hepatit primär biliär cirros hemokromatos alfa1-antitrypsinbrist Wilsons ... Orsaken är huvudsakligen kronisk leverinflammation, på grund av exempelvis alkoholöverkonsumtion eller infektion av ... sjukdom långvarig gallstas autoimmun hepatit primär skleroserande kolangit cystisk fibros vissa läkemedel, överdos av ...
... än vid hepatit A och gäller särskilt för personer med samtidig kronisk hepatit B eller hepatit C. Personer med nedsatt ... "Gammaglobulinprofylax" som är effektivt mot hepatit A har inte visat skyddseffekt mot hepatit E. Specifik behandling av hepatit ... Vid misstänkt hepatit E-sjukdom undersöks blodprov från patienten för immunoglobulin IgM och IgG mot hepatit E-virus. Finns IgM ... Det karaktäristiska sjukdomsförloppet vid hepatit E är snarlikt det vid hepatit A med kort prodromalperiod med feber och ...
Hunger och kronisk undernäring blir även ofta de kvardröjande effekterna av väpnade konflikter och naturkatastrofer och kräver ... Undernäring kan vara orsakad av en underliggande sjukdom såsom hepatit, men globalt sett finns orsakerna bland sociala problem ... Ökningen av hunger och kronisk undernäring världen över är inte en konsekvens av globalt dåliga skördar utan beror till stor ... Antalet som lider av hunger och kronisk undernäring började öka igen efter FAO:s mätning 1995-1997 på 825 miljoner. Under 2009 ...
... över har en kronisk infektion med hepatit B. Huvudartikel: Hepatit C Hepatit C smittar inte på samma sätt som hepatit B utan ... 5 % av hepatit B-patienter (smittade i vuxen ålder) och 80 % av hepatit C-patienter utvecklar kronisk hepatit och får därmed en ... Hepatit A-viruset Hepatit A-virusets utbredning 2005 Huvudartikel: Hepatit B Hepatit B överförs som blodsmitta eller via ... Hepatit A leder aldrig till kronisk hepatit och sjukdomen klingar av spontant samt leder till livslång immunitet. Symptom på en ...
Man kan få bl.a. HIV/AIDS och Hepatit C om man delar sprutor, lösningskopp/sked, tussar/filter och/eller vatten för rengöring ... För att kronisk substansanvändning påverkar en persons näringsstatus och kroppssammansättning genom minskat intag, ...
... graviditetsresultat och komplikationer av kronisk leversjukdom. Han fungerar som medlem i styrgruppen för svenska ... jubileumspris för sin forskning om användning av acetylsalicylsyra som cancerprofylax hos personer med hepatit. Året efter i ...
... är en kronisk sjukdom som drabbar båda könen i samma utsträckning, dock har män oftare en svårare sjukdom. Sjukdomen ... Inför behandling rekommenderas kontroll att den behandlade är fri från kroniska infektioner som hepatit och tuberkulos. Precis ... Sjukdomen smittar inte, men är kronisk; dock kan patienter leva symptomfria. 2-4 procent av den svenska befolkningen lider av ... Sedan år 2014 definierar Världshälsoorganisationen (WHO) psoriasis som en allvarlig kronisk sjukdom. Risken för att utveckla ...
Huvudartikel: Hepatit Vissa personer får akut hepatit eller en inflammatorisk reaktion i levercellerna som drabbats av ... Huvudartikel: Alkoholism Amerikanska läkarförbundet (JAMA) definierar alkoholism som "en primär kronisk sjukdom karaktäriserad ... Fettförändringar och hepatit är troligtvis reversibla, medan cirros och fibros är mer permanenta även om de ofta kan behandlas ...
Kronisk hepatit kan bland annat bero på hepatit B, hepatit C, hepatit D, läkemedel, autoimmunitet, Wilsons sjukdom eller ... Hepatit B, Au-gulsot Hepatit C, hepatit non A non B Hepatit D Hepatit E Hepatit non A non B (hepatit nAnB) var beteckning på en ... Kronisk hepatit B kan behandlas med interferon eller nukleosid/nukleotidanaloger och kronisk hepatit C behandlas som standard ... men finns hepatit G?". Läkartidningen 96 (4): sid. 323-6. ^ Weiland, Ola (2017). "Hepatit B - kronisk, behandling". ...
Genom behandling med läkemedel kan de allra flesta med hepatit C bli friska. ... Hepatit C är en leverinflammation som orsakas av ett virus. Sjukdomen överförs framför allt genom blod. ... Kronisk hepatit C. Det är vanligt att kronisk hepatit C inte ger några symtom. Du kan ha viruset i kroppen i många år utan att ... Olika sorters hepatit. Det finns flera sorters hepatitsjukdomar som orsakas av virus, hepatit A, hepatit B, hepatit C, hepatit ...
