Långsamt fortskridande inflammation i den lösa bindväven mellan njurcellerna. Vanligt förekommande i länderna runt Donau, varav namnet. Orsaken är okänd. Sjukdomen följs av nedsättning av njurfunktion erna.
Cellbindningsmolekyl uttryckt på aktiverade leukocyter, fibroblaster och nervceller. Den är en CD6-ligand. ALCAM-CD6-interaktioner har en möjlig roll vid bindning av T- och B-celler till aktiverade le ukocyter.
Republik i sydöstra Europa. Landets yta är 111 000 km2 och folkmängden knappt 9 miljoner invånare. Sofia är huvudstad, och bulgariska är officiellt språk.
"Aristolochic acids are a group of naturally occurring compounds found primarily in plants belonging to the Aristolochiaceae family, which have been identified as nephrotoxic and carcinogenic. Prolonged exposure or high-dose consumption can lead to kidney failure and increased risk of developing upper urinary tract urothelial carcinoma."
Propionibacteriaceae är en familj grampositiva, aerotoleranta eller strikt anaeroba bakterier, som främst förekommer på huden och i människans tarm. De är vanligen icke-patogena och bryter ned aminosyror och kolhydrater till koldioxid, väte och propionsyra, vilket ger dem deras namn. En välkänd art inom familjen är Propionibacterium acnes, som kan orsaka hudinfektioner såsom akne.
Steroider, heterocykliska, är en grupp organiska föreningar som innehåller ett kärnstruktur bestående av fyra ringar, varav minst tre är kolcykler i en sluten konformation, och vars sammansättning ger dem deras hormonella och medicinska egenskaper.
Tidigare (1918-1991) en statsbildning på Balkanhalvön bestående av delstaterna Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien. 1992-2003 namn på en förbundsrepublik bestående av Serbien och Montenergro. Sedan februari 2003 ingår dessa två i en stat, Serbien och Montenergro. Landets yta är 102 173 km2, och folkmängden uppgår till 10,7 miljoner invånare (2005). Huvudstad är Belgrad.
Williams syndrom är ett sällsynt genetiskt tillstånd orsakat av en deletion på den 7:e kromosomen, vilket leder till att personer med tillståndet saknar en del av kromosomens arvsmassa. Detta resulterar i ett unikt profil med specifika fysiska, utvecklingsmässiga och beteendemässiga egenskaper, inklusive karakteristiska ansiktsdrag, hjärtfel, learning disabilities och vanligtvis en varm, vänlig och social personlighet.
Para-aminobenzoates (PABA) är ett samlingsnamn för en grupp kemiska föreningar som har en para-aminobenzoesyra (PABA) som basstruktur. PABA är en organisk komponent som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom kött, mjölk och grönsaker. Det används också syntetiskt inom farmaceutisk industri där det ingår i vissa solskyddsmedel och hudvårdsprodukter som UV-filter. I medicinsk kontext kan PABA ingå i behandlingar av pellagra, en sjukdom orsakad av niacinbrist. Det bör dock noteras att användning av PABA inom medicinen minskat betydligt på grund av biverkningar och effektivare alternativ.
"Olivkärna är en typ av nervcellskropp i hjärnan som innehåller ett speciellt protein, järn och mitokondrier, och ses ofta i neurologiska sjukdomar som Parkinson."
En enzymklass som inaktiverar aminocyklitol-aminoglykosidantibiotika (aminoglykosider) genom lägesspecifik fosforylering av 3'- och/eller 5'-hydroxylet. EC 2.7.1.95.
Ochratoxin A (OCA) är ett mycotoxin, eller en giftig substans producerad av vissa slags svampar, som kan förekomma i livsmedel som spannmål, kakao, kaffe, vin och torr frukt. Det är ett av de mest studerade mykotoxinerna på grund av sin potentiala toxicitet för djur och människor. OCA kan orsaka skada på lever, njurar och immunsystemet, och anses vara en möjlig cancerframkallande substans av IARC (Internationella cancerforskningsagenturen).
Brassinosteroids är en klass av steroidhormoner som förekommer naturligt hos högre växter och spelar en viktig roll i deras tillväxt, utveckling och stressresponser. De påverkar bland annat celldelning, cellexpansion, ligninbildning och försvarsmekanismer mot abiotiska stressorer som torka, salt och kyla. Brassinosteroider är structurellt relaterade till djurs steroidhormoner, men deras signalkaskader och funktioner skiljer sig något åt.
"Avloppsvatten" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för vatten som innehåller bakterier, virus eller andra mikroorganismer som kan vara skadliga för människors hälsa. Detta vatten kommer oftast från toaletter, badrum, kök och industriella processer. Avloppsvatten kan innehålla patogener som orsakar sjukdomar såsom diarré, mag-tarmloppstillstånd, hudinfektioner och andningsvägsinfektioner. Riskerna med avloppsvatten är speciellt höga i områden med bristfällig sanitet och hygien.
Salter och estrar av bensoesyra med antibakteriella och svampdödande egenskaper. De används som konserveringsmedel i farmaceutiska preparat, kosmetika och livsmedel.
'Urinledartumörer' är en allmän term för onkologiska tillstånd som drabbar urinvägarna, inklusive nedre delen av urinblåsan, urinröret och de båda nefronroten (uretererna) som leder urin från njurarna till urinblåsan. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan orsaka symptom som blod i urinen, smärta under urinerandet och frekvent behov av att urinera.
Ett släkte fåglar av familjen Phasianidae (fälthöns), omfattande bl a den vanliga vakteln (Coturnix coturnix).
16-etyl-1-alfa,6-alfa,19-beta-trimetoxy-4-(metoxymetyl)-akonitan-3-alfa,8,10-alfa,11,18-alfapentol, 8-acetat-10-benzoat. En giftig alkaloid från roten av Aconitum napellus L. Används för att framkalla arytmi hos experimentdjur.
"Epigenomics er ein grenseviten mellom genetikk og miljø, som studerer de modifikasjonane av gener og histoner som kontrollerer geneaktivering og -deaktivering uten å endre DNA-sekvensen. Epigenometrisk endring kan være reversibel og involverer mekanismer som metylering av DNA, remodellering av kromatin og RNA-interferanse."
