Bunyaviridae är en familj av negativt polariserade, ensträngade RNA-virus som inkluderar flera sjukdomsalstrande arter som orsakar allvarliga sjukdomar hos människor och djur. Familjen är indelad i fem underfamiljer: Hantavirinae, Nairovirinae, Peribunyavirinae, Orthobunyavirinae och Tospovirinae. Virusen inom familjen Bunyaviridae har en diameter på ungefär 80-120 nanometer och är omgivna av ett lipidmembran som bildas under virusutvecklingen i värden. Genomet består av tre segment av ensträngat RNA: det stora (L), det medelstora (M) och det lilla (S) segmentet. Segmenten kodar för olika proteiner, inklusive virionens yttre membranproteiner, RNA-polymeras och andra nukleoproteiner. Bunyavirusinfektioner hos människor kan orsaka en rad symtom som varierar från milda febertillstånd till allvarligare sjukdomar som hantaviruspulmonell syndrom, krim-kongofeber och röda hund.

Bunyaviridae är en familj av virus som orsakar en bred spektrum av sjukdomar hos djur, inklusive människor. De flesta Bunyaviridae-infektioner ger milda symtom eller kan vara asymptomatiska, men vissa kan leda till allvarliga sjukdomar som exempelvis viral hemorragisk fever (VHF) och hjärninflammation (encefalit).

Bunyaviridae-virusen innehåller en singelsträngad RNA-genom med tre segment, vilka koder för olika virusproteiner. Virusen sprids vanligen via vektorer som fästingar eller myggor och kan på så sätt infektera både djur och människor.

Exempel på välkända Bunyaviridae-infektioner inkluderar Hantavirus, som orsakar hantaviruspulmonell syndrom (HPS), och Krim-Congo hemorragisk fever virus, som orsakar en allvarlig form av viral hemorragisk fever.

För att diagnosticeras kan Bunyaviridae-infektioner kräva speciella tester, såsom PCR eller serologiska tester. Behandlingen av dessa infektioner är oftast stödjande och riktad mot symptomen. Preventiva åtgärder som insektsbekämpning och vaccination kan vara tillgängliga för vissa Bunyaviridae-infektioner.

Phlebovirus är ett släkte virus inom familjen Phenuiviridae och ordningen Bunyavirales. Virusstammen består av enkelsträngat RNA-genom indelat i tre segment: L (stor), M (medial) och S (liten). Phlebovirus inkluderar ett stort antal serotyper som orsakar olika sjukdomar hos människor, djur och växter. Några exempel på sjukdomar som kan orsakas av Phlebovirus är sandmyggflugsburen feber (Sandfly Fever), Toscanafeber och Uukuniemifeber. Virusen sprids ofta genom bett från insekter, såsom sandmyggor eller flugor.

Bunyamwera virus är ett virus som tillhör familjen Peribunyaviridae och släktet Orthobunyavirus. Viruset är namngiven efter Bunyamwera River i Uganda, där det upptäcktes första gången 1943.

Bunyamwera virus har en trippelsegmenterad RNA-genom, med varje segment kodar för ett eller flera proteiner. De tre segmenten kallas L (stor), M (medel) och S (liten). L-segmentet kodar för RNA-polymeras, M-segmentet kodar för två membranproteiner och en icke-strukturell protein, medan S-segmentet kodar för nucleokapsidproteinet och en icke-strukturell protein.

Viruset sprids främst genom myggor och kan infektera människor och andra djur. Infektion hos människor tenderar att vara mild, med symtom som feber, hosta, muskelsmärta och ledvärk. I sällsynta fall kan allvarligare komplikationer uppstå, såsom meningit eller encefalit.

Det finns inget specifikt behandling eller vaccin mot Bunyamwera virusinfektion, och vården är därför stödjande och symtomatisk. För att förebygga infektionen rekommenderas effektiva myggbekämpningsmetoder och personlig skydd mot myggbett.

Orthobunyavirus är ett släkte i familjen Bunyaviridae och innehåller arter som orsakar sjukdomar hos djur och människor. Virusen har en trippelsegmenterad, negativt sträng RNA-genom och omges av ett lipidmembran. De förökar sig i värdcellens cytoplasma med hjälp av en RNA-polymeras som kodas för av genomet. Många arter i släktet Orthobunyavirus är vektorburna och överförs till djur och människor genom bett från insekter, främst stickmyggor. Exempel på sjukdomar orsakade av Orthobunyavirus inkluderar Oropouche fever, La Crosse-encefalit och Akabane feber.

I'm sorry, but I'm unable to provide a medical definition for "Uukuniemivirus" because it is not a recognized term in virology or medicine. It is possible that there may be some confusion with the name, as "Uukuniemi virus" is a specific type of virus known as a bunyavirus, which was first isolated in Finland in 1959. However, I cannot provide a medical definition for this term without more context or information. If you have any further questions or clarifications, please let me know!

Rift Valley fever virus (RVFV) är ett filovirus som orsakar sjukdomen Rift Valley fever. Det är ett arbovirus, vilket betyder att det sprids via vektorer såsom myggor. Viruset överförs främst av olika arter av mjukghubbharkrankar (Culicoides spp.) och ökenmyggor (Aedes spp.).

RVFV förekommer naturligt i Afrika söder om Sahara, men har även påträffats i Arabiska halvön. Viruset kan orsaka allvarliga sjukdomar hos både djur och människor. Människor kan smittas genom kontakt med infekterade djurs blod, men oftast sprids viruset via bett av infekterade myggor.

Sjukdomen Rift Valley fever kännetecknas hos människor av plötslig feber, muskelvärk, huvudvärk och ibland även ögoninflammation. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till en livshotande hemorragisk febersjukdom, men detta är ovanligt. Hos djur, särskilt får och kor, kan RVFV orsaka abort och hög dödlighet hos ungar.

