Fundoplikation
Gastroesofageal reflux
Hiatusbråck
Laparoskopi
Esofagusakalasi
Esofageal pH-mätning
Refluxesofagit
Sväljningssvårigheter
Esofagogastrisk förbindelse
Magutvidgning
Gastrostomi
Dumpningssyndrom
Magsäck
Postoperativa komplikationer
Vagus Nerve Injuries
Esofagusperforation
Matstrupsförträngning
Reoperation
Behandlingsresultat
Matstrupsinflammation
Laryngopharyngeal Reflux
Uppföljningsstudier
Postoperativ vård
Endoskopi, matsmältningssystem
Behandlingssvikt
Vandrande mjälte
Acellular Dermis
Ventrikelvolvulus
Konstgjorda organ
Postoperativ period
Navel
Matsmältningssystem, kirurgiska tekniker
Kirurgisk häftning
Syrabindande medel
Halsbränna
Barretts esofagus
Peristaltik
Retrospektiva studier
Recurrence
En fundoplikation är ett kirurgiskt ingrepp där man syttar fast magmusklerna (fundus) runt matstrupen (övre delen av magsäcken) för att förhindra återflöde av maginnehåll upp i matstrupen. Detta används ofta som behandling för gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.
Under operationen fästs magmusklerna runt matstrupen med ett antal sticklar, vilket skapar en slags krage som förhindrar att maginnehåll rinner upp. Det finns olika typer av fundoplikationer, men den vanligaste metoden är Nissen-fundoplikationen.
Denna procedure kan utföras som en öppen kirurgi eller med hjälp av minimalt invasiv teknik (laparoskopisk kirurgi). Vid laparoskopisk fundoplikation görs mindre snitt i magen och använder sig av en kamera och speciella instrument för att utföra operationen.
Gastroesofageal reflux (GER) är när magntarmens innehåll, särskilt mag syra, rinner tillbaka upp i matstrupen (esofagus). Detta kan orsaka symptom som sura smak i munnen, hosta, halsont och ibland smärtor bakom bröstbenet. Om GER är ett återkommande problem och orsakar skador på matstrupen kallas det gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
'Hiatusbråck' (hiatal hernia) är en medicinsk term som refererar till när en del av magsäcken sticker upp genom en öppning (hiatus) i diafragman, den muskulösa vävnad som skiljer bröstkorgen från bukhålan. Detta kan orsaka symptom som sura uppstötningar, syreraffekter och magont. Hiatusbråck kan vara av olika storlekar och typer, inklusive sliding (där magmynningen glider upp genom öppningen) eller paraesofageal (där en del av magsäcken sticker upp bredvid matstrupen).
Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.
Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.
Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:
* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken
Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.
'Gastrisk fundus' refererer til den øverste del af maagen, der er forbundet med esophagus (spiserøret). Dette område er karakteristisk for sin indbulning over den muskulære del af magen og indeholder også en stor koncentration af fundusglander, som producerer mave-syre og slimet substance, der hjælper med at beskytte mavesækkens indvendige overflade. Fundus er vigtig for at regulere mavens akiditet og fordøjelsesprocessen.
Esofageal akalosi är ett tillstånd där magsaft (med syra) backar upp in i matstrupen (esofagus), vilket orsakar symptom som sura smak i munnen, illamående och kräkningar. Detta kan inträffa när det muskulära bandet (LOS, för lower esophageal sphincter) som sitter mellan matstrupen och magen inte fungerar korrekt och tillåter syra att flöda tillbaka in i matstrupen.
Akalosi kan också orsakas av andra faktorer, såsom vissa läkemedel eller sjukdomstillstånd som påverkar muskel- eller nervfunktionen. Långvarig akalosi kan leda till skador på matstrupen och komplikationer som inflammation (esofagit), ärrbildning (skleroser) och ökad risk för cancer i matstrupen. Behandlingen av esofageal akalosi innefattar ofta ändringar av livsstilsfaktorer, läkemedel som neutraliserar magsaftens syra och i vissa fall kirurgi.
'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.
Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).
Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.
Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.
Esofageal pH-mätning är en medicinsk undersökningsmetod som mäter syrlighetsgraden (pH) i matstrupen (esofagus). Metoden används för att diagnostisera och bedöma svårighetsgraden av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), en tillstånd där maginnehåll läcker upp i matstrupen och orsakar symptom som sura uppstötningar, hosta, halsbränna och andningsbesvär.
