Inklusionskroppar i växtceller som innehåller fotosyntespigmentet klorofyll, vilket hör samman med tylakoidmembranet. Kloroplaster finns i bladceller och unga stammar hos högre växter.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) i kloroplaster, klorofyllhaltiga celler som ombesörjer fotosyntes.
Chloroplast proteins are those protein molecules that are located within the chloroplasts, which are specialized organelles in plant and algal cells responsible for carrying out photosynthesis. These proteins play crucial roles in various processes related to photosynthesis, such as light absorption, electron transport, and carbon fixation. They can be categorized into two main types:
"Ett genombestår av DNA, som innehåller alla arvsmassaen hos en organism. Kloroplaster är speciella organeller inuti växtceller som också har sitt eget genom bestående av cirkulärt DNA. De är involverade i fotosyntesen och producerar syre som en biprodukt."
RNA, or ribonucleic acid, is a type of nucleic acid that plays a crucial role in protein synthesis and other cellular processes. It carries genetic information encoded in DNA to the ribosomes, where it helps assemble amino acids into proteins.
In biology, chloroplasts are specialized organelles found in the cells of green plants, algae, and some protists. They are responsible for carrying out photosynthesis, which is the process by which these organisms convert light energy into chemical energy, producing oxygen as a byproduct.
'Växter' är en botanisk term som definierar en grupp organismar som utmärks av celldelning genom vävnadsomslutande delning, kärndelning genom mitos och cellväggar byggda av cellulosa. De flesta växter har också klorofyll och kan därför producera sin egen näring genom fotosyntes.
'Växtproteiner' är proteiner som härstammar från växter, och de utgör en viktig källa till näringsprotein för människor.
En organism som betraktas antingen som protozo eller alg. Den är en flagellat som ofta förekommer i stillastående vatten.
I en medicinsk kontext kan "PECS" stå för "Peripherally inserted central catheters," som är en typ av slangar eller katetrar som används för att administrera läkemedel och andra behandlingar till patienter. PECS-katetrarna skiljer sig från traditionella centrala venkatetrar genom att de införs i en perifer ven istället för en central ven. Detta gör det möjligt att placera katetern på ett mindre invasivt sätt, med lägre risk för komplikationer som pneumotorax och blodproppar. PECS-katetrarna används ofta när långvarig intravenös behandling är nödvändig, till exempel vid kemoterapi eller total parenteral nutrition (TPN).
Produktion av kolhydrater, med frigörande av molekylärt syre, utifrån koldioxid och vatten i klorofyllvävnad hos växter och blågröna alger under inverkan av ljus. Vid fotosyntes hos bakterier förbrukas svavelväte, molekylärt väte och andra reducerade föreningar i stället för vatten, varvid molekylärt syre inte frigörs.
'Spinacia oleracea' är den botaniska termen för grönsaken spinat, som är känd för sitt höga näringsvärde och används ofta inom matlagning och medicinska tillämpningar.
Tylakoider är membranstrukturer inne i kloroplasten hos växter, alger och cyanobakterier. De är primära platsen för ljusberoende fotosyntes där solljusenergi konverteras till kemisk energi i form av ATP (adenosintrifosfat) och NADPH (nikotinamidadenindinukleotidfosfat-reducerad). Tylakoidmembranen innehåller också fotosystem I och II, cytochrom b6f-komplexet och ATP-syntas, som alla är involverade i den ljusberoende fotosyntesen. Tylakoiderna är ofta staplade på varandra och bildar granumstaplar eller thylakoidstaplar inuti kloroplasten.
En organism som betraktas som både protozo och alg. Fina, hårliknande utskott sticker ut från flagellytorna.
Plastider är membranomslutna organeller som förekommer hos växter, alger och vissa protister. De innehåller fettlösliga pigment och är huvudsakligen involverade i fotosyntesen, ett process där solljusenergi omvandlas till kemisk energi i form av ATP (adenosintrifosfat) och NADPH (nikotinamidadenindinukleotidfosfat). Plastider kan också fungera som lagringsplats för näringsmolekyler, till exempel stärkelse och oljor. De kan utvecklas från protoplastider, som är små sfäroidiska organeller som finns i cytoplasman hos celler som genomgår en process som kallas endosymbiontteorin. Plastider kan vara gröna (kloroplast), röda (rhodoplast) eller färglösa (leukoplast, etioplast).
Protontranslokerande ATPaser som producerar adenosintrifosfat i växter. De får sin energi från ljusförmedlade reaktioner som utvecklar höga koncentrationer av protoner inuti kloroplasternas membrankammare (tylakoider).
Porfyrinderivat med magnesium som deltar i omvandlingen av ljusenergi i organismer med fotosyntes.
Ett släkte blommande växter i den norra tempererade zonen. Arten A. thaliana används för växtgenetiska studier.
Chloroplast thioredoxins are small, heat-stable proteins located in the chloroplasts of plant cells. They play a crucial role in regulating various metabolic processes in the chloroplast, including photosynthesis, carbon fixation, and stress responses. Thioredoxins function as disulfide reductases, catalyzing the reduction of disulfide bonds in target proteins to maintain their correct conformation and activity. They are reduced by ferredoxin-thioredoxin reductase using electrons supplied by photosystem I during light reactions of photosynthesis. This reduction process allows thioredoxins to act as a redox switch, controlling the activity of various enzymes involved in chloroplast metabolism in response to changes in light intensity and other environmental factors.
En växtblad är ett blad som hör till en växt, och är en flata, ofta brett utbredd struktur som har en viktig funktion för fotosyntesen genom att utgöra en stor yta för att ta emot solljus. Växtbladet innehåller också klorofyll och andra pigment, som gör att det kan absorbera ljusenergi och använda den till att producera näringsämnen genom fotosyntes. Dessutom har växtblad ofta en skyddande funktion för växten, och kan även ha en roll i växtens vattenförlustreglering. Slutligen kan växtblad ha en attraktiv funktion för att attrahera pollinerare till blommande växter.
"Arabidopsis proteins" refer to the proteins that are encoded by the genes present in the genome of the model plant species Arabidopsis thaliana. These proteins play various roles in different cellular processes, such as metabolism, signaling, regulation, and defense responses, among others. The study of Arabidopsis proteins is crucial for understanding fundamental biological mechanisms and has broad implications for plant biology and agriculture.
Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.
Ribulose-1,5-bisphosphate carboxylase/oxygenase (RuBisCO) is a crucial photosynthetic enzyme that catalyzes the initial step of carbon fixation in the Calvin cycle. It facilitates the reaction between ribulose-1,5-bisphosphate (RuBP) and carbon dioxide (CO2), resulting in the formation of two molecules of 3-phosphoglycerate (3-PGA). This process is essential for converting CO2 into organic compounds, ultimately contributing to plant growth and biomass production.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett släkte organismer som anses vara både en protozo och en alg. De är encelliga, flagellförsedda organismer som förekommer i sötvatten och fuktig jord.
Chlorophyta är ett division (eller fylum) inom riket Protista, som primärt består av grönalger. Dessa organismer är eukaryota och fotosyntetiska, vilket betyder att de har cellkärnor och kan producera sin egen föda genom att använda solljus, vatten och koldioxid i en process som kallas fotosyntes. Chlorophyta inkluderar en mångfald olika sorters grönalger, från encelliga former till större, multicellulära arter. Många av dessa arter lever i vatten, både sötvatten och saltvatten, men det finns också några arter som lever på land. Chlorophyta är kända för sin rika förekomst av klorofyll, ett grönt pigment som används i fotosyntesen.
I en mening kan definitionen av 'Photosynthetic Reaction Center Complex Proteins' vara: Proteinkomplex som inkluderar reaktionscentra för fotosyntesen, vilka är membranproteiner som binder och aktiverar klorofyll och andra pigment som absorberar ljusenergi. Denna energi används sedan för att skapa elektrontransportkedjor som genererar ATP och NADPH, vilket ger cellen den nödvändiga energian för att syntetisera kolhydrater och andra organiska molekyler under den ljusberoende delen av fotosyntesen.
Bildande av ATP i kloroplaster under fotosyntesen. Processen är analog med oxidativ fosforylering.
Fotosystem II-proteincomplex är ett protein-komplex som finns i kloroplastmembranet hos växter, alger och cyanobakterier. Det är en viktig del av fotosyntesen, där det absorberar ljusenergi och använder den till att reducera vattenmolekyler till syre, protoner och elektroner. Fotosystem II-proteincomplexet består av flera olika subenheter, inklusive D1 och D2 proteinkedjor, cytochrom b559, och ett antal små protein som hjälper till att stabilisera komplexet. Det är också värd för två fotosyntetiska pigmentkomplex: det klorofyll-a bindinga P680-komplexet och den accessoriska pigmentbärande antennkomplexet. När ljusenergi absorberas av dessa pigment kommer elektroner exciteras till ett högre energinivå, vilket initierar en serie redoxreakt
Växter vars rötter, blad, frön, bark eller andra beståndsdelar har terapeutisk, tonisk, renande eller annan farmakologisk verkan på högre djurarter.
Arvsmassan hos växter.
Fabaceae, även känd som Leguminosae, är en familj av blommande växter som inkluderar bönor, ärtörter, lupiner och sötpotatis. Familjen är välkänd för sina karaktäristiska frukter, som är torra, uppsvällda och flersamiga, kända som baljfrukter. Fabaceae-familjen är ekonomiskt och ekologiskt viktig eftersom den innehåller många näringsrika grödor och fixerar kväve i marken genom symbios med bakterier, vilket underlättar tillväxten av andra växter.
Tobak är ett preparat som innehåller blad från plantan Nicotiana tabacum eller Nicotiana rustica, som ofta torkas och rullas till cigarrer, cigaretter eller pipor, eller som krossas till snus eller krut. Tobak innehåller den addiktiva substansen nikotin och används vanligtvis genom rökning, skvalpning eller sugit under kinden. Användandet av tobak kan leda till allvarliga hälsoeffekter, inklusive lungcancer, hjärtsjukdomar och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
En grupp glykolipider, hos vilka sockerdelen utgörs av galaktos. De skiljer sig från glykosfingolipider genom avsaknad av kväve. Galaktolipiderna utgör den största delen av växternas membranlipider.
En organism med oklar ställning. Den betraktas både som protozo och som alg, och lever huvudsakligen i stillastående vatten.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos växter.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Proteiner som förekommer i någon algart.
'Mörker' är inte en medicinsk term, utan snarare en allmän beskrivning av ett frånvaro av ljus. I vissa medicinska sammanhang kan uttrycket 'nattblindhet' användas för att beskriva en specifik form av synnedsättning där individen har svårt att se klart i dimma, skymning eller under mörker. Men själva termen 'mörker' används inte medicinskt.
Växter vars genom ändrats genom genteknik, eller deras avkomma.
Komplex som innehåller klorofyll och andra ljuskänsliga molekyler. De kan fånga upp energi i form av fotoner och förekommer som beståndsdelar av fotosystem I-proteinkomplexet eller fotosystem II-proteinkomplexet.
Det medicinska begreppet "Cytokrom b6f-komplex" refererar till ett proteincomplex som är involverat i den elektrontransportkedjan hos fotosyntetiserande organeller, såsom kloroplasten hos växter och cyanobakterier. Det består av två underenheter, cytokrom b6 och cytokrom f, som är anslutna till varandra och deltar i transporten av elektroner från vatten till plastidens nukleotidreduktas (PNR). Denna process är en central del av fotosyntesen, där ljusenergi omvandlas till kemisk energi i form av ATP och NADPH. Cytokrom b6f-komplexet fungerar också som en protonpump, vilket bidrar till skapandet av ett protonkoncentrationsgradient över den inre membranen hos kloroplasten, som sedan kan användas för att syntetisera ATP i ATP-syntasen.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos växter.
'RNA (Ribonucleic acid) in plants refers to the single-stranded, helical molecule that plays a crucial role in gene expression by serving as an intermediary between DNA and protein synthesis, with various types including messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA).'
Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.
Ett högväxande sädesslag av släktet Zea och familjen Poaceae (Gramineae), som odlas som födoämne och djurfoder. Det har sitt ursprung i Amerika. Syn. majs.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.
En protontransportörande ATPas är ett membranprotein som konverterar kemisk energi (i form av ATP) till elektromekanisk potentialenergi genom att pumpa protoner över cellytan, under uppbyggandet av ett pH- och elektrokemiskt gradient. Detta gradient kan sedan användas för olika cellulära processer som syrefrisättning, syrabearbetning och aktiv transport av näringsämnen.
Cytokrom f är ett proteinkomplex som är involverat i den elektrontransportkedja som sker inne i mitokondrier. Det är en viktig del av komplex III, även känt som cytochrom bc1-komplexet. Cytokrom f har en hemgrupp och fungerar som en elektronacceptor i den reduktiva fosforyleringskedjan, där det accepterar elektroner från cytochrom b och överför dem till koenzym Q. Detta hjälper till att generera ett proton gradient över mitokondriens inre membran, vilket sedan kan omvandlas till ATP, den primära energikällan i cellen.
"Giftiga växter" är växter som innehåller naturligt förekommande toxiner eller skadliga ämnen, som kan vara farliga eller skadliga för människor och andra djur om de konsumeras, rörs mot eller kommer i kontakt med huden.
Den fullständiga arvsmassan i en växts kromosomuppsättning.
Mesophyll cells are photosynthetic cells found in the interior tissue (mesophyll) of a leaf, which is responsible for most of the leaf's photosynthesis. These cells can be divided into two types: palisade mesophyll cells and spongy mesophyll cells.
