Guttaperka är ett elastiskt, halvtransparent och termoplastiskt material som utvinns från trädet *Palaquium gutta* som växer i Sydostasien. Det är en naturlig kåda som kan användas inom medicinen, bland annat som ett hjälpmedel för att tillverka tandfyllningar och proteser på grund av sina goda mekaniska egenskaper. Guttaperka har också använts som ett smärtstillande medel och som ett laxativ.

Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.

Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.

Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.

'Root canal obturation' är en medicinsk term som refererar till den process där kanalen i roten på en tand fylls med ett material efter att den har rengjorts och desinficerats under en root canal-behandling. Syftet med obturationen är att försegla och stabilisera canalen så att det inte kommer in några bakterier tillbaka och orsaka en ny infektion. Det vanligaste materialet som används för obturation är gutta percha, ett termoplastiskt material som kan formas efter behandlingens varmning. Obturationen utförs ofta med hjälp av cement och sealer för att säkerställa en tät och effektiv förslutning.

"Epoxy hardeners" är inget medicinskt begrepp, utan snarare ett term från materialvetenskap. Epoxihärdare är en komponent i tvåkomponentsystemet epoxi lim, som härdar (torkar) när de blandas tillsammans med en epoxiresin. När de har härdat blir de till en hård och slityrk surface eller bindemedel. Epoxihärdarna kan vara baserade på olika kemiska substanser, såsom polyaminer, amidoaminer och polisfenoler. De kan också innehålla additiver för att förbättra deras egenskaper, till exempel härdningstid, hårdhet, flexibilitet och kemisk resistens.

Rotpreparering är ett medicinskt förfarande där död vävnad eller nekrotisk (död) tissue tas bort från en levande organism. Detta kan göras för att förhindra spridning av infektion, för att underlätta läkning och för att förbättra funktionen hos det drabbade området. Rotpreparering kan användas inom många olika medicinska specialiteter, inklusive kirurgi, ortopedi, dermatologi och stomatologi (tandvård).

Exempel på rotpreparering innefattar att rensa en sårflora från nekrotisk vävnad eller att avlägsna död benvävnad i samband med en kirurgisk behandling av en fraktur. Rotpreparering kan också utföras som en del av behandlingen av en abscess (infektionsrelaterat varbildning) eller en nekrotiserande soft tissue infektion, där det är viktigt att snabbt och effektivt ta bort död vävnad för att förhindra spridning av infektionen och för att underlätta läkning.

"Dentalt mikroläckage" är ett medicinskt begrepp som refererar till en mycket liten skada eller defekt i tätheten hos en tandfyllning eller en krona. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive dålig arbetsmetod vid placeringen av fyllningen eller kronan, slitage över tiden eller påverkan från bettet. Mikroläckaget kan leda till att bakterier tränger in under fyllningen eller kronan och orsakar en ny cariesläsion eller en infektion i tandköttet. I vissa fall kan det behövas göras en ny fyllning eller krona för att åtgärda problemet.

Tandrotsspets, även känd som apical periodontit eller apikalt granulom, är en inflammatorisk reaktion i den mjuka vävnaden runt apikala delen av en tands rot. Det orsakas vanligtvis av en infektion som uppstår när bakterier från dentalmjukdomar, såsom karies eller parodontit, når tandens inre delar och pulpa via skador eller utvidgningar i tanden.

Tandrotsspetsen kan vara smärtsam eller asymptomatisk, beroende på graden av inflammation och infektion. I vissa fall kan den leda till abscessbildning, där pus ansamlas i den inflammerade vävnaden, vilket kan orsaka smärta, svullnad och rodnad i området runt tanden.

Behandlingen av tandrotsspets innebär ofta en rotbehandling, där kanalen i tands rotation rengörs, desinficeras och fylls med ett inert material för att stoppa infektionen och underlätta läkning. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändig om rotbehandlingen inte är möjlig eller effektiv. Preventiva åtgärder, såsom god oral hygien och regelbundna tandläkarbesök, hjälper också att minska risken för tandrotsspetsutveckling.

'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.

