"Gallreflux" eller "gallflöde" är ett medicinskt tillstånd där gallvätska (galla) flyter baklänges från bukspottkörteln (gallblåsan) in i levern. Detta kan orsaka inflammation och skada i levern, och är ofta associerat med gallsten eller andra problem med gallgångarna. Gallreflux kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta, illamående och kräkningar. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som infektion eller abscessbildning i levern. Behandlingen kan innebära mediciner, ändringar av levnadsvanor eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak till tillståndet.

Duodenogastrisk reflux (DGR) refererer til den tilbagevirkning, der opstår når indhold fra tolvfingertarmen (duodenum) kommer tilbage til mavesækken (stomach). Dette sker normalt ikke, da en muskelventil (sphincter) forhindrer det. Men hvis denne ventil bliver svag eller slapper af, kan der opstå reflux.

Ved duodenogastrisk reflux kan mavesækkens indhold, som indeholder blandt andet en sur og sure miljø samt en vis mængde enzymer, komme tilbage til spiserøret (oesophagus) og forårsage symptomer som smerte, opkast eller surt opstød.

Duodenogastrisk reflux kan være associeret med andre sygdomme, såsom gastroesofageal refluxsygdom (GERD) og Zollinger-Ellison syndrom. Længerevarende eller kroniske tilfælde af DGR kan forårsage skader på spiserøret og øge risikoen for at udvikle æsophagitis, stenose (snævrede led) eller adenokarcinom i spiserøret.

Gastroesofageal reflux (GER) är när magntarmens innehåll, särskilt mag syra, rinner tillbaka upp i matstrupen (esofagus). Detta kan orsaka symptom som sura smak i munnen, hosta, halsont och ibland smärtor bakom bröstbenet. Om GER är ett återkommande problem och orsakar skador på matstrupen kallas det gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).

'Galla' er ein medisinsk terminu som oftest refererer til gallen, en fluktatørleg opptatt av sekrett fra leveren og andre stoffer. Gallen hjelper ved fordøyelsen av fedtstoffer i magen og inneholder ofte oppsurt saltsyre som gir gallen sin typiske grønne eller brune farge.

I noen tilfelle kan 'galla' også referere til en abnormal samling av galletannin, et kjemisk stoff som produseres i visse plantearter og som kan være skadelig hvis det ingesteres. Men i medisinsk kontekst er det vanligere å referere til gallen når man bruker terminologien 'galla'.

'Gallsyror' och 'gallsalter' är två typer av ämnen som förekommer i galan, en vätska som produceras i levern. Gallsyror är organiska syror med en hydroxylgrupp (-OH) och en karboxylgrupp (-COOH), medan gallsalter är salt av gallsyror.

Gallsyran kolsyradeoxycholat (CDCA) är den mest aktiva gallsyran i galan och har visat sig ha effekt mot höga kolesterolvärden, non-alcoholisk fetma och vissa typer av leverinflammation. Andra exempel på gallsyror inkluderar chenodeoxycholat (CDC), cholsylglycin och deoxycholat.

Gallsalter bildas när en gallsyra reagerar med en bas, vilket resulterar i att hydroxylgruppen (-OH) ersätts av en grupp med positiv laddning (kation). Gallsalter är viktiga för att underlätta fettabsorptionen i tarmarna genom att sänka fetternas löslighet och underlätta deras upptagande i blodomloppet.

I allmänhet är gallsyror och gallsalter viktiga för leverns funktion och hälsa, men höga nivåer av dem kan leda till problem som gallsten eller andra leverrelaterade sjukdomar.

Postgastrektomi syndrom är ett samlingsbegrepp för en uppsättning symtom som kan uppstå efter en delvis eller total gastrectomi, det vill säga en operation där en del eller hela magsäcken tas bort. De vanligaste symtomen innefattar illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och viktminskning. Dessa symtom beror ofta på att magsäckens förmåga att sekretera syror och andra enzymer som hjälper till vid matspjälkningen har förlorats. Det kan också vara orsakat av förändringar i mag-tarmkanalens nervsystem eller av malabsorption av näringsämnen. Postgastrektomi syndrom behandlas vanligen med livsstilsförändringar, mediciner som reglerar magsäckens surhetsgrad och/eller ersättning av enzymer och näringsämnen.

'Magkatarr' (engelska: 'Nasal congestion') är ett tillstånd där näsan känns stängd eller täppad, ofta orsakat av ökat slem i näshålorna. Det kan bero på en virussjukdom som en förkylning eller allergi. Magkatarr kan också vara ett tecken på andra tillstånd, såsom rhinosinusit eller struphuvudscancer. För att lindra symtomen kan man använda sig av vattenånga, nässpray eller dekongestiva läkemedel.

Barrett's esophagus is a condition in which the lining of the lower part of the esophagus, the tube that connects the throat to the stomach, changes and resembles the lining of the small intestine. This change is called intestinal metaplasia and is thought to be caused by long-term exposure to stomach acid, which can lead to inflammation and damage to the esophageal lining.