N-(3,4-diklorofenyl)-N,N-dimetylurea. Ett ogräs-, moss- och mögelbekämpningsmedel. Det är giftigt för vattenlevande evertebrater. Medlet finns på marknaden under ett flertal olika handelsnamn, som t ex Crisuron, Diater, Di-on, Direx, Karmex och Unidron.
'Edible plants' refer to types of vegetation that are safe and beneficial to consume as food, providing essential nutrients and health benefits.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Fotosystem I-proteinkomplex är ett proteincomplex som spelar en central roll i den ljusberoende fotosyntesen hos växter, alger och vissa bakterier. Det är en del av den fotosyntetiska elektrontransportkedjan och sitter lokaliserat i thylakoidmembranen inuti kloroplasterna.
En art av grönalger som förekommer i Medelhavet och andra tempererade hav.
Ett släkte ettårigt gräs som utgör sädesslaget korn, en viktig gröda som odlas både som livsmedelsväxt och som foderväxt. Korn används t ex för malt- och etanolframställning.
RNA editing refererer til den proces, hvor der foretages ændringer i det posttranskriptionelle RNA, før det oversættes til protein. Dette kan involvere indsættelse, deletyion eller substitution af nukleotider, der resulterer i en forandring af aminosyresekvensen i det endelige protein. Den mest almindelige form for RNA editing hos pattedyr er den reversible konvertering af adenosin (A) til inosin (I), katalyseret af enzymerne ADAR (Adenosine Deaminases Acting on RNA). Inosin kan derefter behandles som guanosin under oversættelsesprocessen, hvilket resulterer i en aminosyreforandring i det endelige protein.
Protein precursors, also known as proproteins or preproproteins, are inactive forms of proteins that undergo post-translational modification to become active. These precursors contain additional sequences of amino acids, called signal peptides, which direct the protein to specific cellular compartments for processing. During processing, enzymes remove the signal peptide and may cleave the protein into smaller functional units. The resulting mature protein can then perform its intended function in the body.
Plastocinon är ett elektrontransportprotein som deltar i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det överför elektroner mellan två olika komplexa i fotosystem II under processen som kallas linjära fotofosforyleringscykeln. Plastocinon är en hydrofob, liten molekyl och en del av den icke-heterogen proteinkomplexet i fotosystem II. Det spelar en viktig roll för effektiv energikonversion och syreproduktion under fotosyntesen.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Angiospermer. Den ena av fanerogamernas (fröväxternas) två huvudgrupper. Den andra utgörs av de nakenfröiga växterna (gymnospermer).
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
Alg-RNA, eller algirande RNA (engelska: "regulatory RNA"), är en övergripande beteckning för olika typer av RNA-molekyler som har en roll i att reglera genuttrycket i cellen. Detta sker genom att de på olika sätt styr translationsprocessen, det vill säga övergången från DNA till protein. Exempel på Alg-RNA inkluderar mikroRNA (miRNA), långa icke-kodande RNA (lncRNA) och små interfererande RNA (siRNA).
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av D-fruktos-1,6-difosfat och vatten till D-fruktos-6-fosfat och ortofosfat. EC 3.1.3.11.
Plastocyanin är ett kopparprotein som deltar i elektrontransportkedjan under fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det agerar som en mobil elektrondonor mellan två komplexa enzymer, cytochrom b6f och photosystem I, under syreproduktionen i thylakoidmembranet i kloroplasten. Plastocyanin är riktat av positivt laddade grupper i sin omgivning, som attraherar det negativt laddade kopparcentret i proteinet och underlättar elektronöverföringen.
Group I chaperonins are a type of molecular chaperone that assist in the folding of other proteins within the cell. They are found in archaea and the eukaryotic cytosol, and form large, barrel-shaped complexes consisting of two rings stacked back-to-back. Each ring is made up of seven to nine subunits, which surround a central cavity where protein folding takes place.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.
'Bryopsida' är en klass inom mossgruppen och omfattar de flesta arter av levermossor. De kännetecknas bland annat av att ha en tydlig stjälk (seta) som håller ett sporgömse (sporogonium), där sporer bildas. Sporogoniet är ofta skyddat av en kapsel (theca) och kan ha en lång smal näbb (collumella). Bryopsida-mossorna har också vanligen flera cellagren i bladet och ett komplext vattenledningssystem.
Protoklorofyllid är ett grönt pigment som förekommer hos vissa fotosyntetiserande bakterier, såsom cyanobakterier och grönsvarta sulfurbakterier. Det är en föregångare till protoklorofyll a och b, vilka är de två formerna av protoklorofyll som finns hos högre växter och alger. Protoklorofyllid absorberar ljus i det röda delområdet av det visible spektret (vid ungefär 650 nanometer) och reflekterar grönt ljus, men det är mindre effektivt vid fotosyntes jämfört med protoklorofyll a och b.
Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Järnhaltiga proteiner som överför elektroner, vanligtvis vid en låg potential, till flavoproteiner. Järnet uppträder inte som i hem.
Rhodophyta, också kända som rödalger, är en division av marine och sötvattenslevande alger. Dessa organismers celler innehåller fyloplaster istället för de mer vanliga chloroplasterna hos andra algdivisioner. Rhodophyta-celler har också unika kolesteroler och karotenoidpigment som ger dem deras röda färg, även om vissa arter kan vara gröna, bruna eller rosa.
Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.
"Växtfysiologi" är ett medicinskt begrepp som refererar till studiet av de fysiologiska processerna hos växter, inklusive deras näringsupptagande, vattenförluster, fotosyntes, andning, tillväxt och utveckling, hormonella regleringar och responsen på miljöfaktorer som ljus, temperatur och mekaniska stimuli.
Tioredoxiner är en familj av låtmolekulära protein som har antioxidativ funktion och bidrar till att reducera och oxidera andra molekyler i cellen. De består av två huvudsakliga former: tioredoxinreduktas och tioredoxinperoxidas. Tioredoxiner hjälper till att reglera cellers oxidativa status och är involverade i en rad cellulära processer, inklusive celldelning, signalering och apoptos (programmerad celldöd). De kan också ha en skyddande effekt mot skada från fria radikaler och andra reaktiva syremolekyler.
En undergrupp klorofyllbärande bakterier (blågröna alger) bestående av encelliga eller flercelliga organismer med förmåga att genom fotosyntes producera syre. Blågröna alger är de enda kända organismer som kan binda både koldioxid (under medverkan av ljus) och kväve. Cyanobakterierna betraktades tidigare som alger, men de saknar algernas typiska kärnor och kloroplaster, och jämförelser av nukleotidbaser från 16S och 5S-rRNA tyder på att cyanobakterierna fylogenetiskt har en plats ganska långt ned under de gramnegativa bakterierna.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Ett enzym som katalyserar oxidationen eller reduktionen av ferredoxin eller adrenodoxin i närvaro av NADP. EC 1.18.1.2.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Phototropins är ljuskänsliga proteiner som förekommer hos växter och utövar en viktig roll i deras fototropiska respons, det vill säga hur de växer i riktning mot eller bort från ljuset. Phototropinerna aktiveras av blått och ultraviolettt ljus och initierar en signaltransduktionsväg som leder till att cellväggen asymmetriskt expanderar, vilket resulterar i att växten böjer sig mot ljuskällan. Phototropins är därför av central betydelse för växters förmåga att optimera sin fotosyntes genom att orientera sina blad och skott mot ljuset.
Den deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan i alger.
Ribosomproteiner är proteiner som har en strukturell roll i ribosomen, den organell som syntetiserar protein i cellen. De hjälper till att bilda ribosomens centrala region där translationen av RNA till protein sker. Ribosomproteinerna bidrar också till att stabilisera ribosomens tertiära struktur och underlättar kopplingen mellan transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA) under proteinsyntesen.
En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.
A plant cell is a type of eukaryotic cell that contains specialized organelles and structures, including a rigid cell wall, chloroplasts, and a large central vacuole. The cell wall, composed of cellulose, provides structural support and protection, while the chloroplasts contain chlorophyll and are responsible for carrying out photosynthesis, the process by which plants convert light energy into chemical energy. The central vacuole plays a role in maintaining the cell's turgor pressure and storing nutrients. Plant cells also contain a nucleus, which houses the genetic material of the cell, as well as other membrane-bound organelles such as mitochondria, endoplasmic reticulum, and golgi apparatus. These organelles perform various functions that are essential for the survival and growth of the plant.
Ett flertal arter av Brassicaceae som allmänt kallas senap. Sinapis alba är vitsenap, Brassica juncea är sareptasenap, brunsenap eller kinesisk senap, Brassica nigra är svartsenap. Sinapis arvensis är den vanliga åkersenapen. Senap odlas både för frönas skull och som foderväxt. Växterna användes tidigare som kräkmedel och mot gasbildning. Senap har inget samband med senapsföreningar (alkylerande, toxiska ämnen).
Stärkelse är ett kosttillskott eller livsmedelsprodukt som består av nästan ren amylopektin eller amylose, två former av polysackarider (kolhydrater) som utvinns från stärkelserika vegetabiliska material, såsom majs, potatis eller korn. Stärkelse används ofta som tjockmjölkealternativ för att ge en geléartad konsistens till maträtter eller som stabilisator och texturförbättrare i industriellt framställda livsmedel.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Cytokromer (elektronbärande proteiner), där protohem eller liknande hem utgör den prostetiska gruppen. Denna har inte kovalent bindning till proteindelen.
Ascorbate peroxidases (APX) är ett enzym som bryter ner väteperoxid (H2O2), en reaktiv syrefri radikal, till vatten och syre med hjälp av ascorbat som elektrondonor. Detta enzym spelar en viktig roll i cellers oxidativ stressrespons och hjälper till att försvara celler mot skada från fria radikaler. APX finns i många olika levande organismer, inklusive växter, djur och mikroorganismer.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
I en enskild medicinsk betydelse kan "planta" referera till ett växtbaserat läkemedel eller en naturlig substans som utvunnits från en växt och används som en aktiv ingrediens i en medicinsk behandling. Detta är dock inte en vanlig användning av termen inom den medicinska sammanhangen på engelska, och det kan vara förvirrande om det inte specificeras vilken växt och i vilket sammanhang som "planta" används.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Gensekvenser i DNA-strängen som är belägna mellan exoner. De transkriberas tillsammans med exonerna och avlägsnas från det primära gentranskriptet genom RNA-splitsning så att moget RNA blir kvar. Några introner kodar för separata gener.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
Protein sorting refers to the process by which cells direct specific proteins to their correct destinations within the cell or to the cell surface. This intracellular protein trafficking is crucial for maintaining proper cellular function, as proteins must be delivered to the right locations to carry out their designated roles in various cellular processes, such as signaling, transport, and catalysis.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Bryophyta er en botanisk betegnelse for en gruppe af planter, der inkluderer mosser, levermosser og hornblade. Disse planter er karakteriseret ved at have en simplificeret, ikke-vaskulær opbygning, hvilket betyder, at de mangler rigtige ledningssystemer til transport af vand og næringsstoffer. Bryophyta har også en unik livscyklus, der inkluderer en alternerende generation mellem et haploidt gametofytstadie og et diploidt sporofytstadie. Gametofyten er den dominerende generation og producerer små mobiliske sædceller (antherozoider) og større, immobile ægceller (arkegonier). Når en sædcelle befrugtet et æg, dannes der et sporofyt, som består af en fotosyntetiserende seta (stilk) og en sporehus med sporer
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
ATP-syntetaskomplex, eller ATP-syntas, är ett enzymkomplex som förekommer i mitokondriens inner membran hos eukaryota celler och i cellmembranet hos prokaryota celler. Det har huvudsaklig funktion att syntetisera ATP (adenosintrifosfat) från ADP (adenosindifosfat) och en fosphatgrupp, under användning av den energirikedomen i ett elektrokemiskt gradient som skapas genom cellens respirationsprocess. Detta sker genom en mekanism som kallas kemiosmos, där protoner (H+) pumpas över mitokondriens inner membran under respirationen och diffunderar sedan tillbaka genom ATP-syntetaskomplexet, vilket driver syntesen av ATP. ATP är en viktig energibärare i cellen och används som kraftkälla för många celldefinerande processer.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Fototropism är en typ av tropism, vilket är en växt eller djurs rörelserespons mot ett stimuli, i detta fall ljus. Fototropism definieras som växternas positiva rörelserespons till ljus, vilket innebär att de växer eller böjer sig mot ljuskällan. Detta fenomen orsakas av ojämnt distribution av auxin, ett sorts växt hormon, i plantans celler när den utsätts för ljus. Mer konkret ledde det ökade auxinkoncentratet till celldelning och cellexpansion på den skuggsidans mörka sida, vilket resulterar i en böjning av växten mot ljuset. Ett exempel på fototropism är hur gräsväxter växer uppåt mot solljuset.
Adiantum är ett släkte ormbunkar, även känt som mossorxen, som innehåller omkring 200 arter. Dessa växter är kända för sina glänsande, nästan läderartade blad som har en speciell egenskap att avvika vatten droppar från ytan, vilket gör att de ofta kan ses nära vattensamlingar som sjöar och bäckar. Adiantum-släktet tillhör familjen Pteridaceae och är världsvid förekommande, med en koncentration av arter i tropiska områden.

