Allt DNA som befinner sig mellan genkodande DNA, inklusive otolkade regioner, 5'- och 3'-omgivande regioner, introner, icke-funktionella pseudogener och icke-funktionella, repetitiva sekvenser. Detta DNA antingen kan eller kan inte koda för reglerfunktioner.
De DNA-segment som ligger mellan ribosom-RNA-generna (inre, transkriberade separationsenheter) och mellan de parvis upprepade rDNA-enheterna (yttre, transkriberade separationsenheter och icke-transkriberade separationsenheter).
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
"23S rRNA (ribosomal RNA) refers to a type of RNA molecule that is a component of the large subunit of prokaryotic ribosomes, which are cellular structures involved in protein synthesis. The 23S rRNA plays a crucial role in the decoding and translation of genetic information contained within messenger RNA (mRNA) into proteins."
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
"RNA, Untranslated" refers to the regions of an mRNA (messenger RNA) molecule that do not contain information for protein synthesis. These untranslated regions (UTRs) are located at the 5' end (5' UTR) and 3' end (3' UTR) of the mRNA, flanking the coding sequence (CDS). The UTRs play a role in regulating the stability, translation efficiency, and localization of the mRNA. Despite not encoding proteins directly, untranslated regions can have significant impacts on gene expression and regulation.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
Gensekvenser i DNA-strängen som är belägna mellan exoner. De transkriberas tillsammans med exonerna och avlägsnas från det primära gentranskriptet genom RNA-splitsning så att moget RNA blir kvar. Några introner kodar för separata gener.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.
En uppsättning gener som genom mångfaldigande och variation härstammar från någon ursprunglig gen. Sådana gener kan sitta tillsammans på samma kromosom eller vara utspridda på olika kromosomer. Exempel på multigenfamiljer är de som kodar för hemoglobiner, immunglobuliner, histokompatibilitetsantigener, aktiner, tubuliner, keratiner, kollagener, stressproteiner, salivproteiner, korioproteiner, membranproteiner, ägguleproteiner och faseoliner, och även histoner, ribosom-RNA och tRNA-gener. De tre senare utgör exempel på upprepningsgener, av vilka det finns hundratals identiska i tandemformationer.
'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av DNA- eller RNA-molekyler som innehåller en upprepad sekvens av nucleotider som upprepas minst två gånger i rad. Dessa upprepningar kan vara identiska eller något varierande, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals baspar. Upprepade sekvenser kan förekomma på flera olika sätt, inklusive direkt upprepning (till exempel 'AAAA'), inverterad upprepning ('ATAT' följt av 'ATAT') och komplext upprepande ('AGGA' följt av 'CTTC'). Upprepade sekvenser kan spela en viktig roll i genetisk styrning, evolution och sjukdom.
I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Long non-coding RNA (lncRNA) refers to a class of RNA molecules that are longer than 200 nucleotides and do not encode proteins. They were once considered transcriptional "noise," but recent studies have shown that they play crucial roles in various biological processes, such as regulation of gene expression, chromatin modification, and cellular development. Dysregulation of lncRNAs has been linked to numerous human diseases, including cancers, making them attractive targets for diagnostic markers and therapeutic interventions.
Förfarande för framställning av flerbandade mönster av ett DNA-prov genom spjälkning av DNA med restriktionsenzymer och med efterföljande elektrofores och visualisering genom hybridisering med sökfragment, specifika för repetitiva sekvenser. Inom rättsmedicin är de sökfragment som används grundsträngar som är specifika för enkla tandemupprepningar (minisatellitupprepningar; VNTR). De flerbandade mönstren, vilka kallas DNA-fingeravtryck, jämförs med en persons DNA.
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En aminosyrasekvens i en polypeptid eller en nukleotidsekvens i DNA eller RNA som är den samma hos flera arter. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv består ofta av bevarade sekvenser.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos bakterier.
Den genetiska massan hos bakterier.
Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
Metoder för bestämning av läge för och avstånd mellan gener på en kromosom.
Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.
Genernas ordningsföljd på en kromosom.
Ribosomalt RNA (rRNA) är den typ av RNA som utgör en viktig komponent i ribosomer, de cellulära organeller där proteinsyntesen sker i levande celler. rRNA-molekyler fungerar som strukturella stommar och katalytiska center för ribosomen, underlättar bindningen av aminosyror och bildandet av peptidbindningar under proteinsyntesen.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) i kloroplaster, klorofyllhaltiga celler som ombesörjer fotosyntes.
Transfer RNA (tRNA) Ala refererar till en speciell typ av tRNA-molekyl som transporterar den aminosyran alanin till ribosomen under processen att bygga upp proteiner i cellen, enligt genetisk information kodad i mRNA.
Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.
Transcription Initiation Site (TIS) refererar till den specifika positionen på DNA:t där transkriptionen av ett gener avses att starta. Det är platsen där RNA-polymeras binds till DNA-strecket och börjar syntetisera en mRNA-molekyl under genuttryck. I eukaryota celler kan TIS också benämnas cap site, eftersom den första nukleotiden i den transkriberade RNA-strängen ofta har en modifiering som kallas en 5'-kap.
Restriktionsfragmentlängdpolymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken där individers DNA-sekvenser jämförs genom att skära sönder den med hjälp av restriktionsenzymer, vilka ger upphov till unika fragmentmönster beroende på var restriktionsenzymens specifika nukleotidsekvens finns i individernas DNA.
Den relativa mängden purin och pyrimidin i en nukleinsyra.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos svampar.
I en enkel mening kan UTR (untranslated region) definieras som sekvenser av DNA och RNA som inte kodar för några protein. Dessa områden finns vid båda ändarna av ett protein kodande gen, och kallas 5'-UTR (femtiostreck-UTR) och 3'-UTR (trettioestreck-UTR).
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
An RNA operon, specifically an rRNA operon, refers to a genetic unit that contains multiple genes responsible for the production of ribosomal RNA (rRNA). These operons are found in prokaryotic organisms such as bacteria and archaea. In an rRNA operon, the genes encoding different rRNA components (16S, 23S, and 5S rRNAs) are arranged in a specific order and transcribed together into a single large RNA molecule called a polycistronic transcript. This primary transcript is then processed to produce individual rRNA components, which play crucial roles in protein synthesis by forming the core structure of ribosomes along with ribosomal proteins. The presence of an rRNA operon allows for coordinated regulation and efficient production of essential rRNA components during gene expression in prokaryotes.
Dicistroviridae är en familj av små, icke-segmenterade, enkelsträngade RNA-virus som infekterar leddjur och fiskar. Virusen inom denna familj har två icke-överskurna öppna läsa ramar (ORF) i sitt genomblandning, därav namnet dicistroviridae, med en icke-traditionell intergenisk region som separerar dem. Dicistrovirusfamiljen inkluderar flera viktiga patogener såsom Rhopalosiphum padi virus (RPV), Aphid lethal paralysis virus (ALPV) och Cripavirus.
"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."
Teoretiska framställningar som simulerar skeenden i genetiska processer eller fenomen. I modellerna ingår även matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
I en enkel medicinsk definition, kan 'Pseudogen' definieras som ett icke-funktionellt DNA-segment som liknar en gen, men saknar förmågan att producera ett funktionellt protein på grund av förlust eller ändringar av kodande sekvenser eller regulatoriska element. Dessa segmenter uppstår ofta genom gen duplikation eller retrotransposition, men de har sedan förlorat sin funktion under evolutionärt tryck.
Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.
I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).
En organisms fullständiga arvsmassa, så som den är representerad i dess DNA eller, i vissa fall, RNA
Mullvadssalamandrar. En familj av ordningen Urodela (stjärtgroddjur) med 4 nu levande släkten och 33 arter, som alla hör hemma i Nordamerika. De vuxna djuren är landlevande, medan ynglen lever i vatte n.
"RNA-sekvensanalys är en molekylärbiologisk metod som innebär bestämning och analys av sekvensen av nukleotider i en RNA-molekyl, vilket kan användas för att identifiera, klassificera och studera genetiska informationer och deras reglering."
RAPD-PCR, eller Random Amplified Polymorphic DNA-Polymerase Chain Reaction, är en molekylärbiologisk teknik som används för att undersöka genetisk variation mellan individuer eller populationer genom att amplifiera (kopiera) slumpmässigt valda, korta och upprepade DNA-sekvenser. Denna metod ger en fingeravtrycksliknande profil av DNA-fragment som kan jämföras mellan olika individer för att fastställa släktskap eller skillnader på genetisk nivå. RAPD-PCR är en enkel, kostnadseffektiv och snabb metod som ofta används inom forskning och klinisk diagnostik.
Regulatoriska sekvenser inom nukleinsyramolekyler refererar till specifika DNA-sekvenser som kontrollerar genuttryck och -regulering genom att interagera med proteiner, såsom transskriptionsfaktorer och enzym, för att modulera transkriptionen av gener till mRNA. Dessa sekvenser inkluderar promotor- och enhancersekvenser, silencersekvenser, intron-exonspecifika sekvenser och andra cis-regulatoriska element som påverkar genuttrycket i rymden och tiden.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.
"Genom relaterar sig till det totala kompletta arvsmassan hos en organism, inkluderande allt DNA som innehåller genetisk information. Mitokondriellt DNA (mtDNA) är ett särskilt slags DNA som finns i mitokondrier, de cellulära organellerna som producerar energi. Mitochondriellt DNA utgör en liten del av det totala genomet och innehåller information kodande för proteiner involverade i cellens energiproduktion."
"Small untranslated RNA (snRNA)" refers to a type of non-coding RNA molecule that is typically short in length and does not code for proteins. They are involved in various cellular processes, including splicing, modification, and degradation of other RNA molecules.
Gener i såväl prokaryoter som eukaryoter som transkriberas till det RNA som inlemmas i ribosomer. Prokaryota rRNA-gener finns i operoner spridda över genomet, medan eukaryota rRNA-gener är transkriptionsenheter av anhopningar av flera cistroner.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Den fullständiga arvsmassan i en växts kromosomuppsättning.
En uppsättning statistiska metoder för gruppering av variabler eller observationer i undergrupper med starkt inbördes förhållande. Inom epidemiologin kan metodiken användas till at analysera en serie av nära sammanhörande händelser eller sjukdomsfall eller andra hälsorelaterade fenomen i förhållande till tid eller plats eller båda.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos växter.
En teoretiskt representativ nukleotid- eller aminosyrasekvens, i vilken varje nukleotid eller aminosyra är den vanligast förkommande på den platsen i de olika sekvenser som förekommer i naturen. Benämningen används också för en sekvens som är nära överensstämmande med den teoretiska konsensussekvensen. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv bildas ofta av bevarade sekvenser.
Det systematiska studiet av organismers kompletta uppsättning av DNA-sekvenser.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
"Transcriptional regulatory elements are DNA sequences that bind to proteins or protein complexes known as transcription factors, which control the initiation, rate, and termination of gene transcription into messenger RNA (mRNA). These elements include promoters, enhancers, silencers, and insulators, and they play a crucial role in determining the spatial and temporal expression patterns of genes during development and homeostasis."
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
"Genetic locus" (plural: "loci") refererar till en specifik position på ett kromosom där ett bestämt gen eller en genetisk markör finns. Det kan jämföras med en adress på en karta, som pekar ut var en viss plats är lokaliserad. Genetiska loci kan variera mellan individer, och skillnader i dessa loci kan leda till genetisk variation och individuella differenser.
Den deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan i alger.
Cis-verkande DNA-sekvenser med förmåga att öka geners transkriptionskapacitet. Förstärkarna verkar vanligtvis både uppströms och nedströms och på olika avstånd från en promoter.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl bär en specifik aminosyra, och under proteinsyntesen matchas varje tRNA med en komplementär mRNA-sekvens (ett kodon) i ribosomen för att korrekt infoga den rätta aminosyran i den nya peptidkedjan som byggs upp.
Den kompletta arvsmassan i en människas kromosomuppsättning, antingen den haploida (från en förälder) eller diploida (från båda föräldrar). Den haploida uppsättningen innehåller 50 000 till 100 000 gener och ungefär 3 miljarder baspar.
Transfer RNA (tRNA) for the amino acid Isoleucine (Ile) är ett specifikt molekyler av RNA som transporterar isoleucin till ribosomen under proteintranslationsprocessen.
En nukleinsyrasekvens med större antal guanin- och cytosinbaser än normalt.
"Ribotyping is a laboratory technique used in molecular biology for identifying and analyzing subtypes of bacteria based on the specific pattern of ribosomal RNA (rRNA) genes, which are highly conserved among different bacterial species."
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.
Ett område inom biologin för utveckling och tillämpning av metoder att samla och bearbeta biologiska data, och för bruk av dessa data för upptäckter eller förutsägelser.
I en genetisk kontext, refererer "sequence inversion" til en form for genetisk variation hvor en del af eller en hel DNA-sekvens er orienteret i modsat retning i forhold til den oprindelige sekvens. Dette resulterer i at sekvensen stadig læses korrekt under transkription og translation, men de nukleotider der indgår i inversionen er i modsat rækkefølge. Sequence inversion kan have variationel, neutral eller patogen potential afhængigt af hvor sekvensen findes og hvilken funktion den har.
En sekvensdeleción innebär en form av genetisk mutation där en eller flera nukleotidsekvenser i DNA-molekylen fattas ut, vilket orsakar en skiftning i den genetiska koden och kan potentiellt leda till förändrade eller avslagna proteiner med möjliga konsekvenser för individens fenotyp och hälsostatus.
Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent och spontan substitution av ett enskilt nukleotid (bas) i DNA-sekvensen, vilket kan resultera i två eller flera olika varianter (alleler) av samma gen. SNPs förekommer ungefär en gång per 1000-3000 nukleotider och täcker ungefär 0,1% av det mänskliga genomet. De flesta SNPs har ingen påverkan på individens fenotyp eller hälsostatus, men vissa kan vara kopplade till sårbarhet för vissa sjukdomar, respons på läkemedel och andra individuella variationer i medicinska egenskaper.
Tetraodontiformes är en ordning av strålfeniga fiskar som innehåller familjer såsom koffertfiskar, blåsfiskar, paddfiskar och kubbfiskar. Karaktäristiskt för denna ordning är deras komprimerade kroppsform, täta fjäll och ofta giftiga inälvor. Många arter inom Tetraodontiformes har också en speciell muskulatur som möjliggör för dem att svälja föda större än deras egen mun, genom att de kan expandera sin mag. Flera arter är även kända för sin förmåga att blåsa upp sig själva till en stor, klotrund form som en försvarsmekanism mot predatorer.
Kopior av omflyttningsbara (transponerbara) element, spridda i genomet, av vilka några fortfarande är aktiva och ofta kallas hoppande gener. Det finns två klasser av sådana komponenter. Klass 1-element (retroelement, som t ex retrotransposoner, retrovirus, långa och korta spridda nukleotidsegment) ändrar läge genom omvänd transkription av en RNA-intermediär. Klass II-element (omflyttningsbara DNA-segment, som t ex transposoner, Tn-element, infogningssekvenssegment och rörliga genpaket av bakterieintegroner) byter plats direkt från ett läge i DNA till ett annat.
"Terminator regions in genetics refer to specific DNA sequences that regulate gene expression by controlling transcription termination. These sequences signal the end of transcription, after which the resulting mRNA molecule can be translated into protein or degraded."
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Icke-fröiga, icke-blommande växter i familjen Polypodiaceae, divisionen Pteridophyta. Förökningen sker via sporer som bildas i sporangierna på de starkt flikiga bladens undersida. Det finns ca 9000 arter, från örtliknande till trädliknande.
En familj växtvirus vars virioner har den ovanliga morfologiska egenskapen att bestå av ett par isometriska partiklar.
Ett släkte gramnegativa bakterier som typiskt uppträder som kedjor av segmenterade celler. Den förekommer endast i Anderna i Sydamerika, där den påträffas hos människor och insektvektorer och ger upph ov till bartonellos. Bartonella och Rochalimaea bildar ett gemensamt släkte.
Små kromosomproteiner (ca 12-20 kD) med öppen, oveckad struktur och kopplade till cellkärnors DNA med jonbindning. Klassificeringen i olika typer (histon I, histon II osv) är baserad på mängdförhållandet mellan arginin och lysin i var och en av typerna.
Dubbelsträngat DNA i mitokondrier. Hos eukaryoter är mitokondriegenomet cirkelformat och kodar för ribosom-RNA, transfer-RNA och ca 10 proteiner.
Gener som reglerar eller begränsar andra geners aktivitet, i synnerhet gener som kodar för proteiner (repressor- och aktivatorproteiner), vilka styr den genetiska transkriptionen av strukturella eller reglerande gener.
In genetics, a genome is the complete set of genetic material present in a cell or organism, including all of its genes. This genetic material is typically made up of DNA and RNA, and it contains all of the instructions necessary for the development and function of an organism.
Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.
Den substans som kromosomerna består av. Den utgörs av DNA, histoner och icke-histonproteiner, vilka återfinns i cellkärnan.
Arvsmassan hos växter.
Retrovirusassocierade DNA-sekvenser (v-myb) som ursprungligen isolerades från fågelmyoblastos- och E26-leukemivirus. Protoonkogenen c-myb kodar för ett kärnprotein som deltar i transkriptionsreglering och tycks vara väsentligt för hematopoetisk celltillväxt. Hos människa är mybgenen belägen vid 6q22-23 på den korta armen på kromosom 6. Detta är brottpunkten vid translokeringar i akut, lymfatisk T-cellsleukemi och vid vissa former av äggstockscancer och melanom.
Den sekvens vid 5´-änden av budbärar-RNA som inte kodar för något. Sekvensen innehåller ribosomens bindningsställe samt andra transkriptions- och translationsreglerande sekvenser.
Den fullständiga arvsmassan i kromosomuppsättningen hos svamp.
"5S RNA är en typ av ribosomalt RNA som är en komponent i de mindre suben av ribosomen, molekyler där protein syntesis sker inom celler. Denna specifika typ av RNA hjälper till att bilda den aktiva platsen för proteinsyntesen genom att interagera med ribosomala proteiner i den mindre suben."
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
Fosfoglyceratdehydrogenas (PGDH) är ett enzym som katalyserar oxidationen av 3-fosfoglycerat till 2-fosfoglycerat i glykolys och glukoneogenes processer. Detta steg inkluderar också reduktionen av NAD+ till NADH som en del av reaktionen. PGDH spelar därför en viktig roll i cellers energiproduktion och ämnesomsättning.
Regulatoriska sekvenser i RNA (Ribonukleinsyra) refererar till specifika delar av RNA-molekyler som kontrollerar och påverkar genuttrycket genom att påverka transkription, splicing, stabilitet eller translations effektivitet. Dessa sekvenser inkluderar exempelvis intron-exonsstrukturen, 5'- och 3'-UTR (oförgrenade regioner), poly(A)-svansen, uppslitningsställen, bindningsplatser för miRNA och andra regulatoriska RNA-molekyler.
"Antisense RNA" refererer til en type RNA-molekyle som er komplementært til et bestemt stykke messenger RNA (mRNA). Denne form for RNA produceres naturligt i cellen og fungerer ved at binde seg til dets complementære mRNA-sekvens, hvilket forhindrer oversættelsen af mRNA til protein. Dette gør at antisense RNA kan regulere genudtryk og proteinexpression i cellen.
Genetisk polymorfism är ett begrepp inom genetiken som refererar till att en specifik position (nucleotid) i DNA:t kan ha mer än en bas (A, T, C eller G), vilket resulterar i olika varianter (alleler) av samma gen. Dessa variationer är vanliga och förekommer naturligt hos många individer inom en population. Genetisk polymorfism bidrar till den genetiska mångfalden hos arter, inklusive människan. Det bör dock poängteras att alla varianter inte har samma frekvens i populationen och vissa kan associeras med ökat eller minskat risk för vissa sjukdomar.
Den kompletta arvsmassan i kromosomuppsättningen hos en protozo.
Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.
"Trans-splitsning" är ett obestämt och inte erkänt medicinskt begrepp. Det kan möjligen syfta på "genitalsplitting" eller "genitala modifikationer", men det finns inga etablerade definitioner eller medicinska användningsområden för termen "trans-splitsning".
Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.
En metod för bestämning av sekvensspecificitet för proteiner som binder till DNA. Vid DNA-fotavtryck används något DNA-nedbrytande medel (kemikalie eller nukleas), som klyver alla basparen. Vid bindningsställena för proteinet i fråga sker ingen klyvning.
Fogning av metylgrupper till DNA. DNA-metyltransferaser (DNA-metylaser) katalyserar denna reaktion med S-adenosylmetionin som givare av metylgrupper.
Sammanfogning av strukturella gener för analys av proteinbeteende, eller sammanfogning av reglersekvenser med strukturella gener för att fastställa reglermekanismer.
DNA-konstruktioner som består av, åtminstone, ett replikationscentrum, för replikation, förökning och fortlevnad, i form av en extra kromosom i bakterier. De kan dessutom innehålla stora mängder (ca 200 kb) andra sekvenser för många olika bioteknologiska ändamål.
De delar av en genetisk kopia som återstår sedan intronerna avlägsnats och som sammanflätas till budbärare eller strukturellt RNA.
Ett släkte gramnegativa, anaeroba, spiralformade bakterier med flera arter som kan framkalla återkommande feber hos människor och djur.
Typarten för släktet Mastrevirus i familjen Geminiviridae.
"Ett retroelement är en typ av transponibel genetisk element som primärt replikerar sig genom att producera komplementärt RNA, som sedan revers transcribs till DNA och integrerar därefter tillbaka in i värddjurets genome. Retroelementen utgör en stor del av eukaryota genomer, med flertalet exempel som retrotransposoner och retrovirus."
Hybridisering av ett nukleinsyraprov med en stor uppsättning oligonukleotidsekvenser, som är fästa vid ett fast (och rutmönstrat) underlag, i syfte att bestämma en sekvens, ta reda på variationer i en gensekvens eller genetiskt uttryck, eller för genmappning.
I molekylærbiologi, refererer "replikationsorigin" specifikt til den position på en delt genetisk materiale (såsom en DNA-molekyle) hvor replikationen begynder under celledelingen. Det er typisk et kort sekvensområde, der indeholder nøglesequencer, som rekrutterer og aktiverer enzymer, der udfører processen med at skabe to identiske kopier af originalmaterialet. Replikationsoriginen er essentiel for cellens evne til at fordoble sit genetiske materiale korrekt og sikre arvemassens overførsel fra modercellen til dattercellerne under celldelingen.
En uppsättning av tre nukleotider i en proteinkodningssekvens som anger de enskilda aminosyrorna eller en termineringssignal (terminatorkodon). De flesta kodon är universella, men vissa organismer producerar inte transfer-RNA, som utgör komplement till alla kodon. Sådana kodon kallas obestämda (nonsenskodon).
Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
"Mykologisk typningsteknik" är en metod för att identifiera och klassificera svampar genom att analysera deras morfologi, molekylära egenskaper eller biokemiska reaktioner.
"High-throughput nucleotide sequencing," also known as next-generation sequencing (NGS), refers to a massively parallel sequencing technology that allows for the rapid determination of nucleotide sequences of large numbers of DNA molecules in a single run. This technology has revolutionized genomics and molecular biology research by enabling the cost-effective, efficient, and accurate sequencing of entire genomes, transcriptomes, and epigenomes. High-throughput sequencing has numerous applications, including genetic variation analysis, gene expression profiling, DNA-protein interactions, and methylation patterns, among others. Overall, it is a powerful tool for understanding complex biological systems at the molecular level.
Post-transcriptional RNA processing refers to the modifications and regulations that occur to RNA molecules after they have been transcribed from DNA. These processes include capping, splicing, and tailing, which are essential for stabilizing and enabling the mature RNA to perform its functions in protein synthesis or gene regulation. Additionally, post-transcriptional RNA processing can also involve various forms of editing, such as base modifications and insertion/deletion of nucleotides, that further diversify and refine the information encoded in the RNA.
Gener som får epigenotypen (dvs de sammanlänkade utvecklingsvägar som leder fram till den färdiga organismen) att växla till en alternativ cellinjeväg. Växlingskomplex styr såväl uttryckandet av normal, funktionell utveckling som onkogen (cancerframkallande) transformering.
Transfer RNA (tRNA) Thr refererar till en specifik typ av tRNA-molekyl som transporterar en aminosyra, den specifika är threonin, till ribosomen under proteinsyntesen i cellen. Tillsammans med mRNA och rRNA utgör tRNA de viktigaste komponenterna av det molekylära maskineriet som bygger proteiner enligt genetisk information kodad i DNA:t. Varje typ av tRNA har en unik sekvens av nukleotider, en anticodon-sekvens, som matchar en specifik kodonsekvens på mRNA, och en aminosyra som den binder till via en esterbindning. På det sättet hjälper tRNAThr till att översätta genetisk information från DNA till en proteinsekvens med aminosyror under processen som kallas translation.
Trikosporon är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner, framförallt hos immunsupprimerade individer. Infektioner med Trikosporon kan drabba hud, slemhinnor och djupare vävnader i kroppen. Den mest vanliga art som orsakar sjukdom hos människan är Trikosporon behragei. Infektioner med Trikosporon kan vara svåra att behandla på grund av dess resistens mot många vanliga antimykotiska läkemedel.
En familj växtvirus med spridning till ett stort antal grödor och andra, odlade växter. Samtliga virus överförs lätt på mekanisk väg, och vissa även med insekter eller pollen. Det finns fyra släkten: alfamovirus, bromovirus, cucumovirus och ilarvirus.
En art av Coronavirus-släktet som orsakar hepatit hos möss. Fyra stammar har identifierats: MHV 1, MHV 2, MHV 3 och MHV 4 (även kallad MHV-JHM, ett neurotropt virus som ger upphov till disseminerad encefalomyelit med demyelinering samt levernekroshärdar).
"5.8S" er en type RNA-molekyl som er en del av det ribosomale RNA (rRNA) komplekset i eukaryote celler. Det 5.8S rRNA-et er en del av de store ribosomalt RNA-molekyler som er nødvendige for proteinsyntesen i cellen. Sammen med andre rRNA-typer og ribosomale proteiner, utgjør 5.8S rRNA en viktig del av de strukturer som leser genetisk informasjon fra mRNA og overfører denne informasjonen til aminosyresekvenser under proteinsyntesen.
Tenericutes är ett fylum (eller en högre taxonomisk rang) inom domänen Bacteria, som huvudsakligen består av parasitiska arter som saknar cellväggar. Det mest välkända släktet inom Tenericutes är Mycoplasma, vilka ofta orsakar respiratoriska eller urogenitala infektioner hos djur och människor.
Bartonella kockobacillinfektioner. Bartonella bacilliformis kan orsaka akut blodbrist med hög feber, kallad Oroyafeber, och godartat hudutslag, verruga peruana. Bartonella quintana orsakar skyttegravs feber, Bartonella henselae är orsaken till bacillär angiomatos och är också en av orsakerna till kattklössjuka hos immunkompetenta patienter.
Gener som uttrycker sig på ett lätt påvisbart sätt och därför används för att studera promotoraktivitet på många platser i ett målgenom. Inom rekombinant DNA-teknik kan dessa gener kopplas till ett promotorområde av intresse.
En teknik för identifiering av specifika DNA-sekvenser, bundna, in vivo, till proteiner av intresse. Metoden omfattar formaldehydfixering av kromatin för att korslänka DNA-bindande proteiner med DNA. Sedan DNA klippts upp i små fragment isoleras specifika DNA-proteinkomplex med hjälp av immunprecipitering med proteinspecifika antikroppar.
En Genome-wide association study (GWAS) är en metod inom genetisk forskning som används för att undersöka samband mellan genetiska varianter och specifika sjukdomar eller egenskaper hos en individ. Studien jämför helgenomet, alltså alla kromosomer, hos en grupp med individer som har en viss sjukdom eller egenskap med en kontrollgrupp som saknar denna sjukdom eller egenskap. Genomstudien letar efter små skillnader, så kallade enkelnukleotidpolymorfier (SNP), mellan individerna i de två grupperna. Genom att undersöka stora populationer och jämföra hela genomet kan man hitta små ökningar av risk för sjukdom eller skillnader i egenskaper som är statistiskt signifikanta. Resultaten från en GWAS ger ofta information om områden på kromosomen där det kan finnas gener som har betydelse för sjukdomen eller egenskap
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
"Sekvenshomologi" refererar till den grad av likhet mellan två eller flera DNA-, RNA- eller proteinsekvenser som indikerar ett evolutionärt relaterat ursprung. Högre sekvenshomologi antyder närmare evolutionär släktskap mellan de jämförda biomolekylerna.
"Biological evolution" refers to the gradual change and diversification of species over time through processes such as mutation, selection, gene flow, and genetic drift. This results in the development of new characteristics and traits in populations, leading to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in biology that explains the diversity of life on Earth.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Det metallfria, blå fykobilinfärgämnet i konjugerat kromoprotein hos blågröna alger. Tillsammans med klorofyllerna har det ljusabsorberande funktion.
I en genetisk kontext, refererar "synteni" till det fenomen då två eller flera gener eller loci (positioner på ett kromosom) bevaras på samma kromosom i olika arter eller populationer. Detta innebär att de är lokaliserade på samma position relativt till varandra, även om avståndet mellan dem kan variera. Synteni anses ofta vara ett resultat av gemensam evolutionär historia och är därför vanligt bland nära släktingar, men det kan också förekomma mellan mer avlägsna arter som har delat en gemensam förfader för länge sedan. Synteni används ofta i jämförande genetik och genomforskning för att undersöka evolutionära relationer och identifiera konservade genordningar mellan olika arter eller populationer.
"Ett genombestår av DNA, som innehåller alla arvsmassaen hos en organism. Kloroplaster är speciella organeller inuti växtceller som också har sitt eget genom bestående av cirkulärt DNA. De är involverade i fotosyntesen och producerar syre som en biprodukt."
"Protozoan RNA" refers to the ribonucleic acid molecules found in protozoa, which are single-celled eukaryotic organisms. Protozoan RNA can include various types such as messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA) that play crucial roles in protein synthesis and other cellular processes within protozoa.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos protozoer.
Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.
Metod för påvisande av DNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon. Metoden utvecklades av E.M. Southern.
"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.
Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.
'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.
"Molecular sequence annotation" refers to the process of identifying and labeling functional elements in a DNA, RNA, or protein sequence at the molecular level. This process involves comparing the query sequence to reference sequences and using various bioinformatics tools and algorithms to infer the locations and types of genes, regulatory regions, and other functional elements within the sequence. The annotation provides valuable information for understanding the function and regulation of the molecule, and it is essential for the interpretation and analysis of genomic data in molecular biology and genomics research.
A "nucleotide motif" in molecular biology refers to a specific pattern or sequence of nucleotides (the building blocks of DNA and RNA) that has biological significance. These motifs can be as short as two nucleotides long, such as the "AT" motif, or longer, such as the "CG-rich" motif. Nucleotide motifs can play crucial roles in various biological processes, including gene regulation, DNA replication, and repair, as well as in the recognition of specific sequences by proteins, such as transcription factors and enzymes.
Avbrytande eller undertryckande av en gens uttrycksfunktion på transkriptions- eller translationsnivå.
Ett släkte blommande växter i den norra tempererade zonen. Arten A. thaliana används för växtgenetiska studier.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Det genetiska materialet i svampar. Hit hör även sexgenerna (typgenerna för parning) hos Saccharomyces cerevisiae.
Enzymer som ingår i restriktions-/modifieringssystemen. De katalyserar endonukleolytisk klyvning av DNA-sekvenser som saknar det artspecifika metyleringsmönstret i värdcellens DNA. Spjälkningen ger slumpartade eller specifika dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatavslutningar. Restriktionsenzymernas uppgift är att förstöra allt främmande DNA som tränger in i värdcellen. De flesta har iakttagits i bakteriella system, men några få har påvisats i eukaryota organismer. De används även som verktyg för systematisk kartläggning av kromosomer, för bestämning av bassekvenser i DNA, och de har möjliggjort spjälkning och utbyte av gener från en organism till genomet i en annan. EC 3.1.21.-.
"Genetic selection" refererar till processen där individers genetiska makeup används för att välja ut de som är mest lämpade för ett visst ändamål, ofta inom avel och reproduktion. Det innebär att man aktivt väljer att föda fram individer med specifika genetiska egenskaper, medan man undviker att föda upp individer med mindre önskvärda eller skadliga gener. Genetic selection kan användas för att öka populationens resistance mot sjukdomar, förbättra produktionsresultat inom jordbruk och djurhållning, eller för att minska risken för ärftliga sjukdomar hos människor.
En individs genbestånd vad gäller den ena delen av ett allelpar, eller uppsättningar av gener som är nära förbundna på en kromosom och ofta överförs i grupp, som t ex generna i histokompatibilitetskomplexet.
En nukleinsyrasekvens med ett större än genomsnittligt antal adenin- och tyminbaser.
Proteiner från Escherichia coli.
En flugart som används mycket i genetisk forskning pga sina stora kromosomer.
Ett släkte gramnegativa, aeroba, stavformade bakterier som vanligtvis innehåller korn av polybetahydroxibutyrat. De invaderar rothåren på baljväxter där de lever i intracellulär symbios.
'Pan troglodytes' är den vetenskapliga beteckningen för en primatart som kallas västlig schimpanse. Det är en av de två arter som tillhör släktet *Pan*, med den andra art being *P. verus* (östra schimpansen). Västlig schimpans är mycket nära besläktad med människan och delar ungefär 98% av sitt DNA med oss. De lever i regnskogar och savanner i västra och centrala Afrika, och är hotade av habitatförlust och jakt. Västlig schimpans kännetecknas bland annat av en svart pälsfärg hos vuxna individer (utom på ansiktet och händer/fötter som är mörkbruna till svarta), en skillnad från östra schimpansen som har ljusare, gråbrun päls.
Påvisande av RNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon.
Förtätade områden i dinukleotidsekvensen cytosin-fosfatdiester-guanin. De bildar dna-sträckor som är flera hundra till flera tusen baspar i längd. Hos människor finns det ca 45 000 CpG-öar, huvudsakligen vid genernas 5´-ändor. De är ometylerade, med undantag för dem på den inaktiva X-kromosomen och några som hör samman med präglade gener.
Enzymer som katalyserar endonukleolytisk klyvning av enkelsträngat DNA eller RNA, utan att beröra dubbelsträngade områden. De är särskilt användbara i laboratoriet för framställning av "avhuggna" DNA-molekyler från DNA med enkelsträngade ändar och för känsliga gentekniker för påvisande av enkelsträngat DNA och RNA. EC 3.1.30.
En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).
Transcriptom är det samlade mängden RNA-molekyler som produceras från allt aktivt genuttryck i en viss celltyp, vävnad eller organism vid en given tidpunkt. Det inkluderar både protein kodande RNA (mRNA) och icke-kodande RNA, såsom rRNA, tRNA och snRNA. Transkriptomet ger information om vilka gener som är aktiva, hur aktiva de är och på vilket sätt deras uttryck förändras under olika förhållanden eller vid sjukdomar. Studier av transkriptom kan hjälpa forskare att förstå biologiska processer och identifiera potentiala terapeutiska mål.
En RNA-virus är ett virus som använder sig av RNA (ribonukleinsyra) istället för DNA som genetiskt material för sin multiplikation inne i värddjuret.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.
"Mitokondriellt DNA (mtDNA) är arvsmassa som finns i mitokondrier, de cellulära organellerna som producerar energi i form av ATP genom celldygnets gång. MtDNA kodar för viktiga proteiner och RNA-molekyler som behövs för den oxidativa fosforyleringsprocessen."
'RNA (Ribonucleic acid) in plants refers to the single-stranded, helical molecule that plays a crucial role in gene expression by serving as an intermediary between DNA and protein synthesis, with various types including messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), and transfer RNA (tRNA).'
Det varierande fenotyputtrycket hos en gen, beroende på om den är av faders- eller modersursprung, vilket är en funktion av DNA-metyleringsmönstret. Präglade områden har visat sig ha en högre grad av metylering och mindre transkriptionsbenägenhet.
"Genom" refererer til det totale sæt af genetisk materiale, der er inkluderet i en organismes celler. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, som koder for proteiner og andre molekyler, der er nødvendige for at regulere cellernes funktioner og livscyklus.
En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Proteindelarna i hemoglobin. Termen används för proteiner bundna till järn-porfyrinmolekyler, så som hemoglobin- och myoglobinproteiner.
RNA, eller Ribonukleinsyra, är ett biologiskt molekyll som består av en lång kedja av nukleotider. Det spelar en central roll i cellens proteinsyntes genom att transkribera DNA:t till mRNA (messenger RNA), som sedan kan översättas till protein av ribosomer. RNA förekommer också i andra funktioner, såsom reglering av genuttryck och katabolism av signalsubstanser.
Arvsmassan hos insekter.
Gener vars nukleotidsekvenser i viss mån överlappar. Sådana sekvenser kan omfatta antingen strukturella gener eller reglergener hos eukaryota eller prokaryota celler.
Ett enzym med förmåga att hydrolysera starkt polymeriserat DNA genom att bryta fosfodiesterbindningar, företrädesvis vid en pyrimidinnukleotid. Sålunda katalyseras endonukleolytisk klyvning av DNA, vilket ger 5'-fosfodi- och oligonukleotidslutprodukter. Enzymet verkar främst på dubbelsträngat DNA. EC 3.1.21.1.
"Växtsjukdomar" är en samlingsbeteckning för sjukdomar som drabbar växter och orsakas av diverse patogener, inklusive bakterier, svampar, virus och viroider, samt abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist och toxiner. Dessa sjukdomar kan påverka växternas tillväxt, utveckling och produktivitet, och i vissa fall leda till död av plantan.
'Oryza sativa' är den botaniska termen för den vanligaste arten av ris, som odlas och används globalt som en viktig livsmedelskälla. Det är ettåriga gräs med upprätta stjälkar och långsträckta, smala blad. Risets frön, som är de ätliga delarna av växten, varierar i färg från vit till brun eller svart beroende på sorterna och används i en mängd olika maträtter över hela världen.
Statliga sjukhus i USA.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementära kodon (tre nukleotider) på en mRNA-molekyl under translationen.
En fysisk genkartläggning är en systematisk undersökning och dokumentation av en persons fysiska hälsa och funktion, inklusive vitala tecken, sensoriska och motoriska förmågor, kognitiv förmåga och psykosocial status.
Reguljär omlagring av genregioner genom DNA-omfördelning, såsom normalt sker under utvecklingsprocessen.
Hopparning av purin- och pyrimidinbaser med vätebindningar i dubbelsträngat DNA eller RNA.
En omfattande samling DNA-fragment som klonats från en viss organism, vävnad, visst organ eller viss celltyp. Biblioteket kan innehålla fullständiga genomsekvenser eller sekvenser av komplementärt DNA; de senare är bildade av mRNA och saknar intronsekvenser.
De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.
Den kompletta arvsmassan i en arkés DNA.