Calciumhydroxid, också känt som slaked lime eller kaustisk kalk, är ett vitt, fast ämne med formeln Ca(OH)2. Det är en alkalisk hydroxid av calcium och har stark basisk reaktion. Calciumhydroxid används ofta inom medicinen för att behandla mag-tarmsjukdomar som exempelvis sårbar magsäck (gastrit) eller ökad magsyra (hyperaciditet). Det kan också användas för att neutralisera magsyra vid magöverfullning och för att behandla limestone-inducerad metabol acidosis. Lokalt kan calciumhydroxid användas som ett pasta eller gel för att behandla tandköttsinflammationer (gingivit) och andra orala infektioner på grund av dess förmåga att neutralisera syror och döda bakterier.

Zinkoxid-Eukalyptusoljecement (Zinkoxid-Eugenol-Cement) är ett sorts cement som används inom tandvården. Det består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja från klipplagerträd (*Eucalyptus globulus*).

Denna typ av cement används ofta som ett provisoriskt fyllningsmaterial eller som en underläggning under permanenta amalgamfyllningar. Det är populärt på grund av sin lätta hantering, god isoleringsförmåga och förmåga att reducera smärta genom sin kylande effekt.

Zinkoxid-Eukalyptusoljecement har också en viss antibakteriell verkan, vilket gör det till ett användbart material för temporära fyllningar och underläggningar. Det är dock inte lämpligt som ett permanent fyllningsmaterial på grund av sin sårbarhet mot fukt och sin tendens att brytas ned över tiden.

'Retreatment' er en medicinsk betegnelse for en gentaget behandling af en sygdom eller et lægemiddelreaktion, typisk efter at den oprindelige behandling har vist sig at være utilstrækkelig eller mislykkedes. Dette kan eksempelvis forekomme ved gentagne forsøg på at kontrollere en infektion, der er blevet resistent overfor det oprindelige antibiotikum, eller ved yderligere behandling af en kræfttype efter en initial behandlingsperiode. Retreatment kan involvere brug af alternative lægemidler, ændring af dosis, frekvens eller rute af administration, eller andre terapeutiske strategier alt efter den specifikke medicinske situation.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

'Root canal irrigants' refer to the solutions used during root canal treatment (endodontic therapy) to clean, disinfect and rinse the root canal system of a tooth. The main goal is to remove tissue remnants, bacteria, and debris from the complex anatomy of the root canals, ensuring optimal conditions for healing and reducing the risk of reinfection. Commonly used irrigants include:

1. Sodium hypochlorite (NaOCl): A widely used irrigant due to its excellent antimicrobial properties and ability to dissolve necrotic tissue and organic debris. Its concentration typically ranges from 0.5% to 5.25%.
2. Ethylenediaminetetraacetic acid (EDTA): A chelating agent that removes the inorganic component of the smear layer, facilitating better penetration of irrigants and intracanal medicaments into the dentinal tubules. Its concentration is usually 15-17%.
3. Chlorhexidine gluconate (CHX): An antimicrobial agent with substantivity, meaning it can adhere to dental surfaces and provide prolonged antimicrobial effects. It is often used as a final rinse before obturation. Its concentration ranges from 0.12% to 2%.
4. MTAD (Mixture of Tween 80, acid, and detergent): A combination of doxycycline, citric acid, and a surfactant (Tween 80) that has both antimicrobial and tissue-dissolving properties. It is an alternative to sodium hypochlorite for patients with allergies or sensitivities.
5. Sterile saline or water: Used as a final rinse to remove any remaining irrigant from the root canal system before obturation.

The choice of irrigant, its concentration, and application method depend on various factors, including the specific clinical situation, patient's medical history, and personal preference of the dental professional.

Rotfyllning, även känt som rotbehandling eller endodontisk behandling, är en medicinsk procedur där man rengör, formar och fyller ut kanaler i en skadad eller infekterad tandrot. Detta görs vanligtvis med hjälp av specialdesignade instrument och material för att eliminera smittämnen och skydda den omgivande tandköttet från fortsatt infektion.

Under en rotfyllning tas den skadade nerven och blodkärlen bort från rotkanalerna, vilket kallas för avtäckning (eller pulpotomi/pulpectomi). Sedan desinficeras och rengörs kanalerna med hjälp av irrigationsvätskor och medicinska lösningar. Efter att kanalerna är rena och torra fylls de med en speciell, biokompatibel cement och ett gutapercha-material för att försegla och stabilisera tanden. I vissa fall kan det vara nödvändigt att stärka tanden ytterligare med en kompositfyllning eller en krona.