En kloroplast er ein organell i de flertalls planteceller og algceller. Kloroplastern har en grønn farge på grunn av tilstedeværelsen av grønne fotosyntetiske pigmenter som kanskje er best kjent for klorofyllene. Disse pigmentene absorberer lys i det visuelle spektra, og de brukes i fotosyntesen til å omdanne kolsur og vann til glukose og oxygen. Kloroplastern inneholder også en rekke andre strukturer som er nødvendige for den fotosyntetiske prosessen, slik som tylakoider og stroma.

Kloroplast-DNA (cpDNA) refererer til DNA-molekyler som findes i kloroplaster, de organeller der er involveret i fotosyntese i planter, alger og visse protister. Kloroplasterne har selvstændigt arvemateriale, der består af en lille kreds af gener, herunder gener for ribosomale RNA (rRNA), transfer-RNA (tRNA) og proteiner involveret i fotosyntese. Kloroplast-DNA er cirkulær og har normalt én ring, men nogle planter kan have to eller flere kloroplast-DNA ringe. Det er værd at notere, at de fleste gener for kloroplasterne proteiner findes i cellens kerne-DNA, ikke i selve kloroplasten.

Chloroplast proteins are a type of protein that are found within the chloroplasts of plant and algal cells. Chloroplasts are organelles that are responsible for carrying out photosynthesis, which is the process by which these organisms convert light energy into chemical energy.

Chloroplast proteins play a variety of roles in supporting this process. Some of these proteins are involved in capturing and converting light energy into chemical energy during photosynthesis. Other chloroplast proteins are responsible for regulating the flow of electrons during this process, while still others help to convert carbon dioxide into organic compounds that can be used by the cell.

Chloroplast proteins are encoded by two types of genes: those found within the chloroplast genome itself, and those found in the nucleus of the cell. Proteins that are encoded by chloroplast genes are synthesized within the chloroplast, while those that are encoded by nuclear genes are synthesized in the cytoplasm and then imported into the chloroplast.

Overall, chloroplast proteins are essential for the proper functioning of the chloroplast and for the survival of plant and algal cells.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i en organisme eller en celle. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, der koder for proteiner og RNA-molekyler, der har en regulerende funktion.

'Kloroplast' er et organel, der findes i planter, alger og visse protisters celler. Det er ansvarlig for at udføre fotosyntesen, hvor lysenergi omdannes til kemisk energi i form af ATP (adenosintrifosfat). Kloroplasten har sit eget genom, der indeholder gener, der koder for proteiner, der er nødvendige for fotosyntesen og andre aspekter af kloroplastens funktion. Det chloroplastiske genom består af en cirkulær DNA-molekyle, der er meget mindre end det menneskelige genom.

RNA (Ribonucleic acid) er en type nucleinsyre som spiller en viktig rolle i overføringen og syntesen av genetisk informasjon i levende organismer. Kloroplastene er organeller innenfor de fotosyntetiserende celler hos planter, alger og visse bakterier. De er ansvarlige for å omdanne solenergi til kjemisk energi ved hjelp av fotosyntese.

RNA i kloroplastene refererer til de RNA-molekyler som produseres innenfor kloroplasten og er involvert i syntesen av proteiner og andre molekyler som er nødvendige for kloroplastens funksjon. Disse RNA-molekylene transkriberes fra DNA-sekvensene i kloroplastens genomer og overfører informasjonen til ribosomene, hvor proteinsyntesen foregår. RNA-molekyler innenfor kloroplasten kan også være involvert i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

In genetics, chloroplasts are not technically considered genes. However, they do contain their own set of genetic material, separate from the DNA found in the nucleus of a cell. Chloroplasts are organelles found in plant and algae cells that are responsible for carrying out photosynthesis, the process by which these organisms convert light energy into chemical energy.

The genetic material found within chloroplasts is contained in a circular chromosome, similar to the bacterial genome. This genome encodes for some of the proteins and RNA molecules needed for chloroplast function, while many other necessary components are encoded by genes located in the cell's nucleus.

The genetic material within chloroplasts can undergo mutations, just like any other genetic material. These mutations can have consequences for the organism, such as affecting its photosynthetic efficiency or contributing to evolutionary changes. However, it is important to note that chloroplasts themselves are not considered genes, but rather organelles that contain their own genetic material.

I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).

Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.

'Växtproteiner' är ett samlingsbegrepp för proteiner som härstammar från växter. Proteiner är komplexa molekyler byggda upp av aminosyror och har en rad viktiga funktioner i levande organismers celler, till exempel som enzym, strukturella komponenter, signalsubstanser och transportsystem.

Växtproteiner kan ha olika funktioner beroende på vilken växtart de kommer ifrån och i vilket syfte de används. Några exempel på användningsområden för växtproteiner inkluderar livsmedelsindustrin, där de kan användas som ingredienser i vegetariska alternativ till animaliska proteinkällor, samt inom medicinsk forskning och terapiutveckling.

Det är värt att notera att växtproteiner ofta betraktas som hälsosamma alternativ till animaliska proteinkällor, eftersom de saknar kolesterol och ofta har ett lägre fettsammansättning. Dessutom kan en hög konsumtion av växtbaserade protein kopplas till minskade risker för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

'Euglena gracilis' er en art av eukaryote encellede organismer som tilhører rigen Euglenozoa. Disse organismene har typisk en slank, cylindrisk form og kan være mellom 20 og 300 micrometer lange. De har en karakteristisk løkkeformet flagell (et slags svelg) som de bruker til å bevege seg fremad.

'Euglena gracilis' er også kjent for å ha en fotosyntetisk nukleomorph, som inneholder kloroplastene og er involvert i fotosyntese. Disse organismene kan produisere sin egen energiforsetning ved hjelp av solenergi, men de kan også være heterotrofe og ta i seg organisk stoff for å oppnå næring.

Denne arten har også et unikt system for å oppdage lys og bevege seg mot eller bort fra kilder av lys, som er kjent som fototaxis. De kan også utføre en slags bevegelse kalt akrasis, hvor de vil samle seg i grupper rundt om næringskilder.

'Euglena gracilis' har også et komplekst endomembransystem og et einfelt mitokondri. De kan leve i en varietet av miljøer, inkludert ferskvann, brakvann og jord.

I'm sorry for any confusion, but "Peas" is not a medical term that I am familiar with. If you are referring to a medical condition or treatment, could you please provide more context or clarify? I am here to help answer your questions to the best of my ability.

If you meant "pea" as in the small, round seed from the leguminous plant Pisum sativum, then it is not a medical term. However, peas are a good source of nutrients such as protein, fiber, vitamin C, and thiamin, which can contribute to overall health when included as part of a balanced diet.

Fotosyntese er en biokemisk proces, hvor organismer som planter, alger og visse batterier omdanner lysenergi, typisk fra solen, til kemisk energi i form af organisk stof, samtidig med at de omsætter kuldioxid og vand til ilt og vand. Denne proces kan skrives som en kemisk ligning:

6 CO2 + 6 H2O + lysenergi -> C6H12O6 + 6 O2

Det vil sige at der dannes et molekyle glukose (C6H12O6) og seks molekyler ilt (O2) for hvert seks molekyler kuldioxid (CO2) og seks molekyler vand (H2O) der bliver omdannet. Glukosen kan derefter anvendes som energikilde for cellens processer, mens ilten frigives til atmosfæren.

"Spinacia oleracea" er en medisinsk betegnelse for arten spinat, som er en grønnsag og en slags bladgrøntsag. Spinat tilhører amarant-familien (*Amaranthaceae*) og stammer oprindeligt fra Centralasien. Den indeholder blandt andet store mængder af næringsstofferne jern, calcium, magnesium, vitamin A, C og K. Spinat er desuden kendt for at være en god kilde til antioxidanter som beta-karoten og floridermalin.

