En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion i en ven. Detta görs vanligtvis för att ersätta förlorat blod under operationer, trauma eller vid sjukdomar som påverkar blodet, såsom anemi. Transfusionen måste matchas vad gäller blodtyp mellan donator och mottagare för att undvika allvarliga komplikationer.
Autotransfusion är en medicinsk procedur där patientens eget blod samlas in, filtreras och returneras tillbaka till patienten under eller efter en operation. Detta görs ofta för att minska behovet av donerat blod och minskar risken för transfusionsrelaterade komplikationer. Autotransfusion kan delas in i två typer: intraoperativ autotransfusion (IAT) och postoperativ autotransfusion (PAT). IAT utförs under operationen medan PAT utförs efter operationen.
En "Erytrocyttransfusion" definieras som en medicinsk procedur där koncentrerade, sterila och kompatibla röda blodkroppar (erytrocyter) transfunderas från en givare till en mottagare för att öka den mottagares totala andel av röda blodkroppar och därmed öka syresättningen i blodet. Detta används vanligtvis för att behandla allvarlig anemi eller akut blodförlust, särskilt när individen inte kan producera tillräckliga mängder eget blod på ett acceptabelt tempo. Transfusioner av röda blodkroppar bör endast skadas under övervakning och efter en noggrann bedömning av patientens kliniska tillstånd och behov, inklusive kompatibilitetsprövning mellan givare och mottagare för att undvika transfusionsreaktioner.
En trombocyttransfusion är en medicinsk procedure där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patients blodomlopp. Detta görs vanligtvis för att behandla eller förebygga blödningar hos patienter med låga trombocytnivåer (trombocytopeni), vilket kan orsakas av sjukdomar som leukemi, cancerbehandlingar som kemoterapi eller infektioner. Trombocyttransfusionen hjälper till att stödja blodets koaguleringsförmåga och minskar risken för allvarliga blödningar.
Upprepad tappning av små mängder blod och ersättning med givarblod tills en stor del av blodvolymen har bytts ut. Metoden används vid behandling av fetal erytroblastos, leverkoma, sickle cellanemi, disseminerad intravasal koagulation, blodförgiftning, brännskador, essentiell trombocytopeni och fulminant malaria.
En blodkomponenttransfusion är en medicinsk procedur där en specifik del eller komponent av blodet transfunderas till en patient för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom blodbrist (anemimi), blödningar eller störningar i blodets förmåga att koagulera.
Förlust av blod i samband med kirurgiska ingrepp.
Intrauterine blodtransfusion (IUT) är en medicinsk procedur där blod transfunderas till ett foster som fortfarande befinner sig inuti moderns livmoder, oftast för att behandla allvarlig anemi orsakad av rödcellssjukdomar som Rh-inkompatibilitet eller ABO-inkompatibilitet. Proceduren utförs under ultraljudkontroll och kräver specialutbildning och erfarenhet. Den innebär en viss risk för både fostret och modern, men kan rädda fostrets liv eller förhindra allvarliga skador.
Centraler för insamling, bestämning och förvaring av humant blod.
Personer som lämnar blod till blodtransfusion.
Analys av erytrocyter för påvisande av förekomst eller avsaknad av blodgruppsantigener, analys av serum för eventuella antikroppar mot dessa antigener, samt urval av kompatibelt blod genom korstestnin g av prov från givare och mottagare. Korstestning görs före en transfusion.
Operativt blodfrälsningsförfarande, även känt som intraoperativ autotransfusion, är en teknik där patientens eget cirkulerande blod samlas in, filtreras, renas och återinförs till patienten under en operation. Detta minskar behovet av allogen transfusion (donerat blod) och kan reducera komplikationer som immunreaktioner och överföring av infektionssjukdomar. Operativ blodfrälsning används ofta vid planerade operationer där stor mängd blodförlust förväntas, såsom ortopediska, kardiovaskulära och gynekologiska operationer.
Flöde av blod från ett foster till det andra via arteriovenös eller annan förbindelse vid enäggstvillingsgraviditet. Detta leder till anemi hos den ena tvillingen och polycytemi hos den andra.
Blodbrist orsakad av nedsatt halt av blodfärgämne (hemoglobin) i blodet eller nedsatt antal röda blodkroppar.
'Postoperativ blödning' refererar till en komplikation efter en kirurgisk procedure, där det uppstår fortsatt eller excesivt blodflöde från operationsstället, vilket kan leda till sjuklighet och potential behov av ytterligare ingrepp för att kontrollera blödningen.
Tranexamsyra är ett syntetiskt antifibrinolytiskt läkemedel som verkar genom att hämma plasminogens aktivering till plasmin, vilket reducerar blodets fibrinolytiska aktivitet och hjälper till att stabilisera klot som bildats under koagulationen. Det används för att minska eller förhindra excesiv blödning vid kirurgi, tunga menstruationer och andra medicinska tillstånd där ökad fibrinolys är ett problem.
De röda blodkropparnas syretransporterande färgämnen. De finns hos all ryggradsdjur och några ryggradslösa. Globindelens struktur varierar mellan arterna.
Medel som hindrar fibrinolys eller upplösnig av blodkoagel. Flera endogena antiplasminer är kända. Preparaten används för behandling av omfattande blödningar och koaguleringsstörningar.
Vårdinsatser under pågående kirurgiskt ingrepp. Häri ingår övervakning, vätsketerapi, medicinering, transfusioner, narkos, röntgen och laboratorietester.
Medlemmar av en religiös rörelse som grundades i USA under andra hälften av 1800-talet och förkunnar en aktiv evangelism, millenniets ankomst, och man motsätter sig starkt krig och myndigheters inblandning i samvetsfrågor. Jehovas vittnen motsätter sig som regel blodtransfusion och andra behandlingsmetoder baserade på blodprodukter.
Metoder för att hålla blod och dess komponenter levande utanför den organism de kommit från, dvs hindras från att brytas ned, t ex genom tillsats av någon kemikalie, genom nedkylning, eller genom att förvaras i någon substituerande vätska som efterliknar det naturliga tillståndet i kroppen.
Oöverensstämmelse mellan givares och mottagares blod. Antikroppar i mottagarens serum är riktade mot antigen i givarprodukten. Sådan oförenlighet kan resultera i en transfusionsreaktion, där t ex giva rens blod hemolyseras.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
"Blood safety" refers to the measures taken to ensure that blood and blood products are free from infectious agents and are compatible with the recipient, thereby minimizing the risk of transfusion-transmitted infections and transfusion reactions. This involves rigorous donor selection, screening tests for infectious diseases, proper handling, testing, and storage of blood components, as well as monitoring and evaluation of transfusion outcomes.
Den lindrigaste formen av erythroblastosis fetalis, där anemi är den huvudsakliga manifestationen.
En leukozyttransfusion är en medicinsk proceduren där en patient får en transfusion av vita blodkroppar (leukocyter) från en kompatibel donator. Detta görs vanligtvis för att öka den totala andelen leukocyter hos patienten, ofta för att hjälpa till att bekämpa infektioner eller stödja immunförsvaret efter en kraftig behandling som cancerbehandling. Det är viktigt att matcha donatorn och mottagaren så nära perfekt som möjligt för att undvika komplikationer som transfusionsrelaterade reaktioner eller immunologiska konflikter.
Minsking av blodets viskositet genom tillsats av cellfria lösningar. Metoden används kliniskt 1) vid tillstånd med försämrad mikrocirkulation, 2) vid ersättning av förlorat blod vid operationer utan homolog blodtransfusion och 3) vid hjärt-lung-bypass och hypotermi.
"Perioperativt omhändertagande" refererar till den samordnade och kontinuerliga vården som en patient erhåller från förberedelsen inför en operation till återhämtningen efter den, inklusive anestesi, surgery, och postoperativ vård. Den perioperativa fasen kan delas in i tre delar: förberedelsefasen (inkluderande preoperativ bedömning och optimering), operationsfasen, och återhämtningsfasen (postoperativ vård och rehabilitering). Målet med perioperativt omhändertagande är att säkerställa en optimal utgång för patienten genom att minska riskerna och komplikationerna som är kopplade till surgery.
"Blodersättningsmedel, även känt som kolloidala lösningar eller blodsubstitut, är preparat som används för att ersätta vätska och syretransporterande kapacitet i blodet under läkarbehandling av akut blodförlust, då direkt blodtransfusion inte är möjlig eller önskvärd."
Trombocytoser (eller thrombocytopenia) är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyter är väsentliga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stänga av blödningar vid skada. Normalvärdet för trombocyter i blodet ligger mellan 150 000 och 450 000 per milliliter (mm3). När trombocytantalet är lägre än 150 000 mm3 kallas det för trombocytopeni. Trombocytopeni kan orsaka en ökad risk för blödningar och kan vara symptom på olika sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel.
Beta-thalassemia is a genetic blood disorder that affects the production of hemoglobin, a protein in red blood cells that carries oxygen throughout the body. Specifically, beta-thalassemia is caused by mutations in the beta-globin gene, which leads to reduced or absent production of the beta-globin protein.
Hemolytisk anemi hos foster och nyfödda till följd av överföring av antikroppar från modern via moderkakan, vilka bildats pga oförenlighet mellan moderns och fostrets blodgrupper. Syn. fetal erytroblastos.
Antikroppar från en individ som reagerar med isoantigen från annan individ av samma art.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Preparat som stoppar blodflödet. Absorberande hemostatika stoppar blödning antingen genom att bilda ett konstgjort koagel eller genom att fungera som mekanisk matris som medverkar till koagulation när den påförs det blödande stället. Dessa medel verkar bäst på kapillär nivå och är inte effektiva när det gäller att stilla blödning från artärer eller vener med mer betydande blodtryck.
Ett glykoproteinhormon som huvudsakligen produceras i njurarna hos vuxna och i levern hos foster och som stimulerar erytroida stamceller i benmärgen att utvecklas och differentieras.
Avlägsnande av leukocyter från blod i syfte att minska blodöverföringsreaktioner och risken att överföra virus. Detta kan göras genom filtrering eller cytaferes.
En sjukdom som kännetecknas av kronisk, hemolytisk anemi, episodiska smärtanfall och patologisk förändring i många av kroppens organ. Den är den kliniska manifestationen av hemoglobin S-homozygos.
Läckage av blod från blodkärl.
Reglering av blödning under och efter operation.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
"Preoperativa vård" refererar till den systematiska och omfattande utvärderingen, diagnostiken och behandlingen av en patient inför en planerad operation, med syfte att uppnå optimal kroppslig status och minska perioperativa komplikationer.
"Röda Korset är en neutral och oberoende humanitär organisation som har till syfte att förbättra livsvillkor för människor i nöd, utan hänsyn till ras, religion eller politisk övertygelse, genom att bland annat erbjuda internationellt humanitärt bistånd, stödja utvecklingsarbete och verka för rättvisa och fred."
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Fetomaternell blodpassage (fetal-maternal hemorrhage) är ett medicinskt tillstånd där det förekommer en överföring av fosters blod till moderns cirkulation under graviditeten. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma eller komplikationer under förlossningen. I vissa fall kan fetomaternell blodpassage leda till fosterlöshet eller komplikationer för modern, såsom anemi.
Kirurgiska operationer som kan senareläggas eller inte genomföras alls utan fara för patienten. Hit hör ingrepp för att avhjälpa icke livshotande medicinska problem eller tillstånd som ger psykisk stress eller leder till ev. annan risk för patienten, som t ex kosmetisk kirurgi eller sterilisering.
Smittsamma organismer i blodet, särskilt av intresse vad gäller förekomst i blodrester i sängkläder, handdukar, kläder, bandage eller andra föremål från personer som utgör smittrisk, sprutor och andra vassa föremål samt medicinska avfallsprodukter, allt för vilket personal inom sjukvården kan utsättas. Detta begrepp skall skiljas från sjukdomstillstånden bakteriemi (sepsis), viremi och fungemi.
Avledande av blodflödet från höger förmaks öppning direkt till aortran (eller lårbensartären) via en oxygenator (syresättningsapparat), och därmed ledande det förbi såväl hjärtat som lungorna.
"Postoperativ vård" refererar till den omfattande, professionella omsorg och behandling som en patient får efter en operation, inklusive övervakning av vitala funktioner, smärtlindring, prevention av komplikationer såsom infektioner, och stöd för att främja snabb och säker återhämtning.
En typ av hepatit liknande transfusionshepatit typ B, men som orsakas av ett virus som serologiskt skiljer sig från dem som ger hepatit A, B och E, och som kan finnas i blodet hos kroniska, asymtomatiska bärare. Hepatit C överförs parenteralt och i samband med transfusioner och drogmissbruk.
Rh-isoimmunisering är ett tillstånd där en individ som är Rh-negativ utvecklar antikroppar mot Rh-positiva röda blodkroppar, ofta orsakat av att ha varit exponerad för Rh-positivt blod under graviditet, fosterförlust eller transfusion. Dessa antikroppar kan leda till hemolytisk anemi hos fostret under en senare graviditet med ett Rh-positivt foster, om moderns antikroppar passerar placentan och angriper fostrets röda blodkroppar.
Preparat som förbättrar blodkvaliteten genom att öka hemoglobinnivån och antalet röda blodkroppar. De används för behandling av anemier.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
En enkelkedjad polypeptid från bovin vävnad och bestående av 58 aminosyrarester. Den hämmar proteolytiska enzym som kymotrypsin, kallikrein, plasmin och trypsin, och används för behanding av blödninga r förenade med höga plasminhalter. Substansen används också vid risk för stora blodförluster i samband med öppen hjärtkirurgi.
Utbyte av knäleden.
För stor ansamling av järn i kroppen till följd av onormalt hög absorption av järn från tarmarna eller parenteral tillförsel. Tillståndet kan bero på idiopatisk hemokromatos, överdrivet stort intag av järn, kronisk alkoholism, vissa typer av behandlingsresistent anemi eller transfusionshemosideros.
Den tid en patient är inlagd på sjukhus eller annan vårdinrättning.
Behandling av tungmetallsförgiftning med preparat som avskiljer metallen från organ och vävnader och binder den i en ringstruktur i en ny förening som kan elimineras ur kroppen.
Kirurgiska ingrepp i hjärtat.
Postpartumblödning är den vaginale blödningsperioden som följer strax efter förlossningen och varar vanligtvis från två till sex veckor, med störst mängd under de första dagarna, och karaktäriseras av utflödet av blod, vävnad, och sekret från livmodern som reparerar sig efter graviditeten.
Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.
I en enskild medicinsk betydelse refererar plasma till den flytande, gulaktiga delen av blodet som innehåller vatten, salter, socker, hormoner, vitaminer, mineraler, gaser, nedbrytningsprodukter och andra substanser. Plasma utgör cirka 55 procent av blodets volym och är en vätska som transporterar celler och olika substanser runt i kroppen. Det kan separeras från blodet genom centrifugering och användas inom medicinen för att till exempel ersätta vätske- och proteinförluster eller för att ge patienter specifika substanser som de behöver.
"Trombocytantal" är ett medicinskt begrepp som refererar till antalet trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyterna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar när ett kärl skadas. Ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per mikroliter blod. Trombocytantalet kan variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, kön och hälsotillstånd. Lägre än normalt trombocytantal kallas trombocytopeni och högre än normalt trombocytose. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen.
Talassemi är ett autosomalt recessivt genetiskt sjukdomstillstånd som orsakas av mutationer i generna för hemoglobin, vanligtvis HBB-genern. Detta leder till en defekt i syntesen av hemoglobin, vilket resulterar i en abnormalt låg nivå av hemoglobin och en minskad mängd röda blodkroppar (anemi).
Trombocytopeni definieras som ett lägre än normalt antal blodplättar (trombocyter) i blodet, vanligtvis under 150 000 till 450 000 plattar per mikroliter. Trombocytopeni kan orsaka en ökad risk för blödningar eftersom blodplättarna är viktiga för att stänga av blodflödet vid skador på kroppens små blodkärl.
Antikroppar mot hepatit C-antigen, inklusive hölje-, kärn- och icke-strukturella proteiner.
Blödnings- och trombostillstånd till följd av onormala blodkoagulationsförhållanden, vilka i sin tur kan bero på koagulationsproteinrubbningar, trombocytrubbningar, blodproteinrubbningar eller närings brister.
In medicine, a surgical operation, or simply "operation," refers to a medical procedure in which a doctor manually corrects an injury, disease, or abnormality using invasive techniques, such as instruments, cameras, or machines that assist in the visualization and treatment of internal structures. This may involve cutting, scraping, or removing tissue, bones, or other bodily components, and often requires anesthesia to prevent pain and discomfort during the procedure. The specific type of operation is determined by the nature and location of the problem being addressed.
Metoder för provtagning av venblod för diagnosändamål eller för behandling av vissa blodsjukdomar, som t ex erytrocytos, hematokromatos, äkta polycytemi och porfyri (porphyria cutanea tarda).
Kirurgiskt avlägsnande av hela eller delar av levern.
Statistisk kalkyl, där en variabel är fördelad som summan av kvadraten på givna, oberoende och slumpmässiga variabler, som var och en har en normalfördelning med medelvärde noll och varians ett. Syn. chi-kvadratfördelning.
Retikulocytantal är ett mått på andelen retikulocyter, som är immature röda blodkroppar, i blodet. Retikulocyterna saknar helt eller delvis hemoglobin och har därför en ljusare färg än mogen röd blodkropp (erytrocyt).
Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.
Aminocaproic acid is a medication that works as an antifibrinolytic, which means it helps to prevent the breakdown of blood clots. It does this by inhibiting the action of certain enzymes that dissolve blood clots. Aminocaproic acid is used in the treatment of conditions such as bleeding from the mouth, nose, or gums; heavy menstrual periods; and after surgery or childbirth to reduce the risk of excessive bleeding. It can also be used to help control bleeding in patients with hemophilia or other bleeding disorders. It is important to note that aminocaproic acid should only be used under the supervision of a healthcare professional, as its use can increase the risk of blood clots and other complications.
Viral hepatit hos människor.
Utbyte av höftleden.
En sällsynt, överförbar encefalopati som är vanligast i åldrarna 50 till 70 år. De drabbade kan uppvisa sömnstörningar, personlighetsförändringar, ataxi, afasi, synförlust, svaghet, muskelförtvining, myoklonus, tilltagande demens och dö inom ett år efter sjukdomsdebuten. En autosomalt dominant, ärftlig form, såväl som en ny variant, vCJD (eventuellt förknippad med BSE, galna kosjukan) har beskrivits. Till de patologiska särdragen hör en degenerativ, svampig omvandling av hjärnhinnorna och förekomst av prioner.
En peptisk sår med blödning är en erosion eller ulceration i mag- eller tarmslemhuan, orsakad av aggressivt utsöndrat saltsyra och proteolytiska enzymer från magsaftkörtlarna, vilket leder till penetrering av blodkärlen och därmed blödning.
"Seroepidemiologiska studier" är en typ av epidemiologisk undersökning där man mäter förekomsten av antikroppar (serologi) i en population för att uppskatta hur vanligt ett visst sjukdomsförlopp eller en exponering är. Dessa studier ger information om prevalensen och incidensen av en specifik infektion eller immunitet inom en given population vid en viss tidpunkt.
Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.
En medicinsk definition av 'tatuering' är att introducera pigmenterade utformningar under huden med hjälp av nålar som penetrerar epidermis och djupare hudlager, vilket resulterar i en beständig tatueringsmönstring.
'Rh-Hr-blodgruppsystemet' är ett av de 30 kända blodgruppsystemen och består av antigen på röda blodkroppars yta, där Rh-antigenet är det viktigaste. Rh-systemet innehåller flera olika antigen, men det mest kliniskt relevanta är D-antigenet, där individerna kan vara positiva (Rh+) om de har D-antigenet eller negativa (Rh-) om de saknar det.
Organiska föreningar som bildar två eller fler bindningar till järnjoner. Så fort kopplingen ägt rum kallas det bildade komplexet för ett kelat. Den järnbindande porfyringruppen hos hemoglobin utgör ett exempel på metallkelat i biologiska system.
Religion baserad på den lära som förkunnades av Jesus Kristus, på hans livsgärning och död; en religion som tror på Gud som den Allsmäktige, som genom den Helige anden verkar för människans frälsning, och som betraktar förkunnaren Jesus Kristus som Herre och Frälsare.
Tidsintervallet för en kirurgisk operation.
Endoskopisk undersökning och terapeutisk eller kirurgisk behandling av foster och amnionsäck via buken eller livmoderöppningen.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
Komplikationer som drabbar patienten under operation. De kan vara, men behöver inte vara, förknippade med det sjukdomstillstånd för vilket operationen utförs eller med det kirurgiska ingreppet i sig.
Hepatit orsakad av Hepatit B-virus. Det kan överföras genom blodtransfusion eller via blodprodukter.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Syn. epistaxis; rinorragi; näsblod.
Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.
Genetiskt betingade erytrocyttyper (allotyper eller fenotyper), som definieras av en eller flera grupper av cellulära antigenstrukturer (agglutinogener el. blodsgruppsantigener). Blodgrupperna klassif iceras dels utifrån dessa antigener, dels utifrån förekomsten av specifika antikroppar i plasma, riktade mot dessa antigener. Exempel på välkända blodgrupper är de som ingår i ABO-systemet och i Rh-sy stemet. Andra system är t ex Duffy, Kell, Kidd, Lewis, MNS.
Lösningar med samma osmotiska tryck som blodserum, eller annan lösning som de jämförs med.
Barn födda före graviditetsvecka 37.
Ett samlingsbegrepp för de ekonomiska, politiska, kulturella och sociala åtgärder som en koloniserande stat vidtar för att tillskansa sig och bibehålla kontroll över och exploatera områden och folk utanför sitt eget territorium.
"Sår och skador är en sammanfattande benämning inom medicinen på fysisk skada på levande vävnad, som orsakas av mekaniska, termiska, kemiska eller elektriska trauma, vilket kan resultera i celldöd, blödning, smärta och funktionsnedsättning."
Mätning av antalet röda blodkroppar per enhetsvolym i ett venblodprov.
Plasmaersättningsmedel, även kända som kolloidala lösningar eller substitutionsvätskor, är preparat som används för att ersätta vätska och protein i blodplasmavätskan under olika medicinska tillstånd, såsom blödningar, operationer, trauma, sepsis och skada på njurfunktionen, då den naturliga produktionen av plasma inte är tillräcklig. De kan vara av naturlig eller syntetisk börd och innehåller ofta albumin, kolloidala polymerer eller syntetiska aminosyror.
Förvärvad hemolytisk anemi till följd av att autoantikroppar agglutinerar och upplöser kroppens egna röda blodkroppar.
The Coombs test is a laboratory method used to detect the presence of antibodies on the surface of red blood cells (RBCs) that can cause agglutination or hemolysis. It is named after Robin Coombs, who developed the test in the 1940s. The test is used in the diagnosis and management of various conditions related to hemolytic anemia, such as autoimmune hemolytic anemia, hemolytic disease of the newborn, and transfusion reactions. There are two types of Coombs tests: direct and indirect. The direct Coombs test detects antibodies already attached to RBCs, while the indirect Coombs test detects antibodies that may be present in the plasma and can bind to RBCs.
"Thromboelastography (TEG) is a viscoelastic hemostatic assay that measures the kinetics of clot formation, clot strength, and fibrinolysis in whole blood, providing a global assessment of hemostasis."
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Tillstånd med överskott av järn i kroppsvävnaderna, särskilt i levern och det retikuloendoteliala systemet, utan påvisbara vävnadsskador. Benämningen syftar på förekomst av hemosiderin (en blodjärnform) i vävnaden.
Statistiskt mått på frekvens av och orsak till dödsfall bland sjukhuspatienter.
Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som akut respiratorisk distresssyndrom (ARDS), är en allvarlig lungsjukdom som orsakas av skada på de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna och deras blodkärl. Detta leder till att vätska läcker ut från kapillärerna till alveolerna, vilket förhindrar att syre kan diffundera in i blodet korrekt, vilket kan orsaka andnöd, syrebrist och eventuellt flerorganpåverkan. ARDS är ofta komplikation av allvarliga sjukdomar eller skador, såsom sepsis, lunginflammation, trauma eller inandning av irriterande gaser.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
Statistiska modeller som beskriver förhållandet mellan en kvalitativ, avhängig variabel (dvs en som kan ha endast vissa diskreta värden, som t ex närvaro eller avsaknad av en sjukdom) och en oberoende variabel. En vanlig tillämpning är inom epidemiologin, för att beräkna en individs risk (sannolikhet för en sjukdom) som funktion av en given riskfaktor.
Nedbrytningen av röda blodkroppar genom verkan av olika ämnen, som t ex antikroppar, bakterier, kemikalier, temperaturförändringar och ändringar i tonicitet (tryckförhållanden).
Allotransplantation är inom medicinen definierat som en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en genetiskt skild individ till en annan individ av samma art. Detta innebär att donatorn och mottagaren har olika genetiska makeup, vilket medför ett större risk för avstötning av det transplanterade organet eller vävnaden. För att minska risken för avstötning används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar mot det nya organet eller vävnaden.
En perkutan nefrostomi är ett medicinskt tillbehör som används för att skapa en direkt urinvägsdränering från njuren genom huden. Det innebär en tunn, böjlig rörlig tub som införs genom huden och in i njuren perkutant (genom huden) för att dränera urinen och avlasta trycket på urinvägarna. Denna metod används ofta vid akuta eller kroniska obstruktioner eller funktionsnedsättningar i urinvägarna, såsom njursvullnad (hydronefros) eller infektioner som är svåra att behandla på annat sätt.
En metod för variabelanalys när flera variabler ska tas i beräkning samtidigt. Inom statistik betraktas multivariantanalys som en metod som tillåter samtidig analys av två eller fler beroende variabler.
'Erytrocytåldrande' refererar till den naturliga nedbrytningsprocessen för röda blodkroppar (erytrocyter) som sker i märgen, där de bryts ner av celler som kallas makrofager. Denna process innebär att hemoglobinet i de äldre och nedbrutna röda blodkropparna separeras, omvandlas och elimineras från kroppen, medan järnet från hemoglobinet recyclas för användning i nyskapade röda blodkroppar.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Den perioperativa perioden är den tidsperiod som omfattar alla aspekter av patientvård relaterade till en planerad operation, inklusive förberedelser före operationen, själva operationen och återhämtningen efter operationen. Den perioperativa perioden börjar vanligtvis när beslutet om operation fattas och fortsätter tills patienten har återhämtat sig till sin preoperativa status eller förväntade livsstandard. Den kan variera i längd beroende på typen av operation och individuella skillnader hos patienten, men inkluderar ofta följande faser:
Trauma Center är en sjukvårdsfacilitet som specialiserat sig på att hantera patienter som har drabbats av allvarliga skador eller trauma, ofta som resultat av olyckor, våld eller naturkatastrofer. Trauma Center erbjuder vanligtvis en komplett skadevårds- och rehabiliteringsprocess under samma tak, inklusive akutsjukvård, operationsavdelning, intensivvård, fysisk terapi och psykologisk support. Syftet är att ge koordinerad, multidisciplinär vård för att minska skadans påverkan och främja bästa möjliga utgång för patienten.
Preparat som används för att förhindra eller vända de patologiska förlopp som leder till erytrocytkrökning vid sicklecelltillstånd.
I en medicinsk kontext kan "vakuum" referera till ett tillstånd där ett område inom kroppen har lågt tryck, vilket kan orsaka en samling av fluider eller gaser i det aktuella området. Ett exempel på detta är en vakuumpunkt under huden som kan uppstå efter en skada eller operation, vilket kan leda till en svullnad eller ett limfomlagringssyndrom. Det medicinska begreppet "vakuum" används också för att beskriva vakuuminstrument som används under kirurgiska ingrepp, såsom vakuumassisterade kirurgi (VAS), där ett vakuum används för att lyfta och avlägsna vävnad.
Antal leukocyter och erytrocyter per enhetsvolym i ett prov med venöst blod. En fullständig blodcellsräkning omfattar dessutom mätning av hemoglobin, hematokrit och erytrocytindex.
Mätning av hemoglobinhalten i blod.
A patient identification system is an organized process or technology used to accurately and consistently identify a specific patient throughout their healthcare journey, ensuring safe and reliable linkage of all relevant health information to that individual. This system helps prevent misidentification and errors in patient care, thereby enhancing the overall quality and safety of healthcare services.
Ett autologt eller kommersiellt vävnadsklister som inehåller fibrinogen och trombin. Den kommersiella produkten är ett tvåkomponentsystem som erhållits ur mänsklig blodplasma och som innehåller mer än fibrinogen och trombin. Den ena komponenten innehåller koncentrerat fibrinogen, faktor VIII, fibronektin och spår av andra plasmaproteiner. Den andra komponenten innehåller trombin, kalciumklorid och antifibrinolytiska ämnen, som aprotinin. Blandning av komponenterna leder till levring och fibrinbildning. Vävnadshäftan används till att försegla vävnad, stilla blödning och till sårläkning.
Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.
En blödningschock definieras som ett tillstånd av akut cirkulatorisk kompromiss orsakad av ett allvarligt blodförlust, med hypotension, sänkt perfusionsnivå och organsvikt som följd.
Detaljerad expertgranskning och bedömning av utvalda kliniska fall för utvärdering av vårdens kvalitet.
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
Ett naturligt ämne som isolerats från Streptomyces pilosus. Det bildar järnkomplex och används som keleringsmedel, särskilt i form av mesylat.
Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där mjälten (milten) i buken tas bort chirurgiskt. Mjälten är ett organ som ingår i det immunologiska systemet och hjälper till att bekämpa infektioner genom att filtrera och eliminera skadliga substanser, såsom bakterier och virus, från blodomloppet.
En övergående, icke-konjugerad hyperbilirubinemi som uppträder mellan andra och femte dagen av livet, pga brist på leverenzymet glukuronosyltransferas, som behövs för detoxifiering av bilirubin.
"Papilloma, inverted" refers to a type of abnormal growth that occurs in the tissue lining of organs, most commonly the cervix or other areas such as the skin or respiratory tract. An "inverted papilloma" is a wart-like lesion where the growth pattern is inward rather than outward. This means that the surface layer of the affected tissue grows into the underlying tissue, forming a finger-like projection. Inverted papillomas can have the potential to become cancerous, especially in the case of cervical inverted papillomas, and therefore require medical evaluation and monitoring.
En form av anemi där benmärgen inte producerar perifera blodkroppar i tillräckliga antal.
Tagande av en mindre blodmängd, i form av kapillärprov eller venprov, för undersökning av innehåll av mängden celler, kemiska ämnen, gaser eller andra beståndsdelar. Analysen kan göras mikroskopiskt, kemiskt eller biologiskt.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Degenerativa förändringar i tunna blodkärl i framförallt tarmslemhinnan, vilka kan orsaka gastrointestinala blödningar hos äldre.
*Babesia microti* är ett små, intraerytrocytiskt protozoisk patogen som orsakar babesiose hos människor, en zoonotisk sjukdom som vanligtvis överförs genom infektionsmässig bett av sällskapsdjurs ticka *Ixodes scapularis*.
Volymen av det cirkulerande blodet. Den utgörs av summan av plasmavolymen och erytrocytvolymen.
Sjukdomstillstånd i vilket risken för dödlig utgång är överhängande.
Oorganiska föreningar som innehåller järn som en fast huvudbeståndsdel i molekylen.
Ett förfarande för att skilja partiklar från en gas eller vätska, genom att låta dessa passera ett medium som inte släpper igenom de fasta partiklarna.
'Resuscitation' refererer til medisinske handlinger som udføres for at genoprette spontane livsvigtige funktioner, typisk hos patienter i kardial arrest eller andre akut livstruende tilstande. Det mest almindelige eksempel er hjerte-lunge-resuscitation (HLR), der inkluderer håndtering af vejrtrækning og hjertekompression for at genoprette cirkulationen af iltet blod i kroppen. Andre former for resuscitation kan omfatte medicinsk behandling med lægemidler, elektrisk chok eller andre avancerede livreddende procedurer.
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Ett transplantats överlevnad i värden, faktorer som är ansvariga för överlevnaden och förändringar i transplantatet i samband med dess tillväxt i värden.
Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or ENT surgeons who have received extensive training in the medical and surgical management of conditions affecting the ears, nose, throat, and related structures.
Svart, tjäraktig, illaluktande avföring som innehåller nedbrutet blod.
Spridning av infektionssjukdom eller sjukdomsalstrande organismer. När överföringen sker inom samma art kan överföringen vara horisontell eller vertikal.
Njurdialys är en medicinsk term som refererar till en nedsatt njurfunktion, där kroppen inte kan filtrera blodet effektivt och avfalla ämnen som urea, kreatinin och överskott av vatten. Detta orsakas ofta av skada på de glomerulära nefronerna i njurarna, som är ansvariga för filtreringen. Njurdialys kan leda till olika komplikationer såsom högt blodtryck, ödem och förhöjda nivåer av kalium i blodet. I vissa fall kan njurdialys behövas utföras med hjälp av medicinska metoder som hemodialys eller peritonealdialys för att stödja den nedsatta njurfunktionen.
Laboratoriemetoder för utvärdering av blodlevringsmekanismen hos en person.
I can’t give a medical definition for ‘Nigeria’ as it is a country and not a medical term. However, I can provide information about Nigeria in the context of healthcare and global health.
Medicinsk verksamhet anpassad till särskilda, militära förhållanden.
En familj RNA-virus, av vilka många orsakar sjukdom hos människor och husdjur. Det finns tre släkten: Flavivirus, Pestivirus och Hepacivirus, samt några arter med osäker taxonomisk tillhörighet.
Olika sorters teknik för att reglera blödning.
En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
'Survival Rate' refererer til sandsynligheden for, at patienter overlever en bestemt sygdom eller tilstand over en given periode. Den kan beregnes på forskellige måder alt efter konteksten, men oftest angives den som den procentuelle andel af patienter, der er i live et år (eller flere) efter diagnosen. Survival rate kan være et vigtigt mål for effektiviteten af behandlinger og for at forstå udfaldet for forskellige sygdomme.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Anemi orsakad av förkortad livslängd hos erytrocyter.
Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.
Multipla erytrocytantigen som utgör åtminstone tre alternativa par och amorfer, bestämda av en sammansatt gen eller möjligen flera gener på nära intill varandra belägna platser. Systemet är viktigt vid transfusionsreaktioner. X-kromosomen är envolverad i uttryckandet av dessa genprodukter.
Membran eller filter med porer av mikrometerstorlek som används för reningsändamål.
Exakta och detaljerade anvisningar för hur ett medicinskt eller biomedicinskt problem skall studeras och/eller ett behandlingsprotokoll.
'Sjukdomar hos för tidigt födda' är en sammanfattande benämning på en varierad uppsättning medicinska tillstånd som primärt drabbar barn födda med en extremt låg födelsevikt och/eller en för tidig gestationsålder, inklusive lungsjukdomar som bronkopulmonell dysplasi, ögonproblem som retinopathi av prematuritet, hjärnskador som cerebral palsy, mag-tarmsjukdomar som nekrotiserande enterokolit och blodrelaterade tillstånd som anemi och blödningar.
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
Trombocyter. Kärnfria, små och skivformiga celler som bildas i megakaryocyterna och finns i blodet hos alla däggdjur. De är av betydelse för blodets koagulation.
Njurtransplantation är en medicinsk procedure där en fungerande njure från en donator transplanteras till en mottagare vars egen njure inte fungerar korrekt, oftast på grund av njurssvikt. Detta åtgärd utförs vanligtvis som en operation och efter operationen behöver mottagaren livslång medicinsk behandling för att förhindra avstötning av den nya njuren. Njurtransplantation är ofta en behandlingsalternativ för patienter med slutstadium njursvikt, istället för att vara beroende av dialysbehandlingar.
En anatomisk skadegraderingsskala som bygger på den förkortade skadeskalan AIS (Abbreviated Injury Scale) och som utvecklats speciellt för gradering av multipla skador. Den har även använts som mortalitetsprediktor.
De hepatit B-antigen som finns på Dane-partikelns yta och på de 20 nm stora sfäriska och tubliknande partiklarna. Ett flertal underspecificiteter är kända. Dessa kallades tidigare Australienantigen.
Antigener som förekommer i alternativa former (alleler) inom en och samma art. När ett isoantigen påträffas hos artsmedlemmar som saknar det, så utlöses ett immunsvar. Typiska isoantigener är blodgruppsantigenerna.
Kirurgisk behandling av ischemisk kranskärlssjukdom genom transplantation av ett stycke av vena saphena (rosenådern), arteria mammaria eller annat ersättningsmaterial mellan aortan och den täppta kransartären, bortom den sjukliga förändringen.
Immunglobuliner som alstras under någon form av virushepatit. Vissa av dessa antikroppar kan användas för att diagnosticera specifik form av hepatit.
Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.
Avancerad och starkt specialiserad vård åt medicin- eller operationspatienter, vars tillstånd är livshotande och kräver omfattande vårdinsatser och kontinuerlig övervakning. Intensivvård är oftast förlagd till specialutrustade sjukhusenheter.
Förkortningar av skrivna ord och uttryck.
En "icke-penetrerande sår" definieras som en yttre skada på huden eller vävnader närmast under huden, utan att det genomtränger huden och når djupare vävnader eller organ. Det kan orsakas av mekanisk trauma, som exempelvis vid en slag, fall eller friktion, men även vara relaterat till vissa medicinska tillstånd, såsom diabetesrelaterade ulcerationer eller ischemiska sår.
Priapism definieras som en prolongerad och smärtsam erektion av penisen, som inte är relaterad till sexuell stimulans och som varar i över 4 timmar. Denna tillstånd kan orsakas av olika medicinska problem, inklusive sjukdomar som leukemi eller sickle cell anemia, eller kan vara en biverkning av vissa läkemedel. Om det inte behandlas i tid kan priapism leda till permanenta skador på penis och erektionsförmåga.
Multitrauma, också känt som polytrauma, är en medicinsk term som används för att beskriva en individ som har lidit av skador på två eller fler delar av kroppen, vilket kan inkludera flera brustna ben, inre blödningar och/eller traumatisk hjärnskada. Oftast orsakas multitrauma av allvarliga olyckor, såsom bil- eller industriolyckor, fall från hög höjd eller våldsam aggression. Det är vanligt att patienter med multitrauma behöver intensivvårdsbehandling och kan ha långvariga konsekvenser av sina skador.
Ett fortskridande sjukdomstillstånd, kännetecknat av samtidig funktionssvikt i flera organ, så som lungorna, levern och njurarna, med åtföljande blodlevringsstörningar, oftast efter skada eller postoperativt.
Ett järnhaltigt proteinkomplex som utgörs av en förening av trevärt järn och proteinet apoferritin.
Sjukhus, knutna till ett universitet, för utbildning av läkare och forskare och för klinisk forskning.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
En grupp fästingburna sjukdomar hos nötkreatur, får, getter, hästar, grisar, hundar och katter. Infektionerna orsakas av protozoer av släktet Babesia, vilka parasiterar på röda blodceller och därmed f ramkallar hemolys.
Identifiering av MHC-antigener från vävnadsdonatorer och möjliga mottagare, vanligtvis med serologiska tester. Donatorer och mottagare bör tillhöra samma ABO-blodgrupp och ha så stor överensstämmelse som möjligt mellan histokompatibilitetsantigener för att risken för vävnadsavstötning skall kunna minimeras.
Vård av patient i kritiskt tillstånd i en akut situation eller kris.
Tumörsjukdom eller cancer i levern.
Antigener (Human Leukocyte Antigens) bestämda av leukocytplatserna på kromosom 6, kodningsstället för MHC ("major histocompatibility complex") hos människor. De är polypeptider eller glykoproteiner som återfinns på de flesta kärnförsedda celler och blodplättar, bestämmer vävnadstyp i samband med transplantation, och är förknippade med vissa sjukdomar.
Hydroxyethyl starch (HES) derivatives are modified starches that are used as plasma expanders in medical treatment. They are created by chemically modifying a starch source, typically from potatoes or corn, with hydroxyethyl groups. The modification process changes the properties of the starch, making it more stable and longer-acting in the bloodstream compared to unmodified starches. HES derivatives can be used to treat hypovolemia (low blood volume) due to trauma, surgery, or other conditions that cause fluid loss. However, their use has become somewhat controversial due to concerns about potential side effects such as kidney injury and coagulopathy.
Blödning in i bukhålan.
Den postoperativa perioden är tiden direkt efter en operation när patienten är under övervakning och behandling för att underlätta gen Recovery, minska smärta och minska komplikationer. Den kan variera i längd beroende på typ av operation och individuell hälsotillstånd.