Det finns inget godkänt vaccin mot Rift Valley fever tillgängligt för allmän användning, men det pågår forskning och utveckling av nya vaccinkandidater. Förebyggande åtgärder som att kontrollera myggpopulationer och undvika kontakt med infekterade djur är viktiga för att förebygga smittspridning.

La Crosse-viruset är ett arbovirus som tillhör familjen Bunyaviridae och släktet Orthobunyavirus. Viruset fick sitt namn efter La Crosse, Wisconsin, USA där det upptäcktes första gången 1964. Det överförs vanligtvis av skogsimporterade arter av moskitoarten Aedes triseriatus och kan orsaka en sjukdom som kallas La Crosse-encefalit. Sjukdomen är vanligast hos barn under 16 år och kan leda till allvarliga neurologiska symtom, men dödligheten är låg. Förebyggande åtgärder inkluderar bekämpning av moskitohantering och undvikande av beteenden som ökar risken för stickmottaglighet.

Naendes virus är ett samlingsnamn på en grupp av virus som tillhör familjen Bunyaviridae och orsakar sjukdomen Nairobi feber. Viruset överförs vanligtvis genom stick av fästingar och förekommer främst i Afrika söder om Sahara. Symptomen på infektion kan vara influensaliknande med feber, muskelvärk, huvudvärk och trötthet. I vissa fall kan sjukdomen bli allvarligare och leda till komplikationer som bland annat hjärninflammation (encefalit). Det finns inget vaccin eller specifika behandlingar mot Nairovirus, men sjukvårdens syfte är att lindra symptomen.

Hantavirus är ett samlingsnamn för ett släkte av virus som tillhör familjen Bunyaviridae. De orsakar olika sjukdomar hos människor, beroende på vilken art av hantavirus det rör sig om. I Nord- och Sydamerika kan vissa arter av hantavirus orsaka en allvarlig lungsjukdom som kallas hantaviruspulmonell syndrom (HPS). Andra arter av hantavirus kan orsaka en sjukdom som kallas nefrit eller blodkärlsinflammation i njurarna, som främst förekommer i Asien och Europa.

Hantavirus överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller spott från smittade gnagare, ofta möss eller sorkar. Sjukdomen kan också sprida sig via luften när man andas in små partiklar som innehåller viruset, till exempel genom att stöva upp damm där viruspartiklarna finns.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot hantavirusinfektion, men sjukvården kan ge stöd till symptomen och underhålla livfunktionerna tills patienten blir frisk igen. För att förebygga smitta rekommenderas att undvika kontakt med gnagare och deras avfallsprodukter, såsom urin och avföring, samt att använda skyddande kläder och andningsskydd när man utför aktiviteter i områden där smittan är vanlig.

California encephalitis virus (CEV) är ett flavivirus som orsakar en neurologisk sjukdom hos människor, känd som California encephalitis eller La Crosse-encefalit. Detta virus överförs vanligtvis till människor genom bett från smittade skogsbilgor (*Peromyscus maniculatus*). CEV är ett av de flavivirus som orsakar så kallad summer meningioencephalitis, en grupp sjukdomar som tenderar att vara vanligare under sommarmånader i tempererade områden. Symptomen på California encephalitis kan variera från milda, influensaliknande symptom till allvarliga neurologiska komplikationer som medvetandeförlust, övergående förlamning och i värsta fall död.

Hantaanviruset är ett typ av arenavirus som kan orsaka allvarliga sjukdomar hos människor, framförallt två olika former av hemorragisk feber med renalsvikt (HFRS): den koreanska formen och den kinesiska formen. Viruset överförs vanligtvis till människor genom kontakt med urin, avföring eller slem hos små gnagare som är virusets naturliga värdar, framförallt asiatiska råttor av släktena Apodemus. Sjukdomen börjar ofta med allmänna symtom som feber, muskelvärk och trötthet, men kan snabbt utvecklas till allvarliga komplikationer som blödningar, nedsatt njurfunktion och i värsta fall shock och dödsfall. Behandlingen av HFRS fokuserar vanligtvis på stödjande vård för att underlätta symtomen och underlätta återhämtningen. Preventiva åtgärder som att undvika kontakt med smittkällor och att kontrollera råttpopulationer är också viktiga för att förebygga spridning av viruset.

Crimean-Congo hemorrhagic fever (CCHF) virus är ett så kallat arenavirus, som orsakar en allvarlig och ofta dödlig febelsjukdom hos människor. Viruset överförs vanligtvis genom bett från infekterade hyttlöss eller fästingar, särskilt Hyalomma-fästingar. Sjukdomen är endemisk i Afrika, södra Europa, centrala Asien och delar av sydöstra Asien. Symptomen på CCHF kan variera, men inkluderar ofta plötslig början med feber, muskelvärk, huvudvärk och yrsel. I allvarliga fall kan det leda till blödningar, chock och flera organsvikt, vilket kan vara dödligt. Preventiva åtgärder som skydd mot fästingbetet och god hygien är viktiga för att undvika smitta. Det finns inga licenserade vaccin tillgängliga för allmän användning mot CCHF, men det pågår forskning och utveckling av potentiella vaccinkandidater. Behandling av CCHF innefattar stödjande vård och antivirala läkemedel som ribavirin, som kan vara effektiva om de ges tidigt under sjukdomsförloppet.

Hantavirusinfektioner är en grupp infektionssjukdomar orsakade av olika hantavirus-stammar. De överförs vanligtvis till människan via kontakt med urin, avföring eller speichel från smittade gnagare, framför allt möss och sorkar. Infektionerna kan vara allvarliga, speciellt hantaviruspulmonell syndrom (HPS) i Amerika och hemorragisk feber med renalsvikt (HFRS) i Asien och Europa. Symptomen på HPS inkluderar feber, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, medan HFRS kan orsaka feber, illamående, huvudvärk, blödningar och skada till njurarna. Behandlingen är stödjande och preventiv åtgärder innefattar kontroll av gnagare och undvikande av exponering för deras kroppsv likfluider. Vaccin finns inte tillgängligt för alla hantavirusstammar.