Tylakoider är membranstrukturer inne i kloroplasten hos växter, alger och cyanobakterier. De är primära platsen för ljusberoende fotosyntes där solljusenergi konverteras till kemisk energi i form av ATP (adenosintrifosfat) och NADPH (nikotinamidadenindinukleotidfosfat-reducerad).

Tylakoidmembranet innehåller fotosystem I och II, cytochrom b6f-komplexet och ATP-syntas. Dessa proteinkomplex arbetar tillsammans för att producera ATP genom en process som kallas fotofosforylering. Tylakoider är också inblandade i syntesen av klorofyll, karotenoider och andra pigment som används under fotosyntesen.

Tylakoidmembranet är vanligtvis staplat upp i granum-stackar (grana) eller kan förekomma som enstaka membransäckar (thylakoids) i stroman, det inre vattnet av kloroplasten.

Chlamydomonas reinhardtii är en typ av grön alg som tillhör gruppen Chlorophyta. Den är en encellig organism med två flageller (små, rörliga utskott) och en stel cellvägg. Algen innehåller också en stor kloroplast som ger den sin gröna färg och möjliggör fotosyntes. Chlamydomonas reinhardtii är vanligen runt 10 mikrometer i diameter och förekommer ofta i sötvatten, såsom dammar, pölar och fuktiga jordar. Den används ofta inom forskning som ett modellorganismer på grund av sin enkla byggnad och dess förmåga att överleva under olika förhållanden.

Plastider er et organell som forekommer i de fleste planter og photosyntetiserende protister. De er opbygget af to membranlager, og deres hovedfunktion er at udføre fotosyntese, dvs. at omdanne solenergi til kemisk energi ved hjælp af vand og kuldioxid. Der findes forskellige typer plastider, herunder kloroplastier, chromoplastier og leukoplastier, som har forskellige funktioner. Kloroplastier er de mest almindelige og indeholder grønt farvestof, mens chromoplastier indeholder rødt, gult eller orange farvestof og er ofte involveret i produktionen af farvestoffer i planter. Leukoplastier har ingen farvestoffer og kan være involveret i opbevaringen af stivelse eller fedtstoffer.

Kloroplast ATP-syntase, också känt som Chloroplast ATP synthase, är ett enzymkomplex som hittas inne i kloroplaster hos växter och alger. Detta enzym är ansvarigt för syntesen av ATP (adenosintrifosfat) från ADP (adenosindifosfat) och fosfat, under fotosyntesen.

Fotosyntesen sker i två steg: ljusreaktionerna och den långsamma fasen eller den kemiska fasen. Under ljusreaktionerna absorberar klorofyll pigment ljusenergi, vilket resulterar i bildandet av ATP och reducerad nicotinamidadenindinukleotid (NADPH). Dessa molekyler används sedan i den långsamma fasen för att producera glukos och syre.

Kloroplast ATP-syntasen är en viktig komponent i denna process, eftersom det tillåter växterna att konvertera den energi som lagras i ljuset till ett mer användbart energiförråd i form av ATP. Detta enzym är strukturellt och funktionellt homologt med ATP-syntasen som hittas i mitokondrier, även om de har olika ursprung.

Kloroplast ATP-syntasen består av två huvuddelar: F0 och F1. Del F0 är en membranbundet del som innehåller ett protonkanal, medan del F1 är en globulär del som sticker ut i stroman (den inre vätskan) i kloroplasten. Protonerna som pumpas genom membranen under ljusreaktionerna strömmar sedan genom protonkanalen i F0, vilket driver rotation av en rotor och aktiverar ATP-syntesen i F1.

I allmänhet är kloroplast ATP-syntasen ett mycket välstuderat system inom molekylärbiologi och bioenergetik, eftersom det har en central roll i den fotosyntetiska elektrontransportkedjan och energiproduktionen hos växter.

Klorofyll är ett grönt pigment som förekommer hos växter, alger och vissa batterier. Det är ett viktigt ämne för fotosyntesen, processen där solenergi omvandlas till kemisk energi. Klorofyllet absorberar ljus i blått och rött spektrum men reflekterar grönt, vilket gör att växter ser gröna ut. Det finns olika typer av klorofyll, men de två vanligaste är klorofyll a och klorofyll b. Klorofyll a är det viktigaste pigmentet för fotosyntesen och absorberar ljus mellan 430 och 662 nanometer, medan klorofyll b absorberar ljus mellan 455 och 642 nanometer.

'Arabidopsis' er en slags plante som oftest refererer til den velkjente modellplanten 'Arabidopsis thaliana'. Denne liten, en-årige planten hører hjemme i de tempererede egne av Eurasia og Nord-Afrika. 'Arabidopsis' er en populær valg for biologisk forskning på grunn av sin enkle genetiske oppbygging, korte livscyklus og lette tilgjengelighet. Mange grunntannleg i planters molekylære biologi, celleteori og utviklingsbiologi er blitt klarlagt ved hjelp av studier på 'Arabidopsis'.

Chloroplast thioredoxins are a type of protein found in the chloroplasts of plant cells. They play a crucial role in regulating various metabolic processes in the chloroplast, including photosynthesis, carbon fixation, and stress responses. Thioredoxins are small proteins that contain a conserved redox-active disulfide bond in their active site, which allows them to function as electron carriers and reduce disulfide bonds in other proteins.

In chloroplasts, thioredoxins are reduced by ferredoxin-thioredoxin reductase using electrons from photosystem I. Once reduced, the thioredoxins can then reduce disulfide bonds in target proteins, thereby activating or regulating their function. Thioredoxins have been shown to interact with and regulate a wide variety of chloroplast proteins, including enzymes involved in carbon fixation, such as Rubisco, and proteins involved in stress responses, such as peroxiredoxins.

Overall, chloroplast thioredoxins are essential for maintaining proper redox balance in the chloroplast and ensuring that metabolic processes are regulated in response to changes in light intensity, temperature, and other environmental factors.

I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.

Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.

"Arabidopsis proteins" refer to the proteins that are encoded by the genes found in the model plant species Arabidopsis thaliana. This small flowering plant is widely used in plant biology research due to its relatively small genome, short life cycle, and ease of cultivation. The term "Arabidopsis proteins" can refer to any type of protein found in this plant, including enzymes, structural proteins, regulatory proteins, and others. These proteins play crucial roles in various cellular processes such as metabolism, signaling, growth, development, and stress response. Research on Arabidopsis proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes in plants and has provided valuable insights into the molecular mechanisms underlying important agronomic traits.

I medicsin används termen "ljus" ofta för att beskriva olika former av elektromagnetisk strålning, som kan användas diagnostiskt eller terapeutiskt. Det kan handla om:

1. Visuellt ljus: Det vanliga ljuset som vi ser med ögat, består av elektromagnetisk strålning i våglängder mellan ungefär 400 och 700 nanometer (nm).
2. Laserljus: Koncentrerad, samfälld och intensiv stråle av synligt ljus eller annan elektromagnetisk strålning, som kan användas inom medicinen för att exempelvis skära bort vävnad eller aktivera vissa läkemedel.
3. Röntgenljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus, som används inom medicinen för att ta röntgenbilder och undersöka skelett, lungor och andra inre organ.
4. Ultraviolett (UV) ljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla hudsjukdomar och bakterier.
5. Infrarött (IR) ljus: Elektromagnetisk strålning med längre våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla muskel- och ledsmärtor samt öka blodgenomströmningen.

Det är viktigt att notera att olika typer av ljus kan ha både nyttiga och skadliga effekter, beroende på dos, exponeringstid och andra faktorer.

Ribulose-1,5-bisfosfatkarboxylas (RuBisCO) er et enzym som spiller en viktig rolle i fotosyntesen hos planter, alger og visse bakterier. Det katalyserer den karboxylasereaksjonen der kARBONDIOXID blir fiksert til ribulose-1,5-bisfosfat for å starte bildet av en ny organisk carbonforbindelse i Calvin-cykelen. RuBisCO er et av de mest abundante enzymer i naturen og er viktig for livet på jorda som vi kjenner det, siden det er involvert i assimilationen av kultveksleringsgasen kARBONDIOXID til organisk carbon.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Chlamydomonas' är ett släkte av grönalger som tillhör gruppen Chlorophyta. En enskild individ inom släktet kallas ofta för chlamydomonad. Dessa encelliga alger har två flageller (små, rörliga utskott) som används för att simma i vatten. De flesta arterna innehåller också en stärkelsekornliknande struktur som kallas pyrenoid där kolhydratlagring sker. Chlamydomonas-arterna är vanligen ungefär 10 mikrometer långa och förekommer globalt i sötvatten, bräckt vatten och jord. Några arter kan vara fotosyntetiskt aktiva under både dag och natt tack vare en process som kallas crassulaceansk akkumulerande fotosyntes (CAM). Släktet 'Chlamydomonas' är välstuderat inom cellbiologi och molekylär genetik, eftersom dessa alger har en relativt enkel celldelning och är lätta att odla i laboratoriemiljö.

Chlorophyta er en division (eller fylum) innen plantsjøvivlesvampe, også kalt grønne alger. Disse organismer har klorofyll a og b i sine thylakoider og har ofte en grønn farge på grunn av dette. De fleste arter i Chlorophyta lever i vann, men noen arter kan også leve på land.

Chlorophyta inneholder mange forskjellige slags alger, inkludert enkle encellede former som Chlamydomonas og flerseltsformer som Ulva (havsalati) og Pediastrum. Mange arter i denne gruppen er viktige primærprodusenter i økosystemer, noe som betyr at de konverterer solenergi til kjemisk energi gjennom fotosyntese.

Det er viktig å nevne at termen "grøn alge" ikke lenger anses som en klar taksonomisk gruppe, og Chlorophyta inneholder bare noen av de arter som tidligere ble kategorisert under denne betegnelsen.

'Photosynthetic Reaction Center Complex Proteins' refererar till de proteinmolekyler som är involverade i den fotosyntetiska reaktionscentern, där ljusenergi konverteras till kemisk energi. Det finns två typer av fotosyntetiska reaktionscenter: Typ I och Typ II.

Typ I-reaktionscentret inkluderar en fotosyntetisk pigment-protein-komplex som består av flera subuniteter, inklusive den centrala reaktionscentern (D1/D2), cytochrom b559 och olika ljuskänsliga pigmentmolekyler såsom klorofyll och pheophytin. Dessa proteiner hjälper till att transportera elektroner från vatten till plastokinon under fotosyntesen, vilket genererar en protongradient över membranet som används för att producera ATP.

Typ II-reaktionscentret inkluderar också en fotosyntetisk pigment-protein-komplex med flera subuniteter, inklusive den centrala reaktionscentern (P680), cytochrom b559 och olika ljuskänsliga pigmentmolekyler såsom klorofyll och bacteriopheophytin. Dessa proteiner hjälper till att transportera elektroner från vatten till fenoquinon under fotosyntesen, vilket genererar en protongradient över membranet som används för att producera ATP.

I allmänhet är photosyntetiska reaktionscenter komplexa proteiner som katalyserar de första stegen i fotosyntesen, där ljusenergi omvandlas till kemisk energi genom en serie elektrontransportreaktioner.

Fotofosforylering är ett biokemiskt process som sker inne i kloroplasten hos växter, alger och vissa bakterier. Processen omvandlar ljusenergi till kemisk energi i form av ATP (adenosintrifosfat) och NADPH (nicotinamidadenindinukleotidfosfat-reducerad), som används i den biokemiska processen kallad cellandning för att frigöra energi.

