En elakartad äggstockstumör som tros uppstå ur ursprungliga könsceller från den sexuellt odifferentierade, embryonala könskörteln. Den motsvarar klassiskt seminom i testiklarna, med vilket den är identisk såväl till det yttre som histologiskt. Dysgerminom utgör 16% av alla könscellstumörer. De är sällsynta före 10 års ålder, men 50% av dem uppträder före 20 års ålder. De anses allmänt ha en låg grad av malignitet, men kan sprida sig om tumören utvidgar sig genom sin kapsel och infiltrerar lymfkörtlar eller blodkärl.
Ett dysgerminom som innehåller könskörtelns alla huvudelement: könsceller, könssträngavledningar och stromaavledningar. Det uppträder nästan uteslutande i missbildade könskörtlar, oftast i förbindelse med någon form av gonaddysgenesi och en avvikande kromosomkaryotyp. Tumörformen är sällsynt och visar sig så gott som enbart under livets två första årtionden. Nästan 33% är förenade med germinom. Gonadoblastom består av stora könsceller, omgivna av mindre, runda Sertoliceller som låter sig färgas mörka och som bildar mikrofolliklar bestående av hyalinkroppar och kalciumavlagringar.
Denna könskörteldefekt kännetecknas av en kvinnlig fenotyp, normal eller hög kroppsväxt, aplastiska eller icke-funktionella könskörtlar och 46XY-karyotyp. Denna dysgenesi är ett heterogent tillstånd med varierande former till följd av en strukturell avvikelse på Y-kromosomen, mutation av SRY-genen eller mutation av autosomala gener. Syndromet kallas ibland "ren gonaddysgenesi", men denna benämning kan också avse gonaddysgenesi med en 46XX-karyotyp.
'Ovarian neoplasms' refererar till abnormala tillväxtformer eller tumörer i äggstockarna, som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Dessa tillväxtformer kan uppstå från olika typer av celler i äggstockarna, inklusive epitelceller, germceller och stromaceller. Ovarialtumörer är en av de vanligaste gynekologiska cancerformerna hos kvinnor och kan orsaka symtom som buksmärta, magsmärta, trötthet och onormal utflöde. Dess orsaker är inte fullständigt kända, men vissa faktorer som ålder, genetisk predisposition och hormonella faktorer kan öka risken för att utveckla ovarialtumörer.
En ovanlig och aggressiv tumör av groddbladsursprung som reproducerar det tidiga embryots yttre strukturer. Det är den vanligaste elakartade groddcellstumören hos barn. Den har ett labyrintiskt, glandulärt mönster av platta epitelceller och rundade, vårtlika utskott med ett centralt kapillärkärl (Schiller-Duval-kropp). Tumören är sällan dubbelsidig. Innan kombinationskemoterapi kom i bruk var tumören nästan undantagslöst dödlig.
Tumörer som uppträder under graviditet, eller graviditet under pågående cancersjukdom.
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till neoplastiska tillväxtsprocesser som utgår från de tidiga undifferensierade cellerna i det reproduktiva systemet (germinala celler) eller från embrionala stamceller. Dessa tumörer kan vara benigna eller maligna och kan uppstå i alla delar av kroppen, men är vanligast i gonaderna (testiklar och äggstockar). Germinalcellstumörer kan innefatta olika subtyper som seminom, non-seminom, dysgerminom, yolk sac tumör med mera. Embryonala tumörer är sällsyntare än germinalcellstumörer och inkluderar exempelvis teratom, yolk sac tumör och choriocarcinom.
En testikel tumör är en neoplasi som utvecklas i testikeln och kan vara maligna eller godartade, med olika histologiska typer och potential till spridning till andra kroppsdelar beroende på typen av tumör.

Dysgerminoma är en sällsynt typ av malign (cancerartad) tumör som utvecklas i äggstockarna (ovarierna). Den är en form av germcellstumör, vilket betyder att den uppstår från celler som annars skulle ha utvecklats till ägg eller spermier. Dysgerminom är motsvarigheten hos kvinnor till den mer vanliga testikelcancern seminom hos män.

Dysgerminom drabbar främst unga kvinnor i fertil ålder, och symptomen kan vara vagga och obestämbara, såsom smärta eller en känsla av tryck i underlivet, men ofta upptäcks tumören vid rutinmässiga gynekologiska undersökningar eller vid graviditetstester.

För att ställa diagnosen behövs vanligen en kirurgisk operation där en del av tumören tas bort och analyseras för att fastställa om det är en dysgerminom eller inte. Behandlingen består ofta av kirurgi, kemoterapi och ibland även strålbehandling. Prognosen är generellt god om tumören upptäcks tidigt och behandlas aggressivt.

Gonadoblastom är en sällsynt tumör som vanligtvis förekommer hos personer med kromosomavvikelser, såsom Turner- eller Klinefelter-syndrom. Tumören utvecklas i gonader (könskörtlarna) och består av celler som liknar könsceller. Gonadoblastom är oftast godartat men kan i vissa fall bli elakartat och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen på gonadoblastom kan vara smärta eller en känsla av tryck i buken, onormal könsutveckling eller avsaknaden därav, eller könshormonrubbningar. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av tumören och ibland även behandling med cellgiftsmedel för att förhindra ett återfall.

