"Cirkulationsstillestånd, djup hypotermi" kan definieras som ett tillstånd där kroppens temperatur har sjunkit under 28°C (82.4°F) och hjärtverksamheten har upphört eller är mycket förminskad. Detta inträffar vanligen vid extremt låga yttemperaturer, till exempel vid utsättning för kyla under en längre period eller vid olyckor som involverar immersion i kallt vatten.

Vid denna temperaturnivå kan hjärtat endast generera mycket svaga kontraktioner, och blodflödet till vitala organ som hjärnan och lungorna minskar kraftigt. Patienten kommer att vara medvetslös och sakna puls och andning.

Det är viktigt att notera att även om patienten befinner sig i cirkulationsstillestånd kan livsuppehållande behandling fortfarande vara möjlig, eftersom hjärnan och andra vitala organ kan överleva under längre perioder vid mycket låga temperaturer. Rätt behandling, inklusive rehydrering, värmeisolering och eventuellt medicinsk varmare vätska, kan i vissa fall rädda patientens liv.

'Inducerad hypotermi' är ett medicinskt tillstånd där kroppstemperaturen sänks under normalvärdet avsett för människor, vilket ofta definieras som 36-37°C (96,8-98,6°F). Inducerad hypotermi används ibland i medicinska sammanhang, till exempel efter hjärtstopp eller för att skydda hjärnan under komplicerade neurokirurgiska ingrepp. Den aktiva sänkningen av kroppstemperaturen sker vanligtvis med hjälp av yttre eller invandra metoder, såsom kylvätska, ispåsar eller speciella apparater som kan reglera temperaturen. Det är viktigt att notera att inducerad hypotermi bör övervakas noga och skötas av utbildat medicinskt staff, eftersom det finns risker relaterade till för låg kroppstemperatur, såsom störd koagulering, infektion och andra komplikationer.

En sänkt kroppstemperatur, även känd som hypotermi, är ett tillstånd där kroppens centrala temperatur sjunker under det normala normothermiska området, vanligtvis under 35°C (95°F). Detta kan orsakas av exposure för långa tider i kyla, utöver fysisk ansträngning eller vissa medicinska tillstånd som skador på hjärnan eller endokrina systemet. Hypotermi kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling för att förhindra allvarliga komplikationer, inklusive hjärtstillestånd och andningsförlamning.

'Rewarming' er en medicinsk term som refererer til en behandling where man gradvis øker en persons kroppstemperatur fra en abnormt lav temperatur, ofte forårsaget af hypotermi eller forfrysning. Dette gennemføres typisk ved hjælp af varme intravenøse infusioner, varm luft eller varmt vand. Formålet med rewarming er at genoprette normale kropsfunktioner og forebygge komplikationer som kan opstå som følge af en for lav kroppstemperatur, herunder organeskade, hjertestop eller død.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision), kan ett självvalt eller orsakat hjärtstopp definieras som:

I46.0: Självvalt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest, unspecified (engelska)

I46.1: Förgiftningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Poisoning, cause of, cardiac arrest (engelska)

I46.2: Strömkvalitetssjukdomar och andra elektriska rubbningar, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to disorders of cardiac rhythm and conduction (engelska)

I46.3: Andningsrelaterat hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to respiratory failure and ventricular fibrillation (engelska)

I46.4: Hypoxi, orsakande hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest due to hypoxia and anoxia (engelska)

I46.5: Andra och obestämda yttre orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other and unspecified external causes of cardiac arrest (engelska)

I46.6: Postoperativt hjärtstopp (svenska) / Cardiac arrest following a procedure (engelska)

I46.8: Övriga orsaker till hjärtstopp (svenska) / Other specified causes of cardiac arrest (engelska)

I46.9: Hjärtstopp, oklar på vilket sätt det uppstått (svenska) / Cardiac arrest, cause unspecified (engelska)

Källa: ICD-10 Version: 2019, sidan 186. https://www.who.int/classifications/icd/en/

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

Extrakorporeal cirkulation (ECC) är en medicinsk term som refererar till en teknik där blod pumpas utanför kroppen, vanligtvis under operationer. Detta görs med hjälp av en maskin som tar över den hjärtats och lungornas funktioner under tiden. ECC används ofta under hjärtkirurgi för att underhålla blodflödet och syresättning under operationen. Det innebär att blodet leds ut genom en kanill i en stor vena, vanligen venera cava, pumpas igenom en maskin som syresätter och varmer det innan det leds tillbaka in i kroppen via en annan kanill, ofta i aortan. På så sätt kan hjärtat stängas av under operationen utan att blodflödet upphör och därmed undvika syrebrist i kroppen.