"Integrated DNA" refers to DNA that has been inserted into a host's genome and become a stable part of it. This can occur naturally, such as when a retrovirus infects a cell and its genetic material becomes integrated into the host's chromosomes, or it can be achieved through laboratory techniques such as gene editing.

In the context of medical and clinical research, integrated DNA is often used to describe the long-term persistence of therapeutic genes or other foreign DNA sequences in a patient's genome following gene therapy. For example, if a patient with a genetic disorder receives a gene therapy treatment that involves introducing a corrective gene into their cells, it is important that the new gene becomes stably integrated into the patient's chromosomes so that it can continue to produce its protein product and provide therapeutic benefit over time.

However, there are concerns about the potential risks associated with integrated DNA, such as the possibility of disrupting normal cellular functions or increasing the risk of cancer. Therefore, researchers must carefully evaluate the safety and efficacy of any gene therapy approach that involves integrating foreign DNA into a patient's genome.

Jag antar att du söker efter en definition av "ribosomal DNA separation" inom ett medicinskt sammanhang. Ribosomalt DNA (rDNA) är en typ av DNA som innehåller gener som kodar för ribosomala RNA (rRNA), ett viktigt molekylärt komponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där protein syntetiseras i cellen.

"Ribosomal DNA separation" refererar till processen då rDNA separeras från övrig DNA under laboratorieförhållanden, ofta för att studera ribosomalt RNA eller andra aspekter av ribosomer. Detta kan uppnås genom olika tekniker, såsom centrifugation, gelélektrofores eller kromatografi. Genom att separera rDNA från övrig DNA kan forskare undersöka dess struktur, funktion och variation mellan olika arter eller individer.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøye relatert til DNA (Deoxyribonucleic acid). Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA). Disse har alle forskjellige funksjoner i cellen.

Ribosomalt RNA (rRNA) er en type RNA som er ein viktig del av ribosomer, som er komplekse maskinerier som syntetiserer proteiner innen cellsjen. I ei menneskelig celle finnes det to typer rRNA: 18S rRNA og 28S rRNA i det lille ribosomalt subunitet, og 5S rRNA, 5,8S rRNA og 23S rRNA i det store ribosomalt subunitet. Disse er alle nevnt etter størrelsen på RNA-molekylet.

23S rRNA er derfor ein del av det store ribosomale subunitet, og har en viktig rolle i proteinsyntesen. Det hjelper med å koble aminosyrer sammen for å forme proteinsekvenser under den biokjemiske prosessen kalt translasjon.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

"Untranslated RNA" refererer til de dele af et RNA-molekyle, som ikke oversættes til protein. Disse områder findes i både messenger RNA (mRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). I mRNA kan der være en utranslateret region foran (5'-ende) og/eller efter (3'-ende) den del af molekylet, som kodes for et protein. Disse regioner kaldes henholdsvis 5'-utranslated region (5'-UTR) og 3'-utranslated region (3'-UTR). De utranslaterede regioner indeholder ofte sekvenser, som regulerer stabiliteten af mRNA, transporten af mRNA ud af nucleus og effektiviteten af proteintranslationen.

Ribosom-DNA (rDNA) refererar till de specifika sekvenserna av DNA som kodar för ribosomalt RNA (rRNA), ett viktigt komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där protein syntesis sker i cellen. Ribosomer är nödvändiga för att bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till aminosyror som bildar en polypeptidkedja.

I eukaryota celler, som exempelvis djur- och växtceller, finns rDNA-sekvenserna i kromosomernas nucleolus, ett område inne i cellkärnan där ribosomer tillverkas. Prokaryota celler, såsom bakterier, har också rDNA-sekvenser som ofta finns i plasmider eller andra extrakromosomala DNA-molekyler.

rRNA utgör en stor del av ribosomen och är känd för sin strukturella stabilitet och höga konservation mellan olika arter. Dessa egenskaper gör rDNA till ett användbart verktyg inom molekylärbiologi, exempelvis vid fylogenetisk analys och identifiering av okända organismer genom sekvensering av rDNA-sekvenser.

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

Introner är sekvenssegment i DNA-molekyler som finns inne i protein kodande gener. De klipps bort och inte translateras till aminosyror under bildandet av ett protein. Detta skiljer sig från exonerna, som bevaras och kodar för aminosyrasekvenser i det slutliga proteinet. Introner innehåller ofta signalsekvenser som reglerar splicingen, en process där RNA-molekyler klipps och sammanfogas korrekt för att producera ett mognat messenger RNA (mRNA).

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.

Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.

'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av genomet hos vissa virus och bakterier som innehåller flera kopior av samma sekvens av nukleotider (baspar) i rad. Dessa upprepade sekvenser kan vara identiska eller nästan identiska, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals.

