I en medicinsk kontext refererar "fixermedel" vanligtvis till ett medel som används för att fixera, stabilisera eller fästa ett medicintekniskt produkt, en kateter eller ett trauma. Det kan också vara en term för ett läkemedel som används för att behandla opioidberoende, även kallat substitutionsbehandling, där metadon eller buprenorfin är exempel på vanligt använda fixermedel. Dessa mediciner hjälper till att reducera illegal droganvändning och relaterade hälsoproblem hos personer med opioidberoende.

Osmium är ett metalliskt grundämne som tillhör platinagruppen i det periodiska systemet. Det är ett mycket tungt, hårt och blankt silvervitt ämne som är otöjligt i luft och starkt reaktionsbenäget i heta vätskor. Osmium har det högsta atomvikten och densiteten av alla grundämnen.

I medicinsk kontext kan osmium inte direkt användas som läkemedel eller behandlingsmetod, men det finns forskning kring möjliga tillämpningar inom nanoteknologi och cancerbehandling. Dessa tillämpningar är dock fortfarande under utveckling och inte etablerade som standardvård.

'Vävnadsfixering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att stabilisera och bevara vävnader eller organ så att de kan undersökas noggrannare efter att ha tas bort från kroppen. Detta görs ofta genom att behandla vävnaden med olika lösningar som fryser, fixerar och konserverar cellstrukturen. Ett vanligt exempel är att använda formeldio, en formaldehydlösning, för att fixera vävnaden så att den kan behandlas och undersökas senare, till exempel vid mikroskopi.

Formaldehid är ett organisk förening med den kemiska formeln CH2O. Det är en färglös, illaluktande gas vid rumstemperatur, men den kan också finnas i flytande form under vissa förhållanden. Formaldehid används inom många industrier, bland annat inom produktionen av konserveringsmedel, lim och harts. Den är även känt för sin bakteriedödande effekt och används därför som desinfektionsmedel inom vården. Långvarig eller upprepad exponering för formaldehid kan dock vara skadlig för människors hälsa och orsaka symptom som irritation av ögon, näsa och svalg samt astmaartade besvär.

Histologi är läran om strukturen hos biologiskt vävnad på cellular- och subcellulär nivå, och histologiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att studera dessa strukturer. Dessa tekniker inkluderar vanligtvis följande steg:

1. Fixering: Vävnaden behandlas med en kemisk lösning, till exempel formaldehyd eller glutaraldehyd, för att stabilisera cellerna och proteiner genom att förhindra nedbrytning och förändringar i deras struktur.
2. Dehydrering: Vävnaden torkas sedan ut med en serie alkohollösningar av stigande koncentrationer, vilket förbereder den för inkludering i paraffin eller plast.
3. Inkludering: Vävnaden innesluts i ett fast material, till exempel paraffin eller plast, som hjälper att bevara strukturen och underlättar skärning.
4. Skärning: Skärning av vävnadssnitt görs med en mikrotom, vilket är ett instrument som används för att skära mycket tunna skivor (typ 3-5 µm tjocka) av vävnaden.
5. Färgning: För att underlätta observationen av olika strukturer i vävnaden behandlas de skurna skivorna med färgämnen som binder till specifika molekyler eller strukturer i vävnaden, vilket ger upphov till kontrasterande färger.
6. Beräkning: Slutligen observeras och analyseras de färgade skivorna under ett mikroskop för att studera deras struktur och sammansättning.

Det finns också andra histologiska tekniker som inte involverar skärning av vävnadssnitt, till exempel immunhistokemi (IHC) och in situ hybridisering (ISH), vilka används för att detektera specifika proteiner eller DNA-sekvenser i vävnan.

Glutaral (även känt som Glutarsyra eller Pentandisäure) är en organisk syra med formeln C5H8O2. Den förekommer naturligt i små mängder i vissa livsmedel, men den är mest känd för sin roll i diagnosen och behandlingen av ett sällsynt genetiskt tillstånd som kallas Glutaraldehydurias (GAI).