Under undersökningen får patienten svälja en tunn, flexibel sonde som leds ner genom näsa, svalg och matstrupe till magsäcken. Sonden är utrustad med ett pH-mätinstrument som registrerar syrlighetsgraden i matstrupen under en period av 24 timmar eller längre. Data från pH-mätningen analyseras sedan för att fastställa hur ofta, när och under vilka omständigheter patienten upplever refluxsymptom.
Esofageal pH-mätning används ofta i kombination med andra undersökningsmetoder, såsom gastroskopi och manometri, för att ställa en korrekt diagnos och planera behandlingen av GERD.
Refluxösophagitis är en medicinsk term som refererar till inflammation och skada i svalgens (ösophagus) slemhinna, orsakad av den bakåtflödande maginnehållet (reflux). Det bakåtflödande maginnehållet innehåller ofta syra och andra ämnen som kan skada svalgets slemhinna när de kommer i kontakt med den.
Refluxösophagitis är ett vanligt tillstånd och kan orsaka symptom som sura uppstötningar, ont i bröstet (retrosternalt smärta), hosta, halsbränna och svårigheter att svälja. Tillståndet kan vara kopplat till gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) eller andra tillstånd som försvagar muskulaturen i övre magmunnen, såsom en hälsozustand som kallas hiatushernia.
Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka patientens symptom och ibland med hjälp av tester som gastroskopi eller 24-timmars pH-mätning, för att bedöma om patienten har reflux och hur svår det är. Behandlingen kan innefatta livsstilsförändringar, såsom att undvika mat som orsakar symptom, att inte ligga ner direkt efter måltider och att förlora vikt om man är överviktig. Även läkemedel som neutraliserar magsyran eller reducerar magsäckens produktion av syra kan användas för att behandla tillståndet. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell om andra behandlingar inte fungerar.
'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.
Esophagogastric junction (Ösophagogastral samband) är en anatomisk struktur där matstrupen (esofagus) övergår i magsäcken (gaster). Detta område innehåller den muskulära sfinktern som kontrollerar flödet av mat och maginnehåll mellan esofagus och gaster. Den medicinska definitionen är: "den del av gastrointestinal tracten där esofagus möter och förbinder med gaster."
I den medicinska kontexten refererar "rapning" till ett ingrepp där man drar ihop och fäster huddelar som är skilda från varandra, ofta på grund av en skada eller operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av små, plastbelagda bandage eller speciella limband som trycks fast på huden för att hålla de sammanväxta delarna på plats under healingprocessen.
Den medicinska termen för rapning är "sutura" (latin) eller "ligation" (engelska). Rapning används ofta efter att ett sår har rengjorts och desinficerats, för att förebygga infektioner, minska ärrbildningen och underlätta läkningen. Det är viktigt att rapning utförs korrekt av en kvalificerad vårdpersonal, eftersom felaktig placering eller tilltänjdhet kan leda till komplikationer som sårinfektioner, blödningar eller dåliga ärr.
I medically, "magavidgning" refererar till en procedure där läkare expanderar magsäcken för att behandla eller förebygga magproblem. Detta kan göras genom att placera en magexpanderingsenhet (engelska: gastric band) runt överkanten av magsäcken, vilket skapar en small pouch som fylls upp snabbt och ger en känsla av näringsfullhet med mindre mat. Magvidgning kan också utföras genom att föra in en ballong i magsäcken och sedan fylla den med flytande, så att magsäcken expanderar och patienten känner sig mer mätt med mindre mat.
Denna procedure används ofta som ett metod för viktminskning vid svår fetma, då det hjälper till att kontrollera hungern och ge en känsla av näringsfullhet med mindre matintag. Magvidgning kan också användas för att behandla gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att öka trycket på den nedre delen av magsäcken och förhindra maginnehållet från att rinna tillbaka upp i matstrupen.
Gastrostomy är ett medico-kirurgiskt ingrepp där en konstgjord öppning skapas genom magsäcken och ut till buken. Detta görs vanligtvis för att ge en person möjlighet till långvarig enteral nutrition, det vill säga näring via mag- eller tarmkanalen.
