Tandben
Dentinpermeabilitet
Dentin Desensitizing Agents
Dentinkänslighet
Dentinbondingmedel
Dental bonding
Dentindysplasi
Odontoblaster
Hartscement
Tandetsning med syror
Materialprovning
Smear Layer
Kompositmaterial
Tandbensutveckling
Dentinlöslighet
Tandförkalkning
Dental belastningsanalys
Fosforsyror
Tandemalj
Tanddemineralisering
Bisfenol A-glycidylmetakrylat
Tandpulpa
Pulpaisolering
Tand
Tandrot
Kindtand
Tandexkavering
Svepelektronmikroskopi
Dentinvätska
Dentala cement
Tandremineralisering
Tandfyllningsmaterial
Dentalt mikroläckage
Hårdhet
Dental Marginal Adaptation
Adhesivitet
Ytegenskaper
Dekalcificeringsteknik
Karies
Framtand
Sialoglykoproteiner
Dental attrition
Polymetakrylsyror
Mjölktand
Skjuvstyrka
Tandfyllning, permanent
Mikroradiografi
Tandpulpahåla
Extracellulära matrixproteiner
Pulpablottning
Vätningsförmåga
Dentinogenesis imperfecta
Tandhals
Tandkrona
Natriumhypoklorit
Misslyckad tandlagning
Toothpastes
Tanderosion
Root Canal Irrigants
Dental Pulp Capping
Tandcement
Vatten
Tandnedslitning
Glutaral
Tandetsning
Artificiell saliv
Klorhexidin
Tandbildning
Erbium
Glasjonomercement
Hårdhetstester
Tandfrakturer
Tandförberedelse
Rotpreparation
Light-Curing of Dental Adhesives
Mekanisk påfrestning
Karieshindrande medel
Pulpainflammation
Epoxihartser
Ameloblaster
Apatiter
Rotstift
Tandpapill
Förkalkning, fysiologisk
Fosfoproteiner
Rotkaries
Tooth Wear
Tandborstning
Tandanlag
Variansanalys
Grape Seed Extract
Integrin-Binding Sialoprotein
Fluorider
Rotfyllningsmaterial
Tandfyllning, temporär
Kolföreningar, oorganiska
Kalciumföreningar
Silikater
Tandrotsspets
Tandputsmedel
Tandsprickor
EDTA
Mineral
Polymerization
'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.
Den medicinska definitionen av "dentinpermeabilitet" är ett mått på hur väl substanser, som till exempel flytande eller gasformiga ämnen, kan diffundera genom dentin, det hårda vävnadsmaterialet under emaljen i tänderna. Dentin permeabilitet kan påverkas av olika faktorer, såsom dess struktur, sammansättning och graden av mineralisering.
En hög dentinpermeabilitet kan öka risken för kariesutveckling och hypersensitivitet i tänderna, eftersom bakterier och andra skadliga substanser enklare kan nå in i dentinet. För att minska dentinpermeabiliteten kan olika metoder användas, till exempel genom att applicera fluoridlösningar eller andra produkter som hjälper att stänga porerna i dentinet.
Dentin desensitizing agents are substances used in dentistry to help reduce the sensitivity of dentin, which is the tissue that makes up the majority of the tooth below the enamel. Dentin contains microscopic tubules that, when exposed due to gum recession or enamel loss, can become sensitive to temperature changes, touch, and acidic foods or drinks.
Dentin desensitizing agents work by blocking the openings of these tubules or by reducing their sensitivity. They typically contain ingredients such as fluoride, strontium salts, potassium nitrate, arginine, calcium sodium phosphosilicate, and oxalates. These agents may be applied in the form of toothpaste, varnishes, gels, or solutions, depending on the specific product and the needs of the patient.
The goal of using dentin desensitizing agents is to alleviate pain and discomfort associated with sensitive teeth, allowing patients to maintain good oral hygiene and enjoy their daily activities without fear of tooth sensitivity.
'Dentine hypersensitivity' eller 'dentinkänslighet' är en medicinsk term som refererar till en smärta eller obehag i tänderna orsakad av exponering av dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj. Detta kan inträffa när emaljen på tanden skadas eller slipas bort, vilket gör att den känsliga delen av tanden blottläggs.
Smärtan orsakad av dentinkänslighet kan variera från en lätt irriterande smärta till en stark och vass smärta som kan vara svår att tolerera. Smärtan uppstår vanligtvis när tanden utsätts för kalla, het, söt, sur eller tryckande stimuli.
Dentinkänslighet orsakas av att små rörformade kanaler i dentinet, som sträcker sig från ytan till tandens nervceller, blottläggs. När dessa kanaler exponeras för olika stimuli leds smärtsignalen direkt till tandens nervceller, vilket orsakar den känsliga reaktionen.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man lider av dentinkänslighet, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande tandproblem som behöver behandlas. Behandlingen kan innebära användning av speciella tandsmörjor eller toothpaste som är utformade för att minska dentinkänsligheten, samt andra behandlingsmetoder som kan rekommenderas av en tandläkare.
Dentinbondingmedel, eller dentinbindemedel, är ett material som används inom tandvården för att kemiskt och mekaniskt binda en kompositfyllning till patientens eget dentin. Detta medel består oftast av hydrofila monomerer, såsom hydroxietylmetakrylat (HEMA) och ftialsyror, som interagerar med den hydrofila dentinnäten. Genom denna kemiska reaktion skapas en starkare och hållbar förbindelse mellan kompositfyllningen och patientens tand, vilket underlättar lagning av kaviteten och minskar risken för återinträde av karier.
Den engelska termen "secondary dentin" refererar till en typ av tandvävnad (dentin) som bildas kontinuerligt under hela individens liv. Det skiljer sig från primärt dentin, som är den första typen av dentin som bildas under fosterutvecklingen och de tidiga stadierna av ett barns liv.
Sekundärt dentin bildas när odontoblasterna (de celler som producerar dentin) nära pulpan (den mjuka vävnaden i tandens kärna) reagerar på skador eller irritationer, såsom karies eller tandbeläggning. Detta resulterar i en progressiv nedbrytning av pulpakammaren och en minskad känslighet för hetta, kyla och smärta över tiden.
Sekundärt dentin har också en lägre mineralhalt än primärt dentin, vilket gör det mer poröst och mindre hårt. Detta kan påverka den mekaniska styrkan hos tanden och öka risken för sprickor eller skador.
Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.
Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.
Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.
Den termen "dentindysplasi" används inom tandläkevetenskap och stomatologi för att beskriva ett spektrum av abnormaliteter i utvecklingen av tänder. Ordet kommer från de grekiska orden "odous" som betyder tand och "dysplasia" som betyder missbildning eller ovanlig växt.
Dentindysplasi kan vara ärftligt eller orsakas av andra faktorer under fostertiden, såsom exponering för vissa läkemedel eller kemiska substanser. Det kan påverka en enda tand eller flera tänder och kan leda till en rad olika symptom, inklusive missformade, mindre än normalt storlek, för få eller extra tänder, eller tänder med ovanlig placering.
Det är värt att notera att dentindysplasi inte ska förväxlas med tandfelet "dentinogenes", som istället beror på en defekt i den cellulära signaleringen under utvecklingen av tanden och kan leda till mycket allvarligare symptom, inklusive kraftig tandköttsinflammation och tidig tandförlust.
Metakrylater är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en metakrylatgrupp (-CH2=C(CH3)COO-). Den mest vanliga och välkända metakrylaten är metylmetakrylat, som används kommersiellt för att producera härdande plaster och härdbar lim. Andra exempel på metakryler inkluderar etylmetakrylat, butylmetakrylat och 2-etoxietylmetakrylat.
I medicinsk kontext kan metakrylater användas som en del av kompositen i vissa tandfyllningsmaterial. Dessa material har visat sig vara effektiva för att reducera mikrobiell kontamination och minska sannolikheten för sekundär karies vid tandfyllningar. Metakrylatbaserade kompositer används också inom ortopedia, oftalmologi och andra medicinska tillämpningar där härdbart plaster behövs.
Det är viktigt att notera att metakrylatbaserade material kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer. Allergiska reaktioner på metakrylater är sällsyna, men när de uppstår kan de vara allvarliga och inkludera kontaktdermatit, konjunktivit och astma.