Hepatit B orsakas av ett virus som sprids sexuellt eller via blod. Smittan finns bland människor i hela världen. I ... Upprepade blodprov visar om och när smittsamheten upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas. Hepatit B i kronisk fas ... Idag finns antiviral behandling att tillgå som ges vid kronisk infektion.. Förebyggande åtgärder. Det finns vaccin mot hepatit ... Vad orsakar hepatit B och hur sprids det?. Hepatit B-virus infekterar enbart människor. Viruset omges av ett hölje - HBsAg. ...
Hepcludex subventioneras endast för behandling av kronisk infektion med hepatit D-virus hos vuxna patienter med kompenserad ... Hepcludex är avsett för behandling av kronisk infektion med hepatit D-virus (HDV). ...
Dessa hepatiter orsakas av virus, och både hepatit B och C kan ge akut och kronisk sjukdom. Enligt WHO:s uppskattning känner ...
Läkemedel som botar kronisk hepatit C kommer att subventioneras till alla patienter, oavsett fibrosstadium och genotyp. Det har ... Vosevi subventioneras till samtliga patienter med hepatit C oavsett fibrosstadium. *Läkemedel mot hepatit C subventioneras till ... Subventionen utökas nu till att även omfatta de lindrigast sjuka med hepatit C, det vill säga patienter i fibrosstadier F0 och ... Den utökade subventionen gäller för sex av tio botande hepatit C-läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna. Med de nya lägre ...
Jag tog Hepatit A vaccin men jag är osäker om jag tog mot Hepatit B för det var mer än 10 år och jag har inga intyg. Vaccinera ... Det gäller som är över 30 år eller de som har någon kronisk sjukdom som ger nedsatt immunförsvar eller som föranleder ... Jag har tagit dos 2 mot Hepatit B men det är ett par år sedan. Ska jag börja om med dos 2? Nej, du behöver inte ta dos 2 igen. ... Om det gått lägre tid än rekommenderat efter dos 1 mot Hepatit B - måste man börja om med dos 1 då? Det kan gå flera år mellan ...
För att viruset ska ge sjukdom krävs samtidig infektion av hepatit B. Läs mer på Doktor.se. ... Hepatit D är ett virus som kan ge en leverinflammation. ... Personer som har kronisk hepatit B och smittas med hepatit D ... Hepatit som orsakas av virus delas in beroende på vilket virus som det rör sig om: Hepatit A, hepatit B, hepatit C, hepatit D ... Hepatit D smittar via blod och kroppsvätskor på samma sätt som hepatit B. För att bli sjuk krävs att du redan är kronisk bärare ...
P/S-Transferrin, Transferrin är det plasmaprotein, som ansvarar för järntransporten. Transferrin bildas till största delen i levern och varje molekyl kan binda två järnjoner. Utgående från transferrinkoncentrationen kan man beräkna den totala järnbindande kapaciteten (TIBC) i plasma.. Minskade nivåer av transferrin tillsammans med minskade albuminnivåer ses vid inflammationer och maligniteter, i samband med akutfasreaktion. Minskade transferrinnivåer förekommer också vid bland annat kroniska infektioner och malnutrition.. Ökade transferrinnivåer ses vid graviditet, östrogentillförsel och järnbrist.. Analys av transferrin är främst indicerat vid tillstånd associerade med järnbrist eller järnöverskott. Enskilda värden kan vara svårbedömda, då flera faktorer som t ex inflammation, malabsorption/malnutrition och behandling med steroidhormoner (t ex p-piller) kan påverka transferrinnivån. ...
Medivir har genom sin långvariga satsning på utveckling av förbättrade behandlingsmetoder av kronisk hepatit B och C utvecklat ...
De flesta som drabbas av den får inga bestående symptom men i vissa fall av Hepatit B kan sjukdomen bli kronisk. I de fall som ... Hepatit A är en virussjukdom som påverkar levern. Hepatit A sprids främst via mat och dryck.. Hepatit B smittar endast via blod ... Hepatit B *Hepatit A *Gammaglobulin *Japansk encefalit *Kolera & ETEC - turistdiarré *Tyfoid *Grundvaccin *Difteri *Kikhosta * ... år mot hepatit A. Schemat är detsamma oavsett ålder.. Vill man enbart skydda sig mot Hepatit A erbjuder vi vaccinet Vaqta, som ...
Denna process är karakteristisk för specifika typer av aktiv kronisk hepatit, inklusive autoimmun, och är en ospecifik reaktion ... Kronisk nefrit. Proteinkoncentrationen kan öka hos friska människor. I dessa fall stiger det kort och snabbt återgår till ... Leversjukdomar - hepatit, cholecystit, cirros, karcinom. Vilken sjukdom i levern som helst minskar gallproduktionen - den ... Proteinivån fungerar som en typ av indikator som hjälper till att bestämma dynamiken hos en kronisk sjukdom, såväl som ...
Hepatit kan också leda till en minskning av testämnets innehåll i patientens urin, särskilt vid akut eller kronisk hepatit, ... Kronisk pankreatit. När det är, är urinamylasaktiviteten först moderat förhöjd, men då kan den minska och återgå till normal ... Allvarlig hepatit.. *Cystisk fibros (cystisk fibros) i bukspottkörteln är en allvarlig ärftlig sjukdom som är förknippad med ... Låga nivåer av diastas i barnens urin kan orsaka misstanke om att barnet är sjuk med diabetes eller hepatit och även talar om ...