Glutaraldehydurian är en medfödd metabolt störning som orsakas av brist på ett enzym som behövs för att bryta ned glutaraldehyd till mindre molekyler i kroppen. Detta leder till en ansamling av glutaraldehyd i kroppen, vilket kan skada olika organ och leda till symtom som andningssvårigheter, muskelsvaghet, uttalad rörelsekoordinationsstörning, psykomotorisk retardering, och i värsta fall koma eller död.

Glutaral används också som ett konserveringsmedel inom vissa industrier, såsom medicinsk utrustning, kirurgiska instrument och kosmetika. Emellertid har användningen av glutaral som konserveringsmedel minskat på grund av hälsorisker relaterade till exponering för höga nivåer av substansen.

"Biologisk konservering" refererer til metoder og praksisser som anvendes for å forlænge holdbarheten og bevare kvaliteten av biologiske materialer, såsom væv, celler, gener og biomolekyler, under lagring eller transport. Dette gjøres ved å forebygge degradering av disse materialene pga. fysiske, kjemiske og biologiske prosesser. Konserveringsmetodene kan inkludere forskjellige typer av løsninger, temperatur- og gassambestemte miljøer, iltutsluttning og kryopreservasjon.

En medisk definisjon av "biologisk konservering" vil være:

"Biologisk konservering er en praksis som innebærer bruk av forskjellige metoder for å forlænge holdbarheten og beskytte biologiske materialer mot degradering, ved å kontrollere fysiske, kjemiske og biologiske prosesser under lagring eller transport. Dette omfatter bruk av løsninger, temperatur- og gassambestemte miljøer, iltutsluttning og kryopreservasjon."

Polyvinylalkohol (PVA) är ett syntetiskt polymer som består av vinylalkohol-enheter som är kemiskt sammanlänkade. Det är en vattenlöslig, termoplastisk och elastisk substans som används i en mängd olika industriella tillämpningar, inklusive medicinska produkter.

I medicinskt sammanhang kan PVA användas som ett excipient (bihjälpsmedel) i läkemedelsformuleringar på grund av dess förmåga att forma filmliknande skikt, öka viskositeten och stabilisera emulsioner. Det kan också användas som ett hudprotektivt medel, en slemhinnsbeskyddare och i kontaktlinsfluid.

PVA är godkänt av FDA (US Food and Drug Administration) för vissa medicinska tillämpningar och anses vara säker att användas inom dessa gränser.

I en medicinsk kontext refererar "färgning och märkning" ofta till tekniker som används för att identifiera, lära ut om, eller undersöka strukturer och funktioner hos celler, vävnader eller andra biologiska preparat.

Färgning innebär vanligtvis användandet av färgämnen eller fluorescerande markörer för att skapa kontrast mellan olika strukturer i ett preparat, vilket underlättar dess observation och analys under ett mikroskop. Det finns många olika typer av färgningsmetoder som används beroende på vad det är man vill undersöka, till exempel hematoxylin-eosin (HE)-färgning för att generellt framhäva cellkärnor och cytoplasma, eller immunfluorescens för att detektera specifika proteiner.

Märkning innebär vanligtvis användandet av markörer som binder till specifika molekyler i ett preparat, vilket gör att de kan ses och lokaliseras under mikroskopi. Detta kan vara användbart för att studera distributionen och interaktionerna av olika biologiska molekyler inom celler eller vävnader. Exempel på markörer inkluderar fluorescerande proteiner, antikroppar och aptamer.

Sammantaget kan färgning och märkning vara användbara verktyg för att undersöka struktur och funktion hos biologiska system på cell- eller vävnadsnivå.

"Paraffininbäddning" är en metod inom medicinen som används för att lindra smärta och styva upp ledband eller muskler. Den innebär att man doppar den drabbade kroppsdelen i varmt, flytande paraffin (vaselin) ett antal gånger, varefter den svalnar något och sedan tas bort. Paraffinet skapar en isolerande barriär som hjälper till att hålla kroppsdelen varm och minskar smärtan. Behandlingen upprepas ofta flera gånger i samband med massage eller andra former av fysisk terapi för att få maximal effekt.