Rift Valley fever (RVF) är en zoonotisk, arbovirusinfektion som orsakas av Rift Valley fever-viruset (RVFV), ett filovirus som tillhör familjen Phenuiviridae. Sjukdomen är namngiven efter Rift Valley i Kenya, där den först identifierades hos boskapsdjur 1930. RVFV överförs vanligtvis från infekterade växtätande insekter, främst moskiter av arten Culex spp., till djur och människor genom bett. Sjukdomen är endemisk i Afrika söder om Sahara, men har också spridits till Arabiska halvön.

Människor kan smittas via kontakt med infekterade djurs blod, feta vävnader eller abortiva foster, och i mindre utsträckning via bett av infekterade moskitor. Sjukdomen tenderar att vara mild hos människor, men allvarliga komplikationer kan uppstå, särskilt hos barn och gravida kvinnor. Symptomen på Rift Valley fever inkluder plötslig feber, muskelvärk, huvudvärk, yrsel, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till ögoninflammation (konjunktivit), hjärninflammation (encefalit), lunginflammation (pneumonit) eller blödningsrubbningar. Dödligheten hos människor är relativt låg, men kan nå upp till 1-2% av de smittade.

Det finns inget specifikt behandlingsmedel eller vaccin mot Rift Valley fever som är godkänt för användning hos människor, även om ett antal kandidater befinner sig i utvecklingsfasen. Behandlingen av RVF koncentrerar sig på att lindra symptomen och stödja de drabbade organens funktioner. För att förebygga smittspridning rekommenderas isolation av de smittade, användning av personlig skyddsutrustning (PPE) och förhindrande av exponering för infekterade djur eller deras kroppsvätskor.

I'm sorry, there seems to be a typo in your request. I assume you are asking for a medical definition of "Hepatitis B Virus" (HBV) instead of "Simbuvirus".

Hepatitis B Virus (HBV) is a small DNA virus that specifically infects and damages the liver cells, leading to inflammation. It is primarily transmitted through contact with infected blood or bodily fluids such as semen and vaginal secretions. HBV can also be transmitted from an infected mother to her baby during childbirth.

The infection caused by HBV can range from acute, self-limiting hepatitis to chronic hepatitis, which may lead to severe liver complications like cirrhosis and liver cancer over time. The symptoms of acute hepatitis B include jaundice, fatigue, abdominal pain, loss of appetite, nausea, vomiting, and joint pain. However, many people with acute HBV infection may not show any symptoms at all.

Prevention measures include vaccination against HBV, safe sex practices, avoiding sharing needles or syringes, and following standard precautions while handling blood and bodily fluids. Treatment for chronic hepatitis B typically involves antiviral medications to suppress the virus replication and prevent liver damage.

I am not aware of a medical condition called "California brain inflammation." It is possible that there may be some misunderstanding or miscommunication in the term you have provided. If you are referring to encephalitis, which is a general medical term for inflammation of the brain, I can provide a definition for that:

Encephalitis is a condition characterized by inflammation of the brain. It can be caused by various infectious agents such as viruses, bacteria, fungi, or parasites, or it can be due to an autoimmune response where the body's own immune system attacks the brain tissue. The symptoms of encephalitis may include fever, headache, confusion, seizures, and altered consciousness, ranging from mild confusion to coma. The diagnosis typically involves a combination of clinical evaluation, imaging studies such as MRI, and laboratory tests, including cerebrospinal fluid analysis. Treatment depends on the underlying cause and may include antiviral medications, antibiotics, corticosteroids, or immunosuppressive therapy.

Tospovirus är ett släkte inom familjen Bunyaviridae och ordningen Bunyavirales. Dessa är negativa sense RNA-virus som orsakar sjukdom hos växter, framförallt i familjen Solanaceae (som inkluderar potatis, tomater och paprika). Tospovirus överförs vanligtvis från växt till växt av thrips-arter under deras suckande näringstagning. De är världens enda kända RNA-virus som orsakar sjukdom hos både djur och växter, även om de flesta tospovirus orsakar sjukdom hos växter. Exempel på tospovirus inkluderar Tomato spotted wilt virus (TSWV) och Impatiens necrotic spot virus (INSV).

'Sandflugsfebre' er en infeksjons sykdom som forås av bakterien *Bartonella bacilliformis* og overføres gjennom slike som sandfluer. Sykdommen forekommer hovedsakelig i fjerntliggende områder i Andes-bjergene i Sydamerika, især i Peru, Ecuador, Colombia og Bolivia.

Det er noe ulikt å oppleve sandflugsfebre uten å ha reist til disse områdena. Symptomene på sandflugsfebre kan variere, men de mest alminnelige inkluderer feber, hodermerker, muskelsmerter, og svulminger i lymfeknuter. I værste fall kan den føre til alvorlige komplikasjoner som blodforgiftning (sepsis) eller ødelæggelse av røde blodceller (hemolytisk anemi).

Hvis du tror du har opplevd symptomer på sandflugsfebre etter en reise til de berørte områdene, bør du søke medisinsk veiledning umiddelbart. Behandlingen består vanligvis av antibiotika for å eliminere infeksjonen.

"Arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus" og refererer til en gruppe virus som overføres fra vært til vært gjennom arthropoder, som regel insekter som mygger eller tikkere. Disse virusene kan føre til en rekke forskjellige sykdommer hos mennesker og dyr, og er spredt over hele verden. Eksempler på arbovirus inkluderer viruset som forårsaker den infeksiøse hjernehindebetennelse (Saint Louis encephalitis virus), West Nile virus og Zika virus.

