"Bothrops" er en slags giftig orm som tilhører familien Viperidae, og inneholder over 50 arter som lever i de sydlige deler av Nord-Amerika, Mellem-Amerika og Syd-Amerika. Disse ormene kaller også "amerikanske koralormer" eller "jordkoralormer". De fleste arter av Bothrops er giftige og kan føre til alvorlige betenningsforstyrrelser, blødninger og i værste fall død hvis ikke behandlingen skjer på tide.

Bothrops-ormene har en unik måte å bide på, der de ofte holder fast i byttet og fortsatter å injisere gift over tid. De fleste beting av disse ormene kan være smertefulle og livstruende, men dødeligheten er lavere enn hos noen andre typer ormegift.

Hvis du blir bedt av en Bothrops-orm, søk umiddelbart medikinsk behandling. Behandlingen inneholder ofte antidot mot giftet og støttebehandling for å styre symptomene.

'Skallerormsgifter' refererer til de giftstoffer som findes i slanger af skillerorms-familien (Elapidae), der inkluderer kendte arter som cobra, mamba og koraldjævle. Disse gifte er overvejende neurotoxiner, hvilket betyder at de specifikt påvirker nervesystemet. De kan forårsage symptomer som svimmelhed, synsforstyrrelser, muskelsvaghed og i værste fald lammelse, indtrængen i åndedrætsmusklerne og død. Symptomerne og alvorligheden af en skallerormsbidt depends på flere faktorer, herunder type af slange, mængden af gift som blev injiceret og stedet for bidtet.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of "Ormserum," I believe you may mean "snake venom" instead. Here is the definition:

Snake venom is a highly modified saliva containing a complex mixture of proteins, peptides, and other molecules that snake's use to immobilize or kill their prey. The composition of snake venom varies widely among different species of snakes and can contain various enzymes, neurotoxins, hemotoxins, and cytotoxins. When a snake bites its victim, it injects the venom through its fangs into the victim's body, where it can cause local tissue damage, pain, swelling, bleeding, and other systemic effects that can be life-threatening in severe cases.

Jag antar att du söker en definition på vad reptilproteiner är inom ett medicinskt sammanhang. Reptiler, som tillhör gruppen krypdjur, producerar proteiner precis som alla andra levande organismer. Det finns dock inget specifikt medicinskt begrepp som kallas "reptilproteiner". Proteiner från reptiler kan dock studeras inom forskning och medicinen, t.ex. för att undersöka deras evolutionära utveckling, struktur eller funktion.

Ett exempel på ett protein från en reptil som har fått stor uppmärksamhet inom medicinsk forskning är krokodiltvinneproteinet, som visat sig ha potentialen att användas i behandlingar av sjukdomar såsom cancer och autoimmuna störningar. Detta protein har unika strukturella och funktionella egenskaper som gör det intressant för forskare att studera.

Så, medan det inte finns en specifik medicinsk definition av "reptilproteiner", kan proteiner från reptiler vara föremål för medicinsk forskning och utveckling på grund av deras unika och intressanta egenskaper.

'Ormbett' er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til engelsk som 'snake bite'. I medisinsk sammenheng refererer det til en skade orsaket av en slangebitt, der oftest vil involvere et eller flere bidemærker og eventuelt også infeksjon eller giftpåvirkning alt efter slangenart. Symptomer kan inkludere lokal smerte, edema, erytem, koagulopati, myalgi, neurotoksiske effekter og i værste falle multipl organskade eller død. Behandlingen vil typisk involvere rensning av ormbettet for å fjerne eventuelle rester av slangegift, smertestillende medisin, antibiotika for å forebygge infeksjon og i noen tilfeller også antidot for å neutralisere giftpåvirkningen.

'Ormgifter' refererer til de giftstoffer som visse slanger producerer og injicerer gennem deres tænder for at dræbe eller svække deres bytte. Disse giftstoffer kan have forskellige virkninger, afhængigt af slangenart. Nogle ormgifte indeholder neurotoxiner, som angriber nervesystemet og kan føre til lammelse, muskelsvaghed eller død. Andre ormgifte indeholder hemotoksiner, som ødelægger røde blodlegemer og kan forårsage koagulationsforstyrrelser og organskader. Endelig kan visse ormgifte indeholde både neurotoxiner og hemotoksiner.

