Emissionsspektroskopi (emissionsspektrometry) är en teknik inom analytisk kemi där man studerar emissionsspektra för att identifiera och quantifiera ett analysämnese koncentration. Emissionsspektrometri kan användas för att analysera alla slags ämnen som avger ljus under excitering, till exempel gaser, plasma och fasta material.

I emissionsspektroskopi exciteras ett prov med elektromagnetisk strålning eller elektrisk urladdning, vilket orsakar atomer och/eller molekyler i provet att avge ljus i form av emission. Denna emission sker vid vissa karaktäristiska våglängder som är specifika för varje grundämne eller molekyl. Genom att mäta intensiteten och våglängden hos det emitterade ljuset kan man identifiera och bestämma koncentrationen av olika ämnen i provet.

Emissionsspektroskopi är en mycket känslig teknik som används inom flera områden, till exempel miljöanalys, metallanalys, läkemedelsanalys och astronomi.

Oorganisk kemi (även kallat icke-livsmedelskemi) är en gren inom kemin som handlar om studiet av ämnen som inte bygger upp levande växter och djur. Detta inkluderar studiet av metaller, metalloider, icke-metaller och deras respektive föreningar. Exempel på oorganiska ämnen är vatten, syre, kväve, kol, salt, mineraler och metaller som järn, koppar och silver. Oorganisk kemi utgör en stor del av jordens sammansättning och har en central roll inom områden som materialvetenskap, geovetenskap och fysikalisk kemi.

Röntgenstrålning, även känd som X-strålning, är en form av elektromagnetisk strålning med mycket korta våglängder och hög energidefination. Den har en våglängd mellan 10 pikometer (pm) och 10 nanometer (nm), vilket motsvarar frekvenser mellan 30 petaterahertz (PHz) och 30 exahertz (EHz). Röntgenstrålning produceras naturligt i vissa fenomen, såsom blixtnedslag och solfläckar, men den kan också skapas artificiellt med hjälp av speciella apparater som accelererar elektroner till höga hastigheter och sedan får dem att kollidera med ett mål.

I medicinen används röntgenstrålning ofta för att producera bilder av inre strukturer i kroppen, såsom benbrott eller tumörer. Strålningen passerar genom mjuk vävnad lättare än tätt packad vävnad som ben, vilket gör att de skilda områdena absorberar olika mycket strålning och ger upphov till kontrasterande bilder. Även om röntgenstrålning är ett viktigt verktyg inom medicinen, kan för höga doser vara skadliga för levande vävnad och öka risken för cancer. Därför bör användningen av röntgenstrålning begränsas till nödvändiga fall och under kontrollerade förhållanden.

Medicinskt sett är spårämnen (eng. "trace elements") mineraler som endast behövs i mycket små mängder, ofta under 100 milligram per dag, för att uppfylla viktiga kroppsliga funktioner hos människor. Dessa ämnen är nödvändiga för en rad olika biokemiska processer, inklusive andning, tillväxt och utveckling, immunförsvar och hormonproduktion.

Exempel på spårämnen innefattar järn, koppar, zink, mangan, selen, krom, molybden och jod. Ett undantag är fluor, som inte är ett essentiellt spårämne men som ändå har en viktig roll för tänder och ben.

Det är viktigt att ha rätt balans av dessa spårämnen eftersom både brist och överskott kan leda till hälsoproblem. En kostriktad diet eller speciella medicinska tillstånd kan orsaka spårämnesbrist, medan för höga nivåer kan uppstå genom miljöexponering, näringsintag från livsmedel eller dietary supplements.

Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.

I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.

Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.

'Zink' er ein elemtar metallisk stoff som er nødvendig for menneskelig helse. Det forekommer naturlig i mange matvarer, særlig i kjøtt, fisk, mølje, nøtter og visse grønnsaker som bønner og spinnaker. Zink er en viktig del av mange enzymer og proteiner i kroppen og bidrar til å styrke immunsystemet, repariere DNA-skade, og hjelpe med sårhealing. Det er også viktig for vår sans for smak og luktestørrelse.

Mennesker trenger vanligvis mellom 8 og 11 milligram zink om dagen, men denne behovet kan variere alt etter alder, kjønn, graviditet og amning, samt andre faktorar som stress og sykdom. Et defisitt av zink kan føre til en rekke helseproblemer, inkludert større risiko for infeksjoner, langsomme vekst hos barn, svingende smak- og luktestørrelse, og sårhealing.

I medicinsk kontext, betyder "järn" ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner. Järn är en viktig komponent i hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till celler i kroppen. Det är också en del av myoglobin, ett protein som lagras syre i musklerna.

Järn finns i två former i kroppen: den hemiska järnformen, som används för att transportera syre, och den icke-hemiska järnformen, som deltar i en rad biokemiska processer, inklusive andningsprocessen och immunförsvaret.