Rotfyllningar utförs vanligtvis av tandläkare specialiserade inom området endodonti, men även allmänpraktiserande tandläkare kan utföra denna procedur. Rotfyllningars syfte är att rädda en skadad tands rot och förhindra att tanden måste extraheras.

"Jodereda kolväten" refererar till organiska föreningar som innehåller en eller flera kolatomer och är bunden till jodatomen. Kolväten är en grupp av organiska föreningar som består av kolatomerna bundna tillsammans med väteatomer och ofta även med andra nichtometaller. Joderade kolväten bildas när jod reagerar med kolväten, vanligtvis under oxidativa förhållanden. Exempel på jodereda kolväten inkluderar jodoetan (CH3CH2I) och jodpropan (CH3CH2CH2I).

'Porphyromonas endodontalis' är en gramnegativ, anaerob bakterie som normalt förekommer i munnens slemhinnor och kan påträffas hos upp till 50% av den vuxna befolkningen. Den är associerad med parodontit och endodontisk inflammation, och kan orsaka karies och apikala inflammationer i tänderna. Bakterien producerar enzymer som bryter ner kollagen och andra proteiner, vilket kan leda till destruktion av tandkött och benvävnad. Den är svår att behandla på grund av sin resistens mot antibiotika och kan kräva kirurgisk behandling för att elimineras fullständigt.

Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-jonen. Det är en lösning av natriumhypoklorit med varierande styrka, ofta anges som en procentandel av aktivt klorgas.

I medicinsk kontext används natriumhypoklorit ofta i form av en svag lösning (0,5-5%) för att desinficera sår och hudytor. Det kan också användas som ett blekmedel för att behandla hudinfektioner orsakade av svampar eller bakterier.

Det är viktigt att notera att natriumhypoklorit inte ska användas på ögon, svalg eller andningsvägar och att det inte ska blandas med andra rengöringsmedel eller desinfektionsmedel som kan producera giftiga gaser.

Endodonti är en specialistområde inom tandvården som fokuserar på diagnosen, preventionen och behandlingen av sjukdomar eller skador i pulpan (tandköttet) och parodontium (tandkött och käkben). Det mest vanliga förfarandet inom endodonti är rotkanalbehandling, där syftet är att rensa och desinficera infekterade eller inflammerade rotkanaler och sedan fylla dem med en tät, biokompatibel fyllmaterial. Detta görs för att rädda en naturlig tands struktur och funktion samt förhindra smärta och ytterligare komplikationer. Andra behandlingar inom endodonti kan omfatta återbyggnad av kronan, re-treatment av tidigare misslyckade rotkanalbehandlingar och traumabehandling av skador på tänder.

Zinkoxid (ZnO) är ett oorganiskt ämne som används som ett vitt pigment och som kan ha antibakteriella egenskaper. Det är en oxid av zink, och förekommer naturligt i mineralet zinkit. Zinkoxid används ofta i kosmetiska produkter, medicinska salvor och bandage, tandkräm, solskyddsmedel och andra topiska produkter på grund av dess förmåga att motverka bakteriersväxt och fungera som ett skyddande skal. Det är också en vanlig ingrediens i vissa typer av medicinskt tillbehör, såsom suturer och tandfyllningar.

Tandläkarinstrument är speciella verktyg som används av tandläkare och dentalpersonal under tandsjukvård för att utöva olika procedurer, såsom undersökningar, preventiv vård, diagnostisering och behandlingar av tänder och orala hälsa. Det finns många olika typer av tandläkarinstrument som är specialdesignade för att utöva specifika funktioner under tandsjukvård. Några exempel på vanliga tandläkarinstrument inkluderar:

1. Munstycken: Används för att hålla munnen öppen under behandling och ge tandläkaren bättre åtkomst till tänderna och munhålan.
2. Sond: En smal, rak metallstav som används för att undersöka djupen på tandsäckarna och upptäcka tecken på karies eller inflammation.
3. Scaler: Används för att rengöra tänderna genom att avlägsna tandsten, plack och biofilm från ytan av tänderna och under gomulan.
4. Borrar: Används för att bora hål i tänderna när det behövs under fillningar eller kronor.
5. Mirror: En liten metallspets med en konkav spegel som används för att reflektera ljus och ge tandläkaren en bättre vy på hård- och mjukvävnader i munhålan.
6. Extractor: Används för att extrahera (ta ut) skadade eller infekterade tänder.
7. Injektionsspruta: Används för att injicera lokalbedövning innan behandlingen påbörjas.
8. Luxator: Används för att loja en tand som är fastväxt i käken eller delvis utskjuten.
9. Elevator: Används för att lyfta upp och extrahera tänder som sitter djupt nere i käken.
10. Amalgamkapsel: Används för att fylla hål i tänderna med amalgamfyllningar.