Under fotofosforyleringen absorberar klorofyll och andra pigment ljusenergi, vilket får elektroner att bli exciterade och flytta sig från ett högre energitillstånd till ett lägre. Denna energi används för att pumpa protoner (H+) över thylakoidmembranet, skapande en gradient som driver syntesen av ATP genom ATP-syntas. Samtidigt reduceras NADP+ till NADPH med hjälp av den exciterade elektronen och vätejoner (H+) från stroman.

Det finns två typer av fotofosforylering: cyklic och icke-cyklick. I cyklisk fotofosforylering används endast fotosystem I, medan icke-cyklick fotofosforylering involverar både fotosystem I och II. I den senare processen produceras även syre (O2) som en biprodukt genom att vatten (H2O) splittras upp i syre, protoner och elektroner.

Fotofosforylering är en central del av fotosyntesen och möjliggör för växter och andra fotosyntetiserande organismer att producera sin egen näring genom att omvandla solljus till kemisk energi.

Fotosystem II-proteincomplex är ett protein-komplex som spelar en central roll i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det är en del av den fotokemiska fosforyleringskedjan, där ljusenergi konverteras till kemisk energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

Fotosystem II-komplexet består av ett antal olika proteiner och cofaktorer, inklusive två photosyntetiska pigmentkomplex som absorberar ljusenergi. Det ena komplexet är ett p680-reaktionscentrum, som består av en specialparet av klorofyllmolekyler som exciteras av ljus och överför sin energi till ett annat pigmentkomplex, det så kallade accessorypigmentkomplexet. Detta komplex innehåller fler klorofyllmolekyler, karotenoider och fenofiler, som hjälper till att absorbera ljusenergi och skydda fotosystem II-komplexet från skada orsakad av för höga energinivåer.

Fotosystem II-komplexet är också ansvarigt för vattenoxidationen, en process där vattenmolekyler splittras upp i syre, protoner och elektroner. Syret frigörs som ett biprodukt, medan de frigjorda elektronerna används för att reducera NADP+ till NADPH, en viktig reducerande agens i fotosyntesen.

I summa är Fotosystem II-proteinkomplexet ett mycket viktigt protein-komplex som spelar en central roll i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier genom att konvertera ljusenergi till kemisk energi och producera syre som en biprodukt.

Medicinalväxter, även kända som medicinalplantor eller farmakologiska växter, är växter som innehåller biologiskt aktiva ämnen som kan användas i medicinska syften. Dessa ämnen kan vara effektiva mot olika sjukdomar och hälso tillstånd när de används på rätt sätt. Medicinalväxter har använts i många kulturer under tusentals år för att behandla en rad medicinska problem, från smärta och inflammation till psykiska störningar och infektioner.

Exempel på vanliga medicinalväxter inkluderar:

* Läkeört (Valeriana officinalis) - används för att behandla sömnsjuka, oro och spasmer.
* Kamomill (Chamomilla recutita) - används för att lindra smärta, irriterad hud och mag-tarmproblem.
* Ginkgo (Ginkgo biloba) - används för att förbättra minnet och kognitiva funktioner.
* Knappte (Capsicum frutescens) - används för smärtlindring och ökad blodcirkulation.
* Echinacea (Echinacea purpurea) - används för att stärka immunförsvaret och behandla infektioner.

Det är viktigt att notera att medicinalväxter inte ska ses som en ersättning till konventionell medicinsk behandling, utan snarare som ett komplement. Det är också viktigt att alltid konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda någon form av medicinalväxt, eftersom de kan interagera med andra läkemedel och orsaka biverkningar.

'Växtgener' är ett begrepp inom genetiken och molekylärbiologin som refererar till den totala uppsättningen genetisk information hos växter. Genomer består av DNA-molekyler som innehåller tusentals gener, regulatoriska sekvenser och icke kodande regioner. Växters genomer varierar i storlek och komplexitet mellan olika arter. Exempel på växtgener inkluderar risgenomet (cirka 460 miljoner baspar), majsgenomet (cirka 2,3 miljarder baspar) och människans genomet (cirka 3 miljarder baspar). Studiet av växtgener har potentialen att förbättra jordbrukets produktivitet, föda världens växande befolkning och skydda mot skadegörare och klimatförändringar.

Fabaceae, också känd som Leguminosae, är en familj av tvåhjärtbladiga växter. Denna familj inkluderar ett stort antal arter, däribland bönor, ärtor, lupiner och sötpotatis. Fabaceae-familjen kännetecknas av sina karaktäristiska frön som är inneslutna i en balja eller en skida. Många arter inom denna familj har ekonomisk betydelse för mänsklig konsumtion, djurfoder och industriella ändamål.

'Tobak' definieras inom medicinen som ett växtprodukt som innehåller nicotin och är känt för att vara beroendeframkallande. Tobak används vanligtvis genom rökning, men kan också användas oralt eller snusas. Rökning av tobak är associerad med en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD). Andra former av tobaksanvändning, såsom oralt bruk och snus, kan också öka risken för cancer i munhålan, strupen och urinvägar.

Nicotin i tobak är en mycket beroendeframkallande substans som påverkar hjärnan och kroppen på flera sätt. Det stimulerar sympatiska nervsystemet, ökar hjärtslaget och blodtrycket, och orsakar små pupiller. Nicotin kan också försämra blodflödet till hjärtat och andra delar av kroppen.

Tobaksrök innehåller också tusentals kemikalier, varav många är skadliga eller cancerframkallande. Bland de skadliga ämnena i tobaksrök återfinns kolmonoxid, cyanidy, kväveoxider och tungmetaller som bly och kadmium. Dessa kemikalier kan orsaka skada på lungorna, hjärtat, blodkärlen, huden och ögonen.

Sammanfattningsvis är tobak en växtprodukt som innehåller nicotin och tusentals andra skadliga kemikalier. Användning av tobak kan leda till beroende och öka risken för allvarliga hälsoproblem, inklusive cancer, hjärtsjukdomar och lungskador.

Galaktolipider är en typ av lipider som innehåller en galaktose (en typ av socker) kopplad till en eller två fettsyror via en glycerol-backe. De är vanligt förekommande i cellemembranen hos växter och många mikroorganismer, särskilt i kloroplaster. Galaktolipider spelar en viktig roll i strukturen och funktionen hos cellemembranen, och de är också involverade i signaltransduktion och cellkommunikation. I människor förekommer galaktolipider i mindre utsträckning, främst i hjärnan och nervsystemet.

'Euglena' är ett släkte av flagellater, en grupp encelliga eukaryota organismer. *Euglena* har två karaktäristiska egenskaper: de har en flagell (ett slags "svans") som används för att röra sig och de har ett öga-liknande organ som kallas einoktocyt, vilket hjälper dem att reagera på ljus. Många arter av *Euglena* kan också fotosyntetisera, men de är också heterotrofa, vilket betyder att de kan livnära sig på organiskt material som finns i deras omgivning.

Det medicinska intresset för *Euglena* har främst handlat om dess möjliga användning som en källa till näringsriktighet och som ett medel för att behandla vissa sjukdomar. Till exempel har forskare funnit att vissa arter av *Euglena* innehåller höga nivåer av antioxidanter, vilket kan hjälpa till att skydda celler från skada. Dessutom har det föreslagits att *Euglena* kan användas som en källa till protein och andra näringsämnen för människor och djur.

I termer av behandling av sjukdomar, har forskare undersökt möjligheten att använda *Euglena* för att behandla cancer och andra sjukdomar som orsakas av cellskador. Studier har visat att vissa ämnen som produceras av *Euglena* kan hämma tillväxten av cancerceller och skydda normala celler från skada. Dock behövs mer forskning för att fastställa effektiviteten och säkerheten av denna behandlingsmetod.

"Genuttrycksväxling, eller epigenetisk reglering, refererar till förändringar i uttrycket av gener som inte involverar någon ändring i den underliggande DNA-sekvensen. Istället kan detta ske genom kemiska markeringar av DNA eller histonproteiner, vilka påverkar tillgängligheten och aktiviteten hos gener. Epigenetiska förändringar kan vara reversibla och är ofta dynamiska under en organisms livslopp. I växter har epigenetisk reglering visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer, inklusive embryonal development, celldifferentiering, stressrespons och genombildning. Vissa epigenetiska förändringar kan vara ärftliga över generationsväxlingar, men de kan också vara tillfälliga och reversibla."

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

"Algproteiner" är ett informellt begrepp och saknar en etablerad medicinsk definition. Termen används ofta för att hänvisa till proteiner som utvinns från alger, vilket kan inkludera alla former av marine algblommor och cyanobakterier. Dessa proteiner har potentialen att användas inom olika områden, såsom livsmedelsindustri, kosmetisk industri och farmaceutisk industri, på grund av deras unika egenskaper som antioxidanter, anti-inflammatoriska medel och immunmodulerande substanser.

'Mörker' är inte en medicinsk term, utan snarare en allmän term som används för att beskriva frånvaron av ljus eller dålig synbarhet. I medicinskt sammanhang kan man dock tala om "nattsyn" (night vision), vilket är ett mått på hur väl ögat fungerar i mörker. Nattsyn kan vara nedsatt hos vissa personer, till exempel på grund av åldring, näthinneförändringar eller vissa sjukdomstillstånd. Det finns också medicinska instrument som använder sig av intensifierad ljusförstärkning för att underlätta synen i mörker, så kallade nattsynsgranater eller nattsikten.

Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.

Ljusupptagande proteinkomplex, även känt som photoreceptorproteinkomplex, är ett slags proteinmolekyler som finns i vissa levande organismer och har förmågan att absorbera ljusenergi. Detta komplex består ofta av flera olika proteiner som interagerar med varandra för att möjliggöra denna funktion.

I människor och andra djur är det vanligaste exemplet på ett ljusupptagande proteinkomplex rhodopsin, som finns i stavarna i ögat och är involverad i synprocessen. Rhodopsin består av två huvuddelar: ett protein, opsin, och en kromofor, retinal. När ljus träffar retinalet förändras dess molekylära struktur, vilket orsakar en konformationsförändring i opsinet som aktiverar en signaltransduktionsväg som slutligen leder till att vi uppfattar ljuset.

Ljusupptagande proteinkomplex förekommer också hos växter och cyanobakterier, där de är involverade i fotosyntesen. Dessa komplex absorberar ljusenergi för att driva den fotokemiska processen som producerar syre och reducerar energriktiga elektroner som kan användas för att producera kolhydrater.

Cytochrome b6f complex är ett enzymkomplex som förekommer i chloroplastmembranen hos växter, alger och cyanobakterier. Det är en viktig del av elektrontransportkedjan under fotosyntesen, där det fungerar som en länk mellan fotosystem I och II. Cytochrome b6f komplex katalyserar oxidationen av plastohydrokinon till plastocyanin samtidigt som det reducerar cytochrom b6 till cytochrom b6feleganta. Processen är kopplad till protontransport över membranet, vilket leder till skapandet av ett protonkoncentrationsgradient och därmed ATP-syntes.

'Växt-DNA' refererar till degenetisk material som finns i alla växter. DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett komplex molekylärt substance som innehåller instructions för utveckling, funktion och reproduktion av alla levande organismers celler.

Växt-DNA består av en unik sekvens av nukleotider, som är de grundläggande byggstenarna i DNA. Dessa nukleotider kombineras för att bilda gener, som i sin tur innehåller information om hur olika proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga för växternas struktur, funktion och överlevnad.