En gastrostomi kan vara aktuell när en patient har svårt att svälja eller inte orkar äta tillräckligt mycket för att täcka sitt dagliga näringsbehov, exempelvis på grund av neurologiska sjukdomar som multipel skleros eller amyotrofisk lateralskleros.
Det vanligaste sättet att utföra en gastrostomi är genom perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG), där en slang placeras i magsäcken under kontroll av en endoskop. Detta görs oftast på kliniskt avdelning med lokalbedövning och/eller sedering. Efter operationen kan patienten få näring via den konstgjorda öppningen, antingen genom en slang eller en speciell gastrostomi-butelj.
Dumpningssyndrom är ett medicinskt tillstånd som kan uppstå efter en mag-tarmläkaroperation, särskilt efter operationer där stora delar eller hela magen tas bort. Tillståndet orsakas av att maginnehållet snabbt rinner ned i tarmsystemet utan att förväntade mängder hormoner och neurotransmittorer har haft tid att släppas ut, vilket stör regleringen av tarmsystemets motorik.
Symptomen på dumpningssyndrom innefattar bland annat illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré och undernäring. Tillståndet kan behandlas med dietförändringar, mediciner som reglerar tarmsystemets motorik eller i vissa fall ytterligare kirurgiska ingrepp.
Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.
Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.
Typiske postoperative komplikationer omfatter:
1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.
Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.
Ascites er en accumulering av fri fluid i bukhuletten. Kylös ascites betyr at fluiden har en lav proteininnhold og er ofte forårsaket av levercirrose, hjerteinsufficiens eller kan være sammenhengende med malignt (kraftfullt voksende) sykdom. Fluidets sammensetning inneholder lavere verdier av proteiner enn normalt, og ofte under 2,5 g/dL. Dette fører til at onkotisk trykk i blodbanen faller, hvilket igjen fører til at væske transporteres fra blodbanen og akkumulerer i bukhuletten.
Esofagoplastik är en kirurgisk procedure där man reparerar eller ersätter en skada eller en abnormalitet i esofagus, matstrupen. Det kan innebära att man använder en del av magen för att bygga upp en ny esofagus, ett så kallat fundoplikation, eller att man använder en tunn tunnel av bukhinna (jejunum) för att skapa en ny matstrupe, en procedure som kallas för kolon- eller jejunalinterposition.
Den exakta metoden för esofagoplastik beror på patientens specifika tillstånd och behov. Proceduren utförs vanligtvis av en specialistkirurg och kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive skador på matstrupen, födointagstörningar, tumörer eller andra abnormaliteter i esofagus.
'Vagus nerve injuries' refererer til skader på vagusnerven, som er den tenth jordnærmeste kraniale nerves (cranial nerve X). Vagusnerven har en række funktioner, herunder kontrollen af hjertets slagfrekvens og blodtryksregulering, samt stimulering af fordøjelsesprocessen i fordøjelseskanalen.
Skader på vagusnerven kan opstå som følge af en række forskellige tilstande eller begivenheder, herunder traumer, hvirvelsjakslidelse, kirurgiske indgreb, infektioner og autoimmune sygdomme. Symptomer på vagusnerve skader kan inkludere abnorme hjerterytmer, svimmelhed, hoste, svært at synke mad ned, forstyrrelser i stemmen og smerter i halsen eller i øret.
Vagusnerve injuries kan være midlertidige eller permanente alt efter den underliggende årsag og graden af skaden. Behandlingen af vagusnerve injuries afhænger af dens årsag og kan inkludere medicinsk behandling, fysisk terapi, kirurgiske indgreb eller andre former for behandling.
Esofagoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som snurras ner genom matstrupen (esofagus) och i vissa fall även ner i magsäcken (gaster) och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Detta görs för att undersöka strukturen och funktionen hos dessa organ, samt att söka efter eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomstillstånd.
Denna procedure kallas också för en övre GI-series eller en övre endoskopi. Esofagoskopin görs vanligtvis under lokalbedövning och/eller medvetslöshet (sedering) beroende på patientens preferens och undersökarens rekommendationer.
En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).
Esofagealdivertikulum (plural: divertiklar) är en utbuktning i esofagusväggen, den muskulära rören som för brynolen från matstrupen till magsäcken. Detta är ovanligt jämfört med divertiklar i tarmarna och kan vara till följd av en strukturell svaghet eller ökad tryck i esofagusväggen. De flesta esofagealdivertiklarna är små och orsakar inga symptom, men större divertiklar kan leda till problem som sväljningssvårigheter, inflammation eller födoämneskvarvar i det utbuktade området. Behandlingen beror på storleken och de associerade symtomen, men kan innefatta dietrekommendationer, mediciner eller kirurgi.