Hepatit A orsakas av ett virus som globalt sett sprids främst via avloppsförorenat vatten. Sjukdomen drabbar i princip endast ... Sjukdomen blir aldrig kronisk.. Inkubationstiden är två till sex veckor, i medeltal fyra veckor. ... Vad orsakar hepatit A och hur sprids det?. Hepatit A orsakas av ett virus som tillhör familjen Picornaviridae, vilket betyder ... Hepatit A läker normalt utan bestående men. Dödligheten är låg, väl under en procent. Sjukdomen ger en livslång immunitet. ...
... pibrentasvir gav hög utläkning av den svårbehandlade genotyp 3-varianten av kronisk hepatit C efter åtta veckors behandling. ... LifeCareX har förvärvat ImagineCare, som erbjuder individanpassad digital vård för personer med kronisk sjukdom, från det ...
Dessa graderas enligt Batts och Ludwig eller Ishak et al., vid kronisk hepatit (Batts et al., 1995; Ishak et al., 1995). Det är ... ökande antal små nodulära förändringar hos patienter med cirros eller kronisk hepatit. Av dessa noduli (, 1 cm) är en del ...
astma eller annan s.k. kronisk lungsjukdom. * någon leversjukdom eller hepatit (leverinflammation) ... leverinflammation (hepatit). Symtom på hepatit är illamående eller kräkningar, aptitförlust, allmän sjukdomskänsla, feber, ...
Iyabiye räddade mig från kronisk hepatit b. Jag lider av den sjukdomen under lång tid, min mage var svullen och jag hade smärta ... Hej jag vill uppskatta drottning Zazi för att ha hjälpt mig med ett botemedel mot hepatit B. Jag har lidit från hepatit B i ... Och idag fortsätter det förstås: När nu vaccinering mot hepatit B skall införas i det "allmänna vaccineringsprogrammet" så ... Jag är här för att tacka honom och låt folk veta att hepatit kan botas. Kontakta honom på: [email protected] Ring / ...
... till fyraårsåldern löper 20 procent risk att få en kronisk sjukdom. Hepatit B i kronisk fas kan förorsaka levercancer. ... Hepatit B orsakas av ett virus som sprids sexuellt eller via blod. Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. ... Risken för kronisk sjukdom är större ju yngre man är vid smittotillfället. Nyfödda som smittas löper 90 procents risk, barn i ... I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom orena injektionsnålar eller genom samlag med en person som är smittbärare. ...
Behandling för barnet om modern har hepatit B eller HIV. Vid hepatit B hos modern ges barnet vaccin mot hepatit B och i vissa ... Härigenom förhindras kronisk sjukdom hos barnet nästan helt.. Vid HIV hos modern får barnet behandling från barnklinik eller ... Vissa kroniska infektioner hos modern, till exempel HIV, hepatit B.. RS-virus eller kikhosta hos de yngsta spädbarnen kräver ...
Läkemedlet överförs till bröstmjölk; under behandlingen är det värt att stoppa hepatit B. ... Symtom och behandling av kronisk tonsillit hos vuxna hemma Jod Vad är kronisk tonsillit - en sjukdom som påverkar övre ... Hur man hanterar kronisk tonsillit?. Läkarna kallar tonsillit för en grupp sjukdomar som är associerade med akut eller kronisk ... Vilka antibiotika behandlar kronisk tonsillit. Behandling av kronisk tonsillit är en svår uppgift. Vissa försöker bli av med ...
Hepatit A - vaccination: Hepatit B - akut: Hepatit B - kronisk, behandling: Hepatit B - kronisk, utredning: Hepatit B - ... Hepatit B hos hivpositiva: Hepatit B, barn, kronisk: Hepatit C - akut och kronisk Se hela listan på praktiskmedicin.se ... Autoimmun sjukdom (ex.v. vaskulit). Ofta vid kronisk urtikaria. Ofta vid kronisk urtikaria. Infektioner: viros (ÖLI), sinuit, ... 1] Henoch-Schönleins purpura (IgA-vaskulit) Heparininfusion (heparin 5 000 E/ml) Hepatit A - akut: ...
Hepatit B Virusinflammation i levern, eventuellt allvarlig och kronisk, vanlig över hela världen. Vaccinet ingår ännu inte i ... Hepatit A Hepatit A, även kallat Epidemisk gulsot, är en akut infektionssjukdom i levern orsakad av ett virus. Vaccinet ingår ... Skydd mot hepatit A och B bör övervägas, eftersom sjukdomsrisken ökar kumulativt vid varje resa utomlands. Självklart beror det ... Det är sannolikt att du upprepade gånger besöker regioner där det finns medelstora och höga risker av att få hepatit A och B. ...
Skrumplever · Fettlever · Alkoholrelaterad hepatit · Alkoholrelaterad leversjukdom · Kronisk gastrit · ...