I viruset HIV finns exempelvis en upprepad sekvens av nukleotider som kallas LTR (Long Terminal Repeat), vilken innehåller regulatoriska element som kontrollerar virusets genuttryck. I bakterien Staphylococcus aureus finns det en upprepad sekvens som kallas SCCmec, vilken innehåller gener som ger resistens mot antibiotika.

Upprepade sekvenser kan vara användbara för att identifiera och klassificera olika virus och bakterier, och de kan även spela en roll i utvecklingen av nya terapeutiska strategier, till exempel genmodifiering eller CRISPR-Cas9-systemet för att redigera gener.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Long non-coding RNA (lncRNA) er en type av RNA-molekyler som ikke koder for proteiner. De er definert som RNA-molekyler som er lengre enn 200 nukleotider og ikke har kapasiteten til å kode for proteiner. LncRNA-molekyler deltar i reguleringen av genuttrykk og kan påvirke transkripsjon, splicing, translasjon og degradasjon av gener. De kan også interagere med proteiner, andre RNA-molekyler og DNA for å utøve sin funksjon. LncRNA-molekyler er involvert i mange biologiske prosesser, inkludert cellulær differensiasjon, apoptose og kreftutvikling.

DNA-fingeravtryck, även kallat DNA-profil, är en teknik inom genetiken som används för att identifiera en individ genom att studera den unika kombinationen av sekvenser av baspar (AT, GC) i den del av DNA-molekylen som kallas för makroskopiskt DNA (mtDNA). Detta är ett mycket stabilt och varaktigt material som finns inuti cellkärnan hos alla celler i en organism, förutom de röda blodkropparna.

Den unika kombinationen av basparsekvenser i mtDNA bildar vad som kallas för en "genetisk fingeravtryck", och denna fingeravtryck är unik för varje individ, med undantag för identiska tvillingar. DNA-fingeravtryck används ofta inom rättsmedicin för att identifiera offer och gärningsmän i brottsmål, fastställa familjeband och för transplantationsverksamhet.

Bacterial RNA (bakteriellt RNA) refererar till de RNA-molekyler (Ribonukleinsyra) som produceras och fungerar i bakterier. Det finns tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Alla dessa RNA-typer spelar viktiga roller i den genetiska informationens flöde från DNA till protein. I bakterier produceras dessa RNA-molekyler av bakteriens DNA genom transkription. Det bakteriella RNA:t skiljer sig något i sin struktur och funktion jämfört med eukaryota cellers RNA, eftersom bakterier saknar cellkärna och andra organeller som förekommer hos eukaryoter.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.

I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.

'Reglering av genuttryck, bakterier' refererer til den biologiske prosessen hvorved celler kontrollerer hvilke gener som aktiveres og deaktiveres i bakteriers genom. Genuttrykk er den proces hvorved information i DNA-strengen oversatt til proteinsyntese. I bakterier kan regleringen av genuttryck styres ved forskjellige mekanismer, inkludert:

1. Operon-regulering: Her brukes en operon, som er en gruppe relaterte gener som kontrolleres av en enkelt promotor og terminatorsignal. Regulatorproteinet binder seg til operonens promotor for å enten aktivere eller inaktivere transkripsjonen av alle gener i operonen.

2. Repressor-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og forhindrer transkripsjonen av et gener. Når repressoren blir inaktivert, tillates transkripsjonen å skje.

3. Activator-proteiner: Disse proteinet binder seg til DNA-strengen og aktiverer transkripsjonen av et gener ved å hjelpe RNA-polymerasen til å starte transkripsjonen.

4. Attenuering: Dette er en mekanisme der regulatorproteinet påvirker transkripsjonsprosessen ved å endre strukturen av mRNA-molekylet under transkripsjonen.

5. Bakteriens respons til ytre stimuli kan også regulere genuttrykk, for eksempel ved å aktivere two-component systems der består av en sensor og en responseregulator. Når sensoren oppfanger et ytterlig stimuli, blir den aktivert og aktiverer responseregulatorproteinet som deretter kan påvirke genuttrykk.

Regleringen av genuttrykk er viktig for bakteriers å overleve i forskjellige miljøer og tilpas seg til endringer i omgivelsene.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

I et genetiskt system hos prokaryota celler, är ett operon en grupp av genar som transkriberas tillsammans som en enhet under kontroll av en enda promotor och terminator. Operonerna innehåller ofta genar som kodar för proteiner som är involverade i samma metaboliska väg eller cellulära process, såsom lactoseoperonet hos E. coli, vilket inkluderar gener som kodar för proteiner involverade i nedbrytningen och transporten av laktos. Operonkonceptet är centralt för regleringen av genuttryck hos prokaryoter.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

'Bakteriellt genomi' refererar till det kompletta satta av genetisk information som finns hos en specifik bakterieart. Det består av DNA-molekyler som innehåller all information som behövs för att producera de proteiner och RNA-molekyler som är nödvändiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och reproduktion.

Ett bakteriellt genomi kan vara linjärt eller cirkulärt och kan innehålla tusentals gener som kodar för tusentals olika proteiner. Genomet kan också innehålla icke-kodande DNA som har regulatoriska funktioner, till exempel kontrollerar när och hur mycket av varje gen ska uttryckas.

Genomstudier av bakterier kan ge oss information om deras evolutionära historia, deras patogenicitet, deras resistens mot antibiotika och möjligheter att utveckla nya behandlingsmetoder. Genomsekvensering har blivit en viktig metod inom bakteriell forskning och kan användas för att identifiera och klassificera nya bakteriearter, undersöka deras evolutionära släktskap och utveckla nya vacciner och behandlingsmetoder.

"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.

"Bacteriology technician" might be a more appropriate term in English than "bacterietypingstekniker." A bacteriology technician is a laboratory professional who performs various tests and procedures to identify and characterize bacteria. These tasks may include:

1. Specimen processing: Receiving and preparing clinical specimens, such as blood, urine, or stool samples, for further analysis.
2. Bacterial isolation: Culturing the specimens on appropriate media to grow bacterial colonies and isolate them from other microorganisms.
3. Bacterial identification: Using various techniques, such as biochemical tests, immunological methods, or molecular assays, to identify the isolated bacteria at the species level.
4. Antimicrobial susceptibility testing: Performing tests to determine which antibiotics are effective against the identified bacterial isolates, helping guide appropriate treatment decisions.
5. Data analysis and reporting: Recording and interpreting test results, maintaining accurate records, and communicating findings to healthcare providers or laboratory managers.
6. Quality control: Ensuring that all tests and procedures meet established standards and guidelines, including regular calibration of equipment and participation in external proficiency testing programs.
7. Laboratory maintenance: Cleaning and sterilizing workspaces, maintaining inventory, and ensuring the proper functioning of lab equipment.
8. Training and mentoring: Assisting in the training and development of new technicians or students in the laboratory setting.

Bacteriology technicians play a crucial role in diagnosing bacterial infections, monitoring antibiotic resistance trends, and supporting infection control efforts in healthcare settings.

"Genomförande" eller "genordning" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva den process där en läkare eller annan vårdpersonal justerar en patient's medicinsk behandling eller terapi. Det kan innebära att ändra dosering, läkemedel, behandlingsfrekvensen eller andra aspekter av en patients vårdplan för att optimera behandlingens verkan och minska biverkningar.

Genomförande kan också användas för att beskriva den process där en patient får instruktioner om hur de ska ta sitt medicin, inklusive dosering, tidpunkt och frekvens. Detta är speciellt viktigt för patienter som tar flera läkemedel eller som har komplexa behandlingsplaner.

Syftet med genomförande är att se till att patienten får den mest effektiva och trygga behandlingen möjlig, och att undvika missförstånd eller felanvändning av läkemedel som kan leda till skadliga effekter.

Ribosomalt RNA (rRNA) är en typ av RNA som är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där proteinsyntesen sker inne i celler. rRNA utgör den strukturella basen för ribosomen och hjälper till att katalysera formationen av peptidbindningar mellan aminosyror under proteinsyntesen. Det finns olika typer av rRNA, inklusive 5S, 5.8S, 18S och 28S rRNA hos eukaryota celler, och 16S och 23S rRNA hos prokaryota celler. Dessa olika typer av rRNA har olika funktioner i ribosomen och är viktiga markörer för taxonomisk klassificering inom molekylär systematik.

Kloroplast-DNA (cpDNA) refererer til DNA-molekyler som findes i kloroplaster, de organeller der er involveret i fotosyntese i planter, alger og visse protister. Kloroplasterne har selvstændigt arvemateriale, der består af en lille kreds af gener, herunder gener for ribosomale RNA (rRNA), transfer-RNA (tRNA) og proteiner involveret i fotosyntese. Kloroplast-DNA er cirkulær og har normalt én ring, men nogle planter kan have to eller flere kloroplast-DNA ringe. Det er værd at notere, at de fleste gener for kloroplasterne proteiner findes i cellens kerne-DNA, ikke i selve kloroplasten.

"RNA, transfer, Ala" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som är involverad i den genetiska koden och proteinsyntesen. Specifikt handlar det om tRNA-Alanin (tRNA-Ala), vilket är ett molekylärt komplex bestående av en RNA-sträng (ribonukleinsyra) som innehåller en specifik sekvens av nukleotider.

Denna tRNA-molekyl har en särskild roll i att transportera den aminosyran alanin till ribosomen under proteinsyntesen. Varje typ av tRNA har en unik anticodon-sekvens som kan känna igen och binda till motsvarande kodon (en specifik sekvens av tre nukleotider) på mRNA (messenger RNA). När tRNA-Ala binder till kodonet `GCU`, `GCC`, `GCA` eller `GCG` på mRNA, transporterar det alanin till ribosomen där den kan infogas i en växande peptidkedja under proteinsyntesen.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Transcription Initiation Site (TIS) refererar till den specifika positionen på DNA:t där transkriptionen av ett gener avser att starta. Det är platsen där RNA-polymeras binds till DNA-strecket och börjar syntetisera en mRNA-molekyl under transkriptionsprocessen. TIS kan också kallas för promotorregion eller bara promotor, och den regleras ofta av cis-regulatoriska element som enhancer och silencer, samt transkriptionsfaktorer som binder till dem. Transkriptionen av gener är en nödvändig process för att producera proteiner i celler, och korrekt reglering av TIS är viktigt för att säkerställa normal cellulär funktion och undvika sjukdomar som cancer.

Restriktionsframgmentlängds polymorfism (RFLP) är en teknik inom genetiken som används för att identifiera skillnader i DNA-sekvensen mellan individer. Den bygger på att man använder restriktionsenzym, ett slags molekylära skissary, för att klippa upp DNA-strängarna vid specifika sekvenser. Dessa restriktionsenzymer binder till och klipper DNA-sekvensen vid en viss sekvensspecifik sequens, vilket ger upphov till fragment av olika längder.

Genom att jämföra mönstret av dessa fragment hos olika individer kan man identifiera polymorfism, det vill säga varianter i DNA-sekvensen. RFLP-analys kan användas för att undersöka genetisk variation mellan individer, familjer eller populationer, och har tidigare använts inom områden som paternitets Testning, sjukdomsgenetik och kriminalteknik.

Den medicinska termen "bassängmassa" (på engelsk: "basement membrane") refererar till den speciella typen av extracellulär matrix (ECM) som ligger under epitelceller och endotelceller i flera typer av vävnader. Denna struktur hjälper till att stödja cellerna, reglera celldelning och migration samt bidrar till selektivt filtrering av molekyler som passerar genom den. Bassängmassan består huvudsakligen av proteiner som kollagen typ IV, laminin, nidogen och heparansulfatproteoglykaner.

'Svamp-DNA' refererer til det genetiske materiale (DNA) som findes i svampeceller. Svampe er en organismegruppe, der inkluderer så forskellige former for liv som gær, skimmelsvamp og rådyrsvinger. Selvom svampe deler visse fællestræk med planter, er de mere beslægtet med dyr, herunder mennesker. Svamp-DNA består af en dobbeltstrenget molekyle, der indeholder arvemasseinformationerne i form af nukleotider (A, T, C og G), som er organiseret i gener og kromosomer. Disse gener og kromosomer rummer oplysninger om svampens struktur, funktion og overlevelse.

UTR står för "untranslated region" och refererar till sektioner av eukaryot RNA (inklusive mRNA) som inte kodar för proteiner. Det finns två typer av UTR:er - 5'-UTR, som ligger upstream av startkodonen, och 3'-UTR, som ligger downstream av stoppkodonen. Dessa regioner innehåller signalsystem som reglerar stabiliteten, lokaliseringsmönstret och översättningen av mRNA till protein. De kan också innehålla bindningsställen för reguljära och icke-kodande RNA, såsom miRNA, som kan påverka översättningen och nedbrytningen av mRNA.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

En rRNA-operon är ett stycke DNA som innehåller gener som kodar för ribosomalt RNA (rRNA). rRNA är en viktig komponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker i celler.

I bakterier och archaeer är rRNA-generna ofta organiserade i operoner tillsammans med gener som kodar för ribosomala proteiner (r-proteiner). Operonen transkriberas till en enda mRNA-molekyl, som sedan translateras till flera olika proteiner och rRNA-molekyler. Detta är ett effektivt sätt att koordinera produktionen av ribosomala komponenter och säkerställa att de sammansätts korrekt.

Eukaryota celler har också rRNA-gener, men de är inte organiserade i operoner på samma sätt som i bakterier och archaeer. I stället finns varje rRNA-gen placerad i en egen transkriptionsenhet tillsammans med gener för ribosomala proteiner. Dessa transkriptionsenheter kallas ibland "prä-ribosomer".

Dicistroviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar leddjur, insekter och fiskar. Virusen i denna familj har två icke-överskiljaktiga öppna läsramar (ORF) på sitt genomet, därav namnet "dicistroviridae". Den första ORF kodar för en polyprotein som innehåller virionens strukturella proteiner och den andra ORF kodar för en polyprotein som innehåller icke-strukturella proteiner, inklusive RNA-beroende RNA-polymeras. Exempel på virus i denna familj är Cricket paralysis virus (CrPV), Rhopalosiphum maidis hoppervirus (RhMV) och Infectious flacherie virus (IFV).

Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.

Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).

Genetic models är matematiska eller konceptuella representationer av genetiska system, processer eller fenomen. De används för att simulera och förutsäga hur gener och arvsbetingade egenskaper fungerar och interagerar på molekylär, cellulär och organismnivå. Genetic models kan hjälpa forskare att förstå genetisk variation, arvsregler, evolution, sjukdomsgenetik och andra aspekter av genetiken.

Det finns olika typer av genetic models, beroende på vilka egenskaper de beskriver och hur de representerar informationen. Några exempel är:

1. Populationsgenetiska modeller: används för att studera genetisk variation och selektion i populationer. Dessa modeller kan vara statistiska, simuleringsbaserade eller matematiska.
2. Quantitativ genetiska modeller: används för att undersöka kontinuerliga fenotypiska drag som påverkas av flera gener och miljöfaktorer. Dessa modeller kan vara polynomiella, strukturella ekvationer eller multivariata.
3. Molekylära genetiska modeller: används för att studera interaktioner mellan DNA, RNA och protein i celler. Dessa modeller kan vara strukturella, funktionella eller systembiologiska.
4. Systemgenetiska modeller: använder sig av data från höghtrognhetsgenomik och andra tekniker för att bygga nätverk av gen-gen-interaktioner och -reguleringar i celler. Dessa modeller kan vara grafbaserade, matematiska eller simuleringsbaserade.

Genetic models är viktiga verktyg inom genetisk forskning, eftersom de möjliggör systematiskt studium av komplexa genetiska system och hjälper till att generera hypoteser som kan testas experimentellt.

'Pseudogen' är ett begrepp inom genetiken och refererar till en sekvens i DNA som liknar en fungerande gen, men saknar förmågan att producera ett funktionellt protein. Det kan bero på att pseudogenen innehåller mutationer som förhindrar transkription eller translation av genen, eller att den saknar nödvändiga regulatoriska sekvenser. Pseudogener anses vara rester av evolutionära händelser, där genduplikering eller retrotransposition har skett och resulterat i en kopia av genen som senare blivit inaktiverad. De flesta pseudogener är ofunktionella, men vissa kan ha andra funktioner än att producera protein, till exempel kan de ha reguljära funktioner i cellen eller vara involverade i evolutionära processer.

"Translocatable DNA segments" refer to pieces of DNA that can move or be transferred from one location in a genome to another, or between different organisms. This movement can occur through various mechanisms, such as transposition (where a mobile genetic element moves to a new location) or horizontal gene transfer (where DNA is transferred between organisms without reproduction). Translocatable DNA segments can include transposons, retrotransposons, plasmids, and bacteriophages, among others. These mobile elements can have significant impacts on the genomes they inhabit, potentially altering gene expression, genome structure, and evolution.

Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.

A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.

B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.

RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.

I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.

"Genuppsättning" är en ortopedisk term som används för att beskriva en abnormalitet i knäts benställning. Det exakta definitierandet av genuppsättning kan variera, men det vanligaste sättet att definiera den är när knäets rotationsaxel inte går genom den mellersta delen av knäskålens yta. I stället pekar axeln inåt (varusuppsättning) eller utåt (valgusuppsättning). Denna abnormalitet kan vara medfött eller aquired, och kan vara mild, moderat eller allvarlig. Genuppsättning kan orsaka smärta, ledbelastning och ökad risken för artros i knäet. Behandlingen kan innebära observation, fysioterapi, ortoser, skena eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen.

Ambystomatidae är en familj av groddjur som tillhör ordningen stjärtgroddjur (Caudata). Denna familj innehåller cirka 35 arter, vanligtvis kända som mullvadssalamandra eller brandsalamandra. Dessa djur förekommer i Nordamerika och lever ofta under jorden i skogiga områden. De har vanligen en robust kropp med korta extremiteter och en lång, smal stjärt. Många arter har en distinkt fläckig eller prickig hudmönstring. Ambystomatidae är viktiga för ekosystemen de lever i eftersom de utgör en viktig del av näringskedjan som både predatorer och byten.

RNA-sekvensanalys är en metod inom bioinformatik och genetisk forskning som innebär att analysera sekvensen av ribonukleinsyra (RNA) molekyler. RNA är ett biologiskt makromolekyl som spelar en viktig roll i cellens proteinsyntes och genuttryck.

RNA-sekvensanalys kan inkludera att undersöka sekvensen hos en specifik RNA-molekyl för att fastställa dess identitet, struktur och funktion. Detta kan göras genom jämförelser med kända RNA-sekvenser i databaser som GenBank och RefSeq.

RNA-sekvensanalys kan också användas för att undersöka variationer i RNA-sekvenser mellan olika individer eller populationer, vilket kan ge information om genetisk diversitet och evolutionära relationer. Dessutom kan metoden användas för att identifiera potentiala regulatoriska element i RNA-sekvenser, såsom miRNA-bindningsställen och riboswitche, som kan ha betydelse för genreglering och cellfunktion.

Till slut kan RNA-sekvensanalys användas för att undersöka differential expressionsnitten av olika gener i olika celltyper, tillstånd eller behandlingar, vilket kan ge information om molekylära mekanismer bakom sjukdomar och terapeutiska mål.

RAPD-PCR (Randome Amplified Polymorphic DNA-Polymerase Chain Reaction) är en molekylärbiologisk metod som används för att undersöka genetisk variation mellan individuella organismer eller populationer. Den bygger på polymerask chain reaction (PCR), där man amplifierar slumpmässigt valda, korta DNA-sekvenser (vanligen 10-15 baspar) med hjälp av en enda primare. Amplifikonerna jämförs sedan genom elektrofores, och skillnader i bandmönster används för att identifiera genetiska polymorfisminer mellan de undersökta individerna eller populationerna. RAPD-PCR är en känslig metod som kan användas när hela genomet inte är känt, och den är lättanvänd och relativt billig jämfört med andra molekylärbiologiska tekniker. Den används ofta inom områden som mikrobiell systematik, forensisk genetik och populationsgenetik.

Regulatoriska sekvenser i nukleinsyra refererar till specifika DNA-sekvenser som kontrollerar genuttryck och -reglering. Dessa sekvenser inkluderar promotorregioner, enhancer, silencers och introner som binder till transskriptionsfaktorer och andra regulatoriska proteiner för att modulera genaktiviteten. De kan påverka när, var, hur mycket och i vilken grad en viss gen ska transkriberas till mRNA och översättas till protein.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

'Genom' refererar till den totala uppsättningen av genetisk information i en organism. Det kan vara ett samlingsbegrepp för allt DNA som innehåller arvsanlag i en cell, och det kan vara specifikt för kärnan (kärnogenomet) eller mitokondrierna (mitokondriellt genom).

'Mitokondriellt genom' är den del av cellens DNA som finns i mitokondrierna, de små energiproducerande organellerna i cellen. Mitokondriellt DNA (mtDNA) utgör endast en liten andel av det totala genomet hos flertalet djur och växter, men är viktigt för cellens energiproduktion genom oxidativ fosforylering. Det mitokondriella genomet kodar för ett mindre antal proteiner jämfört med det kärnbaserade genomet, men de proteiner som kodas av mtDNA är nödvändiga för att underhålla den oxidativa fosforyleringen.

"Small untranslated RNA" (svenska: "små oböjda RNA") refererar till en klass av RNA-molekyler som är korta i längd och inte kodar för någon proteinprodukt. Dessa RNA-molekyler inkluderar små interfererande RNA (siRNA), microRNA (miRNA) och piwi-interagerande RNA (piRNA). De är involverade i regleringen av genuttryck genom att påverka translationsprocessen eller att degradera mål-mRNA.