Sandfly Fever Naples Virus (SFNV) är ett så kallat arbovirus, vilket betyder att det sprids via artrópoder, dvs leddjur, som sandmyggor. SFNV tillhör släktet Phlebovirus inom familjen Phenuiviridae och överfördas vanligtvis till människan genom bett av sandmyggan Culicoides pulicaris eller andra arter av samma släkte.

Viruset orsakar en sjukdom som kallas sandfly fever, även kallad pappataci fever. Sjukdomen är vanligt förekommande i Medelhavsområdet, Mellanöstern och Asien. Symptomen på sjukdomen kan variera, men ofta inkluderar plötslig feber, hosta, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt trötthet. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som hjärninflammation (encefalit) eller leversvikt.

Det finns inget specifikt behandlingssätt mot sandfly fever Naples virus, och behandlingen är därför främst stödjande med syfte att lindra symptomen. För att förebygga infektion rekommenderas effektiva skyddsåtgärder mot sandmyggor, såsom användning av repellent, långärmade kläder och moskitnät.

Nukleokapsidproteiner (N-proteiner) är proteiner som förekommer hos virus med en membranklädd kapsid. De bildar ofta komplex med virala nukleinsyra och hjälper till att paketera dessa molekyler inne i den virala partikeln under sjukdomar orsakade av sådana virus som influensavirus, HIV och SARS-CoV-2. N-proteinerna är ofta viktiga mål för diagnostiska tester och vacciner.

Puumala virus (PPV) är ett så kallat arenavirus, som orsakar sjukdomen nephropathia epidemica (NE), även känd som vintergripp. PPV är det vanligaste arenaviruset i Europa och sprids främst genom kontakt med urin från möss. Sjukdomen tenderar att vara mildare hos människor jämfört med andra arenavirusinfektioner, men kan i vissa fall leda till allvarliga komplikationer som njursvikt och blödning. Förebyggande åtgärder innefattar att undvika kontakt med möss och deras avfall.

Hemorragisk feber, viral, är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av vissa virus som kan leda till blödningar (hemorragi) och feber. Virusen attackerar små blodkärl i kroppen, vilket orsakar skador på kärlväggarna och blödningsproblem.

Det finns olika typer av virus som kan orsaka denna sjukdom, till exempel:

* Denguevirus: Detta virus sprids främst genom stick av myggor av arten Aedes aegypti och Aedes albopictus. Sjukdomen kallas också ibland denguefeber eller bräckfeber.
* Virales hemorragiskt fever (VHF): Detta är en allmän beteckning för en grupp av virala infektioner som kan orsaka blödningar, till exempel Krim-Congo hämorrhagisk feber, Lassafeber, Marburgvirusfeber och Ebolavirusfeber. Dessa sjukdomar sprids ofta genom kontakt med djur, men även mellan människor kan vara en smittväg.
* Andra virus: Ibland kan också andra virus orsaka liknande symtom, till exempel Hantavirus, som sprids främst genom kontakt med urin, avföring eller spott från gnagare.

Symptomen på viral hemorragisk feber kan variera beroende på vilket virus det rör sig om, men de vanligaste symtomen innefattar hög feber, trötthet, muskel- och ledvärk, huvudvärk och hudutslag. I allvarliga fall kan det uppstå blödningar i huden, slemhinnor eller inre organ. Behandlingen av viral hemorragisk feber består vanligen av stödjande vård för att underlätta symtomen och förhindra komplikationer. I vissa fall kan specifik behandling ges beroende på vilket virus det rör sig om.

För att förebygga smittspridning av viral hemorragisk feber är det viktigt att undvika kontakt med smittkällan och att följa god hygien, till exempel genom att tvätta händerna ofta och att använda skyddshandskar när man hanterar sjuka djur eller människor. Vissa virus kan förebyggas genom vaccinering, men det finns ännu inget vaccin mot alla typer av viral hemorragisk feber.

'Vero-celler' är en typ av celllinje som används inom biomedicinsk forskning. Den är utvecklad från celler som isolerats från grön monkey kidney-celler (ur African green monkeys). "Vero" är en akronym för "vervet monkey kidney" (grön monkeys njurar).

Dessa celler har en hög förmåga att replikera och odlas upp i laboratoriemiljö, vilket gör dem användbara inom olika områden som till exempel vaccintillverkning. Vero-celler är ett av de vanligaste valet när det gäller att producera virusbaserade vacciner, eftersom de kan produceras i stora mängder och har en stabil genetisk bakgrund.

Vero-celler används också inom andra områden som till exempel toxikologi, farmakologi och cancerforskning.

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) definieras ett reassortantvirus som "ett virus som har genomer från två eller fler olika stammar eller sorter av samma typ av virus". Detta kan ske när två olika virusinfectar samma cell och byter delar av sina genomer med varandra, vilket kan resultera i en ny virusstam med kombinerade egenskaper från de ursprungliga virusen.

Reassortment är särskilt vanligt förekommande hos influensavirus, som orsakar säsongsboundna influensautbrott och pandemier. Reassortment av olika influensavirussorter kan leda till uppståndandet av en ny influensavirusstam som är kapabel att orsaka sjukdom hos människor som saknar immunitet mot den nya stammen, vilket kan leda till en pandemi.

'RNA viralt' refererer til et virus som har sin genetisk informasjon lagret i RNA (ribonukleinsyre) istedenfor DNA (deoxyribonukleinsyre) som er vanligere for levende organismer. Disse typer av viruser bruker RNA-polymerase enzym for å transkribere og replikere sin genetisk informasjon. Mange infektiøse og smittebærende virusser, som f.eks. HIV, influenza, SARS-CoV-2 (som forårsaker COVID-19), er RNA-virusser.