Den perioperativa perioden är den tidsperiod som omfattar alla aspekter av patientvård som är relaterade till en planerad operation. Den kan delas in i tre faser:

1. Förberedande fas (preoperativt): Denna fas inkluderar alla förberedelser före operationen, såsom att utvärdera patientens medicinska historia, fysikaliska undersökning, laboratorieprov och andra tester som behövs för att bedöma patientens operativa risk. Den innefattar också att informera patienten om operationen, få ett skriftligt samtycke till operationen och ge instruktioner om förberedelser inför operationen, såsom att fasta och ta bort eventuella smycken eller proteser.

2. Operativa fas: Denna fas inkluderar själva operationen, som utförs av en kirurg med stöd från ett anestesi- och operations team. Under den här fasen kan patienten få olika former av bedövning eller smärtstillande behandling.

3. Uppföljande fas (postoperativt): Denna fas inkluderar all vård efter operationen, såsom att övervaka och behandla smärta, blödning, infektion och andra komplikationer. Det kan också innefatta att ge patienten instruktioner om vård av sitt sår, fysisk aktivitet och medicinering efter operationen.

Den perioperativa perioden kan variera i längd beroende på typen av operation och patientens individuella behov. Det är viktigt att alla aspekter av den perioperativa vården koordineras för att säkerställa en säker, effektiv och human operation.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

Aorta bråck (i bröstet) refererar till en medicinsk tillstånd där aortan, den största artär som förgrenar sig från hjärtat, utbuppar genom den muskulära väggen i det övre, bakre delen av bröstkorgen. Detta kallas även för en thorakal aorta aneurysm.

En aneurysm uppstår när en artärvägg blir svag och utbuppar, vilket kan leda till att den spricker eller börjar läcka. I fallet med en aorta aneurysm i bröstet kan det vara livshotande om den spricker eller läcker, eftersom det kan orsaka stor blödning in i bröstkorgen.

Symptomen på en aorta aneurysm i bröstet kan variera beroende på storleken och om det finns någon komplikation, såsom en läcka eller ett riss. Vissa personer med en liten aorta aneurysm kan inte ha några symptom alls, medan andra kan uppleva smärta i bröstet, ryggen eller sidan, hosta, andfåddhet eller svårigheter att svälja.

För att diagnostisera en aorta aneurysm i bröstet använder läkare vanligen avbildande undersökningsmetoder som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonansundersökning (MRI). Behandlingen kan bestå av mediciner för att sänka blodtrycket och hjärtats arbetsbelastning, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

Blood coagulation disorders, eller koagulopati, är medicinska tillstånd där blodets förmåga att koagulera (bilda blodproppar) är rubbad. Det kan bero på en för långsam, för snabb eller felaktig koagulationsprocess. Det finns två huvudsakliga typer av koagulopati: hemofili och trombofili.

Hemofili är ett genetiskt tillstånd där blodet saknar eller har för lite av vissa koagulationsfaktorer, vilket gör att blödningar kan vara svåra att stoppa. Det finns tre olika typer av hemofili: A, B och C.

Trombofili är ett tillstånd där blodet har en förhöjd benägenhet att koagulera, vilket kan leda till att blodproppar bildas lättare än normalt. Detta kan öka risken för komplikationer som stroke, lungemboli och hjärtinfarkt. Trombofili kan orsakas av genetiska faktorer eller vissa mediciner, sjukdomar eller livsstilsfaktorer.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla koagulopati så snart som möjligt för att förebygga komplikationer och skada. Behandlingen kan innebära mediciner som ersätter koagulationsfaktorer, minskar blodets tendens att koagulera eller skyddar mot blodproppar.

Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.