En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion. Det kan användas för att behandla blodbrist (anemi), blödningar, sjukdomar som påverkar blodet och vissa arvsdefekter. Transfusionen måste matchas med mottagarens blodtyp för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsreaktioner.

Autotransfusion är en medicinsk procedur där patientens eget blod samlas in, filtreras och recirkuleras tillbaka till patienten under eller efter en operation. Detta görs ofta för att minska behovet av donerat blod och minskar risken för transfusionsreaktioner och infektioner som kan uppstå vid användning av främmande blod. Autotransfusion kan ske under operationen genom att patientens blod samlas in från operationsplatsen, eller före operationen genom att patienten ges mediciner som ökar blodets volym och sedan drar ut ett visst målvolym blod som sedan behandlas och lagras för användning under eller efter operationen.

En erytrocyttransfusion är en medicinsk procedure där förädlade och typbelagda röda blodkroppar (erytrocyter) transfunderas från en givare till en mottagare. Detta görs vanligtvis för att behandla akut blodbrist (akut anemi) eller för att förebygga symptomatisk anemi hos personer med kronisk blodbrist, såsom dem med svår sjukdomsbelastning eller som har subnormal erytropoies (blodbildning). Erytrocyttransfusioner kan också användas för att behandla symptomatisk hypoxi (syrebrist) hos patienter med kardiovaskulära eller lungsjukdomar.

Under en erytrocyttransfusion filtreras blodet från givaren genom en speciell filter som tar bort vit blodkroppar och rester av trombocyter, för att minska risken för transfusionsrelaterade komplikationer såsom febrile reaktioner, allosensibilisering och transfusion-relaterad akut lungskada (TRALI). Erytrocytkoncentratet som erhålls efter centrifugering och filtrering av blodet från givaren är den komponent som infuses till mottagaren.

Erytrocyttransfusioner bör administreras med försiktighet och under tätt medicinskt övervakning, särskilt hos patienter med kroniska sjukdomar eller förhöjda risker för komplikationer. De är ett viktigt verktyg inom modern medicin, men de bör användas rationellt och målinriktat för att minimera risken för skada och maximera potentialen för nytta.

En trombocyttransfusion är en medicinsk behandling där trombocyter, också kända som blodplättar, transfunderas till en patient. Trombocyter är celler i blodet som hjälper till att stanna blödningar genom att bilda blodproppar.

Transfusionen utförs vanligen när en patients trombocytantal sjunker till ett så pass lågt värde att det ökar risken för allvarliga blödningar. Det kan exempelvis inträffa vid sjukdomar som thrombocytopeni, leukemi eller efter kraftig blodförlust under operationer.

Under en trombocyttransfusion får patienten en ökad mängd fungerande trombocyter i sin cirkulation, vilket hjälper till att reducera risken för blödningar och främjar blodets koaguleringsförmåga.

En utbytestransfusion (helblod) är en medicinsk procedur där en persons blod tas bort och ersätts med en motsvarande mängd komplett frisk blod från en donator. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga blodbristtillstånd, såsom vid kraftig blödning, som orsakas av skada, sjukdom eller kirurgi. Under proceduren tas patientens blod ut och ersätts med friskt donerat blod i en kontrollerad process för att upprätthålla en acceptabel syretransport till kroppens vävnader och organ. Detta kan rädda livet på en person som annars skulle ha lidit av allvarlig syrebrist eller chock.

En blodkomponenttransfusion är en medicinsk procedur där en specifik komponent av blod, till exempel röda blodkroppar, blodplättor eller plasma, ges till en patient för att behandla olika medicinska tillstånd. Detta görs vanligtvis via en infusion in i en ven i armarna. Varje komponent har sitt specifika syfte:

1. Röda blodkroppar (erytrocyter): Används för att behandla anemi, vilket kan orsakas av blödning, sjukdom eller operation. De hjälper också till att transportera syre i kroppen.
2. Blodplättor (trombocyter): Används för att behandla blödningsrubbningar orsakade av låga nivåer av blodplättor, som kan förekomma vid leukemi, cancerbehandling eller efter en stor operation.
3. Blodplasma: Används för att behandla blödningar orsakade av koagulationsrubbningar, som kan förekomma vid lever sjukdomar, vitamin K-brist eller oralt antikoagulationsläkemedel (warfarin). Plasma innehåller också proteiner och näringsämnen som kan vara viktiga för patienter med svår sjukdom.

Innan en blodkomponenttransfusion ges, matchas donatorblodet med mottagarens blodgrupp för att minimera risken för transfusionsreaktioner.

'Blodförlust under operation' refererar till mängden blod som en patient tappar bort under ett kirurgiskt ingrepp. Normalvärdet för blodvolym hos en vuxen person är ungefär 5-6 liter, och en typisk rekommenderad gräns för acceptabel blodförlust under en operation är vanligtvis 10-15% av den totala blodvolymen.

Blodförlust kan klassificeras som mild (2000 ml). För hög blodförlust kan leda till komplikationer såsom hypovolemi, hypotension, akut blodbristanemi och i värsta fall dödsfall.

För att förhindra eller behandla överdrivna blodförluster under operationer kan olika metoder användas, såsom blödningsförebyggande medel, blodtransfusioner och kirurgiska tekniker som minskar blodförlusten.

Intrauterine blodtransfusion (IUT) är en medicinsk procedure där blod transfunderas till ett foster inuti livmodern, vanligtvis för att behandla allvarlig anemi orsakad av rödcellssjukdomar som Rh-inkompatibilitet eller ABO-inkompatibilitet. Proceduren utförs under ultraljudsövervakning och kräver kvalificerad expertis. Fostret får en injektion av blod direkt in i dess cirkulationssystem, ofta genom att sticka in ett behandlingsbehovet i moderkakan och sedan in i fostrets bukhöjd. IUT kan rädda livet på det drabbade fostret och förhindra allvarliga skador orsakade av allvarlig anemi.

En blodbank är en organisation eller en institution som samlar in, testar, typar, storer och distribuerar blod och blodprodukter till sjukvårdsorganisationer och vårdgivare. Blodbanken säkerställer att blod och blodprodukter är tillgängliga för transfusion till patienter som behöver det.

Bloddonationer samlas in från frivilliga donatorer, vanligtvis genom nålstick i en armveck. Blodet tas sedan bort och analyseras för att säkerställa att det är säkert att använda och att typen av blod matchar den typ som patienten behöver. Sedan står blodbanken för lagringen och distributionen av blodet till sjukhus, kliniker och andra vårdgivare.

Blodbanker är mycket viktiga i den moderna medicinska vården eftersom de möjliggör transfusioner som räddar liv och underlättar operationer och behandlingar.

En blodgivare (voluntary blood donor) är en person som fritt och frivilligt väljer att donera sin blod till en bloddonationscentral eller ett sjukhus, för att hjälpa till att rädda livet på andra människor som behöver blodtransfusioner. Blodgivare måste vara minst 17 år (i vissa länder 18) och fysiskt och hälsotekniskt kompetent för att kunna donera blod. Efter varje donation kontrolleras individens blod också för att säkerställa att det är säkert att använda.

'Blodgruppning' refererar till en typ av laboratorietest som används för att bestämma en persons blodgrupp, vilket är en klassificering baserad på förekomsten av olika antigener (proteiner och kolhydrater) på de röda blodkropparnas yta. De vanligaste blodgrupperna är A, B, AB och O, och varje grupp delas sedan in i positiv (+) eller negativ (-) beroende på förekomsten av ett annat antigen, Rh-faktorn (eller D-antigenet).