Odontoblast är en typ av cell som finns i tanden och är ansvarig för att producera dentin, ett hårt, mineraliserat material som utgör huvuddelen av tanden. Odontoblasterna ligger nära pulpan, den mjuka vävnad som finns inuti tanden, och sträcker sig genom den tunnare tubulära strukturen i dentinet. När tanden utsätts för skada eller smärta kan odontoblasterna reagera genom att producera substanser som aktiverar smärtreceptorer. Dessa celler är viktiga för att hålla tänderna friska och skydda dem från skador och infektioner.
I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:
Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.
"Tandetsning med syror" är en process där syra används för att angripa och skada tanden. Denna typ av etsning kan orsaka erosion av tandemaljen, vilket kan leda till smärta, känslighet och ökad risk för karies. Det är viktigt att undvika användning av syra på tänder, eftersom det kan vara skadligt för oral hälsa.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
'Smear layer' är ett begrepp inom odontologi och refererar till en tunn, skör beläggning av organiska och anorganiska substanser som bildas på ytan av dentin och cement när tandstrukturer skrapas eller slipas under till exempel rotbehandling. Denna beläggning kan innehålla bakterier, proteiner, blod och andra cellulära komponenter, samt rester av instrument och dentalmaterial. Smear layern kan påverka den biologiska responsen i det behandlade området och kan därför vara viktigt att ta hänsyn till under behandlingen.
I medicinen refererar kompositmaterial till ett material som består av två eller flera olika komponenter, som kombinerats för att ge en specifik egenskap eller funktion. Dessa komponenter kan vara i form av faser, fiberorientering eller ytbehandlingar. Exempel på kompositmaterial inom medicinen är fiberförstärkta kompositer som används för att ersätta ben- och broskvävnad, samt kompositer bestående av polymerer och keramik som används för tandfyllningar.
"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.
More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.
In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.
It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."
'Tandbensutveckling' (odontogenesis) är den process där människans tänder bildas och utvecklas. Denna process börjar under fostertiden och fortsätter till ungefär 20 års ålder. Tandbensutvecklingen kan delas in i tre huvudsakliga faser:
1. Utveckling av tandkronan (crown formation): Den första fasen av tandbensutvecklingen innebär bildandet av den del av tanden som ser ut ovanför tandköttet, även kallad tandkronan. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, odontoblaster och ameloblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: dentin och emalj.
2. Utveckling av tandroten (root formation): I den andra fasen av tandbensutvecklingen skapas den del av tanden som ligger under tandköttet, även kallad tandroten. Detta sker genom att cellerna i det embryonala vävnaden, cementoblasterna och odontoblasterna, producerar de två hårdvävnader som bildar tanden: cementum och dentin.
3. Utveckling av tandens permanenta eruption (eruption): Den sista fasen av tandbensutvecklingen innebär att tänderna bryter igenom tandköttet och blir synliga i munhålan. Detta sker genom en process som kallas eruption, där tanden långsamt förflyttas från sin ursprungliga position i käken till sin slutliga position i munhålan.
Tandbensutvecklingen styrs av ett komplext samspel mellan genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive näringsintag, hormonella förändringar och andra faktorer som kan påverka tillväxten och utvecklingen av tänderna.
Den medicinska definitionen av "dentinlöslighet" är ett mått på hur lätt eller svårt det är att lösa upp dentin, det hårda vävnadsmaterialet under emaljen i tänderna. Dentinlöslighet kan orsakas av olika faktorer, till exempel en för hög syrahalt i munhygienen eller vissa sjukdomar.
Det finns också specifika termer som används inom tandläkevetenskapen för att beskriva dentinlöslighet under speciella omständigheter, till exempel:
* Demineralisation: När mineralsaltet i dentin löses upp av syra.
* Erosion: Ytlig demineralisation av tandytan som orsakas av en extern källa av syra, såsom syrade drycker eller mat.
* Karies: En sjuklig process där bakterier i munnen producerar syra som leder till demineralisation och nedbrytning av emaljen och/eller dentin.
Det är viktigt att beakta att en hög grad av dentinlöslighet kan öka risken för dental caries och andra munhälso problem, så det är viktigt att ha en god oral hygien och undvika faktorer som kan orsaka dentinlöslighet.
Tandförkalkning, även kallat dental karies eller tandcancer, är en progressiv och hälsobetonad sjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Den beror på en interaktion mellan mikroorganismer, värdrelaterade faktorer (till exempel tändernas beskaffenhet och salivens sammansättning) och kostfaktorer (till exempel sockerintag).
Förkalkning uppstår när mjölksyra bildas som en produkt av socker och stärkelse, som bryts ned av bakterier i placken på tänderna. Mjölksyran sänker pH-värdet i munhålan och leder till demineralisering av tandens hårda substance (emalj, dentin och cement). Om detta fortsätter utan behandling kan hålbildningar uppstå i tänderna.
För att förebygga förkalkning rekommenderas god oral hygien med regelbunden tandsmittning, fluoridbehandling och en hälsosam kosthållning med begränsat sockerintag.
"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).
En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:
1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.
Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.
'Fosforsyra' (H3PO4) är ett mineral som spelar en viktig roll i kroppens biokemi. Det är en av de viktigaste näringsämnena och ingår i benvävnad, tänder och cellmembran. Fosforsyra deltar också i energiproduktionen i kroppen genom att ingå i ATP (Adenosintrifosfat), som är kroppens energibärare.
Fosforsyror är en grupp av mineraler som inkluderar flera former av fosfater, inklusive natriumfosfat, kalciumfosfat och magnesiumfosfat. Dessa förekommer naturligt i livsmedel som mjölk, fisk, ägg och nötter.
I en medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av fosfater i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursvikt eller andra sjukdomar. Lägre än normala nivåer av fosfater (hypofosfatemi) kan också förekomma vid vissa sjukdomar, till exempel vitamin D-brist eller överaktivt paratiroidkörtel.
"Tandemalj" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva när två proteser, vanligtvis artificiella tänder eller kronor, sitter direkt bredvid varandra. Detta kan ske när en patient behöver ha flera tandbeläggningar och de placeras i en rad, eller "tandem", för att ersätta saknade tänder eller förbättra funktionen och/eller esetiken hos tänderna.
Tandemalj kan också användas när två implantatplaceras nära varandra för att stödja en tandprotes, även kallad "tandemimplantat". Detta kan vara ett alternativ till traditionell tandprotes som är fastsatt med hjälp av lim eller klamrar.
I allmänhet används termen "tandemalj" för att beskriva när två artificiella tänder sitter direkt bredvid varandra och stöds av en protes eller implantat, men det kan också ha andra betydelser inom odontologin.
Tanddemineralisering är ett medicinskt tillstånd där hårdvävnader i tänderna, som emalj och dentin, bryts ner på grund av för höga nivåer av syror i munhålan. Detta kan orsakas av en överdriven konsumtion av sockerhaltiga livsmedel och drycker, då bakterier i munnen omvandlar sockret till syra som angriper tänderna. Andra faktorer som kan bidra till tanddemineralisering innefattar brist på effektivt tandsmyckande, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar. Symptomen på tanddemineralisering kan vara svaga, men de kan omfatta vita fläckar eller skavanker på emaljen, lättare brytbarhet av tänderna och smärta eller känslighet i tänderna. För att förhindra eller behandla tanddemineralisering rekommenderas god oral hygien, regelbunden tandsmyckning, en hälsosam kosthållning och möjligen fluoridbehandlingar.
Bisfenol A-glycidylmetakrylat (BPAGM) er en kjemisk forbindelse som ofte brukes i produksjonen av plastprodukter, særlig type som kallas epoksiplast. BPAGM er en slags modifikert bisfenol A-molekyl som har blitt koblet til to glycidylmetakrylat-grupper. Dette gjør at BPAGM kan polymerisere og stivnes ved høy temperatur i nærvarheten av en lyskegle, noe som er vanlig i produksjonen av særlige slags plastprodukter.
BPAGM har vært brukt i en rekke forskjellige applikasjoner, inkludert i fremstillingen av små elektroniske komponenter, tandfyllinger og andre medisinske produkter. Men på grunn av bekymringer om sine eventuelle skadelige helseeffekter, er bruken av BPAGM blitt sterk begrenset i noen land og forbudt i andre.
I medisinsk sammenheng kan BPAGM være relevant fordi det har vært påvist at denne kjemisk forbindelsen kan frigis fra deplastprodukter som inneholder den, og overføres til fødevarer eller drikkevann. Derfor kan mennesker potensielt bli utsatt for BPAGM gjennom vanlige daglige aktiviteter som spisning og drikking. Studier har vist at høye nivåer av BPAGM i kroppen kan være skadelige for helse, særlig for barns utvikling. Derfor er det viktig å være oppmerksom på mulige kilder til BPAGM-eksposisjon og ta forholdsregler for å redusere denne eksposisjonen så mye som mulig.