A dissection aneurysm, även känt som en "dissekerande aortaaneurysm", är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en skada på den inre layern av aortan (den stora blodkärlen som löper från hjärtat). Skadan orsakar en rättslägen splittring i väggen på aortan, vilket gör att blodet kan tränga in och skilja de yttre lagren ifrån varandra. Detta kan leda till att aortan sväller upp och bildar ett aneurysm (en utbuktning i kärlen).

Dissekerande aortaaneurysmer är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta kirurgi. Om de inte behandlas kan de leda till livshotande komplikationer, såsom blodproppar eller inre blödningar. Faktorer som ökar risken för att utveckla en dissekering aneurysm inkluderar hög ålder, högt blodtryck, rökning och genetiska faktorer.

Kroppstemperatur (eller kroppsvärme) är den termiska energin som utgör förhöjd temperatur i djurs eller människors kropp, jämfört med omgivningen. Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar något beroende på tid på dygnet och aktivitet, men är vanligtvis runt 37°C (98,6°F) när den mäts i munnen eller under armarna. Kroppstemperaturen regleras av ett komplext system som inkluderar termoregulatoriska center i hjärnan och olika hormonella och nervsignaler som påverkar blodkärlen, svettningar och muskelaktivitet för att hålla kroppstemperaturen nära konstant. Värmeregleringen är viktig för att underlätta optimal cellfunktion, tillväxt och reparation samt för att skydda kroppen från skador som orsakas av extrem temperatur.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Hypoxia-ischemia i hjärnan refererar till ett medicinskt tillstånd där hjärnans blodförsörjning är nedsatt eller avbruten (ischemi), vilket leder till syrebrist (hypoxi) i hjärnbarken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom ett hjärtstopp, lungfel, blodpropp i hals- eller huvudartärerna, eller syrgasmangel.

När hjärnan inte får tillräckligt med syre och näring kan celler i hjärnbarken börja skadas och dö inom en kort tid. Detta kan leda till neurologiska skador som varierar från milda till allvarliga, beroende på hur länge hjärnan saknar syre och hur stor del av hjärnan som är drabbad.

Symptomen på hypoxi-ischemi i hjärnan kan inkludera förvirring, minnesförlust, svårigheter att tala eller förstå tal, synproblem, rörelsemönstringsförändringar, medvetandeförlust och i värsta fall koma eller död. Behandlingen av hypoxi-ischemi i hjärnan kan innebära att behandla den underliggande orsaken och ge stöd till andnings- och cirkulationssystemet, samt eventuellt kyla patienten för att minska skadan på hjärncellerna.

En hjärtstopp är ett tillstånd då hjärtat slutar att pumpa blod effektivt genom kroppen. Detta orsakas vanligtvis av ett avbrott i den elektriska signaleringen som koordinerar hjärtmuskulaturens kontraheringar.

Det finns två huvudtyper av hjärtstopp:

1. Asystoli: Detta innebär att det saknas alla elektriska aktiviteter i hjärtat, och hjärtat slutar att pumpa blod.
2. Ventrikulär fibrillation (VF): Detta är en allvarlig rytmrubbing i de undre kammarena (ventriklarna) av hjärtat, vilket gör att de inte kan pumpa blod effektivt. I stället skakar kamrarna snabbt och oordnat.

Båda typerna av hjärtstopp är livshotande tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta genom att ge elektriska stötar med ett defibrillator för att återställa normal hjärtrytm.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Kroppstemperaturregleringen (eller termoregulering) är den process där kroppen reglerar sin egen temperatur för att hålla den inom ett normalt intervall, vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. Denna process styrs av det autonoma nervsystemet och involverar mekanismer som kyla ner eller värmer upp kroppen beroende på omgivningstemperatur och fysisk aktivitet. Värme kan genereras genom muskelaktivitet eller metaboliska processer, medan avkylning sker genom svettning eller vasodilation i huden för att öka värmetappningen.