Esofageal perforation är en medicinsk term som betyder att slemhinnan i matstrupen (esofagus) skadas så allvarligt att hål eller läckor uppstår. Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel trauma under en operationsförfarande, infektioner, sjukdomar som gastroesophageal reflux disease (GERD) eller åkommor som eosinofil esofagit. Symptomen på esofageal perforation kan inkludera plötslig och stark smärta i bröstet eller halsen, hosta, feber, svårigheter att svälja och illamående. Behandlingen avfhänger av orsaken till skadan och kan omfatta operation, antibiotika och icke-operativa metoder för att stänga läckan.
"1700-talshistoria" är ett begrepp som refererar till historien och samhällsutvecklingen under 1700-talet. Det inkluderar politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och tekniska aspekter av tidsperioden.
I medicinskt hänseende kan "1700-talshistoria" syfta på utvecklingen av medicinsk vetenskap och praktik under 1700-talet. Under denna tid skedde många viktiga framsteg inom medicinen, bland annat:
* Utvecklingen av empirisk metod och observationella studier som grund för diagnos och behandling.
* Upptäckten av flera smittsamma sjukdomar och deras orsaker, såsom Edward Jenners upptäckt av vaccinationen mot smittkoppor 1796.
* Utvecklingen av nya metoder för att behandla skador och sjukdomar, såsom läkemedel, kirurgi och fysikalisk terapi.
* Utvecklingen av medicinska utbildningar och professionella standarder, som ledde till grundandet av flera medicinska skolor och samfund under 1700-talet.
Sammanfattningsvis kan "1700-talshistoria" inom medicinen ses som en viktig tidsperiod för utvecklingen av modern medicin, med framsteg inom forskning, diagnostik, behandling och professionell etik.
Medicinskt kan man definiera matstrupsförträngning (med medical terminology) som en patologisk tillstånd där någon form av struktur eller funktionell störning orsakar en förträngning (narrowing) eller fullständig obstruktion (blockage) i matstrupen (esofagus). Detta kan leda till svårigheter med att svälja (dysfagi) och andra symtom som bröstsmärtor, kräkningar och viktminskning. Matstrupsförträngning kan ha många olika orsaker, inklusive anatomiska abnormaliteter, muskulära eller nervskador, infektioner, cancer och andra sjukdomar. Behandlingen beror på orsaken till förträngningen.
Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Gastrit är en medicinsk term som betecknar inflammation eller iritation i magsäcken. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektion med bakterien Helicobacter pylori, användande av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), alkoholmissbruk eller tobaccoberoende. Symptomen på gastrit kan inkludera magsmärta, illamående, kräkningar och matförstoppning. I allvarliga fall kan gastrit leda till magblödning eller magsår. Behandlingen av gastrit beror på orsaken, men den kan innefatta antibiotika för att behandla en bakterieinfektion eller läkemedel som skyddar magsäcken från syra om gastriten orsakas av NSAID-användning.
Laryngopharyngeal reflux (LPR) är när magont i leveransvätska (majsyra) når upp i struphuvudet och stämbandsregionen. Detta kan orsaka en rad symtom som heshet, halskramper, irriterad svalg, hosta och andnöd. LPR skiljer sig från det mer välkända tillståndet gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) genom att patienter med LPR ofta inte upplever den typiska symptomen som syrabränna i bröstet eller illamående. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, undersökning och ibland speciella tester som 24-timmars pH-monitorering eller fiberoptisk laryngoskopi. Behandlingen innefattar ofta livsstilsförändringar, såsom att undvika mat och drycker som kan försämra reflux, viktminskning och upphörande med rökning. I vissa fall kan mediciner som protonpumpshämmare vara aktuella för att minska magsyreproduktionen.
