Atlanto-occipital joint (AOJ) refers to the articulation between the occiput (the bone forming the lower part of the skull) and the atlas (the first cervical vertebra). This joint is responsible for approximately 45-50 degrees of rotation during normal neck movement.

The term "atlanto-occipital" is derived from the names of these two bones:

* The atlas, which is named after the Greek god Atlas who was condemned to hold up the heavens, is the first cervical vertebra and supports the head.
* The occiput is the bone that forms the back and base of the skull, including the foramen magnum, a large hole through which the spinal cord connects to the brain.

Together, these two bones form an important joint that allows for movement and stability of the head and neck.

En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.

Atlantoaxiell är en anatomisk term som refererar till den articulationen mellan atlas, den första cervikala vertebran (halskotan), och axis, den andra cervikala vertebran. Den atlantoaxiella leden är viktig eftersom den tillåter huvudrörelserna i flexion, extension, lateralflexion och rotation.

En patologisk tilldragelse som kan drabba atlantoaxiell leden är atlantoaxiell subluxation eller luxation, vilket innebär att det onormalt stora utrymmet mellan atlas och axis orsakar en kompression av halskärlen och nervbanan. Detta kan leda till neurologiska skador och symtom som svaghet, känselbortfall, smärta eller andningssvårigheter.

Atlantoaxiell subluxation eller luxation kan orsakas av trauma, men kan också förekomma hos personer med vissa neurologiska eller muskuloskeletala tillstånd som exempelvis Downs syndrom, rheumatoid artrit eller ankyloserande spondylit.

Medicinskt sett betyder nackben (latin: os axis) den andra halskotan i människans ryggrad (kolumnen). Nackbenet articulariserar med det första halskotet, Atlas, och tillsammans utgör de den övre delen av ryggraden som stödjer skallen.

Nackbenet har en unik form jämfört med andra halskotor, eftersom det innehåller ett tandformat utskott på sin övre del, densa odontoideum, som sticker upp i Atlas och möjliggör rörelserna mellan de två översta halskotorna. Detta tillåter huvudrörelser som rotation, flexion och extension.

Nackbenet är också viktigt eftersom det utgör en del av den högre halsregionen där flera känsliga strukturer passerar, inklusive blodkärl och nerver. Skador på nackbenet kan potentiellt orsaka skada på dessa strukturer och leda till komplikationer som svårigheter med rörelse eller känsel i armar och händer, samt neurologiska symptom som sängliggande.

The Cervical Atlas, also known as C1 or the first cervical vertebra, is the uppermost bone in the spine. It supports the skull and allows for movements such as nodding and rotating the head. The name "Atlas" comes from Greek mythology, where Atlas was a Titan who was condemned to support the heavens on his shoulders, much like how the Cervical Atlas supports the weight of the skull.

Subaraknoidal blödning, traumatisk, refererer til en type hjerneblødning som sker under den indre lag af hjernen kaldet pia mater, i det såkaldte subaraknoidale rum, der er fyldt med cerebrospinalvæske. Den traumatiske subaraknoidale blødning skyldes normalt en skade på hovedet, som fx kan opstå ved et trafikuheld eller en anden form for fysisk vold. Blødningen kan være meget alvorlig og medføre øget tryk i hjernen, nedsat bevidsthed, kramper, koma og endda død, afhængigt af omfanget af skaden. Hastig behandling er derfor afgørende for at mindske risikoen for permanente skader eller død.

Röstförlust, även känd som aphonia, är ett tillstånd där rösten är helt borta eller mycket svag. Det kan orsakas av skada, irritation eller sjukdom i stämbanden (struphuvuden) eller de nerver som kontrollerar dem. Andra symtom kan inkludera hosta, smärta eller obehag i halsen, andningssvårigheter och trötthet. Röstförlust kan vara tillfällig eller permanent beroende på orsaken. Behandlingen beror på orsaken till röstförlust och kan innebära rösträdning, mediciner, terapi eller i vissa fall kirurgi.

Ryggradsskada, eller ryggradsförlamning, är en allvarlig skada på ryggmärgen som orsakas av en skada på ryggraden. Skadan kan vara olika allvarlig beroende på vilken del av ryggmärgen som skadas och hur allvarligt skadan är. En ryggradsskada kan orsaka förlamning, smärta, känselbortfall, svårigheter med koordination och andra neurologiska symptom.

Ryggradsskador kan delas in i två kategorier: kompletta skador och ofullständiga skador. Vid en komplett skada fungerar inte ryggmärgen alls under skadan, medan vid en ofullständig skada finns det kvar någon form av funktion.

Orsakerna till ryggradsskador kan vara många, men de vanligaste orsakerna är trafikolyckor, fall, våld och idrottsskador. Andra orsaker kan vara tumörer, infektioner, skleros (MS) och andra sjukdomar som kan skada ryggmärgen.

Behandlingen av ryggradsskador beror på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen kan innebära operation, läkemedel, fysisk terapi, rehabilitering och andra behandlingsformer. I vissa fall kan en ryggradsskada vara livshotande eller orsaka bestående funktionsnedsättningar.

"Advanced Trauma Life Support Care" (ATLS) är en medicinsk etablerad metod för att hantera akuta skador. Det är ett systematiserat och strukturerat sätt att bedöma, behandla och prioritera patienter med allvarliga skador. ATLS utvecklades av American College of Surgeons och fokuserar på snabb bedömning, stabilisering och överföring till specialistvård om det behövs.

ATLS-metoden innefattar en systematisk undersökning i fem steg: A - Airway (luftväg), B - Breathing (andning), C - Circulation with hemorrhage control (cirkulation med kontroll av blödning), D - Disability (funktionsnedsättning) och E - Exposure/Environmental control (exponering/miljökontroll).

Syftet med ATLS är att förbättra patientens överlevnadschanser genom tidig insats, snabb diagnostisering och behandling av livshotande skador. Metoden används globalt inom akutsjukvården och är en etablerad standard för att hantera allvarligt skadade patienter.