'Tandpulpa' refererar till den mjuka vävnaden som finns inne i en tands rotkanal och kronan. Den består av blodkärl, nerver, bindväv och lymfkärl. Tandpulpan är mycket känslig för smärta eftersom den innehåller nervändar. Smärta i tandpulpan kan uppstå till följd av karies, skada på tanden eller andra orsaker som utsätter pulpan för irriterande substanser.
'Pulpaisolering' är en medicinsk term som refererar till en procedure där tandpulpan, det levande vävnadsmaterialet inne i en tands rotkanal, isoleras från den omgivande tandsubstansen och miljön. Detta görs vanligtvis genom att fylla kanalen med en icke-biologiskt material, såsom guttaperka eller en syntetisk polymer, för att försegla och skydda pulpan från yttre infektioner, skador och irritanter. Denna behandling kallas ofta även för rotbehandling och används vanligtvis när en tand har blivit skadad eller angripen av karies så djupt att det orsakar smärta eller infektion i pulpan.
'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.
Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.
Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.
'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.
'Tandexkavering' refererar till de tre håligheterna i varje tands rot, där tanden sitter fast i käken. Dessa tre exkaveringar är:
1. Pulpaexkaveringen: Den centrala håligheten som innehåller blodkärl, nerver och bindväv.
2. Kamarkaviteterna: De två små sidohåligheterna som sitter på var sida om pulpaexkaveringen. Dessa är fyllda med odontblaster (speciella celler som bildar dentin, ett hårt material i tanden).
3. Accessoriska exkaveringar: Små extra håligheter som kan förekomma vid sidan av de tre huvudexkaveringarna. Dessa är oftast förgreningar från kamarkaviteterna eller pulpaexkaveringen.
Tandexkaveringar behöver inte vara synliga utanpå tanden, men de kan ses om tanden skadas eller bryts sönder. Om en tandexkavering blir infekterad kan det leda till en abscess eller annan smitta i munhålan.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
"Dentinoblastom" är en sällsynt, aggressiv typ av tumör som utvecklas från odontblastceller i tanden. Dentinoblastom drabbar vanligtvis barn under 10 års ålder och är den vanligaste maligna tumören i dentalvävnad hos barn. Symptomen på dentinoblastom kan inkludera smärta, svullnad eller rodnad i området kring tanden, lösning av tänder och försämrad syn om tumören pressar på ögat. Behandlingen består vanligtvis av kirurgi för att avlägsna tumören, strålbehandling och ibland även cellgiftsbehandling.
Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.
Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.
I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.
Tandremineralisering är ett naturligt fenomen där mineraler, främst hydroxiapatit, calcium och fosfat, lagras tillbaka i tandsmåtan efter att de förlorats genom processen kallad tanddemineralisering. Denna cykel pågår kontinuerligt i munhålan, särskilt efter intag av sockerhaltiga livsmedel eller drycker som kan sänka pH-värdet och leda till demineralisering. Genom god oral hygien, fluoridbehandlingar och en hälsosam kost kan remineraliseringen främjas och hjälpa till att förebygga dental caries (tandkaries).
Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.
"Dentalt mikroläckage" är ett medicinskt begrepp som refererar till en mycket liten skada eller defekt i tätheten hos en tandfyllning eller en krona. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive dålig arbetsmetod vid placeringen av fyllningen eller kronan, slitage över tiden eller påverkan från bettet. Mikroläckaget kan leda till att bakterier tränger in under fyllningen eller kronan och orsakar en ny cariesläsion eller en infektion i tandköttet. I vissa fall kan det behövas göras en ny fyllning eller krona för att åtgärda problemet.
I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:
1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.
2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.
3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.
4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.
Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.
"Dental marginal adaptation" är ett begrepp inom tandvård och odontologi som refererar till den graden av passform och anpassning mellan en tandfyllning, krona eller en annan restaurativ behandling och den omgivande tandstrukturen. En ideal marginal adaptation skapas när materialet i restaureringen är väl anpassat till den preparerade tandytan, vilket minimerar risken för inkapsling av bakterier och efterföljande karies eller andra komplikationer. Den perfekta marginal adaptationen är svår att uppnå, men målet är att uppnå en så nära perfekt anpassning som möjligt för att säkerställa långvarighet och framgång i den restaurativa behandlingen.
'Adhesivitet' er en medisinsk terminologi som refererer til styrken eller kvaliteten på en vesens evne til å holde sammen eller tilbakemelding mellom to overflater. I den medicinske konteksten kan det ofte henvise til hvordan et implantat holder fast i kroppen, så som en pacemaker eller en ledprotes. Adhesiviteten kan vurderes ved å måle den kreft det tar å trenge isseparert fra overflater eller ved å evaluere omfanget av vævstilknytninger som utvikles mellom implantatet og omgivende veske.
I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.
Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.
Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.
"Decalcification technique" är en metod som används inom patologi och histologi för att avlägsna mineralen, vanligtvis calcium, från ett preparat eller ett vävnadsprov. Detta görs ofta före infärgning av vävnaden, eftersom mineraler kan störa den kemiska reaktionen mellan färglösningen och vävnaden.
Den vanligaste decalcificeringstekniken involverar att man placerar vävnadsprovet i en lösning som innehåller syra, till exempel formalinakvasolutionsyra eller edetatdissiationssyra. Syrligheten i lösningen löser upp de mineraliska avlagringarna i vävnaden under en viss tidsperiod, beroende på storleken och densiteten av de mineraliska avlagringarna. Efter att decalcificeringen är klar kan vävnadsprovet fortsätta behandlas för infärgning eller andra analysmetoder.
Det är viktigt att kontrollera decalcificeringsprocessen regelbundet, eftersom överdrivet lång tid i decalcifieringslösningen kan skada vävnaden och påverka efterföljande analyser negativt.
'Karies' er en medicinsk betegnelse for en infektionssygdom i tanden, som karakteriseres ved nedbrydning af tandemaljen (den hårde ytre del af tanden) pga. syre dannet av mundens bakterier, der omdanner sukker til syre. Dette fører til dannelse af huller eller skader på tanden. Karies er en meget almindelig sygdom og kan forhindres eller behandles ved godt tandsygnspleje, fluoridbehandling og regelmæssige tandlægekontroller.
'Lim' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos som jag känner till. Det kan vara att du har misspelt eller förkortat ett annat medicinskt begrepp, och om det är fallet kan jag gärna hjälpa dig att klargöra vad du letar efter om du ger mig lite mer information.
I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.
Sialoglykoproteiner är proteiner som har sackarider (kolhydrater) kovalent bundna till dem. De specifika kolhydratstrukturerna som kallas glykaner, är ofta terminerade med sialiska syror, vilket har gett proteinklassen dess namn. Sialoglykoproteinerna utövar viktiga funktioner inom cellbiologi och patologi, bland annat som receptorer för olika signalsubstanser och som beståndsdelar i blodgruppssystemet. De kan också vara involverade i celldifferentiering, tumörbildning och infektioner.
'Dental attrition' är en medicinsk term som refererar till tandslitage, det vill säga nötning eller slidning bort av tändernas kronor som orsakas av kontakt mellan över- och underkäken under funktionella eller parafunktionella bettet. Detta kan inträffa på naturlig väg under vanlig tandbettning, men kan också förvärras av onormala bettrelaterade vanor som exempelvis kroniska knackningar med tänderna eller hårt pressande ihop av tänderna. Attrition leder till att tänderna minskar i höjd och kan ge upphov till smärta, känslighet och förändringar i bettets funktion.
Polymetakrylsyror (PMA) är konstgjorda polymerer som består av metakrylatmonomerer. De används inom olika medicinska tillämpningar, framför allt inom tandvård där de används som en del av kompositfyllningsmaterial för att fylla ut och stärka tänder efter återställning. PMA har goda mekaniska egenskaper, är transparenta och har en låg termisk expansion, vilket gör dem till en populär val i tandvårdsmaterial. De kan också användas inom andra områden som kontaktlinsfluid och hudsalva på grund av deras goda biokompatibilitet.
'Mjölktand' är den gemensamma benämningen på de tillfälliga tänderna som ungar däggdjur, inklusive människor, får under det första året av sitt liv. Hos människor kallas de även 'barn tänder'. Mjölktand har en tunnare emalj än permanenta tänder och är inte lika hållfasta. De börjar oftast dyka upp vid sex månaders ålder och alla 20 stycken mjölktänder brukar vara igenom vid ungefär två och ett halvt års ålder. Mjölktänderna kommer sedan att ersättas av permanenta tänder under en process som kallas för tandbyte.