Det är värt att notera att alla levande organismer, inklusive människor, har DNA som är mycket likt varandra på en grundläggande nivå. Det finns dock specifika skillnader i sekvensen av nukleotider som gör att varje arts DNA är unikt. Dessa skillnader kan användas för att identifiera och klassificera olika arter, inklusive växter.

RNA (Ribonucleic acid) hos växter är ett nukleinsyrepolymer som spelar en central roll i den genetiska informationens transkription och proteinsyntes. RNA består av en lång kedja av nukleotider med en sockerdel (ribose) och en fosfatgrupp, samt fyra olika baser: adenin, uracil, guanin och cytosin.

I växter är RNA involverat i flera viktiga cellulära processer, såsom genuttryck, reglering av genuttryck, proteinsyntes och signaltransduktion. Det finns olika typer av RNA, inklusive messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA).

mRNA är den typ av RNA som transkriberas från DNA och bär den genetiska informationen som behövs för att syntetisera proteiner. rRNA är en delkomponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker. tRNA är ett adaptermolekyl som hjälper till att översätta den genetiska koden från mRNA till aminosyror under proteinsyntesen.

I växter kan RNA också vara involverat i epigenetiska processer, såsom DNA-metylering och histonmodifiering, som påverkar genuttrycket och anpassningen till olika miljöförhållanden.

Intracellulära membraner är membran som finns inside cellen och delar in cellens interna kompartment. Dessa membran skapar olika organeller, som mitokondrier, endoplasmatiskt retikulum (ER) och golgiapparaten. Intracellulära membraner består av en dubbel lipidbilaga med en hydrofil huvuddel och en hydrofob mittdel. Proteiner är inbäddade i membranen och har viktiga funktioner som transport, signalering och katalys av biokemiska reaktioner.

'Zea mays' er en botanisk betegnelse for majsarten, som også kendes under det almindelige navn "majs". Det er en ensartet, énårig plante, der tilhører græs-familien (Poaceae) og er oprindeligt hjemmehørende i Mellemamerika. Majsen dyrkes over det meste af verden for sin næringsrige korn, som anvendes som føde for mennesker og dyr, samt i en række industrielle anvendelser.

Majskernen er en rig kilde til kulhydrater, protein, fiber og en række essentielle vitaminer og mineraler. Majs er også en vigtig kilde til olie, som udvindes af majssædets germ.

Det er værd at notere, at der findes mange forskellige varianter af majs, herunder søde majs, som normalt spises som grøntsag eller udnyttes til produktionen af majsmel, og popcornmajs, som anvendes til at fremstille popcorn.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

En prostatatranslokerande ATPase (P-ATPase) är ett transmembrant enzym som använder energiförrådet i ATP (adenosintrifosfat) för att pumpa protoner (H+) över cellytan. Detta skapar ett koncentrationsgradient och underlättar därmed transporten av olika joner och molekyler genom cellmembranet. Protontranslokerande ATPaser är viktiga för en rad fysiologiska processer, inklusive cellyts funktion, elektrofysiologi och homeostas. I vissa patologiska tillstånd kan dessa proteiner bli defekta eller onormalt reglerade, vilket kan leda till cellulär dysfunktion och sjukdom.

Cytokrom f är ett enzym som tillhör den mitokondriella elektrontransportkedjan i cellens energiproducerande process, oxidativ fosforylering. Det är beläget i komplex III (cytochrom b-c1-komplexet) och deltar i överföringen av elektroner från koenzym Q till cytochrom c. Cytokrom f innehåller en hemgrupp, som är ett prostetiskt gruppering, som undergår reversibel reduktion-oxidation (redox) under processen. Det är viktigt för cellers energiproduktion och har också visat sig ha roll i apoptos eller programmerad celldöd.

'Giftiga växter' refererar till växter som innehåller substanser som kan vara skadliga eller farliga för djur, inklusive människor, om de konsumeras, toucheras eller andas in. Dessa giftiga ämnen kan variera mycket bland olika växtarter och kan finnas i alla delar av växterna, som blad, stjälkar, rötter, bär och frön.

Det är viktigt att notera att många giftiga växter också kan ha medicinska användningsområden när de används korrekt och under kontrollerade förhållanden. Dock kan felaktlig hantering eller konsumtion av dessa växter leda till allvarliga skador eller i värsta fall död.

Exempel på giftiga växter inkluderar blad från vissa arter av belladonna, som kan orsaka hallucinationer, yrsel och andningssvårigheter; aconitum, som kan orsaka hjärtproblem och andningssvårigheter; och vissa arter av guldregn, som kan orsaka mag- och tarmsymtom samt muskelsvaghet.

"Genom" refererar till den totala uppsättningen av gener som finns inneboende i varje cell hos en organism. Det är det genetiska materialet som består av DNA-molekyler och som innehåller all information som behövs för att utveckla och maintenira de specifika egenskaperna hos en individ och art.

I växter, såsom i andra levande organismer, är genomet uppbyggt av kromosomer som innehåller tusentals gener vardera. Växters genomer kan variera mycket i storlek, från några hundra megabaser till flera tusen megabaser. De flesta växter har en diploid genomuppsättning, vilket innebär att de har två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern.

Det finns också växter som har ett polyploid genomi, där det finns fler än två kopior av varje kromosom. Polyploidi kan uppstå genom reproduktiva fel, såsom non-disjunction under celldelning eller genom hybridisering mellan olika arter. Polyploidi är vanligt förekommande inom växtriket och kan leda till nya arter med förändrade egenskaper jämfört med sina förfäder.

Genomet i växter innehåller information om allt från grundläggande celldelning och cellväxt till mer komplexa processer som fotosyntes, sekundär metabolism och respons på abiotiska och biotiska stressorer. Genomstudier av växter har ökat vår förståelse av deras evolutionära historia, genetiska variation och användningsområden inom jordbruket och medicinen.

Mesofyllceller är celler i bladet hos växter som utgör det mesta av det interna vävnadsområdet mellan övre och undre epidermis. De är involverade i fotosyntesen och kan delas in i två typer: palissadceller och spongioceller. Palissadcellerna är små, cylindriska celler som är riktade vertikalt och innehåller många kloroplasti. De är specialiserade för att maximera absorbtionsytan för ljus och har därför en stor koncentration av klorofyll. Spongiocellerna däremot, är större och mer oregelbundet formade celler med få kloroplasti. De fungerar som ett reservoar för vatten och gaser och hjälper till att diffundera koloxid in i bladet.

Diuron är ett typ av ämne som kallas herbicid, vilket betyder att det används för att kontrollera ogräs. Det är en organisk förening som verkar genom att hämta fotosyntesen hos växter. Diuron är inte vanligt förekommande inom medicinen, men kan möjligen påträffas i biomedicinska sammanhang där det används för forskningsändamål.

Således, medicinsk definition av 'Diuron' är inte relevant eftersom det primärt används som ett herbicid inom jordbruket och trädgårdsodling istället för inom medicinen.

Medicinskt kan "växter, ätbara" definieras som växter eller delar av växter som är säkra och lämpliga att använda som föda. Dessa växter innehåller ofta näringsrikt substanser såsom vitaminer, mineraler, proteiner, kolhydrater och fiber. Exempel på ätbara växter är grönsaker, frukter, nötter, frön, rotfrukter, örter och alger. Det är viktigt att vara säker på att man kan identifiera ätliga växter korrekt och vara medveten om eventuella allergiöverkänsligheter eller giftiga delar av vissa växter innan man använder dem som föda.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Fotosystem I-proteinkomplex är ett proteincomplex som spelar en central roll i den ljusberoende fotosyntesen hos växter, alger och vissa bakterier. Det är en del av den fotosyntetiska elektrontransportkedjan och sitter lokaliserat i thylakoidmembranen inuti kloroplasten.

Fotosystem I-proteinkomplexet består av flera olika subuniteter, inklusive en reaktionscentrumprotein som binder till ett pigment som absorberar ljusenergi och överför denna energi till elektroner. Dessa elektroner transporteras sedan genom ett antal elektrontransportproteiner till nästa steg i fotosyntesprocessen.

Fotosystem I-proteinkomplexet är också ansvarigt för att reducera ferredoxin, en järn-svavelprotein som är involverat i den senare delen av elektrontransportkedjan och som till slut leder till produktionen av syre och ATP.

I summa, Fotosystem I-proteinkomplexet är ett viktigt proteincomplex i fotosyntesen som hjälper till att omvandla solljusenergi till kemisk energi genom en serie komplexa processer som involverar flera olika proteiner och pigment.

Acetabularia är ett släkte av grönalger som tillhör familjen Acetabulariaceae. Denna enocellulära algen har en stor, klockliknande cellkropp (capitulum) med en lång, trådliknande fot (stipes). Capitulum innehåller ett antal små, skålformiga utskott (acetabula), som används för att fånga och absorbera näringsämnen. Acetabularia är känd för sin förmåga att regenerera efter att ha skadats eller delats i två delar. Den kan också fungera som ett modellorganism för studier av celldifferentiering, cellcykeln och proteinsyntes.

'Hordeum' är ett släkte inom gräsfamiljen (Poaceae) och innehåller arter som vanligtvis kallas korn. Det mest välkända exemplaret är vanlig vetekorn (*Hordeum vulgare*), som odlas över hela världen för sin näringstäta frö, vilket används till mat och drycker såsom öl. Andra arter inkluderar exempelvis tvåårigt korn (*Hordeum distichon*) och fjäderkorn (*Hordeum jubatum*).

RNA editing refererer til den proces, hvor der foretages ændringer i det originale RNA-sekvens, som er blevet transkriberet fra et DNA-template. Disse ændringer kan inkludere indsættelse, udskiftning eller fjernelse af nukleotider, der resulterer i en forandret proteinsyntese. RNA-editing er særligt almindelig hos visse arter, herunder planter og insekter, men findes også hos pattedyr. Det spiller en vigtig rolle ved reguleringen af genudtryk og proteinsyntese, samt tilpasning til forskellige cellulære behov og respons på ændringer i miljøet.

Proteinprekursorer är ofta refererade till som de råa materialen eller de ursprungliga proteinerna som undergår en process för att bli aktiva peptider eller proteiner i kroppen. Dessa prekursorer kan vara inaktiva eller delvis aktiva, och de måste klippas upp och modifieras på olika sätt av enzymer kallade proteasomer och peptidaser för att bli fullt funktionella.

Ett exempel på ett proteinprekursor är proinsulin, som är ett inaktivt protein som produceras i bukspottkörteln. Proinsulin klipps sedan upp av enzymet prohormonkonvertas till insulin och C-peptid, vilka är de aktiva peptider som reglerar blodsockernivåerna i kroppen.

Proteinprekursorer kan också innehålla signalpeptider, som är sekvenser av aminosyror som guider proteinet till rätt kompartment i cellen eller ut i extracellulärt rum. Signalpeptiderna klipps bort efter att proteinets syntes är klar.

I allmänhet är proteinprekursorer viktiga för att producera och reglera olika funktioner i kroppen, inklusive hormonproduktion, immunförsvar och celldelning.