"Debonding" refererar inom medicinen till när ett material, vanligtvis ett medicinskt band eller lim, inte längre är häftat eller fogat till det underliggande substratet, till exempel huden eller ett protesmaterial. Det kan orsakas av en rad faktorer, inklusive felaktig applikation, för höga belastningar eller dåligt materialval. Debonding kan leda till komplikationer som infektioner, inflammation och skada på det underliggande vävnaden.

Povidon-jod, även känt som povidon-iodophor eller betadine, är ett antiseptiskt preparat som används för att reducera antalet mikroorganismer på huden och slemhinnor. Det består av jod och polyvidon (PVP), en typ av polymer som agerar som en långsam frisättare av jodjon.

Joden i preparatet har starkt antibakteriellt, antiviralt och även viss fungistatisk verkan. Det är verksamt mot en bred spektrum av mikroorganismer, inklusive grampositiva och gramnegativa bakterier, svampar och virus som HIV och Hepatit B-virus.

Povidon-jod används ofta före kirurgiska ingrepp för att desinficera huden och underlätta sterilitet i operationsområdet. Det kan också användas för att behandla sår, brännskador, akne och andra hudinfektioner. Preparatet är tillgängligt som lösning, spray, gel, tampong och stickpapper.

"Differentialdiagnos" er en betegnelse for den proces, hvor en læge søger at adskille og identificere en specifik sygdom eller tilstand ud fra en række symptomer og tegn, der kan være relateret til flere forskellige muligheder.

Ved at udføre en differentialdiagnostisk analyse sammenligner lægen de relevante sygdomme eller tilstande med hinanden, herunder deres særpræg, forekomst, risikofaktorer, symptomer, tegn, diagnostiske undersøgelser og behandlingsmuligheder.

Den differentialdiagnostiske analyse er en essentiel del af den kliniske vurdering og hjælper lægen med at nå en korrekt diagnose, som igen er nødvendig for at udvikle en effektiv behandlingsplan.

Periapikalt vävnad är ett medicinskt begrepp som används inom tandläkarvetenskapen och odontologin. Det refererar till det tandrot-anslutande vävnadsområdet i munhålan, inklusive apikala (rot-)delen av tanden och den omgivande benvävnaden, som kan bli inflammerad eller infekterad.

Periapikal betyder "runt apiken", där apik är rotspetsen på en tand. Periapikala vävnad inkluderar apikala cement, apikala odontal, periodontal ligament (PDL), alveolär ben och tandsäckskörtel (ganglion). Dessa strukturer kan bli inflammerade på grund av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nerven) i tanden.

Periapikal inflammation kallas ofta periapikal pulpit, och när det uppstår en abscess i det periapikala området kallas det periapikal abscess. Behandlingen för dessa tillstånd kan innebära rotbehandling eller extraktion av tanden beroende på allvarlighetsgraden och eventuella komplikationer.

Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.

'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.

Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).

Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.

Kloroform är ett organiskt ämne som användes historiskt som en allmän anestetik inom medicinen. Det har kemisk formel CHCl3 och är en färglös, flytande vätska med en karakteristisk, söt doft.

Kloroform verkar genom att dämpa centrala nervsystemet och orsaka medvetandelöshet när det används inhalationsvägen. Det har också egenskaper som hämmar smärta och muskelaktivitet. På grund av sina bieffekter, såsom hjärtarytmier, lever skador och potentialen för att orsaka död, används kloroform inte längre inom den moderna medicinen.