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ubiquitin-conjugating enzymes (E2s) are a group of enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. This process involves the covalent attachment of the protein ubiquitin to specific lysine residues on target proteins, marking them for degradation by the 26S proteasome. Ubiquitin-conjugating enzymes function as the central components of the ubiquitination machinery, facilitating the transfer of ubiquitin from an E1 ubiquitin-activating enzyme to an E3 ubiquitin ligase, which ultimately leads to the attachment of ubiquitin to the target protein. Dysregulation of the ubiquitination process has been implicated in various diseases, including cancer and neurodegenerative disorders.
Ytmolekyler som bidrar till cell-cellbindning och som deltar i sammansättningen och sammankopplingen av nervsystemet hos ryggradsdjur. Molekylerna främjar cellbindning via en homofil mekanism. De får inte förväxlas med NCAM (neurala celladhesionsmolekyler), vilka uttrycks i en rad olika vävnads- och celltyper förutom i nervvävnad.
Huvuddelen av hemoglobin hos fostret. Detta hemoglobin har två alfa- och två gammapolypeptidenheter; hemoglobinet hos vuxna har två alfa- och två betapolypeptidenheter. Fosterhemoglobin i förhöjda halter (vanligtvis >0,5%) kan ses hos barn och vuxna med leukemi eller olika typer av anemi.
En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.
Neural cell adhesion molecules (NCAMs) are a group of glycoproteins that play crucial roles in the development and function of the nervous system. They are involved in various processes such as cell-cell recognition, adhesion, and signaling, which are essential for neural development, plasticity, and repair. NCAMs can exist in different isoforms due to alternative splicing, and they can also undergo post-translational modifications like glycosylation, which influence their functions. These molecules contribute to the formation and maintenance of neuronal networks and have been implicated in learning, memory, and other cognitive processes.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Gener i såväl prokaryoter som eukaryoter som transkriberas till det RNA som inlemmas i ribosomer. Prokaryota rRNA-gener finns i operoner spridda över genomet, medan eukaryota rRNA-gener är transkriptionsenheter av anhopningar av flera cistroner.
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
En underklass av enzymer omfattande alla dehydrogenaser med verkan på primära och sekundära alkoholer samt hemiacetaler. Enzymerna kan klassificeras beroende på acceptor, som kan vara NAD+ eller NADP+ (underklass 1.1.1), cytokrom (1.1.2), syre (1.1.3), kinon (1.1.5) eller någon annan acceptor (1.1.99).
I en enskild medicinsk betydelse kan "planta" referera till ett växtbaserat läkemedel eller en naturlig substans som utvunnits från en växt och används som en aktiv ingrediens i en medicinsk behandling. Detta är dock inte en vanlig användning av termen inom den medicinska sammanhangen på engelska, och det kan vara förvirrande om det inte specificeras vilken växt och i vilket sammanhang som "planta" används.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
En klass enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner med aminosyror. EC 1.4.-.
En ordning av grampositiva, primärt aeroba bakterier med förgrenade filament.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
En neuromuskulär förbindelse är den synaptiska transmissionen mellan en motorneuron och en muskel, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från den presynaptiska nervändan och diffunderar över synapsen för att aktivera receptorer på den postsynaptiska muskelfibern, vilket leder till kontraktion.
Proteiner från insektarter tillhörande släktet Drosophila (bananfluga, fruktfluga). Särskilt proteiner från den mest välundersökta Drosophilaarten, Drosophila melanogaster, tilldrar sig stort intresse när det gäller forskning inom morfogenes och utveckling.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Mutagenes framkallad av införande av främmande DNA-sekvenser i en gen. Detta kan ske spontant in vivo eller experimentellt in vivo eller in vitro. Proviralt DNA kan sättas in i eller läggas intill en cellulär onkogen. Infogning av proviruset kan orsaka mutationer genom störning av kodningssekvenser eller reglerelement, eller ge upphov till oreglerat uttryck av protoonkogenen, med tumörbildning som följd.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett släkte små, tvåvingade flugor (bananfluga, fruktfluga) med ungefär 900 kända arter. Inga andra arter av organismer är så väl undersökta i genetiskt och cellbiologiskt hänseende som dessa.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Proteiner från Escherichia coli.
"Arabidopsis proteins" refer to the proteins that are encoded by the genes present in the genome of the model plant species Arabidopsis thaliana. These proteins play various roles in different cellular processes, such as metabolism, signaling, regulation, and defense responses, among others. The study of Arabidopsis proteins is crucial for understanding fundamental biological mechanisms and has broad implications for plant biology and agriculture.
Omfördelning av gener till följd av bortfall av DNA- eller RNA-segment, vilket leder till att sekvenser som normalt befinner sig på avstånd från varandra hamnar nära varandra. Bortfallet kan påvisas med hjälp av cytogenetiska metoder, och man kan även sluta sig till det från fenotypen, antydande bortfall på en bestämd plats.
Immunologisk metod för påvisande eller kvantifiering av immunreaktiva ämnen.
Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.
Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Balkan nephropathy is a chronic kidney disease of unknown cause, primarily affecting people living in rural areas of the Balkan peninsula. The condition is characterized by interstitial fibrosis and tubular atrophy, leading to progressive renal failure. The onset of the disease is insidious, often without any early symptoms, and it typically affects people between 40-60 years of age.