'Korstestning', även känd som 'blodgruppskompatibilitetstest', är en metod för att fastställa om två personers blod kan blandas utan risk för en immunologisk reaktion. Detta test inkluderar blandning av ett litet prov av den potentiella donatorns blod med serum från en potential mottagare, för att se om det uppstår någon agglutination (sammanflockning) eller hemolys (cellplasmabrytning). Korstestningen hjälper till att undvika transfusionsreaktioner och komplikationer som kan orsakas av olika blodgrupper och antikroppar.

'Operative Blood Salvage' (OBS), även känt som 'Intraoperativ Autotransfusion', är en teknik där patientens eget blod samlas in, filtreras, renas och återinförs till patienten under eller efter en operation. Detta görs vanligtvis med hjälp av speciella utrustningar som separerar blodet från andra kroppsvätskor och skräp som kan finnas i operationsområdet.

Den primära användningen av OBS är under planerade operationer där stor mängd blodförlust förväntas, såsom ortopediska, kardiovaskulära eller gynekologiska operationer. Denna metod kan hjälpa till att minska behovet av allogena blodtransfusioner (donerat blod), vilket i sin tur kan minska risken för immunologiska reaktioner, infektioner och transfusionsrelaterade komplikationer.

Det är värt att notera att OBS inte är lämplig för alla patienter eller operationer, och det finns vissa kontraindikationer och begränsningar som bör tas i beaktande innan användning av denna teknik.

Tvilling till tvilling-transfusion (TTTS) är en komplikation som kan uppstå under graviditeten med monochorioniska, diamniotiska tvillingar, det vill säga tvillinger som delar en gemensam moderkaka (monochorionisk) men har två separata fettblåsor (diamniotisk). På grund av att de delar en moderkaka kan blodtransfusioner ske mellan de två fosterhavarna genom anastomoser (kärlförbindelser) i moderkakan.

I TTTS-tillståndet överförs ett överskott av blod från det ena fostret (donatorfostret) till det andra fostret (recipientfostret). Detta leder till att donatorfostret får för lite blod och minskat blodvolym, medan recipientfostret får för mycket blod och en ökad blodvolym. Det kan också leda till att recipientfostret utvecklar ödem och hjärtbelastning på grund av den ökade blodvolymen.

TTTS är ett allvarligt tillstånd som kan hota båda fostrens liv om det inte behandlas. Behandlingen innebär ofta en kirurgisk ingrepp, där anastomoserna i moderkakan avsluts för att stoppa blodtransfusionerna mellan fosterhavarna.

Medical Definition of 'Anemia' (Blood Deficiency):

Anemia is a medical condition characterized by a decrease in the total amount of red blood cells or a lower than normal level of hemoglobin in the blood. Hemoglobin is crucial as it carries oxygen from the lungs to the rest of the body. When you have anemia, your body doesn't get enough oxygen-rich blood, leading to fatigue, weakness, and other symptoms.

Anemia can be caused by various factors, including:

1. Blood loss: Heavy menstrual periods, surgery, trauma, or chronic bleeding from ulcers, cancer, or other conditions can cause anemia.
2. Decreased red blood cell production: Conditions such as iron deficiency, vitamin B12 or folate deficiency, kidney disease, bone marrow disorders, or chemotherapy and radiation therapy can decrease the production of red blood cells.
3. Increased red blood cell destruction: Certain inherited disorders like sickle cell anemia, thalassemia, or hemolytic anemias can cause the body to destroy red blood cells faster than they can be produced.

Symptoms of anemia may include fatigue, weakness, pale skin, irregular heartbeat, shortness of breath, dizziness, and cognitive difficulties. Treatment for anemia depends on its underlying cause. It may involve dietary changes, supplements, medications, or blood transfusions.

Postoperativ blödning är när en patient som har genomgått en operation får fortsatt eller nyutvecklad blödning från operationsstället efter att operationen är klar. Detta kan orsaka komplikationer såsom anemi, hypovolemi (volymbrist) och i värsta fall chock. Postoperativa blödningar kan vara omedelbart efter operationen eller upp till några dagar senare. Orsakerna kan variera från tekniska fel under operationen, blodproppar eller för högt tryck i blodkärlen. Behandlingen kan innefatta ytterligare kirurgi, transfusioner av röda blodkroppar och andra behandlingar för att stävja blödningen och hålla patientens vätske- och elektrolytbalans.

Tranexamsyra är ett syntetiskt ämne som används som läkemedel. Det är en så kallad antifibrinolytikum, vilket betyder att det motverkar nedbrytningen av blodkoagulationen. Tranexamsyra fungerar genom att hämma enzymet plasmin, som bryter ner fibrin till fibrinavfallsbildningar. På så sätt förhindrar tranexamsyra att blodkoaglerna löses upp och kan därför användas för att minska eller förhindra blödningar.

Tranexamsyra används bland annat vid kirurgiska ingrepp, men kan även ges till patienter med blödningsrubbningar orsakade av sjukdomar som exempelvis hemofili eller von Willebrands sjukdom. Ämnet kan också användas för att behandla blödningar efter tandläkarbehandlingar hos patienter med blodkoagulationsrubbningar.

Det är viktigt att tranexamsyra ges under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom ökad risk för blodproppar kan förekomma som en biverkning av behandlingen.

"Blodfärgämnen" är ett medicinskt begrepp som vanligtvis refererar till de två huvudsakliga komponenterna i blodet som ger det dess röda färg: hemoglobin och myoglobin.

Hemoglobin är ett proteinmolekyl som finns inne i de röda blodkropparna (erytrrocyterna) och har en viktig funktion i att transportera syre från lungorna till alla celler i kroppen. Hemoglobinet kan även transportera kolmonoxid och koldioxid.

Myoglobin är ett annat proteinmolekyl som finns inne i muskelcellerna och har en viktig funktion i att lagra syre i musklerna. Myoglobinet har en röd färg, men det förekommer inte i blodet i lika stor mängd som hemoglobin.

Ibland kan "blodfärgämnen" också inkludera andra substanser som kan påverka blodets färg, såsom bilirubin och karboxyhemoglobin, men dessa är inte lika vanliga som hemoglobin och myoglobin.

Antifibrinolytika är en grupp läkemedel som hindrar nedbrytningen av blodkoagulationens slutprodukt fibrin. De används för att minska eller förhindra ökat blödande hos patienter med förhöjd risk för blödning, till exempel under och efter operationer eller vid trombolytisk behandling (behandling med läkemedel som bryter ner blodproppar). Exempel på antifibrinolytika är tranexamsyra och ämnet kaprocksäure.

Intraoperativ vård, även kallat operationsvård, är den medicinska vården som ges till en patient under en operation. Den inkluderar amongt andra:

1. Anestesi: Ger patienten smärtlindring och medvetandeförlust under operationen.
2. Monitoring: Patientens livsviktiga funktioner, såsom hjärtrytm, blodtryck, syrehalt i blodet och kroppstemperatur, övervakas kontinuerligt.
3. Hemodynamisk stabilitet: Fluider och läkemedel ges för att upprätthålla patientens blodtryck och cirkulation.
4. Ventilation: En mekanisk ventilator används för att hjälpa patienten att andas om det behövs.
5. Korrektion av syrebalans: Syre ges till patienten via en andningsmask eller en tub som placerats i luftvägarna.
6. Intraoperativ medicinering: Patienten får läkemedel som behövs under operationen, till exempel antibiotika för att förebygga infektioner.
7. Kroppstemperaturreglering: Patientens kroppsvärme regleras för att förhindra hypothermi eller hypertermii.
8. Intraoperativ övervakning av läckage och blödningar.

Intraoperativ vård utförs ofta av en multidisciplinär team som består av anestesiologer, operationssköterskor, operationspersonal och eventuellt andra specialistläkare beroende på typen av operation.

Jehovas Vittnen är en internationell religiös organisation som är kända för sin strikta tolkning av Bibeln och sin policy att neka blodtransfusioner, även i livshotande situationer, baserat på deras tolkning av Acts 15:28-29 i Nya Testamentset. De är också kända för sin dörrvaktsverksamhet och deras motstånd mot världslig politisk involvering. Detta är en medicinsk definition som främst fokuserar på deras policy kring blodtransfusioner, men det är viktigt att notera att Jehovas Vittnen också har andra religiösa övertygelser och praktiker.

"Blodförvaring" refererar till de organ och system som är involverade i lagring, transport och cirkulation av blod i kroppen. Detta inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen i levern.

Hjärtat pumpar blodet genom kroppens cirkulatoriska system via artärerna till olika delar av kroppen, där syre och näringsämnen tas upp och koldioxid och avfallsprodukter avges. Kapillärerna är de små blodkärlen som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfallsprodukter mellan blodet och cellerna i olika vävnader.

Efter att syret och näringsämnena har tagits upp av cellerna, transporteras blodet tillbaka till hjärtat via venerna. Blodet passerar sedan genom lungorna där koldioxid avges och syre tas upp igen innan det pumpas tillbaka ut i cirkulationssystemet.

Livern har också en viktig roll i blodförvaringen, eftersom den fungerar som ett reservoar för blod. Cirka 10% av blodvolymen lagras i levern och kan snabbt frisättas till cirkulationssystemet vid behov, till exempel vid blödning eller under fysisk aktivitet.

Blood group incompatibility refers to a situation where the blood of a donor and a recipient contain different antigens, which can trigger an immune response. This is because the recipient's immune system recognizes the donor's blood cells as foreign and attacks them, leading to the destruction of the donated red blood cells.

The most common type of blood group incompatibility occurs between individuals with different ABO blood types. For example, if a person with type O blood receives blood from a type A donor, their body will mount an immune response against the A antigens present in the donor's blood. This can lead to serious complications such as hemolysis (destruction of red blood cells), kidney damage, and even death.

Another type of blood group incompatibility is Rh incompatibility, which occurs when a person with Rh-negative blood receives blood from an Rh-positive donor. In this case, the recipient's immune system may produce antibodies against the Rh antigens, leading to hemolytic disease of the newborn if the recipient is pregnant and the fetus has inherited Rh-positive blood from the father.

To prevent these complications, it is essential to ensure that donor and recipient blood types are compatible before performing a transfusion or other medical procedures involving blood exchange.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Blood safety' refers to the measures taken to ensure that blood and blood products are free from infectious agents and are safe for transfusion. This includes rigorous screening of donors, testing of donated blood for various infectious diseases such as HIV, hepatitis B and C, syphilis, and West Nile virus, and implementing measures to prevent contamination during collection, storage, and transfusion. Additionally, maintaining a safe blood supply also involves proper inventory management, traceability systems, and continuous monitoring and evaluation of safety protocols. The ultimate goal of blood safety is to protect the recipients from any potential harm that could arise from receiving contaminated blood or blood products.

Anemi hos nyfödda definieras som ett tillstånd där nyfött barn har en minskad koncentration av hemoglobin och/eller röda blodkroppar i cirkulationen. Anemi kan vara relaterat till fostervävnadens tillväxt och utveckling, blodvolymen hos barnet eller blodförlust under förlossningen.

Det finns olika typer av anemi som kan drabba nyfödda, men de vanligaste orsakerna är fetal anemia causae tarda (FCT), där anemi utvecklas gradvis under fostertiden på grund av nedsatt produktion av röda blodkroppar, och blodgruppsincompatibilitet mellan moder och barn. Andra orsaker kan inkludera infektioner, genetiska störningar eller andra sjukdomstillstånd.

Anemi hos nyfödda kan leda till symtom som trötthet, brist på aptit, irriterbarhet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan anemi orsaka hjärt- och lungproblem eller leda till neurologiska skador. Diagnosen ställs vanligtvis genom blodprov som mäter hemoglobin- och hematokritvärden, samt en undersökning av de röda blodkropparnas morfologi. Behandlingen beror på orsaken till anemi och kan innebära administration av supplement eller transfusion av röda blodkroppar.

En medicinsk kontext är en leukocyttransfusion (även känd som granulocyttransfusion) en procedure där en patient får en transfusion av vita blodkroppar, främst neutrofila granulocyter, från en kompatibel donator. Detta används sällan och vanligtvis reserverat för patienter med allvarliga infektioner som inte har svarat på antibiotika och som har extremt låga nivåer av neutrofila granulocyter i sin egen cirkulation. Målet är att öka antalet vita blodkroppar hos patienten för att stödja deras immunförsvar och hjälpa till att bekämpa infektionen. Det finns dock forskningsresultat som ifrågasätter effektiviteten och säkerheten av denna behandling, och den används därför mycket sparsamt i klinisk praxis.

Hemodilution är ett medicinskt tillstånd där blodet har en lägre koncentration av celler och andra beståndsdelar på grund av ökat plasmavolym. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom infusion av intravenösa vätskor eller förhöjt vattenintag. Hemodilution kan leda till en minskad viskositet hos blodet och påverka koagulationsförmågan. I vissa fall kan hemodilution användas som en strategi under operationer för att skydda njurarna genom att reducera risken för ischemi (dvs. syrebrist) i vävnaden.

Perioperativt omhändertagande är den medicinska vården som en patient får innan, under och efter en operation. Det inkluderar utvärdering av patients status och risker före operationen, anestesiplanering, övervakning under operationen, smärtlindring och postoperativ vård för att främja patientens snabbare återhämtning och minska komplikationer. Perioperativt omhändertagande är ett samarbete mellan olika medicinska specialiteter, inklusive kirurger, anestesiologer, sjuksköterskor och andra vårdpersonal.

'Blodersättningsmedel' är en benämlighet för preparat som används för att ersätta eller komplettera blod eller blodbeståndsdelar vid blodbrist (anemi), stor blodförlust (exempelvis vid operationer eller trauma) eller vid störningar i blodets koaguleringsförmåga.

Det finns olika typer av blodersättningsmedel, till exempel:

1. Kolloidala lösningar: Dessa innehåller stora molekyler som hjälper till att behålla vätskan i blodkärlen och öka blodvolymen. Exempel på kolloidala lösningar är dextran, gelatin och hydroxyetylstärk.

2. Kristalloidea lösningar: Dessa är vattenlösningar av elektrolyter som används för att ersätta vätska och elektrolyter i kroppen. Exempel på kristalloide lösningar är natriumklorid, kaliumklorid och natriumcitrat.

3. Röda blodkroppar (erytrocytkoncentrat): Dessa preparat innehåller frusna och sedan avtorkade röda blodkroppar från en blodspenderare. De används för att öka patientens syretransportsystem när de lider av allvarlig anemi eller under operationer där det förväntas bli en stor blodförlust.

4. Blodplättar (trombocytkoncentrat): Dessa preparat innehåller frusna och sedan avtorkade blodplättar från en blodspenderare. De används för att behandla patienter med allvarlig trombocytopeni eller vid operationer där det förväntas bli en stor blodförlust.

5. Faktorpreparat: Dessa preparat innehåller de proteiner som är nödvändiga för att koagulationen ska fungera korrekt. De används för att behandla patienter med blödningsrubbningar orsakade av en brist på dessa proteiner.

Samtliga preparat bör ges under övervakning av en läkare och i en miljö där det finns möjlighet att hantera komplikationer som kan uppstå under eller efter administrationen.

Trombocytferesi är ett medicinskt ingrepp där man tar bort blod från en patient, centrifugerar det för att separera de olika beståndsdelarna, och sedan avlägsnar en del av trombocyterna (blodplättarna) innan man återinfuserar det rensade blodet tillbaka till patienten.

Denna behandling används ofta vid trombocytos, ett tillstånd där patienten har för höga nivåer av trombocyter i blodet, vilket kan öka risken för blodproppar och andra komplikationer. Trombocytferesi är en metod för att snabbt sänka trombocytantalet till ett säkrare nivå.

Beta-thalassemia is a genetic blood disorder that affects the production of hemoglobin, a protein in red blood cells that carries oxygen throughout the body. Specifically, beta-thalassemia is caused by mutations in the beta-globin gene, which leads to reduced or absent production of the beta-globin protein.

There are two main types of beta-thalassemia: beta-thalassemia major (also known as Cooley's anemia) and beta-thalassemia intermedia. Beta-thalassemia major is a more severe form of the disorder, characterized by severely reduced or absent production of beta-globin protein, leading to a severe anemia that requires regular blood transfusions for survival. Beta-thalassemia intermedia is a milder form of the disorder, with varying degrees of beta-globin protein deficiency and correspondingly variable symptoms, ranging from mild anemia to more significant anemia requiring occasional blood transfusions.

Symptoms of beta-thalassemia can include fatigue, weakness, shortness of breath, jaundice, and a pale or yellowish color to the skin and eyes. The disorder can also lead to complications such as iron overload due to frequent blood transfusions, bone deformities, and an increased risk of infections. Treatment for beta-thalassemia may include regular blood transfusions, iron chelation therapy to remove excess iron from the body, and occasionally a bone marrow transplant.

Hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN) är en allvarlig blodsjukdom som orsakas av destruktion av nyfödda barns röda blodkroppar (erytrocyter). Denna destruktion beror vanligtvis på en immunologisk reaktion där antikroppar från modern passerar placentan och attackerar fetusens röda blodkroppar. Detta händer när det förekommer en olikhet mellan moders och barns blodgrupper, särskilt vid Rh-inkompatibilitet eller ABO-inkompatibilitet.

I Rh-inkompatibiliteten har modern Rh-negativ blodtyp medan barnet är Rh-positiv. I ABO-inkompatibiliteten har modern typ 0 och barnet typ A, B eller AB. När moders antikroppar reagerar med fetusens röda blodkroppar orsakas de att spricka sönder (hemolys), vilket leder till en ökning av obehagliga nivåer av bilirubin, ett slaggprodukt från hemoglobinbrutna. Höga nivåer av bilirubin kan leda till en allvarlig neurologisk skada som kallas kernikterus om den inte behandlas i tid.

Symptomen på HDN kan inkludera gulsot (icke-kulturell), trötthet, irritabilitet, svårigheter med att äta och andas, blåaktiga till röda uriner och grumliga avföring. Behandlingen för HDN kan omfatta byte av blod, fototerapi (exponering för blått ljus), transfusion av röda blodkroppar eller intravenös immunoglobulin (IVIG) för att neutralisera moders antikroppar. För att förebygga HDN kan vaccinering och preventiv behandling erbjudas gravida kvinnor som är i riskzonen för att utveckla HDN.

Isoantikroppar är antikroppar som bildas i kroppen när främmande, icke-självproteiner (antigener) introduceras i individens blodkretslopp. I sjukvården används begreppet ofta för att beskriva antikroppar som reagerar mot antigener på cellernas yta, särskilt vid transfusioner och transplantationer.

I en medicinsk kontext refererar isoantikroppar vanligtvis till antikroppar som är specificerade för ABO-systemet eller Rh-systemet hos röda blodkroppar. Dessa system innehåller antigener på ytan av röda blodkroppar, och när en individ exponeras för ett främmande antigen i dessa system kommer deras immunförsvar att producera specifika isoantikroppar för att bekämpa det.

Ibland kan isoantikroppar också bildas som en reaktion på graviditet, där moderns kropp producerar antikroppar mot fetusens röda blodkroppar om de har olika ABO- eller Rh-blodgrupper. Detta kan leda till komplikationer som hemolytisk anemi hos det nyfödda barnet.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Enligt medicinskt perspektiv är ett "blodstillande medel" (eller hemostatisk medel) ett preparat som används för att stävja eller förhindra blödningar. Det kan vara ett läkemedel som intas oralt, injiceras eller appliceras lokalt på sårytan. Blodstillande medel fungerar genom att på olika sätt påverka blodets koaguleringssystem, komprimerar blodkärlen eller stödjer bildandet av blodproppar (tromboser). Exempel på blodstillande medel inkluderar vitamin K-antagonister, trombocytaggregationshämmare och direkta orala antikoagulanter.

Erytropoietin (EPO) är ett hormon som produceras naturligt i kroppen, vanligtvis i njurarna. Det har en viktig roll i produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter) inuti benmärgen. När syrehalten i blodet minskar, ökar produktionen av EPO, vilket ledde till att fler röda blodkroppar produceras för att öka syretransportskapaciteten.

EPO är också tillgängligt som ett läkemedel, ofta använt för att behandla anemier orsakade av njurarsjukdomar, cancerbehandlingar och andra sjukdomstillstånd. Dessutom kan det användas av idrottsmän för doping, eftersom det kan öka uthålligheten genom att öka röda blodkropparnas antal och därmed syretransportskapaciteten.

Leukocytreduktionsmetoder är metoder som används för att minska antalet leukocyter (vita blodkroppar) i blodprodukter, såsom blod och blodplattor. Detta görs vanligtvis genom filtration eller centrifugering av blodet före transfusionen. Leukocytreduktion minskar risken för transfusionsrelaterade komplikationer som febrile reaktioner, allosensibilisering och överföring av infektionssjukdomar. Det kan också vara användbart för patienter med speciella behov, till exempel dem som är immunsupprimerade eller har risk för transfusionsrelaterad lungödem.

Sickle cell anemia är en genetisk sjukdom som orsakas av en mutation i hemoglobin-genen. Denna mutation resulterar i att den syretransporterande proteinen, hemoglobin S (HbS), bildas istället för det vanliga hemoglobin A (HbA). När personer med sickle cell anemia utsätts för låga syrehalten i blodet, tenderar de att få en deformation av sina röda blodkroppar till en sicksackform. Dessa deformerade röda blodkroppar har en tendens att fastna i små blodkärl, vilket kan orsaka andningssvårigheter, smärtor och andra komplikationer som stroke, njur- och leverproblem. Sickle cell anemia är vanligare bland afroamerikaner, men förekommer också hos personer från Medelhavsområdet, Indien, Arabiska halvön och Centralamerika.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.

"Hemostas, kirurgisk" refererar till den aktiva processen att kontrollera och stoppa blödning under eller efter ett kirurgiskt ingrepp. Det innebär att använda sig av olika tekniker och metoder för att mekaniskt stänga av blodkärlen, såsom att använda klipp, knopar, ligaturer eller elektrisk ström (elektrokauterisering), för att stoppa blodflödet.

Ibland kan läkemedel som verkar hemostatiska användas för att underlätta blodstillningen, till exempel med hjälp av trombin, absorbabla hemostatiska material eller andra hemostatiska preparat.

Således är syftet med kirurgisk hemostas att minimera blodförlusten under och efter operationer, förhindra komplikationer som blödningar och underlätta patientens återhämtning.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

'Preoperative care', eller 'preoperativ vård' på svenska, refererar till den medicinska vården som en patient får innan de genomgår en operation. Den preoperativa vården har som syfte att förbereda patienten både fysiskt och psykologiskt inför operationen, minska riskerna för komplikationer under och efter operationen samt optimera patientens allmänna hälsa.

Den preoperativa vården kan innefatta:

1. Klinisk bedömning: En fullständig bedömning av patientens hälsotillstånd, inklusive medicinsk historia, fysiska undersökningar och laboratoriemässiga tester för att avgöra om patienten är en lämplig kandidat för operation.
2. Informationsgivning: En detaljerad diskussion med patienten och deras familj om operationen, dess risker, fördelar och alternativ, samt vad de kan förvänta sig under och efter operationen.
3. Förberedelser inför operationen: Inkluderar instruktioner om att fasta, avbryta vissa mediciner och förbereda sig för anestesi.
4. Anestesiutvärdering: En bedömning av patientens behov av anestesi och möjliga risker eller komplikationer under anestesin.
5. Optimering av hälsotillståndet: Behandling av akuta eller kroniska medicinska problem som kan påverka operationen, såsom infektioner, högt blodtryck eller diabetes.
6. Planering av postoperativ vård: En plan för patientens vård efter operationen, inklusive smärtbehandling, fysisk terapi och rehabilitering.

Den preoperativa vården är en viktig del av den totala behandlingsplanen för en patient som ska opereras och hjälper till att säkerställa en säker och framgångsrik operation.

Röda Korset är en internationell humanitär organisation som grundades 1863 av Henry Dunant. Organisationens primära mål är att förbättra livsvillkor och skydda mänskliga rättigheter för människor i nödsituationer, konflikter och katastrofer över hela världen, oavsett vem de är eller varför de befinner sig i en sådan situation.