Magruptur är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en tearing eller en rent av rivning (ruptur) i magmuskelväggen, vilket orsakar att magsäcken sticker ut genom öppningen (nertasering) och kan leda till att magsyra läcker in i bukhålan. Detta kan orsaka smärta, illamående, kräkningar och i värsta fall livshotande komplikationer som blodförgiftning (sepsis) om det inte behandlas akut. Magruptur kan vara relaterat till olika orsaker, exempelvis infektion, trauma eller långvarig ökad tryck i magsäcken.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
Medicinskt sett betyder "gasbildning" oftast att gas bildas som en biprodukt inne i kroppen, vanligtvis som ett resultat av någon sorts metabolisk process eller infektion. Gasen kan accumulera och orsaka symptom beroende på var den ansamlas.
Exempel på medicinska tillstånd som kan involvera gasbildning innefattar:
1. Infektioner orsakade av gasproducerande bakterier, såsom lunginflammation (pneumoni) eller bukhinneinflammation (peritonit).
2. Intestinala obstruktioner, där normalt gas och fekalier inte kan passera genom tarmarna på grund av en fysisk blockering.
3. Gasbildande enteropatier, som exempelvis irritabelt tarmsyndrom (IBS) eller kolonpolyper, där ökad gasproduktion orsakas av bakteriell fermentation av mat i tjocktarmen.
4. Några sjukdomar som påverkar levern, såsom cirros och celiaki, kan också leda till ökad gasbildning.
Symptomen på gasbildning kan variera beroende på var gasen ansamlas, men de vanligaste symptomen innefattar buksmärtor, blåslåtande ljud från mag-tarmsystemet, uppblåsthet och onormala avsättningar. I vissa fall kan allvarliga komplikationer som perforation (genombrott) av tarmen eller andningsproblem uppstå ifall gasen ansamlas i lungorna.
Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.
Postoperativ vård inkluderar ofta:
1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.
Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.
Endoskopi av matspjälkningssystemet, även känt som övre gastrointestinal endoskopi (ÖGIS) eller övre endoskopi, är en procedur där en flexibel, belyst tub, ett slangliknande instrument kallat en endoskop, införs via munnen och nedför matstrupen till matspjälkningssystemet. Proceduren används för att undersöka och behandla sjukdomar i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen (duodenum).
Under endoskopi av matspjälkningssystemet kan läkaren se in i organen, t.ex. magsäckens insida, och leta efter tecken på sjukdomar som gastrit, ulcus, cancersjukdomar eller blödningar. Vid behov kan också små verktyg via endoskopet användas för att ta biopsier (prover), stoppa blödningar eller avlägsna polyper (överväxta celler som kan vara cancerfrånvuxna eller precancera).
Patienten får ofta en bedövningsmedel och ibland ett smärtstillande medel innan proceduren, för att minska obehaget. Övre gastrointestinal endoskopi är en säker och effektiv metod för att diagnostisera och behandla problem i matspjälkningssystemet.
Medicinskt kan 'magsäckssjukdomar' (gastrit) definieras som inflammation eller irritation i magsäcken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektion med bakterien Helicobacter pylori, användning av vissa läkemedel, stress och konsumtion av alkohol eller rökning.
Magsäckssjukdomar kan leda till symptom som illamående, kräkningar, smärta i magen och minskad aptit. I vissa fall kan sjukdomen också öka risken för allvarliga komplikationer såsom magsår eller cancer i magsäcken.
Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av dessa symptom, särskilt om de är kroniska eller förvärras över tiden. En läkare kan diagnostisera magsäckssjukdomar genom att undersöka patientens symptom, historia och genomförandet av olika tester som blodprover, bakterieodlingar eller endoskopi.
Sjukdomen behandlas vanligen med läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och dödar eventuell bakterieinfektion. I vissa fall kan operation vara nödvändig för att behandla allvarliga komplikationer såsom blödning eller perforering av magsäcken.
"Diaframmat brutet" eller "diafragmabråck" är ett medicinskt tillstånd där den muskulära membranen, diafraggaman, som skiljer bröstkorgen från bukhålan skadas och delar av bukhålan tränger upp i bröstkorgen. Detta kan orsakas av en trauma eller vara relaterat till andra medicinska tillstånd, såsom svaga muskler eller en försvagad struktur som omger diafraggaman. Symptomen på diafragmabråck kan inkludera smärta i bröstet eller buken, svårigheter att andas och hosta, och i vissa fall maginnehåll som kommer upp i munnen. Behandlingen beror på orsaken till diafragmabråcket och kan innebära kirurgiskt ingrepp eller konserverande behandling.
"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.
Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.
Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.