Genomgången sjukdom ger livslångt skydd (immunitet). Hepatit A leder aldrig till kronisk sjukdom. ... Hur påvisas Hepatit A infektion hos den gravida kvinnan?. Hepatit A påvisas med blodprov där man kan se om infektion är akut ... Hepatit A hos fostret och det nyfödda barnet.. Hepatit A hos barn yngre än 5 år är oftast utan symtom. Fosterskador och ... Hur smittar hepatit A och vilken spridning har den?. Hepatit A smittan utsöndras genom tarmen och smittspridning sker från ...
Hepatit A. Hepatit A sprids framför allt genom mat och dryck och är en sjukdom som orsakar inflammation i levern. Symtomen ... Dessa faktorer kan ge upphov till leverinflammation som kan bli kronisk.. Japansk encefalit. Japansk encefalit orsakas av ett ... Hepatit B. Virusinfektion som smittar via blod och slemhinnor. Dvs genom sexuella relationer eller sjukvård med dålig standard ...
Vanliga symtom vid hepatit a är feber, diarré och illamående och därefter aptitlöshet och gulsot. När sjukdomen gått så pass ... Hepatit C - Virusinfektioner - Patient och anhörig AbbVie. Vid en grundlig hälsoundersökning mäts olika levervärden i ett ... Det är ett av de första symtomen och Den vanligaste orsaken till leverinflammation är Hepatit C. Besvär och symptom vid ... Känslig hud (irritation, klåda, inflammation). Aptitlöshet, illamående och kronisk trötthet.. ...
Därför är det en sanning med modifikation att kronisk hepatit C alltid leder till levercirros.. Samtidigt brottas Roland ... Lokalföreningen hepatit C. Mellangatan 1. 413 01 Göteborg. Kontaktperson: Louise. Mobil: 0705-12 02 09. info@hepatit-c.org ... Höga priser akterseglar patienter med hepatit C. Sjukvården smittade Roland med hepatit C för 37 år sedan, ändå står han sist i ... Hepatit C-patienter befinner sig just nu i ett moment 22-läge. En skadad lever ger klartecken till en behandling, en frisk ger ...
Vita flytande avföring kan indikera ett brott mot bukspottkörteln och leveren (kronisk pankreatit, hepatit, biliär dyskinesi). ...
  • Exempel på vaccin är: Twinrix, ett vaccin mot både hepatit A och hepatit B. Twinrix tillverkas av det brittiska läkemedelsföretaget Glaxo Smith Kline. (wikipedia.org)
  • Engerix-B skyddar mot hepatit B Havrix är hepatit A-vaccin som efter två doser med minst 6 månaders mellanrum ger ett mycket bra skydd mot sjukdomen. (wikipedia.org)
  • Det finns inget vaccin mot hepatit C. (1177.se)
  • Det finns vaccin mot hepatit B som främst ges till personer som löper högre risk än andra att utsättas för smittan. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Jag tog Hepatit A vaccin men jag är osäker om jag tog mot Hepatit B för det var mer än 10 år och jag har inga intyg. (miun.se)
  • Jag är gravid och är osäker på om jag tagit vaccin mot hepatit B. Kan jag ta detta trots min osäkerhet samt på grund av min graviditet? (miun.se)
  • Däremot skyddar vaccin mot hepatit B, eftersom den som har antikroppar mot hepatit B inte kan bli sjuk i hepatit D. (doktor.se)
  • Hepatit A och B är ett exempel på sjukdomar vars vaccin kräver lite framförhållning. (sveavaccin.se)
  • Det finns idag vaccin mot Hepatit A och B. Vaccinet Twinrix ges i totalt tre doser. (sveavaccin.se)
  • Vaccin mot hepatit B ges i tre doser med samma intervall som Twinrix oavsett ålder. (sveavaccin.se)
  • Vid hepatit B hos modern ges barnet vaccin mot hepatit B och i vissa fall specifikt gammablobulin omedelbart efter födelsen. (rikshandboken-bhv.se)
  • Men däremot finns profylax med vaccin mot hepatit A, och efter två doser blir man skyddad mot smitta i 20 år. (medscinet.se)
  • Hepatit A vaccin kan också använda om man blivit utsatt för smitta och ska ges inom 14 dagar efter exponering. (medscinet.se)
  • Det finns dessutom vaccin mot hepatit a. (levern.se)
  • År 2011 kom IOM ut med en ny översikt och denna gången granskades sambanden mellan biverkningar och MPR, DTaP och vaccin mot vattkoppor, HPV, influensa, meningokocker, hepatit B och A. (vaccin.me)
  • De flesta som får akut hepatit C får inga symtom och märker inte att de har fått infektionen. (1177.se)
  • Om du får symtom på akut hepatit C börjar det ofta med att du förlorar matlusten och mår illa. (1177.se)
  • Det är vanligt att kronisk hepatit C inte ger några symtom. (1177.se)
  • Kontakta en vårdcentral eller en infektionsmottagning om du har varit utsatt för risk att få hepatit C eller om du har symtom som kan tyda på hepatit C. (1177.se)
  • Hepatit C kan överföras även om den som är infekterad själv inte har några symtom. (1177.se)