Röda Korsets uppdrag omfattar bland annat att erbjuda första hjälp, sjukvård och socialt stöd till behövande; att verka för rättvisa och fred samt att främja respekten för mänskliga rättigheter och humanitär lag. Organisationen är också välkänd för sitt arbete med blodgivning och transfusioner i många länder.

Röda Korsets symbol, ett rött kors på vit bakgrund, används globalt som en skyddande tecken under krig och andra väpnade konflikter för att identifiera sjukvårdspersonal, ambulanser och sjukhus.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Fetomaternal blodpassage (även kallat fetomaternal transfusion) är en process där det förekommer en överföring av blod mellan det fetala och maternala kretsloppet genom moderkakan (placenta) under graviditeten. Det kan inträffa vid normala förhållanden i mycket begränsad omfattning, men kan även vara ett tecken på en patologisk tillstånd, såsom placenta praevia eller avlossningsrubbningar.

Under graviditeten är moderkakan rikligt vaskulariserad och utgör en barriär mellan det blodcirkulerande fostret och modern. I de flesta fall är denna barriär tämligen tät, men i vissa fall kan det förekomma en ökad permeabilitet som leder till att fostrets blod kan komma in i moderns cirkulation.

I milda fall av fetomaternal blodpassage är det oftast symptomlöst och behöver inte behandlas, men i allvarliga fall kan det leda till komplikationer såsom fosterförlust eller modernt blodbrist (anemi). I sådana fall kan behandling krävas, exempelvis med bedrest, läkemedel eller i värsta fall en förlossning.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th revision) definieras "planerat kirurgiskt ingrepp" som:

"Ingrepp som är tidsmässigt planerade och utförs under kontrollerade operationsbetingelser med anestesi. De omfattar både mindre invasiva procedurer, såsom endoskopiska ingrepp, och större operationer som exempelvis öppen hjärtkirurgi."

Således är en medicinsk definition av 'Kirurgiska ingrepp, planerade' operationer som är schemalagda och utförs under kontrollerade förhållanden med anestesi.

'Blodburen smitta' er en medisinsk betegnelse for en type infeksjon der smitteagenten (f.eks. bakterier, virus eller parasitter) overføres i blodet og kan forårsage sykdom hos den som blir smittet. Smitten kan overføres gjennom direkte kontakt med infisert blod, f.eks. ved skader eller sprøytebrudd, eller ved infisert transplantasjon av organer eller bindtissuer. Blodbåren smitte kan også forekomme ved blodtransfusjon hvis blodet ikke er skjærmet for smitteagenten før bruk.

For å beskytte seg mot blodboren smitta bør man unngå å dele skarpe instrumenter som rasoirer, tannborse og manikyrsett uten å sterilisere dem første, og være forsiktig ved kontakt med andres blod. Helsepersonell bør alltid bruke personlig beskyttelsesutstyr (PBU) som handske og slitøy under behandlinger der det er en risiko for smitteoverføring, og sterilisere alle instrumenter før de benyttes på en annen pasient.

'Hjärt-lung-bypass' (engelska: 'heart-lung bypass') är en teknik inom kirurgi där blodet leds bort från hjärtat och lungorna under operationen, för att underhålla blodcirkulationen och syresättning av blodet. Detta görs med hjälp av ett maskineriskt system som består av en pump och ett syrefilter.

Under operationen kopplas patienten an till systemet genom att leda bort blodet från höger kammare i hjärtat via en slang till maskinen, där det pumpas igenom ett syrefilter som tar bort koldioxid och tillför syre. Därefter pompas maskinen tillbaka blodet till patienten via en annan slang till en artär i halsen eller benet, där det leds tillbaka in i cirkulationen. På så sätt kan kirurgen operera på hjärtat och lungorna utan att de är i funktion.

Hjärt-lung-bypass används ofta under komplexa hjärtkirurgiska operationer, till exempel vid behandling av hjärtklaffar problem, koronarartärsjukdom eller för att reparera strukturella defekter i hjärtat. Det kan också användas under lungkirurgi och transplantation.

Postoperativ vård, även känd som postoperativt omvårdnad, är den typen av medicinska vård och omsorg som en patient får direkt efter en operation eller ett kirurgiskt ingrepp. Denna form av vård kan vara kortvarig eller långvarig beroende på typen av operation och den individuella patientens behov.

Postoperativ vård inkluderar ofta:

1. Övervakning av vitala tecken som hjärtslag, blodtryck, andning och syrgasmättnad i blodet för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
2. Smärtlindring med läkemedel eller andra smärtbehandlingsmetoder.
3. Kontroll av blödningar och hemostas (att stoppa blödningen).
4. Infusion av vätskor för att förhindra dehydrering och underhålla cirkulationssystemet.
5. Andningsstöd, om det behövs, genom syrgas tillförsel eller mekanisk ventilation.
6. Kontroll av smärta, andning och neurologiska funktioner för att upptäcka tidigt eventuella komplikationer.
7. Förhindra infektioner genom användning av sterila bandage, sårvård och, om det behövs, antibiotika.
8. Hjälpa patienten med aktiviteterna för daglig livsföring (ADL) som att äta, kläda sig och gå på toaletten.
9. Rörelseövningar för att förebygga komplikationer såsom blodproppar eller muskelsvaghet.
10. Psykologiskt stöd och information till patienten och deras familj om operationen, rehabiliteringen och återhämtningen.

Postoperativ vård kan ges på sjukhus, i en kirurgisk klinik eller hemma hos patienten beroende på patientens behov och läkarens bedömning.

Hepatit C definieras som en infektion orsakad av hepatit C-virus (HCV), som angriper levern och kan leda till leverinflammation, skada leverceller och orsaka leverförändringar. Det är en av de vanligaste blodsburna infektionerna i världen och sprids främst genom kontakt med smittat blod, som kan ske vid injicerande drogbruk, oskyddad sexuell aktivitet, transfusioner av smittat blod eller från moder till barn under fostertiden. Många personer med hepatit C visar inga symtom under de tidiga stadierna av sjukdomen, men kan fortfarande sprida viruset till andra. I senare stadier kan symptomen inkludera trötthet, mjällbildning, gulsot, leverinflammation och i vissa fall levercirros eller levercancer. Hepatit C behandlas vanligen med antivirala läkemedel som kan bota sjukdomen hos en del patienter och fördröja eller stoppa leverförändringarna hos andra.

Rh-isoimmunisering är ett medicinskt tillstånd där en individ som är Rh-negativ utvecklar antikroppar mot Rh-positiva röda blodkroppar. Detta kan ske när en Rh-negativ individ exponeras för Rh-positiva röda blodkroppar, till exempel under en graviditet där fostret är Rh-positivt eller vid en blodtransfusion med Rh-positivt blod.

I normala fall har en Rh-negativ individ inga antikroppar mot Rh-positiva röda blodkroppar, men om det kommer till en exponering kan kroppen börja producera antikroppar som attackerar de främmande Rh-positiva röda blodkropparna. Detta kan leda till komplikationer vid senare graviditeter då fostrets Rh-positiva blod kan komma i kontakt med moderns blod och orsaka en hemolys, det vill säga en brytning ned av röda blodkroppar.

För att förebygga Rh-isoimmunisering ges ofta preventiva injektioner med anti-D-immunglobulin till Rh-negativa gravida under vissa förutsättningar, till exempel vid fostrets Rh-typ är okänd eller positiv. Detta hjälper till att neutralisera eventuella Rh-positiva röda blodkroppar som kan ha kommit i kontakt med moderns blod och därmed minska risken för isoimmunisering.

Medical Definition of "Anemia, treatment":

Anemia is a condition characterized by a decrease in the total amount of red blood cells (RBCs) or a lower than normal level of hemoglobin in the blood. Hemoglobin is crucial for transporting oxygen to various tissues and organs in the body. Anemia can lead to symptoms such as fatigue, weakness, shortness of breath, and a pale complexion.

Treatment for anemia depends on its underlying cause. Some common treatment approaches include:

1. Iron supplements: If anemia is caused by iron deficiency, taking iron supplements can help increase the production of hemoglobin in RBCs.
2. Vitamin B12 or folic acid supplements: Deficiencies in these vitamins can also lead to anemia, and supplementation may be necessary to correct it.
3. Erythropoiesis-stimulating agents (ESAs): These medications stimulate the production of RBCs and are often used in patients with chronic kidney disease or cancer-related anemia.
4. Blood transfusions: In severe cases, a blood transfusion may be necessary to quickly increase the number of RBCs and improve oxygen delivery to tissues.
5. Treating underlying conditions: If anemia is caused by an underlying medical condition such as chronic inflammation, infection, or cancer, treating that condition can help resolve the anemia.

It's important to note that treatment for anemia should be individualized based on the underlying cause and severity of the condition. A healthcare provider can help determine the most appropriate treatment approach for each patient.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

Aprotinin är ett proteinartat medel som hämmar enzymer, mer specifikt proteasen, och används som läkemedel. Det isoleras från lungor hos kalv. Aprotinin har varit godkänt för användning under kirurgiska ingrepp där det finns ett stort blodförlustrisk, såsom hjärtkirurgi, eftersom det hjälper till att minska blödningen genom att hämma enzymer som bryter ner blodkoaguleringen. På grund av risker för allvarliga biverkningar, såsom njurskador och allergiska reaktioner, har aprotinin dragits tillbaka från användning i många länder.

Knäledsplastik, även kallat knäartroplasti, är en samling av olika kirurgiska procedurer som utförs för att lindra smärta och återställa funktionen i knäleden. Detta inkluderar ofta att reparera eller ersätta skadade ledband, meniskar eller ledkapslar, samt att ersätta den skadade ytan av knäskålen med en konstgjord yta.

Den vanligaste typen av knäledsplastik är totala knäskålproteser, där både över- och underbenets delar som bildar knäskålen ersätts med konstgjorda material. Det finns också partiella knäskålproteser, där endast den skadade delen av knäskålen ersätts.

Knäledsplastik kan vara ett lämpligt alternativ för personer som lider av allvarlig artros i knäet, men det kan också användas för att behandla andra skador eller sjukdomar i knäleden.

Järnöverskott, eller iron overload, är ett tillstånd där kroppen har för höga nivåer av järn i kroppsvävnaderna. Detta kan orsakas av genetiska störningar som hemokromatos eller transfusionsberoende anemi, där mottagaren får för mycket järn via blodtransfusioner.

Järnet lagras i kroppen huvudsakligen i levern, men kan även ackumuleras i hjärta, bukspottkörteln och andra organ. För höga nivåer av järn kan skada celler och leda till skador på lever, hjärta och andra vitala organ. Symptomen på järnöverskott kan variera beroende på graden av överbelastning och kan inkludera trötthet, svaghet, mörka betraktelser, abdominal smärta, hjärtbesvär och diabetes. Behandlingen för järnöverskott består ofta av att minska järntillförseln till kroppen och ibland av att ta bort överskottsjärnet med mediciner eller kirurgi.

I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.

Kelatting är en form av behandling som används inom medicinen, särskilt inom områdena ortopedi, rehabilitering och fysioterapi. Kelatterapi, även känt som kinesiotaping eller elastisk taping, innebär att ett speciellt band, ofta med en viss elasticitet, appliceras på huden över muskler, ligament, senor eller leder.

Syftet med kelattering är att stödja och lindra smärta i muskler och led som kan vara skadade, ömma, inflammerade eller under funktionsnedsättning. Bandet verkar genom att påverka kroppens cirkulation, nervimpulser och muskelaktivitet, vilket kan hjälpa till att minska smärta, reducera svullnad, förbättra rörelsefrihet och stödja stabiliteten i leden eller muskeln.

Det är viktigt att notera att kelattering inte är en botemedicin, utan snarare ett komplement till andra behandlingsmetoder som fysioterapi, övningar och mediciner. Det rekommenderas att söka specialistkompetens inom området för att få en korrekt applicering av bandet och för att säkerställa att det används på rätt sätt för att uppnå önskad verkan.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

Postpartumblödning är den vaginale blöding som förekommer efter förlossningen och varar vanligen i upp till sex veckor. Den beror på att moderkakan och placentan har avskiljts från livmodern under förlossningen, vilket leder till att det bildas sår i livmoderväggen som läker sig under denna tid.

Under postpartumblödningens gång kan blödningsmängden variera och det är vanligt med en kraftigare blödning under de första dagarna efter förlossningen. Blodet kan också innehålla rester av moderkaka, fett och slagserier (cellrester från livmodern).

Det är viktigt att ställa sig i kontakt med en läkare eller barnmorska om blödningsmängden ökar kraftigt, innehåller klumpar eller om det förekommer andra ovanliga symtom som feber, illamående eller stark smärta. Dessa kan vara tecken på komplikationer såsom infektion eller blödning i livmodern.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

'Plasma' er definert som den flytende, gullaktige delen av blodet, som står for om lag 55% av blodets totale volum. Det består hovedsakelig av vann, og inneholder også proteiner, elektrolyter, sukker, hormoner, vitaminer, mineraler og gasser som ilt og kolsur. Plasma er det medium der transporterer celler og andre stoffer rundt i kroppen, og spiller en viktig rolle i forsvaret av kroppen mot infeksjoner.

Trombocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till ett för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Normalvärdet för trombocyter i blodet varierar beroende på individ och ålder, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per Mikroliter (μl) blod. Om antalet trombocyter understiger 150 000/μl talar man om trombocytantal.

Trombocytantal kan orsakas av olika sjukdomar eller läkemedel och kan öka risken för blödningar eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulationsprocess. Symptomen på trombocytantal kan variera från att inte ha några symptom alls till att uppleva en mängd olika symtom som lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar, men även mer allvarliga symtom som blod i urinen eller avföringen.

Talassemi är ett autosomalt recessivt blodsjukdom som orsakas av mutationer i genen HBB, som kodar för beta-globinkedjan i hemoglobinet. Detta leder till en defekt i den syntesen av hemoglobin, vilket kan resultera i minskad förmåga att transportera syre i kroppen.

Det finns två huvudtyper av talassemi: α-talassemi och β-talassemi. I α-talassemi saknas en eller flera alfa-globinkedjor, medan i β-talassemi saknas en eller flera beta-globinkedjor.

Den mest allvarliga formen av β-talassemi kallas också Cooley's anemi eller β-talassemi major. Denna sjukdom orsakar allvarlig anemi, splenomegali (förstorad mjälte), leverpåverkan och andra komplikationer. Behandlingen för talassemi kan innefatta blodtransfusioner, kirurgi och eventuellt stamcellstransplantation.

Trombocytopeni är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer av trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyter är väsentliga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stänga av blödningar när ett kärl skadas. När individen har för få trombocyter, kan det öka risken för allvarlig blödning.

Normalvärdet för antalet trombocyter i blodet varierar beroende på ålder och kön, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per microliter blod. Trombocytopeni definieras som en nivå under 150 000 trombocyter per microliter blod.

Trombocytopeni kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som infektioner, autoimmuna tillstånd, lever- eller njursjukdom, vitaminbrist (särskilt vitamin B12 och folat), cancer och exponering för vissa läkemedel. I vissa fall kan orsaken inte fastställas, och tillståndet kallas då idiopatisk trombocytopeni.

Hepatit C-antikroppar är proteiner som produceras av den immuna systemet i svar på en infektion med Hepatit C-virus (HCV). Deras främsta funktion är att hjälpa kroppen att bekämpa och eliminera virusinfektionen.

När en person blir smittad av HCV, börjar dennes immunförsvar att producera specifika antikroppar för att bekämpa viruset. Dessa antikroppar kvarstår i kroppen även efter att viruset har eliminerats och ger därför en livslång immunitet mot det specifika HCV-stammen.

Det är värt att notera att det finns flera olika stammar av HCV, så om en person tidigare har haft en infektion med en viss stam och sedan blir smittad av en annan stam, kan de fortfarande bli sjuka eftersom deras immunförsvar inte är skyddat mot den nya stammen.

Det finns också fall där personer som har HCV-antikroppar i sin blodstream ändå kan ha en aktiv infektion, så det är viktigt att testa för både antikroppar och virala ribonukleinsyra (RNA) när man undersöker en person för HCV-infektion.

Blood coagulation disorders, eller koagulopati, är medicinska tillstånd där blodets förmåga att koagulera (bilda blodproppar) är rubbad. Det kan bero på en för långsam, för snabb eller felaktig koagulationsprocess. Det finns två huvudsakliga typer av koagulopati: hemofili och trombofili.

Hemofili är ett genetiskt tillstånd där blodet saknar eller har för lite av vissa koagulationsfaktorer, vilket gör att blödningar kan vara svåra att stoppa. Det finns tre olika typer av hemofili: A, B och C.

Trombofili är ett tillstånd där blodet har en förhöjd benägenhet att koagulera, vilket kan leda till att blodproppar bildas lättare än normalt. Detta kan öka risken för komplikationer som stroke, lungemboli och hjärtinfarkt. Trombofili kan orsakas av genetiska faktorer eller vissa mediciner, sjukdomar eller livsstilsfaktorer.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla koagulopati så snart som möjligt för att förebygga komplikationer och skada. Behandlingen kan innebära mediciner som ersätter koagulationsfaktorer, minskar blodets tendens att koagulera eller skyddar mot blodproppar.

In the medical context, "operations" refer to surgical procedures that are performed by a trained medical professional, typically a surgeon. These procedures involve making incisions in the body to access internal organs or structures, and can range from minor ones such as removing a small growth or repairing a torn tendon, to more complex and invasive procedures like open-heart surgery or brain surgery.

The goal of an operation may be to diagnose a medical condition, repair damaged tissues or organs, remove diseased or cancerous tissue, or replace a damaged organ with a new one. The specific type of operation will depend on the nature and severity of the patient's medical condition.

Operations are typically performed in a hospital or surgical center, using specialized equipment and instruments to ensure the best possible outcome for the patient. The patient is usually given anesthesia to prevent pain during the procedure, and may require additional care and monitoring during recovery.

Flebotomi, även känt som blodlettning, är ett medicinskt ingrepp där en vårdgivare tar bort en del av patientens blod från en eller flera av deras venösa blodkärl. Detta har traditionellt använts som en behandlingsmetod för olika sjukdomar under historiens lopp, men idag är det inte längre en vanlig behandling i den moderna medicinen. I vissa fall kan blodlettning fortfarande användas som en terapi, till exempel vid behandling av hemokromatos, en sjukdom där kroppen absorberar för mycket järn från maten och lagrar det i kroppens vävnader.

Hepatektomi är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela levern tas bort. Det kan vara delad i olika typer baserat på hur mycket levern som tas bort, till exempel partial hepatektomi (borttagning av en del av levern) och total hepatektomi (borttagning av hela levern).

Denna procedure används ofta för att behandla levercancer eller andra sjukdomar som påverkar levern, såsom kolestatisk fibros eller cystisk fibros. I vissa fall kan en del av levern också transplanteras tillbaka i kroppen efter operationen, ett så kallat leverlobtransplantat, för att hjälpa patienten att fortfarande ha leverfunktion.

"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.

I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.

Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.

I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.

Retikulocyter är immature röda blodkroppar, även kända som omodna erthyrocyter. Retikulocytantal är ett mått på andelen retikulocyter i blodet. Det används som en indikator på den aktiva erytropoiesen, alltså bildningen av röda blodkroppar i benmärgen. Retikulocytantalet mäts vanligen som ett procentandel av de totala röda blodkropparna. Vid hälsan ska retikulocytantalet vara ungefär 0,5-2,5% av de totala röda blodkropparna hos en vuxen individ. Högre värden kan indikera ökat behov av erytropoies, till exempel vid blodbrist (anemi).

Hematokrit (Hct) är ett laboratoriemedicinskt mått som mäter andelen röda blodkroppar i ett given volymen helt blod. Det uttrycks vanligtvis som en procentandel, och det kan användas för att uppskatta individens totala röda blodcellsmassa (RBC) eller andelen vätska i blodet, kallat blodplasmavolymen. Hct är ett viktigt mått inom hematologi och kan användas för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomstillstånd som anemi, polycytemia, dehydrering och blödningar.

Aminocaproic acid is a medication that belongs to a class of drugs called antifibrinolytics. It works by inhibiting the breakdown of blood clots, which can help to reduce bleeding. Aminocaproic acid is often used in surgical settings to minimize blood loss during and after surgery. It may also be used to treat certain types of hemorrhage, such as those that occur after childbirth or as a result of trauma.

In medical terms, aminocaproic acid is described as an antifibrinolytic agent with a molecular formula of C6H13NO2. It has a molecular weight of 131.17 g/mol and is available in both oral and intravenous formulations.

The medication works by blocking the action of plasmin, an enzyme that breaks down blood clots. By inhibiting plasmin, aminocaproic acid helps to stabilize existing blood clots and prevent further bleeding. It is important to note, however, that aminocaproic acid should not be used in situations where the formation of blood clots may be harmful, such as in patients with a history of deep vein thrombosis or pulmonary embolism.

Overall, aminocaproic acid is an important medication for controlling bleeding in certain clinical situations. As with any medication, it should only be used under the guidance and supervision of a qualified healthcare professional.

Virushepatit (viral hepatitis) hos människor är en infektionssjukdom orsakad av olika typer av virus som angriper levern och kan leda till skada på leverceller. Det finns fem huvudtyper av viral hepatit, A, B, C, D och E, var och en med sina unika karaktäristika, överföringsvägar och sjukdomsförlopp.

1. Hepatit A (HAV): Detta är en vanlig orsak till akut hepatit och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten som har smittats av avföring från en smittad person. Det tenderar att vara mildare hos barn men kan leda till allvarliga sjukdomsförlopp hos vuxna.

2. Hepatit B (HBV): Denna typ orsakas av hepatit B-virus och sprids främst via sexuell kontakt, droganvändning med gemensamma behållare eller från moder till barn under förlossningen. Det kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, där den senare kan resultera i levercirros och levercancer.

3. Hepatit C (HCV): Denna typ orsakas av hepatit C-virus och sprids främst via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det tenderar att leda till kroniskt sjukdomsförlopp i mer än hälften av fallen och kan resultera i levercirros och levercancer.

4. Hepatit D (HDV): Denna typ orsakas av hepatit D-virus och sprids via blod-till-blodskontakt, ofta genom droganvändning med gemensamma behållare eller oskyddad sexuell kontakt. Det kan bara infektera individer som redan är infekterade av hepatit B-virus och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp.

5. Hepatit E (HEV): Denna typ orsakas av hepatit E-virus och sprids främst via kontaminerad mat eller vatten. Det är vanligare i länder med dålig sanitet och kan leda till både akut och kroniskt sjukdomsförlopp, särskilt hos gravida kvinnor.

Förebyggande åtgärder som vaccinering, användning av skydd under sexuell kontakt och undvikande av droganvändning med gemensamma behållare kan minska risken för infektion med hepatit-virus.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

Creutzfeldt-Jakob syndrome (CJD) er en dødelig, neurodegenerativ sygdom hos mennesker som karakteriseres af progressive demens, hurtig nedgang i kognitive funktioner, muskulær forstyrrelse, abnorm bøjelighed af proteiner i hjernen (prionproteiner) og død indenfor et år fra diagnosen. Der findes fire typer af CJD: sporadisk, familiær, iatrogen og variant. Sporadisk CJD er den mest almindelige form og forekommer hos ca. 85% af alle tilfælde uden en identificeret årsag. Familiær CJD udgør ca. 10-15% af tilfældene og er forbundet med arvelige genetiske mutationer. Iatrogen CJD forekommer som følge af medicinsk behandling, eksempelvis ved hjerneltransplantation eller hormonbehandling med growth hormone fra menneskelig hypofys. Variant CJD (vCJD) er en sjælden form, der er forbundet med kosmopolitansk variant af Creutzfeldt-Jakob syndrom (kuru), som er relateret til konsum af BSE-inficeret oksekød.