"rRNA-syntese" refererer til produksjonen av ribosomalt RNA (rRNA), som er en type RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i danningen og funksjonen av ribosomer, de subcellulære komplekser der proteinsyntese skjer innen cells. rRNA utgjør en vesentlig del av ribosomernes struktur og er involvert i peptidbindingsdannelse under translasjonen av mRNA til protein.

rRNA-syntesen foregår i cellkernens nukleolus, som er et subnukleært område der ribosomale komponenter produseres. I eukaryote celler finnes det tre typer rRNA: 5S rRNA, 5,8S rRNA og 28S/18S rRNA, mens bakterier kun har en type 23S rRNA og en type 16S rRNA.

rRNA-syntesen er en viktig del av cellens vekst og fornøyelse, og størrelsen på nukleolusen kan ofte brukes som en indikator på cellevekst og aktivitet. Anormaliteter i rRNA-syntesen kan også være forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig kreft og genetiske lidelser.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

"Genom" refererar till den totala uppsättningen av gener som finns inneboende i varje cell hos en organism. Det är det genetiska materialet som består av DNA-molekyler och som innehåller all information som behövs för att utveckla och maintenira de specifika egenskaperna hos en individ och art.

I växter, såsom i andra levande organismer, är genomet uppbyggt av kromosomer som innehåller tusentals gener vardera. Växters genomer kan variera mycket i storlek, från några hundra megabaser till flera tusen megabaser. De flesta växter har en diploid genomuppsättning, vilket innebär att de har två kopior av varje kromosom, en från vardera föräldern.

Det finns också växter som har ett polyploid genomi, där det finns fler än två kopior av varje kromosom. Polyploidi kan uppstå genom reproduktiva fel, såsom non-disjunction under celldelning eller genom hybridisering mellan olika arter. Polyploidi är vanligt förekommande inom växtriket och kan leda till nya arter med förändrade egenskaper jämfört med sina förfäder.

Genomet i växter innehåller information om allt från grundläggande celldelning och cellväxt till mer komplexa processer som fotosyntes, sekundär metabolism och respons på abiotiska och biotiska stressorer. Genomstudier av växter har ökat vår förståelse av deras evolutionära historia, genetiska variation och användningsområden inom jordbruket och medicinen.

'Klusteranalys' är en typ av statistisk analys som används för att identifiera grupper (kluster) med hög similaritet inom en datauppsättning. Syftet är att hitta naturliga grupperingar eller mönster i data utan att ha några förutfattade idéer om vilka de skulle vara. Varje grupp består av observationer som är mer lika varandra än de är till observationer i andra grupper.

I en medicinsk kontext kan klusteranalys användas för att undersöka olika typer av data, såsom demografiska data, kliniska data eller genetiska data. Exempel på användningsområden inom medicinen är:

1. Identifiering av subtyper av en sjukdom baserat på symptom, genetisk information eller andra relevanta variabler.
2. Studier av epidemiologi och spridning av infektionssjukdomar genom att klustra tillsammans fall med liknande spridningsmönster.
3. Utveckling av personligat vård baserat på individuella patientegenskaper och behandlingsrespons.
4. Farmakogenetik, för att undersöka genetiska variationer som kan påverka effekten eller biverkningarna av läkemedel.
5. Utveckling av riskmodeller för att förutse sjukdomsutveckling, respons på behandling eller andra relevanta utfall.

I allmänhet är klusteranalys ett kraftfullt verktyg inom medicinsk forskning och praktisk vård, då det möjliggör en djupare förståelse av komplexa mönster och relationer i stora datamängder.

'Växt-DNA' refererar till degenetisk material som finns i alla växter. DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett komplex molekylärt substance som innehåller instructions för utveckling, funktion och reproduktion av alla levande organismers celler.

Växt-DNA består av en unik sekvens av nukleotider, som är de grundläggande byggstenarna i DNA. Dessa nukleotider kombineras för att bilda gener, som i sin tur innehåller information om hur olika proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga för växternas struktur, funktion och överlevnad.

Det är värt att notera att alla levande organismer, inklusive människor, har DNA som är mycket likt varandra på en grundläggande nivå. Det finns dock specifika skillnader i sekvensen av nukleotider som gör att varje arts DNA är unikt. Dessa skillnader kan användas för att identifiera och klassificera olika arter, inklusive växter.

I medicinsk kontext, betyder "konsensussekvens" ofta en konsensus bland experter om den prefererade sekvensen av genetiska test som bör utföras för att diagnostisera eller utesluta en viss ärftlig sjukdom. Det kan också vara en konsensus om den typiska sekvensen av behandlingssteg som rekommenderas för att hantera en viss medicinsk tillstånd.

Exempel: I genetisk testing, en konsensussekvens kan vara en uppsättning gener som experter rekommenderar att testa i en viss ordning för att ställa diagnosen på en specifik ärftlig sjukdom. Detta görs ofta när det finns flera gener som kan vara associerade med samma sjukdom och när det kan vara kostnadseffektivt att testa dem i en viss ordning.

'Genomik' (eller 'genomics' på engelska) är ett område inom molekylärbiologi och genetik som handlar om studiet av organismers genom, dvs. deras fullständiga arvsmassa. Genomen innehåller all information som behövs för att bygga och underhålla en levande organism, inklusive gener, regulatoriska sekvenser, icke-kodande DNA och andra strukturella element.

Genomik kan delas upp i flera underområden, såsom komparativ genomik (jämförande studier av genomer mellan olika arter), funktionell genomik (studier av geners funktioner och interaktioner) och strukturell genomik (bestämning av DNA-sekvenser och deras tredimensionella struktur). Genomik använder sig ofta av högthroughput-tekniker, såsom nästgenerationssekvensering och DNA-mikroarrayer, för att samla in stora mängder data om genomer. Dessa data kan sedan analyseras med hjälp av bioinformatiska metoder för att besvara biologiska frågor och få insikt i hur levande organismar fungerar på molekylär nivå.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Transcriptional regulatory elements are specific DNA sequences in the genome that bind to proteins called transcription factors. These protein-DNA interactions control the initiation and rate of transcription of nearby genes into messenger RNA (mRNA). Transcriptional regulatory elements can act as enhancers, silencers, or insulators to modulate gene expression in response to various intracellular and extracellular signals. Enhancers are positive regulators that increase the rate of transcription, while silencers are negative regulators that decrease the rate of transcription. Insulators, on the other hand, block the interaction between enhancers and promoters or protect genes from the effects of nearby silencers. Overall, transcriptional regulatory elements play a crucial role in regulating gene expression programs that determine cell identity and function.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

'Genetic loci' (plural av 'genetic locus', som kommer fra latin og betyder 'sted') refererer til specifikke steder på et chromosom hvor bestemte gener er placeret. Det kan også inkludere nærliggende DNA-sekvenser som ikke er en del av generne selv, men som kan have en betydning for genets funktion eller udtryk. Genetiske loci er ofte unikke for hvert individ og kan variere fra person til person, hvilket kan føre til forskelle i arvelige træk som øget eller reduceret risiko for bestemte sygdomme.

'Alg-DNA' er en forkortelse for "algae-derived DNA" som betyr DNA fra alg. Alger er en gruppe organismer som inkluderer både cyanobakterier (blågrønne alger) og eukaryote alger. Disse organismer har et unikt genetisk makeup, og derfor kan studiet av Alg-DNA være av interesse for forskere innen områder som molekylær biologi, genetikk, miljøvitenskap og bioteknologi.

Det er viktig å understreke at 'Alg-DNA' ikke er en generell medisinsk term, men snarere en beskrivelse av en type DNA fra en bestemt kilde.

Genetic amplifier refererar till ett segment av DNA som innehåller en upprepad sekvens av baspar (nukleotider), vilket leder till en ökning av antalet kopior av ett specifikt gen. Detta fenomen kan uppstå naturligt eller induceras i laboratoriemiljö genom tekniker som PCR (polymeraskedjereaktion). Genetiska förstärkare kan användas för att öka mängden av ett visst gen, till exempel för att underlätta analys av genen eller för att producera en överrepresentation av ett protein kodat av genen.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementärt kodon på en mRNA-molekyl under translationen.

tRNAs är relativt korta RNA-molekyler, vanligtvis med en längd på omkring 70-90 nukleotider. De har en speciell tertiär struktur som inkluderar tre loopar och två stjälpar, vilket ger upphov till en klöverbladsliknande form. Denna struktur är viktig för att tRNA ska kunna binda till både aminosyror och mRNA under proteinsyntesen.

Varje celltyp i ett levande väsen har en uppsättning unika tRNAs som kan koda för alla de olika aminosyrorna som behövs för att bygga upp proteiner. Under translationen hjälper tRNA:erna till att korrekt översätta den genetiska koden i mRNA till en sekvens av aminosyror som bildar ett protein.

'Human genome' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i hvert menneskes celler. Det består af DNA-molekyler, der indeholder næsten 20.000 gener og andre sekvenssekvenser, der koder for proteiner og regulerer cellernes funktioner.

Den Humane Genome Project (HGP) var en internationalt samarbejde, der blev iværksat i 1990 med det formål at bestemme den komplette sekvens af det humane genom. I 2003 blev det offentliggjort, at HGP havde fuldført sit mål, og at de fleste menneskelige gener var identificeret og sekventeret.

Kendskabet til den humane genome har haft en stor betydning for vores forståelse af menneskelig genetisk variation, arvelige sygdomme, evolution, og potentialet for personlig medicin og genteknologi.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik aminosyra fäst vid dess ändar, och under proteinsyntesen transporterar tRNA:n denna aminosyra till ribosomen där den fogas ihop med andra aminosyror för att bilda ett protein.

Ile (isoleucin) är en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner. I tRNA:n som transporterar isoleucin kallas den ofta för "tRNAIle". Den specifika tRNA-molekylen som bär isoleucin har en speciell sekvens av nukleotider, inklusive en anticodonsekvens som matchar koden för isoleucin i mRNA:t. När denna tRNAIle-molekyl binds till ribosomen och mRNA:t kan isoleucin-aminosyran fogas ihop med andra aminosyror för att bilda ett protein.

'GC-rikt sekvens' är ett begrepp inom DNA-sekvensering och refererar till en delsträcka av DNA där guanin (G) och cytosin (C) basepar dominerar. Proportionen av G och C i förhållande till de andra basparen, adenin (A) och tymin (T), är högre än normalt.

I allmänhet kan man säga att om en sekvens har en hög andel av GC-baspar jämfört med AT-baspar kallas den för 'GC-rik'. Det finns olika uppfattningar om vad ett högt GC-innehåll exakt innebär, men ofta anges gränsen till att vara över 50-55% GC.

GC-rika sekvenser påverkar DNA:ets egenskaper och beteende, eftersom G och C-baspar är kovalent länkade med tre vätebindningar, medan A och T-baspar endast har två. Detta kan leda till att DNA:t blir mer stabilt och motståndskraftigt mot vissa former av skada eller nedbrytning. Dessutom kan GC-rika sekvenser ha betydelse för genuttryck, eftersom de kan påverka hur effektivt RNA-polymeras kan transkribera DNA till mRNA.

Ribotyping är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att identifiera och klassificera olika sorters bakterier baserat på deras genetiska fingeravtryck. Tekniken bygger på analys av 16S och 23S rRNA-generna, som är delar av det genetiska materialet (DNA) som utgör ribosomen i bakterier. Genom att jämföra skillnader i sekvensstrukturen hos dessa gener kan forskare och kliniker skilja på olika bakteriestammar och identifiera patogena bakterier som orsakar sjukdom. Ribotyping är en viktig metod inom diagnostisering, epidemiologi och forskning relaterad till infektionssjukdomar.

"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.

Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.

Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.

Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.

Bioinformatik är en multidisciplinär forskningsgren som kombinerar biologi, datavetenskap och teknologi för att analysera och tolka stor datamängd biologisk information, särskilt inom genetik och genomik. Det inkluderar utvecklingen och användningen av databaser, algoritmer, statistiska metoder och artificiell intelligens för att lösa biologiska problem, såsom att förstå genstruktur och funktion, proteinstruktur och -funktion, genuttryck och reglering, evolutionära relationer mellan organismer och systembiologi.

'Sequence Inversion' är inte en etablerad medicinsk term. Det kan dock vara en term som används inom genetik och genomforskning för att beskriva ett fenomen där en sekvens av nukleotider (baspar) i DNA:t är orienterad i motsatt riktning jämfört med den ursprungliga sekvensen. Detta kan inträffa på grund av mutationer eller felaktigheter under replikationsprocessen.

I vissa fall kan en sekvensinversion ha ingen signifikant effekt på genuttryck eller funktion, medan den i andra fall kan leda till förändringar i genstruktur och -funktion, vilket kan orsaka olika sjukdomar och abnormaliteter.

En sekvensdeleción inom genetik och genomforskning är en form av genetisk mutation där en eller flera nukleotidsekvenser i DNA-molekylen tas bort. Detta orsakar en "lucka" eller en "gap" i den genetiska sekvensen, vilket kan påverka den information som kodas av genen och potentiellt leda till förändringar i proteinexpressionen eller funktionen.

Sekvensdeleter kan variera i storlek från några få baspar till stora sektioner av tusentals baspar, beroende på vilka nukleotider som är inblandade och var de finns i genomet. I vissa fall kan en sekvensdeleción leda till allvarliga sjukdomar eller medfödda defekter, medan andra typer av deleter kan vara asymptomatiska eller ha mildare effekter beroende på vilka gener som är drabbade och i vilken utsträckning de påverkas.

Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent ändring av en enda nucleotid (en building block av DNA:t) i vår arvsmassa. Denna ändring kan leda till en förändring av ett aminosyra i ett protein eller att det bildas en ny splicingssida, vilket kan påverka proteinet och dess funktion. SNP:er kan användas som markörer för att spåra genetiska drag och är viktiga i forskningen kring ärftliga sjukdomar och individens svar på läkemedel.

Tetraodontiformes är en ordning av strålfeniga fiskar som innehåller familjer såsom koffertfiskar (Ostraciidae), blåsfiskar (Tetraodontidae), paddfiskar (Diodontidae) och kubburkar (Molidae). Karaktäristiskt för denna ordning är att fiskarna har täta, benplatta betäckta käkar med fyra hörntänder. Många arter inom Tetraodontiformes kan även blåsa upp sig själva till en boll som ett försvar mot predatorer. Flera arter inom denna ordning är giftiga och kan vara farliga för människor om de konsumeras eller kommer i kontakt med deras gift.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your request. If you are asking for a medical definition of "gene skipping," here it is:

Gene skipping, also known as exon skipping, is a phenomenon that can occur during the process of gene expression, where one or more exons (the coding regions of a gene) are excluded from the final mature mRNA (messenger RNA) molecule. This results in the production of an altered protein that may have reduced function or may not be functional at all.

Gene skipping can occur naturally, as a result of genetic mutations, or it can be induced artificially through therapeutic approaches such as antisense oligonucleotide therapy. This technique is being explored as a potential treatment for certain genetic disorders, including Duchenne muscular dystrophy and spinal muscular atrophy, where the goal is to restore the production of functional proteins despite the presence of harmful mutations in the affected genes.

Terminator regions in genetics refer to specific DNA sequences that signify the end of a gene. These sequences are crucial for proper regulation and functioning of genes. They are located at the 3' end of a gene and contain a series of nucleotides that signal the transcription machinery to stop transcribing the gene into messenger RNA (mRNA).

The terminator region typically contains a sequence known as the polyadenylation signal, which instructs enzymes to add a string of adenine nucleotides (poly(A) tail) to the end of the mRNA molecule. This poly(A) tail plays a role in stabilizing the mRNA and facilitating its transport out of the nucleus and into the cytoplasm, where it can be translated into protein.

Proper regulation of terminator regions is essential for maintaining genetic stability and preventing errors in gene expression. Mutations or variations in these regions can lead to abnormal gene function, which may contribute to the development of various diseases and disorders.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

'Ormbunkar' (latin: *Serpularia*) är en benämning inom botaniken som främst används för att beskriva marklevande, krypande eller klättrande, vedlevande ormbunksväxter, särskilt de arter som tillhör ordningen *Polypodiales*. Dessa växter är karaktäristiska med sin långsmala, ofta flikiga eller delade, läderartade blad. Ormbunkarna har en underjordisk rhizom (stam) som de kryper fram med och kan vara mycket härdiga och svåra att få bort helt när de etablerat sig i ett trädgårdslandskap eller på en trädstam.

Exempel på vanliga ormbunkar som ofta klassificeras som ormbunkar är jordkastanj ( *Asplenium scolopendrium*), murgrönor (*Polypodium vulgare*) och väggklocka (*Selaginella kraussiana*).

'Geminiviridae' är en familj av små, enkelsträngade DNA-virus som infekterar växter. Virusen i denna familj har en ovanlig form med tvillingkapslar och innehåller cirkulärt DNA. De orsakar en rad olika sjukdomar hos ett stort antal odlade grödor världen över, såsom tobak, bönor, sockerrör, majs och citrusfrukter. Infektionen kan leda till skador som lägsta bladproduktion, förvrängda frukter och i vissa fall även död av växten. Förebyggande åtgärder och kontroll av vektorer, såsom insekter som sprider viruset, är viktiga för att hantera sjukdomar orsakade av 'Geminiviridae'.

'Bartonella' är en genus av bakterier som orsakar olika sjukdomar hos människor och djur. Bakterierna överförs vanligtvis genom insektsbett, framförallt fästingar och loppor. Några exempel på sjukdomar som orsakas av Bartonella-bakterier är:

* Karbönsjuka (Bartonellosis), som orsakas av Bartonella bacilliformis och förekommer främst i Anderna i Sydamerika.
* Visceral bartonellosis, som orsakas av Bartonella henselae och kan ge upphov till kattklössjuka hos människor.
* Bakteriemi orsakad av Bartonella-bakterier, vilket kan ge upphov till endokardit (hjärtinflammation) och andra infektioner i kroppen.

Sjukdomarna som orsakas av Bartonella-bakterier kan vara svåra att diagnostisera eftersom de ofta ger upphov till milda eller vaga symtom, men kan i vissa fall leda till allvarliga komplikationer. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika.

Histoner är proteiner som utgör en viktig del av kromatin, ett komplex bestående av DNA och protein i cellkärnan. Histonerna hjälper till att packa DNA-strängarna tätt inne i cellkärnan genom att de bildar en struktur som kallas en nucleosom. Varje nucleosom består av en histonkärna runt vilken DNA är vind land runt åtta gånger. Genom att paketera DNA på detta sätt hjälper histonerna till att kontrollera tillgängligheten av genetisk information, eftersom DNA-strängarna måste lösas upp från histonerna för att transkriberingsfaktorer ska kunna binda till och aktivera gener. Histoner kan också modifieras genom en process som kallas histonmodifiering, vilket kan påverka genuttrycket på olika sätt.

MITOKONDRIE-DNA (mtDNA) refererer til DNA-molekyler, der findes i mitokondrierne, som er små cellulære organeller i vores celler. Mitokondrierne har en vigtig rolle i cellens energiproduktion gennem et process kaldet cellet respiration.

Mitokondrie-DNA består af cirkulært DNA, der er meget mindre end det menneskelige kromosomale DNA i cellekernen. Mennesket har typisk 2-10 kopier af mtDNA i hver mitokondrie, og hvert individ har typisk flere hundrede til tusinder af mitokondrier i hver celle.

MtDNA indeholder gener, der koder for en del af de proteiner, der er involveret i cellet respiration, samt RNA-molekyler, der er nødvendige for syntesen af disse proteiner. MtDNA adskiller sig fra det kromosomale DNA ved at have en høj mutationsrate og en ikke-random matning (eller assortativ mating) mønster, hvilket betyder at der kan forekomme specifikke mtDNA profiler inden for familier eller populationer.

Mutationer i mitokondrie-DNA kan være forbundet med en række sygdomme, herunder neurologiske og muskuløse lidelser, som ofte viser sig i barndommen eller tidlig ungdom. Disse sygdomme skyldes oftest mutationer i gener, der koder for proteiner involveret i cellet respiration.

'Regulatoriska gener,' eller 'regulatoriska genomekanismer,' refererar till de genetiska mekanismer som kontrollerar och styr uttrycket av andra gener i ett levande väsen. Detta kan involvera en rad olika typer av molekylära interaktioner, inklusive transkriptionsfaktorer som binder till DNA-sekvenser och påverkar omgivande geners aktivitet, epigenetiska modifieringar som påverkar DNA-strukturen och därmed genernas funktion, samt RNA-interferens som kan stänga av genuttryck genom att bryta ned mRNA-molekyler. Regulatoriska gener spelar en viktig roll i cellulär differensiering, homeostas och respons på miljöförändringar.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i en organisme eller en celle. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet.

'Plastid' er et organel, der findes i visse celler, typisk i planter, alger og photosyntetiske bakterier. Plastider indeholder deres eget DNA og kan replikeres selvstændigt fra cellekernen. De har en række funktioner, herunder fotosyntese, opbevaring af kulhydrater og syntese af fedtstoffer. Chloroplaster er et eksempel på en type plastid, der er specialiseret i at udføre fotosyntese.

Så en medicinsk definition af 'Genom, plastid' ville være:

Plastid-DNA (ptDNA) er det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et plastid. Plastider er subcellulære organeller, der findes i visse celler, typisk i planter, alger og photosyntetiske bakterier. Plastider indeholder deres eget DNA og kan replikeres selvstændigt fra cellekernen. De har en række funktioner, herunder fotosyntese, opbevaring af kulhydrater og syntese af fedtstoffer. Chloroplaster er et eksempel på en type plastid, der er specialiseret i at udføre fotosyntese.

"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.

Kromatin är ett komplex av DNA, protein och nukleinsyror som utgör den grundläggande strukturen i eukaryota cellkärnor. Det består huvudsakligen av histon- och icke-histonproteiner, samt DNA som är vrapplat runt histonerna. Kromatinet har en viktig roll i regleringen av genuttryck, genom att kontrollera tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och andra proteiner som påverkar genuttrycket. Den kan vara mer löst packad (euchromatin) eller tätare packad (heterochromatin), beroende på graden av kompaktion och aktivitet av de underliggande generna.