'Wandrande mjälte' är en benämning på ett tillstånd där mjälten, en viktig organ i kroppen som hjälper till att bekämpa infektioner och producerar blodceller, förlorar sin fasta plats i bröstkorgen och istället rör sig fritt runt i kroppen. Detta är ett ovanligt tillstånd och kan orsakas av olika sjukdomar eller skador på det tunna membran som håller mjälten på plats. Symptomen på vandrande mjälte kan inkludera smärta, andningssvårigheter och i vissa fall även symtom relaterade till nedsatt funktion hos mjälten. Behandlingen av vandrande mjälte beror på underliggande orsak och kan omfatta kirurgi eller medicinsk behandling.
"Endoskopi, mag-tarm" refererer til en type med invasiv undersøgelse af mavesækken og tarmene. Denne procedur udføres ved at indføre et smalt, fleksibelt instrument, kaldet en endoskop, gennem munden og ned i fordøjelseskanalen. Endoskopet har en lille kamera og belysningsenhed monteret på endeen, der overfører billeder af de indvendige organer til en monitor, hvor lægen kan se strukturer og eventuelle skader eller sygdomme.
Endoskopi, mag-tarm, kaldes også for øvrigt for en gastroskopi eller en øso-gastro-duodenoskopi (OGD). Proceduren anvendes ofte til at diagnosticere og behandle forstyrrelser i fordøjelseskanalen, såsom gastritis, ulcus, gastroesofage refluxsygdom, blødninger eller infektioner. Under endoskopi kan lægen også udføre små operationer, som fjernelse af polypper eller indsprøjtning af medicin i de pågældende områder.
Patienten modtager normalt en let bedøvelse (sedation) under proceduren, så de ikke oplever smerte eller ubehag. Endoskopi, mag-tarm, anses for at være en sikker og effektiv metode til at undersøge forstyrrelser i fordøjelseskanalen.
Cineradiografi är en medicinsk undersökningsmetod där röntgenstrålar används för att skapa en serie av bilder som visar hur ett organ eller en kroppsdel fungerar i rörelse. Bilderna tas upp till 30 gånger per sekund och sammanställs sedan till en film eller en digital video.
Cineradiografi används ofta för att undersöka rörliga strukturer som matstrupen, leverns gallgångar, lungorna, hjärtat och tarmarna. Den kan hjälpa läkare att diagnostisera problem som svårigheter med sväljning, ledbesvär, muskelrelaterade smärtor eller avvikande hjärtfunktioner.
Det är viktigt att notera att cineradiografi använder joniserande strålning, vilket kan innebära en liten risk för biverkningar som cancer. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelarna med undersökningen.
Acellular dermis is a type of decellularized connective tissue that is used in medical treatments, particularly in reconstructive surgery and regenerative medicine. It is derived from human or animal skin, but has had the cells and other non-structural components removed, leaving behind a matrix of collagen, elastin, and other extracellular proteins.
The resulting acellular dermis product can be used as a scaffold for the growth of new tissue in patients who have suffered burns, wounds, or other types of tissue damage. Because it is free of cells, it is less likely to trigger an immune response in the patient's body, making it a safer and more effective option than other types of graft material.
The process of creating acellular dermis involves carefully removing all cellular material from the skin using a series of chemical treatments, enzymes, and/or mechanical processes. This ensures that the final product is safe and sterile, and free of any potential disease-causing agents. The resulting acellular dermis can then be cut and shaped to fit the specific needs of each patient, and used to help promote healing and tissue regeneration.
'Ventrikelvolvulus' är ett medicinskt begrepp som refererar till en sjuklig tillstånd där det föreligger en utbulning (volvulus) eller torsion i ventrikeln, den muskulösa kammare i hjärtat som pumpar blodet ut till kroppen. Detta kan inträffa till följd av olika orsaker, exempelvis medfött strukturellt sjuka eller på grund av andra sjukdomsförlopp som skadat hjärtat.
Denna tillstånd kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling, inklusive möjligen kirurgisk intervention för att korrigera problemet. Symptomen på ventrikelvolvulus kan inkludera andningssvårigheter, bröstsmärta, yrsel eller medvetslöshet, och snabb behandling är nödvändig för att undvika allvarliga komplikationer som hjärtstillestånd eller dödsfall.