Plastocinon är ett organisk compound som förekommer naturligt i vissa växter och cyanobakterier. Det spelar en viktig roll i fotosyntesen, där det fungerar som en elektrontransportör mellan fotosystem I och II. Plastocinon är ett tvåelektronreducerat derivat av plastoquinon och har en central roll i den ljusberoende fasen av fotosyntesen, där det hjälper till att transportera elektroner från vatten till NADP+ för att producera NADPH.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

'Gömfröiga växter', eller angiospermer, är en grupp av fröväxter som kännetecknas av att deras frön är inneslutna i en frukt. Frukten skyddar fröet och hjälper till att sprida det vid pollinering och fröspridning. Angiospermerna utgör den största gruppen av kärlväxter och omfattar bland annat gräs, blommor, träd och buskar. De flesta gömfröiga växter är också tvåkönade, vilket betyder att de har både hon- och hanorgan i samma individ.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

'Alg-RNA' er en forkortelse for "alanyl-tRNA syntetase-relatert RNA". Dette er en type ikke-kodende RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i produksjonen av proteiner i celler. Alg-RNA-molekylet hjelper til med å koble aminosyrene alanin og tRNA (transfer RNA) sammen, slik at den kan overføres til ribosomet for å bli en del av et protein. Dette er en viktig biokjemisk reaksjon som skal foregå akkurat og effektivt for å sikre at proteinet blir syntetisert riktig. Alg-RNA-molekylet sørger for at dette skjer på en kontrollert måte ved hjelp av sin specielle struktur og funksjon.

Fruktosdifosfatas (FDP-ase) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av fruktosdifosfat (FDP) till fruktose och fosfat. Reaktionen kan skrivas som följer:

Fruktos-1,6-difosfat + H2O → Fruktose + Pi

Detta enzym finns naturligt i levande organismer, inklusive människor, och spelar en viktig roll i cellers energiproduktion genom att hjälpa till att bryta ned glukos som lagras i form av glykogen. FDP-ase är också ett viktigt enzym inom näringsmässig bioteknik, där det används för att producera fruktose och andra sockerderivat.

Plastocyanin är ett kopparprotein som deltar i den biologiska elektrontransportkedjan i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det agerar som en mobil elektrondonor mellan två komplexa proteiner, cytochrom b6f och photosystem I, under oxidativ fosforylering i thylakoidmembranet i kloroplasten. Plastocyanin består av en enda polypeptidkedja som innehåller två kopparjoner och har en molekylvikt på cirka 10-11 kilodalton. Proteinet är riktat med sin kopparbindande sida mot vatten, så att den kan undergå reduktion av syre till vatten i fotosystem I. Plastocyanin är ett viktigt protein i fotosyntesen eftersom det hjälper till att transportera elektroner effektivt och specifikt mellan de två proteinkomplexen under låga syrehalter.

Group I chaperonins are a family of protein complexes that assist in the folding and assembly of other proteins within cells. They are found in archaea and the eukaryotic cytosol, and are characterized by their barrel-shaped structure with a central cavity where unfolded proteins can bind and be folded with the help of ATP.

The most well-studied Group I chaperonin is the human Hsp60 (heat shock protein 60), also known as CPN60. It plays a crucial role in the folding of newly synthesized proteins, as well as in the refolding of misfolded or denatured proteins. Dysregulation of Group I chaperonins has been implicated in various diseases, including neurodegenerative disorders and cancer.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

Elektrontransport är en biokemisk process som sker inne i celler och är en viktig del av cellandningen, eller celldygnets process. Det är en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

I mitokondrierna, de subcellulära organellerna som är ansvariga för cellandningen, sker elektrontransporten i den så kallade elektrontransportkedjan. Denna kedja består av en serie komplexa proteiner och koenzym som sitter inbäddade i mitokondriens inre membran. Elektroner från reducerade coenzym, till exempel NADH och FADH2, passerar genom denna kedja och överförs till syre, vilket är det slutliga elektronacceptorn. Under transporten frigörs energi, som används för att pumpa protoner (H+) över mitokondriens inre membran, vilket skapar ett koncentrationsgradient. ATP-syntas, ett enzymkomplex beläget i mitokondriens inre membran, använder sedan denna gradient för att syntetisera ATP från ADP och fosfat.

I alltså är elektrontransporten en viktig process som genererar energi i celler genom en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket leder till skapandet av ATP.

'Bryopsida' är en systematisk grupp inom mossorna, och den största klassen inom divisionen Bryophyta. Den innehåller de flesta arter av landlevande mossor och kännetecknas bland annat av att ha en speciell typ av cellvägg, som innehåller en polymer vid namn sporopollenin.

Många arter i Bryopsida har också en speciell typ av stjälk, känd som "seta", som håller upp den sporförande strukturen, kapseln. Dessa mossor kan variera mycket i storlek och form, från små, mattbildande arter till större, greniga växter som kan bli flera decimeter höga.

Exempel på ordningar inom Bryopsida är Hypnales, Dicranales och Bryales.

Protoklorofyllider är en typ av pigment som förekommer hos vissa fotosyntetiserande organismer, såsom cyanobakterier och rödalger. De är kemiskt relaterade till protoklorofyll, ett grönt pigment som är involverat i den tidiga fångsten av ljusenergi under fotosyntesen.

Protoklorofylliderna skiljer sig från protoklorofyllen genom att de saknar en metylgrupp på ring B, vilket gör dem mindre effektiva i att absorbera ljusenergi. Detta betyder att de kan inte bidra till den effektiva fotosyntesen på samma sätt som protoklorofyllen och andra pigment som chlorofyll a och b.

I vissa organismer, såsom cyanobakterier, kan protoklorofyllider akkumuleras i stora mängder under vissa tillväxtförhållanden, vilket kan ge cellerna en rödaktig färg. Dessa pigment har också visat sig ha en viktig roll i den tidiga utvecklingen av fotosyntesen hos växter och andra organismer.

Ribosomalt RNA (rRNA) är en typ av RNA som är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där proteinsyntesen sker inne i celler. rRNA utgör den strukturella basen för ribosomen och hjälper till att katalysera formationen av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen. Det finns olika typer av rRNA, inklusive 5S, 5.8S, 18S och 28S rRNA hos eukaryota celler, och 16S och 23S rRNA hos prokaryota celler. Dessa olika typer av rRNA har olika funktioner i ribosomen och är viktiga markörer för taxonomisk klassificering inom molekylär systematik.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

Ferredoxiner är en typ av järn-svavelprotein som deltar i elektrontransportkedjor inom cellens metabolism. De är små proteiner som innehåller två atomgrupper av järn och svavel (2Fe-2S) i sin aktiva sida, vilka kan acceptera och donera en elektron. Ferredoxiner deltar i olika biologiska processer, till exempel i fotosyntesen hos växter där de är involverade i överföringen av elektroner från fotosystem I till NADP+, som är ett viktigt steg för att skapa den reducerade formen av koenzym A (NADPH) som behövs för att producera glukos. De kan också vara involverade i näringsmetabolism, cellandning och andra metabola processer.

Rhodophyta, også kendt som rødalger, er en division (eller række) i det moderne femriksdomæne (også kaldet Five Kingdoms-systemet), der inkluderer flere typer alger. Disse organismer er karakteriseret ved at have røde, grønne eller brune fotosyntetiske pigmenter og cellevægge af cellulose og/eller et specielt kulkompleks kaldet karragenan. Rhodophyta indeholder mange forskellige arter, herunder nogle som vokser i ferskvand, men de fleste findes i marine miljøer, hvor de kan leve enten som bundlevende organismer eller som plankton. Nogle Rhodophyta-arter er kendt for deres ernæringsmæssige værdi og anvendes som føde i visse kulturer, eksempelvis nori (Porphyra spp.), der anvendes til at rulle sushi.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

'Växtfysiologi' är ett område inom biologi och botanik som handlar om de inre mekanismerna och processer som styr växternas funktioner och utveckling. Det inkluderar studiet av växters cellstruktur, ämnesomsättning, andning, vatten- och näringsupptag, tillväxt, förökning och respons på miljöfaktorer som ljus, temperatur och syrgas. Växtfysiologin undersöker också hur växter anpassar sig till sin omgivning och hur de hanterar stressförhållanden. Denna disciplin ger insikt i de grundläggande principerna bakom växternas livsprocesser, vilket kan tillämpas inom jordbruk, skogsbruk, miljövård och bioteknologi för att förbättra produktiviteten och hållbarheten hos växtresurser.

Tioredoxiner är en familj av låtmolekulära protein som har antioxidativ funktion i levande celler. De hjälper till att reglera oxidativ stress genom att reducera peroxider och andra reaktiva syrespecies. Tioredoxiner innehåller en aktivt centrum med två cysteinrestaur som kan reduceras av tioredoxinreduktas, ett enzym som tillhandahåller elektroner till tioredoxinet för att regenerera dess reducerade form. Tioredoxiner deltar också i andra cellulära processer, inklusive DNA-syntes, transkription och apoptos.

Cyanobacteria, också kända som blågröna bakterier, är en grupp av fotosyntetiserande bakterier som kan producera syre som en biprodukt av sin fotosyntes. De har förmågan att utföra oxygenic fotosyntes, liknande den hos växter, med hjälp av klorofyll a och andra pigment. Cyanobakterier kan vara enkeltcellade eller bilda kolonier eller trådformiga filament. De förekommer i en mångfald olika miljöer, inklusive vatten, jord och luft. Några arter av cyanobakterier kan producera toxiner som kan vara skadliga för djur och människor.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Ferredoxin-NADP-reduktas, även känd som ferredoxin:NADP+ oxidoreduktas eller FNR, är ett enzym som katalyserar omvandlingen av ferredoxin (ett järn-svavelprotein) till sin reducerade form och NADP+ till NADPH. Denna reaktion är viktig inom cellens elektrontransportkedja, särskilt i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. FNR spelar en central roll i att reducera koldioxid till glukos under den ljusberoende fasen av fotosyntesen.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Phototropins är en typ av ljuskänsliga proteiner, även kallade fotoreceptorer, som förekommer hos växter. De är involverade i regleringen av växternas tillväxt och utveckling genom att detektera och svara på ljusstyrka och spektral sammansättning hos det ingående ljuset.

Specifikt är phototropins känsliga för blått och ultraviolettt ljus, med en maximal absorptionsvåglängd vid ungefär 450 nanometer. När de exponeras för detta ljus aktiveras de och startar en signaltransduktionsväg som leder till att växterna kan ställa in sin orientering och rörelser i relation till ljuskällan, ett fenomen som kallas fototropism.

Phototropins består av två domäner: en ljuskänslig LOV-domän (Light, Oxygen, Voltage) och en serin/treoninkinasdomän, vilka tillsammans är involverade i att detektera och transducera ljussignalen. De aktiveras genom att deras LOV-domän undergår en konformationsförändring när de exponeras för blått ljus, vilket i sin tur leder till autofosforylering av serin/treoninkinasdomänen och startar signaltransduktionsvägen.

I summa är phototropins viktiga proteiner som hjälper växter att detektera och reagera på ljus, vilket har stor betydelse för deras tillväxt, utveckling och överlevnad.

'Alg-DNA' er en forkortelse for "algae-derived DNA" som betyr DNA fra alg. Alger er en gruppe organismer som inkluderer både cyanobakterier (blågrønne alger) og eukaryote alger. Disse organismer har et unikt genetisk makeup, og derfor kan studiet av Alg-DNA være av interesse for forskere innen områder som molekylær biologi, genetikk, miljøvitenskap og bioteknologi.

Det er viktig å understreke at 'Alg-DNA' ikke er en generell medisinsk term, men snarere en beskrivelse av en type DNA fra en bestemt kilde.