'Växtgener' är ett begrepp inom genetiken och molekylärbiologin som refererar till den totala uppsättningen genetisk information hos växter. Genomer består av DNA-molekyler som innehåller tusentals gener, regulatoriska sekvenser och icke kodande regioner. Växters genomer varierar i storlek och komplexitet mellan olika arter. Exempel på växtgener inkluderar risgenomet (cirka 460 miljoner baspar), majsgenomet (cirka 2,3 miljarder baspar) och människans genomet (cirka 3 miljarder baspar). Studiet av växtgener har potentialen att förbättra jordbrukets produktivitet, föda världens växande befolkning och skydda mot skadegörare och klimatförändringar.

I'm happy to help! However, I believe there might be a small typo in your question. If you're asking for a medical definition of "MYB-genes," here it is:

MYB genes are a family of transcription factor genes that play crucial roles in various cellular processes, such as cell growth, differentiation, and apoptosis (programmed cell death). They are named after the myeloblastosis oncogene found in avian leukemia viruses. The human genome contains approximately 60 MYB genes, with three main subfamilies: c-MYB, A-MYB, and B-MYB. Dysregulation of these genes has been implicated in several types of cancer, making them attractive targets for therapeutic interventions.

"Svampgensom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er inkluderet i et svampes cellegennem. Svampe er en heterogen gruppe organismer, der inkluderer både encelleteknisk simple arter som gær og flercelletekniske arter som skinneklæder og skimmelsvampe.

Svampgensommet består af DNA-molekyler, der er fordelt i lineære eller cirkulære kromosomer. Disse kromosomer indeholder gener, der er delelementer af arvematerialet, som bestemmer de karakteristika og funktioner hos svampen.

Svampgensommet kan variere meget mellem forskellige svampearter, men det inkluderer typisk gener, der er involveret i celledeling, stofskifte, næringsupptagelse, seksuel og asexuel formering, og produktion af sekundære metabolitter som antibiotika og mycotoxiner.

Undersøgelse af svampgensommet kan give vigtig indsigt i svampens evolutionæ historie, fysiologi, patogenese, og muligheder for bioteknologisk anvendelse.

'RNA' står för Ribonukleinsyra och är ett molekylärt ämne som liknar DNA, men har en något annorlunda kemisk struktur. Det finns olika typer av RNA, inklusive ribosomalt RNA (rRNA).

'Ribosomalt' refererar till ribosomen, som är ett komplex organell i cellen där proteinsyntesen sker. Ribosomen består av två subenheter, varav den större innehåller tre typer av rRNA: 5S, 5,8S och 28S (eller 23S och 25S hos eukaryota celler). Dessa rRNA-molekyler är viktiga för att ribosomen ska kunna bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till en sekvens av aminosyror.

'5S' refererar till en specifik typ av rRNA som finns i både prokaryota och eukaryota celler. Denna RNA-typ har en storlek på ungefär 120 nukleotider och är en del av den mindre subenheten av ribosomen. 5S rRNA har en viktig strukturell roll i ribosomen och hjälper till att stabilisera dess tredimensionella form. Det är också involverat i bindningen av transfer-RNA (tRNA) till ribosomen under proteinsyntesen.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

Fosfoglyceratdehydrogenas (PGDH) er en viktig enzym i glykolysen, som er den metaboliske stive som bryter ned glukose til pyruvat for å produsere energi i form av ATP. PGDH katalyserer den oxidative dekarboxylasjonen av 3-fosfoglycerat (3-PG) til 2-fosfo-enolpyruvat (2-PEP), som er en viktig reaksjon i glykolysen. Under denne reaksjonen konverteres også NAD+ til NADH, som er en viktig reduktant i cellen. PGDH spiller derfor en viktig rolle i energiproduksjon og cellulær metabolisme.

Regulatoriska sekvenser i RNA (Ribonukleinsyra) refererar till specifika delar av RNA-molekyler som har en roll i att reglera genuttryck och andra biologiska processer. Det finns olika typer av regulatoriska sekvenser i RNA, inklusive:

1. Promotorregioner: Dele av DNA som interagerar med proteiner för att initiera transkription av gener till mRNA.
2. Introner och exoner: Delar av det primära transkriptet som tas bort under RNA-sönderklippning, vissa intronsekvenser kan ha regulatoriska funktioner.
3. 5'- och 3'-utan slut: Dele av mRNA som binds till proteiner för att stabilisera mRNA och hjälpa till att initiera translation.
4. Riboswitche: Strukturella delar av RNA som kan böjas eller vecklas om i närvaro av specifika molekyler, vilket påverkar genuttrycket.
5. microRNA (miRNA): Små icke-kodande RNA-molekyler som binds till komplementära sekvenser i mål-mRNA och rekryterar enzymkomplex för att degraderas eller hämma translationen av målmRNA.
6. Small interfering RNA (siRNA): Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mål-mRNA och rekryterar enzymkomplex för att degraderas målmRNA.
7. Long non-coding RNA (lncRNA): Långa icke-kodande RNA-molekyler som kan ha regulatoriska funktioner genom att interagera med DNA, protein eller andra RNA-molekyler.

"Antisense RNA" er en type RNA-molekyler som er komplementære til andre typer RNA-molekyler, typisk messenger RNA (mRNA). Antisens-RNA binder spesifikt til den komplementære mRNA-sekvens og forhindrer dermed oversættelsen af denne sekvens til protein. Dette skjer ved at antisens-RNA enten degraderer mRNA-molekylet eller hindrer ribosomernes translatoriske aktivitet på mRNA-molekylet. Antisens-RNA er en viktig regulerende mekanisme i cellen og spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og proteinsyntese.

Genetisk polymorfism är när det finns fler än ett vanligt förekommande varianter (allaso kända som alleler) av ett specifikt gen i en population. Dessa varianter resulterar från små förändringar i DNA-sekvensen, såsom en enda nukleotidsubstitution eller en insertion eller deletion av ett fåtal nukleotider.

Genetisk polymorfism är vanlig och förekommer naturligt i alla levande organismer. De flesta genetiska polymorfa varianter har ingen påverkan alls på individens fenotyp (det observerbara kroppsliga uttrycket av ett gen) eller funktion, men vissa kan associeras med en ökad risk för vissa sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.

En typ av genetisk polymorfism som har fått mycket uppmärksamhet inom forskningen kring personlig medicin och genetisk predisposition är singel-nukleotidpolymorfier (SNP). SNPs är enkla nukleotidbyten i DNA-sekvensen som kan användas för att spåra arvet av vissa gener och för att undersöka samband mellan genetiska varianter och sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.

'Genom' refererar till det totala arvsmassan hos en organism, vilket består av DNA-sekvenser som innehåller all information kodad i gener som styr organismens utveckling och funktion.

'Protozoiskt' är ett adjektiv som används för att beskriva någonting relaterat till protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter inom andra levande varelsers kroppar.

En medicinsk definition av 'genom, protozoiskt' skulle därför vara den totala arvsmassan hos en protozoisk organism, vilket inkluderar all DNA-sekvens som kodar för dess gener och styr dess utveckling och funktion.

'Virusgener' är ett begrepp inom virologi och refererar till den del av ett virusgenom som kodar för de proteiner som behövs för att producera nya viruspartiklar. Det kan bestå av en eller flera gener, beroende på vilken typ av virus det är. Virusgener innehåller allt väsentligt genetisk information som krävs för att en virusinfektion ska kunna fortgå och nya viruspartiklar ska kunna bildas.

'Trans-splitsning' (eller 'genusomvandling' på svenska) är en medicinsk procedure där en individ som är född med en viss kroppsform antingen vid födseln eller under livet upplever att den inte korresponderar med deras inre identitet och känslor av genus. Proceduren innebär vanligtvis hormonbehandling för att matcha individens könskaraktäristika med deras identitetsgenus, samt kirurgiska ingrepp för att ändra primära eller sekundära könskaraktäristika. Målet är att hjälpa individen att uppleva en större kroppslig kongruens med sitt inre identitetsgenus och förbättra deras psykiska välbefinnande. Det är viktigt att poängtera att trans-splitsning är en personlig, individuell och subjektiv process som skiljer sig från person till person.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och på så sätt förhindrar transkriptionen av angränsande gener. De fungerar som del av regulatoriska system i celler, där de kan stänga av genuttrycket när det inte behövs. Repressorproteinens aktivitet kan moduleras av olika signalmolekyler, till exempel sekundära meddelandeämnen (secoeder), för att möjliggöra precisely kontrollerad genuttryck. I prokaryota celler är repressorprotein ofta en del av operonregulatoriska system, medan de i eukaryota celler oftare är involverade i regleringen av enskilda gener.

"DNA-photoprofile" er en direkte oversatt betegnelse for "DNA-fotografi", men det ser ut som om du søker etter en definisjon av "DNA-profil". En DNA-profil er en unik sekvens av markører i individets DNA, som oftest repetitive elementer kjent som short tandem repeats (STR), som brukes i retsmedisinske undersøkelser for å identifisere en persons identitet eller for å forbinde en person med et spor.

Så en mer korrekt betegnelse på viktigen informasjon du søker kan vært "DNA-profil" eller "DNA-identifikasjonsprofil".

DNA-metylering är en process där kemiska grupper, vanligtvis metylgrupper (–CH3), adderas till DNA-strängar. Denna process påverkar ofta genuttrycket genom att förhindra eller underlätta transkriptionen av gener, utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen.

Det vanligaste typerna av DNA-metylering är:

1. N5-metylering av cytosin (5mC), som främst hittas i kropps cellsamma vävnader och är involverad i cellulär differentiering, celldelning och cancerutveckling.
2. N6-metylering av adenin (6mA), som främst hittas i encelliga organismer och vissa virus, men även har påträffats i kropps cellsamma vävnader. Denna typ av metylering är involverad i transkriptionell regulering och DNA-reparation.
3. Hydroxymetylering av 5mC till 5-hydroximetyldesoxycytosin (5hmC), som främst hittas i nervceller och är involverad i epigenetiska processer, såsom cellulär differentiering och neuroplasticitet.

DNA-metylering kan styras av en grupp enzymer kända som DNA-metyltransferaser (DNMT) och demetylaser (TET). Dysreglering av dessa enzymer kan leda till abnormalt genuttryck och är associerat med olika sjukdomar, inklusive cancer.

"Artificiell genfusion" refererar till en laboratorieteknik där DNA från två olika organismer kombineras genom molekylärbiologiska metoder. Detta skapar ett hybridmolekyl som kallas rekombinant DNA. Genom att införa det rekombinanta DNA:t in i en värdcell och låta denna cell replikera sig kan nya gener producera specifika proteiner eller andra substanser av intresse.

Den artificiella genfusionen används ofta inom forskning, medicin och bioteknologi för att producera vacciner, diagnostiska reagens, terapeutiska proteiners produktion och studier av genfunktioner.

Artificial bacterial chromosomes (ABCs) are synthetic replicons that are designed to function similarly to natural bacterial chromosomes. They are typically created through the use of molecular biology techniques such as recombinant DNA technology and are used in various research applications, including genetic engineering and synthetic biology.

The main purpose of artificial bacterial chromosomes is to provide a stable and reliable means of cloning and expressing large DNA fragments in bacteria. They typically have a defined size and structure, which helps ensure that the cloned DNA is maintained as a single copy per cell, reducing the risk of genetic instability or rearrangement.

Artificial bacterial chromosomes are usually created by combining specific DNA sequences that confer essential functions such as replication, partitioning, and stability. These functions are typically provided by origin of replication (ori) sequences, which initiate DNA replication, and par sequences, which ensure equal segregation of the chromosome during cell division.

Overall, artificial bacterial chromosomes offer a powerful tool for researchers to study and manipulate complex genetic systems in bacteria, enabling the development of new technologies and applications in fields such as biotechnology, medicine, and environmental science.

The term "exonerate" is a legal and forensic term rather than a medical one. To exonerate means to clear someone of blame or suspicion, especially in a criminal case, after new evidence has come to light or after further investigation has been conducted. It can also mean to cancel a punishment or penalty that was previously imposed on someone.

In the context of medicine, the term "exoneration" may be used in relation to medical malpractice cases, where a healthcare provider is accused of negligence or wrongdoing. If an investigation finds that the provider did not commit any errors or violations of standard care, they may be exonerated of any wrongdoing.

However, it's worth noting that "exoneration" is not a term that is commonly used in medical terminology or practice.

'Borrelia' är ett släkte bakterier som orsakar olika sjukdomar hos människan, bland annat Lymeborrelios (som även kallas för "fläckig feber" eller "skogsfever"). Bakterien överförs vanligtvis till människan genom fästingbett. Borrelia-bakterierna är små, spiralformade och aeroba, vilket betyder att de behöver syre för att kunna leva och reproducera sig. Det finns över 50 olika arter av Borrelia, men endast ett fåtal orsakar sjukdom hos människan.

Maize streak virus (MSV) är ett smittämne som orsakar maizestrejf- sjukdomen hos majs och vissa gräsarter. Det är ett enkelsträngat DNA-virus som tillhör gemensamma gemomavirusgruppen. MSV sprids främst av bladlöss och kan orsaka stora skördeförluster i majsfält, särskilt under varma och fuktiga förhållanden. Symptomen på infektion inkluderar smala, längsgående streck eller fläckar av nekros (död vävnad) på bladen, vilket kan leda till en minskad fotosyntes och därmed en sämre skörd. Det finns inget känt botemedel för MSV-infektioner, men det går att kontrollera genom att undvika vektorer (bladlöss) med hjälp av bekämpningsmetoder och resistanta majsvarianter.

"Retroelements" är en övergripande benämning inom genetiken på en grupp av transponerbara element som kan kopieras och infoga sig i olika delar av ett genom via en retrotranspositionsprocess. Detta innebär att dessa element först transkriberas till RNA, varefter det omvandlas till DNA igen med hjälp av en revers transkriptas enzym och därefter införs i ett nytt ställe i genomet.

Retroelementen kan delas upp i två huvudgrupper:

1. Långt, terminalt repetitiva retrotransposons (LTR-RT): Dessa innehåller två kopior av en lång, terminalt repetitiv sekvens (LTR) som flankerar ett centralt genområde som kodar för en revers transkriptas och en integras. Exempel på LTR-RT är human immunodeficiency virus (HIV), human T-lymphotropic virus (HTLV) och de endogena retrovirusen (ERV) som finns i däggdjursgenomet.

2. Non-LTR retrotransposons: Dessa saknar LTR-sekvenser och kan delas upp i två undergrupper:
* Long interspersed nuclear elements (LINE): Dessa är de längsta retroelementen och kodar för en revers transkriptas och en endonuklease. Ett exempel på ett LINE är L1, som utgör ungefär 17% av det mänskliga genomet.
* Short interspersed nuclear elements (SINE): Dessa är kortare än LINE och saknar en revers transkriptas-gen. De kan replikera sig genom att använda den revers transkriptas som kodas av LINE. Ett exempel på ett SINE är Alu, som utgör ungefär 11% av det mänskliga genomet.

Retroelementen utgör en stor del av de flesta organismernas genomer och har potential att påverka genuttrycket, genstrukturen och evolutionen hos dessa organismer.

DNA-mikroarrayanalyser, även känd som DNA-chip eller genexpressionsprofilering, är en teknik inom genomik och proteomik som används för att simultant undersöka aktiviteten hos tusentals gener i ett enda experiment. Denna metod bygger på hybridisering av fluorescentmärkta DNA-prover till komplementära DNA-prober som är fysiskt fäst på en glasslid eller en silikonplatta.

I en DNA-mikroarrayanalys används ofta prover från två olika biologiska tillstånd, exempelvis frisk och sjuk, för att jämföra deras genuttrycksmönster. Genom att mäta intensiteten av fluorescensen på varje punkt i arrayet kan forskaren fastställa relativa nivåer av genaktivitet för varje gener i de två proverna. Detta kan hjälpa till att identifiera olikheter i genuttryck som kan vara associerade med en viss sjukdom eller biologisk process.

DNA-mikroarrayanalys är ett kraftfullt verktyg inom forskning och har använts för att studera allt från cancer till neurovetenskap, immunologi och utvecklingsbiologi. Den kan också användas för att undersöka genuttrycket hos patogener såsom bakterier och virus, vilket kan hjälpa till att identifiera nya mål för läkemedelutveckling.

'Replikationsorigin' er en betegnelse for den specifikke position i et genom, hvor replikationen af DNA starter. Ved replikation kopieres DNA-molekylet fra en originalstrand til en komplementær strand, hvilket resulterer i to identiske kopier af DNA-molekylet.

Replikationsoriginerne er ofte specielle sekvenser af DNA, der er rige på nukleotiderne A (adenin) og T (timin). Disse nukleotider bindes nemt til hinanden via hydrogenbindinger, hvilket gør det lettere for enzymerne at adskille de to DNA-strenger fra hinanden under replikationsprocessen.

Under replikationen dannes en boble af replikation, der indeholder to replikationsoriginer, hvorpå replicationen bevæger sig væk i modsatte retninger langs DNA-molekylet. Dette resulterer i to identiske døtre, der hver især har en af de originale DNA-strenger som template for at danne den nye komplementære strand.

Enligt medicinskt lexicon är ett kodon ett trentals sekvens av nukleotider i DNA eller RNA som koder för en viss aminosyra under processen av proteintranslering. I mRNA består varje kodon av tre baser, och det finns 64 möjliga kodonkombinationer. Av dessa kodar 61 för specifika aminosyror, medan de resterande tre (UAA, UAG och UGA) är stoppkodon som signalerar slutet på proteinkedjan.

Bakteriekromosomer är en typ av kromosom som förekommer hos bakterier. De är cirkulära DNA-molekyler som innehåller de genetiska informationerna som styr bakteriens funktion och tillväxt. I motsats till eukaryota celler, där kromosomerna består av lineärt arrangerat DNA, är bakteriekromosomen vanligtvis en enda cirkulär DNA-molekyl som kallas en monomer. Denna monomer kan variera i storlek mellan olika bakteriespecies, men hos de flesta arter innehåller den ungefär 4-5 miljoner baspar.

Bakteriekromosomen är ofta belägen i cellens nucleoidregion, som är en icke-membranbundet region i cytoplasman där DNA-replikation och transkription sker. Vissa bakterier kan också ha små extrachromosomala plasmider, som också består av cirkulärt DNA och kan innehålla extra genetisk information för resistens mot antibiotika eller andra funktioner.

I jämförelse med eukaryota kromosomer är bakteriekromosomen mycket enklare i sin struktur och organisation, men den utför liknande funktioner som att lagra och överföra genetisk information från generation till generation.

"Mykologisk typningstekniker" refererar till de metoder och tekniker som används för att artbestämma eller identifiera svampar, även kallat mykologi. Detta inkluderar mikroskopiska observationer av svampens morfologiska egenskaper, såsom sporstorlek, cellväggsstruktur och reproduktiva organ. Dessutom kan molekylärbiologiska metoder användas för att jämföra DNA-sekvenser mellan okända svampar och kända referenssvampar. Andra tekniker kan innefatta biokemiska analyser av svampens metaboliter eller proteiner. Syftet med mykologisk typning är att fastställa en svamps art tillhörighet, vilket kan vara viktigt för att fastlägga diagnoser av svampinfektioner hos människor och djur, för att undersöka svamprelaterade sjukdomar hos växter eller för att bedöma ekologiska interaktioner mellan svampar i olika ekosystem.

'High-Throughput Nucleotide Sequencing' (HTS), också känt som nästa generation séquensiering (NGS), är en grupp av tekniker för sekvensering av DNA och RNA på hög genomförandhastighet och med låg kostnad per baskelv. Denna metod gör det möjligt att sekvensera stora mängder av nukleotidsekvenser samtidigt, vilket ger en mycket högre upplösning jämfört med traditionella sekvenseringsmetoder. HTS används ofta inom forskning och klinisk praktik för att studera genomet, transkriptomet och epigenomen hos levande organismer, vilket kan ge information om genetisk variation, genuttryck, mutationer och epigenetiska förändringar.

Post-transcriptional RNA processing refers to the series of modifications and regulatory processes that occur on an RNA molecule after it has been transcribed from DNA. These processes include:

1. 5' capping: The addition of a 7-methylguanosine cap to the 5' end of the RNA, which protects the RNA from degradation and helps in its transport and translation.
2. 3' polyadenylation: The addition of a string of adenine nucleotides (poly(A) tail) to the 3' end of the RNA, which also protects the RNA from degradation and plays a role in its stability and translation.
3. Splicing: The removal of non-coding sequences (introns) from within the RNA transcript and the joining together of the remaining coding sequences (exons) to form a continuous mRNA sequence. This process is critical for generating mature, functional mRNAs.
4. RNA editing: The modification of specific nucleotides within the RNA transcript, which can alter the meaning of the genetic code and lead to the production of different proteins.
5. Chemical modifications: The addition of various chemical groups (e.g., methyl groups) to specific nucleotides within the RNA transcript, which can affect its stability, localization, and function.

These post-transcriptional processing events play a crucial role in regulating gene expression, controlling the quality and fate of RNA molecules, and ensuring the accurate translation of genetic information into functional proteins.

'Växlingsgener' är ett begrepp inom genetik och betyder ungefär "bytegener". Det handlar om speciella gener som kodar för proteiner som är involverade i processen att reparera DNA-skador, specifikt vid en typ av skada som kallas för 'växlingsskada'. Vid en växlingsskada byter två av de fyra basparen (AT och CG) plats med varandra, och det är just växlingsgenerna som kodar för proteiner som står för att reparera dessa skador.

Det finns två huvudsakliga mekanismer för att reparera växlingsskador: en process som kallas 'direkt reversal' och en annan som kallas 'homologous recombination'. Vid direkt reversal byter de två basparen plats igen, medan vid homologous recombination ersätts den skadade delen av DNA-strängen med en intakt sekvens från en annan del av genomet.