'Konstgjorda organ' (på engelsk: 'Artificial organs') är konstruerade enheter som efterliknar eller ersätter funktionen hos ett mänskligt organ. Dessa kan vara exempelvis mekaniska eller biologiskt baserade och används ofta som en lösning för att hjälpa till att behandla olika sjukdomar och skador när det naturliga organet inte fungerar korrekt. Några exempel på konstgjorda organ inkluderar konstgjorda hjärtan, lungor, njurar och lever. Dessa kan vara permanenta lösningar eller tillfälliga under tiden patienten väntar på en transplantation.
Magfistel, eller "Duodenum-jejunal flexuren" som den också kallas, är en anatomisk struktur i mag-tarmkanalen. Det handlar om den böj där duodenum (den första delen av tunntarmen) möter jejunum (den andra delen av tunntarmen). Namnet "magfistel" kan vara lite missvisande eftersom det inte är en äkta fistel, utan snarare en naturlig böj i tarmarna. Magfisteln ligger nära gallgångens öppning i tolvfingertarmen (duodenum), och är därför viktig för den tidiga nedbrytningen och absorptionen av näringsämnen från maten.
Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.
Den medicinska definitionen av 'navel' (eller ombilicus) är den cirkulära, ofta insänkta hudfåran som finns i mitten av magen och markerar platsen där navelsträngen var fäst till buken under fostrets utveckling i moderkakan. Efter födseln torkas navelsträngen bort och lämnar kvar denna lilla cicatriserade yta.
Medicinskt sett kan "utvidgning" (dilatation) innebära saker som:
1. Ökad storlek eller tömhet på ett hål, kärl, hålighet eller en organs del, ofta orsakad av funktionell eller strukturell relaxation eller av fyllnad med luft, vätska eller annat material.
2. En procedure där man aktivt ökar storleken på ett kärl eller en passage, exempelvis genom att använda sig av en bredare sondering under endoskopi.
3. Förändringar i blodkärlen som orsakas av sjukdomar, såsom utvidgning av artärer (arterioskleros) eller venor (venös dilatation).
Ordet "utvidgning" används också för att beskriva en symptom i form av smärta orsakad av en organs ökade storlek, till exempel vid gallstensbesvär eller njurinflammation.
I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.
Laparoskop är ett slankt, böjbart instrument med en lins och en ljuskälla på ena änden, som används inom kirurgi för att se in i en kroppshåla utan att göra en stor ingrepp. Det används ofta vid bukoperationer, där det introduceras genom en liten snitt i buken och ger ett direkt synsätt på organen inne i bukhålan. Genom samma snitt kan också andra instrument introduceras för att utföra operationen.
Det är svårt att ge en precis medicinsk definition på "matsmältningssystem, kirurgiska tekniker" eftersom det kan syfta på en mängd olika operationstekniker och procedurer relaterade till mag-tarmkanalen. Några exempel på kirurgiska tekniker som används vid behandling av problem med matspjälkningssystemet innefattar:
1. Gastroskopi/Ösoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen.
2. Kolonoskopi: En flexibel tub med en liten kam och ljuskälla används för att inspektera tjocktarmen och rektum.
3. Chirurgisk resektion: En del av mag-tarmkanalen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller polyper.
4. Fundoplikation: En operation där man fäster livremmens övre del runt magsäcken för att förhindra syrefattig luft (luft som inte innehåller syre) från att tränga in i matstrupen, vilket kan orsaka symptom som syrera och illamående.
5. Magnetsammandragning: En magnetisk ring fäst vid livremmens yttersta del och en annan vid tolvfingertarmen används för att dra ihop livremmen runt magsäcken, vilket kan hjälpa till att lindra symptomen av gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).
6. Magbypass: En operation där man skapar en ny förbindelse mellan magsäcken och tarmen för att behandla fetma och diabetes.
7. Stentimplantation: En rörlig, metalliska tub placeras i matstrupen eller tarmen för att hålla den öppen och underlätta sväljning.
8. Hernieoperation: En operation där man reparerar en hernia (ett sönderat muskel- eller bindvävslager) i mag-tarmkanalen.
9. Analkanalrekonstruktion: En operation där man återställer normal struktur och funktion efter att analkanalen skadats, exempelvis vid cancerbehandling.
10. Tjocktarmsresektion: En del av tjocktarmen tas bort, exempelvis vid behandling av cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom.