En peptisk ulcer som är blödande definieras som en skada på mag- eller tarmslemhinnan, orsakad av magsyra och ett bakterium som heter Helicobacter pylori. Symtomen på en peptisk ulcer kan vara smärta i magsidan, sura uppstötningar och illamående. Om slemhinnan blöder kan det resultera i blod i maginnehållet och i extrema fall kan det leda till livshotande blodförlust. Behandlingen av en peptisk ulcer innefattar ofta antibiotika för att eliminera Helicobacter pylori-bakterien och läkemedel som reducerar magsyraproduktionen för att främja läkning av slemhinnan.

Seroepidemiologi är ett område inom epidemiologi som undersöker förekomsten och spridningen av specifika antikroppar i en population. Seroepidemiologiska studier är en typ av studier inom detta område, där syftet är att undersöka prevalensen av antikroppar mot ett visst patogen (t.ex. virus eller bakterie) i en population vid en given tidpunkt.

I seroepidemiologiska studier analyseras ofta blodprover från en representativ stikprova av individer i en population för att fastställa om de har utvecklat antikroppar mot ett specifikt patogen. Antikroppar är proteiner som produceras av immunsystemet som en respons på infektion, och deras närvaro i blodet kan vara ett tecken på att individen har haft en tidigare infektion med patogenen, även om personen kan ha varit asymptomatisk eller har haft en mild form av sjukdomen.

Seroepidemiologiska studier kan ge värdefull information om hur vanligt ett visst patogen är i en population, hur immuniteten i populationen ser ut och hur effektiva vaccinationsprogram har varit. Dessa studier kan också användas för att undersöka samband mellan exponering för patogener och olika hälsoutfall, samt för att planera och utvärdera folkhälsoinsatser och vaccinationsprogram.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

En medicinsk definition av "tatuering" är att introducera pigment eller andra ämnen under huden med hjälp av nålar eller andra skarpa föremål, vilket resulterar i en ändring av utseendet på huden. Detta kan användas för kosmetiska ändamål, som att dölja en näve eller korrigera ett missfärgat område, eller för att skapa ett permanent mönster eller bild. Tatueringar kan också användas i medicinska syften, till exempel för att märka ut områden före kirurgi eller för att leverera läkemedel under huden.

Rh-Hr-blodgruppsystemet är ett av de 30 kända blodgruppsystemen hos människor, och styrs av genvariationer i RHD-genen. Rh-systemet innehåller flera olika antigener, men det viktigaste av dem är D-antigenet, som används för att klassificera en persons blodgrupp som Rh-positiv (Rh+) eller Rh-negativ (Rh–). Om individen har D-antigen på sina röda blodkroppar är den Rh-positiv, och om individen saknar D-antigen är den Rh-negativ.

Hr-systemet är ett annat blodgruppsystem som styrs av genvariationer i RHCE-genen. Det innehåller också flera olika antigener, men de två viktigaste är C-antigenet och E-antigenet. En persons blodgrupp i Hr-systemet kan vara CC, CB, CE, CD, CDE, cE, eller cde, beroende på vilka antigener de har.

Det är viktigt att matcha Rh- och Hr-blodgrupper korrekt vid blodtransfusioner och under graviditet för att undvika allvarliga komplikationer som hemolytisk anemi hos fostret eller nyfödda.

En Kelatkomplexbildare för järn är ett läkemedel som används för att behandla akut järntoxicitet och för att eliminera överskott av järn i kroppen. Kelatkomplexbildarens funktion är att reagera med järnet och bilda en stabil, icke-toxisk komplex som kan excretas från kroppen via urinen eller avföringen.

Det mest vanliga kelatkomplexbildaren för järn är deferoxaminmesylat, som ges intravenöst för att behandla allvarlig järntoxicitet. Andra kelatkomplexbildare som kan användas inkluderar deferipron och deferasirox, som ges oralt för att behandla kronisk järnöverbelastning, till exempel vid blodsjukdomar som thalassemi eller sickle cell anemia.

Kelatkomplexbildare bör endast användas under läkarövervakning, eftersom de kan ha allvarliga biverkningar och interagera med andra mediciner.

Det existerar inga universellt accepterade medicinska diagnoser eller sjukdomsbegrepp relaterade till "kristendom". Kristendomen är en världsbeläggande religion som bygger på läran om Jesus Kristus och de heliga skrifterna Nya Testamentet.

Det kan finnas personer som identifierar sig som kristna och som kan ha olika typer av andliga eller psykiska upplevelser, men dessa upplevelser är subjektiva och kan inte klassificeras som en allmän medicinsk diagnos. Ibland kan vissa individer rapportera att de har religiösa eller andliga erfarenheter i samband med vissa mentala tillstånd, men detta är inte samma sak som att kristendomen i sig är en sjukdom.

Intraoperativt är ett medicinskt begrepp som refererar till den period under en operation då kirurgen är i färd med att operera på patienten. Den intraoperativa perioden börjar när patienten ges bedövning och förbereds för operationen och slutar när patienten vaknar upp efter operationen. Under den intraoperativa perioden kan kirurgen använda olika metoder och verktyg för att behandla eller diagnostisera medicinska tillstånd hos patienten. Det är en mycket viktig fas av operationen då läkaren måste vara mycket noggrann och uppmärksam för att undvika komplikationer och säkerställa en lyckad operation.

Fetoskopi är en invasiv medicinsk undersökningsmetod där man använder en slags endoskop, en fetoskop, för att direkt kunna se på ett fosters utveckling och hälsa inuti moderns livmoder. Fetoskopen sätts in genom en liten incision i moderns buk och livmoder, och möjliggör för läkaren att titta på fostret och eventuellt behandla vissa fosterrelaterade sjukdomar eller avvikelser direkt. Detta kan exempelvis innebära att man tar ett litet prov på fostrets blod eller lungvävnad, eller att man behandlar fostersjukdomar såsom till exempel hjärtfel. Fetoskopi används vanligen under den senare delen av graviditeten och är en metod som kan ge mycket värdefull information om fostrets hälsa, men som också innebär vissa risker för både modern och foster.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

Hepatit B definieras som en infektion orsakad av hepatit B-virus (HBV), som kan leda till inflammation och skada på levern. Sjukdomen kan vara akut eller kronisk, beroende på om den förblir under sex månader eller inte.

Akut hepatit B visar sig ofta utan symtom, men kan i vissa fall orsaka trötthet, magsmärtor, illamående, kräkningar, muskel- och ledvärk samt gulaktig hud och ögonvitor (ikterus). Kronisk hepatit B kan leda till allvarliga komplikationer som levercirros och levercancer.

Hepatit B sprids främst via sexuell kontakt, blod eller andra kroppsfluidor från en infekterad person. Det finns vaccin mot hepatit B, vilket rekommenderas för alla barn och vuxna som tillhör riskgrupper eller bor i områden med hög prevalens av sjukdomen.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

'Näsblödning' (epistaxis) är när det utflöder blod från näsa, vanligtvis från en liten blodkärl i näsan. Det kan orsakas av många olika faktorer, till exempel torr luft, skada på näsan, förkylning, allergier eller vissa läkemedel som trombotislammare (blodtunnare). I de flesta fallen är näsblödningar ofarliga och kan stannas med tryck på näsa eller kyla. I sällsynta fall kan det dock vara ett tecken på en allvarligare sjukdom, till exempel blodbrist (anemi), högt blodtryck (hypertension) eller en blödningsrubbning.

'Dränering' är ett medicinskt begrepp som refererar till metoder för att avlägsna överskottsvätska eller vätska som ansamlas i kroppen. Detta kan ske genom olika tekniker, beroende på var i kroppen dräneringen behövs. Några exempel är:

1. **Lymfdränering:** En metod för att avlägsna överskottsvätska och cellavfall från lymfsystemet, ofta använd vid edem eller efter operationer.
2. **Paracentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i bukhålan för att dränera överskottsvätska eller ascites (en ansamling av vätska i bukhålan).
3. **Thoracocentes:** En procedure där en nål eller tunn tarmrör inleds i brösthålan för att dränera överskottsvätska eller luft som ansamlats i brösthålan (pneumothorax eller pleuravätska).
4. **Hjärtdränering:** En procedure där överskottsvätska avlägsnas från hjärtkammare eller perikardvätska (vätska runt hjärtat) under kontrollerade förhållanden, ofta vid akut hjärtsvikt eller trauma.

Det är viktigt att notera att dränering bör utföras av kvalificerad medicinsk personal och under övervakning för att undvika komplikationer som infektioner, skador på omgivande vävnader eller organ, eller allvarliga elektrolyt- eller blodvolymrubbningar.

Blood group antigens are proteins or carbohydrates found on the surface of red blood cells that can stimulate an immune response when introduced into the body of a person who does not have those same antigens on their own red blood cells. These antigens are also known as "blood group antigen systems" and include well-known examples such as the ABO and Rh systems.

The ABO system includes two antigens, A and B, and four corresponding blood types (A, B, AB, and O). The presence or absence of these antigens determines a person's blood type. If a person has Type A blood, for example, their red blood cells will have the A antigen on their surface.

The Rh system includes several antigens, with the most important being the D antigen. People who have this antigen are considered Rh-positive, while those who do not are considered Rh-negative.

Blood group antigens can cause an immune response when they are introduced into the body of a person who does not have them because the immune system recognizes them as foreign and mounts a defense against them. This is why it's important to match blood types in transfusions and transplants, to avoid triggering an immune response that can cause serious complications or even be life-threatening.

Isotona lösningar är lösningar som har samma osmotiska tryck som kroppsvätskor, till exempel blodplasma. Osmotiskt tryck är den kraft som verkar över ett membran mellan två lösningar med olika koncentrationer av partiklar, och som orsakas av diffusionen av vattenmolekyler genom membranet för att utjämna koncentrationsskillnaderna.

Isotona lösningar används ofta inom medicinen för att ge patienter vätska och elektrolyter utan att störa vattentrycket eller elektrolytbalansen i kroppen. De kan användas som infusionsvätskor, rehydrering efter diarré eller andra tillstånd där patienten behöver ersätta vätska och elektrolyter.

Ett exempel på en isoton lösning är 0,9% natriumkloridlösning (fysiologisk saltlösning), som har ungefär samma osmotiska tryck som blodplasma.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn som för tidigt födda om de föds före 37 kompletta veckor graviditet. För tidigt födda barn delas in i tre kategorier baserat på gestationsåldern:

1. Mycket för tidigt födda (extremt för tidigt födda): Födda före 28 veckor graviditet.
2. För tidigt födda (mycket för tidigt födda): Födda mellan 28 och 32 veckor graviditet.
3. Något för tidigt födda: Födda mellan 32 och 37 veckor graviditet.

Det är viktigt att notera att för tidigt födda barn kan ha en högre risk för komplikationer jämfört med fullväxta barn, och risken ökar desto tidigare barnet är fött.

Colonialism kan definieras som en politisk, ekonomisk, social och kulturell process där ett land eller samhälle etablerar och underhåller kontroll och herravälde över ett annat land eller samhälle, ofta på ett avstånd från moderlandet. Detta sker vanligtvis genom erövring, underkuvande och exploatering av de inhemska folken och deras resurser. Kolonialismen har varit en viktig del av mänsklighetens historia och har haft djupgående och ofta negativa effekter för de koloniserade länderna och deras kulturer.

I medicinsk kontext kan kolonialism ha påverkat folks hälsa och sjukvård på olika sätt, beroende på hur kolonialmakten hanterat den inhemska befolkningen. Detta kan ha innefattat tvångsassimilation, förtryck, etnocid och andra former av mänskliga rättighetsbrott som har haft negativa konsekvenser för folks fysiska och mentala hälsa. Kolonialismen kan också ha påverkat tillgången till sjukvård och hälsovårdssystem i de koloniserade länderna, vilket kan ha lett till att vissa befolkningsgrupper hade sämre hälsa än andra.

'Sår och skador' refererar till fysisk skada på kroppen, vanligtvis på huden eller vävnader under huden. Det kan vara orsakat av en rad olika faktorer, inklusive mekaniska trauma (som knivskärsverktyg, fall eller trafikolyckor), termisk skada (brännskador orsakade av eld, heta föremål eller kemikalier), elektrisk skada och kemisk skada.

Sår kan vara öppna sår som penetrerar huden och exponerar underliggande vävnad, eller stängda sår där huden inte är brutet men ändå har skadats. Öppna sår inkluderar snitt, sting, skråmärken, stick och brännskador. Stängda sår kan vara kontusioner, blåmärken eller muskelskador.

Skador kan också klassificeras som ytliga (superficial) eller djupa (deep), beroende på hur djupt skadan har trängt in i kroppen. Ytliga sår orsakar ofta mindre allvarlig skada och läker vanligtvis snabbare än djupa sår. Djupa sår kan vara mer svåra att behandla och kan leda till komplikationer som infektion, blödning och ärrbildning.

Erytrocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till den absoluta antalet röda blodkroppar (erytrocyter) i en viss volym blod. Det uttrycks vanligtvis som celler per mikroliter (celler/µL) eller per kubikmillimeter (celler/mm3).

Ett normalt erytrocytantal hos en vuxen person ligger ungefär mellan 4,5 och 6 miljoner celler per mikroliter blod. Vid en ökning av det absoluta antalet röda blodkroppar talar man om erytrocytos, och vid minskat antal talar man om anemi.

Plasmaersättningsmedel, även kända som kolloidala lösningar eller kolloida plasmaexpanderare, är medicinska preparat som används för att behandla volymbrist i kroppen. De ersätter förlorad vätska och elektrolyter i blodet och andra kroppsvätskor. Plasmaersättningsmedel kan vara baserade på syntetiska eller naturliga substanser, som albumin, gelatin, dextran eller hydroxyetylstärk (HES). Dessa medel hjälper till att öka blodvolymen och förbättra cirkulationen av syre i kroppen. De används ofta under operationer, vid blödningar, trauma, sepsis och andra tillstånd som orsakar volymförlust.

Hemolytisk autoimmun anemi är en sjukdom där individens eget immunsystem producerar antikroppar som attackerar och förstör de egna röda blodkropparna. Detta orsakar en för tidig nedbrytning (hemolys) av röda blodkroppar, vilket leder till minskat antal röda blodkroppar och därmed även minskat syretransportsystem i kroppen. Symptomen på hemolytisk autoimmun anemi kan vara trötthet, blekhet, bröstsmärtor, gulsot (icterus), andningssvårigheter och i vissa fall även njurskada. Behandlingen kan bestå av blodtransfusioner, immunosuppressiva läkemedel eller avlägsnande av milten (splenektomi).

The Coombs test, also known as the direct antiglobulin test (DAT), is a laboratory procedure used in medicine to detect the presence of antibodies or complement components bound to the surface of red blood cells (RBCs). The test is named after Robin Coombs, who developed it in the 1940s.

In the direct Coombs test, a sample of the patient's RBCs is washed and then incubated with antihuman globulin reagent, which contains antibodies that bind to human antibodies or complement components. If there are antibodies or complement components bound to the surface of the RBCs, they will be detected by the antihuman globulin reagent, causing agglutination (clumping) of the RBCs.

The direct Coombs test is used to diagnose hemolytic anemia, a condition in which there is excessive breakdown of RBCs leading to anemia. It can also be used to detect the presence of unexpected antibodies in the patient's blood before a transfusion or during pregnancy to determine if the mother has developed antibodies against the fetal RBCs.

There are two types of Coombs tests: direct and indirect. The direct Coombs test is used to detect antibodies or complement components that are bound to the surface of the patient's own RBCs, while the indirect Coombs test is used to detect antibodies in the serum that may react with antigens on donor RBCs.

Trombelastografi är en laboratorieundersökning som mäter koagulering och lysis (när blodet blir till blodpropp och när proppen upplöses) av hela blodet, istället för att bara mäta koagulationsfaktorer i blodplasmа. Denna metod ger information om hur snabbt en blodpropp bildas, dess styrka och hur länge den kan hålla, samt hur snabbt proppen löses upp. Trombelastografi används ofta för att diagnostisera koagulationsrubbningar och välja rätt behandling vid operationer, för gravida kvinnor som riskerar att drabbas av blodproppar, samt för patienter med kardiologiska sjukdomar eller trauma.

Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.

Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.

Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.

'Hemosiderosis' är ett medicinskt tillstånd där det ansamlas ökat amount av hemosiderin, ett pigment som bildas när hemoglobin i röda blodkroppar bryts ned. Detta kan ske som en reaktion på olika sjukdomar eller skador, till exempel vid blödning i lungor eller lever, eller vid långvarig anemi. I allmänhet orsakar hemosideros inga symptom, men i vissa fall kan det leda till skada på levern och andra organ.

"Sjukhusdödlighet" refererar till sannolikheten för att en patient kommer att dö under sin vistelse på ett sjukhus. Det är ett mått som används för att bedöma kvaliteten på sjukvården och patientomsorgen på olika sjukhus eller avdelningar inom sjukvården.

Sjukhusdödligheten kan beräknas genom att dividera antalet dödsfall som inträffar under en given tidsperiod med det totala antalet patienter som har varit inlagda på sjukhuset eller avdelningen under samma tidsperiod. Det resulterande värdet uttrycks ofta som ett procentuale förhållande, där en högre procentsats indikerar en högre dödlighet och en lägre procentsats indikerar en lägre dödlighet.

Det är viktigt att notera att sjukhusdödligheten inte bara beror på kvaliteten på sjukvården, utan också på andra faktorer som kan påverka patientens hälsostatus, såsom ålder, allmänt hälsotillstånd och svårighetsgraden av sjukdomen.

Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som obstruktiv sövnsapné eller sömnluftvägs obstruktion, är ett medicinskt tillstånd där luftvägarna försnörs eller helt blockeras under sömn, vilket kan leda till andningsuppehåll och syrgasmangel. Detta orsakas vanligtvis av att musklerna i struphuvudet slappnar av under sömnen, vilket får tungan att falla bakåt och blockera luftvägen. Andnödssyndrom hos vuxna kan leda till symtom som snarkning, andningsuppehåll, sömnlöshet, trötthet under dagen och ökad risk för högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Behandlingen innefattar ofta användande av ett kontinuerligt positivt luftvägspressionssystem (CPAP) eller en munplatta som håller luftvägen öppen under sömnen.

ABO-blodgruppsystemet är ett genetiskt system för blodtypindelning hos människor, som grundar sig på förekomsten eller saknaden av två olika sockerstrukturer (antigener) på ytan av de röda blodkropparna. Dessa antigener kallas A och B. Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper inom ABO-systemet: A, B, AB och O.

1. Blodgrupp A: Personer med denna blodgrupp har A-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigen.
2. Blodgrupp B: Personer med denna blodgrupp har B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigen.
3. Blodgrupp AB: Personer med denna blodgrupp har både A- och B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inga antikroppar mot antingen A- eller B-antigen.
4. Blodgrupp O: Personer med denna blodgrupp har inga A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar, men de producerar både antikroppar mot A- och B-antigen.

Det är viktigt att matcha blodtransfusioner och organtransplantationer korrekt enligt ABO-blodgruppssystemet för att undvika allvarliga komplikationer som immunreaktioner eller transplantatförkastning.

'Logistiske modeller' er en type statistisk model som oftest brukes til å forutsi sannsynligheten for et binært utfall, det vil si et utfall med to mulige verdier, typisk "suksess" eller "mislykket". Disse modellene er basert på logistisk regresjon, en statistisk metode som beskriver sambandet mellom en binær avhengig variabel og en eller flere uavhengige variable.

Logistiske modeller brukes ofte innen om helse- og medisinsk forskning for å undersøke samband mellom forskjellige faktorer og et binært utfall, som kan være noe som "syk/sunn", "død/levende" eller "reagerer på behandling/ikke reagerer på behandling". Disse modellene kan hjelpe forskere å identifisere risikofaktorer, forutsi prognoser og evaluere effektiviteten av forskjellige behandlingsstrategier.

Eksempler på bruksområder for logistiske modeller innenfor medisin kan være å forutsi sannsynligheten for at en pasient vil utvikle diabetes basert på faktorer som alder, kjønn, BMI og blodsukkerverdier, eller å evaluere effekten av en bestemt behandling på overlevnaden hos pasienter med kræft.

'Hemolys' är ett medicinskt begrepp som refererar till något som orsakar hemolys, det vill säga nedbrytning av röda blodkroppar. Röda blodkroppar innehåller hemoglobin, ett protein som transporterar syre i kroppen. När röda blodkroppar bryts ner frigörs hemoglobinet och kan orsaka symptom som trötthet, gulsot och mörk urin.

Orsakerna till hemolys kan variera, men kan inkludera sjukdomar som malaria eller autoimmuna sjukdomar, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel, eller skador på röda blodkroppar under operationer eller vid behandling med dialys. I vissa fall kan hemolys också orsakas av genetiska störningar som ger upphov till abnorma röda blodkroppar som är särskilt känsliga för nedbrytning.

Allotransplantation är en medicinsk term som refererar till en typ av transplantation där organ, vävnad eller celler transplanteras från en individ till en annan individ av samma art. Detta skiljer sig från autotransplantation, där material transplanteras från en del av kroppen till en annan del hos samma individ, och xenotransplantation, där material transplanteras från ett djur till en människa.

Allotransplantationer kan vara livräddande eller förbättra livskvaliteten för mottagaren, men de medför också risker som är relaterade till kompatibiliteten mellan donatorn och mottagaren. För att minska risken för avstötning av transplantatet används immunosuppressiva läkemedel som dämpar mottagarens immunsvar.

Exempel på allotransplantationer inkluderar lever-, njure- och hjärttransplantationer, men också mindre invasiva procedurer såsom benmärgstransplantation.

En perkutan nefrostomi är ett medico-tekniskt tillbehör som används inom urologi och interventionsradiologi. Det innebär en tunn, flexibel tub som införs perkutant (genom huden) in i nedre delen av njurbäckenet (pyelen), oftast med hjälp av ultraljuds- eller röntgenguidning.

Den primära användningen av en perkutan nefrostomi är att underlätta drenering av urin från njuren när normal urindränage är blockerad eller ej möjlig, till exempel på grund av njursten, tumörer, inflammation eller skada. När tuben är placerad korrekt i njurbäckenet kan den hjälpa till att avlasta trycket i urinvägarna och minska risken för infektioner, smärta och andra komplikationer. Perkutana nefrostomier används ofta som ett akut ingrepp, men kan också vara aktuella som en del av långsiktig vård vid vissa medicinska tillstånd.

Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.

Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.

Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.

"Erythrocyte aging" or "eryptosis" refers to the programmed death of red blood cells (erythrocytes) in the body. This is a natural process that occurs as part of the cell's life cycle and helps to maintain healthy circulation. During eryptosis, the red blood cell undergoes changes that ultimately result in its removal from the circulation by the spleen. The definition of "erythrocyte aging" or "eryptosis" is the series of events leading to the clearance of senescent red blood cells from the circulation.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

Den perioperativa perioden är den tidsperiod som omfattar alla aspekter av patientvård som är relaterade till en planerad operation. Den kan delas in i tre faser:

1. Förberedande fas (preoperativt): Denna fas inkluderar alla förberedelser före operationen, såsom att utvärdera patientens medicinska historia, fysikaliska undersökning, laboratorieprov och andra tester som behövs för att bedöma patientens operativa risk. Den innefattar också att informera patienten om operationen, få ett skriftligt samtycke till operationen och ge instruktioner om förberedelser inför operationen, såsom att fasta och ta bort eventuella smycken eller proteser.

2. Operativa fas: Denna fas inkluderar själva operationen, som utförs av en kirurg med stöd från ett anestesi- och operations team. Under den här fasen kan patienten få olika former av bedövning eller smärtstillande behandling.

3. Uppföljande fas (postoperativt): Denna fas inkluderar all vård efter operationen, såsom att övervaka och behandla smärta, blödning, infektion och andra komplikationer. Det kan också innefatta att ge patienten instruktioner om vård av sitt sår, fysisk aktivitet och medicinering efter operationen.

Den perioperativa perioden kan variera i längd beroende på typen av operation och patientens individuella behov. Det är viktigt att alla aspekter av den perioperativa vården koordineras för att säkerställa en säker, effektiv och human operation.