Felaktig reparation av växlingsskador kan leda till mutationer och är kopplat till risk för olika sjukdomar, inklusive cancer.

"RNA, transfer, Thr" refererar till en specifik typ av transfer RNA (tRNA) som är involverad i proteintranslationsprocessen. tRNA är ett slags RNA-molekyl som transporterar aminosyror till ribosomen, där de kopplas samman för att bilda proteiner enligt den genetiska informationen i mRNA (messenger RNA).

I detta fallet handlar det om transfer RNA som är specifikt ansvarig för transportering av aminosyran Threonin (Thr) till ribosomen. Denna tRNA har en speciell anticodon-sekvens som matchar kodonen i mRNA som kodar för Threonin, och den bär också en Threonin-aminosyra som är kemiskt bundet till dess 3'-slut. När tRNA-Thr binds till mRNA på ribosomen kan aminosyran transporteras över och fogas till den växande peptidkedjan i proteinet under translationsprocessen.

Trikosporon är ett släkte svampar som tillhör klassen Trikosporea och divisionen Microspora. Dessa svampar är oftast parasiter som infekterar djur, inklusive människor. De orsakar ofta sjukdomen trikosporomycos, som kan drabba både immungeschwäkta och immunokompetenta individer. Trikosporon-arter producerar små, spolformade sporer som kan sprida sig i kroppen och orsaka infektioner i olika organ och vävnader. Exempel på sjukdomar orsakade av Trikosporon inkluderar trikosporonosis, en opportunistisk infektion som kan drabba AIDS-patienter och andra immungeschwäkta individer, samt entericit, en tarmsjukdom som kan drabba djur.

Bromoviridae är en familj av positiva ensträngade RNA-virus som infekterar växter. Familjen innehåller tre olika släkten: Alfabromovirus, Betabromovirus och Gammabromovirus. Virusen i denna familj har en tripartit genomorganisation med tre stycken monocistroniska RNA-strängar som alla kodar för ett protein vardera. De flesta av virusen sprids via bladlöss och andra små insekter, men några kan också spridas via frön eller kontaminering av marken. Virusen i Bromoviridae orsakar ofta märkbara symptom hos de växter de infekterar, såsom chlorosis, nekros och förvrängningar av blad och skott. Exempel på kända virus som tillhör denna familj är bromgräsvirus (Brome mosaic virus) och solrosmosaikvirus (Sunflower mosaic virus).

Mushepatitvirus är ett släkte virus inom familjen Arenaviridae. Dessa virus orsakar ofta allvarliga sjukdomar hos däggdjur, framförallt hos gnagare, men kan även infektera och orsaka sjukdom hos människor. Mushepatitvirus innehåller enkelsträngat RNA som genetiskt material. De är kända för att orsaka olika typer av hemorragiska feberinfektioner, såsom Lassafebersjukan och Argentinsk hemorragisk febersjukan. Dessa virus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare eller genom bett av infekterade fladdermöss.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøye relatert til DNA (Deoxyribonucleic acid). Det finnes tre hovedtyper av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA), og transfer RNA (tRNA). Disse har alle forskjellige funksjoner i cellen.

I denne spørsmålet spør dere om rRNA, mer spesifikt 5,8S rRNA. Ribosomalt RNA er en del av ribosomene, som er komplekse maskinerier bestående av proteiner og RNA-molekyler som hjelper til med å syntetisere protein i cellen.

5,8S rRNA er ein type rRNA som finnes i eukaryote celler (celler som har en cellekerne). Det er ein del av den større rRNA-molekylen som kallas 28S rRNA. Sammen med andre typer av rRNA, slik som 18S og 5S rRNA, utgjør 5,8S rRNA en del av de fire store ribosomale subenhetene i eukaryote celler. Disse subenhetene er viktige for å veilede den prosess som kallas translasjon, der genetisk informasjon fra mRNA-molekylet leses og brukes til å syntetisere protein.

Så, i korthet, er 5,8S rRNA ein type ribosomalt RNA som finnes i eukaryote celler og er en del av de fire store ribosomale subenhetene som hjelper til med å syntetisere protein.

Tenericutes är ett fylum (eller en högre taxonomisk rang) inom domänen Bacteria, som inkluderar arter som saknar cellvägg och därmed saknar peptidoglykan. Detta fylum innehåller bland annat klassen Mollicutes, som innefattar patogena bakterier såsom Mycoplasma och Ureaplasma arter, vilka ofta är parasiter eller kommensaler hos djur och människor. Dessa bakterier är vanligen små, med en enkel cellmembran och en reducerad genetisk uppstättning jämfört med andra bakterier. De kan orsaka olika infektionssjukdomar såsom lunginflammationer, halsinfektioner och könssjukdomar.

Bartonellainfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av bakterier i släktet Bartonella. Dessa bakterier kan infektera människor och djur genom vektorsmitta (t ex fästingar eller loppor) eller direktkontakt med infekterade djurs saliv, blod eller urin.

Exempel på olika arter av Bartonella inkluderar B. bacilliformis, B. henselae och B. quintana. Varje art kan orsaka olika symtom och sjukdomsbilder. Några exempel är:

* Carrions sjukdom (B. bacilliformis): förekommer främst i Anderna i Sydamerika, karaktäriseras av feber, svullnadar och hudskador.
* Kattekloakari (B. henselae): en infektion som ofta drabbar barn och unga vuxna, orsakar vanligen obehagliga, men ofarliga, knölar under huden där bakterien har smittat in via kattbett eller -klining. I sällsynta fall kan den leda till allvarligare komplikationer som endocardit (hjärtklaffsinflammation) eller neuroretinit (ögonsjukdom).
* Slangspringares feber (B. quintana): en infektion som främst förekommer hos hemlösa och alkoholister, orsakar feber, hudutslag, inflammation i lymfkörtlarna och eventuellt bakterieinfektion i blodet (bakteriemi).

Diagnosen av Bartonellainfektioner ställs vanligen genom serologiska tester eller PCR-metoder för att detektera bakteriernas DNA. Behandlingen består ofta av antibiotika, till exempel doxycyklin eller azitromycin.

Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.

Kromatinimmmunprecipitering (ChIP) är en molekylärbiologisk metod som används för att studera interaktioner mellan proteiner och DNA i levande celler. Metoden bygger på att kromatin, det komplex av DNA och protein som utgör kromosomerna i cellkärnan, precipiteras med hjälp av specifika antikroppar riktade mot ett visst protein av intresse.

I korthet innebär metoden följande steg:

1. Korslänkning av proteiner och DNA med formaldehyd för att frysa in interaktionerna i sin plats.
2. Fragmentering av kromatin till mindre bitar med hjälp av ultrasoning eller enzymatisk behandling.
3. Immunprecipitering av fragmenterad kromatin med specifika antikroppar riktade mot det protein av intresse som ska studeras.
4. Avfärgning och rening av precipitatet för att få loss DNA-fragmenten.
5. Kvantifiering och identifiering av DNA-sekvenser med hjälp av PCR, mikroarray eller sekvensering.

ChIP-metoden används ofta för att studera histonmodifieringar, transkriptionsfaktorer och andra proteiner som är involverade i regleringen av genuttryck. Genom att jämföra ChIP-data från olika celltyper eller under olika experimentella förhållanden kan forskare få insikt i hur protein-DNA-interaktioner påverkar genreglering och cellfunktion.

A Genome-Wide Association Study (GWAS) är en metod inom genetisk forskning som används för att undersöka samband mellan genetiska varianter och specifika sjukdomar eller egenskaper hos en individ. I en GWAS jämförs genotypdata från en stor grupp individer med en viss egenskap eller sjukdom med en kontrollgrupp som saknar denna egenskap eller sjukdom.

Genom-bredda associationsstudier undersöker miljontals enskilda varianter i DNA-sekvensen, kända som enkelnukleotidpolymorfismer (SNP), över hela genomet för att hitta de som är associerade med en given egenskap eller sjukdom. Genom att undersöka så många varianter samtidigt kan forskare öka sannolikheten att hitta små till måttliga genetiska effekter som inte skulle ha upptäckts i mindre studier med färre SNP:er.

Data från en GWAS kan ge information om de specifika genetiska varianterna som är associerade med en given sjukdom eller egenskap, men det behövs ofta ytterligare forskning för att fastställa den exakta mekanismen bakom hur dessa varianter orsakar eller bidrar till sjukdomen. GWAS-resultat kan också användas för att utveckla nya diagnostiska och terapeutiska mål, samt för att förbättra förståelsen av genetisk variation och dess roll i mänsklig hälsa och sjukdom.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

'Sekvenshomologi' er en begrep i molekylærbiologi som refererer til den grad av likhet mellom to eller flere sekvenser av nukleotider eller aminosyrer i DNA, RNA eller proteiner. Høyere grad av sekvenshomologi betyr større slåss mellom de to sekvenser og kan indikere en felles evolutiv opprinnelse eller funksjon.

I praksis brukes algoritmer for sekvensanalyse til å sammenlignge parvis sekvenser og berenge et tall som representerer prosentandelen av identiske nukleotider eller aminosyrer, slik at en sekvenshomologi på 80% betyr at 80% av de sammenlignede nukleotid- eller aminosyresekvenene er like. Det finnes også andre måter å berenge sekvenshomologi, for eksempel ved bruk av scoringmatriser som veier forskjellige typer substitusjoner og løkker i forhold til hverandre.

Sekvenshomologi er en viktig konsept innenfor molekylærbiologi og genetisk forskning, fordi det kan brukes til å identifisere relasjoner mellom gener og proteiner i ulika organismer, forstå evolusjonære endringer og funksjonelle roller, og utvikle hypoteser om molekylær mekanisme og regulering.

Medical definition of "Biological Evolution" is:

The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

Fykocyanin är ett blått pigment som förekommer hos vissa blågröna alger och cianobakterier. Det är en del av fotosyntetiska komplexet i deras tylakoidmembran, där det fungerar som en accessorisk pigment i processen att absorbera ljus och producera energibärande molekyler. Fykocyaninet absorberar grönt ljus och reflekterar blått ljus, vilket ger algerna och bakterierna deras speciella färg. Det har också visat sig ha antioxidativa egenskaper och används inom vissa medicinska tillämpningar, såsom som en komponent i ögondroppar för att behandla torra ögon.

"Synteni" er et begreb innen genetikk som refererer til situasjonen hvor to eller flere gener ligger på samme kromosom i samme rekkefølge hos to forskjellige organismer. Dette kan være anvendelig for å undersøke evolutionæ forhold mellom forskjellige arter, fordi forekomsten av synteni kan indikere en felles opprinnelse og eventuelle generelle skjeve endringer i kromosomstrukturen.

Det er viktig å nevne at synteni ikke betyr at generene er identiske mellom de to arter, men bare at de ligger på samme sted på kromosomet og kan ha like funksjon eller være involvert i like biologiske prosesser.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i en organisme eller en celle. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, der koder for proteiner og RNA-molekyler, der har en regulerende funktion.

'Kloroplast' er et organel, der findes i planter, alger og visse protisters celler. Det er ansvarlig for at udføre fotosyntesen, hvor lysenergi omdannes til kemisk energi i form af ATP (adenosintrifosfat). Kloroplasten har sit eget genom, der indeholder gener, der koder for proteiner, der er nødvendige for fotosyntesen og andre aspekter af kloroplastens funktion. Det chloroplastiske genom består af en cirkulær DNA-molekyle, der er meget mindre end det menneskelige genom.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en viktig roll i cellers funktioner, särskilt beträffande proteinproduktionen. Det finns olika typer av RNA, inklusive mRNA (messenger RNA), rRNA (ribosomal RNA) och tRNA (transfer RNA).

Protozoer är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever fritt i vatten eller som parasiter i andra levande varelsers kroppar. De flesta protozoer är mikroskopiskt små och kan inte ses med blotta ögat.

En "protozoiskt RNA" skulle därför kunna definieras som RNA som finns hos eller utför funktioner i protozoer. Detta kan vara till exempel mRNA som transkriberats från protozoiska gener, rRNA och tRNA som är involverade i proteinproduktionen i protozoer, eller andra typer av RNA med specifika funktioner hos protozoer.

Protozo-DNA refererer til DNA fra encellede organismer som tilhører gruppen Protozoa, også kendt som protister. Protozoer er en heterogen gruppe af encellede eukaryote organismer, der lever i ferskvand, saltvand eller som parasitter i andre levende væsner, herunder mennesker. De kan have forskellige former for ernæring, herunder at være plante-lignende (fotosyntetiserende), dyre-lignende (predatoriske) eller svampe-lignende (saprofage).

Protozo-DNA er interessant inden for medicinsk forskning, da mange protozoer kan være årsag til sygdomme hos mennesker og dyr. For eksempel kan malaria skylles tilbage til infektion med Protozoa fra slægten Plasmodium. Undersøgelser af Protozo-DNA kan give vigtig information om disse organismer, herunder deres artsidentifikation, evolutionæ historie og patogenese.

Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.

Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.

Southern blotting is a type of molecular biology technique used for the detection and analysis of specific DNA sequences in a sample. The method is named after its inventor, Edward Southern.

In Southern blotting, the DNA sample is first cut into smaller fragments using restriction enzymes, which recognize and cleave specific DNA sequences. The resulting DNA fragments are then separated based on their size through a process called agarose gel electrophoresis.

After separation, the DNA fragments are transferred from the gel to a nitrocellulose or nylon membrane using a technique called blotting. Once the DNA is bound to the membrane, it can be probed with a labeled DNA probe that is complementary to the sequence of interest. The probe will hybridize specifically to its target sequence, allowing for its detection and visualization through techniques such as autoradiography or chemiluminescence.

Southern blotting is a powerful tool in molecular biology research, used for various applications such as identifying genetic mutations, detecting gene rearrangements, and analyzing gene expression patterns.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.

Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).

DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av enkle celler organismer kjent som gjær. Den er en av de mest velstuderte arter av gjær og har vært brukt i både vitenskapelige studier og industrielle prosesser i tusenvis av år.

'Saccharomyces cerevisiae' er en fakultativt anaerob livsform, det vil si at den kan overleve ved å bruke ilkje for å oksidere sukker til kolsiringsprodukter som koldioxid og alkohol. Denne fermenteringsevnen er viktig i bakeri- og drikkevareindustrien, hvor den blir brukt til å lage brød, øl og vin.

I tillegg til sine praktiske anvendelser, er 'Saccharomyces cerevisiae' også en viktig modellorganisme i biologi og genetikk. Den har en liten, veldefinerte genom med om lag 6000 gener, og denne enkelhet gjør den til et ideelt system for å studere grunnleggende cellulære prosesser som celldeling, DNA-reparasjon og regulering av genuttrykk.

'Molecular Sequence Annotation' refererar till processen att identifiera och kategorisera funktionella element i en molekylär sekvens, som är en serie av nukleotider (i DNA- eller RNA-sekvenser) eller aminosyror (i proteinsekvenser). Detta inkluderar identifikation av gener, regulatoriska regioner, repetitiva element, kodande sekvenser och deras funktionella domäner, signalpeptider, intron-exonstrukturen med mera. Denna information används för att förstå struktur, funktion och evolution av genetiska element och är viktig för att tolka data från genomik-, transkriptomik- och proteomikstudier.

Nucleotidmotiv är en upprepad sekvens av nukleotider i DNA eller RNA-molekyler. Detta kan innebära en upprepning av en enda nukleotid, till exempel (A)n, där n är antalet upprepningar, eller en mer komplex sekvens som (CGAT)n. Nucleotidmotiv kan ha betydelse för genstruktur och funktion, inklusive reglering av genuttryck och proteinsyntes. Vissa nucleotidmotiv är kända för att vara involverade i bindning av proteiner eller andra molekyler till DNA eller RNA.

"Genomslutande genavstängning" eller "komplett genomsluten genavstängning" (engelska: "complete genetic isolation") är ett medicinskt och genetiskt begrepp som avser en situation där två populationer av en art inte kan para sig och reproducera sig med varandra alls, på grund av genetiska skillnader. Detta innebär att det saknas genflöde mellan de två populationerna, vilket leder till att de utvecklas olika över tiden och eventuellt blir skilda arter.

Det kan exempelvis bero på geografiska barriärer som bergen, floder eller havsområden som förhindrar att populationerna kommer i kontakt med varandra, men det kan också bero på beteendemässiga eller fysiologiska skillnader som gör att de inte attraheras till varandra eller inte kan para sig när de möts.

I vissa fall kan genavstängning ske artificiellt, genom mänsklig inblandning i form av avelsprogram eller selektiv reproduktion som syftar till att skapa populationer med specifika egenskaper eller förhindra vissa gener från att spridas.

'Arabidopsis' er en slags plante som oftest refererer til den velkjente modellplanten 'Arabidopsis thaliana'. Denne liten, en-årige planten hører hjemme i de tempererede egne av Eurasia og Nord-Afrika. 'Arabidopsis' er en populær valg for biologisk forskning på grunn av sin enkle genetiske oppbygging, korte livscyklus og lette tilgjengelighet. Mange grunntannleg i planters molekylære biologi, celleteori og utviklingsbiologi er blitt klarlagt ved hjelp av studier på 'Arabidopsis'.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.

DNA-restriktionsenzymers är en typ av enzymer som finns hos bakterier och arkéer. Deras funktion är att skydda cellen från främmande DNA, till exempel virus, genom att skära sönder den i specifika mönster. Restriktionsenzymerna kan användas inom molekylärbiologi för att klippa och klistra ihop DNA-molekyler på ett kontrollerat sätt. Varje restriktionsenzym har en unik sekvens av nukleotider som det känner igen och skär vid, vanligtvis med 4-8 baspar. När enzymerna används i forskning och teknikutveckling kallas de ofta enbart för restriktionsenzymer eller bara restriktorer.

Genetic selection refers to the process of selecting and breeding organisms with specific heritable traits over multiple generations to achieve a desired change in a population. This can occur naturally through processes such as natural selection, or it can be artificially induced by humans in activities such as selective breeding or genetic engineering.

In genetic selection, certain individuals are chosen to reproduce based on their desirable traits, with the goal of increasing the frequency of those traits in future generations. This process can lead to significant changes in the characteristics of a population over time, and has been used for centuries in agriculture and animal husbandry to produce crops and livestock with desired qualities such as increased yield, improved disease resistance, or enhanced nutritional content.

In modern genetics, genetic selection is often used in conjunction with other techniques such as gene editing to achieve specific changes in the genetic makeup of organisms. This has important applications in fields such as medicine, agriculture, and biotechnology, where it can be used to develop new treatments, improve crop yields, or create novel biological products.

Haplotyping är en metod inom genetiken som används för att bestämma den specifika kombinationen av gener och genvarianter (snipp) som är ärftliga tillsammans på samma kromosom. Varje individ har två kopior av varje kromosom, en från vardera förälder, och dessa kallas haplotyper. Genom att bestämma haplotypen kan man få information om vilka gener och genvarianter som ärvs tillsammans och hur de möjligen kan påverka varandra och leda till olika fenotyper eller sjukdomar. Haplotypning används bland annat inom forskning, medicinsk diagnostik och för att utveckla personligadiserade läkemedel (precision medicine).

"AT-rich sequence" er en betegnelse for en type DNA-sekvens som har en høj andel af de baser, der kaldes adenin (A) og timin (T). DNA består normalt af fire forskellige baser: adenin, timin, guanin og cytosin. Adenin parrer sig typisk med timin, mens guanin parrer sig med cytosin. I AT-rig sekvenser er der imidlertid en højere andel af adenin-timinpar som kommer til udtryk i et højt A/T-forhold.

AT-rig sekvenser kan have betydning for DNA's struktur og funktion, da de ofte er fleksible og kan påvirke, hvordan DNA foldes og sammenflettes. Disse sekvenser kan også være involveret i reguleringen af genekspression, idet de kan påvirke bindingen af proteiner, der kontrollerer genaktivitet.

Det er vigtigt at understrege, at AT-rig sekvenser ikke har en fastlåst længde eller sammensætning. De kan variere i længde fra få baser til flere hundrede baser og kan indeholde forskellige kombinationer af A og T.

'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:

* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.

Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.

'Drosophila melanogaster' er en art av insekt som tilhører familien Drosophilidae og er bedre kjent under navnet bananflue. Det er en meget liten art med en gjennomsnittlig lengde på 2-3 millimeter, og den har en typisk gyllenbrun farge med sorte striper på bakkroppen.

Drosophila melanogaster er en av de mest studerte organismer i biologi og genetikk, delvis på grunn av sin enkle oppbygning og kort levetid på bare 40-50 dager. Den har også en relativt enkel generasjonstid på omkring to uker, hvilket gjør den velegnet for genetiske studier.

Dess genom er fullstendig sekventert og inneholder cirka 13.000 gener, noe som gir forskere en unik mulighet til å studere genuttrykk, regulering og interaksjoner i en levende organisisme. Drosophila melanogaster er også viktig for medisinsk forskning, da mange av de gener som styrer utviklingen og funksjonen hos denne artien også finnes hos mennesker. Studier av disse genene kan derfor gi viktige innsikter i forståelsen av menneskelig sykdom, inkludert arvelige sykdommer og kraftigere former for kreft.

Bradyrhizobium är ett släkte av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör ordningen Rhizobiales. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att fixera atmosfärisk kväve till ammoniak genom en symbios med vissa växtarter, främst långsamväxande ärtväxter som sojabönor och lupiner. Denna process gör det möjligt för växterna att ta upp kväve som de kan använda för tillväxt och utveckling, även i näringsfattiga jordar.

Bradyrhizobium-bakterier har en stor genombredd av värdväxter och förekommer globalt i olika ekosystem, inklusive jord, vatten och luft. De är viktiga för att underlätta växttillväxten och bidra till en hållbar jordbrukspraxis genom minskad användning av kemiska gödselmedel.

