"Cell kärnestrukturer" refererar till de olika organell och komplex som finns inne i cellkärnan hos eukaryota celler. Här är några exempel på viktiga cellkärnestrukturer:

1. Kromosomer: DNA-molekyler som innehåller genetisk information och är paketerade tillsammans med histonproteiner för att bilda kromatin.
2. Karyolymfa: En fjäderlätt, geléartad substans där kromosomerna är floatande. Det består huvudsakligen av proteiner och RNA-molekyler.
3. Nukleolus: En membranlös struktur som bildas runt en del av DNA:t i cellkärnan. Den är involverad i syntesen av ribosomer.
4. Nukleoplasma: Den inre fluiden i cellkärnan, som innehåller kromatinfibriller, ribonukleoproteinkomplex och andra molekyler.
5. Kärnmembran: En dubbelmembranstruktur som omger cellkärnan och skiljer den från cytoplasman. Det består av två lipidbilayer med proteiner inbäddade i dem.
6. Nukleära porenkomplex: Proteinkomplex som finns i kärnmembranet och reglerar transporten av molekyler mellan cellkärnan och cytoplasman.
7. Endonukleaser: Enzymer som klipper DNA-strängarna inuti cellkärnan, vanligtvis involverade i processer som DNA-reparation och apoptos (programmerad celldöd).

Plastinbäddning är ett histologiskt preparationssätt där vävnad eller hela preparat konserveras genom att ersätta vatten i cellerna med ett plastmaterial, till exempel polymerer som metylmetakrylat. Detta gör preparaten hårdare och längre hållbara än traditionella histologiska färgningsmetoder. Plastinering används ofta för att konservera tresidiga vävnader eller hela embryon/foster, eftersom de kan behålla sin form och struktur bättre än med andra metoder. Det är också möjligt att klippa tjockare avsnitt av preparatet efter plastineringen för att undersöka det mer i detalj under mikroskop.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

I medicinska sammanhang är "aktiv transport i cellkärna" inte en etablerad term, eftersom aktiv transport vanligtvis hänvisar till transporter över cellytlemembranet med hjälp av transportproteiner som använder energi för att pumpa molekyler mot koncentrationsgradienten.

Cellkärnan har en egen uppsättning mekanismer för att reglera transporten av molekyler, men det kallas vanligtvis inte "aktiv transport". I stället kan det kallas "transport i cellkärna" eller "nukleär transport".

Nukleär transport involverar ofta specifika proteinkomplex som binder till transportreceptorer på molekyler som ska transporteras in eller ut från cellkärnan. Dessa komplex transporteras sedan genom porer i kärnmembranet med hjälp av ATP-driven mekanismer.

Så, för att svara på din fråga medicinskt sett finns det ingen etablerad term "aktiv transport i cellkärna", men om du vill tala om transporter som sker in eller ut från cellkärnan med hjälp av specifika proteinkomplex och ATP-driven energi, kan du använda termer som "nukleär transport" eller "transport i cellkärna".

Nucleus accumbens (NAcc) är en del av dämpningssystemet i hjärnan och är belägen i den ventrala striatum. Det är en viktig struktur inom belöningssystemet och är involverad i positiva känslor, motivation, lärande och minne. NAcc består av två delar: en central part (core) och en skalig part (shell). Den skaliga delen tar emot information från amygdala och hippocampus, medan den centrala delen tar emot information från kortikala områden.

NAcc är rik på dopaminreceptorer och aktivering av dessa receptorer leder till en ökning av dopaminutsläpp i strukturen. Dopamin är en neurotransmittor som är involverad i belöningssystemet och ger en positiv känsla när det utsöndras. Flera studier har visat att NAcc aktiveras vid olika former av belöningar, till exempel mat, sex, droger och pengar. Dessutom är NAcc involverad i negativa känslor som sorg och frustration.

Dålig funktion eller skada på NAcc har visats korrelera med en rad psykiatriska tillstånd, inklusive depression, bipolär sjukdom, schizofreni och ADHD.

Talamuskärnorna är en paradig pair (två stycken) av strukturer i hjärnbarken, belägna nära mitten av hjärnan. De utgör en viktig del av djupa hjärndelarna och fungerar som ett centralt sensomotoriskt relaycenter i nervsystemet.

Talamuskärnornas huvudsakliga uppgift är att ta emot sensorisk information från kroppen, såsom smärta, temperatur, ljud, beröring och vibrationer, och sedan skicka den vidare till den del av hjärnan som behandlar dessa signaler. De hjälper också till att koordinera muskelrörelser genom att integrera sensorisk information med motoriska signaler.

Talamuskärnorna kan delas upp i flera olika kärnor, beroende på vilken typ av sensorisk information de hanterar. Exempel på dessa kärnor inkluderar ventralis posterior (VP), som hanterar smärta och temperatur, ventralis lateralis (VL), som hanterar rörelser, och medial dorsal (MD), som är involverad i minnes- och emotionella funktioner.

Skador på talamuskärnorna kan leda till en rad symtom, såsom förändrade sinnesförnimmelser, svårigheter att koordinera rörelser och kognitiva problem.

"Solitärkärna" er en betegnelse for en enlig cancercell eller en lille gruppe af ensartede cancerceller, omgivet af normale celler i væv. Disse celler har endog ikke nået at sprede sig til andre dele af kroppen end stedet, hvor de oprstod (primær tumor). Solitærkarners størrelse kan variere fra en enkelt celle til en gruppe på op til 0,2 millimeter i diameter. Dette er forskelligt fra en malign tumor, der består af mange celler og har potentialet til at metastaserer (sprede sig) til andre dele af kroppen.

"Cell kärna form" är inget etablerat medicinskt begrepp, men cellkärnan refererar till den del av cellen som innehåller DNA och som är involverad i kontrollen av cellens funktioner. Cellkärnans form kan variera beroende på celltyp och funktion. I vissa fall kan cellkärnans form användas som ett indikator på cellens hälsotillstånd eller för att identifiera speciella celltyper.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

'Koklearkärna' (latin: Nucleus cochlearis) är den del av innerörat där hörselcellerna finns. Det är här som ljudvågorna omvandlas till nervsignaler, som sedan förs upp till hjärnan via det åttonde kranialnervet (nervus vestibulocochlearis). Koklearkärnan innehåller två typer av hörselceller: yttre hårceller och inre hårceller. Yttre hårcellerna är de första som utsätts för skada vid exponering för höga ljudnivåer eller olika läkemedel, vilket kan leda till permanent hörselnedsättning. Inre hårceller däremot, återfinns i den innersta spiralen av koklearkärnan och är mer motståndskraftiga mot skador.