Nairobi sheep disease (NSD) is a viral disease that primarily affects sheep and goats. It is caused by the Nairobi sheep disease virus (NSDV), which belongs to the family of viruses known as Nairoviridae. The NSDV is transmitted to its hosts through the bite of ticks, particularly those of the genus Amblyomma.

The NSDV is a negative-sense, single-stranded RNA virus that is enveloped and has a complex structure with seven viral proteins. It is a zoonotic disease, meaning it can also infect humans, although such cases are rare.

In sheep and goats, the NSDV causes a severe hemorrhagic fever characterized by high fever, depression, loss of appetite, nasal discharge, diarrhea, and abortion in pregnant animals. The mortality rate in infected flocks can be as high as 90-100%.

There is no specific treatment for NSD, and control measures are focused on preventing the spread of the disease through the use of acaricides to kill ticks, quarantine measures, and vaccination. However, there is currently no commercially available vaccine against NSDV.

Hemorragisk feber, Krim (Crimean Hemorrhagic Fever) är en allvarlig och livshotande virussjukdom som orsakas av ett virus som tillhör familjen Bunyaviridae. Sjukdomen sprids främst genom kontakt med infekterade djurs blod, exkrementer eller saliva, men kan också spridas från människa till människa via direkt kontakt med en infekterad persons kroppsvätskor eller via vektorer som fästingar.

Sjukdomen karakteriseras av plötslig början med feber, muskelvärk, huvudvärk och yttre blödningar (hemorragier). Andra symtom kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, hosta, missfärgning av huden och ytliga blödningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till fläckvis blödning under huden, blod i urinen eller avföringen, yrsel, koma och i värsta fall dödsfall.

Det saknas specifika behandlingsmetoder för Crimean Hemorrhagic Fever, men stödjande vård som inkluderar vätskeersättning, kontroll av blodtrycket och symtomlindring kan ges. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas, men deras effektivitet är inte fullt utstuderad.

För att förebygga smittspridning rekommenderas skyddsåtgärder som att undvika kontakt med infekterade djur och deras kroppsvätskor, använda personlig skyddsutrustning när man hanterar djur eller kör i områden där sjukdomen är vanlig, och vaccinering för personer som arbetar med djur eller är utsatta för smittan.

'Genom' refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der har kodet for alle de gener, proteiner og regulerende sekvenser, der er nødvendige for at danne og opretholde livet hos det pågældende organisme.

'Viralt genom' refererer til den totale genetiske information, der findes i et virus. Et viralt genom kan være lavet af DNA eller RNA og kan variere meget i størrelse alt efter hvilken type virus vi taler om. Virus' genom indeholder instruktionerne for at producere nye viruspartikler, så de kan inficere andre celler og fortsætte med at sprede sig.

'Cercopithecus aethiops' er en art innen slætten primater (Primates) og familien markattrer (Cercopithecidae). Den kjennes også under fremdeles navnet husabariabeeste, og er også kallen for grøn markatt. Denne aben er oprinnelig hjemmehørende i subsaharisk Afrika, og lever i en variert bredde av skogsområder, fra regnskog til savanner med trær.

'Cercopithecus aethiops' har en slank kroppsbygning og er kjent for sine svelge lange lemmer og svans. Den kan bli mellom 40 til 70 cm lang, med en svans som kan være like lang eller lenge som kroppen. Den veier mellom 3,9 til 7,7 kg. Pelsen er grønnegrå eller brun på ryggen og hvit på buken. Ansiktet er sort med en hvit skjegg rundt munnene.

Denne aben lever i grupper som kan inneholde opp til 30 individer, deriblant flere hanar og hunar. Den er allikevel merkет av en matriarkal struktur, med de ældre hunnene som dominerer over de yngre. Føden består av frukt, frø, blader, bark, insekter og små dyr.

'Cercopithecus aethiops' er kjent for sin evne til å springe langt og høyt fra gren til gren i skogen. Den har også en unik metode for å vaskes selv, ved å bruke sine hænder for å fjerne parasitter og skjedde med pelsen.

Denne aben er ikke direkte truet av utdøing, men populationen er i tilbakegang på grunn av økende jordbruksområder, skogsavverkning og illegal handel med viltlevende dyr. Derfor er det viktig å ta stilling for å beskytte denne abens levevilkår og sikre at den kan overleve og trives i fremtiden.

'Virala icke-strukturella protein' (engelska: 'viral non-structural proteins') är ett samlingsbegrepp för de proteiner hos ett virus som inte utgör en del av virionskapseln, det vill säga dess strukturproteiner. Dessa proteiner har istället andra funktioner i virusets livscykel, till exempel vid replikationen av virusets genetiska material eller vid undertryckandet av värdcellens immunförsvar.

Det är värt att notera att begreppet 'icke-strukturella protein' kan variera mellan olika virusfamiljer och forskningsområden, så det exakta innebörden kan variera beroende på kontexten.

Ixodidae er en familie av ektoparasitter som inkluderer flere slags blodsugende arter av skalbaggar, kjent som festeinglere eller skjeveinglere. Disse insektene livnår seg på pattedyr, fugler, reptiler og amfibier, og kan også bithøre mennesker. Ixodidae-arter er typisk større enn de andre familiene av blodsugende skalbagger, og har ofte tydelige mønster på deres skjold (scutum). Disse insektene kan overføre ulike sykdommer, som Lyme-sykdommen og flere andre.

Sin Nombre-viruset, även känt som SNV, är ett hantavirus som först upptäcktes i sydvästra USA och är namngiven efter den plats där det upptäcktes, Sierra County i New Mexico. Viruset sprids främst genom kontakt med urin, avföring eller slem hos små gnagare, särskilt vissa arter av möss. Människor kan bli smittade om de andas in luft som innehåller partiklar från infektiös material från gnagare.