Det er vigtigt at notere, at ikke alle slanger er giftige, og at mange arter ikke har nok gift til at udgøre en trussel for mennesker. Derimod kan visse slangerens bid have alvorlige konsekvenser for menneskers helbred og endda være dødelige, især hvis behandlingen ikke søges inden for en kort tidsperiode efter et bid.

Grupp II fosfolipas A2 (PLA2-II) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider i celldelar och cellmembran. Det katalyserar hydrolysen av esterbindningarna i den tvåa kolatomen i glycerolen, vilket resulterar i att frisätta en fettsyra och lysofosfatidylkolin. Fettsyran som friges är ofta en polyungesättad fettsyra (PUFA), som kan vara arakidonsyra, vilken är en prekursor för eikosanoider som prostaglandiner, leukotriener och tromboxaner. Dessa ämnen har betydande roller i inflammation och immunförsvar.

PLA2-II finns i flera olika isoformer och kan hittas i en rad olika vävnader, inklusive lever, lungor, hjärta och muskler. Det kan vara involverat i en rad fysiologiska processer, såsom celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Dessutom har forskning visat att PLA2-II kan spela en roll i patofysiologiska tillstånd som inflammatorisk sjukdom, neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.

L-Amino acid oxidase är ett enzym som katalyserar reaktionen där en L-aminosyra oxideras till sin korresponderande α-ketosyra, väteperoxid och ammoniak. Reaktionen kräver flavinadeningar som elektronacceptorer. Detta enzym finns hos många olika arter, inklusive människor, och spelar en roll i ämnesomsättningen av aminosyror.

I'm sorry for any confusion, but "Eclipta" is not a medical term or a widely recognized term in the field of medicine. It is actually the name of a genus of plants in the family Asteraceae, also known as the daisy family. One species of Eclipta, Eclipta prostrata, has been used in traditional medicine for various purposes, such as treating skin diseases and liver disorders. However, it's important to note that the use of such herbal remedies should be discussed with a healthcare provider, as they may interact with other medications or have potential side effects.

Batroxobin är ett protein som utvinns från ormar av släktet Bothrops, såsom Bothrops atrox (banaanorm). Det har en blodkoagulerande verkan och används inom medicinen för att behandla vissa former av blödningar. Batroxobin är en serinproteas som klipper av fibrinogena molekyler i plasma till fibrin, vilket initierar blodkoagulationen. Det används också inom forskningen för att studera koagulationsprocessen.

'Ormar' är ett samlingsnamn för en grupp ryggradsdjur som tillhör klassen Reptilia och underklassen Lepidosauria. De kännetecknas av sin långa, smala kroppsform och att de saknar lemmar. Ormar är nära släkt med ödlor och deras gemensamma förfäder hade ben, men ormarna har under evolutionen förlorat användbarheten av benen.

Ormar finns över hela världen, utom i polarregionerna, och det finns cirka 3 400 kända arter. De lever på land och i vatten och har en mycket varierad levnadsstil och föda. Några ormar är giftiga och använder sitt gift för att döda eller immobilisera bytet, medan andra ormar sväljer bytet helt, eftersom de inte kan tugga.

Det finns också ormar som lever i symbios med andra djur, till exempel sköldpaddor och krokodiler, där de hjälper till att rengöra värddjurens hud från parasiter.

'Crotalus' är ett släkte ormar som tillhör familjen giftsnokar (Viperidae) och underfamiljen grubbhuggormar (Crotalinae). Släktet innehåller cirka 16 arter, mer kända arter är bland annat ökengiftsnoken (*C. adamanteus*), diamantgiftsnoken (*C. atrox*) och mjölig giftsnok (*C. horridus*). Dessa ormar förekommer i Nord- och Sydamerika, från södra Kanada till norra Argentina.

De flesta arterna i släktet 'Crotalus' är mycket giftiga och kan vara farliga för människor. De kännetecknas av en tydlig huvudvårt som innehåller de termoreceptiva organen som används för att upptäcka värmestrålning från till exempel ett bytesdjur. Dessa ormar är oftast nattaktiva och jagar genom att sitta stilla och vänta på byte, istället för att aktivt jaga efter det.

Det är viktigt att vara försiktig när man möter en giftsnok av släktet 'Crotalus', även om de flesta arterna tenderar att undvika människor så kan de bli aggressiva om de känner sig hotade. Om en persons blir biten av en orm i detta släkte bör de söka akut medicinsk vård omedelbart eftersom ormgiftet kan vara livshotande.