The exact cause of Balkan nephropathy remains unclear, but several factors have been implicated, including environmental toxins, infectious agents, and genetic predisposition. The disease has a strong association with the consumption of contaminated wheat and corn, leading to the hypothesis that mycotoxins may play a role in its pathogenesis.

Balkan nephropathy is often diagnosed through a combination of clinical symptoms, laboratory tests, and imaging studies. The diagnosis may be confirmed by renal biopsy, which typically shows interstitial fibrosis, tubular atrophy, and chronic inflammation. There is no specific treatment for Balkan nephropathy, and management is focused on slowing the progression of kidney disease through lifestyle modifications, such as controlling blood pressure and avoiding nephrotoxic medications.

ALCAM, även känt som CD166, är en transmembranprotein som spelar en roll i cell-till-cellinteraktioner och signaltransduktion. Det är involverat i olika biologiska processer, inklusive cellyta, migration, adhesion och angiogenes. ALCAM kan påträffas hos många olika celltyper, såsom immunceller, epitelceller och endotelceller. I cancer kan ALCAM vara övertryckt eller nedtryckt, beroende på tumörtyp, och det har föreslagits att detta kan ha en prognostisk betydelse.

I'm sorry for any confusion, but "Bulgaria" is a country and not a medical condition. It is located in the Balkan region of southeastern Europe, and its capital city is Sofia. The official language is Bulgarian, and the population is approximately 7 million people. The country has a rich history, diverse culture, and beautiful landscapes, including mountains, beaches, and ancient ruins. If you have any other questions or need information on a medical topic, feel free to ask!

Aristolochic acids are a type of plant compound found in the Aristolochiaceae family, which includes plants such as birthworts and pipevines. These compounds have been studied for their potential medicinal properties, but they have also been linked to serious health issues.

Aristolochic acids have been shown to have nephrotoxic (kidney-damaging) and carcinogenic (cancer-causing) effects in some animal studies. In particular, exposure to aristolochic acids has been associated with a type of kidney disease known as aristolochic acid nephropathy (AAN), which is characterized by interstitial fibrosis and urothelial carcinoma of the upper urinary tract.

The use of products containing aristolochic acids has been banned in many countries due to these health concerns. However, herbal remedies and traditional medicines that contain aristolochic acids may still be available in some parts of the world, and it is important for individuals to be aware of the potential risks associated with their use.

It's worth noting that this information is based on scientific studies and medical research, and it is always recommended to consult a healthcare professional before taking any kind of medication or supplement.