'Kirurgisk häftning' (også kaldet 'sutur' eller 'sting') er en metode, der anvendes i kirurgi for at lukke et sår eller en skade i vævene. Denne teknik involverer at anvende specielle nåle og tråde (suturer) for at bringe de skadede kanter sammen, så de kan hele korrekt. Der findes forskellige typer af häftninger alt efter stedet i kroppen, størrelsen på sårerne og typen af væv.
Häftninger kan være absorberbare eller ikke-absorberble, beroende på om de er designet til at blive opløst af kroppens egne enzymer over tid eller ej. Absorberbare suturer anvendes ofte i indre organer og hjerne, mens ikke-absorberbale suturer typisk anvendes i områder, der er lettere tilgængelige for fjernelse efter helingen.
Kirurgiske hæftninger bør udføres af en kvalificeret sundhedsperson, da fejlagtig udførelse kan medføre komplikationer som infektioner, blødninger eller dårlig heling.
"Syrabindande medel", även känt som "antacida", är en grupp av läkemedel som neutraliserar magsyra. De används vanligtvis för att lindra symptomen på sura uppstötningar, syrorelaterad halsbränna och andra besvär orsakade av överdriven magsyra. Syrabindande medel fungerar genom att inaktivera magsyran i maginnehållet, vilket kan ge snabb lindring av symptomen. Exempel på syrabindande medel är magnesiumhydroxid, aluminiumhydroxid och kalciumkarbonat.
'Heshet' på medicinsk jysk innebär en förlust av hörsel eller nedsatt hörsel. Orsaken kan vara mekanisk, som vid skada på öronslaget eller medfödd, eller sensorineural, som vid skador på innerøra eller nervesystemet. Heshet kan också orsakas av infektioner, läkemedel eller åldring.
Medicinskt talat betyder "halsbränna" ofta ett smärtsamt, irriterande eller krälande sensation i halsen. Det kan orsakas av en rad olika tillstånd, inklusive torrhet i mun och svalg, inflammation orsakad av infektion eller reflux. I vissa fall kan det vara ett tecken på allvarligare sjukdomar, såsom cancer. Det är viktigt att konsultera en läkare om man upplever ongoing halsbränna, speciellt om den är kombinerad med andras symtom som svårigheter att svälja, hosta eller andas.
Barrett's esophagus is a condition in which the lining of the lower part of the esophagus, the tube that connects the throat to the stomach, changes and resembles the lining of the small intestine. This change is called intestinal metaplasia and is thought to be caused by long-term exposure to stomach acid, which can lead to inflammation and damage to the esophageal lining.
Barrett's esophagus is often asymptomatic but can cause symptoms such as heartburn, chest pain, and difficulty swallowing. It is a precancerous condition, meaning that it increases the risk of developing esophageal adenocarcinoma, a type of cancer that affects the esophagus.
The diagnosis of Barrett's esophagus typically involves an upper endoscopy, where a thin tube with a camera is inserted through the mouth and into the esophagus to examine the lining. If intestinal metaplasia is found, a biopsy may be taken to confirm the diagnosis and assess the severity of the condition.
Treatment for Barrett's esophagus typically involves managing symptoms with medications that reduce stomach acid production, such as proton pump inhibitors (PPIs). In some cases, surgery or other procedures may be recommended to remove the affected tissue or prevent cancer development. Regular follow-up and monitoring are also important to detect any changes in the condition over time.
'Magsäcks tömning' (gastric lavage) är en medicinsk procedure där magin hos en patient rensas genom att fylla den med en stor mängd vätska och sedan tömmas. Detta görs vanligtvis för att undanröja toxiner, irritanter eller främmande föremål som kan ha sväljts eller hamnat i magen på annat sätt. Proceduren utförs ofta med hjälp av en slang som löper ner genom munnen och ned i matstrupen och kontinuerligt pumpar vätska in och ur magen tills den är rensad.
Peristaltik är en naturlig muskelkontraktion som sker i tunntarmen, tjocktarmen och matstrupen. Den hjälper till att föra vidare innehållet genom dessa organ genom att kontrahera och slappna av i en vågformad rörelse. Detta gör att musklerna pressar ihop sig bakom innehållet och skapar en våg som driver det framåt. Peristaltiken är en viktig process för att föra vidare maten genom matspjälkningssystemet och eliminera avfallsprodukter från kroppen.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).