Fullerener
Exobiologi
Meteoroider
Evolution, planetär
Skandium
Noble Gases
Tillverkade material
Småplaneter
Fotobiologi
Nanostrukturer
Nanotuber, karbon
BALB 3T3-celler
Nanomedicin
Grafit
Singletsyre
Nanokompositer
Fullerener är en allotrop form av kol, som består av molekyler med en hollow kul- eller rörformad struktur. De är uppkallade efter arkitekten Buckminster Fuller, på grund av deras likhet med hans geodetiska kupolstrukturer. Den mest kända och studerade fullerenen är C60, som har en struktur som liknar en fotboll. Fullerener har potential att användas inom ett antal områden inom medicinen, till exempel som drug delivery system, inom diagnostisering och inom cancerbehandling.
Exobiology, på svenska även känt som exobiologi eller astrobiologi, är en interdisciplinär vetenskap som undersöker livets möjligheter och utveckling i universum. Termen "exobiology" kommer från de grekiska orden "exo" (utanför), "bios" (liv) och "logos" (läran).
Enligt den medicinska definitionen är exobiology en vetenskap som undersöker livets möjligheter på andra planeter och måner, speciellt i solsystemet, genom att kombinera insikter från biologi, geovetenskap, astronomi och kemi. Exobiologists studerar extremofiler (organismer som trivs under extrema förhållanden) på jorden för att få en bättre förståelse för hur liv kan överleva under extrema förhållanden i rymden. De analyserar också data från rymdsonder och teleskop för att leta efter tecken på liv, såsom biomarkörer, i andra planeter och månen.
Exobiology har som huvudmål att besvara frågor om livets ursprung, utveckling och distribution i universum.
Enligt NASA är meteoroider små partiklar i rymden som är mindre än 10 meter i diameter. De består ofta av sten eller metall och kan vara rester av kometer, asteroider eller andra kosmiska kroppar. När en meteoroid träffar jordens atmosfär vid höga hastigheter kommer den att förbrännas delvis eller helt och bilda en ljusbana över himlen som kallas meteor eller stjärnfall. Om en meteoroid inte fullständigt förbrinner och når jordens yta kallas det för en meteorit.
Planetary evolution refers to the processes that have shaped the formation, development, and changes of a planet over time. This can include geological, chemical, atmospheric, and biological processes that have contributed to the formation of the planet's interior, surface, and atmosphere, as well as the emergence and development of life on the planet.
Planetary evolution is driven by various factors such as the planet's distance from its star, the composition and size of the planet, the presence or absence of a magnetic field, and the impact of celestial bodies. The study of planetary evolution involves the integration of various scientific disciplines, including geology, physics, chemistry, biology, and astronomy.
In the context of Earth's planetary evolution, it is understood to encompass the development of the planet from its formation about 4.6 billion years ago to its current state, including the emergence and evolution of life on Earth. This includes major events such as the formation of the oceans, the development of an oxygen-rich atmosphere, the emergence of complex life forms, and the impact of human activities on the planet's environment.
Skandium (Sc) er ein selte, grått jordartselement som tilhører gruppen av overgangsmetaller. Scandium har atomnummer 21 og sin egen plassering i periodesystemet mellom kalcium og titan. Det er blitt funnet i sporene i noen få mineraler, men det er vanskelig å utvinne på grunn av sine lave koncentrasjoner og reaktive egenskaper.
I medisinen brukes skandium ofte som en del av legeringene i implantatet for å styrke dem. For eksempel kan skandium legges sammen med titan for å lage en legering som er sterkare og mindre reaktiv enn rent titan. Dette kan være nyttig i tilfeller der ein implantat må plasserast i et miljø der det vil være i kontakt med kroppens væske, som f.eks. ledproteser eller hjerteklapp-implantat.
Det er viktig å nevne at skandium i seg selv ikke har noen direkte medisinske egenskaper og det brukes aldri som ein aktiv behandlingsmetode. I stedet er det den forstærkede legeringen som kan ha en positiv effekt på implantatets holdbarhet og funksjon i kroppen.
'Noble gases' er en betegnelse for en gruppe af grundstoffer i det periodiske system, der også kaldes gruppe 18 eller de ædle gasser. Disse grundstoffer har fuldt opbefattede elektronskal og er derfor meget reaktionsudelte, hvilket betyder at de sjældent danner kemiske forbindelser med andre atomer. De mest almindelige noble gases inkluderer helium (He), neon (Ne), argon (Ar), krypton (Kr), xenon (Xe) og radon (Rn). Disse grundstoffer anvendes ofte i forskellige industrielle, medicinske og videnskabelige sammenhænge, herunder bl.a. belysning, lasere, medical imaging og raketmotorer.
'Tillverkade material' (engelska: 'Manufactured materials') är inom medicinsk kontext vanligen en beteckning på material som är skapade och formade genom industriella processer, till skillnad från naturliga material. Dessa material kan användas i olika former av medicinska produkter och behandlingar, såsom implantat, proteser, katetrar och andra medicinska enheter.
Exempel på tillverkade material inkluderar:
1. Metaller: Exempelvis titan, stål och legeringar som används i ortopediska implantat och kirurgiska instrument.
2. Polymérer: Termoplastiska och termosättningspolymerer som används för att tillverka katetrar, slangar, membran och andra medicinska komponenter.
3. Keramik: Biokeramiska material används ofta i ortopediska implantat, tänder och tandimplantat på grund av deras goda biokompatibilitet och mekaniska egenskaper.
4. Kompositer: Kombinationer av olika material som kombinerar fördelarna hos varje enskilt material, exempelvis glasfiberförstärkt polymer eller kolfiberförstärkt polymer.