Propionibacteriaceae är en familj grampositiva, aerotoleranta eller strikt anaeroba bakterier. De flesta arterna i denna familj producerar propionsyra som en del av deras metabolism. Propionibacteriaceae-bakterier förekommer naturligt på huden och i människans tarm, där de kan vara både kommensala och patogena.

Ett välkänt exempel på en art inom familjen Propionibacteriaceae är Propionibacterium acnes, som normalt förekommer på huden men kan orsaka akne då det överväxer och producerar inflammatoriska ämnen. Andra arter av Propionibacterium kan vara associerade med infektioner i andra kroppsregioner, såsom sår, lungor och centrala nervsystemet.

Steroider är en typ av organiska molekyler som innehåller ett kärnelement av fyra ringar som är arrangerade i en speciell konformation kallad cyklopentanoperhydrophenantren. Steroider har en mångfald biologisk betydelse, och de förekommer naturligt i djur, växter och svampar. De kan ha både hormonella och strukturella funktioner.

Heterocykliska steroider är en undergrupp av steroider som innehåller en eller flera heterocykloiska ringar i sin struktur, vilket betyder att dessa ringar innehåller minst en atom som inte är kol. Exempel på heterocykliska steroider inkluderar kolesterol och sexuella hormoner som testosteron och östrogen. Dessa steroider har viktiga funktioner i kroppen, såsom att hjälpa till med cellmembranstrukturen, att agera som signalmolekyler och att reglera reproduktiva processer.

Jag kan inte ge en aktuell medicinsk definition av 'Jugoslavien', eftersom detta namn inte längre används för att beteckna någon specifik region eller stat som har någon särskild relevans inom medicinen.

Jugoslavien var en historisk stat i sydöstra Europa som existerade mellan åren 1929 och 2006, och som genomgick flera politiska förändringar under sin existens. Under olika tider var Jugoslavien känt under olika namn inom medicinska sammanhang, såsom SFR Jugoslavien (Socialistiska Federativa Republiken Jugoslavien) eller FR Jugoslavien (Förenta Republiken Jugoslavien), men dessa namn används inte längre.

Idag är det forna Jugoslaviens territorium uppdelat i flera självständiga stater, inklusive Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien och Slovenien. Dessa länder har var sin egen nationella hälso- och sjukvårdssystem och sina egna medicinska förhållanden, vilket gör det svårt att ge en enhetlig medicinsk definition av 'Jugoslavien'.

Williams syndrom är ett sällsynt genetiskt tillstånd som orsakas av en deletion på kromosom 7, vilket leder till att en del av den genetiska informationen saknas. Detta leder till olika symptom både fysiska och mentala.

Fysiskt kan personer med Williams syndrom ha ett speciellt utseende med breda läppar, smal näsa, nedsatt muskeltonus och kortare extremiteter. De kan också ha hjärtdefekter, problem med njurarna och ögonproblem.

Mentalt kan de ha lättare inlärningssvårigheter, speciella begåvningar i vissa områden som musikalitet och socialt beteende samt vanligtvis en varm, vänlig och utåtriktad personlighet.

Det är viktigt att notera att Williams syndrom varierar stort mellan individer, både vad gäller svårighetsgrad och vilka symptom som visar sig.

Para-aminobenzoates (PABA) är ett organisk compound som förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom kött, fisk, ägg och mjölkprodukter. Det är också en del av vitaminkomplexet B och kallas även vitamin Bx eller vitamin B10. PABA har flera möjliga biologiska funktioner i kroppen, inklusive rollen som ett cofactor för enzymer och som en hjälpmedel vid sunnandets syntes.

I medicinsk kontext kan PABA användas som ett läkemedel eller ett komplement till behandling av vissa hudtillstånd, såsom psoriasis och eksem. Det kan också användas för att behandla solbränna och för att skydda mot solskador genom att absorbera ultraviolett strålning. PABA är också en del av vissa solskyddsmedel, men det har blivit alltmer sällsynt i dessa produkter på grund av risk för allergiska reaktioner och att det kan orsaka skador på kläder och textilier.

Det är värt att notera att användning av PABA som ett läkemedel bör ske under läkares övervakning, eftersom det kan ha biverkningar och interagera med andra mediciner.

Olivkärnor är en typ av nervceller (neuron) som finns i hjärnan. De är namngivna efter sin distinkta, olivliknande form och är en del av den delen av hjärnbarken som kallas cerebellum, eller lillhjärnan. Olivkärnor har en viktig roll i att kontrollera rörelser och koordinera muskelaktivitet genom att skicka signaler till andra nervceller i cerebellum. Dysfunktion i olivkärnor kan leda till neurologiska symtom som exempelvis rörelsesvårigheter och tremor.