'Pan troglodytes' är den vetenskapliga beteckningen för arten som kallas västlig schimpans. Det är en art i familjen hominider och nära släkt med människan (Homo sapiens). Västlig schimpans lever naturligt i regnskogar i Väst- och Centralafrika. De har en hög grad av fysisk likhet med människor, bland annat går de på två ben när de är i uppriktad ställning. Västlig schimpans är hotad på grund av habitatförlust och jakt.

"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.

I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.

Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.

"CpG islands" är en term inom genetiken och epigenetiken. De definieras som korta, relativt DNA-sekvenser (ofta uppemot 1000 baspar långa) som har en hög andel av cytosin (C) och guanin (G) basepar som följer varandra i den speciella sekvensordningen CpG. "p" står för fosfatgruppen som förenar de två basparen.

CpG-öar är ofta belägna i närheten av promotorregioner, vilket är sekvenser av DNA som initierar transkriptionen av gener. I normalt tillstånd är CpG-sekvenser i kroppen metylerade, det vill säga att en metylgrupp (CH3) fogas till cytosinet i CpG-sekvensen. Metylering av DNA kan påverka genuttrycket och är en viktig mekanism inom epigenetiken.

Ändringar i CpG-öarnas metyleringsmönster har visats vara involverade i flera sjukdomar, inklusive cancer. I cancer kan CpG-öarna hypometyleras (för lite metylering) eller hypermetyleras (för mycket metylering), vilket kan leda till förändringar i genuttrycket och cellulär funktion.

En endonuklease specific for singel-stranded DNA and RNA är ett enzym som klipper eller bryter ned en DNA- eller RNA-molekyl genom att klyva en fosfodiesterbindning inuti (endon) själva nucleotidsträngen, där specificiteten riktas mot enkelsträngat (ss) DNA och/eller RNA.

Det finns olika klasser av endonukleaser som kan vara specifika för antingen DNA eller RNA, samt de kan vara specifika för dubbelsträngat (ds) eller enkelsträngat material. I det här fallet är specificiteten riktad mot enkelsträngat DNA och/eller RNA.

Dessa enzymer har användningsområden inom molekylärbiologi, exempelvis vid kloning, mutagenes, sekvensanalys och andra tekniker där man behöver skära sönder DNA eller RNA-molekyler på specifika ställen.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

Transcriptom är ett samlingsbegrepp för alla RNA-molekyler som transkriberats, eller kopierats, från DNA:t i en cell vid en given tidpunkt. Det inkluderar både protein kodande RNA (mRNA) och icke-proteinkodande RNA (till exempel rRNA, tRNA, miRNA med mera). Transkriptomet ger därför information om vilka gener som är aktiva i en cell och hur mycket av varje gen som produceras. Genom att analysera transkriptomet kan forskare få insikt i celldifferentiering, cellcykler, respons på stimuli och sjukdomar.

RNA-virus (Ribonukleinsyre-virus) är ett slags virus där genomet består av RNA istället för DNA. Genomet i RNA-virus kan vara enkel- eller dubbelsträngat, och det kan antingen sónas till cellens ribosomer direkt för att producera virala proteiner (positivt ensträngat RNA) eller så måste det först transkriberas till komplementärt DNA med hjälp av ett revers transkriptasenzym (retrotranskription) innan det kan translateras till protein (negativt ensträngat RNA eller dubbelsträngat RNA). RNA-virus är mycket varierande och inkluderar många sjukdomsalstrare, som exempelvis HIV, SARS-CoV-2, influensaviruset och många andra.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

'Reglering av genuttryck, svampar' refererer til de mekanismer som kontrollerer og påvirker uttrykket av gener i svampceller. Gener er sekvensene av DNA-baser som inneholder instruksjonene for å produsere specifikke proteiner eller RNA-molekyler. I svampar, som i andre levende organismer, kan genuttrykk variere under forskjellige forhold slik som cellecyklusfaser, stress, infeksjon og differensiering.

Regulering av genuttryck innebærer flere mekanismer, herunder:

1. Transkripsjon: Den første steget i genuttrykk er transkripsjonen, hvor DNA-sekvensen kopieres til mRNA (melding RNA). Regulering av transkripsjon kan foregå ved å aktivere eller inaktivere enzymkomplekser som heter transskripsjonsfaktorer. Disse faktorerne binder seg spesifikt til DNA-sekvensene foran gener og påvirker om de skal transkribes eller ikke.
2. RNA-prosessering: Efter at mRNA er syntetisert, kan det bli prosessert før det overføres til ribosomer for å syntetisere proteiner. Prosesseringen innebærer for eksempel 5'-kapning, 3'-polyadenylering og splicing av introner (ikke-kodinge sekvenser) fra exoner (kodinge sekvenser). Disse prosessen kan også påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener overhodet vil bli oversatt til proteiner.
3. Protein-syntese: Når mRNA er transportert til ribosomer, kan proteinsyntesen starte. Regulering av protein-syntese innebærer kontrollen over hvorvidt ribosomer binder seg til mRNA og hvor lenge de forblir bundet. Dette kan påvirke antall proteiner som produseres fra et gener.
4. Protein-degradering: Når proteiner er syntetiserte, kan de bli degraderte av proteasomer eller andre proteolytiske enzymer. Regulering av protein-degradering kan påvirke hvor lenge proteinet vil forblive aktivt og dermed også påvirke genuttrykk.
5. Epigenetiske mekanismer: Epigenetiske mekanismer innebærer endringer i DNA-strukturen eller histonproteinene som omgir DNA-molekylet, som ikke involverer endringer i DNA-sekvensen selv. Disse mekanismene kan påvirke genuttrykk ved å kontrollere hvorvidt gener er tilgjengelige for transskripsjon eller ikke. For eksempel kan metylering av DNA-molekylet forhindre transskripsjonsfaktorer fra å binde seg til DNA og starte transskripsjonen.

Disse mekanismene interagerer ofte med hverandre for å kontrollere genuttrykk. For eksempel kan epigenetiske endringer påvirke histonproteinene som omgir DNA-molekylet, hvilket kan føre til endringer i transskripsjonsfaktorers binding og dermed også endringer i genuttrykk. Samtidig kan transskripsjonsfaktorer påvirke epigenetiske mekanismer ved å rekruttere enzymer som øker eller reduserer metylering av DNA-molekylet eller histonproteinene.

I tillegg kan genuttrykk kontrolleres av signalveier som aktiveres i svar på ytre stimuli, som f.eks. hormoner eller voksende faktorer. Disse signalveiene involverer ofte en kaskade av intrasellulære signalmolekyler som regulerer transskripsjonsfaktorers aktivitet og dermed også genuttrykk. For eksempel kan hormoner binde seg til receptorer på cellemembranen, hvilket fører til aktivering av intrasellulære signalveier som regulerer transskripsjonsfaktorers nivå og/eller aktivitet.

Samlet sett er genuttrykk en kompleks prosess som involverer mange forskjellige mekanismer og interaksjoner mellom dem. Forståelsen av disse mekanismene og interaksjonene er viktig for å kunne forklare hvordan genuttrykk kontrolleres under normale fysiologiske tilstander, men også under patofysiologiske tilstander som kræft.

MITOCONDRIELL GENER (mitochondrial DNA, mtDNA) är den del av cellens arvsmassa som finns i mitokondrien, de celldelar där cellens energiproduktion sker. Mitochondriella gener kodar främst för proteiner och RNA som behövs för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrien. Mitochondriell DNA ärvs nästan uteslutande på moderns sida, eftersom det är få gener som finns kvar i mitokondrien och de flesta proteinerna som behövs för att den ska fungera korrekt produceras istället i cellkärnan.

RNA (Ribonucleic acid) hos växter är ett nukleinsyrepolymer som spelar en central roll i den genetiska informationens transkription och proteinsyntes. RNA består av en lång kedja av nukleotider med en sockerdel (ribose) och en fosfatgrupp, samt fyra olika baser: adenin, uracil, guanin och cytosin.

I växter är RNA involverat i flera viktiga cellulära processer, såsom genuttryck, reglering av genuttryck, proteinsyntes och signaltransduktion. Det finns olika typer av RNA, inklusive messenger-RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer-RNA (tRNA).

mRNA är den typ av RNA som transkriberas från DNA och bär den genetiska informationen som behövs för att syntetisera proteiner. rRNA är en delkomponent i ribosomer, de subcellulära komplexen där proteinsyntesen sker. tRNA är ett adaptermolekyl som hjälper till att översätta den genetiska koden från mRNA till aminosyror under proteinsyntesen.

I växter kan RNA också vara involverat i epigenetiska processer, såsom DNA-metylering och histonmodifiering, som påverkar genuttrycket och anpassningen till olika miljöförhållanden.

"Genetisk präglning" refererar till de arvda egenskaper och karaktärsdrag som en individ har, baserat på sina gener. Detta inkluderar allt från fysiska attribut såsom ögonfärg och höjd till beteendemönster och predisposition för vissa sjukdomar. Genetisk prägling styrs av den information som finns i en persons DNA-sekvens, som ärvs från båda föräldrarna. Det är viktigt att notera att miljön och interaktionen mellan gener och miljö också kan spela en roll i utvecklingen av en individ.

"Genom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, som styrer organismens arvelige egenskaber og funktioner.

"Insekt" defineres som en gruppe af hvirvelløse, koldblodede dyr med et ydre skelet (ekskutter), der oftest har to par vinger og ben. De fleste insekter har også store øjne og antenner. Insekter udgør den største gruppe af alle levende organismer på jorden, med mere end en million kendte arter.

Så en medicinsk definition af "insektgenom" vil være det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et insekt. Det omfatter alle de gener, som styrer insektsarten's arvelige egenskaber og funktioner.

Pulsefield Gel Electrophoresis (PFGE) är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att separera och analysera DNA-fragment baserat på deras storlek och laddning. Denna metod är speciell eftersom den kan separera mycket stora DNA-fragment (upp till 10 megabaser par) jämfört med traditionell gelélektrofores, som har begränsad separationseffektivitet för fragment större än 50 kilobaser par.

I PFGE-tekniken appliceras ett växlande elektriskt fält över en agarosagel innehållande DNA-prover, vilket orsakar att DNA-fragmenten migrerar genom gelén i en zickzackmönster. Detta hjälper till att reducera interaktionerna mellan DNA-fragmenten och gelématerialet, vilket möjliggör separation av mycket stora fragment.

PFGE används ofta inom bakteriologi för att typisera patogena bakterier och identifiera resistensgener och plasmider. Den är också användbar inom forskning och kliniska sammanhang för att undersöka strukturen och organisationen av komplexa DNA-molekyler, till exempel genom att jämföra genomet mellan olika individer eller stammar.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Globaler är ett medicinskt termin som refererar till en typ av protein som innehåller en speciell struktur med två identiska peptidkedjor, kända som subenheter, som är sammanlänkade till varandra för att bilda en sfärisk (globulär) form. Globuler är vanligtvis hydrofila, vilket betyder att de kan lösas i vatten, och de utför ofta viktiga funktioner inom kroppen, särskilt inom blodet.

Ett exempel på ett globulärt protein är hemoglobin, som är den huvudsakliga proteinen i röda blodkroppar och har en viktig roll i transporten av syre och kolmonoxid i kroppen. Andra exempel på globulära proteiner inkluderar immunglobulin (antikroppar), som hjälper till att försvara kroppen mot främmande ämnen, och transferrin, som transporterar järn i blodet.

RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.

RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.

Det finnes tre hovedtyper av RNA:

1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.

I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.

Insektsgener, även kallat insektscykel eller entomologisk generation, är en tidsperiod från födelsen av ett insekt till det producerar en ny generation av fullvuxna individer genom reproduktion. Den genomsnittliga livslängden och fortplantningssättet varierar mellan olika insektsarter, vilket påverkar hur lång tid en gener varar.

För exempelvis vissa arter av flugor och myggor kan en gener vara så kort som några veckor, medan andra insektsarter, som cikador och stritar, kan ha gener som varar flera år. I allmänhet delas insektsgener in i fyra olika stadier: ägg, larv (eller näringslarv), puppa och imago (fullvuxen individ).

Det är värt att notera att begreppet "insektsgener" ofta används inom entomologi, akvatisk ekologi och insektspestkontroll, där det hjälper forskare och praktiker att förstå och hantera populationer av olika insektsarter.

I'm happy to help! However, I believe there might be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "Gene Overlap," here it is:

Gene overlap refers to the phenomenon where two or more genes share overlapping sequences in their DNA. This means that a particular stretch of DNA contains parts of one gene and also parts of another gene. These genes can be arranged in a head-to-head (divergent) orientation, tail-to-tail (convergent) orientation, or even overlap in the same direction (tandem).

Gene overlap can have implications for how genes are regulated and expressed, as well as potential consequences for genetic disorders. In some cases, gene overlap may lead to a single mutation affecting multiple genes simultaneously, which can make it challenging to pinpoint the exact cause of a particular disease or condition.

Deoxyribonuclease I, ofta förkortat som DNase I, är ett enzym som bryter ned DNA-molekyler genom att hydrolysera fosfodiesterbindningarna mellan de deoxiribonukleotider som DNA består av. Det är ett nichtspecificerat enzym, vilket betyder att det kan bryta ned DNA vid flera olika ställen längs med molekylen. DNase I används ofta inom forskning för att undersöka strukturen och funktionen hos DNA, samt i kliniska sammanhang för att diagnostisera olika sjukdomar som är relaterade till felaktigheter i DNA-strukturen.

'Växtsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för alla former av sjukdomar som drabbar växter. Dessa kan orsakas av olika patogener såsom bakterier, svampar, virus och viroider, men även av abiotiska faktorer som klimatförhållanden, näringsbrist eller övergödning.

Exempel på vanliga växtsjukdomar orsakade av patogener inkluderar röta hos potatis, svampangrepp hos träden och mjöldagg hos gräs. Dessa sjukdomar kan leda till skador på växternas cellstruktur, vävnader och organ, vilket i sin tur kan resultera i försämrad tillväxt, lägre avkastning eller till och med död av växten.

För att förebygga och behandla växtsjukdomar används olika metoder såsom resistenta sorter, kemisk bekämpning, biologisk kontroll och god odlingspraktik.

'Oryza sativa' er ein medisinsk betegnelse for ris, som er en viktig grønnsak og kreftfare i mange dele av verden. Ris er en art av graset (Poaceae) og er ei av de eldste og mest opplevande matproduktene i menneskelig historie. Det er rikt på kostromkjemikaliene kostfiber, protein, jern, magnesium, vitamin B6 og folat. Ris kan være en viktig kilde til næring for mange mennesker, særleg i deler av verden der det er ein grunnleggjande matprodukt. Der er flere typer ris, inkludert hvit ris, brun ris og integralt ris, som har ulika smak, konsistens og ernæringsvilkår.

För att ge en medicinsk definition på "federalt sjukhus" behöver vi först definiera vad ett sjukhus är. Sjukhus är en inrättning som erbjuder vård och behandling för sjuka eller skadade personer, ofta med en inriktning på akutvård och/eller kronisk sjukvård.

En "federalt sjukhus" är ett sjukhus som drivs av den federala regeringen i ett land, istället för att vara en privat institution eller drivas av delstaten eller lokala myndigheter. Federala sjukhus kan ha olika specialiteter och storlekar, men de är ofta specialiserade på vård av veteraner, militärpersonal, ursprungsbefolkningar eller andra specifika grupper som faller under federal jurisdiktion.

Exempelvis i USA har federala sjukhus en lång historia och drivs ofta av Departementet för Veteraners Angelegenheter (VA) för att erbjuda vård till veteraner. Dessa sjukhus kan vara allmänsjukhus, psykiatriska sjukhus eller specialiserade kliniker som fokuserar på specifika medicinska behov, såsom rehabilitering efter skador eller behandling av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en speciell sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till en komplementär sekvens på ett mRNA-molekyl under transkriptionen.

tRNA:er innehåller också en specifik aminosyra som är kopplad till dem genom en process som kallas för tRNAsyntetas. Denna process involverar enzym som katalyserar bildandet av en kovalent bindning mellan den specifika aminosyran och tRNA-molekylen.

tRNA:er med sina respektive aminosyror transporteras sedan till ribosomen, där de matchar upp sin komplementära sekvens på mRNA-molekylen och kopplar ihop aminosyrorna i enlighet med den genetiska koden. På så sätt hjälper tRNA:er till att bygga upp proteiner under proteinsyntesen.

tRNA Pro står för transfer RNA som bär prolin, en av de 20 standardaminosyrorna som används för att bygga upp proteiner.

I medicinska sammanhang betyder "fysisk genkartläggning" ofta att man gör en noggrann undersökning och dokumentation av en persons yttre kropp, inklusive alla tecken på sjukdomar eller skador. Det kan involvera att mäta olika delar av kroppen, titta på huden, särskilt efter eventuella födelsemärken, ärr eller andra speciella tecken, och undersöka muskler, skelett, ögon, öron, näsa, mun, hals och luftrör.

Den fysiska genkartläggningen kan också innefatta att lyssna på hjärtat, lungorna och andra delar av kroppen med ett stetoskop för att upptäcka eventuella hjärt- eller lungrelaterade problem. Ofta dokumenteras också vikt, blodtryck, puls, temperatur och andning.

Den fysiska genkartläggningen är vanligen en del av en grundläggande medicinsk undersökning och hjälper läkaren att få en förståelse för patientens hälsotillstånd och eventuella behandlingsbehov.

"Genomfördelning av gener" är ett begrepp inom genetiken som refererar till processen där gener från två föräldrar överförs och blandas till deras avkomma under den biologiska fortplantningen. Varje individ har en unik kombination av gener, som de har fått från sina föräldrar genom att ärva en halv mängd gener från var och en av dem. Denna process innebär att genfrekvenserna i populationen förändras över generationer, vilket kan leda till en ökad mångfald eller en minskad mångfald av genetisk information beroende på olika faktorer som naturligt urval och genetisk drift.

Under den genetiska omfördelningen sker en slumpmässig kombination av gener från varje förälder, vilket kan resultera i en stor variation i de genetiska egenskaperna hos avkomman. Detta är en naturlig process som bidrar till den biologiska mångfalden och evolutionen inom arter.

I vissa fall kan genetisk manipulation eller tekniker som in vitro-fertilisering och gentekniska metoder påverka denna process genom att direkt införa specifika gener i ett individuellt genomi, vilket kan leda till en förändring av de vanliga mönstren hos genfördelningen.

"Basparsbildning" på medicinska svenska kan översättas till "autonomt svettning". Det är en form av överdrivet svettande som inte kontrolleras av det autonoma nervsystemet och kan uppstå utan någon synbar anledning eller i samband med viss stress, rädsla eller ångest. Basparsbildningar skiljer sig från normal svettning genom sin omfattning, lokalisation och ofta förekommande kroniska karaktär. Den kan vara ett tecken på olika sjukdomar som till exempel hyperthyroidism eller Parkinsons sjukdom.

'Genbibliotek' (engelska: genomic library) är ett sätt att lagra och organisera DNA-sekvenser från ett eller flera organizmer i form av kloner i värdarceller, ofta bakterier eller jäst. Genombiblioteken innehåller kompletta uppsättningar av genomet organismens DNA-fragment, vilket gör det möjligt att studera och analysera dessa sekvenser på ett systematiskt sätt. Denna teknik används ofta för att identifiera specifika gener eller andra intressanta DNA-sekvenser inom ett helt genome. Genombiblioteken kan också vara värdefulla resurser för att studera evolutionära relationer mellan olika arter och för att utveckla nya molekylära biologiska verktyg och metoder.

'Reglering av genuttryck, virus' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt eller ikke gener i vira skal transkriberes og oversattes til proteiner. Genuttrykkregulering er en viktig aspekt av virkemåten til mange virus, siden det kan påvirke graden av infeksjon og sykdom som resulterer fra infeksjonen.

Virus har ofte begrenset antall gener i forhold til celle-baserte organismer, så de er avhengige av værtsorganismens maskineri for å syntetisere nye viruse proteiner og replikere sin egen genetisk informasjon. For å gjøre dette må virus regulere værtsorganismens cellulære mekanismer for å oppnå økt produksjon av virale proteiner og genetisk materiale.

Reglering av genuttrykk kan skje på flere måter, inkludert:

1. Transkripsjonsfaktorer: Virus kan produisere egne transkripsjonsfaktorer som binder til værtsorganismens DNA og styrer aktiviteten i gener relatert til viruset.
2. Epigenetiske endringer: Virus kan også påvirke epigenetiske endringer i værtsorganismens genetisk materiale, som f.eks. metylering av DNA eller modifikasjoner av histonproteiner, for å regulere genuttrykk.
3. Posttranskripsjonsmodifisering: Virus kan også påvirke posttranskripsjonsmodifisering av RNA-molekyler, som f.eks. splicing, adning og degradasjon, for å kontrollere hvilke gener som skal oversattes til proteiner.
4. MikroRNA: Virus kan også produisere egne mikroRNA-molekyler som binder til værtsorganismens RNA og regulerer genuttrykk ved degradasjon av RNA-molekyler eller forhindring av oversattelse til proteiner.

Samlet sett kan virus påvirke genuttrykk i værtsorganismen på flere måter for å sikre sin egen overlevelse og replikering. Dette kan også ha imidlertid en betydning for patogenesen av infeksjonen, da forstyrrelser i genuttrykk kan føre til ubalanse i cellulære prosesser som kan føre til sykdom.

"Arkeogenomik" är ett begrepp inom genetisk forskning och arkeologi som refererar till studiet av DNA-sekvenser från antika organismer, såsom fossil, mumifierade kroppar eller subfossila lämningar. Arkeogenomik använder sig av molekylärgenetiska metoder för att rekonstruera och analysera det genetiska materialet hos utdöda arter, populationer eller historiska individer. Detta kan ge viktig information om deras evolutionära historia, levnadssätt, migrationer och släktskap. Arkeogenomik har potentialen att förändra vårt förstånd av människans ursprung och utveckling, liksom andra djurarters.