Barrett's esophagus is often asymptomatic but can cause symptoms such as heartburn, chest pain, and difficulty swallowing. It is a precancerous condition, meaning that it increases the risk of developing esophageal adenocarcinoma, a type of cancer that affects the esophagus.

The diagnosis of Barrett's esophagus typically involves an upper endoscopy, where a thin tube with a camera is inserted through the mouth and into the esophagus to examine the lining. If intestinal metaplasia is found, a biopsy may be taken to confirm the diagnosis and assess the severity of the condition.

Treatment for Barrett's esophagus typically involves managing symptoms with medications that reduce stomach acid production, such as proton pump inhibitors (PPIs). In some cases, surgery or other procedures may be recommended to remove the affected tissue or prevent cancer development. Regular follow-up and monitoring are also important to detect any changes in the condition over time.

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

'Vesicoureteral reflux' (VUR) är ett medicinskt tillstånd där urin från urinblåsan stöter tillbaka upp genom en eller båda uretren och in i någon eller båda av de två njurarna. Detta kan leda till upprepade urinvägsinfektioner och skada njurens funktion över tiden. VUR är vanligare hos barn än vuxna och kan vara medfött eller utvecklas senare i livet. Behandlingen kan innebära observation, mediciner för att förebygga infektioner eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen hos den enskilda patienten.

Roux-en-Y anastomose (også kendt som Roux-anastomose) er en type af maves operation, der oftest udføres for at forebygge gastroesofageal refraktær refluxsyge (GERD) eller behandle fedme. Under denne procedure skaber kirurgen to separate forbindelser mellem maven og tarmlederen, hvoraf den ene forbinder magens øverste del med en lille del af tyndtarm (den såkaldte Roux-limb), mens den anden forbinder den resterende del af mavesækken med det nedre led af tarmlederen. Dette resulterer i at mad og magens indhold ikke længere kan flyde tilbage op i spiserøret, hvilket reducerer refluxsymptomerne.

Roux-anastomosen er også en del af andre typer af mavesoperationer, herunder duodenal switch-procedurer og biliopancreatic diversion med duodenal switch (BPD/DS), som ofte anvendes til behandling af svær fedme. I disse tilfælde skaber kirurgen en Roux-anastomose for at adskille mavesækken fra tarmlederen og redusere den mængde mad, der kan absorberes i tarmene.

Gallvägssjukdomar (cholestatic liver diseases) är en grupp sjukdomar som karaktäriseras av störningar i gallans flöde genom leverns gallgångar, vilket leder till att gallan backuppar sig in i levern. Detta kan orsaka skada på levercellerna och leda till leverinflammation, fibros och eventuellt cirros. Gallvägssjukdomar kan ha många olika orsaker, till exempel gallsten, tumörer, autoimmuna sjukdomar eller infektioner. Symptomen på gallvägssjukdomar kan variera mycket, men de vanligaste är gulsot (icterus), magsmärtor, trötthet, viktminskning och förändrad leverfunktion. Behandlingen av gallvägssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innebära mediciner, operationer eller annan typ av terapi.

'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.

Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).

Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.

"Gallgångar" (bilaräducter) är rörliga, tunna tuber av gallblåsa och levern som transporterar gallflüssan. Gallflüssan hjälper till att bryta ned fett i mag-tarmkanalen. Det finns två typer av gallgångar: intrahepatiska (i levern) och extrahepatiska (utanför levern). De extrahepatiska gallgångarna inkluderar den gemensamma gallgången, som förbinder gallblåsan med tolvfingertarmen. Gallgångarna kan bli inflammerade eller blockerade, vilket kan leda till sjukdomar som galstenssjukdom och kirurgiska ingrepp som gall stones removal eller cholecystectomy.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.

Refluxösophagitis är en medicinsk term som refererar till inflammation och skada i svalgens (ösophagus) slemhinna, orsakad av den bakåtflödande maginnehållet (reflux). Det bakåtflödande maginnehållet innehåller ofta syra och andra ämnen som kan skada svalgets slemhinna när de kommer i kontakt med den.

Refluxösophagitis är ett vanligt tillstånd och kan orsaka symptom som sura uppstötningar, ont i bröstet (retrosternalt smärta), hosta, halsbränna och svårigheter att svälja. Tillståndet kan vara kopplat till gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) eller andra tillstånd som försvagar muskulaturen i övre magmunnen, såsom en hälsozustand som kallas hiatushernia.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka patientens symptom och ibland med hjälp av tester som gastroskopi eller 24-timmars pH-mätning, för att bedöma om patienten har reflux och hur svår det är. Behandlingen kan innefatta livsstilsförändringar, såsom att undvika mat som orsakar symptom, att inte ligga ner direkt efter måltider och att förlora vikt om man är överviktig. Även läkemedel som neutraliserar magsyran eller reducerar magsäckens produktion av syra kan användas för att behandla tillståndet. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell om andra behandlingar inte fungerar.

'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.