Neonatal asphyxia är en medicinsk term som refererar till syrebrist hos ett nyfött barn. Det kan orsakas av flera faktorer, inklusive problem under förlossningen som förhindrar att barnet får tillräckligt med syre, lågt födelsevikts eller andra hälsoproblem hos barnet. Symptomen på neonatal asphyxia kan variera, men kan inkludera blåfärgad hud, sänkt muskeltonus, långsam hjärtslag och andningssvårigheter. Behandlingen av neonatal asphyxia beror på svårighetsgraden av syrebristen och kan innebära extra syre, ventilation eller andra livsuppehållande behandlingar. I allvarliga fall kan asfyxin kan leda till skador på hjärnan eller dödsfall.

I medicinen refererer "frossa" til en patologisk tilstand hvor væv i kroppen bliver skadet på grund af eksponering for kulde over en lang periode. Denne skade resulterer i nedsat ilt- og næringstilførsel til de berørte celler, hvilket kan føre til nekrose (død) af vævet. Frossen forekommer oftest i lemmerne, ørene, nesaen og kinderne, men kan potentielt ramme ethvert sted på kroppen som er udsat for kulde.

Symptomer på frossen kan inkludere:

* Rødme
* Svelling
* Kløe
* Smerte
* Hvidlig/gullig væskefyldt blærer
* Huden kan falte sig sammen og danne revner, når det rører sig igen efter at have været frosset

Hvis frossen ikke behandles korrekt, kan den resultere i alvorlige komplikationer som infektion, amputation eller endda død. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk hjælp straks, hvis man tror, at man har frossen.

Hjärt-lungräddning, även känd som hjärtlungräddning eller livsuppehållande åtgärder (CPR), är en nödsituationsbehandling som utförs när en persons andning och hjärtrytm har stannat eller är mycket avvikande. Syftet med hjärt-lungräddning är att få blodet att cirkulera igen och förse kroppen med syre, vilket kan hjälpa till att förhindra skada på vitala organ och öka chansen för ett lyckat utgång.

Den grundläggande proceduren för hjärt-lungräddning innebär att man alternerar mellan compressions (tryck) och ventilations (andning) i en specifik sekvens. Compressions utförs genom att trycka ner på bröstkorgen med båda händerna, vilket hjälper till att pumpa upp blodet från hjärtat och förse kroppen med syre. Ventilations utförs genom att andas in luft i personens lungor, vanligtvis genom att täcka munnen och näsan och blåsa in luft.

Det är viktigt att notera att hjärt-lungräddning bör endast utföras av utbildade individuer eller under direkt övervakning av en läkare eller paramedic. Om du inte har fått någon undervisning i hur man utför hjärt-lungräddning, kan det vara mer effektivt att endast utföra compressions istället för att riskera att göra fel under ventilationssteget.

I allmänhet bör du också kontakta nödsituationsnumret i ditt land så snart som möjligt, eftersom ytterligare behandling kan vara nödvändig för att hjälpa personen till ett fullständigt återställande av deras hälsa.

"Djup hjärnstimulering" (Deep Brain Stimulation, DBS) är en neurokirurgisk behandlingsmetod där fina elektroder placeras i specifika områden i hjärnan. Elektroderna genererar elektriska impulser som regleras med en neurostimulator som liknar en pacemaker, och som är implanterad under huden, vanligen i bröstet eller buken.

DBS används primärt för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom, essentiell tremor och dystoni, men det har också visat sig vara effektivt vid behandling av vissa psykiatriska tillstånd som behandlingsresistent depression och obsessiv-kompulsivt beteende.

Genom att justera frekvensen, amplituden och impulslängden av de elektriska signalerna kan läkaren påverka hjärnaktiviteten i det specifika området där elektroderna är placerade, vilket kan leda till en förbättring av symtomen. DBS är en reversibel och anpassningsbar behandlingsmetod som kan kompletteras med andra terapeutiska strategier.

'Koma' definieras inom medicinen som ett tillstånd där en persons medvetande och respons är så djupt störd att de inte kan vaknas upp eller reagera på stimuli, inklusive smärta. Orsaken till koma kan variera, men ofta beror det på skada på hjärnan, sänkt medvetandnivå orsakad av droger eller alkohol, metabola störningar eller infektioner som påverkar hjärnan. Under koma kan andningen och de autonoma kroppsfunktionerna fortfarande vara aktiva, men det behövs intensiv vård och övervakning för att underlätta recovery och förebygga ytterligare skada.

I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).

En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.