'Skjuvstyrka' (engelsk: shear strength) er en begrep i fysikken og teknisk mekanikken som betegner evnen til et materiale eller en struktur til å modstå skjeve spenninger uten å gå i stykker eller deformeres plastisk. Skjuvstyrke er definert som den normale spenningskomponenten parallelle med overfladen, multiplisert med koeffisienten for friktionsmodstand mellom overfladene. Det er en viktig parameter i beregninger av stabilitet og sikkerhet i byggingselementer som bolker, plater, bøyele, fundamenter og jordmasser. Skjuvstyrken varierer mellom forskjellige materialer og kan bli påvirket av faktorer som temperatur, fuktighet og belastningens hastighet.
En permanent tandfyllning är en metod för att behandla karies orsakad skada på tänder. Den innebär att en speciell plastliknande cement eller kompositmaterial fylls in i hålrummet (kaviteten) som bildats i tanden efter att cariesangreppet har avlägsnats. Detta återställer formen och funktionen på tanden, och förhindrar vidare skada orsakad av bakterier och sönderfall.
Permanenta tandfyllningar kan även användas för att korrigera andra skador på tänder, såsom sprickor eller defekter i emaljen. De är tillverkade av långvariga material som är designade att matcha tändernas färg och hålla i många år med rätt vård och underhåll.
Mikroradiografi är en typ av radiografisk undersökningsmetod där man använder sig av röntgenstrålning för att framställa mycket detaljerade bilder av små preparat, till exempel histologiska prover eller tandkronor. Metoden bygger på samma principer som konventionell radiografi, men använder sig av betydligt kraftigare röntgenstrålning och mycket känsligare filmmaterial för att kunna avbilda de små detaljerna i preparatet. Mikroradiografi är ett viktigt verktyg inom forskning och utbildning, men används sällan inom klinisk praktik på grund av strålexponeringen.
'Tandpulpahåla' er en anatomisk term som refererer til den åbne forbindelse mellom tanden og tannem hollowen, også kalt pulpaen. Denne åpningen er normalvis beligende i rotens apeksregion og er en del av tannens vaskulære og nervesuppleering. Tandpulpan inneholder blodkjøtt, nerver og andre levende celler som er nødvendige for å holde tanden levende og senstiv.
Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.
ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:
1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.
Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.
'Pulpablottning' är ett begrepp inom tandmedicin och betyder ungefär 'pulpfastsättning'. Pulpán är det mjuka vävnadsmaterialet som finns inne i en tands rotkanaler. Om en tand skadas svårt, till exempel vid en djup karies eller en allvarlig skada, kan pulpan bli inflammerad och orsaka smärta.
Vid pulpablottning avlägsnas det inflammerade pulpamaterialet och rotkanalerna desinficeras och fylls med ett material som förhindrar att bakterier tränger in i tanden igen. Detta gör att smärtan minskar och tandens struktur bevaras, så att den kan fixeras med en krona eller en annan typ av tandfyllning.
Det är viktigt att notera att pulpablottning inte alltid är möjlig att genomföra om skadan är för omfattande eller om inflammationen har spridit sig till käkbenet. I sådana fall kan en tandutvining eller en extraktion behövas istället.
"Vätningsförmåga" (eng. "moisture retention capacity") är ett mått på hur mycket vatten en viss substans kan hålla på sig. Detta är särskilt relevantt inom områdena jordbruk, trädgårdsodling och materialvetenskap.
Inom jordbruket och trädgårdsodlingen används vätningsförmåga ofta för att beskriva ämnens förmåga att hålla på sig vatten som är tillgängligt för växter, vilket kan variera beroende på ämnes struktur och sammansättning. En högre vätningsförmåga innebär att substansen kan behålla mer vatten, vilket kan underlätta växternas tillväxt och utveckling, särskilt under torkperioder.
Inom materialvetenskapen kan vätningsförmågan ha betydelse för hur materialet uppför sig i olika miljöer och under olika förhållanden. Till exempel kan en hög vätningsförmåga påverka materialets mekaniska egenskaper, elektrisk ledningsförmåga eller korrosionsbeständighet.
Dentinogenesis Imperfecta (DI) er en medfödd tandstruktursjukdom som påverkar tandenes dentin, den hårda, sköra underlaget till emaljen. Det orsakas av genetiska mutationer och kan vara ärftlig eller sporadisk. DI delas vanligen upp i tre typer (I, II och III), beroende på vilka gener som är involverade och hur allvarliga symtomen är.
Typ I kallas även för "Osteogenesis Imperfecta with Dentinogenesis Imperfecta" och är ofta associerad med en annan sjukdom, osteogenesis imperfecta (OI), som påverkar benstrukturen. Typ II och III är inte förknippade med OI.
Symptomen på DI inkluderar:
* Bruna eller gula tänder vid födseln eller tidig barndom
* Tunna, sköra emaljskikt som lätt slits bort, avslöjar mörkare dentin under
* Snabbt slitage och erosion av tänderna
* Ökad känslighet för hetta, kyla och smärta på grund av den tunnade emaljen
* Tänder som kan vara lätt deformerade eller ha en ovanlig form
DI är en livslång sjukdom som kräver regelbunden tandvård för att hantera symtomen och förebygga komplikationer.
'Tandhals' er en del av tannen som kalleres 'nektin' eller 'tannhalsnektin'. Dette er den del av tannen der står i kontakt med tandkjøttet og holder på tannen fast i kaken. Tandhalssystemet inkluderer også de adjacente strukturer som kjobber, tunge, kinder og muskler, som sammenlager seg for å forme en sluttet enhet rundt tannen.
Tandhalsnektinet er viktig for å holde på tannen i dens sokkel og for å hindre at den blir løs. Det er også viktig for å beskytte mot infeksjoner, da det inneholder en slags immunceller som kan angripe bakterier som forsøker å trange seg inn i kroppen gjennom munnens slimehinner.
Tandhalser er ofte utsatt for sykdommer, som f.eks. paradontitt, som kan føre til at tannen blir løs og må eventuelt extraheres. Derfor er det viktig å ha en god mundhygiene og regelmessige tannkontroller for å forebygge slike problemer.
'Visdomstand' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det stadium då en foster har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna överleva utanför moderns kropp, även om det kan behöva intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling.
Visdomstand definieras ofta som en fetal vikt på minst 500 gram eller ett gestationsålder (tid från senaste menstruation) på minst 24 veckor. Vid dessa tillstånd har fostret vanligtvis utvecklat lungor som är tillräckligt mogna för att möjliggöra yttre andning, även om det fortfarande kan finnas risker relaterade till lungfunktion och andra komplikationer.
Det är värt att notera att visdomstand inte är samma sak som full terminsfödsel, som normalt definieras som en födelse efter 37 veckor av graviditet. Födda barn som är vid visdomstand kan fortfarande ha lägre vikter och vara mer känsliga för komplikationer jämfört med fullt utvecklade foster.
'Tandkrona' er den del av tannen som ser ut over tandkjøttet etter at kjennetekene har blitt tatt bort ved en fylling eller et hull. Det er den del av tannen som er igjen når det ikke er noen skader eller hull i tannen. Tandkrona kan også være betegnelsen for den ferdige, formede delen av tannen før den bryter seg ut over tandkjøttet under tilsettingen.
Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-jonen. Det är en lösning av natriumhypoklorit med varierande styrka, ofta anges som en procentandel av aktivt klorgas.
I medicinsk kontext används natriumhypoklorit ofta i form av en svag lösning (0,5-5%) för att desinficera sår och hudytor. Det kan också användas som ett blekmedel för att behandla hudinfektioner orsakade av svampar eller bakterier.
Det är viktigt att notera att natriumhypoklorit inte ska användas på ögon, svalg eller andningsvägar och att det inte ska blandas med andra rengöringsmedel eller desinfektionsmedel som kan producera giftiga gaser.
"Misslyckad tandlagning" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men termen kan användas för att beskriva en situation där en tandsjukvårdsbehandling inte har gett de önskade resultaten. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel patientens mottaglighet för sjukdomen, behandlingsmetodens effektivitet eller komplikationer under eller efter behandlingen.