Det är viktigt att tillverkade material är säkera, prestandastabila och biokompatibla för att minimera risken för biverkningar och komplikationer vid användning inom medicinska tillämpningar.
I medicinsk kontext är "småplaneter" inte en etablerad term. Termen används huvudsakligen inom astronomi för att referera till himlakroppar i vårt solsystem som är mindre än planeterna, men större än de flesta asteroider och kometer. De flesta småplaneter finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
Emellertid kan det finnas vissa medicinska tillämpningar där astronomiska begrepp används som metaforer eller analogier för att förklara biologiska fenomen, men "småplaneter" används inte rutinmässigt inom medicinen.
Fotobiologi är ett medicinskt begrepp som refererar till studiet av hur levande vävnader reagerar på olika former av ljus, inklusive ultraviolett (UV), visuellt och infraröd strålning. Detta omfattar både positiva effekter som solens värme och dagsljus på vår kropps funktioner, men också negativa effekter som skador på huden och ögonen som orsakas av överexponering för UV-strålning. Fotobiologi undersöker också användningen av ljus i medicinska tillämpningar, såsom fototerapi för behandling av säsongsbunden depression och andra sjukdomstillstånd.
'Nanostructures' refererer til strukturer med mindst en dimension i størrelsesordnen af nanoskalen, typisk defineret som mellem 1-100 nanometer (nm). Nanostrukturer kan være naturligt forekommende eller syntetiske og ses i mange forskellige materialer, herunder metaller, halvledere, polymerer og keramikker.
På grund af deres lille størrelse har nanostrukturer unikke egenskaber, der adskiller sig fra deres makroskopiske modstykker. Disse egenskaber inkluderer øget overfladeareal, speciel optisk eller elektrisk respons og potentiale for at påvirkes af kvantemekaniske effekter. Som et resultat har nanostrukturer vist potentiale indenfor en række teknologiske områder, herunder nanoelektronik, nanomedicin, energiteknik og miljøteknik.
Eksempler på nanostrukturer inkluderer nanopartikler, nanorør, nanokabler, nanofilmer og nanokompositter. Disse strukturer kan fremstilles ved hjælp af en række forskellige teknikker, herunder kemisk syntese, selvorganisering, lithografi og deposition.
En nanotub, karbon (Carbon Nanotube, CNT) är en cylindrisk nanostruktur baserad på ett endimensionellt karbongitter. Den består av rolled-up graphenplan med diameterer i nano skala (typiskt mellan 1 och 50 nanometer) och längder upp till flera millimeter.
Karbonnanotuber delas vanligtvis in i två huvudkategorier: enkelväggade (SWCNT) och flerväggade (MWCNT). SWCNT har en enda graphenlager runt om cylindern, medan MWCNT består av flera sammansatta graphenlager.
Karbonnanotuber är kända för sin exceptionella mekaniska styrka, elektrisk ledningsförmåga och termisk ledningsförmåga. Dessa egenskaper gör dem intressanta för en rad olika tillämpningar inom materialvetenskapen, elektroniken och biomedicinen.
BALB/c 3T3 celler är en immortaliserad muscellinje som används inom forskning, framförallt inom cellbiologi och toxicologi. Denna celllinje utvecklades från embryonal fibroblaster från en BALB/c mus. BALB/c 3T3 celler är adherenta (anslutna) till kultursystemets yta och har en epitelial till fibroblastliknande morfologi. De är en populär celllinje att använda vid studier av celldelning, differentiering, signaltransduktion och toxiskologi eftersom de är lätta att kultivera och underhålla i laboratoriemiljö.
Nanomedicin är ett tvärvetenskapligt område som kombinerar insikter och tekniker från nanoteknik, biologi, kemi och medicin för att utveckla nya metoder och verktyg för att förbättra prevention, diagnostik och behandling av sjukdomar. I nanomedicinen arbetar man med material och strukturer på nanoskalan, det vill säga mellan 1-100 nanometer (en nanometer är en miljarddels meter), för att utforma till exempel nanopartiklar, nanotuber eller liposomer som kan användas inom medicinen. Dessa nanoskaliga strukturer kan ha unika egenskaper jämfört med sina motsvarigheter på makroskalan och kan användas för att transportera läkemedel, proteiner eller gener direkt till specifika mål i kroppen, till exempel cancerceller. På så sätt kan man öka effektiviteten och minska biverkningarna hos vissa behandlingar.
I'm sorry for any confusion, but 'Grafit' is not a medical term. Grafit is the Swedish and German name for the chemical element Graphite, which is a form of carbon. It is commonly used in pencils and has some industrial and medical applications, such as in prosthetics and bone cement, due to its lubricating and heat-conducting properties. However, it is not a term typically used in medicine to describe symptoms or diseases.
Singel syre, også kjent som monokarboxylsyre, er en type karbonasyre der har én carboxylgruppe (-COOH) og én hydrogenatom (-H). Den simpleste singelt syren er eddikesyre (CH3COOH), men andre eksempler inkluderer formi syre (HCOOH) og benzoesyre (C6H5COOH). Singel syre molekyler kan danne kemiske reaksjoner med andre singel syre molekyler for å forme dimere eller polymerer, beroende på koncentrasjonen og temperatur. Disse reaksjonene er vanligvis reversibel og er avgjort av pH-verdi og temperaturen i opløsningen.
Nanokomposit är ett material som består av två eller fler olika faser, där minst en av faserna har dimensioner i nanostorleksordningen (1-100 nanometer). I en nanokomposit är de olika faserna ofta utformade så att de ger materialet unika egenskaper som inte finns hos de enskilda komponenterna. Exempel på användningsområden för nanokompositer inkluderar elektronik, medicin, transportsektorn och konstruktion.