Osmiumtetroxid är en kemisk förening med formeln OsO4. Det är ett mycket starkt oxiderande ämne och är synnerligen giftigt. I kontakt med vatten eller fuktig luft hydrolyseras det lätt till osmiumtrioxid (OsO3) och syre (O2).

I medicinsk kontext används osmiumtetroxid som ett fixativ för histologiska preparat, framför allt för elektronmikroskopi. Det fixerar vävnader genom att reagera med deras lipider och proteiner, vilket gör dem stabilare och lättare att analysera under mikroskop. På grund av sin giftighet hanteras osmiumtetroxid alltid med stor försiktighet i laboratoriemiljö.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

Aldehyder är en typ av organiska föreningar som innehåller en karbonylgrupp (C=O), bunden till minst en kolatom. Denna kolatom har vanligtvis två väteatomer och kallas för formylgrupp (-CH=O). Aldehyder kan bildas genom oxidation av primära alkoholer. Exempel på en vanlig aldehyd är formaldehyd (H-CHO), som används som desinfektionsmedel och konserveringsmedel. Aldehyder har ofta starka luktar och kan vara irriterande för sinnesorganen.

En protozoinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av encelliga parasiter, så kallade protozoer. Dessa protozoer kan vara fria levande eller parasitera inne i andra organismer, däribland människor. Protozoinfektioner är vanliga i tropiska och subtropiska områden, men de kan även förekomma i tempererade klimatzoner.

Det finns många olika arter av protozoer som kan orsaka sjukdom hos människor, och symtom på en protozoinfektion kan variera beroende på vilken art av protozo som orsakar infektionen. Några exempel på vanliga protozoinfektioner är malaria, amöbiasis, giardiasis och toxoplasmos.

Symptomen på en protozoinfektion kan inkludera diarré, magont, illamående, trötthet, feber och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till allvarlig sjukdom och i värsta fall död. Behandlingen av en protozoinfektion beror på vilken art av protozo som orsakar infektionen, men kan innefatta mediciner som dödar eller hämjar tillväxten hos protozoerna.

Acetic acid, med kemisk formel C2H4O2, är ett enkelt kolsyra derivat och en svag organisk syra. Den förekommer naturligt i vinäger och bildas som en biprodukt när etanol bryts ned av bakterier under alkoholförgärning. Acetinsyra är en klar, färglös vätska med en stark, stickande lukt.

I medicinsk kontext kan acetinsyra användas som ett desinfektionsmedel eller som en ingrediens i vissa läkemedel. Den har också visat sig ha vissa medicinska egenskaper, till exempel att hämma vissa bakteriers tillväxt och döda celler. Acetinsyra kan användas topisk (på huden) eller som en del av en kombinerad behandling för vissa medicinska tillstånd, men den bör inte intas oralt på grund av dess starka frätande egenskaper.

Histologie är läran om strukturen hos biologiska vävnader på cellulär och subcellulär nivå. Det inkluderar studiet av olika typer av celler, deras interaktioner och deras speciella funktioner i olika kroppsdelar. Histologisk analys utförs vanligtvis genom att undersöka tissulor under ett mikroskop efter att de har färgats för att framhäva olika strukturer. Denna metod används ofta inom forskning och klinisk medicin för att diagnostisera sjukdomar och skada, såsom cancer, infektioner och autoimmuna tillstånd.

'Provhantering' (eng. 'Crisis management') är inom medicinen ett systematiskt sätt att hantera allvarliga, akuta händelser eller situationer som kan hota patientens liv, hälsa eller välbefinnande. Det innefattar planering, preventiva åtgärder, tidig identifiering och insats, samt efterbehandling av krisen. Provhanteringen omfattar ofta flera olika discipliner och yrkesgrupper som samarbete för att hantera situationen på ett effektivt sätt.