Järnbrist är en vanlig näringsbrist som kan orsaka anemi, trötthet, svaghet och andningssvårigheter. Överdriven järnutgång kan också vara skadligt för hälsan och leda till skador på lever, hjärta och endokrina systemet.

Electrospray Ionization (ESI) Mass Spectrometry is a type of mass spectrometry that uses electrospray ionization to ionize analyte molecules before they are introduced into the mass analyzer. In this technique, a solution of the analyte is introduced through a narrow capillary tube and a high voltage is applied, which creates an aerosol of charged droplets. As the solvent evaporates, the analyte molecules become charged and are then introduced into the mass analyzer for separation based on their mass-to-charge ratio.

ESI Mass Spectrometry is widely used in analytical chemistry and biochemistry due to its ability to gently ionize large biomolecules such as proteins, peptides, and nucleic acids without causing fragmentation. This makes it possible to determine the molecular weight of these molecules with high accuracy, which is important for identification and characterization. Additionally, ESI can be used in tandem with other mass analysis techniques, such as collision-induced dissociation (CID) or higher-energy collisional dissociation (HCD), to generate structural information about the analyte molecules.

Tandem-masspektrometri (MS/MS) är en typ av masspektrometri som innebär att ett joniserat molekyler genomgår två steg av massanalys. Det första steget består av att jonerna separeras baserat på deras massa-till-laddning (m/z) värden, och i det andra steget kolliderar de selekterade jonerna med ett inert gas, vilket resulterar i fragmentering av jonerna. Dessa fragment joner analyseras sedan i det tredje masspektrometriska steget för att generera en fragmentationsspektrum som kan användas för att identifiera och bestämma strukturen på den ursprungliga molekylen.

Denna teknik är mycket kraftfull när det gäller att analysera komplexa blandningar av molekyler, till exempel i proteomik och metabolomik studier, eftersom den möjliggör en hög grad av specifitet och känslighet vid identifiering och karakterisering av olika typer av biologiska molekyler.

Röntgendiffraktion (XRD) är en teknik inom fysik och kemi som används för att bestämma materialets kristallografiska struktur. Den bygger på att man skickar en röntgenstråle genom ett material, varvid de skarpaste intensitetsspitjena i den resulterande diffraktionsmönstret kan jämföras med tabeller över kända material och deras kristallografiska strukturer för att identifiera det undersökta materialet. Röntgendiffraktion är en central metod inom materialsforskning och används bland annat för att bestämma kristallstruktur hos proteiner, studera ytstrukturer på material och kontrollera kvaliteten på tillverkade material.

Masskromatografi-Masspektrometri (MS/MS) är en analytisk teknik som kombinerar masskromatografi (MS) och masspektrometri för att identifiera och karaktärisera molekyler, vanligtvis biologiska ämnen såsom proteiner och peptider.

I första steget, masskromatografin, separerar man en komplex blandning av molekyler baserat på deras massa och laddning. Detta sker genom att leda den komplexa blandningen genom ett kolonnpackat med en stationär fas, där varje molekyl interagerar olika starkt beroende på sin massa och laddning.

I det andra steget, masspektrometrin, ioniseras de separerade molekylerna och accelereras genom ett elektriskt fält, vilket resulterar i att de färdvasas genom ett analysrum där de sorteras baserat på deras massa till laddning (m/z) förhållande.

I en MS/MS-analys, utsätts de intressanta jonerna från masskromatografin för en ytterligare rund av fragmentering i masspektrometern, vilket ger upphov till fragmentjoner som kan användas för att identifiera och karaktärisera den ursprungliga molekylen.

MS/MS är en mycket kraftfull teknik inom proteomik, farmakologi och toxikologi, då den möjliggör höggradig specificitet och känslighet vid identifiering av olika typer av molekyler.

Matrix-assisted laser desorption/ionization mass spectrometry (MALDI-MS) är en metod inom masspektrometri som används för att identifiera och karaktärisera biologiska molekyler, särskilt proteiner och peptider.

I denna teknik desorberas och ioniseras molekylerna med hjälp av en laser, vilket innebär att de får ett elektriskt laddat tillstånd. För att underlätta detta används en matrix, som är ett organisk ämne som absorberar laserenergin och hjälper till att överföra laddningen till molekylen.

Matrix-assistent laserdesorption/ionization (MALDI) är en så kallad "hårda" joniseringsmetod, vilket innebär att den kan användas för att jonisera stora och komplexa molekyler som proteiner. Det gör MALDI-MS till en mycket användbar metod inom proteomik, där man studerar proteiner och deras interaktioner i levande system.

MALDI-MS kan användas för att bestämma molekylvikten hos okända ämnen, vilket är en viktig egenskap när det gäller att identifiera och karakterisera biologiska molekyler. Den kan också användas för att undersöka hur olika molekyler interagerar med varandra, till exempel när proteiner binder till små molekyler som läkemedel eller toxiner.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.