Exempelvis kan en misslyckad rotkanalbehandling innebära att bakterier fortfarande finns kvar i canalen och orsakar smärta, inflammation eller infektion. I sådana fallen kan ytterligare behandlingar krävas, till exempel en ny rotkanalbehandling eller en extraktion av tanden.
Det är viktigt att notera att misslyckade tandlagningar inte alltid beror på fel behandling från tandläkaren. Patientens samarbete och efterlevnad av instruktioner kan också spela en stor roll för behandlingsresultatet.
'Toothpaste' er ein type av tannprodukt som brukes under tannbørstingen for å rengjore, polere og beskytte tennene. Toothpaste inneholder vanligvis fluor, som hjelper til å forebygge tooth decay ved å styrke tannenes overflate. Andre vanlige ingredienser inkluderer abrasive stoffer for å fjerne plakk og spyt til å holde pasteen i en smidig konsistens. Toothpaste kan også inneholde tilleggsvitaminer, desinfiserende midler og aroma for å gi bedre smak og friskhet. Det finnes også specialtoothpaste som er designert for å løse spesielle tannproblemer, som f.eks. for sensible tenn, tandkjøttsreiser eller parodontitt.
Tanderosion, även känd som abrasiv erosion, är en process där tanden successivt förlorar sin emalj och dentin på grund av mekanisk påverkan i kombination med en sur miljö. Detta orsakas ofta av att man borstar tänderna för hårt eller med fel teknik, men kan också bero på vanor som att tugga på penor, pipor eller andra hårda föremål. Den sura miljön kan skapas av mat och drycker som innehåller höga nivåer av syra, såsom läskedrycker, fruktjuicer och citrusfrukter.
'Root canal irrigants' refer to the solutions used during root canal treatment (endodontic therapy) to clean, disinfect and rinse the root canal system of a tooth. The main goal is to remove tissue remnants, bacteria, and debris from the complex anatomy of the root canals, ensuring optimal conditions for healing and reducing the risk of reinfection. Commonly used irrigants include:
1. Sodium hypochlorite (NaOCl): A widely used irrigant due to its excellent antimicrobial properties and ability to dissolve necrotic tissue and organic debris. Its concentration typically ranges from 0.5% to 5.25%.
2. Ethylenediaminetetraacetic acid (EDTA): A chelating agent that removes the inorganic component of the smear layer, facilitating better penetration of irrigants and intracanal medicaments into the dentinal tubules. Its concentration is usually 15-17%.
3. Chlorhexidine gluconate (CHX): An antimicrobial agent with substantivity, meaning it can adhere to dental surfaces and provide prolonged antimicrobial effects. It is often used as a final rinse before obturation. Its concentration ranges from 0.12% to 2%.
4. MTAD (Mixture of Tween 80, acid, and detergent): A combination of doxycycline, citric acid, and a surfactant (Tween 80) that has both antimicrobial and tissue-dissolving properties. It is an alternative to sodium hypochlorite for patients with allergies or sensitivities.
5. Sterile saline or water: Used as a final rinse to remove any remaining irrigant from the root canal system before obturation.
The choice of irrigant, its concentration, and application method depend on various factors, including the specific clinical situation, patient's medical history, and personal preference of the dental professional.
"Dental pulp capping" är en medicinsk term som refererar till en behandlingsmetod inom tandvård där man söker bevara den levande tandpulpan (den del av tanden som innehåller nervceller och blodkärl) när den utsatts för skada eller infektion.
Syftet med pulpacapping är att stimulera tillväxten av ny, hälsa tandpulpa genom att applicera en speciell medicinsk massa (pulpacapp) direkt på den skadade ytan. Denna massa innehåller vanligtvis en kalciumhydroxid-baserad substans som skapar ett skyddande lager och stimulerar tillväxten av odontblaster (tandens stamceller).
Pulpacapping kan användas när tandpulpan utsatts för mindre skador, till exempel vid en liten karies eller efter att en liten del av tandpulpan avslöjats under ett rutinmässigt fyllningsförfarande. Behandlingen kan vara framgångsrik om den utförs korrekt och om patienten har en frisk, vital tandpulpa.
Efter pulpacapping behandlas den skadade ytan vanligtvis med ett kompositfyllningsmaterial eller en krona för att skydda den nybildade tandpulpan och förhindra ytterligare skador eller infektioner.
Tandcement är i medicinsk kontext den benartade substans som håller tanden fast i käken. Det består huvudsakligen av calciumsalter och kolagenfibrer. Tandcementet bildas under fostertiden och fortsätter att utvecklas efter födseln. Det har en viktig funktion som mekanisk buffert mot krafter som verkar på tanden, såsom betttryck och slitage. Dessutom bidrar tandcementet till att skydda tandens rot kanaler från infektioner.
'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.
I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).
I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.
Tandnedslitning, även känd som gingivit eller paradontit, är en infektion orsakad av bakterier i munnen som kan leda till inflammation och skada i tandköttet och benstrukturen som håller tänderna på plats. Den initiala fasen av sjukdomen kallas gingivit, där tandköttet blir rött, svullnad och blöder lätt. Om den inte behandlas kan den fortsätta att skada bindväven och ben som håller tanden fast i det som kallas paradontit. Denna fas av sjukdomen kan leda till tandlossning eller i värsta fall förlust av tänderna. Regelbunden muntlig hygien, såsom tandborstning och trådfloss, är viktiga för att förebygga tandnedslitning.
Glutaral (även känt som Glutarsyra eller Pentandisäure) är en organisk syra med formeln C5H8O2. Den förekommer naturligt i små mängder i vissa livsmedel, men den är mest känd för sin roll i diagnosen och behandlingen av ett sällsynt genetiskt tillstånd som kallas Glutaraldehydurias (GAI).
Glutaraldehydurian är en medfödd metabolt störning som orsakas av brist på ett enzym som behövs för att bryta ned glutaraldehyd till mindre molekyler i kroppen. Detta leder till en ansamling av glutaraldehyd i kroppen, vilket kan skada olika organ och leda till symtom som andningssvårigheter, muskelsvaghet, uttalad rörelsekoordinationsstörning, psykomotorisk retardering, och i värsta fall koma eller död.
Glutaral används också som ett konserveringsmedel inom vissa industrier, såsom medicinsk utrustning, kirurgiska instrument och kosmetika. Emellertid har användningen av glutaral som konserveringsmedel minskat på grund av hälsorisker relaterade till exponering för höga nivåer av substansen.
'Tandetsning' (odontotomy) är en medicinsk procedur där en tand delas itu i flera bitar med hjälp av speciella instrument, såsom ett tandsax eller en turbin. Detta görs vanligtvis för att underlätta extraktion (borttagning) av en tand som är svår att ta ut på grund av sin storlek, form eller placering i munnen. Tandetsning kan också användas när en tand är delvis utbruten och resten av tanden måste tas bort, eller när en tand är kraftigt nedbruten och endast en liten del återstår över gommen. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning för att minska smärtan och obehaget.
"Artificiell saliv" är en typ av substans som används för att ersätta och efterlikna den naturliga spegelsyra som produceras i munhålan. Den artificiella spegelsyran kan vara i form av gel, spray eller lozenges (smälta tabletter). Den används vanligtvis för att lindra torrhet i munnen, som kan orsakas av sjukdomar, behandlingar som strålbehandling, mediciner eller åldrande.
Den artificiella spegelsyran är ofta komponerad av en blandning av olika typer av fuktighetsbindande och smörjande ämnen, såsom glycerin, sorbitol och karboxymetylcellulosa. Dessa ämnen hjälper till att behålla fuktigheten i munhålan och skyddar den från torrhet och irritation. Vissa artificiella spegelsyror kan även innehålla smakämnen, sötningsmedel och konserveringsmedel för att förbättra smaken och hållbarheten.
Det är viktigt att notera att användning av artificiell spegelsyra inte ersätter den naturliga produktionen av spegelsyra i kroppen, men kan hjälpa till att lindra symtomen av torr mun.
"Acrylate resins" er en type plastmateriale som består av polymere eller copolymere av esterne av akrylsyre eller metakrylsyre. Disse materialene kan være i form av hårde, transparente plastmasser eller blødere, flexible gummiagtige materialer. De brukes ofte i produksjonen av lacker, lim, fyldstoffer og andre kjemiske produkter.
En akrylharts er egentlig den termale for-polymeriseringen av en akrylatmonomer til en vis grad av polymerisering, som kan formes og stivnes ved å fullføre denne prosessen. Dette gjør at akrylhartser ofte brukes i produksjonen av produkter som må stivnes etter å ha blitt formet, som f.eks. i tilfelle med tandfyllinger og andre type plastprodukter.