Kanamycin kinase är ett enzym som katalyserar fosforyleringen av aminoglykosidantibiotikumet kanamycin till dess aktiverade form, kanamycin-3'-fosfat. Detta enzym spelar en viktig roll i biosyntesen av kanamycin inom bakterier, och det används också inom biokemi för att studera mekanismerna bakom fosforylering av aminoglykosider.

I medicinskt hänseende är kanamycin ett antibiotikum som är verksamt mot grampositiva och gramnegativa bakterier, samt vissa aeroba och anaeroba bakterier. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av dessa mikroorganismer, såsom lunginflammation, hud- och webbinfektioner, ben- och ledinfektioner, buksjukdomar och urinvägsinfektioner.

Kanamycin kinase är inte direkt involverat i den medicinska användningen av kanamycin, men det bidrar till biosyntesen av antibiotikumet inom bakterierna som producerar det.

Ochratoxin A (OTA) är ett skadligt ämne som produceras av vissa mögelsvampar och kan förekomma i olika livsmedel, särskilt i spannmål, kaffe, choklad, vin och torrda frukter. Det är ett potentellt cancerogent ämne och kan även orsaka skada på njurarna. Ochratoxin A är den mest förekommande och välstuderade av de olika typerna av okratoxiner (OTA, OTB, OTC), som alla produceras av olika mögelsvampar i samma släkte.

Brassinosteroids (BRs) are a class of steroid hormones found in plants that play crucial roles in various aspects of plant growth and development, such as cell elongation, differentiation, and division. They were first discovered in the 1970s in rapeseed (Brassica napus) pollen and have since been identified in many other plant species.

BRs are structurally similar to animal steroid hormones, such as cholesterol and sex hormones, but they have distinct functions in plants. They are involved in regulating a wide range of physiological processes, including:

* Promoting cell elongation and division, leading to increased plant height and biomass.
* Regulating the opening and closing of stomata, which helps control water loss and gas exchange.
* Enhancing stress tolerance by improving plant resistance to drought, salinity, extreme temperatures, and pathogens.
* Promoting seed germination and root growth.
* Delaying senescence and promoting longevity in some plants.

BRs are synthesized from cholesterol through a series of enzymatic reactions involving several precursors. The biosynthetic pathway is complex, with multiple branches and feedback loops that allow for precise regulation of BR levels in response to developmental and environmental cues.

Defects in BR biosynthesis or signaling can lead to a range of developmental abnormalities, such as dwarfism, reduced fertility, and increased susceptibility to stress. On the other hand, overproduction of BRs can result in excessive growth and elongation, leading to "brassinosteroid insensitive" phenotypes.

Overall, brassinosteroids are essential hormones that play critical roles in plant growth, development, and stress tolerance. Understanding their biosynthesis, signaling, and functions is important for developing strategies to improve crop yield and resilience in the face of environmental challenges.

Avloppsvatten är enligt medicinsk terminologi en benämning på vatten som innehåller föroreningar från mänsklig aktivitet, exempelvis från toaletter, kök och industri. Avloppsvattnet kan vara orena med bakterier, virus, parasiter, kemikalier och andra föroreningar som kan utgöra en risk för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

Ordet 'Avloppsvatten' används ofta i medicinska sammanhang när man diskuterar smittspridning och förebyggande hälsomått, särskilt i samband med vattenborne sjukdomar som drabbar människor via kontaminert vatten.

"Bensoatere" er en betegnelse for organiske forbindelser som består av en benzenring bundet til én eller flere hydroxylgrupper (-OH). Den simpleste bensoauren er phenol (C6H5OH), som har en enkelt hydroxylgruppe bundet til en benzenring.

Bensoater er stærkt sure forbindelser, særlig de med flere hydroxylgrupper. De findes naturligt i mange planter og dyr, og har været anvendt i medicin siden oldtiden. I dag anvendes bensoater bl.a. som desinfektionsmidler, lokalbedøvelse og i behandlingen af hudsygdomme.

'Urinledartumörer' (på latin: Tumores urethrales) är abnorma vävnads growths i urinledaren, den tubulära struktur som transporterar urin från blåsan och ut genom urinröret. Dessa tumörer kan vara bensinnerva (icke cancerbildande) eller maligna (cancerbildande).

Maligna urinledartumörer är ovanliga, men de flesta av dem är transitional cell carcinomas (TCC), som också kan förekomma i blåsan och njurarna. Andra typer av maligna urinledartumörer inkluderar squamous cell carcinomas och adenocarcinomas.

Urinledartumörer kan orsaka symptom som blödning, smärta under urinerand, svullnad eller sårbarhet i området kring urinröret, förändrad urinflöde, och problem med kontrollen över urinen. Behandlingen beror på typen, storleken och spridningen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.