  • Det finns ingen specifik behandling mot hepatit D. Behandling inriktas på att lindra symtom. (doktor.se)
  • Du bör också söka vård om du har kronisk hepatit B och har fått förvärrade symtom. (doktor.se)
  • Hepatit A hos barn yngre än 5 år är oftast utan symtom. (medscinet.se)
  • Vanliga symtom vid hepatit a är feber, diarré och illamående och därefter aptitlöshet och gulsot. (netlify.app)
  • Vanliga symtom vid hepatit a är: feber, diarré och illamående. (levern.se)
  • Symtom liknar de vid hepatit A, förutom att det är ovanligt att man får diarré. (levern.se)
  • Hepatit eller leverinflammation är en grupp av sjukdomar som alla innebär inflammation av levern. (wikipedia.org)
  • Leverinflammation som varar kortare tid än 6 månader kallas akut hepatit medan en leverinflammation som pågått mer än 6 månader kallas för kronisk hepatit. (wikipedia.org)
  • Hepatit C är en leverinflammation som orsakas av ett virus. (1177.se)
  • Infektionen läker vanligen utan att ge några bestående men, men cirka 5 procent av alla vuxna utvecklar en kronisk leverinflammation. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Hepatit D är ett virus som orsakar leverinflammation. (doktor.se)
  • Dessa faktorer kan ge upphov till leverinflammation som kan bli kronisk. (vaccinationvaxjo.se)
  • Det är ett av de första symtomen och Den vanligaste orsaken till leverinflammation är Hepatit C. Besvär och symptom vid leverfibros. (netlify.app)
  • Hälften av patienterna får en kronisk leverinflammation. (levern.se)
  • Flera olika sorters virus finns: Hepatit A, "epidemisk gulsot" Hepatit B, Au-gulsot Hepatit C, hepatit non A non B Hepatit D Hepatit E Hepatit non A non B (hepatit nAnB) var beteckning på en hepatit som spreds via blod och orsakade mycken skada inom sjukvården och bland injektionsmissbrukare. (wikipedia.org)
  • Symptom på hepatit är undernäring, feber och gulsot. (wikipedia.org)
  • Hepatit A, även kallat Epidemisk gulsot, är en akut infektionssjukdom i levern orsakad av ett virus. (vaccin.se)
  • Hepatit A (epidemisk gulsot) orsakas av ett levervirus vilket ger inflammation i levern. (medscinet.se)
  • Eftersom huden kan bli gulfärgad av hepatit kallas det ibland även för gulsot. (levern.se)
  • Se hela listan på vardgivare.skane.se Hepatit C, en form av gulsot, drabbar över 70 miljoner människor varje år och orsakar hundratusentals dödsfall. (firebaseapp.com)
  • Sjukdomen delas in i akut och kronisk hepatit C. När du först blir sjuk kallas det för akut hepatit C. Tre av fyra som får infektionen får sedan kronisk hepatit C. Då finns viruset kvar i kroppen i mer än sex månader, ofta hela livet, om du inte får behandling. (1177.se)
  • Upprepade blodprov visar om och när smittsamheten upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Sjukdomen förekommer främst hos personer som injicerar droger och hos personer som kommer från länder där både hepatit B och hepatit D är vanligt. (doktor.se)
  • De flesta som drabbas av den får inga bestående symptom men i vissa fall av Hepatit B kan sjukdomen bli kronisk. (sveavaccin.se)
  • I de fall som sjukdomen utvecklas till kronisk (cirka 1 fall av 20) smittar man hela livet och riskerar allvarliga leverskador. (sveavaccin.se)
  • Sjukdomen blir aldrig kronisk. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Sjukdomen kan också gå in i en kronisk form på grund av ofta utbrott av akut halsont. (merithealthnorthwestms.com)
  • Dessutom kan det orsaka övergången av sjukdomen till en kronisk typ eller orsaka olika biverkningar. (lakesidemedicalmusings.com)
  • Intravenöst bruk av amfetamin är förenat med risken för allvarliga smittsjukdomar som HIV och hepatit C. [15] [16] Hepatit C är den vanligaste komplikationen i Hos vissa patienter med isolerad trombocytopeni kan sjukdomen kopplas till en infektion med hepatit C, hiv eller H. pylori. (firebaseapp.com)
  • Hepcludex är avsett för behandling av kronisk infektion med hepatit D-virus (HDV). (janusinfo.se)
  • Hepcludex subventioneras endast för behandling av kronisk infektion med hepatit D-virus hos vuxna patienter med kompenserad leversjukdom i fibrosstadierna F3 eller F4. (janusinfo.se)
  • Just hepatit D smittar via blod och kroppsvätskor, men viruset är inte komplett i sig själv, utan det krävs en samtidig infektion med hepatit B. (doktor.se)
  • Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Vid hepatit har du fått en inflammation i levern (hepar). (doktor.se)