Viperidae er en familie i underordenen slanger (Serpentes) blandt krybdyr. Denne familien omfatter de giftige ormar, som ofte kaldes giftsnoge eller hugsnoge. Viperider inkluderer to underfamilier: Crotalinae (amerikanske giftsnoge eller grubbedder) og Viperinae (giftsnoge eller hugsnoge). Disse slangeres kropslængde varierer fra 15 cm til over 4 meter, afhængig af arten.

Kendetegn for Viperidae er blandt andet:

* De har en karakteristisk hovedform med en pande og en skarp, opadbøjet snude, der gør det lettere at grave i jorden eller bide i et bytte.
* Mange arter har termoreceptorer i form af varmeskinnelige pitsensorer omkring hovedet, som de bruger til at lokalisere varmelegemer som potentiale byttedyr.
* De har en giftklap (eller canin) på bagsiden af deres kæbe, som er forbundet med en giftkirtel via en giftsønd. Når ormen bider, injiceres giftet gennem giftklappen og sønden ind i byttedyr eller offer.
* De fleste arter har en karakteristisk bevægelse kaldet "sidwinding", hvor de bevæger sig fremad ved at bøje deres krop i S-form og skubbe modsat siden af hinanden for at forskyde sig.

Viperider omfatter mange velkendte arter, herunder:

* Crotalus adamanteus (østlig diamantræv)
* Bothrops asper (centralamerikansk bjergbukkegiftørn)
* Vipera berus (huggorm)
* Daboia russelii (Russells huggorm)
* Echis carinatus (indisk pusteløv)
* Bitis arietans (pavegiftørn)

Viperider er udbredt over store dele af verden, herunder Nord- og Sydamerika, Europa, Asien og Afrika. De findes i en bred vifte af levesteder, herunder skove, græsarealer, ørkener, bjerge og byområder. Mange arter er truede på grund af habitatforstyrrelser, jagt, samling til medicinske formål og andre faktorer.

Coagulantia är ett medicinskt begrepp som hänvisar till förekomsten av blodproppar eller koagulerade klumpar av blod i kroppens blodkärl. Dessa kan varaarteriella, vilket innebär att de bildas i artärerna, eller venösa, vilket innebär att de bildas i venerna. Blodproppar kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom blodstillande mediciner, sjukdomar som påverkar blodet eller hjärtat, skador på kärlen eller ett sämre blodflöde. Symptomen på coagulantia kan variera beroende på var proppen sitter och hur stor den är, men de kan inkludera smärta, rodnad, värme och svullnad i det drabbade området, samt andningssvårigheter eller yrsel om proppen befinner sig i lungorna.

Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är vanliga i celldelar och cellmembran. Fosfolipasen A2 särskiljer sig från andra fosfolipaser genom att specifikt spjälka en fettsyra från den tvåtandade glycerolresten, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt befriade fettsyran är ofta en polyinsyresyra, som kan vara inblandad i inflammatoriska processer i kroppen. Fosfolipas A2-aktivitet har visat sig vara involverad i en rad fysiologiska och patofysiologiska processer, inklusive immunförsvar, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

Huggormsgifter är ett samlingsnamn för de neurotoxiska ämnen som huggormar inom familjen giftsnokar (Viperidae) producerar i sina giftkörtlar och injicerar genom bett. De aktiva substanserna i huggormsgiftet varierar mellan olika arter, men de flesta innehåller en kombination av proteiner och enzymer som kan orsaka lokal och systemisk skada hos målsorganismen.

Typiska effekter av huggormsgift inkluderar smärta, svullnad, rödning och inflammation i området runt bettet, samt neurologiska symtom som yrsel, synstörningar, talförlust, muskelsvaghet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan huggormsgift leda till allvarlig blodförgiftning (sepsis), koagulopathi (störd blodkoagulation) och multiorgansvikt, vilket kan hota patientens liv.

Huggormarnas gift används också inom medicinsk forskning och terapi, där det har visat sig ha potentialen som ett effektivt smärtbehandlingsmedel och möjligen även i behandling av vissa cancerformer.

Pentacycliska triterpener är en klass av organiska föreningar som består av 30 kolatomer arrangerade i fem sammanlänkade cykloalkanringar. De förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer och har en mångfald biologiska aktiviteter, inklusive antiinflammatoriska, immunmodulerande och hepatoprotektiva effekter. Exempel på pentacycliska triterpener är betulin, oleananolider och ursanoler.