'Coturnix' är ett släkte inom familjen fasanfåglar (Phasianidae) och ordningen hönsfåglar (Galliformes). Det omfattar arterna stjärtstenshönor (*Coturnix japonica*) och västantarktiskt stenshönor (*Coturnix pectoralis*). Dessa små hönsfåglar är inhemska i Asien och Oceanien, men har också etablerat populationer på andra kontinenter genom införande.

Stjärtstenshönan är en populär försöksdjursart inom medicinsk forskning, framför allt när det gäller neurovetenskapliga studier. Dess lilla hjärna och snabba reproduktionstid gör den till ett användbart djurmodell för att undersöka olika aspekter av nervsystemet, såsom minnes- och läringsprocesser, samt neurologiska sjukdomar som Alzheimers.

I medicinskt sammanhang kan 'Coturnix' därför hänvisa till antingen den egentliga fågelarten eller till en specifik djurmodell baserad på stjärtstenshönan.

Akonitin är ett starkt neurotoxisk alkaloid som naturligt förekommer i flera arter av stormhattsläktet (Aconitum). Det används inom homeopatisk medicin, men på grund av sitt höga toxicitet och smala therapeutiska index används det inte i konventionell medicinsk behandling. Akonitin verkar genom att störa signalsubstanser i nervsystemet, vilket kan leda till bland annat yrsel, andningsproblem, hjärtarytmier och i extrema fall dödsfall.

Epigenomics er en gren within medicin og biologi som undersøker de kemiske markører og processer som kontrollerer hvordan vores gener aktiveres eller deaktiveres uten forandring av DNA-sekvensen selv. Epigenetiske markører kan inkludere faktorer som DNA-metyling, histonmodifikasjoner og RNA-interferanse. Disse mekanismene kan påvirke cellens funksjon og kan være involvert i uviklingsprosesser, aldring og sykdommer, inkludert kraftige sykdommer som kraftcancer. Epigenomics undersøker mønstrene av disse markører over hele genomet for å forstå hvordan de påvirker genernes uttrykk og hvordan de kan forandres under uvikling, aldring eller sykdom.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Ubiquitin-conjugating enzymes (UBC or UBEs) are a family of enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. This modification involves the covalent attachment of the protein ubiquitin to specific lysine residues on target proteins. The ubiquitination process regulates various cellular processes, including protein degradation, DNA repair, and signal transduction.

Ubiquitin-conjugating enzymes function as a bridge between the ubiquitin-activating enzyme (E1) and the ubiquitin ligase (E3). The UBC enzymes catalyze the transfer of ubiquitin from the E1 enzyme to the E3 ligase, which then transfers ubiquitin to the target protein. Ubiquitin-conjugating enzymes contain a conserved catalytic domain called the ubiquitin-conjugating (UBC) domain, which is responsible for the transfer of ubiquitin.

There are over 30 different ubiquitin-conjugating enzymes in humans, and they are classified into two main groups based on their structure and mechanism of action: really interesting new gene (RING) finger E2s and homologous to E6AP C-terminus (HECT) E2s. RING finger E2s function as simple adaptors that facilitate the transfer of ubiquitin from the E1 enzyme to the E3 ligase, while HECT E2s have an additional catalytic cysteine residue that forms a thioester bond with ubiquitin before transferring it to the target protein.

Dysregulation of ubiquitination has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory diseases. Therefore, understanding the function and regulation of ubiquitin-conjugating enzymes is essential for developing therapeutic strategies to target these diseases.

Neuronal cell adhesion molecules (CAMs) are a type of cell adhesion molecule that play a crucial role in the development, function, and maintenance of the nervous system. They are involved in various processes such as neuronal recognition, migration, differentiation, and synaptic plasticity.

Neuronal CAMs are transmembrane proteins that have an extracellular domain that mediates cell-cell adhesion, a transmembrane domain, and an intracellular domain that interacts with the cytoskeleton and intracellular signaling molecules. The extracellular domains of neuronal CAMs can interact with each other or with other proteins on the surface of adjacent cells to form adhesive bonds.

Examples of neuronal CAMs include the immunoglobulin superfamily (IgSF) members such as NCAM, L1CAM, and CHL1, and the cadherin family members such as N-cadherin and R-cadherin. Mutations in genes encoding neuronal CAMs have been associated with various neurological disorders, including mental retardation, epilepsy, and neurodegenerative diseases.