TraumaCenter (traumacentrum) är en benämning på en specialiserad klinisk enhet som tar hand om patienter med allvarliga skador, ofta orsakade av olyckor, våld eller andra traumatiska händelser. Dessa centra har vanligen ett multidisciplinärt team av specialistläkare, sjuksköterskor och andra hälsovårdspersonal som är utbildade i att hantera komplexa skador och akuta medicinska tillstånd.

TraumaCentra är ofta indelade i olika nivåer beroende på graden av specialisering och resurser. I USA finns det tre nivåer:

* Trauma Center Level I: Det högsta leveln med fullständig kompetens att hantera alla typer av trauma, inklusive svåra skallskador, brännskador, flervesselskador och andra allvarliga skador. Dessa centra har också en betydande forsknings- och utbildningsverksamhet.
* Trauma Center Level II: Dessa centra kan hantera de flesta typer av trauma, men kan behöva överföra patienter till ett Level I-center om de stöter på komplicerade skador eller behöver ytterligare specialiststöd.
* Trauma Center Level III: Dessa är mindre specialiserade än de två andra nivåerna och kan hantera mindre allvarliga trauma. De har vanligen en läkare som är tillgänglig dygnet runt, men kan behöva överföra patienter till ett högre level-center om de stöter på komplicerade skador eller behöver ytterligare specialiststöd.

I Sverige finns det inga officiella nivåer för traumaenheter, men det finns flera sjukhus som har specialiserade traumaenheter med multidisciplinära team och avancerad utrustning för att hantera allvarliga skador.

Sickle cell anemia is a genetic disorder that affects the production of hemoglobin, a protein in red blood cells that carries oxygen throughout the body. The condition is caused by a mutation in the gene that codes for the beta-globin component of hemoglobin, resulting in the production of abnormal hemoglobin known as hemoglobin S.

When individuals with sickle cell anemia are exposed to certain triggers, such as infection, dehydration, or low oxygen levels, the abnormal hemoglobin can cause their red blood cells to become rigid and shaped like crescents or sickles. These sickled cells can block small blood vessels, leading to tissue damage and a variety of complications, including pain crises, acute chest syndrome, stroke, and organ damage.

Medications used to treat sickle cell anemia are aimed at reducing the frequency and severity of these complications. Hydroxyurea is one medication that has been shown to be effective in reducing the number of painful crises and acute chest syndromes experienced by individuals with sickle cell anemia. It works by increasing the production of fetal hemoglobin, which can help prevent the sickling of red blood cells.

Other medications used to treat sickle cell anemia include pain relievers for managing painful crises, antibiotics to prevent and treat infections, and blood transfusions to increase the number of normal red blood cells in the body. In some cases, a bone marrow transplant may be recommended as a curative treatment option for individuals with severe sickle cell anemia.

I medicinsk kontext kan "vakuum" referera till ett tillstånd där ett område i kroppen saknar normalt fluidtryck eller är under excesivt negativt tryck. Detta kan orsaka en sammanpressning av vävnader runt området, vilket kan leda till skador på celler och vävnader. Ett exempel på detta är en hisningsskada (engelska: *vacuum extraction*) under förlossning, där en vakuumpump används för att hjälpa till vid en svårare utlösning av barnet genom att skapa ett undertryck runt barnets huvud.

'Blodcellsantal' refererer til antallet af forskellige typer celler i blodet, inklusive røde blodceller (erytrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Antallet af hver type celler kan være vigtigt at kende for diagnosticering og overvågning af forskellige sygdomme og tilstande. Normalværdierne for blodcellsantal varierer alt efter individets alder, køn, sundhedstilstand og andre faktorer.

Hemoglobinometri är en laboratorieanalys som mäter halten av hemoglobin (Hb) i blodet. Hemoglobin är ett protein i röda blodkroppar som transporterar syre till kroppens celler och kolmonoxid till lungorna. Resultatet från en hemoglobinmätning uttrycks vanligtvis i enheten gram per deciliter (g/dL) eller g/L.

En lägre än normal halter av hemoglobin kan vara tecken på anemi, medan en högre än normal halter kan vara tecken på polycytemi eller hypoxi. Normvärdena för hemoglobin kan variera beroende på ålder, kön och andra faktorer, men vanliga referensintervallet för vuxna är mellan 13,5 och 17,5 g/dL för män och mellan 12,0 och 16,0 g/dL för kvinnor.

'Patientidentifikationssystem' är ett datasystem som används inom sjukvården för att korrekt identifiera och spåra patienters identitet, personliga information och medicinska historik under behandling, diagnostisering och skötsel. Detta system hjälper till att minska risken för felidentifiering av patienter, blandning upp av patientjournaler och förbättra den övergripande patient-sjukvårdspersonalen kommunikationen.

En unik patientidentifikator (Unique Patient Identifier - UPI) är ofta använd i ett patientidentifikationssystem, vilket hjälper till att säkerställa att den rätta patientinformationen kopplas till den rätta patienten. Detta kan vara en alfanumerisk kod eller ett unikt nummer som är specifikt tilldelat varje patient i systemet.

Patientidentifikationssystem inkluderar ofta också andra funktioner, såsom automatiserade journalpostsystem, avbildnings- och laboratoriedatahantering, och samordning av sjukvården över olika vårdsättningar och faciliteter. Det är en viktig del av modernt hälso- och sjukvårdssystem, då korrekt patientidentifikation kan förbättra patientens säkerhet, minska kostnader och öka effektiviteten i vården.

'Fibrinplåster' är ett begrepp inom medicinen som refererar till en blodpropp (trombus) som bildas i ett sår eller ett blodkärl. Det består av fibrin, ett protein som hjälper till att stänga av blödningar och reparera skador på kärlen. När ett blodkärl skadas kommer plättarna (trombocyter) i blodet att aktiveras och frisätta substanser som ledde till omvandlingen av fibrinogent till fibrin, vilket resulterar i att en nätverksstruktur bildas. Denna struktur fångar in andra blodbeståndsdelar såsom röda och vita blodkroppar, samt koagulerat plasma, vilket i sin tur bildar ett fast 'plåster' som stänger av blödningen och underlättar läkningen. I vissa fall kan dock fibrinplåstret lossna från kärlet och orsaka en emboli, det vill säga en del som transporteras med blodflödet och fastnar i en mindre artär eller kapillär, vilket kan leda till ischemisk skada på den drabbade vävnaden.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

En blödningschock, även känd som hypovolemisk shock, är ett allvarligt tillstånd orsakat av ett starkt nedsatt blodvolym i cirkulationssystemet. Detta kan bero på att kroppen förlorar för mycket blod, plasma eller andra vätskor, till exempel vid svår blödning, dehydrering eller uttalad blodförlust under en operation.

När blodvolymen minskar, kan hjärtat inte pumpa tillräckligt med syresatt blod till kroppens vävnader och organ, vilket leder till syrebrist (hypoxi) i celler och vävnader. Detta kan orsaka skada på olika organ, särskilt hjärtat, lungor, njurar och hjärnan.

Symptomen på en blödningschock kan inkludera:

* Lågt blodtryck
* Svag puls

* Snabb andning (tachypné)
* Blåfärgad eller vit hud (cyanos)

* Svimma, medvetslöshet eller yrsel
* Yrsel eller svimning vid uppstigning (ortostatisk hypotoni)

* Hudkylan (klamydra)

* Svettighet

En blödningschock är ett akut medicinskt tillstånd som kräver omedelbar behandling för att förebygga livshotande skador och komplikationer. Behandlingen kan innebära att stoppa blödningen, ersätta vätskor och elektrolyter, ge syre, övervaka och stabilisera kroppens funktioner samt eventuellt operativ behandling för att åtgärda orsaken till blodförlusten.

Medicinsk revision (eller genoptagelse) refererer til en systematisk gennemgang og vurdering af en patients medicinbehandling, ofte udført af en læge eller farmaceut. Formålet med en medicinsk revision er at sikre, at patienten modtager den mest hensigtsmæssige og sikre medicinbehandling, der tager hensyn til deres sygdomme, behandlingsmål, bivirkninger, forebyggelse af medicinsk uhensigtsmæssighed og økonomi.

Under en medicinsk revision undersøges følgende:

1. Anvendelighed: Er patientens sygdomme korrekt diagnosticeret, og er de forskellige lægemidler tilstrækkeligt effektive til at behandle dem?
2. Kontraindikationer: Er der nogen modsatrettede virkninger eller kontraindikationer, som bør overvejes i forbindelse med anvendelsen af de enkelte lægemidler?
3. Interaktioner: Kan der forekomme uønskede virkningsforstærkninger eller -svækkelser, når flere lægemidler kombineres?
4. Dosering: Er de anvendte doser af lægemidlene sikre og effektive, og er der brug for justeringer i tilfælde af ændringer i patientens vægt, alder eller nyrengang?
5. Bivirkninger: Har patienten oplevet ubehagelige bivirkninger som følge af lægemidlerne, og hvordan kan disse forbedres eller undgås i fremtiden?
6. Alternativer: Er der andre, mere hensigtsmæssige behandlingsmuligheder til rådighed, herunder ikke-medicinske alternativer?
7. Patientens forståelse og samarbejde: Har patienten forstået anvisningerne til brug af lægemidlerne, og er der behov for yderligere vejledning eller støtte?
8. Overvågning: Hvilke tegn på komplikationer skal overvåges, og hvornår skal patienten søge lægehjælp i tilfælde af uventede problemer?
9. Planlægning af gentagelse: Når skal patienten kontrolleres igen for at evaluere effektiviteten og sikkerheden af behandlingen, og hvornår skal lægemidlene genanbefales eller ophøre?
10. Dokumentation: Er alle beslutninger dokumenteret i patientens journal, herunder anvisninger til brug, overvågning og gentagelse af behandlingen?

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

Deferoxamine är ett läkemedel som används för att behandla höga nivåer järn i kroppen, till exempel vid järnöverbelastningssjukdomar som kan orsakas av blodtransfusioner eller järntoxiskhetskonditioner. Det är en kemisk substans som binder sig till järn och hjälper till att eliminera det från kroppen via urinen.

Läkemedlet ges vanligen som subkutana injektioner, intravenösa infusioner eller orala doser beroende på patientens behov och läkarrekommendationer. Deferoxamin kan också användas för att behandla andra sjukdomar där järnbindande egenskaper är välkomna, såsom sällsynta fall av bakterieinfektioner som producerar järnbindande toxiner.

Som med alla läkemedel kan Deferoxamin ha biverkningar och kontraindikationer, så det är viktigt att använda det under en läkares övervakning och följa dosrekommendationerna noga för att minimera riskerna.

Splenektomi är ett medicinskt ingrepp där milten (splen) i bukhålan tas bort chirurgiskt. Milten är ett organ som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en viktig roll i immunförsvaret, bland annat genom att filtrera och eliminera äldre röda blodkroppar och infektionskällor.

En splenektomi kan utföras av olika anledningar, till exempel på grund av skada, sjukdom eller för att underlätta andra medicinska behandlingar. Efter en splenektomi kan patienten ha en ökad risk för infektioner, särskilt med encapsulerade bakterier som pneumokocker och meningokocker, varför vaccinationer ofta rekommenderas före eller efter operationen.

'Gulsot hos nyfödda', även känt som neonatal jaundice, är en tillstånd där ett nyfött barn har för höga nivåer av bilirubin i blodet. Bilirubin är en gulaktig substans som bildas när den röda färgen i de äldre röda blodkropparna bryts ned. Under graviditeten producerar fostret en speciell typ av röd blodkroppar, kallade fetala hemoglobin, som har en längre livslängd än de vuxna röda blodkropparna. Efter födseln bryts dessa fetala hemoglobin ned och ersätts av vuxna hemoglobin, vilket orsakar en ökning av bilirubin i blodet.

Vid normala förhållanden kan levern i det nyfödda barnets kropp bearbeta och utsöndra den extra bilirubinen. Men hos vissa nyfödda kan levern vara ofullständigt utvecklad eller överbelastad, vilket gör att den har svårt att hantera den höga koncentrationen av bilirubin. Detta leder till en akkumulering av bilirubin i kroppen, som orsakar gulsot hos barnet.

Gulsot hos nyfödda kan vara mild och försvinna inom några dagar, men i vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer, såsom hjärnskador, om den inte behandlas tillräckligt snart. Därför är det viktigt att upptäcka och behandla gulsot hos nyfödda i tid. De flesta fallen av gulsot hos nyfödda kan behandlas med fototerapi, där barnet exponeras för blått ljus, som hjälper levern att bryta ned bilirubinen till en form som kan utsöndras från kroppen. I allvarligare fall kan behandlingen innebära byte av blod eller intravenös administration av immunoglobulin.

Inverterad papillom är en sällsynt sorts hudtumör eller vävnadsöverväxt som karaktäriseras av en benign (godartad) tillväxt av de små, upphöjda, fingerliknande strukturerna (papiller) på huden eller slemhinnan. Ordet "inverterat" refererar till att tumörstrukturen växer in i djupare hud- eller slemhinnalagern istället för att sticka ut som vanligt vid en papillom. Dessa tumörer är oftast små och kan vara röda, rosa, bruna eller samma färg som omgivande hud. De kan förekomma över hela kroppen, men de flesta upptäcks i slemhinnor som munhålan, näshålan och urinblåsan. Inverterade papiller är oftast ofarliga, men i sällsynta fall kan de bli canceroaserande (maligna) om de inte behandlas.

Aplastic anemia is a medical condition that affects the bone marrow's ability to produce enough new blood cells. It is called "aplastic" because the bone marrow becomes "aplastic," or devoid of maturing precursor cells. This results in a deficiency of all three types of blood cells: red blood cells, white blood cells, and platelets.

In medical terms, aplastic anemia is defined as a hematologic disorder characterized by pancytopenia (reduced counts of all types of blood cells) due to bone marrow failure. The condition can be acquired or inherited, with the acquired form being more common.

Acquired aplastic anemia can be caused by exposure to toxic chemicals, radiation, drugs, viral infections, or autoimmune disorders. Inherited forms of the disease include Fanconi anemia, dyskeratosis congenita, and Shwachman-Diamond syndrome.

Symptoms of aplastic anemia may include fatigue, weakness, shortness of breath, frequent infections, easy bruising or bleeding, and skin rashes or discoloration. Treatment options for aplastic anemia depend on the severity of the condition and its underlying cause, and may include blood transfusions, immunosuppressive therapy, or bone marrow transplantation.

'Blodprovstagning' er en medisinsk procedur der innebærer å ta et blodprøve fra en person for å analysere det for medisinske eller biokjemiske egenskaper, slik som blodceller, kolesterol, sukker, elektrolyttar, syre/base-balanse, hormonnivåer, alkohol, narkotiske stoffer og andre substance eller infeksjonsagens spor. Blodprovstagning kan også brukes til å overvåke virkningen av medisinsk behandling eller for å foreta transfusjoner. Prosedyren utförs vanligvis ved å stikke en nål inn i en vene, oftest i armsvenen, og lating blodet flyte inn i et prøvetub.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

"Angiodysplasia" er en medisinsk betegnelse for abnorme blodkar i tarmen, som oftest forekommer i tyktarmsområdet. Disse blodkar har en tendens til å være meget fine og skrøbelige, hvilket kan føre til at de lettere bløder. Angiodysplasi kan være forårsaket av forandringer i blodkarets vægge eller forstyrrelser i blodkarne selv.

Symptomer på angiodysplasi kan inkludere blod i afføringen (melena eller hematochezia), anemia pga. langvarig blødning, træthed og svimmelhetsgefühl. Diagnosen stilles ofte ved hjelp av endoskopi, enten gjennom en kolonoskopi eller en kapselfølgeskopi. Behandlingen kan være forskjellige, men inkluderer ofte behandling med blødestillende medisiner, terapi med varme (termokoagulering) eller kirurgisk behandling hvis blødningen ikke kan stoppes på annen måte.

Babesia microti är ett små, encelliga protozoer som orsakar babesiose hos människor. Det överförs vanligtvis genom fästingbett och kan orsaka symptom som feber, trötthet, hosta, muskelsmärta och svullnad i lymfkörtlarna. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som lungemboli, ärrbildning av hjärtat och i sällsynta fall död. Diagnos ställs vanligtvis genom blodprovstagningar som visar på närvaro av parasiten eller dess biprodukter. Behandlingen består ofta av kombinationen av antibiotika och antimalariamediciner.

'Blodvolym' refererer til den totale mængde blod, der cirkulerer i kroppen hos et individ. Normalværdier for blodvolumen varierer alt efter alder, køn, vægt og muskelmasse, men hos en voksen person er gennemsnittet typisk omkring 5-6 liter.

Blodvolymen består af to dele: den røde blodlegeme (erythrocyter) volumen og det plasmavolumen. Den røde blodlegeme er ansvarlig for transporten af ilt og kuldioxid i kroppen, mens det plasmavolumen transporterer næringsstoffer, hormoner og affaldsstoffer rundt i kroppen.

Blodvolumet kan måles med forskellige metoder, herunder ved hjælp af blodprøver, der analyseres for forholdet mellem røde blodlegemer og plasma. Andre metoder omfatter ultralydsundersøgelser og dyndiversens test, som måler ændringer i blodvolumen under forskellige fysiologiske tilstande.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras en livshotande sjukdom som:

"En sjukdom som med sannolikhet kommer att leda till döden inom ett år om den inte behandlas eller om den förblir obehandlad."

Detta inkluderar allvarliga sjukdomstillstånd som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar, levercirros och HIV/AIDS. Det är viktigt att notera att en livshotande sjukdom inte nödvändigtvis innebär att personen kommer att dö, utan snarare att prognosen är sannolikhet för dödlig utgång om inte behandling ges.

I medicinsk kontext, avser "järnföreningar" ofta järnbaserade kemiska föreningar som kan användas inom medicinen som supplement eller behandling. Järn är ett väsentligt spårelement för människokroppen och är nödvändigt för flera fysiologiska processer, såsom syretransport, cellandning och DNA-syntes.

Järnföreningar kan vara organiska eller anorganiska beroende på om de innehåller kolatomer eller inte. De två vanligaste formerna av järnföreningar som används i medicinen är:

1. Järnsulfat (FeSO4): Detta är en typisk anorganisk järnförening och finns ofta i järnpreparat för oral användning. Järnsulfat har hög löslighet, vilket underlättar järnabsorptionen i tarmen.

2. Ferrous gluconat: Detta är en organisk järnförening som ofta används i järnpreparat på grund av sin lägre irritationspotential på mag-tarmkanalen jämfört med järnsulfat.

Det är viktigt att notera att överdosering av järnföreningar kan leda till toxicitet och allvarliga biverkningar, så rådfråga alltid en läkare eller apotekstekniker innan du börjar använda järnpreparat.

'Filtrering' er en proces hvor små partikler, væske eller gaser separeres fra hverandre ved at lade dem passere gennem et filter, der fjerner de uønskede stoffer. I medicinsk sammenhæng kan filtrering eksempelvis forekomme under behandling med dialyse, hvor blodet filtreres gennem en membran for at fjerne affaldsstoffer og overflødig væske fra kroppen. Andre medicinske anvendelser af filtrering kan eksempelvis være under behandling med blodtransfusioner, hvor blodet filtreres for at fjerne eventuelle bakterier eller andre små partikler, før det gives til patienten.

'Resuscitation' er en medisinsk betegnelse for å genoprette livstilsyndene hos noen som har ophørt med å pulsere og/eller å holde vekkete. Dette involverer vanligvis å gjenopprette normal blodomsøking til viktige organer ved hjelp av kunstig åndedrakt og hjertekompresjon, også kjent som hjerte-luns-livssupport (HLL). Resusitasjon kan også inneholde andre behandlinger som er designet til å korrigere underliggende problemer som har ført til iltesituasjonen.

Målet med resusitasjon er å stabilisere pasienten så snart som mulig og å forberede dem på ytterligere behandlinger, slik som yderligere undersøkelser eller kirurgiske ingrep. Resusitasjonsprosessen kan være livreddende og kan redde livet til noen som ellers ville ha dødd.

I medicinsk kontext, betyder "järn" ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner. Järn är en viktig komponent i hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till celler i kroppen. Det är också en del av myoglobin, ett protein som lagras syre i musklerna.

Järn finns i två former i kroppen: den hemiska järnformen, som används för att transportera syre, och den icke-hemiska järnformen, som deltar i en rad biokemiska processer, inklusive andningsprocessen och immunförsvaret.

Järnbrist är en vanlig näringsbrist som kan orsaka anemi, trötthet, svaghet och andningssvårigheter. Överdriven järnutgång kan också vara skadligt för hälsan och leda till skador på lever, hjärta och endokrina systemet.

Transplantatöverlevnad är ett begrepp inom transplantationsmedicin och refererar till den tid som en transplanterad organ eller vävnad fortfarande fungerar hos mottagaren. Det kan exempelvis röra sig om ett nytt hjärta, lever, lungor, njurar eller benmärg.

Transplantatöverlevnaden mäts ofta i tidsenheter som månader eller år efter transplantationen och kan variera beroende på vilket organ som har transplanterats samt andra faktorer såsom mottagarens ålder, allmänna hälsotillstånd och omkompatibilitet med donatorn.

En längre transplantatöverlevnad kan vara ett tecken på att transplantationen har varit framgångsrik och att mottagaren har en god livskvalitet efter operationen. Dock kan även andra faktorer som infektioner, avstötning eller komplikationer under eller efter operationen påverka transplantatöverlevnaden negativt.

Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or head and neck surgeons.

The goal of otorhinolaryngologic surgical procedures may vary depending on the specific condition being treated, but they often involve the removal or repair of damaged or abnormal tissues, the restoration of function, or the relief of symptoms. Some common examples of otorhinolaryngologic surgical procedures include:

* Tonsillectomy: the surgical removal of the tonsils, which are two masses of tissue located on either side of the back of the throat. This procedure is often performed to treat chronic or recurrent tonsillitis, sleep apnea, or other conditions that affect breathing and swallowing.
* Adenoidectomy: the surgical removal of the adenoids, which are clusters of tissue located behind the nasal cavity. This procedure is often performed in children to treat chronic sinus infections, recurrent ear infections, or sleep-disordered breathing.
* Septoplasty: a surgical procedure to correct a deviated septum, which is a condition where the thin wall of cartilage and bone that separates the two sides of the nose is crooked or off-center. This procedure can help improve breathing and reduce symptoms of nasal congestion.
* Myringotomy: a surgical procedure in which a small incision is made in the eardrum to relieve pressure caused by fluid buildup in the middle ear. This procedure is often performed in children with chronic ear infections or fluid buildup that does not respond to other treatments.
* Rhinoplasty: a cosmetic surgical procedure to reshape or resize the nose. This procedure can also be performed to improve breathing or correct structural defects.
* Laryngectomy: the surgical removal of the larynx, or voice box, which is often performed to treat cancer of the larynx or other conditions that affect speech and breathing.

These are just a few examples of the many different types of ear, nose, and throat (ENT) procedures that may be performed by an otolaryngologist. If you have any concerns about your ears, nose, or throat, it is important to consult with a qualified healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

'Blodfärgad avföring' kan definieras som avföring som har en röd, svart eller klar/rödaktig färg på grund av närvaro av blod. Detta kan orsakas av olika medicinska tillstånd, inklusive tarmsjukdomar, inflammatoriska tarmboiseningar, vaskulära anomalier eller trauma i tarmarna. Blödningarna kan variera från milda till allvarliga och kräver ofta en utförlig undersökning för att fastställa orsaken och behandlingen.

Sjukdomsöverföring (eller "disease transmission") är inom medicinen ett samlingsbegrepp för när en sjukdom eller infektion sprids från en individ till en annan. Detta sker vanligtvis genom direkt kontakt mellan individer, men kan också ske via kontaminerade föremål eller droppar i luften. Sjukdomsöverföringen kan delas in i två huvudkategorier: direkt och indirekt överföring.

* Direkt överföring sker när sjukdomsframkallande agens (t.ex. virus, bakterier eller parasiter) överförs direkt från en infekterad individ till en ny värd via kontakt som exponerar dem för varandra, såsom kroppsfluider (blod, spott, slem, etc.), sexuell kontakt eller skråmor.