Ribosomer är komplexa maskinerier som består av flera proteiner och RNA-molekyler, som tillsammans utför proteintranslationsprocessen i celler. Proteinerna i ribosomen kallas för ribosomproteiner. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till att läsa av aminosyrasekvensen från ett messenger RNA-molekyl och bygga upp en polypeptidkedja genom att koppla ihop aminosyror i den rätta ordningen.

Ribosomer finns i två delar: en stor subenhet och en liten subenhet. Varje subenhet innehåller sina egna ribosomproteiner, som tillsammans med RNA-molekylerna bildar ett aktivt komplex. Det finns olika typer av ribosomer i cellen, men de flesta eukaryota celler har cirka 80 olika ribosomproteiner i sin cytoplasma och ytterligare några hundra i mitokondrierna och kloroplasterna.

Ribosomproteinerna är viktiga för att garantera en korrekt proteintranslationsprocess, eftersom de hjälper till att stabilisera ribosomen och underlätta den korrekta positioneringen av aminosyrorna i polypeptidkedjan. Vissa ribosomproteiner har också andra funktioner, såsom att reglera translationsprocessen eller skydda ribosomen från skada.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

En "plant cell" (plantecell) er en type av celle som finnes i planter og andre sorter av fotosyntetiserende organismer, som grønalger og mange former for lav. Plant cells har noen unike strukturer og funksjoner i forhold til dyrs og bakterias celler. Her er en kort medisinsk definisjon av en plant cell:

En plant cell er en membranbunden kompartmentalisert livssystem som inneholder organeller, strukturer og molekyler som samarbeider for å fullføre cellens livsviktige funksjoner. Plant cells har noen unike strukturer, inkludert:

1. **Cellevægg (Cell Wall):** En stiv, porøs struktur utenfor cellemembranen som gir støtte og form til cellen. I planter er cellwallen oppbygd av cellulose, hemicellulose og pektin.
2. **Plastisjer (Plastids):** Double-membrane-bound organeller involvert i fotosyntese og andre metaboliske prosesser. De mest kjente plastisjene er kloroplasater, som inneholder grøn pigmentet chlorophyll og er involvert i fotosyntesen. Andre typer av plastisjer inkluderer leukoplasater (som lagres stivelse) og kromoplasater (som produserer farvestoff).
3. **Vakuoler:** Membran-bound kompartmenter som inneholder vann, ioner, organisk stoff og andre molekyler. De fungerer som lagerringer for næringsstoffer og er involvert i reguleringen av cellevannets osmotiske trykk.
4. **Endoplasmatisk reticulum (ER):** Et nettverk av membran-bound tubuler som deler seg opp i to typer: det glatte ER og det rufflate ER. Det glatte ER er involvert i lipid- og steroidsyntesen, mens det rufflate ER har ribosomer bundet til overflaten sin og er involvert i proteinsyntesen.
5. **Mitochondrier:** Double-membrane-bound organeller involvert i cellens energiproduksjon gjennom cellegjenets respirasjon.
6. **Cellevægg (i planter):** En eksoskelet av cellulose og andre polymerer som styrker cellen og hjelper til å definere celleformen.

Disse strukturene er unike for planter og spiller en viktig rolle i planternes livsviktige prosesser, inkludert fotosyntese, næringsopptak, stoffskifte og energiproduksjon.

I medically unlikely for me to provide a definition of "senapsväxt" since this term is in Swedish and you didn't ask for a medical definition related to human health. However, I can provide some information about the plants that are commonly known as "mustard" in English, which is a type of senapsväxt.

Mustards are a group of plants in the family Brassicaceae, which also includes vegetables like broccoli, kale, and cabbage. The mustard plant produces small seeds that are used as a spice and have a pungent, sharp flavor. There are many different species of mustard plants, including white mustard (Sinapis alba), black mustard (Brassica nigra), and brown mustard (Brassica juncea).

Mustard seeds contain compounds called isothiocyanates, which are responsible for their sharp flavor and may have potential health benefits. Some studies suggest that consuming mustard seeds or mustard oil may help to reduce inflammation, improve digestion, and lower the risk of certain types of cancer. However, more research is needed to confirm these effects and establish safe and effective dosages.

Stärkelse är ett kolhydrat som består av en lång kedja av glukosmolekyler (en polysackarid). Det är den huvudsakliga energikällan i många livsmedel, särskilt i vegetabiliska källor som potatis, ris och spannmål. Stärkelse är också ett viktigt bindemedel och texturbildare i matlagning. När stärkelse intas bryts den ner till glukos i kroppen för att användas som energikälla.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

Cytokrom b är ett protein som är involverat i cellandningens (cellernas ämnesomsättning) elektrontransportkedja. Det är ett av de viktigaste proteinenheterna inom den mitokondriella elektrontransportkedjan, och har en central roll i produktionen av cellernas energikälla ATP (Adenosintrifosfat). Cytokrom b hjälper till att transportera elektroner från en del av kedjan till en annan, och under processen genereras protoner som pumpas ut från mitokondriens inre membran. Detta skapar ett koncentrationsgradient för protoner, vilket driver syntesen av ATP.

Cytokrom b är ett transmembrant protein, det vill säga det spänner över mitokondriens inre membran. Det består av flera transmembrana segment och har två hemgruppcentra, som är viktiga för dess funktion som en elektrontransportör. Cytokrom b är ett viktigt mål för flera läkemedel, särskilt mot parasitiska infektioner såsom malaria, eftersom det spelar en central roll i parasiternas energiproduktion.

Ascorbate peroxidases (APXs) are a group of enzymes that play a crucial role in the defense against oxidative stress in plants and other organisms. They catalyze the reaction of ascorbic acid (vitamin C) with hydrogen peroxide (H2O2), producing water and monodehydroascorbate, which is then converted back to ascorbic acid by other enzymes. This reaction helps to eliminate harmful reactive oxygen species (ROS) that can damage cellular components such as proteins, lipids, and DNA.

APXs are found in various subcellular compartments, including the cytosol, chloroplasts, mitochondria, and peroxisomes. They contain a heme group and require electron donors such as ascorbic acid or reduced ferredoxin to carry out their catalytic function.

The medical significance of APXs lies in their role in protecting against oxidative damage, which has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and cardiovascular disease. Understanding the mechanisms of APXs and other antioxidant enzymes may provide insights into new therapeutic strategies for these conditions.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

In the context of medicine, the term "planta" is not commonly used with a specific definition. However, in botany, which is the study of plants, "planta" is Latin for "sole of the foot," and it was adopted as a term to describe the flat, broad, horizontal leaves or structures found in some plant species, such as the pad-like structures on the stems of certain succulents.

In a broader sense, "planta" can refer to any type of plant used in medicine, such as herbs, fruits, vegetables, and other botanical materials that contain bioactive compounds with therapeutic potential. These plant-derived substances have been used for centuries in various traditional medicinal systems around the world, and modern pharmaceuticals continue to rely on natural products from plants as sources of new drugs and drug leads.

It's worth noting that "planta" is not a term commonly used in English medical literature or clinical practice, so if you have any specific questions about a medical condition or treatment, it's best to consult with a healthcare professional who can provide accurate information using standard medical terminology.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

Introner är sekvenssegment i DNA-molekyler som finns inne i protein kodande gener. De klipps bort och inte translateras till aminosyror under bildandet av ett protein. Detta skiljer sig från exonerna, som bevaras och kodar för aminosyrasekvenser i det slutliga proteinet. Introner innehåller ofta signalsekvenser som reglerar splicingen, en process där RNA-molekyler klipps och sammanfogas korrekt för att producera ett mognat messenger RNA (mRNA).

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Protein Sortering refererer til den proces, hvor proteiner transporteres og lokaliseres korrekt inden for eller udenfor cellen, baseret på signaler i deres aminosyresekvens. Denne proces sørger for at proteinet ender op i det rette subcellulære kompartment, fx cellemembranen, cytoplasmaet, mitokondrier, endoplasmatisk reticulum eller kernen. Protein Sortering involverer flere forskellige mekanismer, herunder chaperon-assisteret foldning, transport gennem cellemembranen via transportproteiner og lokaliseringssignaler, samt nedbrydning af fejlagtigt foldede eller degraderingsmærkede proteiner.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

'Bryophyta' er en botanisk betegnelse for en gruppe af landplanter, der inkluderer mosserne. Disse planter kendetegnes ved at have en simplificeret, leverbladslignende struktur, som kaldes en thallus eller en forgrenet stængelsystem med små blade. De mangler rigtige rødder og har i stedet rhizoider, der fungerer som holderører. Bryophyta-planterne er også karakteriseret ved at have en alternerende generationel livscyklus med et haploidt generativt stadium (gametofyt) og et diploidt sporofytstadium, der er afhængigt af gametofyten for føde og vand. Bryophyta-planterne inddeles normalt i tre klasser: Musci (mosser), Marchantiopsida (levermosser) og Anthocerotopsida (hornbliver).

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

ATP-syntetaskomplex, eller ATP-syntas, är ett enzymkomplex som förekommer i mitokondriens inre membran hos eukaryota celler och i cellmembranet hos prokaryota celler. Det har en central roll i cellers energiproduktion genom att syntetisera ATP (adenosintrifosfat) från ADP (adenosindifosfat) och inorgant fosfat, under utnyttjande av den potentiella energi som frigörs när protoner diffunderar tillbaka genom komplexet från det högre protonsättet i intermembranutrymmet till mitokondriens matrix. Denna process kallas också oxidativ fosforylering och är en viktig del av cellandningen, där den huvudsakliga energikällan utgörs av reducerade coenzym Q och cytochrom-komplex i elektrontransportkedjan. ATP-syntetaskomplexet består av två huvuddelar: F1-partikeln, som sticker upp in i matrixen och innehåller katalytiska platsen för ATP-syntesen, och F0-partikeln, som spänner över membranet och fungerar som protonkanal.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

'Fototropism' är ett medicinskt begrepp som hänvisar till växternas rörelsemönster i respons på ljus. Mer specifikt betyder fototropism positiivt geotropiskt beteende, där plantan växer eller böjer sig mot ljuskällan. Detta fenomen orsakas av att auxin, ett sorts växt hormon, ansamlas på den mörka sidan av skottet eller roten, vilket leder till celldelning och tillväxt på denna sida och därmed en böjning mot ljuset. Fototropism är viktigt för plantors utveckling och överlevnad eftersom det hjälper dem att optimera sin exponering för solljus, som behövs för fotosyntesen.

'Adiantum' är ett släkte ormbunkar i familjen Pteridaceae. Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskan och betyder "icke-svettande", vilket refererar till att bladens vaxöverdrag gör dem vattenavvisande.

Släktet innehåller ungefär 200 arter, som oftast växer i subtropiska och tropiska områden över hela världen. Många av arterna är populära prydnadsväxter på grund av sina finskurena, glänsande gröna blad.

Exempel på kända arter inom släktet 'Adiantum' är jungfruslöja (A. capillus-veneris) och mjuka jungfruslöjor (A. raddianum).

... a phylogenetic analysis based on DNA sequences from three chloroplast genes and morphology. Amer. J. Bot. 87: 1325-1341. ...
... a phylogenetic analysis based on DNA sequences from three chloroplast genes and morphology. Amer. J. Bot. 87: 1325-1341. ^ ... The monophyly of Primula (Primulaceae) evaluated by analysis of sequences from the chloroplast gene rbcL. Systematic Botany 27( ...
... a phylogenetic analysis based on DNA sequences from three chloroplast genes and morphology. Amer. J. Bot. 87: 1325-1341. ...