Klorhexidin är ett bredspektrum antiseptiskt medel som används för att reducera antalet mikroorganismer, inklusive bakterier, virus och svampar, på huden och slemhinnor. Det fungerar genom att förstöra cellmembranet hos mikroorganismerna, vilket leder till deras död. Klorhexidin används ofta inom medicinen före operationer, vid vård av sår och som en del av personsjukvården för att reducera risken för infektioner. Det finns också i konsumentprodukter som munvatten, tuggtabletter och hudkrämer för desinfektion och rengöring.
'Tandbildning' (odontogenes tumör) är en allmän term för ett tillväxtstörning i munhålan som har sin grund i odontogent (tandbildande) vävnad. Det kan vara godartat eller elakartat. De flesta tandbildningarna är godartade och tenderar att växa långsamt. Symptomen kan inkludera smärta, sår, svullnad, lösnande tänder eller förändrat bett. Behandlingen består ofta av kirurgisk borttagning.
Erbium är ett grundämne med symbol Er och atomnummer 68. Det tillhör lantanoidserien och sällsynta jordartsmetallerna. Erbium används ofta i form av oxider i olika typer av glas, lasermaterial och keramik.
I medicinsk kontext kan erbium användas som aktivt medium i vissa typer av laserer som används inom medicin, till exempel för behandling av hudskador, ögonkirurgi och tandbehandling. Erbium-YAG (yttrium-aluminium-granat) är en typ av lasertyp som använder erbium som aktivt medium. Denna typ av laser kan användas för att avlägsna hudskador, förmörkningar och andra huddefekter genom att värma upp vattnet i cellerna och bryta ner vävnaden utan att skada omgivande vävnad.
Glasjonomercement är ett sorts biokompatibelt cementmaterial som används inom odontologi, främst i kombination med glasjonomerfyllnadsmaterial för att foga ihop tänder efter rotkanalbehandling. Glasjonomercement består av en blandning av glasjonomerpulver och vätska som sätts upp under fuktighet och härdar genom en neutralisationsreaktion mellan de komponenterna.
Detta material har flera fördelar, däribland att det är relativt milt och kan användas nära känsliga strukturer som nervesystemet i tanden, samt att det har goda adhesions-egenskaper till både dentin och kompositmaterial. Glasjonomercement har dock också nackdelar, såsom en lägre mekanisk hållfasthet än andra cementtyper och en tendens att absorbera vatten över tiden, vilket kan påverka dess långsiktiga hållbarhet.
I medicinsk kontext, avser "hårdhetstester" ofta metoder för att mäta stelhet eller hårdhet i olika kroppsdelar som ett sätt att diagnosticera eller övervaka sjukdomstillstånd. Det vanligaste exemplet på detta är en "hårddhetstest" av sköldkörteln, även kallat palpation, där läkaren använder sin finger för att känna efter sköldkörtelns storlek, form och hårdhet. Om sköldkörteln känns övertaxad, knölformad eller hård kan det vara tecken på en överfunktion eller en tumör i sköldkörteln. Andra exempel på hårdhetstester inkluderar palpation av levern, lymfknutorna och andra kroppsdelar för att upptäcka eventuella avvikelser eller sjukdomar.
Tandfraktur är en skada eller ett splittring på en tand, vanligen orsakad av trauma eller stark kraft. Det kan vara allt ifrån en småskada på emaljen till en fullständig brytning av tanden. Tandfrakturer kan delas in i olika typer baserat på vilken del av tanden som är skadad, till exempel kronofractur (skada på kronan), rotfraktur (skada på roten) eller komplex fraktur (skada på både kronan och roten). Symptomen kan inkludera smärta, sårbarhet, blödning och förändrad tands aspect. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, men kan omfatta remedier som fyllningar, kronor, rotbehandling eller till och med extraktion av tanden.
Tandförberedelse (eller "preprotesisk tandvård") är en samling behandlingssteg som utförs innan en tand, tänder eller ett dentalprotesis konstrueras och placeras. Detta kan inkludera:
1. Tandrengöring: Rengöring av tänderna och munhålan för att eliminera bakterier, plack och tandsten.
2. Kariesbehandling: Borttagning och fyllning av kaviteter orsakade av karies.
3. Endodontisk behandling (rotkanalbehandling): Renning, formning och fyllning av en infekterad rotkanal för att rädda en skadad tand.
4. Parodontal behandling: Behandling av parodontit (tandsäckinflammation) eller andra former av parodontala sjukdomar som kan påverka hållfastheten hos tänderna.
5. Extraktioner: Borttagning av skadade, infekterade eller överflödiga tänder.
6. Käkkotyleskiktning (alveoloplastik): Formning och formning av käkkotyle efter en tandutvinning för att förbereda platsen för en protes.
7. Implantatförberedelse: Behandlingssteg som utförs innan en implantatplacering, inklusive kudding och benåteruppbyggnad om det behövs.
Syftet med tandförberedelse är att säkerställa en hälsosam och stabilt munhåla så att den slutliga restaurativa behandlingen kan vara effektiv, funktionell och hållbar.
Rotpreparering är ett medicinskt förfarande där död vävnad eller nekrotisk (död) tissue tas bort från en levande organism. Detta kan göras för att förhindra spridning av infektion, för att underlätta läkning och för att förbättra funktionen hos det drabbade området. Rotpreparering kan användas inom många olika medicinska specialiteter, inklusive kirurgi, ortopedi, dermatologi och stomatologi (tandvård).
Exempel på rotpreparering innefattar att rensa en sårflora från nekrotisk vävnad eller att avlägsna död benvävnad i samband med en kirurgisk behandling av en fraktur. Rotpreparering kan också utföras som en del av behandlingen av en abscess (infektionsrelaterat varbildning) eller en nekrotiserande soft tissue infektion, där det är viktigt att snabbt och effektivt ta bort död vävnad för att förhindra spridning av infektionen och för att underlätta läkning.
'Light-curing of dental adhesives' refererar till ett process inom tandvården där en speciell typ av ljuskälla används för att härda eller stelga dentaladhesiva material. Dessa material, som används för att fästa olika typer av restaurativa och kosmetiska tandbehandlingar, är ofta ljuskänsliga och kan hårdnas genom exponering för ljus med viss våglängd och intensitet.
Under processen placeras ljuskällan i kontakt med adhesivet och aktiverar en kemisk reaktion som orsakar polymerisation av monomererna i materialet, vilket resulterar i en hård, stabil och fast förbindelse mellan det och tandytan. Denna metod används ofta inom tandvården eftersom den är snabb, effektiv och ger en hög kvalitet på förbindelsen mellan materialet och tanden.
Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.
'Karieshindrande medel' (på engelsk: 'caries preventive agent') er et medicinsk produkt, der anvendes til at forhindre udviklingen af tands Adams sygdom (tandkaries). Disse medler indeholder ofte fluor, som hjælper med at styrke emaljen på tænderne og gøre dem mindre modtagelige overfor angreb fra bakterier, der kan føre til karies. Andre karieshindrande midler kan inkludere xylitol, som reducerer mængden af karies-fremkaldende bakterier i munden, og casein-fosfopeptider, der beskytter emaljen på tænderne. Disse produkter kan findes i forskellige former, såsom tandsmør, mundvand, gel, sprayer og tablets.
Pulpainflammation, även kallat endodontisk inflammation, är en inflammation i tandpulpan (den levande kärnan inne i tanden). Den kan orsakas av bakterieinfektion som kommer in i pulpan via karies eller skada på tanden. Symptomen kan vara smärta vid hetta, kyla, söta eller starka beröringar, eller svullnad och rodnad i det omkringliggande vävnaden. Behandlingen för pulpainflammation innebär oftast en rotbehandling där pulpan tas bort och kanalen desinficeras och fylls med ett inert material.
"Epoxy hardeners" är inget medicinskt begrepp, utan snarare ett term från materialvetenskap. Epoxihärdare är en komponent i tvåkomponentsystemet epoxi lim, som härdar (torkar) när de blandas tillsammans med en epoxiresin. När de har härdat blir de till en hård och slityrk surface eller bindemedel. Epoxihärdarna kan vara baserade på olika kemiska substanser, såsom polyaminer, amidoaminer och polisfenoler. De kan också innehålla additiver för att förbättra deras egenskaper, till exempel härdningstid, hårdhet, flexibilitet och kemisk resistens.