'Antrum pyloricum' er en del av magen, som ligger mellom kroppen og den smale utgangen (pylorus). Det er den nederste delen av magen før matsmålens utgang til tolvfingertarmen. Antrum pyloricum er ansvarlig for at veksle maten fra en flytende til en klumpet konsistens, slik at den lettere kan passe gjennom den smale matsmålspylen og inn i tolvfingertarmen. Dette området inneholder også muskler som hjelper med å pumpe maten videre gjennom systemet.

'Metaplasia' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en typ av vävnad omvandlas till en annan typ av vävnad, som normalt inte förekommer på den platsen. Detta sker ofta i samband med långvarig irritation eller inflammation och är en adaptiv respons för att ersätta den skadade vävnaden med en mer motståndskraftig typ. Metaplasia kan vara reversibel om orsaken till irritationen avlägsnas, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnadsväxt och cancer.

Laryngopharyngeal reflux (LPR) är när magont i leveransvätska (majsyra) når upp i struphuvudet och stämbandsregionen. Detta kan orsaka en rad symtom som heshet, halskramper, irriterad svalg, hosta och andnöd. LPR skiljer sig från det mer välkända tillståndet gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att patienter med LPR ofta inte upplever den typiska symptomen som syrabränna i bröstet eller illamående. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, undersökning och ibland speciella tester som 24-timmars pH-monitorering eller fiberoptisk laryngoskopi. Behandlingen innefattar ofta livsstilsförändringar, såsom att undvika mat och drycker som kan försämra reflux, viktminskning och upphörande med rökning. I vissa fall kan mediciner som protonpumpshämmare vara aktuella för att minska magsyreproduktionen.

'Dyspepsi' er en medicinsk betegnelse for ubehag i maven, ofte også kaldet forstyrret fordøjelse. Det kan føles som en opblæst mave, smerter eller tryk i øvre maveside, fedtet/syregenoprisede maveindhold, opkast, sure opstødninger eller en generel ubehaglig følelse i maven. Dyspepsi kan have mange årsager, herunder gastroskopiske sygdomme som gastritis, refluxsygdom og mavesår, samt livsstilsfaktorer som stress, rygning og fedtet kosthold. I nogle tilfælde kan dyspepsi være et tegn på mere alvorlige sygdomme, så det er vigtigt at søge læge, hvis symptomerne varer længere end to uger eller om de er kraftigere.

'Helicobacter pylori' är en bakterie som lever i magsäcken hos uppskattningsvis halva världsbefolkningen. Den orsakar ofta inflammation i magsäckslemhinnan och kan leda till magbölder, magsår och i vissa fall till magcancer. Bakterien tros vanligen smitta barn via kontaminert mat eller vatten, men även via direktkontakt med infekterad person. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till symptom som buksmärta, kräkningar och illamående. Behandlingen av Helicobacter pylori-infektion består vanligen av kombinerad antibiotisk behandling tillsammans med en läkemedel som reducerar magsyrahalten.

Bilirubin är ett gult pigment som bildas när hemoglobinet i de äldre eller skadade röda blodkropparna bryts ned. Det är en produkt av hemosyntesen och kan antingen metaboliseras till en vattenlöslig form av bilirubin i levern eller akkumuleras i kroppen om leverfunktionen är störd.

När bilirubinet inte kan metaboliseras korrekt kan det leda till gulsot (icterus) som orsakas av att höga nivåer bilirubin ackumulerats i kroppen, vilket ger huden och ögonen en gulaktig färg. Detta kan vara ett tecken på en allvarlig leverfunktionsstörning eller en annan sjukdom som påverkar levern.

En Helicobacterinfektion är en infektion orsakad av bakterien Helicobacter pylori, som främst koloniserar magsäcken och tolvfingertarmen. Bakterien kan orsaka olika mag- och tarmsjukdomar, till exempel gastriter (maginflammation), duodenit (tarmsäckinflammation) och ulcus (sår) i magsäcken eller tolvfingertarmen. Infektionen kan även öka risken för magcancer. Symptomen på en Helicobacterinfektion kan variera mycket, från buksmärta och illamående till kräkningar och viktminskning. Behandlingen av Helicobacterinfektioner består vanligtvis av kombinationsterapi med antibiotika och läkemedel som reducerar magsyraproduktionen.

Esofageal pH-mätning är en medicinsk undersökningsmetod som mäter syrlighetsgraden (pH) i matstrupen (esofagus). Metoden används för att diagnostisera och bedöma svårighetsgraden av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), en tillstånd där maginnehåll läcker upp i matstrupen och orsakar symptom som sura uppstötningar, hosta, halsbränna och andningsbesvär.

Under undersökningen får patienten svälja en tunn, flexibel sonde som leds ner genom näsa, svalg och matstrupe till magsäcken. Sonden är utrustad med ett pH-mätinstrument som registrerar syrlighetsgraden i matstrupen under en period av 24 timmar eller längre. Data från pH-mätningen analyseras sedan för att fastställa hur ofta, när och under vilka omständigheter patienten upplever refluxsymptom.

Esofageal pH-mätning används ofta i kombination med andra undersökningsmetoder, såsom gastroskopi och manometri, för att ställa en korrekt diagnos och planera behandlingen av GERD.