Eukalyptus är ett släkte inom växtfamiljen myrtenväxter (Myrtaceae) som består av cirka 700 arter, de flesta förekommer i Australien. De är vanligen stora träd som kan bli upp till 90 meter höga. Många eukalyptusar producerar ett oljigt sekret i sina löv, som använts inom medicinen som expectorant, smärtstillande medel och mot halsont. Den mest kända arten är troligen Eukalyptus globulus, även kallad blå eukalyptus eller sydvästeukalyptus.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

"Non-vital tooth" är en terminologi inom tandvård som används för att beskriva en tand som har förlorat sin blodförsörjning och nervrespons. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller en framgångsrik behandling av en inflammerad pulpa (tandkött). En non-vital tand saknar ofta känselreaktion då nervcellerna har dött. I vissa fall kan den bli mörkare i färgen och vara mer benägen att utsättas för karies eller andra infektioner. Rutinmässiga tandvårdsbesök är fortfarande viktiga för en non-vital tand, eftersom dess tillstånd kan påverka den omkringliggande mjukvävnaden och benstrukturen i käken.

'Smear layer' är ett begrepp inom odontologi och refererar till en tunn, skör beläggning av organiska och anorganiska substanser som bildas på ytan av dentin och cement när tandstrukturer skrapas eller slipas under till exempel rotbehandling. Denna beläggning kan innehålla bakterier, proteiner, blod och andra cellulära komponenter, samt rester av instrument och dentalmaterial. Smear layern kan påverka den biologiska responsen i det behandlade området och kan därför vara viktigt att ta hänsyn till under behandlingen.

"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.

Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.

Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.

Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.

'Vismut' (betyder på svenska blytungstsilver) är ett grått, tungt, silvervitt metalliskt grundämne som tillhör gruppen tungmetaller. Det används inom medicinen på grund av sina antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper.

Exempel på medicinska användningsområden för vismut inkluderar:

1. Mag-Darm-besvär: Vismutpreparat kan användas för att behandla symptom relaterade till Mag-Darmsjukdomar som dyspepsi, gastrit och magulcerationer.
2. Infektioner i urinvägsystemet: Vissa läkemedel innehållande vismut kan användas för att behandla infektioner i urinvägsystemet.
3. Halsinfektioner: Vismut kan också användas som en ingrediens i läkemedel som används för att behandla halsinfektioner och sår i munhålan.
4. Tuberkulosbehandling: I kombination med andra läkemedel, kan vismut användas för att behandla tuberkulos.

Det är viktigt att notera att överdosering av vismut kan vara skadlig och orsaka biverkningar som mag-tarmbesvär, hudirritationer och njurskador. Läkemedelsbehandling med vismut bör alltid övervakas av en läkare för att minimera riskerna för biverkningar.

Tymol är ett organisk ämne som förekommer naturligt i olika kryddor och örter, till exempel oregano och timjan. Det är ett terpenoid med stark arom och smak, och har använts inom medicin för sitt antiseptiska, antibakteriella och antiinflammatoriska egenskaper. Tymol kan också användas som repellent mot insekter.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

Klorhexidin är ett bredspektrum antiseptiskt medel som används för att reducera antalet mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar, på huden och slemhinnor. Det fungerar genom att förstöra cellmembranet hos mikroorganismerna, vilket leder till deras död. Klorhexidin används ofta inom medicinen före operationer, vid vård av sår och som en del av personsjukvården för att reducera risken för infektioner. Det finns också i konsumentprodukter som munvatten, tuggtabletter och hudkrämer för desinfektion och rengöring.

Medicinskt sett är monoterpener en typ av organiska föreningar som förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer. De är en undergrupp av terpenoider och består av två isoprenaenheter (10 kolatomereder) som är kondenserade till en molekyl. Monoterpener har ofta en doft och används kommersiellt i parfymer, aromaterapi och andra produkter där doft är viktig.

I medicinskt hänseende kan monoterpener ha farmakologiska egenskaper och användas som läkemedel eller naturläkemedel. Exempel på medicinska tillämpningar av monoterpener inkluderar deras användning som antiinflammatoriska, antibakteriella, antivirala, antioxidativa och smärtstillande medel. Monoterpener kan också ha psykologiska effekter och används i aromaterapi för att främja avslappning, sömn och mental klarhet.

Det är viktigt att notera att monoterpener kan också ha toxicologiska effekter vid höga koncentrationer eller långvarig exponering. Vissa monoterpener kan orsaka irritation i luftvägarna, huden och ögonen, medan andra kan vara neurotoxiska eller cancerogena. Därför bör monoterpeners användning alltid ske under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning.

Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.

Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.

I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.

"Lokala antiinfektiva medel" är en benämning inom medicinen för läkemedel som används för att behandla infektioner i en specifik del av kroppen, genom att direkt applicera substansen på eller nära den drabbade platsen. Detta görs vanligtvis med hjälp av olika former av preparat som exempelvis salvor, krämer, geléer, sprayer eller lösningar.

Exempel på lokala antiinfektiva medel inkluderar:

1. Antibiotika: Används för att behandla bakteriella infektioner och kan vara i form av salvor, krämer eller sprayer.
2. Antimykotika: Används för att behandla svampinfektioner och kan vara i form av sköljlösningar, krämer eller pudrar.
3. Antivirala medel: Används för att behandla virusinfektioner och kan vara i form av salvor eller krämer.
4. Antiseptiska medel: Använts för att reducera antalet mikroorganismer på huden eller sår och kan vara i form av lösningar, sprayer eller torkande medel.

Dessa läkemedel är ofta tillgängliga receptfritt och används för att behandla en rad olika infektioner som exempelvis akne, sår, sår, svampinfektioner och ögoninflammationer. Vid användning av lokala antiinfektiva medel bör instruktionerna på produktet följas noga för att undvika biverkningar eller att reducera deras potential.

'Micrococcus luteus' är en grampositiv, kulformad (kocker) bakterie som normalt förekommer på huden och slemhinnor hos människor och djur. Den är en del av den normala bakteriefloran och är vanligen ofarlig för värden. Bakterien kan dock i sällsynta fall orsaka infektioner, framför allt hos immunsupprimierade individer eller vid inträngande i djupare vävnader.

Micrococcus luteus är en aerob bakterie, vilket betyder att den behöver syre för att kunna gro och föröka sig. Den kan bilda yttre skyddande strukturer som så kallade exotoxiner och endotoxiner, men de är vanligtvis ofarliga för människor med normalt fungerande immunförsvar.

Det är värt att notera att Micrococcus luteus kan vara användbar inom vetenskapen som en modellorganism för studier av bakteriell fysiologi, genetik och biokemi.

Aluminiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller aluminium i en positiv jonform, ofta i formen Al3+. Aluminium förekommer naturligt i jordskorpan och finns i många olika mineraler. När aluminium reagerar med andra kemiska substance bildas aluminiumföreningar.

Det finns många olika slags aluminiumföreningar, beroende på vilka andra grundämnen som är inblandade i reaktionen. Några exempel på aluminiumföreningar är aluminiumoxid (Al2O3), aluminiumklorid (AlCl3) och aluminiumsulfat (Al2(SO4)3).

Aluminiumföreningar används inom en mängd olika industrier, till exempel som katalysatorer, för att behandla dricksvatten, i produktionen av papper, glas och keramik, samt inom medicinen.

Det är värt att notera att aluminium kan vara skadligt för hälsan vid höga exponeringar, särskilt för personer med nedsatt njurfunktion.

'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.

Kalciumsulfat är ett salt av kalcium och svavelsyra. Det har den kemiska formeln CaSO4 och förekommer naturligt i mineralet anhydrit. När kalciumsulfat innehåller två vattenmolekyler per formelen (CaSO4·2H2O) kallas det även gips.

I medicinsk kontext används ofta den dehydrerade formen av kalciumsulfat, som är en fast, vit substans som är nästan lufttät. Den används inom ortopedisk kirurgi som ett benhärdningsmedel eftersom den stelnar till en hård massa när den blöts upp med vatten. Detta gör att den kan användas för att stabilisera frakturer och underlätta benreparation och läkning.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

Periapikal tandlossning, även känt som parodontit eller apikal periodontit, är en inflammation i den mjuka vävnaden runt en persons tands rotspets. Den orsakas vanligtvis av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nervan) inne i tanden till det omkringliggande periapikala vävnadsskiktet. Infektionen kan uppstå till följd av en karies eller en skada på tanden som inte behandlats korrekt.