Sin Nombre-viruset är orsaken till en allvarlig lungsjukdom hos människor, kallad hantavirus pulmonär syndrom (HPS). Symptomen på HPS kan variera, men ofta inkluderar feber, muskelvärk, hosta, trötthet och andningssvårigheter. I vissa fall kan sjukdomen bli allvarlig och leda till lungödem, nedsatt hjärtfunktion och i värsta fall död. Det finns inget specifikt behandlingssätt för HPS, men intensivvård och stödjande vård kan vara livräddande.

'Myggor' är en gemensam benämning på tvåvingar i insektsordningen Diptera som tillhör underordningen Nematocera och överfamiljen Culicoidea. De flesta myggorna är små, mjuka, flygande insekter med långa, smala vingar, långa antenner och smala ben. Myggor är kända för att vara blodsugande och kan överföra sjukdomar till människor och djur genom sina bett.

Det är värt att notera att det finns också andra arter av tvåvingar som kallas myggor, men de tillhör inte underordningen Nematocera eller överfamiljen Culicoidea. Dessa inkluderar exempelvis horseflies (Hippoboscidae) och deer flies (Tabanidae), som också är blodsugande, men är större och mer robusta än vanliga myggor.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

"Hemorragisk feber med renalt syndrom" (HFRS) är ett allvarligt tillstånd som orsakas av infektion med vissa typer av hantavirus. Det kännetecknas av plötslig feber, allmänt sjukdomstillstånd och blödningar i olika delar av kroppen.

Renalt syndrom innebär att några eller samtliga av njurarnas funktioner är störda. Vid HFRS kan det uppstå blod i urinen (hemorragi) och njurarna kan misslyckas med att filtrera blodet korrekt, vilket kan leda till att patienten drabbas av akut njursvikt. Andra symtom som kan förekomma vid HFRS innefattar illamående, kräkningar, buksmärtor, huvudvärk och muskelvärk.

HFRS är en allvarlig sjukdom som kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av stödjande vård, såsom vätskeersättning och mediciner för att kontrollera blodtrycket och blödningsrisken. I vissa fall kan patienten behöva intensivvård och dialysbehandling.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"Arbovirusinfektioner" er en samlebetegnelse for infektionssykdommer forårsaket av arboviruses, som primært overføres gennem insektbid (arthropod-borne). Ordet "arbovirus" er en akronym for "arthropod-borne virus". Disse virusslag er typisk forbundet med transmissionscykler, der involverer bl.a. mygger eller tæger som vektorer (smittebærere). Eksempler på arbovirusinfektioner inkluderer bl.a. Den amerikanske febersyge, gul feber, chikungunyafeber, denguefeber, Zika-virusinfektion og West Nile fever. Symptomerne på arbovirusinfektioner kan variere voldsomt, fra mildt sygefølelse til alvorlig sygdom med mulig komplikation til døden, afhængigt af virussorten og individets immune system.

'Virusproteiner' refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin replikasjonsprosess og forårsage infeksjon i værtsorganismen. Disse proteinet kan inkludere strukturelle proteiner, som utgjør kapsiden eller membranen til viruset, og ikke-strukturelle proteiner, som involveres i regulering av virusets replikasjon og infeksjonsprosess.

Strukturelle proteiner kan inkludere:

* Kapsidproteiner: disse er proteiner som utgjør den proteinhylle som omger viruses genetiske materiale. De kan være formet som en helix, som hos bakteriofager, eller som en ikosaeder, som hos mange arter av RNA- og DNA-viruser.
* Membranproteiner: disse proteinet er inkorporert i lipidmembranen til de enkle- eller doppelstrands RNA-viruser som koronavirus og flavivirus. Disse proteinet kan være involvert i sammensetningen av membranen, infeksjonen av værtscellen, og/eller frigjøringen av nyproducerte virusher.

Ikke-strukturelle proteiner kan inkludere:

* Replikasjonsproteiner: disse er nødvendige for replikasjonen av virusets genetiske materiale og kan være enzymer som revers transkriptase, RNA-polymerase eller ligase.
* Regulatoriske proteiner: disse proteinet kan regulere aktiviteten til andre virusproteiner eller værtsorganismens celler for å øke viruses evne til å replikere seg og spre seg.

I allmennhet er virusproteinene spesifikke for hvert individuelt virus og kan være mål for antivirale terapier eller vaccineutvikling.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Sigmodontinae är en underfamilj inom råttartade gnagare (Muroidea) som huvudsakligen förekommer i Amerika. Den inkluderar cirka 400 arter fördelade på omkring 70 släkten, vilket gör den till en mycket artrik grupp. Till Sigmodontinae hör bland annat sorkar, hamstrar och många andra små gnagare.

De flesta arterna inom Sigmodontinae är små djur med en kroppslängd på mellan 5 och 20 cm och en vikt mellan 10 och 150 gram. De har oftast en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, delvis muskulös svans. Pälsfärgen varierar beroende på art, men de flesta har en brun eller gråaktig päls.

Sigmodontinae-gnagare lever i olika habitat, från tropiska regnskogar till ökenområden och höga bergstrakter. De är vanligen aktiva under gryningen och natten och livnär sig av olika typer av växtmaterial och smådjur som insekter och snäckor.

Många arter inom Sigmodontinae har en begränsad utbredning och är hotade av habitatförlust och jakt. I vissa fall kan de också vara bärare av sjukdomar som kan överföras till människor, såsom hantavirus.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Arvicolinae är en underfamilj inom den biologiska familjen Cricetidae, som består av små gnagare, såsom många sorters sorkar och lämmelar. Dessa djur kännetecknas vanligtvis av att de har kraftiga käkar, små ögon och öron samt en robust kroppsbyggnad. Arvicolinae-djuren är välkända för sin förmåga att gräva och borra i marken, där de ofta bygger komplexa tunnelsystem. Många av arterna lever också under vattenytan och har anpassat sig till ett liv som semiakvatiska djur. Exempel på släkten inom Arvicolinae är Microtus, Clethrionomys och Ondatra.