I'm sorry for any confusion, but the term "pikrater" could not be found in medical terminology dictionaries or databases. It is possible that there may be a spelling error or it might be a term specific to certain contexts or languages. If you could provide more context or clarify the term, I would be happy to help further!

Histochemistry and immunohistochemistry, ofta förkortat till histokemi respektive immunhistokemi, är två relaterade discipliner inom patologi och cellbiologi.

Histochemistry är en metod som används för att lokalisera och identifiera specifika substanser eller strukturer i celler och vävnader genom att använda histologiska färgningstekniker. Genom att använda olika kemikalier som reagens kan man få celler och vävnader att färgas specifikt beroende på vilka substanser de innehåller, till exempel proteiner, kolhydrater, lipider eller nukleinsyror.

Immunohistochemistry är en undergrupp av histochemistry som använder antikroppar för att detektera specifika proteiner i celler och vävnader. Genom att använda primära antikroppar som binder till ett visst protein och sedan sekundära antikroppar som är konjugerade till en fluorescerande markör eller en enzymatisk katalysator kan man lokalisera och identifiera proteinet i fråga. Detta används ofta inom patologi för att ställa diagnoser, studera sjukdomsprocesser och forska om cellulära mekanismer.

'Paraffin' er i medisinsk sammenheng oftest en betegnelse for et stoff som brukes som smøremiddel og som består av fast, vitt eller gulaktig petroleum. Det er en blanding av kolwasserstoffer med kjeden lengre enn fire carbonatomer og er ofte brukt i behandlingen av hudrelaterte tilstander på grunn av sine embolliente egenskaper, som betyr at det er godt til å gjenopplive og beskytte huden.

Paraffin kan også være en del av produkter som brukes i operasjonsrommet for å holde instrumenter sterile under kirurgiske fremføringer. I disse tilfellene er det oftest tale om et sterilt, vitt eller gulaktig voks som har blitt behandlet for å eliminere alle bakterier og andre mikroorganismer.

Det er viktig å nevne at paraffin også kan forekomme naturlig i naturen, og det finnes for eksempel paraffinkrystaller som kan dannes når vannet i en sø fryser under bestemte forhold. Disse typer paraffin er imidlertid ikke vanlige i medisinsk sammenheng.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

Trifluoroacetat är ett salt eller estrar av trifluorättiksyra. Det kan ha farmakologiska användningsområden, men har också potential att vara skadligt för levande vävnader och miljön. Ibland kan det förekomma som en kontaminant i läkemedel.

Microwaves är en form av elektromagnetisk strålning med våglängder mellan 1 millimeter och 1 meter, vilket motsvarar frekvenser mellan 300 megahertz (MHz) och 300 gigahertz (GHz). I medicinska sammanhang används ofta specifika frekvensband inom mikrovågsområdet för olika tillämpningar, såsom diatermi och hypertermibehandlingar av tumörer. Mikrovågor kan genereras med hjälp av speciella kretsar och användas i en mängd olika applikationer, inklusive kommunikationssystem (till exempel mobiltelefoner), uppvärmningsapparater (som mikrovågsugnar) och medicinska behandlingar.

Kollodion är en lösning av kolloidalt silverhalogenid i kollodion, som använts inom fotografi som ett ljuskänsligt medium. Kollodion är en viskös lösning av cellulosenitrat i etanol och eter. När kollodionslösningen påförs på ett underlag, till exempel glas, och torkar, bildas en tunna, hållbar film.

I fotografisk kontext refererar "kollodion" ofta till denna typ av fotografiska plattor, även kända som kollodiumplattor eller kollodionnegativ. De uppfanns på 1850-talet och användes flitigt inom fotografin fram till slutet av 1800-talet, då de alltmer ersattes av torra, ljuskänsliga plattor. Kollodionnegativ kännetecknas av sin höga skärpa och detaljrikedom, men processen är komplicerad eftersom plattorna måste exponeras, utvecklas och fixeras medan de ännu är fuktiga.