Symptomen på periapikal tandlossning kan inkludera smärta eller ömhet i tanden, särskilt vid beröring eller tryck, svullnad i munnen eller ansiktet, en abscess som bildas i den drabbade området och lösning av tänderna. Behandlingen för periapikal tandlossning kan innebära en rotbehandling (endodontisk behandling) där infektionen tas bort från pulpan och kanalen i tanden, fylls igen och tanden desinficeras. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om infektionen inte kan behandlas på annat sätt.

Läkemedelskombinationer är when two or more active pharmaceutical ingredients (APIs) are combined into a single dosage form. This means that ett endast en enda tablet, kapsel eller annan typ av läkemedelsform innehåller mer än en aktiv substans. Detta görs ofta för att öka effektiviteten, minska biverkningarna eller förenkla behandlingen av sjukdomar som kräver kombinerad terapi med flera läkemedel.

Exempel på läkemedelskombinationer inkluderar kombinationsantibiotika, som innehåller två eller flera antibiotika i samma dosageform, och kombinationspreparat för behandling av blodtryckshöjning, som ofta innehåller en ACE-hämmare och en kalciumkanalblockerare.

Det är viktigt att vara medveten om läkemedelskombinationer och deras potentiala biverkningar, eftersom de kan påverka patientens respons på behandlingen och öka risken för interaktioner mellan läkemedlen.

"Retrograde obturation" er en begrepsdefinisjon inden for medicinsk endodontisk behandling, som refererer til en metode til at fylde og tætte en røddekanal (den indvendige del af en tandrotte) fra dens spids (apikalt). Metoden anvendes oftest i forbindelse med behandling af komplicerede rottebehandlinger, hvor der ikke er muligt at fylde kanalen fra den traditionelle koronale (top) side.

Under en retrograd obturation-procedure skæres den inficerede pulpa og bakterierne fjernes fra røddekanalen. Herefter desinficeres kanalen, hvorefter en cementbaseret fyldemateriale (som guttaperka eller mineralolie) manuelt pushes tilbage op i kanalen fra spidsen. Formålet med denne metode er at isolere infektionen og forhindre yderligere smitte til omgivende knoglevæv.

Retrograd obturation-metoden anvendes oftest som en sidste mulighed, når andre behandlingsmetoder har mislykkedes, da den er mere kompleks og kræver højere grad af faglig viden og klinisk dygtighed at udføre korrekt.

I medicinskt sammanhang kan "färger" (engelska: "colors" eller "colours") referera till användning av färgkoder för att kommunicera viktig information, särskilt inom områden som laboratoriediagnostik och medicinsk bild.

I laboratoriediagnostiken kan olika färger användas för att indikera olika resultatnivåer av en analys. Till exempel kan ett blodprovet som testats för glukosnivåer kanske ha olika färger på resultatet beroende på om glukosnivån är normal, låg eller hög.

Inom medicinsk bild används ofta färger för att kontrastera olika strukturer och hjälpa till att tolka bilderna korrekt. Till exempel kan en MRI-skanning av hjärnan visas i olika färger för att skilja grå substans från vit substans, eller för att markera områden med skada eller sjukdom.

Det är viktigt att notera att användningen av färger kan variera mellan olika laboratorier och kliniker, så det är alltid viktigt att tolka resultaten korrekt och i sammanhang med patientens symptom och andra tester.

Cyklohexanol är en organisk förening med formeln (CH2)5OH. Det är den primära alkoholen som erhålls när cyklohexan är oxiderad. Cyklohexanol är en färglös, oljig vätska som är blandbar med vatten och polära organiska lösningsmedel. Det har en söt, doft av kamfer och används ofta som ett lösningsmedel i kosmetika och parfymer. Cyklohexanol är också ett intermediat i syntesen av andra kemikalier, inklusive nylon.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

'Rotstift' er en ikke-medicinsk betegnelse, der ofte bruges i en bred administrativ og økonomisk sammenhæng for at beskrive nedskæringer eller besparelser, typisk ved at reducere budgetter, personalestyrker eller andre ressourcer. Jeg kan ikke give en medicinsk definition af "rotstift", da det ikke er en medicinsk term.