'Mask-DNA' är inte en etablerad medicinsk term. Det kan vara en förkortning eller ett slanguttryck som används inom vissa biomedicinska sammanhang, men det saknas tillräckligt med kontext för att ge en exakt definition.

I allmänhet kan 'mask-DNA' syfta på användning av DNA-sekvenser som maskeringsreagensier i molekylärbiologiska tekniker, såsom hybridisering och kloning. I dessa tekniker kan specifika DNA-sekvenser användas för att blockera eller 'maska' icke önskade sekvenser under en analysprocess.

Om 'Mask-DNA' är ett begrepp som används inom ditt specifika sammanhang, rekommenderar jag att du söker efter mer information från din handledare eller genom att konsultera relevanta vetenskapliga artiklar eller resurser.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

DNA-replikation är en biologisk process där den dubbela helixstrukturen av DNA kopieras till två identiska dubbla helixer före celldelning. Denna process sker genom att enzymkomplex katalyserar separationen av de två DNA-strängarna och syntetiserar nya komplementära strängar med hjälp av fria nukleotider som matchar originalsträngarnas baspar. Replikationen är en nödvändig process för att säkerställa att genetisk information passeras korrekt från en cell till dess avkomma under celldelning och tillväxt.

'Streptococcus equi' är en bakterie som tillhör streptokocker-gruppen och orsakar oftast infektioner hos hästar, särskilt respiratoriska sjukdomar såsom strupsjukan hos hästar. Den kan också i sällsynta fall orsaka infektioner hos människor, främst immunförsvagna individer eller de som har kontakt med infekterade hästar.

Legionellaceae är en familj av gramnegativa, aeroba och fakultativt anaeroba bakterier som normalt förekommer i vattenmiljöer, såsom sjöar, floder, dammar och fuktig jord. Familjen innehåller ett stort antal arter, men den mest kända är Legionella pneumophila, orsaken bakom Legionärskaran, en allvarlig lunginflammation som kan drabba människor som andas in små droppar vatten som innehåller bakterierna. Andra arter av Legionella kan också orsaka sjukdom hos människor, även om de är mindre vanliga än Legionella pneumophila.

Beta-galaktosidase, också känt som beta-D-galaktosidase, är ett enzym som bryter ned specifika sockerarter, så kallade glykosider, i kroppen. Detta enzym är specifikt involverat i nedbrytningen av galaktos, ett socker som finns i mjölk och visst växtmaterial.

Beta-galaktosidase bryter ned komplexare sockermolekyler till enklare sockerarter genom att klyva en specifik bindning mellan två sockermolekyler, vilket gör det möjligt för kroppen att absorbera och använda dem som näringsresurser.

Detta enzym är viktigt för nedbrytningen av laktos, ett disackarid som består av glukos och galaktos, i mjölkprodukter. Vissa individer saknar tillräckligt med aktivt beta-galaktosidas enzym, vilket orsakar en förhöjd koncentration av laktos i mag-tarmsystemet och kan leda till symptom som diarré, buksmärtor och flatulens. Detta tillstånd kallas ofta laktosintolerans.

'Winged-helix' transcription factors are a family of proteins involved in DNA binding and gene regulation. They are called 'winged-helix' because of the distinctive structure of their DNA-binding domains, which contain a helix-turn-helix motif with "wings" formed by additional loops and turns of the protein chain. This structural feature allows them to recognize and bind specifically to particular DNA sequences, often acting as activators or repressors of transcription. Examples of winged-helix transcription factors include the forkhead box (FOX) proteins and the nuclear factor-Y (NF-Y) family.

'Ixodes' är ett släkte av fästingar som innehåller många arter, varav flera kan vara värdar för och överföra olika sjukdomsalstrare till människor och djur. En av de mest kända arterna är Ixodes scapularis, även känd som den amerikanska fästingen, som kan överföra Lyme-borreliosen. Andra välkända arter inkluderar Ixodes pacificus (den västra svartfotade fästingen) och Ixodes ricinus (den europeiska fästingen), båda av vilka kan överföra olika sjukdomar som Borrelia burgdorferi, Babesia, Anaplasma och tick-borne encephalitis-virus. Fästingarna i Ixodes-släktet är ofta kända för sin långsamma feeding-process där de kan stanna kvar på värden i flera dagar eller veckor.

'Gendubblering' (engelska: gene duplication) är ett samlingsbegrepp för fenomenet där ett genoom innehåller två eller flera kopior av samma gen. Detta kan inträffa på olika sätt, till exempel genom att en del av kromosomen dubblerar sig (segmental duplication), eller genom att hela kromosomen dupliceras (whole-genome duplication).

Gendubblering kan ha olika effekter beroende på omständigheterna. I vissa fall kan det leda till evolutionärt nyttjande av den extra genen, till exempel genom att den utvecklas till att koda för en något annorlunda proteinvariant eller att den tar över en funktion från den ursprungliga genen. I andra fall kan det leda till negativa effekter, som ökad genetisk instabilitet eller sjukdomar orsakade av överaktivitet hos den dubblerade genen.

I vissa fall kan gendubblering spela en viktig roll i evolutionen av nya arter och komplexa fenotyper, genom att ge material för naturligt urval att agera på.

Avulavirus är ett släkte inom familjen Paramyxoviridae, en grupp av negativt polaritetss RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur och människor. Släktet Avulavirus innehåller 12 serotyper, varav de flesta orsakar sjukdomar hos fåglar, men vissa kan även infektera andra djurslag, inklusive människor. Exempel på sjukdomar som orsakas av Avulavirus är Newcastle disease (ND) och aviär influensa. ND är en mycket smittsam och allvarlig sjukdom hos hönsfåglar, medan aviär influensa kan orsaka influensa hos både fåglar och däggdjur, inklusive människor.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Epigenetics refers to changes in gene expression that do not involve alterations to the underlying DNA sequence. These changes are heritable and can be influenced by various factors such as environment, lifestyle, and aging. Epigenetic modifications include DNA methylation, histone modification, and non-coding RNA regulation.

In the context of genetics, epigenetic changes can affect gene expression and thus phenotype without altering the genetic code itself. These changes can have significant implications for human health and disease, including cancer, neurodevelopmental disorders, and aging-related diseases. Epigenetic modifications are also potentially reversible, making them a promising target for therapeutic interventions.

RNA-polymerase II er enzymkompleks som spiller en viktig rolle i transskripsionsprosessen hos eukaryote celler. Denne polymerasen er ansvarlig for produksjonen av messenger RNA (mRNA) som koder for proteinsyntese. RNA-polymerase II binder seg til promotoregionen av gener og starter transskripsjonen ved å syntetisere RNA-strengen basert på DNA-sekvensen. Denne enzymkompleksen inneholder også subunits som regulerer aktiviteten og hjelper til med initiasjonen, elongasjonen og terminasjonen av transskripsjonen. RNA-polymerase II er derfor en nøkkelkomponent i genuttrykkingsmekanismene og reguleringen av cellulær aktivitet.

'Saccharomyces' är ett släkte av jästsvampar som tillhör divisionen Ascomycota och klassen Saccharomycetes. Den mest välkända arten inom släktet är Saccharomyces cerevisiae, även känd som bagerijäst eller öljäst. Denna jästart används bland annat i bryggning av öl och tillverkning av bröd, där den omvandlar socker till kolsyra och alkohol genom fermentering. Saccharomyces-arterna är enekelliga och livnär sig på att bryta ned sockerarter i sin omgivning. De förekommer naturligt i bland annat jord, luft och på växter.

"EMSA" står för "Enzyme-linked immunosorbent assay", en metod inom laboratoriemedicinen som används för att upptäcka och mäta koncentrationen av specifika proteiner eller andra molekyler i en biologisk prov. Metoden bygger på antikroppars förmåga att binda till sina målproteiner, följt av en kemisk reaktion som ger upphov till ett synligt signalmönster som kan kvantifieras med hjälp av spektrofotometri.

EMSA används ofta inom forskning och diagnostik för att undersöka olika aspekter av cellulär funktion, såsom att studera proteinexpression, signaltransduktion och immunologiska reaktioner. Metoden är känslig, specifik och kan användas för en mängd olika ändamål inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik.

"Arke-DNA" refererer til DNA (desoxyribonukleinsyre) som har overlevet i fossiler eller andre historiske prøver over tusinder eller millioner år. Ordet "arke" kommer fra græsk og betyder "gammel". Arke-DNA kan give forskere unik innsikt i evolutionen og historien til levende organismer, herunder planter, dyr og mennesker.

Arke-DNA-analyser gjennomføres ved å utvinne DNA fra en fossil eller en annen historisk prøve, og deretter sekvensere det for å identifisere de individuelle baser (A, T, C og G) som utgjør DNA-strengen. Dette kan sammenlignes med DNA-sekvenser fra moderne organismer for å avdekke slående likheter eller forskjeller.

Det er viktig å nevne at arbeidet med arke-DNA kan være kompleks og kravene til rekkefølgen og analyse er strenge for å unngå forurening og feilaktige resultater.

'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.

'Takifugu' er en slags fisk som tilhører familien Tetraodontidae, og inkluderer arter som blir omtalt som kuglefisk eller pufferfisk. Mange arter i denne familien inneholder et giftig stoff som kalles tetrodotoksin (TTX), som kan være dødelig for mennesker hvis det konsumeres. Takifugu-fisken er en del av den japanske kjøkkenkulturen, og blir servert som en delikatesse etter at alle giftige organer har fjernet under en metode kalt 'fugufining'.

"Escherichia coli" K12 är en specifik stam (stryktyp) av bakterien Escherichia coli (E. coli). Denna stam används ofta inom forskning och bioteknologi på grund av dess relativt låga patogenicitet och att den är enkelt hanterbar i laboratoriemiljö. K12-stammen saknar flera virulensfaktorer som annars kan finnas hos andra E. coli-stammar, vilket gör den mindre lämpad för att orsaka sjukdom hos människor och djur.

Escherichia coli K12 är välstuderad och har ett fullständigt sekvenserat genom, vilket gör den till en utmärkt modellorganism för att undersöka grundläggande biologiska processer hos bakterier. Den används också som vektor för kloning och genuttryck av främmande gener i forsknings- och industriella sammanhang.

Prokaryota är ett samlingsnamn för encelliga organismer som saknar cellkärna och andra membranbundna organeller. De två största grupperna inom Prokaryota är bakterier och archaea. Dessa celler har en enkel struktur jämförd med eukaryotiska celler, det vill säga celler hos djur, växter, svampar och protister.

Prokaryotiska celler består av:

1. En cellyta (cytoplasma) innehållande DNA, RNA och proteiner.
2. Ett enda cirkulärt kromosomalt DNA-molekyl som inte är omgivet av en membranös kärnhinna.
3. Ribosomer, där proteinsyntesen sker.
4. En celldelande mekanism som innebär att DNA replikeras och delas upp mellan två identiska dotterceller under celldelningen (mitos).
5. Vissa prokaryoter kan ha yttre strukturer såsom flageller, pili eller kapslar.

Det är värt att notera att archaea ofta har molekylära mekanismer och vävnader som liknar eukaryota celler, men de saknar ändå en tydlig cellyta och cellkärna.

RNA-spjletting (også kalt RNA-splejsning) er en biokjemisk proces, der foregår i celler under transkriptionen af DNA til mRNA. Under denne proces klippes og limes forskellige dele af det originale RNA-molekyle sammen på ny, hvilket resulterer i et modificeret mRNA-molekyle, der kan oversættes til protein.

Under RNA-spjlettingen identificeres og fjerner man specielle sekvenser kaldet introner fra det oprindelige RNA-molekyle, som ikke skal være med i det endelige mRNA-molekyle. De resterende dele af RNA-molekylet, kaldet exoner, klippes og limes sammen på ny for at danne det endelige mRNA-molekyle.

Denne proces er vigtig for at sikre at det rigtige protein bliver syntetiseret fra et givent gen, da intronerne ofte ikke har nogen funktion i proteinsyntesen og kan påvirke proteinet negativt hvis de inkluderes. RNA-spjletting er en kompleks proces, der involverer flere forskellige enzymer og reguleringsmekanismer for at sikre at den foregår korrekt.

DNA-styrte RNA-polymerase er en viktig molekyl i biologien som spiller en sentral rolle i produksjonen av RNA-molekyler etter DNAs sekvens. RNA-polymerasen er ein enzym som kan lese skrevet informasjon fra DNA-strengen og bruke den til å syntetisere en komplementær RNA-streng.

I prosessen med transskripsjon leser RNA-polymeraset DNA-strengen og starter produksjonen av RNA etter å ha funnet et specifikt startstoff, kalt promotor. RNA-polymerasen beveger seg langs DNA-strengen og samler nukleotider som passer komplementært til DNA-sekvensen for å bygge opp en ny RNA-streng. Produksjonen av RNA stopper når RNA-polymeraset støter på et stoppstoff etterpå.

Denne prosessen er viktig for å produsere forskjellige typer RNA, inkludert mRNA (messenger RNA), tRNA (transfer RNA) og rRNA (ribosomal RNA), som hver har sin egen funksjon i cellen. DNA-styrte RNA-polymerase er derfor en viktig komponent i genuttrykk og proteinsyntese i levende organismer.

Nukleosomer är en grundläggande building block i den kromatinstruktur som paketerar DNA inuti cellkärnan. Varje nukleosom består av ett histonoktamer, som är en octamer av åtta histonproteiner (2 varav H2A, H2B, H3 och H4), som är sammanflätade med 146 baspar DNA runt sig. Dessa nukleosomer paketeras sedan tillsammans med andra proteiner för att bilda den högreordnade strukturen av kromatinfibrer, vilket tillåter kompakt packning av DNA inuti cellkärnan medan det ändå är möjligt för proteiner att komma åt och interagera med DNA:t när det behövs.

'Streptococcus' er en slags bakterie som tilhører familien Streptococcaceae. Disse bakterier er gram-positive, kokkoidformede (runde) og ofte forekommer i par eller kæder. Der findes mange forskellige arter af Streptococcus, herunder nogle som kan forårsage infektioner hos mennesker, såsom streptokokkerne A, B, C og G. Disse arter kan forårsage en række forskellige sygdomme, herunder halsbetændelse, lungebetændelse, impetigo (en hudinfektion) og rheumatisk feber. Andre arter af Streptococcus, såsom S. pneumoniae, kan forårsage lungebetændelse og meningitis.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

'Rhizobium' är ett släkte grampositiva, aeroba, encelliga bakterier som lever i symbios med vissa växter, särskilt klövrar och ärtväxter. Dessa bakterier har förmågan att fixera kväve från atmosfären till ammoniak, vilket sedan kan omvandlas till organiska kväveföreningar som används av växten för dess tillväxt och utveckling. I utbyte får bakterierna näringsrikt kolriktig föda från växten. Denna symbiotiska relation är mycket viktig för jordbruket eftersom den minskar behovet av konstgjord gödning och ökar jordens fertilitet.

Rhizobium-bakterierna bildar knölar på rötterna hos värdväxten, där de fixera kvävet. Varje Rhizobium-släkte eller art är vanligtvis specifikt associerad med en viss grupp växter och kan inte bilda effektiva knölar på andra växters rötter.

Sammantaget, 'Rhizobium' definieras som ett släkte grampositiva bakterier som lever i symbios med specifika grupper av klövrar och ärtväxter, fixerar kväve från atmosfären till ammoniak och bildar knölar på värdväxtens rötter.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Tandem-upprepade sekvenser (eng. Tandem repeats) refererar inom genetik och genomforskning till en situation där en viss DNA-sekvens upprepas flera gånger i rad, placerad bredvid varandra på samma sträng av DNA. Dessa sekvenser kan variera i längd från några få baspar upp till hundratals baspar, och upprepas i ett antal varv som kan variera från två till hundratals.

Tandem-upprepade sekvenser kan vara mycket variabla mellan individer, eftersom antalet upprepningar kan skilja sig åt. Dessa variationer används ofta inom genetisk forskning för att undersöka släktskap och populationell härstamning. Vissa sjukdomar har också visat sig vara kopplade till abnorma tandem-upprepade sekvenser, såsom Huntingtons sjukdom och Fragil X-syndrom.

'Giftiga fiskar' refererar till fiskarter som innehåller naturligt förekommande toxiner eller giftiga ämnen, vilka kan vara farliga för människor och andra djur som konsumerar dem. Det finns olika typer av giftiga fiskar, bland annat:

1. Blåsfiskar (Pufferfiskar): De flesta arter innehåller ett potentt nervgift som kallas tetrodotoxin (TTX). TTX är en stark neurotoxin som blockerar natriumkanaler i nerver och muskler, vilket kan leda till andnings- och hjärtsvikt samt till och med döden.
2. Kubanfiskar (Ciguaterafiskar): Dessa fiskar lever nära korallrev och kan akkumulera ett giftigt ämne som kallas ciguatoxin från encelliga alger. Ciguatoxin kan orsaka neurologiska symtom, kräkningar, diarré och i värsta fall döden.
3. Stenfiskar (Stonefish): De giftigaste stingarna kommer från den indo-pacifiska stenfisken, som innehåller en mycket potent neurotoxin som kallas stonustoxin. Detta ämne kan orsaka andnings- och hjärtsvikt samt svår smärta, svullnad och nekros vid sticket.
4. Flera andra fiskar, inklusive vissa arter av barracuda, flounder (plattfiskar) och makrillguramier kan också vara giftiga på grund av att de har akkumulerat toxiner från sina föda.

Det är viktigt att notera att giftiga fiskar inte alltid är farliga att handskas med eller röra vid, men det kan vara farligt att konsumera dem. Om man misstänker att man har ätit en giftig fisk bör man söka omedelbar medicinsk hjälp.

Protozoer (singular: Protozo) är en grupp encelliga eukaryota organismer som lever som endoparasiter eller fria levnadsformer i vatten- och landmiljöer. De är vanligen heterotrofa, det vill säga de livnär sig på andra organismer, men det finns också arter som är autotrofa, det vill säga de kan producera sin egen näring genom fotosyntes. Protozoerna har en stor variation i storlek och form, från mycket små (mindre än 1 mikrometer) till mycket stora (upp till flera millimeter). De flesta protozoerna är encelliga, men några arter kan bilda kolonier av flera celler.

Protozoerna har en komplex cellyta med olika organeller som utför olika funktioner. De har ofta ett rörligt skal, så kallad pellicel, som består av protein- eller kolagenfibriller och som skyddar cellen mot mekanisk påverkan och predation. Många protozoer har även cilia eller flageller, små hår som de använder för att röra sig i sin omgivning.

Protozoerna kan delas in i fyra stora grupper: Sarcomastigophora, Sporozoa, Ciliophora och Mastigophora. Varje grupp har sina egna unika karaktärsdrag och livscykel.

Sarcomastigophora innefattar arter som förökar sig genom lamblia-liknande delning, där cellen delas itu i två lika delar. Hos vissa arter kan detta ske genom en komplex livscykel med flera olika stadium.

Sporozoa innefattar parasitiska protozoer som förökar sig genom sporulation, där cellen bildar ett hölje runt sig och delar sig i flera sporer. Dessa sporer kan sedan infektera en ny värd.

Ciliophora innefattar arter som har cilia över hela kroppen eller på speciella områden. De förökar sig genom binary fission, där cellen delas itu i två lika delar.

Mastigophora innefattar arter som har flageller och som lever fritt i vatten eller som parasiterar på djur. De förökar sig genom binary fission.

Protozoer kan vara fria levande eller parasitiska, och de kan infektera en mängd olika värdar, inklusive människor. Många protozoer är orsaken till allvarliga sjukdomar, som malaria, giardiasis och toxoplasmos. Andra protozoer är användbara för människan, som de som används inom biotekniken för att producera protein.

Coronaviridae är en familj av RNA-virus som orsakar sjukdomar hos djur, inklusive människor. Coronavirusen har fått sitt namn på grund av den karakteristiska krönta, solfjäderliknande utseende under elektronmikroskopi. Dessa virus är kända för att orsaka en bred spektrum av sjukdomar från milda respiratoriska infektioner till allvarliga zoonotiska sjukdomar som Middle East Respiratory Syndrome (MERS) och Severe Acute Respiratory Syndrome (SARS).

Coronavirusen inkluderar två underfamiljer, Letovirinae och Orthocoronavirinae. Orthocoronavirinae är ytterligare indelat i fyra släkten: Alphacoronavirus, Betacoronavirus, Gammacoronavirus och Deltacoronavirus. De flesta mänskliga coronavirusinfektionerna orsakas av alfa- eller betacoronavirus.

De två mest kända coronavirusen som orsakar allvarlig sjukdom hos människor är SARS-CoV och MERS-CoV, vilka tillhör betacoronavirus. Dessa virus överfördes från djur till människor och orsakade utbrott av allvarliga respiratoriska sjukdomar i Kina (SARS) och Mellanöstern (MERS).

I slutet av 2019 identifierades ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2, som orsakade en global pandemi med sjukdomen COVID-19. Detta virus tillhör också betacoronavirus och tros ha överförts från djur till människor.

... intergentMakromolekylära substanserProtozo-DNAKoksaltAvloppsvattenArke-DNAProteinsorteringAntibakteriella medelDNA-styrt RNA- ... RNA, ribosomalt, 16SBakterie-DNARibosom-DNABakterieproteinerDNADNA, komplementärtDNA-primrarRibosomseparations-DNARNA, ... bakterielltRNA, budbärarDNA-restriktionsenzymerOmflyttningsbara DNA-segmentVirus-DNASvamp-DNAFettsyrorPeptidfragmentKodonRNA, ... artificiellaDNA, intergentAminosyramönsterVarma källorBakteriekromosomerGenuppsättningVätejonkoncentrationKromosomdeletion ...