Fosterhemoglobin, även kallat fetalt hemoglobin (HbF), är en typ av hemoglobin som förekommer hos foster och nyfödda barn. Det består av fyra subenheter, två alfa-kedjor och två gamma-kedjor (α2γ2). Normalt sett produceras HbF hos fostret under de första veckorna av graviditeten och når sin högsta koncentration vid födseln. Därefter minskar gradvis produktionen av HbF och ersätts av den vuxna typen av hemoglobin, hemoglobin A (HbA), som består av två alfa-kedjor och två beta-kedjor (α2β2).

Vid vissa sjukdomar, till exempel sickle cell anemia och thalassemier, kan produktionen av HbF fortsätta vara hög även hos äldre barn och vuxna. Detta kallas för persisterande förekomst av fosterhemoglobin och kan ha en skyddande effekt mot komplikationer relaterade till dessa sjukdomar.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

Neural cell adhesion molecules (NCAMs) are a group of glycoproteins that play important roles in the development and function of the nervous system. They are involved in cell-cell recognition and adhesion, as well as in the regulation of neuronal growth, migration, and differentiation. NCAMs can also activate intracellular signaling pathways that affect synaptic plasticity and learning. These molecules are widely expressed in the developing nervous system and continue to be expressed in certain regions of the adult brain. Mutations in NCAM genes have been associated with various neurological disorders, including mental retardation and schizophrenia.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

"rRNA-syntese" refererer til produksjonen av ribosomalt RNA (rRNA), som er en type RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i danningen og funksjonen av ribosomer, de subcellulære komplekser der proteinsyntese skjer innen cells. rRNA utgjør en vesentlig del av ribosomernes struktur og er involvert i peptidbindingsdannelse under translasjonen av mRNA til protein.

rRNA-syntesen foregår i cellkernens nukleolus, som er et subnukleært område der ribosomale komponenter produseres. I eukaryote celler finnes det tre typer rRNA: 5S rRNA, 5,8S rRNA og 28S/18S rRNA, mens bakterier kun har en type 23S rRNA og en type 16S rRNA.

rRNA-syntesen er en viktig del av cellens vekst og fornøyelse, og størrelsen på nukleolusen kan ofte brukes som en indikator på cellevekst og aktivitet. Anormaliteter i rRNA-syntesen kan også være forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig kreft og genetiske lidelser.

Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.

ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:

1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.

Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.

Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.

In the context of medicine, the term "planta" is not commonly used with a specific definition. However, in botany, which is the study of plants, "planta" is Latin for "sole of the foot," and it was adopted as a term to describe the flat, broad, horizontal leaves or structures found in some plant species, such as the pad-like structures on the stems of certain succulents.

In a broader sense, "planta" can refer to any type of plant used in medicine, such as herbs, fruits, vegetables, and other botanical materials that contain bioactive compounds with therapeutic potential. These plant-derived substances have been used for centuries in various traditional medicinal systems around the world, and modern pharmaceuticals continue to rely on natural products from plants as sources of new drugs and drug leads.

It's worth noting that "planta" is not a term commonly used in English medical literature or clinical practice, so if you have any specific questions about a medical condition or treatment, it's best to consult with a healthcare professional who can provide accurate information using standard medical terminology.

Ribosom-DNA (rDNA) refererar till de specifika sekvenserna av DNA som kodar för ribosomalt RNA (rRNA), ett viktigt komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där protein syntesis sker i cellen. Ribosomer är nödvändiga för att bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till aminosyror som bildar en polypeptidkedja.

I eukaryota celler, som exempelvis djur- och växtceller, finns rDNA-sekvenserna i kromosomernas nucleolus, ett område inne i cellkärnan där ribosomer tillverkas. Prokaryota celler, såsom bakterier, har också rDNA-sekvenser som ofta finns i plasmider eller andra extrakromosomala DNA-molekyler.

rRNA utgör en stor del av ribosomen och är känd för sin strukturella stabilitet och höga konservation mellan olika arter. Dessa egenskaper gör rDNA till ett användbart verktyg inom molekylärbiologi, exempelvis vid fylogenetisk analys och identifiering av okända organismer genom sekvensering av rDNA-sekvenser.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

Aminosyraoxidoreduktaser er en type enzym som spesifikt hjelper med å oksidere (borttage elektroner fra) og redukere (legg til elektroner til) aminosyrer, som er building blocks i proteiner. Disse enzymer inkluderer både L-aminosyraoxidaser og D-aminosyraoxidaser, og de spiller en viktig rolle i stoffskiftet ved å hjelpe med å regulere koncentrasjonen av forskjellige aminosyrer i kroppen.

L-aminosyraoxidaser er særlig viktige for å borttage overflødig L-form av aminosyrer og for å produksere peroxider som er nødvendige for andre biokjemiske reaksjoner. D-aminosyraoxidaser har blitt studert mindre, men de antas også å spille en viktig rolle i stoffskiftet og i borttak av bakterielle infeksjoner.