En ameloblast är en typ av cell som är involverad i bildandet av emaljen, den hårda yttre ytan på tänder. Ameloblasterna producerar och sekretierar ett proteinrikt extracellulärt matrix, som sedan mineraliseras för att forma emaljen. Dessa celler är specialiserade epitelceller som under utvecklingen genomgår olika stadier innan de differensieras till ameloblasterna. Efter att emaljen har bildats undergår ameloblasterna apoptos, programmerad celldöd, och försvinner.
"Apatiter" är ett samlingsnamn på en grupp mineral som inkluderar hydroxylapatit, fluorapatit och klorapatit. Dessa mineral är fosfater av kalcium och har en gemensam kemisk formel: Ca5(PO4)3X, där X kan vara OH-, F- eller Cl-. Apatiter förekommer naturligt i naturen och de är viktiga som råmaterial för framställning av konstgjord benväv och som källa till fosfor i konstgödsel.
I medicinsk sammanhang kan apatit också användas för att beskriva en form av benväv, ofta kallad "biologisk apatit", som huvudsakligen består av kalciumfosfat i mineralform. Denna typ av benväv är viktig för stödjande struktur och mineralsättning i skelettet hos djur, inklusive människor.
'Rotstift' er en ikke-medicinsk betegnelse, der ofte bruges i en bred administrativ og økonomisk sammenhæng for at beskrive nedskæringer eller besparelser, typisk ved at reducere budgetter, personalestyrker eller andre ressourcer. Jeg kan ikke give en medicinsk definition af "rotstift", da det ikke er en medicinsk term.
"Tandpapiller" (dental papilla) är en del av utvecklingen av tändernas tandkött och dentin. Det är en del av den embryologiska strukturen som senare blir en mogen tand. Tandpapillen är belägen under den tidiga tandens tandkronan, eller kronan på den obildade tanden, och innehåller celler som producerar dentin och pulpan (tandmärgen). När tanden utvecklas och mognar försvinner tandpapillen.
Det finns också små vaskulära strukturer i munhålan, ofta vid främre delen av tänderna, som kallas "filiform papiller". Dessa är inte relaterade till utvecklingen av tänderna och har inget medicinskt samband med "tandpapill".
Fysiologisk förkalkning, även känd som dystrofisk calcificering, är ett naturligt fenomen som kan uppstå i kroppen när viss typ av cellskador eller ämnesomsättningsrubbningar sker. Det innebär att mineraler, främst kalcium, sedimenterar och ackumuleras i vävnader och organ som normalt inte innehåller sådana mineraler.
Detta fenomen är vanligt förekommande i hjärtmuskeln efter en hjärtinfarkt, där döda celler ersätts med kalk. Även brosk och senor kan bli förkalkade, liksom vissa körtelvävnader som bröstkörtlar och thyroidea (sköldkörteln).
I de flesta fallen är fysiologisk förkalkning ofarlig och orsakar inga symptom. I vissa fall kan det dock leda till komplikationer, beroende på var i kroppen som förkalkningen sker och hur omfattande den är. Behandling av fysiologisk förkalkning behövs vanligtvis inte, men i vissa fall kan läkare välja att övervaka patientens tillstånd för att säkerställa att det inte uppstår några komplikationer.
Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper. Den vanligaste typen av fosfatbinding sker på serin, treonin och tyrosinresidyer i proteinmolekylen, men även histidin kan under vissa förhållanden fosforyleras. Fosfatgruppen tillförs proteinet av en specifik enzymklass som kallas kinaser, medan de avlägsnas av en annan grupp enzymer som kallas fosfataser.
Fosforylering av proteiner är en mycket vanlig posttranslatorisk modifiering och spelar en central roll i cellulär signalering och reglering av olika cellulära processer, såsom celldelning, differentiering, apoptos och metabolism. Fosforyleringen kan leda till konformationsförändringar hos proteinet, vilket kan påverka dess funktion, samt skapa nya bindningsställen för andra proteiner som kan ingå i signaltransduktionskedjor. Dessutom kan fosfatgruppen fungera som en negativ laddning och på så sätt påverka proteinets elektrostatiska egenskaper, vilket kan ha konsekvenser för dess interaktion med andra molekyler.
Rotkaries, även känt som dental caries eller tandcancer, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakterier. Den uppstår när bakterier i munnen förtär socker och bildar plack, en klebrig film som adhererar till tändernas yta. Placken producerar syra som angriper emaljen på tanden och orsakar hål. Om det inte behandlas kan rotkaries leda till smärta, tandvärk, infektion och till slut tandförlust.
'Tooth wear' refererer til den progressiva nedbrydning eller slidning af tænderne, der ikke er forårsaget af karies (tand sygdom). Der findes tre hovedtyper af tooth wear:
1. Abrasion: Det er slidning på tandsubstanser, ofte forårsaget af ydre faktorer som fejlagtig brug af tandbørste, brugen af skarpe eller hårde mundhygiejne redskaber eller habituelt knoglevævsbid (bruxisme).
2. Erosion: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af kemiske processer, ofte som følge af indtagelse af syreholdige drikkevarer, sur frugt eller mavesyre, der kommer i kontakt med tænderne.
3. Attrition: Det er slidning på tandsubstanser, forårsaget af tandemnering, hvor to tænder gnides mod hinanden under funktionel slid eller ved fejlplacerede tænder.
Tooth wear kan føre til ændringer i tændernes form og funktion, samt være årsag til smerter, hypersensitivitet og øget risiko for karies og parodontitis.
Tandborstning är en metod för att rengöra tänder och tandkött genom att använda en borste. Den vanligaste typen av borste har mjuka filament som är arrangerade i grupper och fästs i en skaft. Tandborstning bör utföras minst två gånger per dag, under två minuter varje gång, för att effektivt ta bort plack och förebygga sjukdomar som karies och gingivit (inflammation i tandköttet).
Vid tandborstning är det viktigt att hålla borsten vinklad i ungefär 45-graders vinkel mot tanden, så att filamenten når upp till tandköttgränsen. Borsta ska sedan föras lätt fram och tillbaka över tänderna med korta rörelser, utan att trycka för hårt. Det rekommenderas att borsta yttre och inre ytan av alla tänder, samt tung- och kindsidorna av bakre tänderna.
Dessutom bör man också borsta tungan för att undvika dålig andedräkt orsakad av bakterier som sitter kvar på tungan. För att underlätta tandborstningen kan man använda en fluoridtandkräm, som hjälper till att stärka emaljen och skydda mot karies.
I slutet av tandborstningen bör man späda ut tanden med vatten och sedan torka den med ett rent handduk. Det är också viktigt att byta tandborste regelbundet, vanligtvis var 3-4:e månad, för att undvika att filamenten blir nedslitna och ineffektiva.
'Tandanlag' är ett medicinskt begrepp som refererar till den struktur och funktion hos en individ eller djurs tänder. Tandanlaggens uppbyggnad inkluderar tänderna själva, kringliggande vävnader såsom tandkött och käkar, samt de nerva och blodkärlsstrukturer som försörjer dem.
Tandanlag består av två huvuddelar: den roterande (icke levande) delen, även kallad tandsubstansen, och den levande delen, även kallad pulpan. Tandsubstanserna inkluderar emaljen (den hårdaste substansen i kroppen), dentin (ett hårt, poröst material under emaljen) och cement (ett bindemedel mellan roten och käkbenet). Pulpan innehåller blodkärl, nerver och andra levande vävnader.
Tandanlagets funktion är att bryta ner maten för smak- och näringsupptag, samt att underlätta tal och andning. Tandanlaget kan också ha en estetisk funktion och vara viktigt för ansiktsformen och utseendet.
Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.
Grape seed extract (GSE) er ein standardisert uttrek av aktive sustanser fra drueretten frå vindruer. Det inneholder hovedsakelig flavonoider som proantocyanidiner, katekin og epikatekin. Disse substansane har antioksidants egenskaper og kan redusere skade på kroppens celler som følge av fri radikaler. GSE brukes ofte i suplementasjon for å styrke hjertets helsesituasjon, forbedre blodfluktasjonen og for å beskytte mot slitasje på kroppens vener og artirier. Det kan også ha positive effekter på huden ved å redusere skade fra UV-stråling og forbedre elastisiteten.
I medisinsk sammenheng kan GSE brukes som en komplementær behandlingstiltak for å reduse inflammation, forbedre kredsløpet og styrke immunsystemet. Studiar viser også at det kan ha en positiv effekt på blodsukkerreguleringen og forebygge kardiovaskulære sykdommer. Dog trengs mer forskning for å bekrefte disse potensielle helsefordelene og fastlege rett dosisering og sikkerhetsprofil.