Hematoxylin är ett naturligt förekommande pigment som utvinns från växten hetoxylin, även känd som blåbärsträdet. Det används vanligen i kombination med en oxidationsmedel, exempelvis ferrisyran, för att bilda hematoxylin-fosfat som är ett viktigt histologiskt färgmedel.

I denna form används hematoxylin ofta för att färga cellkärnor i vävnadsprover, eftersom det har en stark affinitet till basiska proteiner som till exempel histoner och DNA. När hematoxylin-fosfat reduceras av reduktionsmedel i cellen, bildas ett blått färgkomplex med järnjoner (Fe3+) som kallas hematein. Detta ger en distinkt blå färg åt cellkärnan och gör det möjligt att observera strukturen hos cellkärnan under mikroskopi.

Hematoxylin är ett mycket använt färgmedel inom patologi och histologi, eftersom det ger mycket skarpa och distinkta avgränsningar av cellkärnor och kan hjälpa till att identifiera olika typer av vävnader och celler.

Parasitologi är en gren inom biologi och medicin som handlar om studiet av parasiter, dvs. organismer som lever på eller inne i andra organismer (värddjur) och som ofta orsakar skada eller sjukdom hos värddjuret. Parasitologin undersöker bland annat parasiters systematik, livscykel, epidemiologi, patogenes och kontrollmetoder. Inom klinisk medicin är parasitologin en del av infektionsmedicinen och handlar om diagnostisering, behandling och förebyggande av parasitsjukdomar hos människor.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Nukleinsyror är biologiska polymerer som består av nucleotider som är sammanlänkade med varandra via fosfatbindningar. De två huvudtyperna av nukleinsyror är DNA (deoxyribonucleic acid) och RNA (ribonucleic acid).

DNA består vanligtvis av två komplementära strängar som är sammanvinda med varandra till en dubbel helix. Varje nucleotid i DNA innehåller en socker, en fosfatgrupp och en av fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin och guanin parar sig alltid med cytosin genom att de bildar två hydrogenbindningar mellan varandra.

RNA däremot består vanligtvis av en enda sträng och innehåller ofta en annan bas, uracil (U), istället för timin. Uracil parar sig alltid med adenin genom att bilda två hydrogenbindningar mellan varandra.

Nukleinsyror har en central roll i cellens funktion och är involverade i lagring, replikation och uttryck av genetisk information. De är också viktiga för proteinsyntesen och andra cellulära processer.

Alcian Blue är ett vitt, kolloidalt färgämne som används inom histologi och cytologi för att färga acidiska polysackarider, såsom hyaluronsyra, heparan sulfat och kollagen. Det används också för att identifiera specifika cellytor i vävnader och för att påvisa patologiska förändringar i cellstrukturen. Alcian Blue har en affinitet till negativt laddade sulfatgrupper i polysackaridkedjorna, vilket gör det möjligt att färga dessa strukturer blåa. Färgningsmetoden är beroende av pH-värdet och använder ofta en kombination av syror som reglerar färgningseviteten för olika typer av polysackarider.

"Nedfrysning" er en proces where ein død kropp bevarast ved bruk av kjemisker løsningar, ofte basert på formeldahydd (formaldehyd) eller andre konserveringsmidler. Dette gjør at kroppen forblir tilseende uendret i en lang tid etter døden, som kan være nyttig i medisinske sammenhenger slik som undervisning, forsking eller autopsi. Nedfrysning reduserer også risikoen for bakterielle og svampeinfeksjoner som kunnn gå til grunne for dekomposisjon av kroppen.

Cytology är en gren inom patologi som handlar om att studera och diagnostisera sjukdomar på cellnivå, istället för på vävnads- eller organnivå. Cytologiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att samla in, preparera och analysera cellprov från kroppen.