  • Medivir har genom sin långvariga satsning på utveckling av förbättrade behandlingsmetoder av kronisk hepatit B och C utvecklat en framstående expertis kring tekniken att selektivt leverera aktiva metaboliter av nukleotid- och nukleosidanaloger till levern. (medivir.se)
  • Hepatit A är en virussjukdom som påverkar levern. (sveavaccin.se)
  • Virusinflammation i levern, eventuellt allvarlig och kronisk, vanlig över hela världen. (vaccin.se)
  • Hepatit A sprids framför allt genom mat och dryck och är en sjukdom som orsakar inflammation i levern. (vaccinationvaxjo.se)
  • Hepatit är en inflammation i leverns celler eller i levern. (levern.se)
  • Vid hepatit fungerar levern inte lika bra som vanligt, och det kan bli svårare att ta hand om de eventuella gifter och mediciner som passerar den dagligen. (levern.se)
  • Se hela listan på skrumplever.se Hepatit C-virus (HCV) är ett virus som smittar via blod och orsakar en inflammation i levern. (firebaseapp.com)
  • Du kan få infektionen om du får in blod med hepatit C-virus i ditt eget blod. (1177.se)
  • Hepatit B orsakas av ett virus som sprids sexuellt eller via blod. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Hepatit D smittar via blod och kroppsvätskor på samma sätt som hepatit B. För att bli sjuk krävs att du redan är kronisk bärare av hepatit B, eller smittas med båda dessa virus samtidigt (ovanligare). (doktor.se)
  • Hepatit B smittar endast via blod och kroppsvätskor. (sveavaccin.se)
  • Efterfråga kontakt med person med känd hepatit B-smitta, stick-/skärskada (vårdrelaterad smitta till patient eller personal), sexualanamnes, injektion av droger, mottagande av blod eller blodprodukter, tatuering eller piercing, födelseland m.m. (rjl.se)
  • Hepatit A kan också överföras via smittat blod men är mer ovanligt. (medscinet.se)
  • Personer som har kronisk hepatit B och smittas med hepatit D blir kroniska bärare av båda virusen, och har ökad risk för allvarlig leverskada och levercancer. (doktor.se)
  • LifeCareX har förvärvat ImagineCare, som erbjuder individanpassad digital vård för personer med kronisk sjukdom, från det amerikanska universitetssjukhuset Dartmouth-Hitchcock . (biostock.se)
  • 2020-10-05 · Man har tidigare räknat med att runt 150 miljoner personer i världen haft kronisk hepatit C. - Men den siffran har gått ned nu, tack vare att man kunnat behandla bort hepatit C-viruset. (firebaseapp.com)
  • lever med hiv eller med hepatit C samt personer med sexuellt riskbeteende. (firebaseapp.com)
  • Fullbordad vaccination enligt rekommenderat schema för grundvaccination mot hepatit A och B ger långvarigt mycket bra skydd på 20 år eller mer, vare sig vaccinationerna ges var för sig eller i en och samma injektion. (wikipedia.org)
  • Familjemedlemmar och sexualpartners provtas och de som saknar immunitet erbjuds vaccination mot hepatit b. (rjl.se)
  • Till vilken av följande patientgrupper ska hepatit-B vaccination övervägas? (vardhandboken.se)
  • USA:s regering beordarade sitt medicinska institut (IOM) att sammanställa en grundlig översikt över litteraturen gällande riskerna med vaccination för kikhosta, difteri, stelkramp, polio, mässling, påssjuka, röda hund, hepatit B och Hib. (vaccin.me)
  • År 2014 fick läkemedelsmarknaden ett stort genombrott i och med lanseringen av de nya, botande läkemedlen mot hepatit C. Samtidigt var priset högt och antalet patienter stort, uppskattningsvis omkring 40 000 i Sverige. (tlv.se)
  • Du som har hepatit C måste följa vissa regler, enligt smittskyddslagen . (1177.se)
  • En person med en akut hepatit B-infektion är höggradigt smittsam, liksom vissa kroniska smittbärare. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Vissa kroniska infektioner hos modern, till exempel HIV, hepatit B. (rikshandboken-bhv.se)
  • Hos vissa människor blir hepatit B-infektion kronisk, vilket innebär att den varar mer än sex månader. (medicinsk.net)
  • Har studenten skydd mot Hepatit B under sin VFU? (miun.se)
  • Mellan 5 till 12 månader efter den andra dosen tar man därefter den tredje dosen som sedan ger livslångt skydd mot hepatit B och skydd i 30-40 år mot hepatit A. Schemat är detsamma oavsett ålder. (sveavaccin.se)
  • Skydd mot hepatit A och B bör övervägas, eftersom sjukdomsrisken ökar kumulativt vid varje resa utomlands. (vaccin.se)
  • Utvecklandet av hepatit hos alkoholister är vanligtvis den andra fasen i utvecklandet av permanent leverskada. (wikipedia.org)