Gonadal dysgenesis, 46,XY är ett medicinskt tillstånd där gonaderna (testiklarna eller äggstockarna) inte utvecklas normalt hos en individ med karyotyp 46,XY (normalt manskromosomuppsättning). Detta kan resultera i en varierande grad av könsförvirring och könshormonbrist. I allmänhet leder till ofullständig eller onormal spermieproduktion, vilket kan leda till infertilitet hos män. Vidare kan det också orsaka onormal utveckling av könsorganen och sekundära könskaraktärerna. Gonadal dysgenesis, 46,XY kan vara relaterat till flera olika genetiska orsaker och är ofta associerat med andra anatomiska abnormaliteter eller syndrom.

'Ovarian neoplasms' refererar till abnorma tillväxtor i äggstockarna som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan också vara av oklar natur (gränsövergående). Ovarian neoplasms delas vanligen in i epiteliella, germcell-relaterade och stromala neoplasmer beroende på vilken celltyp de utvecklas från. Symptomen kan vara vagt och kan omfatta buksmärta, magsmärta, svullnad eller trycksensation i buken samt trötthet. Behandlingen beror på typen av tumör, dess storlek och om den har spridit sig till andra delar av kroppen. Vanligen innebär det kirurgiskt ingrepp för att ta bort tumören och ibland även cellgiftsbehandling (chemotherapi) eller strålbehandling (radioterapi).

'Endodermal sinus tumor' är en sällsynt typ av cancer som utgår från tidigt stadium av embryonal utveckling. Den kallas även för 'yolk sac tumor' på grund av att den har sitt ursprung i den del av embryot som blir livmoderhålan och gulesäcken. Tumören är vanligast hos barn under ett år och förekommer oftare hos pojkar än flickor.

Tumörerna kan vara mycket aggressiva och sprida sig snabbt till andra delar av kroppen. Symptomen kan variera beroende på var tumören sitter, men kan inkludera smärta, inflammation och onormalt vätskeansamling i buken.

Behandlingen består vanligen av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av kemoterapi för att förstöra eventuella kvarstående cancerceller. Prognosen varierar beroende på graden och utbredningen av tumören, men i allmänhet är den sämre än för andra typer av germcellstumörer.

Graviditetskomplikationer med cancer eller tumörer är ovanliga, men kan förekomma. I allmänhet delas graviditetskomplikationer av cancertumörer in i tre kategorier:

1. Komplikationer som orsakas av cancer själv (till exempel andningssvårigheter, blödningar eller infektioner)
2. Komplikationer som kan uppstå under cancerbehandling (till exempel försämrad fosterväxt eller födelsesvårigheter)
3. Komplikationer som orsakas av interaktionen mellan cancer och graviditet (till exempel tumörväxt på grund av hormonella förändringar under graviditeten)

Det är viktigt att notera att behandlingen av cancertumörer under graviditet måste vägas upp mot riskerna för fostrets utveckling och hälsa. I allmänhet undviks strålbehandling och kemoterapi under de första tre månaderna (försttrimestern) av graviditeten på grund av risken för missfall eller missbildningar hos fostret.

I samband med graviditetskomplikationer av cancertumörer kan det vara nödvändigt att avbryta graviditeten (genom en abort) för att kunna ge effektiv cancerbehandling. I vissa fall kan det vara möjligt att fortsätta med graviditeten och behandla cancern efter födseln, men detta måste bedömas på individuell basis av läkare specialiserade på både onkologi och obstetrik.

'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till två olika grupper av tumörer som har sin ursprung i specifika celltyper.

1. Germinalcellstumörer: Dessa tumörer utgår från de celler som ger upphov till ägg och spermier, även kallade germceller. De kan vara godartade eller elakartade (cancer) och kan drabba båda könen. Exempel på germinalcellstumörer inkluderar testikeltumörer hos män och ovarialtumörer hos kvinnor.

2. Embryonala tumörer: Dessa tumörer utgår från embryonala celler, vilket betyder att de uppstår under den tidiga fosterdifferentieringen. De kan vara mycket aggressiva och växa snabbt. Exempel på embryonala tumörer inkluderar neuroblastom, som ofta drabbar barn under ett år gammal, och Wilms tumör, en typ av njurtumör som vanligtvis upptäcks hos barn under fem års ålder.

Det är viktigt att notera att båda dessa typer av tumörer kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och med rätt typ av behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.

Testikelcancer, eller testikeltumörer, definieras som onkologiska tillstånd där cancerceller bildas i vesikelcellerna i testikeln. Det kan vara flera olika typer av tumörer som kan drabba testikeln, men de två vanligaste typerna är seminom och nonseminom. Testikelcancer är relativt sällsynt, men den är en av de vanligaste cancerformerna hos män i åldersgruppen 15-35 år. Symptomen på testikelcancer kan inkludera en smärtlös knöl eller förstoring i testikeln, en känsla av tunghet i scrotum, smärta i magen eller bäckenet och ibland även blod i urinen eller sädesvätskan. Behandlingen för testikelcancer innefattar oftast kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typ av tumör och dess utbredning.