'Virusantikroppar' (eller 'virusantistoffer') är immunologiska proteiner som produceras av B-celler i kroppen som svar på en infektion med ett virus. Dessa antikroppar binder till ytor på viruset, vilket gör det möjligt för kroppens immunsystem att identifiera och eliminera viruset från kroppen.

Det finns olika typer av virusantikroppar, men de flesta tillhör en grupp som kallas IgG-antikroppar. När en person har haft en infektion med ett visst virus och sedan har blivit immun mot det, kommer de att ha höga nivåer av specifika IgG-antikroppar i sin blodomlopp som kan mätas för att fastställa om personen har haft en tidigare infektion.

Det är värt att notera att det finns också andra typer av immunologiska respons på virusinfektioner, såsom T-celler och interferoner, men virusantikroppar är ett viktigt sätt för kroppen att identifiera och bekämpa viruset.

En växtvirus är ett smittagent som orsakas av en typ av sjukdomsalstrande partikel, kallad virus, som infekterar växter. Växtvirus infekterar vanligtvis växtceller och använder dessa för sin replikation. Många växtvirus sprids genom insektsbett eller mekaniskt via kontaminering av redskap, vatten eller jord. De kan orsaka en rad olika symptom hos växter, till exempel nekros (död celler), chlorosis (förlust av grön färg i blad), mosaikmönster på bladen och störningar i växtens tillväxt och utveckling. Vissa växtvirus kan också orsaka allvarliga ekonomiska skador genom att reducera skördarna eller förstöra grödor.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

'Aedes' är ett släkte i insektsfamiljen Stegomyiidae och ordningen tvåvingar (Diptera). Detta släkte innehåller flera arter som kan vara viktiga vektorer för överföring av olika virus, till exempel denguevirus, chikungunyavirus, zikavirus och gula febern-virus. Två kända artar inom släktet är Aedes aegypti och Aedes albopictus, även kända som den svarta tigrarna respektive den asiatiska tigrarna. Dessa myggor förekommer ofta i tropiska och subtropiska områden över hela världen och kan vara ett stort problem för offentlig hälsa då de sprider sjukdomar från en individ till en annan.

Medicinskt sett definieras virusförökning som processen där en värdkälla, till exempel en cell, infekteras av ett virus och tvingas producera fler virioner (viruspartiklar). Detta sker genom att virusets genetiskt material integreras eller replikeras inom värddjuret och tvingar den till att producera nya viruspartiklar som sedan friges och kan infektera andra celler.

Virusförökningen är en central del i viruspatogenes, det vill säga sjukdomsprocessen orsakad av ett virus. Förståelsen av denna process har varit viktig för utvecklingen av antivirala läkemedel och vacciner som används för att behandla och förebygga virussjukdomar.

"Nukleokapsid" är ett begrepp inom virologi som refererar till den proteinhölje som omger virala nukleinsyror, det vill säga DNA eller RNA. Nukleokapsiden består av två huvudkomponenter: nukleoproteiner och genomkapslade nukleinsyra.

Nukleoproteinerna är proteiner som binder till virala nukleinsyrorna och hjälper till att skydda dem från nedbrytning av cellens egna enzymer. Dessa proteiner kan också spela en roll i regleringen av replikationen och transkriptionen av virala genomer.

Nukleokapsiden är ofta ansvarig för att ge viruset dess form och struktur, och den kan vara mycket viktig för virusets förmåga att infektera nya celler. Nukleokapsidens sammansättning och struktur kan variera mellan olika virusarter, men den är ofta en viktig måltavla för immunförsvaret och kan användas som ett mål för antivirala behandlingar.

RNA-virus (Ribonukleinsyre-virus) är ett slags virus där genomet består av RNA istället för DNA. Genomet i RNA-virus kan vara enkel- eller dubbelsträngat, och det kan antingen sónas till cellens ribosomer direkt för att producera virala proteiner (positivt ensträngat RNA) eller så måste det först transkriberas till komplementärt DNA med hjälp av ett revers transkriptasenzym (retrotranskription) innan det kan translateras till protein (negativt ensträngat RNA eller dubbelsträngat RNA). RNA-virus är mycket varierande och inkluderar många sjukdomsalstrare, som exempelvis HIV, SARS-CoV-2, influensaviruset och många andra.

"Virussammansättning" refererar till den genetiska makeup och sammansättningen av ett specifikt virus. Det inkluderar vanligtvis information om virusets gener, strukturella proteiner och eventuella andra viktiga molekyler som är unika för det aktuella viruset. Virussammansättning kan vara viktig att känna till när man studerar virus för att förstå deras egenskaper, beteende och sårbarheter mot olika behandlingsformer. Det kan också hjälpa till vid utvecklingen av vacciner och andra terapeutiska strategier.

Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.

'Virion' är ett begrepp inom virologi och refererar till ett fullt samlat, infektionsberett viruspartikel utanför ett värddjurs cell. Det inkluderar alltså viruskapsid (proteinhölje) och eventuellt också virushylster (lipidhaltigt membran). Ibland kan viruset även innehålla en del av värdcellens membran som en del av sitt yttre skal, beroende på hur viruset sprider sig från den infekterade cellen. Virionen innehåller dessutom genetiskt material i form av RNA eller DNA.

En neutraliseringstest (neutralization test) är en typ av laboratorietest som används för att mäta den förmåga som ett specifikt antikroppar-serum har att neutralisera (i huvudsak) virus. Testet mäter hur mycket serum som behövs för att reducera eller eliminera en given virusslagets förmåga att infektera celler.

Under testförfarandet blandas serumprover med en känd koncentration av virus, och sedan exponeras denna blandning för en kultur av celler som virus normalt skulle kunna infektera. Efter en viss inkubationstid undersöks cellkulturen för tecken på infektion, till exempel cytopatisk effekt (CPE).