Integrin-binding sialoprotein (IBSP) är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen. Det uttrycks framförallt i benvävnad och odontogen (tandbildning). IBSP binder till integriner, en typ av cellmembranprotein, och hjälper till att reglera celldelning, cellöverlevnad och celldifferentiering. Det är också involverat i mineraliseringen av benvävnad och tandmineralisering. IBSP har också visat sig ha en roll i cancerutveckling och progression, därtill att det kan vara ett potentialt prognostiskt markeringsmolekyl för vissa typer av cancer.
Fluoridering (fluoridation) är ett tillägg av fluor till vatten, salt, tandkräm eller andra produkter med syfte att förhindra tooth decay genom att stärka emaljen på tänderna. Fluorid är ett naturligt förekommande grundämne och finns i naturen i olika koncentrationer. I vatten fluoridering används oftast en koncentration av 0,7-1,2 milligram per liter (mg/L).
Fluoridering har visat sig vara en effektiv metod för att förebygga tooth decay och är en allmänt accepterad metod inom folkhälsoarbete. Fluoridering av vatten är den mest kostnadseffektiva metoden, men även salt- och tandkrämfluoridering används i olika länder.
Fluorideringen fungerar genom att fluoridet binds till emaljen på tänderna och hjälper till att stärka den genom att bilda ett skyddande skikt som skyddar mot tooth decay. Fluoridering kan också hjälpa till att reparera tidiga skador på emaljen.
Det är viktigt att notera att för höga koncentrationer av fluorid kan vara skadliga och orsaka en sjukdom som kallas fluoros, vilket kan leda till tandförfärdning och benförändringar. Därför är det viktigt att regleringen och övervakningen av fluoridering sker på ett säkert och effektivt sätt.
Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.
Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.
Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.
Temporär tandfyllning är en metod inom tandvården som används för att fylla ett hål eller en defekt i en tand som orsakats av karies eller skada. En temporär tandfyllning är tänkt att vara en tillfällig lösning, oftast fram till den nästa tandläkartillfället, då en permanent fyllning kan placeras.
Temporära tandfyllningar kan bestå av olika material, beroende på syftet och varaktigheten. Några exempel är:
1. Zinkoxid-eugenol: Detta är ett vanligt val för temporära fyllningar eftersom det är lätt att arbeta med och har god isoleringskapacitet. Det kan även hjälpa till att reducera smärtan eftersom eugenol har en lugnande effekt på nervändar.
2. Cavit: Cavit är ett tvåkomponentsackematerial som sätts upp genom att blandas tillsammans just innan användning. Det här materialet har god hållbarhet och isoleringskapacitet, men kan vara mer komplicerat att arbeta med än zinkoxid-eugenol.
3. Glasionomer: Glasionomer är ett typiskt val när det behövs en temporär fyllning som ska hålla i längre tid, exempelvis efter rotbehandlingar eller vid delvis avslagna tänder. Glasionomer har god hållbarhet och kan binda till dentin, men är inte lika starkt isolerande som zinkoxid-eugenol eller Cavit.
Det är viktigt att notera att temporära tandfyllningar inte är tänkta att vara en definitiv lösning och bör ersättas med en permanent fyllning så snart det är möjligt för att undvika ytterligare skada på tanden eller återkommande karies.
'Kolföreningar, oorganiska' refererar till föreningar som innehåller kolatom och andra grundämnen utom koldioxid (CO2) och karbonater (salter av karbonsyra). Dessa föreningar är vanligen opurna, lösliga i vatten och kan vara farliga för miljön. Exempel på oorganiska kolföreningar inkluderar cyanider (CN-), kreosot och tjära.
'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.
Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).
Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.
"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.
Tandrotsspets, även känd som apical periodontit eller apikalt granulom, är en inflammatorisk reaktion i den mjuka vävnaden runt apikala delen av en tands rot. Det orsakas vanligtvis av en infektion som uppstår när bakterier från dentalmjukdomar, såsom karies eller parodontit, når tandens inre delar och pulpa via skador eller utvidgningar i tanden.
Tandrotsspetsen kan vara smärtsam eller asymptomatisk, beroende på graden av inflammation och infektion. I vissa fall kan den leda till abscessbildning, där pus ansamlas i den inflammerade vävnaden, vilket kan orsaka smärta, svullnad och rodnad i området runt tanden.
Behandlingen av tandrotsspets innebär ofta en rotbehandling, där kanalen i tands rotation rengörs, desinficeras och fylls med ett inert material för att stoppa infektionen och underlätta läkning. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändig om rotbehandlingen inte är möjlig eller effektiv. Preventiva åtgärder, såsom god oral hygien och regelbundna tandläkarbesök, hjälper också att minska risken för tandrotsspetsutveckling.
Tandputsmedel är ett samlingsbegrepp för produkter som används för att underhålla och rena tänder och tandkött. Detta inkluderar t.ex. tands pastor, tuggummi, munvatten och tandtråd. Tandputsmedel innehåller ofta aktiva ingredienser såsom fluorid som hjälper till att stärka tänderna och förebygga karies.
"Tandsprickor" är ett vanligt sätt att beskriva smärtor eller obehag i tänderna eller kring dem. Det kan vara svårt att ge en precis medicinsk definition, eftersom orsakerna till tandsprickor kan variera. Några möjliga orsaker kan vara:
1. Tandköttsinflammation (Gingivit): Irritation eller inflammation av tandköttet som orsakas av plack eller tandsten.
2. Paradontit: En allvarligare form av tandköttsinflammation som kan leda till benförlust och lösning av tänderna ifrånt käken.
3. Karies: En infektion orsakad av bakterier som angriper hårdvävnaden i tänderna och orsakar håligheter eller hål.
4. Tandkross: Abnormalt slitage av tändernas ytor, ofta orsakat av onormala beteenden som att knäppa eller vissa vanor.
5. Tandvärk: Smärta i tänderna som kan vara relaterad till en kavitet, en inflammation eller en skada på tanden.
6. Tandfraktur: En skada eller spricka i tanden som orsakas av trauma eller onormal belastning.
7. Barotrauma: Skada på tänderna orsakad av förändringar i lufttrycket, till exempel vid dykning eller flygning.
Om du upplever tandsprickor rekommenderar vi att du besöker en tandläkare för en undersökning och behandling av eventuella orsaker till problemet.
'EDTA' står för Etiylendiamintetraessigsyran och är en organisk syras salt som används inom medicinen, bland annat som ett kärlvidgande medel vid behandling av hyperkalcemi (förhöjda värden av kalcium i blodet) samt för att binde tungmetaller och andra toxiska substanser i blodomloppet. EDTA används också som konserveringsmedel inom laboratoriemedicinen för att förhindra oxidation av blodprover.
'Mineral' er en medisinsk betegnelse for et uorganisk stof som er nødvendig for kroppens funksjoner. Mineraler er essensielle for mange biologiske prosesser, herunder opbygning av knogler og tænder, muskel- og nervesystemets funktion, blodets sammensætning og regulering af hjertets aktivitet.
De vigtigste mineraler for mennesker inkluderer calcium, magnesium, fosfor, svovl, jern, kobber, zink, mangan og iod. Disse mineraler findes naturligt i mange fødevarer som grøntsager, frugt, nødder, frø, kød, fisk og mejeriprodukter.
Mangel på essensielle mineraler kan føre til forskellige sundhedsproblemer, herunder svækkelse af knoglerne, anæmi, muskelkramp, hjertesvigt og neurologiske problemer. Derfor er det vigtigt at have en balanceret kost som dækker behovet for alle essensielle mineraler.
Polymerization är ett biokemiskt eller kemiskt fenomen där små, repeaterande subenheter, även kallade monomerer, kombineras för att bilda en större molekyl med högre molekylär vikt, kallad polymer. I en polymer har varje monomer ett funktionellt grupp som reagerar med en annan monomers funktionell grupp, vilket resulterar i en kedja av monomerer som är bundna tillsammans.
I biologiska system, exempelvis under DNA-replikationen och transkriptionen, är polymerization ett viktigt steg där enzymatiska maskinerier bygger upp långa kedjor av nukleotider för att skapa DNA- eller RNA-molekyler. I konstgjorda material, till exempel plaster och gummi, är polymerization ett process där monomerer kombineras för att bilda långa polymerkedjor med specifika egenskaper som hårdhet, elasticitet och termostabilitet.