* Indirekt överföring sker när sjukdomsframkallande agens överförs via ett tredje medium, till exempel genom kontaminering av föremål (t.ex. mat, vatten, ytor eller injektionsnålar) eller via vektorer som insekter (t.ex. myggor eller löss).

Det är viktigt att notera att olika sjukdomar har olika sätt att överföras och att smittskyddsåtgärder bör anpassas efter den specifika sjukdomen och situationen.

Njurdialys, även kallat nefropati, är ett medicinskt tillstånd där njurarna inte kan rensa kroppen från avfallsprodukter och överskott av vatten effektivt. Detta orsakas vanligtvis av skador på de små blodkärlen i njurarna, vilket förhindrar att blodet filtreras korrekt. Njurdialys kan leda till höga nivåer av kreatinin och urea i blodet, samt ödem och andra komplikationer. Tillståndet kan vara reversibelt om det behandlas tidigt, men om det låter obehandlat kan det leda till slutstadiums njurssvikt.

Blood coagulation tests, also known as coagulation studies or clotting tests, are a series of medical tests used to evaluate the blood's ability to clot. These tests measure the time it takes for a blood sample to clot and can help identify any underlying bleeding disorders, liver disease, or medication side effects that may affect the blood clotting process.

The most common blood coagulation tests include:

1. Prothrombin Time (PT): Measures the time it takes for a blood sample to form a clot after the addition of calcium and tissue factor. This test is used to evaluate the extrinsic and common pathways of the coagulation cascade.
2. Activated Partial Thromboplastin Time (aPTT): Measures the time it takes for a blood sample to form a clot after the addition of calcium, phospholipid, and an activator. This test is used to evaluate the intrinsic and common pathways of the coagulation cascade.
3. International Normalized Ratio (INR): A standardized ratio that compares the PT of a patient's blood sample to a normal reference range. The INR is commonly used to monitor anticoagulant therapy, such as warfarin.
4. Thrombin Time (TT): Measures the time it takes for a fibrin clot to form after the addition of thrombin. This test is used to evaluate the final common pathway of the coagulation cascade and can help identify the presence of fibrinogen or thrombin inhibitors.
5. Fibrinogen Level: Measures the amount of fibrinogen, a protein involved in blood clotting, present in the blood sample. Low levels of fibrinogen may indicate an increased risk of bleeding, while high levels may indicate an increased risk of thrombosis.
6. D-dimer Test: Measures the presence of D-dimer, a byproduct of fibrin degradation, in the blood sample. High levels of D-dimer may indicate the presence of a blood clot or recent thrombosis.

These tests are typically performed using a blood sample drawn from a vein and analyzed in a laboratory. The results can help diagnose bleeding disorders, identify an increased risk of thrombosis, monitor anticoagulant therapy, and guide treatment decisions.

I'm sorry for any confusion, but "Nigeria" is a country in West Africa and not a medical term or condition. It is bordered by Benin to the west, Chad and Cameroon to the east, and Niger to the north. Its southern coast is on the Gulf of Guinea in the Atlantic Ocean. Nigeria is known for its diverse culture and ethnic groups, including the Yoruba, Igbo, and Hausa peoples. It is also the most populous country in Africa with over 200 million inhabitants.

Försvarsmedicin, även känd som militärmedicin, är ett område inom medicinen som fokuserar på att förse militära organisationer och deras personal med medicinsk kunskap, tjänster och produkter. Detta inkluderar prevention, diagnos, behandling och rehabilitering av sjukdomar, skador och andra hälsoförhållanden som kan påverka militär personal under fredstid eller i stridsområden.

Försvarsmedicin innefattar också att planera och genomföra hälsovårdsprogram för att skydda soldater från smittspridning, kemiska, biologiska och radiologiska hot samt andra miljöfaktorer som kan påverka deras hälsa under operationella insatser. Dessutom inkluderar det utbildning av militär personal i första hjälpen, trauma vård och andra livräddande åtgärder.

Syftet med försvarsmedicin är att säkerställa att militär personal är i bästa möjliga medicinska skick för att kunna fullgöra sina uppdrag, samtidigt som man minskar sjukdom och skada bland personalen.

Flaviviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som inkluderar flera viktiga sjukdomsframkallande agenter hos människor och djur. Till familjen Flaviviridae hör bland annat följande släkten:

1. Flavivirus: Detta släkte innehåller över 50 virus, varav flera är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor, till exempel denguefeber, gula febern, Zikavirusinfektion och japansk encefalit.
2. Hepacivirus: Detta släkte innehåller endast ett virus som infekterar människor, hepatitis C-virus (HCV), vilket orsakar leverinflammation och kan leda till levercirros och levercancer.
3. Pestivirus: Detta släkte innehåller virus som orsakar sjukdomar hos nötkreatur, svin och andra djur, men inte människor. Bovin viral diarré (BVD) är ett exempel på en sjukdom som orsakas av pestivirus.
4. Pegivirus: Detta släkte innehåller virus som huvudsakligen infekterar primater, inklusive människor. De flesta pegivirus är inte kända för att orsaka sjukdom hos sina värdar.

Flaviviridae-virus har en icke-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för ett enda polyprotein som sedan klipps upp i flera olika proteiner av cellulära proteaser. Virusen har en lipidmembranhölje med två membrankoppor och använder sig av både positiva och negativa stroma för replikationen av sitt genom. De sprids ofta via blodsugande insekter som myggor eller fästingar, men kan också spridas via direktkontakt mellan värdar.

Hemostatiska tekniker är metoder och procedurer som används för att kontrollera och stoppa blödningar under kirurgiska ingrepp. Detta kan uppnås genom mekaniska, elektriska eller kemiska medel. Några exempel på hemostatiska tekniker inkluderar:

1. Kompression: Användning av tryck för att stoppa blödningen från en skadad blodkärl.
2. Ligatur: Användning av en speciell typ av tråd (ligatur) för att knyta av och stänga av ett blodkärl.
3. Elektrokauterisering: Användning av elektrisk ström för att bränna igen och stänga av ett blodkärl.
4. Hemostatiska klipp: Användning av en liten klammer (klipp) som trycker ihop ändarna på ett blodkärl för att stoppa blödningen.
5. Hematisk lim: Användning av speciella limmedel som hjälper till att stänga av blodkärlen.
6. Argon-plasma-koagulation (APC): En metod där argon gas leds genom en elektrisk spark för att koagulera (torka ut) blodet och stoppa blödningar.

Dessa tekniker används ofta under kirurgiska ingrepp för att minimera blodförlusten och förbättra patientens säkerhet och komfort.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Hemolytisk anemi är ett medicinskt tillstånd där röda blodkroppar (erytrocyter) i kroppen bryts ned i för hög takt. Detta orsakas av att cellmembranen på de röda blodkropparna skadas och de därmed inte kan fungera korrekt under den normala livslängden på ungefär 120 dagar.

Hemolys är ett grekiskt ord som betyder "bryt ned", och anemi betyder "brist på röd blodkroppar". Således innebär hemolytisk anemi att det finns en förhöjd nivå av hemolys, eller brytning ned, av röda blodkroppar.

Detta kan orsakas av olika faktorer, till exempel genetiska defekter, autoimmuna sjukdomar, infektioner, vissa läkemedel eller toxiner, eller som en komplikation efter en transfusion. Symptomen på hemolytisk anemi kan inkludera trötthet, hosta, bröstsmärta, gulsot (gulaktig nyans i huden och ögonvitor), mörk urin och svaghet. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet men kan innefatta blodtransfusioner, läkemedel eller ibland operation.

Hepacivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och omfattar virus som kan orsaka leverinfektioner hos människor och djur. Det mest kända viruset inom släktet är hepatit C-virus (HCV), som orsakar den allvarliga infektionssjukdomen hepatit C hos människor. Hepacivirus har en enkel, icke-segmenterad, positivt polariserad RNA-sträng som genomet. Andra djurarter som kan drabbas av hepacivirus inkluderar hästar, apor och fåglar.

Kell blood group system är ett av de 35 kända blodgruppssystemen hos människor, identifierat första gången av den kanadensiska forskaren Dr. Philip Levine och hans kollega Reginald Coombs på 1940-talet. Systemet innehåller 35 antigener, men de två viktigaste är K (Kell) och k (Cellano).

Antigenet K är det som gett systemet dess namn och är ett starkt antigen som kan utlösa en stark immunreaktion när det introduceras i en individ som saknar det. Detta kan leda till hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN) om modern saknar K-antigenet och fostret har ärvt det från fadern.

Antigenet k är däremot ett svagt antigen som inte tenderar att utlösa en immunreaktion på samma sätt som K-antigenet.

Det är viktigt att ta hänsyn till Kell blood group system under blodtransfusioner och under graviditet, eftersom mottagaren eller fostret kan ha antikroppar mot Kell-systemets antigener, vilket kan leda till transfusionsreaktioner eller HDN.

"Mikroporfilter" är ett medicinskt begrepp som refererar till en typ av filter som används för att filtrera bort små partiklar, så kallade mikropartiklar, från vätskor. Mikroporfilter har mycket små porer, vanligtvis med en storlek på mindre än 1 micrometer (µm), vilket gör dem effektiva för att fånga upp bakterier och andra små partiklar som kan finnas i vätskan.

Dessa filter används ofta inom medicinska tillämpningar, såsom hemodialys, för att rena blodet från skadliga substanser och bakterier. De kan även användas under operationer för att förhindra infektioner genom att filtrera bort bakterier från vätskor som kommer in i kroppen. Mikroporfilter är också vanliga inom forskning och industriella tillämpningar där rena vätskor behövs.

Ett behandlingsprotokoll (treatment protocol) är en skriftlig guide eller plan som beskriver den rekommenderade diagnos- och behandlingsvägen för en viss medicinsk tillstånd eller sjukdom. Protokollet innehåller ofta riktlinjer för att utvärdera patientens tillstånd, välja adekvat diagnostisk undersökning, och specificera behandlingsalternativ baserat på de senaste forskningsrönen och kliniska erfarenheterna.

Behandlingsprotokoll används ofta inom klinisk forskning för att standardisera behandlingen av patienter som deltar i kliniska prövningar, så att resultaten kan jämföras mellan olika studier och institutioner. Dessa protokoll är vanligen strikt reglerade och specificerar exakt vilka behandlingssteg som ska följas, inklusive doseringar, tidpunkter för administration och eventuella follow-up-besök.

I klinisk praktik kan behandlingsprotokoll användas som en hjälpmedel för läkare och andra vårdpersonal att erbjuda en konsistent, evidensbaserad vård till sina patienter. Protokollen kan vara mer flexibla än de använda inom forskning, men de bör fortfarande baseras på den senaste vetenskapliga forskningen och skapa möjligheter för individuell anpassning beroende på patientens specifika behov och preferenser.

Sjukdomar hos för tidigt födda, även kända som "pretermföddas sjukdomar", är ett brett spektrum av hälsoproblem som kan drabba barn som föds före 37 veckors graviditet. Följande är några exempel på sådana sjukdomar:

1. Respiratoriska distresssyndrom (RDS): Detta orsakas av brist på surfaktant, ett ämne som hjälper till att förhindra kollaps av lungornas luftväxlar. RDS är vanligare bland barn födda före 34 veckors graviditet.
2. Patent ductus arteriosus (PDA): Detta är en öppen förbindelse mellan lungartärien och aortan, som normalt stängs efter födseln. Om den inte stänger kan det leda till hjärtsvikt och andningssvårigheter.
3. Intraventrikulärt hemorragi (IVH): Detta är blödning i hjärnbarken eller inre hjärnhinnan hos ett för tidigt fött barn. Svårighetsgraden kan variera från mild till allvarlig.
4. Nekrotiserande enterokolit (NEC): Detta är en allvarlig tarmsjukdom som orsakas av inflammation och nekros (död) av tarmbogarnas slemhinna. Den kan leda till perforation (hål i tarmen) och sepsis.
5. Ögonsjukdomar: För tidigt födda barn är i högre risk för att utveckla ögonproblem som retinopati av prematuritet (ROP), en sjukdom som kan leda till blindhet om den inte behandlas i tid.
6. Utvecklingsfördröjning: För tidigt födda barn kan ha förseningar i sin utveckling, inklusive motorik, språk och kognitivt.
7. Hörsel- och synproblem: För tidigt födda barn är i högre risk för att utveckla hörsel- och synproblem än fullgångna barn.
8. Andra problem: För tidigt födda barn kan ha andra problem som andningssvårigheter, låg vikt vid födelsen, anemi och immunbrist.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

'Blodplättar' er kort for trombocyter, som er ein viktig del av blodets koagulasjonssystem. De er små, diskformade celler uten kjerne som produseres i benmärken og kan leve opp til 10 dager i blodet før de brytes ned. Når det oppstår en skade eller sår i kroppen, blir trombocytene aktivert og klumper sammen for å form et blodstopp og hindre fortsatt blødning. Redusert antall trombocyter kan føre til en medisinsk tilstand kalt trombocytopeni, mens for store antall kan føre til trombocytos.

En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.

Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.

Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.

ISS står för "Injury Severity Score" och är en medicinsk skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av skador efter ett trauma. Skalan baserar sig på de tre delarna: huvud- och halsskada, thoraxskada och abdominell skada samt extremitets- och yttre skada. Varje del bedöms med en poängskala från 0 till 6 beroende på hur allvarlig skadan är. Slutsumman av dessa poäng ger ISS-värdet, som kan variera mellan 1 och 75. ISS-värdena kategoriseras sedan i olika allvarlighetsgrader: mild (1-8), moderat (9-15), svår (16-24) och mycket svår (25-75). En högre ISS-poäng indikerar en allvarligare skada och en sämre prognos.

Hepatit B-ytantigener (HBsAg) är ett proteinkomplex som utgör ytstrukturen på hepatit B-virusets yta. Det kan detekteras i blodet hos en individ som är infekterad med hepatit B-virus, och dess närvaro används som en diagnosmarkör för aktiv infektion. HBsAg kan upptäckas cirka 1–10 veckor efter att en person har blivit smittad av viruset och kan vara detekterbar i upp till sex månader efter akut infektion, även om individen har blivit botad. Om HBsAg kan påvisas mer än sex månader efter akuta symtomen kallas detta en kronisk hepatit B-infektion.

Isoantigener är antigener som skiljer sig mellan individer av samma art, men som inte orsakar någon immunreaktion under normala förhållanden. Dessa antigener finns på cellmembranen hos celler och kan vara protein, kolhydrat eller lipid molekyler. De blir kliniskt relevanta när en individ med en viss isoantigenexponeras för celler från en annan individ som saknar denna isoantigen. Detta kan leda till en immunologisk reaktion och produktion av antikroppar mot isoantigenen, vilket kallas en transfusionsreaktion eller en transplantatreaktion beroende på kontexten. Ett exempel på isoantigener är ABO-systemet för blodgrupper, där individerna har olika antigener på sina röda blodkroppar som kan orsaka en transfusionsreaktion om de får en blodtransfusion med fel blodgrupp.

Koronar-bypass är ett medicinskt ingrepp där man skapar en ny blodförsörjning till hjärtmuskulaturen, när de befintliga koronärartärerna är blockerade eller förträngda. Detta görs genom att använda en frisk blodkärl från ett annat ställe i kroppen (till exempel en liten gren av lungartären eller en armartär) och koppla den till koronärartären, både uppströms och nedströms blockaden. På så sätt återställs blodflödet till det delar av hjärtat som varit utsatt för syrebrist. Detta kan förbättra patientens symptom som kärlkramp (angina pectoris) och minska risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt eller död.

"Hepatitantikroppar" är en typ av antikropp som kan upptäckas i blodet hos en person som har smittats med hepatit B-virus. Antikroppen kallas också "hepatitis B core antibody (anti-HBc)". Denna antikropp bildas som svar på infektion och visar att en individ har utvecklat immunitet mot hepatit B-viruset, antingen genom att ha haft en aktiv infektion eller genom vaccination. Det är värt att notera att anti-HBc kan vara av två typer: IgM och IgG. IgM-antikroppen visar på en akut infektion, medan IgG-antikroppen visar på en tidigare infektion eller vaccination.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Intensivvård, även kallat intensivmedicin, är en specialistvård som erbjuds patienter med allvarliga sjukdomar eller skador som hotar deras liv eller kräver särskild observation och behandling. Denna form av vård ges ofta på en separat avdelning i ett sjukhus, kallad intensivvårdsavdelning (IUA).

Intensivvård innebär att patienten får intensivare medicinsk övervakning och behandling än vad som är möjligt på en vanlig vårdavdelning. Detta kan omfatta kontinuerlig monitorering av vitala funktioner som hjärtslag, andning, blodtryck och syresättning, samt användning av avancerade medicinska tekniker och behandlingar som mekanisk ventilation, dialys och livsuppehållande behandlingar.

Intensivvården ställer höga krav på personalen, både vad gäller medicinsk kompetens och personliga egenskaper som empati, omdöme och förmåga att hantera stress. Personalen på en intensivvårdsavdelning består ofta av läkare specialiserade inom intensivmedicin, sjuksköterskor med speciell utbildning i intensivvård, specialistnurserande och andra behandlande yrkesgrupper som respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare.

Målet med intensivvården är att stödja patientens livsviktiga funktioner, behandla underliggande sjukdom eller skada och hjälpa patienten att återhämta sig så snart som möjligt för att eventuellt kunna fortsätta vård och rehabilitering på en vanlig vårdavdelning eller hemma.

'Förkortningar, principer' refererar till de riktlinjer och konventioner som används när man skapar och använder förkortningar inom medicinska sammanhang. Detta kan inkludera förkortningar av medicinska termer, diagnoser, behandlingar, namn på läkemedel och andra relaterade begrepp.

Här är några principer som vanligtvis följs vid användning av medicinska förkortningar:

1. Standardisering: Använd standardiserade och allmänt accepterade förkortningar så långt det är möjligt, istället för att skapa nya. Detta underlättar kommunikationen mellan olika vårdpersonal och hälso- och sjukvårdsorganisationer.

2. Enkelhet: Förkortningar bör vara enkla, korta och lätta att minnas för att underlätta användningen och förståelsen.

3. Klarhet: Förkortningar ska vara klara och undvikas tvetydiga betydelser. Om det finns risk för missförstånd, bör en längre formulering användas istället.

4. Sammanhang: Anpassa förkortningarna efter sammanhanget där de används. Vissa förkortningar kan vara accepterade inom vissa specialiteter eller institutioner, men inte allmänt kända i andra områden.

5. Utbildning: Undervisa personalen och patienterna i användningen av medicinska förkortningar för att säkerställa korrekt tolkning och undvika missförstånd.

6. Periodisk granskning: Granska och uppdatera förkortningslistor regelbundet för att säkerställa att de är aktuella och används korrekt.

"Icke-penetrerande sår" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av skada på huden eller vävnaden som inte involverar någon genomträngning eller öppning av skinnet. Detta skiljer sig från penetrerande sår, där ett objekt tränger igenom huden och orsakar en inre skada.

Icke-penetrerande sår kan vara olika slag, till exempel:

1. Abrasioner: Detta är ytor på huden där det har skrapats bort ett lager av död hud. De kan vara små och superficiala eller stora och djupare, beroende på orsaken till skadan.
2. Kontusioner: Detta är en typ av blåmärke som uppstår när det blir en kraftig påverkan på ett område utan att huden penetreras. Det kan vara små punkteringar i kapillärerna under huden som orsakar den blå färgen.
3. Skivsår: Detta är en typ av sår som uppstår när det finns ett för litet blodflöde till en del av kroppen, vilket gör att huden och vävnaden dör. Skivsår kan vara små eller stora och kan vara mycket smärtsamma.

Icke-penetrerande sår behandlas vanligen genom rengöring, desinfektion och vila för att ge huden möjlighet att läka sig själv. I vissa fall kan det behövas ytterligare behandlingar som bandage, kompression eller smärtstillande medel.

Priapism är ett medicinskt tillstånd där penisen är i en stel och upprätt ställning under en period av minst fyra timmar, utan sexuell stimulans eller erktion. Detta kan vara orsakat av olika medicinska tillstånd, såsom bl a sjukdomar som påverkar blodets förmåga att koagulera, användning av vissa läkemedel, droger eller alkohol. Om priapismen inte behandlas i tid kan det leda till allvarliga komplikationer såsom erektionssvårigheter och i värsta fall nekros (död) av vävnaden i penisen.

'Multitrauma' er en medicinsk betegnelse for en patient som har lidt flere skader eller sår som følge av et traume, ofte involverende flere kropsdele eller systemer. Det kan også blive refereret til som 'polytrauma'.

I klinisk praksis defineres multitrauma ofte ved at have en Injury Severity Score (ISS) på 16 eller derover. ISS er en skala som måler alvorligheden af traumaskader baseret på deres beliggenhed og alvorlighed. Hver kropsdel eller systems skade scorer fra 0-6, og de tre mest alvorlige skader i hver af de seks forskellige kropsregioner (hoved/hals, bryst, abdomen, overkrop, underkrop og ekstremiteter) tages sammen for at beregne den totale ISS. En ISS på 16 eller derover anses som et multitrauma, da dette niveau oftest er forbundet med en signifikant stigning i morbiditet og mortalitet.

Det er vigtigt at understrege at multitrauma ikke bare omfatter fysisk skader, men også kan inkludere psykologiske skader som følge af traume.

"Flerorgansvikt" (multi-organ weight gain) är ett medicinskt tillstånd där flera olika organ i kroppen ökar i vikt. Detta kan bero på en rad olika orsaker, inklusive hjärtsvikt, njurssjukdom, leverinflammation eller andra sjukdomsförloppet som påverkar flera organsystem. I vissa fall kan det vara relaterat till ökad vätskeansamling i kroppen (edem) orsakad av hjärt- och/eller njurssvikt.

Det är viktigt att undersöka orsaken till flerorgansvikt för att ge adekvat behandling och förbättra patientens prognos. Behandlingen kan innefatta mediciner, dietförändringar, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgiska ingrepp.

Ferritin är ett protein som fungerar som ett lagringsställe för järn i kroppen. Ferritinetmätningar används ofta som ett sätt att uppskatta järnlagringen i kroppen. Nivåerna av ferritin i blodet korrelerar direkt med mängden tillgängligt järn i kroppen. Normala värden på ferritin varierar beroende på ålder och kön, men hos en vuxen person är normaltvärdet vanligen någonstans mellan 20 och 300 ng/mL (nanogram per milliliter). Vid undervikt, inflammation eller järnbrist tenderar ferritinnivåerna att vara lägre än normalt, medan höga nivåer kan indikera överskott av järn eller skada på levern.

Universitetssjukhus (i engelskspråkig kontext ofta kallat "academic medical center" eller "teaching hospital") är ett sjukhus som är direkt kopplat till ett universitet och som har en speciell inriktning på utbildning, forskning och högspecialiserad patientvård.

Vid ett universitetssjukhus finns ofta avancerade specialiteter, avancerad teknik och expertis samlade, och det är vanligt att sjukhuset tar emot särskilt komplexa eller ovanliga fall från andra sjukhus i området. Universitetssjukhusen har ofta en ledande roll inom sin region när det gäller utveckling av nya behandlingsmetoder och tekniker, och de attraherar ofta läkare och forskare som vill vara på framkant av den medicinska utvecklingen.

Utbildning är en central del av universitetssjukhusens verksamhet, och sjukhuset fungerar ofta som ett undervisningssjukhus där läkarstudenter, sjuksköterskestuderande och andra hälsovårdande yrkesstuderande får praktisk erfarenhet under handledning av erfarna läkare och sjuksköterskor. Universitetssjukhusen är ofta också involverade i forskarutbildning, och många forskare vid universitetssjukhusen har en akademisk anställning vid universitetet.

I Sverige finns det sex universitetssjukhus: Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset i Linköping, Universitetssjukhusen i Umeå och Uppsala, samt Universitetssjukhus Norrlandet i Umeå.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

"Babesiosis" är en infektionssjukdom som orsakas av protozoer (en sorts encelliga parasiter) i släktet *Babesia*. Den smittar oftast via fästingbett och drabbar främst röda blodkroppar. Sjukdomen kan vara allvarlig, särskilt hos äldre eller immunförsvagna individer, och kan leda till feber, trötthet, svårigheter att andas och i värsta fall död. Behandling sker vanligen med kombinationen av antibiotika som atovaquon och azitromycin eller kloraquin och kinin.