Här är några exempel på cytologiska tekniker:

1. Fine needle aspiration (FNA): En finnålsbiopsi där en smal nål används för att suga upp celler från en massa eller en vävnad i kroppen, ofta använt för att undersöka knölar eller tumörer.
2. Pap test: En typ av cytologisk screeningtest där celler från livmoderhalsen samlas in med en speciell spatel och en Bürnettampong, för att upptäcka tidiga tecken på cancer eller förändringar som kan leda till cancer.
3. Body fluids: Cellprov kan tas från kroppsvätskor såsom urin, sputum (slem från luftvägarna), ascites (fluid i bukhålan) och cavitas (fluider i håligheter i kroppen) för cytologisk analys.
4. Exfoliativ cytology: Här samlas celler av som exfolieras, avsöndras eller spricker loss från ytan på ett organ eller vävnad, vanligen tas prov från slemhinnor i mun, näsa, hals och lungor.
5. Imprint cytology: Celler kan tas genom att trycka en glasplatta mot ett snitt av en tumör eller en vävnad för att skapa en cellavtryck som kan analyseras.

Cytologiska tekniker är viktiga verktyg inom diagnostiskt arbete och hjälper läkare att fastställa en korrekt diagnos, övervaka behandlingar och planera fortsatt vård.

Akrolein, med den kemiska formeln C3H4O, är en färglös, mycket reaktiv och giftig flyktig vätska med en stark, irriterande lukt. Den är en aldehyd som naturligt förekommer i rök från bränder, och kan även produceras av vissa industriprocesser och transporteringsmedel. Akrolein kan orsaka irritation i ögon, näsa, hals och lungor, och långvarig eller intensiv exponering kan leda till allvarliga skador på luftvägar och centrala nervsystemet.

In medical terms, "ether" is an outdated term that was used to refer to a group of compounds known as "diethyl ethers." These are colorless, volatile, and highly flammable liquids with a characteristic odor. They were once commonly used as general anesthetics for surgical procedures due to their ability to produce unconsciousness and insensibility to pain. However, due to their adverse effects such as respiratory depression, cardiac arrhythmias, and postoperative nausea and vomiting, they have been largely replaced by safer and more effective anesthetic agents.

It's important to note that "ether" also has other meanings in different contexts, such as a class of organic compounds characterized by the presence of an oxygen atom bonded to two alkyl or aromatic groups. However, in medical terminology, it specifically refers to the use of diethyl ethers as anesthetics.

"Tarmsjukdomar, parasitära" refererar till sjukdomstillstånd orsakade av parasiter som infekterar tarmen. Parasiterna är små organismer som lever och reproducerar sig i värden (människan) och kan orsaka olika symptom beroende på vilken typ av parasit det är och hur allvarlig infektionen är.

Exempel på vanliga tarmsjukdomar orsakade av parasiter inkluderar:

* Giardiasis, som orsakas av protozoen Giardia lamblia och kan orsaka diarré, magont, illamående och buksmärtor.
* Amöbiasis, som orsakas av protozoen Entamoeba histolytica och kan orsaka diarré, blodig eller vattnig avföring, magkramper och feber.
* Cryptosporidiosis, som orsakas av protozoen Cryptosporidium parvum och kan orsaka vattenångest, diarré, buksmärtor och illamående.
* Bakteriell dysenteri, som orsakas av bakterier som Shigella, Salmonella eller Campylobacter och kan orsaka blodig diarré, feber, magkramper och illamående.

Parasitär tarmsjukdom behandlas vanligtvis med specifika läkemedel som dödar parasiten eller hämmer dess reproduktion. För att förebygga infektion rekommenderas god personlig hygien, till exempel handtvätt efter toalettbesök och innan matlagning, samt att undvika att äta rå eller halvråa grönsaker och frukter som inte har sköljts ordentligt.

"Mandibular condyle" refererar till den del av tinbenet (mandibulan) som articulariserar med temporalbenet i käken och bildar tinbensleden. Det består av en huvudyta, en hals och en process som är belägen i den bakre överkanten av underkäken. Mandibular condyle är viktigt för öppning och stängning av munnen samt för laterala rörelser av käken.