  • Hepatit a ger dock aldrig en kronisk leverskada utan läks ofta med tiden. (levern.se)
  • 55-80% av de smittade med denna typ av hepatit utvecklar kronisk infektion med leverskada som följd. (vardhandboken.se)
  • Vid svår sjukdom hos kroniska bärare ges ibland behandling i form av sprutor under ett års tid, som vid hepatit B. (doktor.se)
  • Förstärkning av kroniska infektionsinflammatoriska eller allergiska sjukdomar, liksom förekomsten av en kronisk trög inflammatorisk process, till exempel i blodkärlens väggar. (smahealthinfo.com)
  • De läker vanligen ut efter kortare eller längre tid, men hepatit B och C kan bli kroniska och leda till levercirros (skrumplever) eller levercancer. (levern.se)
  • Vid mer nyliga experiment som utförts av Ayurvediska läkare i Holland har oljan använts till behandling av flertalet kroniska sjukdomar, till exempel hepatit, diabetes och migrän. (greenyoga.se)
  • Hepatit B-virus infekterar enbart människor. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Detta innebar att läkemedlen mot hepatit C till en början enbart subventionerades till de svårast sjuka, patienter med allvarlig leverpåverkan i fibrosstadium F3 och F4. (tlv.se)
  • Vill man enbart skydda sig mot Hepatit A erbjuder vi vaccinet Vaqta, som ges i två doser med minst sex månaders intervall. (sveavaccin.se)
  • Sedan 2013 vaccineras alla barn mot Hepatit B som del av barnvaccinationsprogrammet, och bör därför enbart vaccineras mot Hepatit A vid avresa till riskområden. (sveavaccin.se)
  • psykiatrin och socialtjänsten eller behandling för Hepatit C, säger av narkotika- och läkemedelsrelaterad dödlighet syns enbart bland män. (firebaseapp.com)
  • Din lever kan skadas av genetiska defekter, alkoholmissbruk eller kronisk infektion med sjukdomar som hepatit B och C. (lu.se)
  • Övriga tillstånd som undersöktes var epilepsi, SSPE (kronisk komplikation till mässling), optisk neurit (inflammation i ögonnerven), diabetes, sterilitet, aseptisk meningit, spädbarnsdöd, dövhet och demyeliniserande sjukdomar som MS. Komiteerna beslöt, att det inte fanns tillräckligt med forskningsmaterial tillgängligt för att bedömma hurvida vaccinationerna orsakar dessa tillstånd eller ej. (vaccin.me)
  • Du är född i ett land där hepatit C är mycket vanligt. (1177.se)
  • Hepatit är vanligt förekommande bland intravenösa missbrukare. (sjukdomarna.se)
  • Nyfödda som smittas löper 90 procents risk, barn i ettårsåldern löper 50 procents risk och barn i två- till fyraårsåldern löper 20 procent risk att få en kronisk sjukdom. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Liksom vid andra akuta infektionssjukdomar, finns en viss ökad risk för missfall, för tidig förlossning eller låg födelsevikt hos barnet vid akut hepatit A infektion hos den gravida kvinnan. (medscinet.se)
  • Det finns ingen risk att en gravid kvinnan skulle utveckla ett svårare sjukdomsförlopp vid insjuknande i akut hepatit A. (medscinet.se)
  • Risk för smittoöverföring till barnet finns endast om modern befinner sig i smittsam fas av sin hepatit A i samband med förlossningen. (medscinet.se)
  • Kombinationsvaccin mot hepatit A och B finns och kan ges den kvinna som samtidigt löper risk att smittas med hepatit B. (medscinet.se)
  • Spädbarn födda till en mamma med hepatit B har större risk än 90% att utveckla kronisk hepatit B om de inte behandlas ordentligt vid födseln. (medicinsk.net)
  • I Afrika och större delen av Asien, är exponering för hepatit B en viktig faktor, i Japan och några länder i väst, är exponering för hepatit C satt i samband med en högre risk att utveckla levercancer. (sjukdomarna.se)
  • 13 jun 2020 Det betyder att majoriteten av alla injektionsmissbrukare saknar tillgång till rena sprutor och att de därmed riskerar att smittas av hiv och hepatit. (firebaseapp.com)
  • Med hjälp av blodprov går det att kontrollera om infektionen har försvunnit eller om den verkar bli kronisk. (1177.se)
  • Du kan också få infektionen om du har sex med en person som har hepatit C, även om det är mycket ovanligt. (1177.se)
  • Om infektionen är kvar efter ett halvår räknas det som en kronisk infektion. (doktor.se)
  • Hepatit A smittar cirka två veckor före samt två veckor efter debut av gulhet. (medscinet.se)
  • Läkare utan gränser beräknar att en tolv veckors behandling med Gileads hepatit C-medicin sofosbuvir* kostar samhället cirka 55 000 euro (cirka 535 00 kr). (hepatit-c.org)
  • Symptomen för Hepatit A och B är relativt lika, med värk, feber, huvudvärk, illamående och hud som i ett sista skede blir gulaktig. (sveavaccin.se)