Histokompatibilitetsprövning, även känd som HLA-typering eller vävnadskompatibilitetstestning, är en typ av laboratorietest som används inom transplantationsmedicin för att matcha donator och mottagare så väl som möjligt. Detta görs genom att jämföra human leukocyte antigen (HLA) antigener, som är proteiner på ytan av våra celler, mellan båda parter.

HLA-antigener delas upp i olika klasser (A, B, C, DR, DQ och DS), och varje individ har ett unikt HLA-mönster som är ärftligt från sina föräldrar. Genom att jämföra HLA-typerna hos en potentiell donator och mottagare kan läkare fastställa om de är kompatibla eller inte. En bättre match mellan donator och mottagare kan minska risken för avstötningsreaktioner, som kan leda till transplantatets misslyckande.

'Vård vid livshotande sjukdom' (engelska: 'Palliative care for life-threatening illness') är en begrepp inom medicinen som refererar till den omfattande, aktiva, kontinuerliga vården och stöd som ges till patienter med allvarlig, ofta obotlig sjukdom, samt deras anhöriga. Syftet är att förbättra patientens kvalitet på livet, lindra smärta och andra besvär, stötta psykosocialt och spirituellt, samt hjälpa till att fatta beslut om behandlingar baserat på patientens önskemål, värderingar och preferenser.

Denna form av vård kan ges i alla stadier av sjukdomen, inklusive under aktiv behandling av underliggande sjukdom, under tiden då sjukdomen är i remission eller när den slutliga stadiet av livet närmar sig. Vård vid livshotande sjukdom kan ges på olika platser, såsom sjukhus, vårdhem, hemadministrerad vård och hospis.

Det är viktigt att skilja på begreppen 'Vård vid livshotande sjukdom' och 'Hospisvård'. Hospisvården är en del av vården vid livshotande sjukdom, men den fokuserar specifikt på patienter som befinner sig i slutstadiet av sin livslängd och behöver stöd för att hantera smärta och andra symtom, samt psykosocialt och spirituellt stöd under de sista dagarna, veckorna eller månaderna av livet.

En levertumör är en abnorm oväxt i levergewebe som kan vara godartad (benign) eller elakartad (malig). De maliga levertumörerna, även kända som primära levercancer, inkluderar hepatocellulär carcinom (HCC), klorom, angiosarkom och hepatoblastom. Dessa typer av cancer kan vara livshotande om de inte upptäcks och behandlas tidigt. Faktorer som ökar risken för levercancer inkluderar viral hepatit (hepatit B eller C), fetma, alkoholmissbruk, tobacco smoking och exponering för karcinogena kemikalier. Godartade levertumörer inkluderar hemangiomer, adenom och fokal nodulär hyperplasi (FNH). Dessa är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta slumpmässigt under en rutinundersökning. I allmänhet behövs inget behandling för godartade levertumörer om de inte orsakar några symtom eller växer över tiden.

HLA-antigener (Human Leukocyte Antigen antigens) är en grupp av proteiner som finns på ytan av våra kroppens celler och som spelar en central roll i vår immunförsvarsmekanism. De är ansvariga för att identifiera själva kroppens celler från främmande celler, såsom virusinfekterade celler eller cancerceller. HLA-antigener delas in i tre huvudgrupper: HLA klasse I, HLA klasse II och HLA klasse III.

HLA-antigener är polymorfa, vilket betyder att de finns i många varianter i populationen. Varje individ har en unik kombination av HLA-antigener som är genetiskt bestämd och ärvts från sina föräldrar. Dessa antigener är viktiga vid transplantationer, eftersom de kan påverka om en donator och mottagare kommer att matcha varandra eller inte. Om de inte matchar kan det leda till avstötningsreaktioner där mottagarens immunförsvar attackerar de transplanterade cellerna eller organen.

Hydroxyethyl starch derivatives are a type of medication known as a colloid, which is used as a volume expander in the treatment of hypovolemia or low blood volume. They are made from modified amylopectin, a complex carbohydrate derived from cornstarch, through the addition of hydroxyethyl groups. This modification results in an increase in the molecular weight and osmotic pressure of the solution, allowing it to draw water into the intravascular space and increase blood volume.

Hydroxyethyl starch derivatives are available in different preparations with varying molecular weights, substitution degrees, and branching patterns, which affect their pharmacokinetics and clinical effects. They are used for the treatment of hypovolemia due to bleeding, surgery, or other causes, as well as for the maintenance of intravascular volume during major surgical procedures.

Like all medications, hydroxyethyl starch derivatives have potential risks and side effects, including kidney injury, coagulopathy, and anaphylaxis. Therefore, they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare professional.

Den medicinska termen för "blod i bukhålan" är "hemoperitoneum". Hemoperitoneum innebär att det finns blod i bukhålan, som är den rumsliga cavitet som omger de flesta av de abdominella organen. Orsaken till hemoperitoneum kan vara skada på ett blodkärl eller en organ, såsom lever, mjälte, tarmar eller fortplantningsorgan. Symptomen på hemoperitoneum kan inkludera plötslig och stark buksmärta, ymnig blödning från underlivet, illamående, kräkningar och ett chocktillstånd. Behandlingen av hemoperitoneum beror på orsaken till blodet i bukhålan och kan innebära kirurgisk behandling eller andra terapeutiska åtgärder.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

... är när en patient får blod från en blodgivare tillsatt i sitt blodomlopp. Blodtransfusion är en viktig ... "Blodtransfusion, band 2 sida 94". Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 ^ WHO ( ... Det saknas idag en tydlig bild av hur blodtransfusion används och enhetliga nationella svenska riktlinjer för när en patient ... Många kliniker använder ett hemoglobinvärde på 80 g/L som gräns för blodtransfusion för patienter med stabil anemi, medan andra ...
Blodtransfusion. Se hela tabellerna på Medaljfördelning vid olympiska vinterspelen 2002. 24 nationer tog en eller flera ... Blodtransfusion. Längdskidåkning Johann Mühlegg, Spanien. Nesp. Han fråntogs sina tre guldmedaljer. Ishockey Vasilij Pankov, ...
Omfattande blodtransfusion krävdes under operationen. Klockan 3.00 beskrev två av läkarna hennes tillstånd som kritiskt men ...
Omfattande blodtransfusion krävdes under hela operationen. Vid operationen kunde läkarna konstatera att kniven hade trängt ...
Fenomenet förekommer ofta efter organtransplantation eller blodtransfusion. Mc uppstår först och främst på ett naturligt sätt ...
Burns en blodtransfusion. Efter att Homer upptäcker att Bart har rätt blodtyp övertygar han honom att han donera blod eftersom ... Idén kom då en anställd fick en blodtransfusion och de tyckte Mr. Burns kunde få en. Jean och Reiss fick finslipa och ändra ... Idén kom från Sam Simon, Al Jean och Mike Reiss då en medarbetare fick en blodtransfusion. Efter avsnittet har huvudet funnits ... Burns får hypohemia och behöver en blodtransfusion. Hans blodtyp, är dubbel O negativt vilket är en mycket sällsynt blodtyp. ...
Infektion av Babesia via blodtransfusion är något som antas bli allt vanligare. Vissa arter av Babesia kan dessutom spridas ... Människan kan bara föra babesiaparasiten vidare till en annan människa genom en blodtransfusion. En fästing som suger blod hos ... Mellan människor kan Babesia endast överföras via blodtransfusion. Den första babesiaparasiten upptäcktes och namngavs år 1888 ... Babesia kan även spridas genom blodtransfusion eller direktkontakt med infekterat blod. ...
Viruset kan även spridas sexuellt och genom blodtransfusion. Blodplasman bär inte med sig viruset vid en transfusion, det gör ...
För vissa patienter kan livslång behandling med blodtransfusion vara relevant. ^ [a b] "sickelcellanemi - Uppslagsverk - NE.se ...
Det finns även beskrivet att infektionen kan överföras via blodtransfusion. Andra humana sjukdomar som orsakas av den ...
Han behandlades med blodtransfusion men hans feber blev bara värre. Den 14 juli steg temperaturen till 41 °C. Klockan 12:40 den ...
Samtidigt utelämnas information om fördelen med blodtransfusion vid kirurgiska ingrepp. Inte heller tar Vakttornet upp att det ... överdriva riskerna med blodtransfusion och att ta till känsloargument i beskrivningen av farorna med blodstransfusioner och ...
Marc Mayer diskvalificerades efter att ha testats positivt för blodtransfusion. Kvartsfinal 1 Kvartsfinal 2 Kvartsfinal 3 ...
Smitta mellan människor har förekommit i några extremt sällsynta fall i samband med blodtransfusion medan annan smitta mellan ... Smittöverföring har skett via blodtransfusion, men det är extremt ovanligt. Används vanliga basala hygienrutiner och kontroller ...
Blodgivning och blodtransfusion i det svenska samhället (2012) Knowledge and Evidence. Investigating Technologies in Practice ( ... Forskningen behandlar blodgivning och blodtransfusion som sociala praktiker, där institutionella villkor, medicinsk teknik och ...
Om man exempelvis inte har antigenet D och får en blodtransfusion med röda blodkroppar som har D-antigen finns det en viss risk ... Vid en ny blodtransfusion finns antikropparna redan och kan orsaka en transfusionsreaktion. AB0- och Rh-systemet kombineras för ... I extremt akuta sjukdomsfall där en fullständig utredning inte hinner genomföras innan blodtransfusion påbörjas används 0 Rh- ...
Det visade sig att kvinnan hade smittats av HIV genom en blodtransfusion. Tillsammans med bland andra Wang Shuping, en ...
En blodsmitta kan bli överförd exempelvis via blodtransfusion eller transfusion med blodprodukter. Det kan också ske genom att ...
Parasiten kan även överföras från en människa till en annan via blodtransfusion. Insekterna trivs i inomhusmiljön, och ... Sjukdomen kan även spridas via blodtransfusion, organtransplantation, intag av livsmedel som smittats med parasiterna samt från ...
Ju tidigare man upptäcker parasiterna desto bättre är det; upptäcker man dem sent kan en blodtransfusion behöva göras för ... spädbarn vid förlossning och vuxna via blodtransfusion Sjukdomen babesios har även kallats piroplasmos och sommarsjuka och Carl ...
I samband med OS 2002 i Salt Lake City testades Mayer positivt för Blodtransfusion. Under spelen deltog han i herrarnas sprint ...
Användning av blodtransfusion som behandling baseras typiskt sett på personens symptom och kliniska tecken. Bland individer som ... Den enda generella behandlingen för anemi är blodtransfusion som dock på grund av flera negativa konsekvenser mest används i ...
I samband med OS 2002 i Salt Lake City testades Walcher positivt för blodtransfusion. Under spelen deltog han i herrarnas 30 km ...
Han utgav ett trettiotal vetenskapliga publikationer, främst inom det hematologiska området, om heparin, blodtransfusion och ...
Blodtransfusion och benmärgstransplantation är speciella fall av transplantation där den transplanterade delen av kroppen är ... Njurtransplantation Levertransplantation Hjärttransplantation Blodtransfusion Stamceller Det vanligaste problemet med (allogena ...
September 1985: Trafikoffer får blodtransfusion från en HIV-smittad bloddonator, och blir smittade med HIV/AIDS. Trafikoffren ... förrän efter att medierna uppmärksammat saken då tre trafikoffer i september 1985 fick blodtransfusion från en HIV-smittad ...
Blod Blodtransfusion Röda blodkroppar Vita blodkroppar Trombocyter Blodplasma Blodgrupper http://www.geblod.nu/ Information ...
... ge järntabletter och eventuellt ge blodtransfusion. Sjukdomen beräknas finnas hos 10-50 personer per 100 000 och i Sverige ...
Ruth Brewster är svag efter att ha räddats men överlever tack vare en blodtransfusion från George Leach. Ruth och George blir ...
Men han blir lugnare när det visar sig att det egentligen är Hersby som behöver en blodtransfusion. Ett reportageteam befinner ...
Blodtransfusion är när en patient får blod från en blodgivare tillsatt i sitt blodomlopp. Blodtransfusion är en viktig ... "Blodtransfusion, band 2 sida 94". Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB. 2000. ISBN 91-7133-749-0 ^ WHO ( ... Det saknas idag en tydlig bild av hur blodtransfusion används och enhetliga nationella svenska riktlinjer för när en patient ... Många kliniker använder ett hemoglobinvärde på 80 g/L som gräns för blodtransfusion för patienter med stabil anemi, medan andra ...
... från 1800-talets lammblodstransfusioner till det sena 1900-talets hantering av risken för aids genom blodtransfusion. Boel ...
En blodtransfusion kan räcka för att rädda livet på någon, men det händer att patienter vägrar ta emot blod av till exempel ... Till svårt sjuka eller skadade djur är en blodtransfusion till en ökande börda för sjukvården (blodgivning, läkemedel, ...
Risk för hjärnblödning kopplas till blodtransfusion. En risk för hjärnblödning tycks kunna överföras via blodtransfusion. Men ...
Risk för hjärnblödning kopplas till blodtransfusion. 14 sep ,Karolinska institutet. Sämre resultat när studierna var på ...
Samtidigt understryker forskarna att det är mycket osannolikt att man skulle drabbas av hjärnblödning från en blodtransfusion. ... Risk för hjärnblödning tycks kunna överföras via blodtransfusion. 12 september, 2023 - Karolinska Institutet ...
Blodtransfusion 2023-08-14 Blödningstendens, symtomguide 2012-10-31 Charcot-Marie-Tooths muskelatrofi 2014-10-21 ...
Efter att ha fått blodtransfusion ska du vänta 6 månader innan du ger blod. ... Jag har fått blodtransfusion, kan jag ge blod? ...
Du kan också ha smittats om du har fått en blodtransfusion i ett land som inte kontrollerar sina blodgivare. Då bör du testa ... Du har fått en blodtransfusion i Sverige före 1992 eller i ett land som inte kontrollerar blodgivarna. ... Du kan ha fått infektionen om du har fått en blodtransfusion före 1992. ...
Efter att ha fått blodtransfusion ska du vänta 6 månader innan du ger blod. ... Jag har fått blodtransfusion, kan jag ge blod? ...
Blodgivning och blodtransfusion i det svenska samhället. 2012. 257 kr. Lägg till i varukorg ...
Prov ska inte tas förrän 2-3 månader efter blodtransfusion. Om sådan givits de senaste 3 månaderna, måste detta anges på ...
Det gäller till exempel om smittan är orsakad av en blodtransfusion inom den svenska sjukvården. Kontakta CSN för mer ...
Blodsmitta är vanligast och då via sprutor eller blodtransfusion. Smittar även sexuellt. Upptäcktes i mitten av 70-talet ... Blodsmitta är vanligast och då via sprutor eller blodtransfusion. Smittar även sexuellt. Upptäcktes i mitten av 70-talet som en ...
Blodtransfusion eller behandling med blodprodukt före 1990, som exempelvis vid: *Nyföddhetsvård. *Blödarsjuka ...
Sex före äktenskap är inte tillåtet och vittnena får inte ta emot blodtransfusion - inte ens om de riskerar att förlora livet. ...
Vid en blodtransfusion är det viktigt att blodgivarens blodgrupp stämmer överens med blodgruppen hos den person som tar emot ...
Chagasparasiten kan också överföras från människa till människa via blodtransfusion och från mor till barn under graviditeten. ...
Det innebär att patienter med komplex sjukdomsbild kan behandlas exempelvis med syrgas, dialys, cytostatika, blodtransfusion ...
Den gravida kvinnan kan ej heller under de tre senaste månaderna fått blodtransfusion, immunoterapi, stamcellsterapi, ...
Socialstyrelsens föreskrifter för blodtransfusion gäller vid provtagning för transfusionsmedicinsk undersökning t ex ...
... är artificiell blodtransfusion som ger bristfälliga resultat och då bara i vissa punkter i rummet. All riktig akustisk börjar ...
... där det finns världsledande expertis inom blodtransfusion.. I sitt avhandlingsarbete har Nélida Leiva också upptäckt är att ...
Risk för hjärnblödning tycks kunna överföras via blodtransfusion. En stor studie publicerad i JAMA som letts av forskare vid ...
Regler för blodtransfusion. Denna uppdelning är viktig för blodtransfusion. Transfusionsförfarandet började utföras av läkare ... Att veta din blodtyp är mycket viktig, till exempel om du måste göra blodtransfusion. När allt kommer omkring är det ibland ... En av de viktigaste uppgifterna för att bestämma blodkategori är att minska risken för blodtransfusion. Om främmande gener ... Det undviker också de katastrofala resultaten av blodtransfusion, som uppstod på grund av oförenligheten med blodet från ...
Transfusionsmedicin blodtransfusion - Internetmedicin. Vårdhandboken http://www.vardhandboken.se/Texter/Kateterisering- av F Al ...
... öka skyddet mot spridning av HIV via blodtransfusion. Import skulle leda till orättvis konkurrens, hävdade landets största ... eller skydda sig mot en invasion av HIV-bärande blodgivare som kan smitta patienter via blodtransfusion. ... viruset.Om en bärare under den perioden kommer för att donera blod kommer det att hamna i andras vener via blodtransfusion. ...
2 euro blodtransfusion - Slovakien 2023. 48,40kr. Lägg till i varukorg ...
Anvisning för rapportering av vårdkontakter som underlag för ersättning. Gäller från 1 januari 2020. Uppdaterad 30 juni 2022.
  • Den gravida kvinnan kan ej heller under de tre senaste månaderna fått blodtransfusion, immunoterapi, stamcellsterapi, transplantation eller strålningsterapi. (sahlgrenska.se)
  • Blodtransfusion senaste 30 dagarna. (cancercentrum.se)
  • En stor studie publicerad i JAMA som letts av forskare vid Karolinska Institutet tyder på att någon faktor som kan orsaka spontan hjärnblödning tycks kunna överföras genom blodtransfusion. (expertsvar.se)
  • Kan du föreställa dig att Alzheimers kan överföras genom blodtransfusion?Enligt en New Scientist-studie är det möjligt. (getqoralhealth.com)
  • I Oxford utförde år 1665 dr Richard Lower lyckade försök att föra över blod mellan hundar och 1667 utförde professor Jean Baptiste Denis i Paris blodtransfusion mellan djur och människa, vilket anses ha varit en av de första lyckade blodtransfusionerna från djur till människa. (wikipedia.org)
  • Till svårt sjuka eller skadade djur är en blodtransfusion till en ökande börda för sjukvården (blodgivning, läkemedel, sjukhusvård osv. (web.app)
  • Blodtransfusion är när en patient får blod från en blodgivare tillsatt i sitt blodomlopp. (wikipedia.org)
  • Det saknas idag en tydlig bild av hur blodtransfusion används och enhetliga nationella svenska riktlinjer för när en patient ska få blod finns inte heller år 2018. (wikipedia.org)
  • 193709704441143. En blodtransfusion kan räcka för att rädda livet på någon, men det händer att patienter vägrar ta emot blod av till exempel religiösa skäl. (web.app)
  • Vid en blodtransfusion är det viktigt att blodgivarens blodgrupp stämmer överens med blodgruppen hos den person som tar emot blod. (1177.se)
  • Patienter som fick blod från en kvinna hade tolv procent ökad risk att behöva ytterligare en blodtransfusion inom ett dygn, jämfört med om givaren var en man. (ki.se)
  • Blodtransfusion Den som dopar sig med hjälp av blodtransfusion tar blod från en annan människa med samma blodgrupp (annars kan man dö), och 'fyller på sitt eget blod med den andres. (idhstolofskolan.net)
  • Vid en blodtransfusion måste blodgivarens och mottagarens blodgrupper passa ihop. (firebaseapp.com)
  • Det innebär att patienter med komplex sjukdomsbild kan behandlas exempelvis med syrgas, dialys, cytostatika, blodtransfusion eller smärtlindring i hemmet [4]. (lakartidningen.se)
  • Anabola steroider, doping med epo eller autolog blodtransfusion. (utwin.online)
  • https://publications.theseus.fi/bitstream/handle/10024/7505/Jansson_Julius.pdf?sequence=1 och vara fullt på det klara med att alla elektroniska förbättringar av ljudbilden i ett rum, såsom frekvenskompensering och löptidsförändringar bara är artificiell blodtransfusion som ger bristfälliga resultat och då bara i vissa punkter i rummet. (idg.se)
  • Sex före äktenskap är inte tillåtet och vittnena får inte ta emot blodtransfusion - inte ens om de riskerar att förlora livet. (svt.se)
  • Många kliniker använder ett hemoglobinvärde på 80 g/L som gräns för blodtransfusion för patienter med stabil anemi, medan andra kliniker, med stöd från de stora randomiserade studier som publicerats, har sänkt denna gräns till 70 g/L. En systematisk litteraturöversikt som SBU har kommenterat, har granskat effekten av blodtransfusion till äldre patienter. (wikipedia.org)
  • Översikten tyder på att en mer liberal policy för blodtransfusion kan minska dödligheten för äldre patienter som genomgår kirurgi och SBU drar slutsatsen att det kan finnas skäl att se över befintliga rutiner. (wikipedia.org)
  • För vissa patienter kan livslång behandling med blodtransfusion vara relevant. (wikipedia.org)
  • Under amerikanska inbördeskriget behandlades upp till fyra skottskadade patienter med blodtransfusion. (geblod.nu)
  • Vi tar även emot patienter för blodtransfusion och förberedelse inför olika undersökningar. (varbi.com)
  • I det fall du har mycket låga värden kan blodtransfusion vara ett alternativ. (medisera.se)
  • I vissa fall kan du behöva en blodtransfusion med packade röda blodkroppar (PRBC) . (lymphoma.org.au)
  • När katten utvecklat symtom är behandlingen symtomatisk, och består av intravenöst dropp, syrgastillförsel och i allvarliga fall, blodtransfusion. (web.app)
  • Ofta kan blodvärdet normaliseras med hjälp av vitaminer, men i allvarligare fall kan det krävas andra läkemedel eller en blodtransfusion. (vadarskillnaden.se)
  • I en blodbank förvaras blodprodukter i form av blodplasma och röda blodkroppar, redo att användas till katter som behöver en blodtransfusion. (anicura.se)
  • Vanligen avses intag av hormonet EPO (Erytropoetin), som stimulerar kroppen att producera fler röda blodkroppar (erytrocyter), eller direkt blodtransfusion. (vadarskillnaden.se)
  • Det åligger försäkringstagaren och/eller den Infektion av humant immunbristvirus (HIV) i samband med blodtransfusion eller behandling på. (netlify.app)
  • Hur lång tid en blodtransfusion tar beror på vilka delar av blodet som du får. (1177.se)
  • Blodtransfusion är en viktig behandling inom stora delar av modern sjukvård och den är akut livräddande vid blödning eller som ersättning vid blodbrist på grund av sjukdom eller cytostatikabehandling. (wikipedia.org)
  • Vid en blodtransfusion kan du få en eller flera av dessa delar. (1177.se)
  • Vilka delar du får beror på anledningen till att du behöver en blodtransfusion. (1177.se)
  • Reducera möjligheterna till inre och postoperativa komplikationer i anslutning till blodtransfusion och blodinfektioner, transfusionsreaktioner, alloimmunisation, etc. (neuros.net)
  • Sjukdomen sprids via den vanliga fästingen ( Ixodes ricinus ), ej från människa till människa (utom teoretiskt via eventuell blodtransfusion). (folkhalsomyndigheten.se)
  • 70 g/l anses det säkert att avstå akut blodtransfusion och i stället ge behandling för eventuell brist på järn, B12 och folsyra. (regionhalland.se)
  • I sjukhuset 9 de Octubre (Hospital 9 de Octubre) har det etablerats ett omfattande program för oblodig kirurgi (CSS program) vars huvudsakliga ändamål är att undvika allogen blodtransfusion och använda alla metoder och resurser och personal som modern läkarvetenskap ställer till vårt förfogande. (neuros.net)