Fosfoglyceratdehydrogenas (PGDH) er en viktig enzym i glykolysen, som er den metaboliske stive som bryter ned glukose til pyruvat for å produsere energi i form av ATP. PGDH katalyserer den oxidative dekarboxylasjonen av 3-fosfoglycerat (3-PG) til 2-fosfo-enolpyruvat (2-PEP), som er en viktig reaksjon i glykolysen. Under denne reaksjonen konverteres også NAD+ til NADH, som er en viktig reduktant i cellen. PGDH spiller derfor en viktig rolle i energiproduksjon og cellulær metabolisme.

Colhydratdehydrogenaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av kolhydrater, det vill säga sockerarter. Genom att ta bort en väteatom och en syreatom från kolhydraten bildas antingen en keton eller en aldehyd, samtidigt som den resulterande energin lagras i form av NAD(P)H + H+.

Det finns olika typer av colhydratdehydrogenaser, till exempel:

* Glukosdehydrogenas
* Galaktosdehydrogenas
* Fruktosdehydrogenas

Dessa enzymer spelar en viktig roll i cellens energiproduktion och metabolism.

Glycerinsyra, även känd som glykolsyra (IUPAC-namn: hydroxyacetidsyra), är en organisk förening med formeln HOCH2CO2H. Det är den enklaste hydroxysyran och den simplaste alpha-hydroxykiselinen. Glycerinsyra är en karboxylsyra som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) och kan ses som en mellanform i metabolismen av sockerarter. Den förekommer naturligt i vissa frukter och vin.

Glycerinsyra är en vattenlöslig, svag syra med en pKa på ungefär 3,84 vid 25 °C (77 °F). Den används ofta som ett buffertämne i biologiska system och har också använts inom kosmetikaindustrin som ett fuktighetsmedel. I ren form är glycerinsyra en färglös, viskös vätska vid rumstemperatur.

I medicinsk kontext kan glycerinsyra användas för att behandla högt syrabaskontroll i blodet (azidemi) hos nyfödda och för att behandla kristalliniteradiokalkuleringar. Det är också en ingrediens i vissa läkemedel som används för att behandla mag-tarminnehåll, såsom maglaxativa.

Phosphoglycerate kinase (PGK) är ett enzym som katalyserar en viktig reaktion i glykolysen, en metabolisk väg som sönderdelar glukos till pyruvat för att generera energi i form av ATP.

Specifikt katalyserar PGK överföringen av en fosfatgrupp från 1,3-bisfosfoglycerat till ADP för att producera 3-fosfoglycerat och ATP. Detta är den fjärde reaktionen i glykolysen och hjälper till att generera energi för cellens behov. PGK finns i de flesta levande organismer, inklusive människor, och är därför viktigt för cellers energiproduktion och överlevnad.

'Serin' är ett slags aminosyra, och en byggsten i proteiner. Det är en neutrala, polara aminosyra som innehåller en hydroxylgrupp (-OH) och en sidkedja som serin kännetecknas av. Serin spelar en viktig roll i många cellulära processer, såsom metabolismen, signaltransduktionen och cellytanens integritet. Det kan också fungera som en donator av en väteatom under vissa enzymatiska reaktioner. Serin förekommer ofta i proteiner som är involverade i cellsignalering och reglering av andra cellulära processer.

Fosfoglyceratmutas (PGM) er ein klasse enzym som spesialiserer seg på å katalyse reaksjoner involverende fosfoenolpyruvat (PEP) og 1,3-bisfosfoglycerat (1,3-BPG) i glykolysen, en viktig metabolisk sti for celler som omdanner glukose til pyruvat for å produsere energi.

Det finnes to typer fosfoglyceratmutaser:

1. Fosfoenolpyruvatmutas (PEP-mutas): Dette er enzymet som katalyserer omsetninga av PEP til 3-fosfoglycerat (3-PG) under bruk av reduktanten reduced nicotinamide adenine dinucleotide (NADH). Denne reaksjonen produserer også en molekyl ATP som energikilde.
2. 1,3-Bisfosfoglyceratmutas: Dette er enzymet som katalyserer omsetninga av 1,3-BPG til 2-fosfo-D-glycerat (2-PG) under bruk av ATP. Denne reaksjonen produserer også en molekyl ADP og en molekyl inorganisk fosfat (Pi).

Fosfoglyceratmutaser spiller derfor en viktig rolle i energiproduksjonen i kroppen ved å hjelpe med å omdanne glukose til pyruvat under glykolysen.

Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.

Aminosyretransportsystem ASC, også kjent som System ASC eller systemet for neutrala aminosyrer, er ein transportsystem for aminosyrer i cellmembranen til eukaryote celler. Det er navngitt etter de tre aminosyrer alanin, serin og cystein, som er substrater for dette systemet. System ASC er en aktiv transportmekanisme som bruker energien fra en gradient i natrium-joner over cellmembranen for å transportere aminosyrer inn i cellen. Dette systemet er viktig for regulering av intracellulær koncentrasjon av neutrale aminosyrer og er involvert i mange fysiologiske prosesser, inkludert cellevekst, differensiasjon og apoptose.

"Allosterisk regulering" refererer til en biokemisk mekanisme hvorved en molekyl (såsom et protein eller en enzym) kan have sin funktion ændret ved binding af en anden molekyl på en anden del af samme molekyl end den aktive site, som kaldes for den allosteriske site. Denne form for regulering kan enten hæve (aktivere) eller sænke (hæmme) den katalytiske aktivitet af et enzym, afhængigt af typen af molekyle der binder til den allosteriske site.

I praksis betyder det at en allosterisk reguleret enzym kan have sin funktion ændret af forskellige signaler indenfor cellen, såsom koncentrationen af bestemte metabolitter eller andre molekyler. Dette gør at cellen kan justere sin aktivitet i forhold til de krav der stilles til den på et givent tidspunkt, og er en vigtig del af mange biologiske processer.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Glycin är en äkta aminosyra, betecknad med koden Gly eller G, och är den enklaste av alla aminosyror. Den har en hydroxylgrupp (-OH) och en aminogrupp (-NH2) som direkt är bundna till samma kolatom, vilket ger den en molekylär formel på C2H5NO2. Glycin är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner och är också en viktig neurotransmittor i centrala nervsystemet.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.