  • Idag finns antiviral behandling att tillgå som ges vid kronisk infektion. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Det gäller som är över 30 år eller de som har någon kronisk sjukdom som ger nedsatt immunförsvar eller som föranleder immunhämmande behandling. (miun.se)
  • AbbVies pangenotypiska läkemedelskandidat glekaprevir / pibrentasvir gav hög utläkning av den svårbehandlade genotyp 3-varianten av kronisk hepatit C efter åtta veckors behandling. (biostock.se)
  • En annan orsak till uppkomsten av kronisk tonsillit är otidig behandling och inte helt avslutad terapi. (merithealthnorthwestms.com)
  • Behandling mot hepatit A virus finns inte. (medscinet.se)
  • Utredning, vård och behandling av patienter med konstaterad eller misstänkt hepatit C är enligt smittskyddslagen kostnadsfri för patienten. (firebaseapp.com)
  • Du kan också få hjälp att vaccinera dig mot hepatit A och B, eller få behandling om du har kronisk hepatit C. Du kan också få läkemedlet Naloxon som stoppar överdoser och få stöd i hur du känner igen och stoppar en överdos. (netlify.app)
  • Simeprevir är ett läkemedel för behandling av kronisk hepatit C av genotyp, online no deposit casino bonus omedelbart augusti 2020 40-åriga Yusuf och hans treåriga dotter Gina har tagit sig ut från västra Mosul över fronten.Gått igenom striderna.De lämnade allt.Hus. (mgmnj.org)
  • Den visade sig i nästan samtliga fall vara det som kom att kallas hepatit C, när man år 1988 väl lärt sig diagnostisera den smittan. (wikipedia.org)
  • Hur smittar hepatit C? (1177.se)
  • Hur smittar hepatit A och vilken spridning har den? (medscinet.se)
  • Därför krävs en dubbelinfektion med både hepatit B och D för att viruset ska kunna föröka sig och orsaka sjukdom. (doktor.se)
  • Läkemedel kan orsaka hepatit, exempelvis paracetamolförgiftning och narkosmedlet halotan. (levern.se)
  • Ja, om du vaccinerats mot mässling, påssjuka, röda hund (MPR) och mot Hepatit B. (miun.se)
  • Hepatit C är en så kallad anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen . (1177.se)
  • Hepatit A är en anmälningspliktig sjukdom enligt lag. (medscinet.se)
  • Hepatit C räknas som allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen (SmL 2004:168) och är smittspårnings- och anmälningspliktigt. (firebaseapp.com)
  • Vilka behöver ta testet (immunitetstest) för att se om immunitet mot Hepatit B har nåtts efter 3 doser? (miun.se)
  • Sjukvården smittade Roland med hepatit C för 37 år sedan, ändå står han sist i vårdkön. (hepatit-c.org)
  • Hepatit D omfattas av smittskyddslagen och klassas som en allmänfarlig sjukdom. (doktor.se)
  • Hepatit A klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. (folkhalsomyndigheten.se)
  • En stor del av de svårast sjuka patienterna har under de senaste åren behandlats, samtidigt har kostnaderna för att behandla en patient med hepatit C sjunkit avsevärt. (tlv.se)
  • Har man inte tagit någon profylax och blivit utsatt för Hepatit A-smitta kan man vaccinera sig inom 14 dagar efter exponering för smittan. (medscinet.se)
  • Du bör vaccinera dig mot Hepatit B och MPR. (miun.se)
  • Vaccinera dig mot hepatit. (miun.se)
  • Om man är gravid och ska resa till länder med hög förekomst av Hepatit A bör man vaccinera sig mot Hepatit A God handhygien och toaletthygien är viktigt. (medscinet.se)
  • Huvudartikel: Virushepatit Virusinfektion är den vanligaste orsaken till hepatit. (wikipedia.org)
  • Översikt Hepatit B-sjukdom är en allvarlig leverinfektion orsakad av hepatit B-virus (HBV). (medicinsk.net)
  • Hepatit A-virus överlever länge i vatten och kan anrikas i till exempel ostron och musslor. (folkhalsomyndigheten.se)
  • Läkemedel som botar kronisk hepatit C kommer att subventioneras till alla patienter, oavsett fibrosstadium och genotyp. (tlv.se)
  • Hepatit A påvisas med blodprov där man kan se om infektion är akut eller genomgången tidigare. (medscinet.se)
  • Vid hepatit C finns viruset i blodet. (1177.se)
  • Hepatit D-viruset är inte ett komplett virus, utan det använder höljet från hepatit B kring sitt genmaterial. (doktor.se)
  • Jag fick veta att jag hade hepatit C 1996, sedan dess har jag väntat på att bli fri från viruset, säger Roland uppgivet. (hepatit-c.org)
  • enligt inrapporteringen av nya fall gällande hiv respektive hepatit-C, åt- minstone sämre till vad gäller narkotikarelaterad dödlighet än övriga Europa, även om. (firebaseapp.com)