Om serumprovet har en hög koncentration av neutraliserande antikroppar kommer detta att minska eller eliminera virusslagets förmåga att orsaka CPE i cellkulturen. Testresultatet uttrycks som den högsta serumkoncentrationen som behövs för att neutralisera 50% av viruspartiklarna (NC50).

Neutralisationstester används ofta inom forskning och diagnostik, till exempel vid utveckling av vacciner eller för att fastställa immunitet hos en individ efter en infektion eller vaccinering.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

En viral plaqueassay är en metod inom virologi för att bestämma den infektiösa titern (antalet infektiösa partiklar per volymenheter) av ett virus. Metoden bygger på principen att virus infekterar och dödar celler i en monolayer av cellkulturer, vilket resulterar i en synlig klar plak (en liten, distinkt klump eller fläck) av döda celler mot en bakgrund av levande, metaboliskt aktiva celler.

I ett typiskt experiment seedas en standardiserad celllinje i en platt 6-well plate och infekteras sedan med seriella dilutioner av ett virusprov. Efter en inkubationsperiod på flera timmar till dagar, överstryks cellmonolagret med ett semi-solid medium (till exempel agarose) för att begränsa virusspridningen och underlätta plakbildning. Efter ytterligare inkubation bildas tydliga plak av döda celler som kan räknas och korreleras med den ursprungliga viruskoncentrationen i provet.

Viral plaqueassay är en mycket känslig metod för att uppskatta virustiter, och det ger information om både absoluta antalet infektiösa partiklar och deras förmåga att bilda plak (plaquaeffektivitet). Denna metod används ofta för att karakterisera nya virusstammar, utvärdera effektiviteten av antivirala medel och undersöka patogenes inom virologi.

'Viral core proteins' refer to the protein components that make up the structural framework of a viral particle, or virion. These proteins play a crucial role in the packaging and protection of the viral genome, which is the genetic material contained within the virion. The viral core proteins provide a scaffold for the self-assembly of the virion and help to protect the viral genome from degradation by host cell enzymes.

The specific composition of viral core proteins varies among different types of viruses, but they typically include one or more proteins that encapsidate the viral genome and provide structural support for the virion. In some viruses, the core proteins may also play a role in the regulation of viral gene expression or replication.

For example, in retroviruses such as HIV, the core proteins are called matrix (MA), capsid (CA), and nucleocapsid (NC) proteins. The MA protein forms a layer just inside the viral membrane, while the CA and NC proteins form the inner core of the virion that encapsidates the viral RNA genome. In contrast, in DNA viruses such as herpesviruses, the core proteins may include several different proteins that help to package the viral DNA into the virion and protect it from degradation.

Overall, the viral core proteins are essential components of the virion that play a critical role in the structure, function, and replication of many different types of viruses.

Nukleoproteiner är komplexa molekyler som består av ett protein som är kovalent bundet till nukleinsyra, det vill säga DNA eller RNA. Proteinet fungerar ofta som en strukturell komponent och hjälper till att packa och organisera nukleinsyran på ett sätt som skyddar den från skada och underlättar transporten av den inom cellen. Nukleoproteiner spelar också en viktig roll i cellens replikations- och transkriptionsprocesser, samt i virus' livscykel. Exempel på nukleoproteiner är histonerna, som hjälper till att organisera eukaryota cellers DNA, och kapsidproteinerna hos många olika slags virus.

"Mesocricetus" er en slags gnagere som inkluderer hamstere som er vanlige i laboratoriemiljø. Den mest kjente arten i denne gruppen er syriske hamsteren ("Mesocricetus auratus"), også kalt gyldne hamsteren, som ofte holdes som selskapsselvstendig kjærlighetdyr. Disse hamstene er kjente for deres store kindposer og aktive nocturnal livsstil. De blir vanligvis omkring 2-3 år gamle i fangenskap.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

'Virushöljet' är ett yttre proteinlager som omger vissa typer av virus. Detta skapas när viruset sammansätter sig med värden såsom bakterier eller celler, och kan bestå av ett eller flera olika proteiner. 'Virushöljets proteiner' refererar till de proteinmolekyler som utgör detta skal. Dessa proteiner kan spela en roll i virusets infektionsförmåga genom att hjälpa till att binda till värden eller att underlätta penetrationen av cellmembranet. De kan också vara mål för antivirala behandlingar, eftersom de ofta är nödvändiga för virusets överlevnad och reproduktion.

'Open Reading Frames' (ORF) refererar till genetiska sekvenssegment som har potentialen att koda för proteiner. De definieras vanligtvis som en sekvens av minst 300 nukleotider som börjar med en startkod (ATG) och fortsätter till en stoppkod (TAA, TAG eller TGA). ORF:er hittas ofta i delar av DNA eller RNA som kallas icke-kodande, eftersom de inte direkt koder för proteiner. Genom att identifiera ORF:er kan forskare förutsäga potentiala proteinsekvenser och undersöka deras funktioner. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder till produktion av ett fullständigt protein, eftersom det finns olika mekanismer som kan påverka den genetiska informationens överföring från DNA till protein.

Den Golgi-apparaten är ett organell i eukaryota celler som är involverad i modifiering, sorting och transport av proteiner och lipider. Det består av staplade, flercelliga säckar, cisternor, som är arrangerade i parallella rader och omges av ett membransystem. Proteiner och lipider transporteras in i Golgi-apparaten i en vesikel från det endoplasmatiska nätverket (ER), där de modifieras genom en serie av processer, inklusive glykosylering, sulfatisering och fosforylering. Efter att ha blivit modifierade transporteras proteiner och lipider sedan ut från Golgi-apparaten i vesiklar till olika delar av cellen eller förpackas in i sekretoriska granuler som kommer att släppas ut från cellen.