'Pulpanekros' betegner den tilstand, hvor pulpaen i en tand dør og går i opløsning. Pulpaen er det levende, bløde væv inde i tanden, der indeholder blodkølvæv, nerver og kirtler. Den kan dø, fordi den bliver ødelagt af caries (tandbetening), skader eller en anden infektion. Nekrosis betyder at cellerne i et væv er døde og begynder at gå i opløsning, hvilket kan føre til abscesser og andre komplikationer, hvis det ikke behandles. Symptomer på pulpanekros kan inkludere smerte, særligt under varme eller kølige stimuli, lugt fra munden, rodcanaler og en forandret tandfarve. Behandlingen af pulpanekros består typisk i en endodontisk behandling (en rodkanalbehandling), hvor pulpaen fjernes og kanalerne renses, desinficeres og udfyldes for at forhindre yderligere infektioner.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

Bariumsulfat är ett vit, opakkt, icke-magnetiskt och oorganiskt pulver som används som kontrastmedel inom medicinen. När det intas av patienten, absorberar blygloidnivåerna i kroppen bariumsulfatet, vilket gör att strukturerna i mag-tarmkanalen kan ses tydligt på röntgenbilder. Det används ofta för att undersöka strukturen och funktionen hos mat-/vätskeupptagningen i tarmarna samt att upptäcka eventuella skador eller sjukdomar i mag-tarmkanalen, såsom cancer, divertiklar, inflammationer eller andra abnormaliteter.

Det är viktigt att notera att bariumsulfat inte får användas hos patienter med bekanta allergier mot preparatet eller vid förstoppning, magsår, blödningar i mag-tarmkanalen, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), eller om patienten har någon form av blockage i tarmarna. Det kan också ha allvarliga bieffekter om det används tillsammans med andra läkemedel som innehåller järn, magnesium, eller kalcium.

Lösningsmedel (eng. solvent) är inom medicinen ett ämne som används för att lösa upp, blanda eller extrahera andra ämnen. Det kan vara en vätska, gas eller fast substans. Inom farmaci används lösningsmedel ofta när man till exempel skapar läkemedelslösningar för injektion, inandning eller topisk tillämpning. Vid val av lösningsmedel är det viktigt att ta hänsyn till läkemedlets egenskaper, dosering och hur snabbt preparatet ska tas upp i kroppen. Exempel på vanliga lösningsmedel inom farmaci är vatten, etanol, metanol och aceton.

'Silver' är ett grundämne med symbol 'Ag' och atomnummer 47 i periodiska systemet. Det är ett övergångsmetall som naturligt förekommer i sitt renodlade tillstånd samt i legeringar med andra metaller, såsom guld och koppar.

I medicinsk kontext används silver ofta på grund av dess antibakteriella egenskaper. Det kan finnas i olika former, som till exempel silvernanosilver eller kolloidalt silver, som har visat sig kunna eliminera eller reducera bakterier, svamp och vissa virus. Silverpreparat används ofta inom vården för att behandla sår, brännskador och andra infektioner. Dock bör man vara försiktig med överdriven exponering för silver, eftersom det kan leda till en blåaktig hudfärg som kallas argyria.

Dentinbondingmedel, eller dentinbindemedel, är ett material som används inom tandvården för att kemiskt och mekaniskt binda en kompositfyllning till patientens eget dentin. Detta medel består oftast av hydrofila monomerer, såsom hydroxietylmetakrylat (HEMA) och ftialsyror, som interagerar med den hydrofila dentinnäten. Genom denna kemiska reaktion skapas en starkare och hållbar förbindelse mellan kompositfyllningen och patientens tand, vilket underlättar lagning av kaviteten och minskar risken för återinträde av karier.

'Nickel' är ett ämne som i rent tillstånd är en silvervit, hård, metallisk substans. Det används ofta inom olika industrier, bland annat för att tillverka legeringar och stål. Nickel kan även ingå i vissa typer av smycken och andra konsumentprodukter.

I en medicinsk kontext kan nickel vara relevant som ett potentialt allergiskt ämne. Kontaktdermatit, en hudirritation eller eksem, är en vanlig reaktion på nickelallergi. Detta kan inträffa när huden kommer i kontakt med smycken, kläder, armbandsur eller andra produkter som innehåller nickel.

Symptomen på nickelallergi kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta rodnad, svullnad, klåda, smärta och blåsor på huden. I allvarliga fall kan det leda till en systemisk reaktion som kallas anafylaxi.

Om du tror att du har en nickelallergi bör du prata med din läkare eller allergolog för att få en korrekt diagnos och behandling.