Aminosyraoxidoreduktasene er aktive i mange levende organismer, inkludert mennesker, dyr, planter og mikroorganismer. Disse enzymer kan være involvert i en rekke forskjellige biologiske prosesser, som f.eks. neurotransmitter-syntese, aminosyre-degradering, kreftutvikling og bakteriedefens.

Actinomycetales är en ordning av grampositiva, aeroba bakterier som tillhör klassen Actinobacteria. Dessa bakterier har ofta filamentöst växtform och bildar kolonier med en yttre kutikula som kan påminna om svampars mycel. De flesta arterna är saprofyter och lever i jord, vatten eller födoämnen, men några arter är patogena och orsakar sjukdomar hos människor och djur. Exempel på patogena arter inkluderar Actinomyces israelii, som kan orsaka actinomycos, en kronisk infektion av hals, lungor eller andra vävnader, samt Nocardia asteroides, som kan orsaka nocardios, en annan typ av infektion som främst drabbar immunförsvagna individer.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.

Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.

I medical terms, "kycklingar" refererar vanligtvis till unga hönsdjur som är under 21 veckor gamla. De är mindre än vuxna höns och har vanligen en lägre andel kött på kroppen jämfört med äldre djur. Kycklingar är en populär matvara i många delar av världen, och deras kött är känt för sin låga fetthalt och höga proteinhalt.

En neuromuskulär förbindelse är den plats där en nervcell (neuron) och en muskelcell (muskelvår) möts och kommunicerar med varandra. Denna förbindelse består av en motorända, som är utskottet på en nervcells yta, och en muskelplatta, som är en speciell struktur på en muskels cellmembran.

Motorändan och muskelplattan är separerade av en smal gap, kallad synapsen, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från motorändan och diffunderar över gapet för att binda till receptorer på muskelplattan. Detta orsakar en elektrokemisk respons som leder till kontraktion av muskeln.

Neuromuskulära förbindelser är viktiga för rörelsekoordination och kontroll, eftersom de möjliggör kommunikationen mellan nervsystemet och skelettmusklerna. Skador eller sjukdomar i neuromuskulära förbindelser kan leda till muskelsvaghet, kramper, spasticitet och andra rörelseproblem.

"Drosophila proteins" refer to the proteins that are expressed by the genes found in the genome of Drosophila melanogaster, also known as the fruit fly. Drosophila is a widely used model organism in various fields of biological research, including genetics, developmental biology, and neurobiology. The study of Drosophila proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes, such as gene regulation, cell signaling, and protein function.

Drosophila proteins are encoded by genes that are transcribed into messenger RNA (mRNA) molecules, which are then translated into proteins through a process called translation. The Drosophila genome contains approximately 15,000 genes, many of which encode for proteins with diverse functions. These proteins range in size from small peptides to large complex structures and play critical roles in various cellular processes, such as enzyme catalysis, DNA replication and repair, signal transduction, and cytoskeleton organization.

The study of Drosophila proteins has led to the discovery of many important biological concepts, including the mechanisms of gene regulation, the role of microRNAs in post-transcriptional gene silencing, and the function of protein domains in mediating protein-protein interactions. Additionally, Drosophila proteins have been used as models to study human diseases, such as cancer, neurodegenerative disorders, and developmental abnormalities. The insights gained from studying Drosophila proteins have provided valuable information for understanding the molecular basis of these diseases and developing new therapeutic strategies.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.

Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.

Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

'Drosophila' är ett släkte inom flugordningen, och det mest kända arten inom släktet är bananflugan (*Drosophila melanogaster*). Denna art är en vanlig modellorganism inom genetisk forskning på grund av sin enkla uppbyggnad, kort livscykel och lätta odling. Genomet hos bananflugan är väl studerat och den har blivit ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande principer inom genetik och developmental biology.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:

* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.

Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.

"Arabidopsis proteins" refer to the proteins that are encoded by the genes found in the model plant species Arabidopsis thaliana. This small flowering plant is widely used in plant biology research due to its relatively small genome, short life cycle, and ease of cultivation. The term "Arabidopsis proteins" can refer to any type of protein found in this plant, including enzymes, structural proteins, regulatory proteins, and others. These proteins play crucial roles in various cellular processes such as metabolism, signaling, growth, development, and stress response. Research on Arabidopsis proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes in plants and has provided valuable insights into the molecular mechanisms underlying important agronomic traits.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.

Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.

Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.

It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

bens(b)fluoranten. 0.01 µg/l. bens(k)fluoranten. 0.01 µg/l. ... metylkrysener/metylbenso(a)antracener. 2 µg/l. aromater >C16- ...