Tidigare kallade arkebakterier. De utgör en av de tre huvudgrupper (domäner) av alla levande organismer som anses representera olika utvecklingsriktningar. De två övriga är bakterier och eukaryoter. A rkebakterierna har speciellt RNA, saknar peptidoglykan, men har eterbundet fett i cellmembranen, och de lever i speciella miljöer.
Proteiner från någon arkeart.
Den genetiska massan hos arkéer.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos arkéer.
'Arche-RNA' är ett begrepp inom biologi och genetik som refererar till RNA-molekyler hos arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som tillsammans med bakterier och eukaryoter utgör de tre dominerande grenarna av livets stamtree. Arke-RNA kan inkludera olika typer av RNA-molekyler såsom ribosomalt RNA (rRNA), transfer-RNA (tRNA) och messenger-RNA (mRNA). Dessa RNA-molekyler är viktiga för cellens proteinsyntes och genuttryck. Det bör dock poängteras att termen 'Arche-RNA' inte används i den vetenskapliga litteraturen, utan istället talar man om arkéers specifika RNA-molekyler.
Den kompletta arvsmassan i en arkés DNA.
Ett rike inom domänen Archaea (arkéer), bestående av termofila, acidofila (dvs sådana som trivs i varma, sura miljöer) och svavelberoende organismer. De två ordningarna är Sulfolobales och Thermoproteales.
De processer genom vilka cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos arkéer.
En art saltälskande arkéer som lever i Döda havet.
Släktskapsförhållanden mellan grupper av organismer, baserade på deras genuppsättningar.
Det enklaste, mättade kolvätet (CH4).
Ett släkte anaeroba, kockoida Methanococcaceae, som förflyttar sig med hjälp av polära flagelltofsar. Dessa metanbildande bakterier finns i saltsjöar, marina och flodsediment, samt i tarmkanalen hos djur.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
'Sulfolobus' är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever vanligtvis i heta källor med ett pH runt 2-4 och temperaturer upp till 90°C. 'Sulfolobus' är kända för sin förmåga att använda svavelkomplex som elektronacceptorer under cellandning, vilket gör dem till extremofila organismer. Släktet innehåller flera arter, däribland 'Sulfolobus acidocaldarius' och 'Sulfolobus solfataricus'.
En familj anaeroba, kockoida eller stavformade Methanobacteriales. Cellmembranen består huvudsakligen av polyisoprenoid-kolväten länkade med eter till glycerol. Bakterierna återfinns i anaeroba miljöer överallt i naturen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett rike av Archaea, omfattande metanbildande organismer, Halobacteriales (saltbakterier), Archaeoglobales (sulfatreducerande), samt de termofila Thermococcales och Thermoplasmales.
Ett släkte anaeroba, oregelbundet klotformade Methanosarcinales med orörliga medlemmar. De bildar inte endosporer. Dessa arkéer får sin energi genom att bilda metan från acetat, metanol, mono-, di- och trimetylamin, och möjligen kolmonoxid. De påträffas i sötvatten och havsmiljöer.
I en enkel medicinsk kontext kan "nitrification" definieras som den process där ammonium (AMM) eller ammoniak (NH3) omvandlas till nitrit (NO2-) och sedan till nitrat (NO3-) av specifika bakterier. Denna process är viktig i naturen för att bryta ned organiskt material, men den kan också ha relevans inom medicinen vid behandling av avfallsvatten från exempelvis dialysbehandlingar och för att reducera föroreningar i vattenförsörjning.
Ett släkte anaeroba, stavformade metanbakterier (Methanobacteriaceae). Bakterierna är orörliga och nyttjar ammoniak som enda kvävekälla. Dessa metanbildande bakterier finns i sjösediment, jord, avloppsvatten och i djurs tarmflora.
En familj inom Thermoproteales, bestående av anaeroba kocker, som fakultativt utnyttjar peptider, proteiner eller kolhydrater genom svavelomsättning eller jäsning. Det finns fyra släkten: Desulfurococcus, Pyrodictium, Staphylothermus och Thermodiscus.
En ordning anaeroba metanproducerande organismer i riket Euryarchaeota. Det finns två familjer: Methanosarcinaceae och Methanosaetaceae.
En ordning extremt saltälskande arkéer, inom riket Euryarchaeota. De förekommer överallt i naturen där salthalten är hög och är kemoorganotrofa, utnyttjande aminosyror eller kolväten som kolkälla.
Ett släkte ytterst saltälskande Halobacteriaceae som är kemoheterotropa och strikt aeroba. De återfinns i neutrala salta miljöer, som t ex saltsjöar (särskilt Döda havet) och marina saltgårdar.
Pyrococcus är ett släkte av archaea, som tillhör den termofila gruppen hypertermofila arkéer. Dessa encelliga organismer trivs i extrema höga temperaturer, upp till 105 °C, och förekommer naturligt i marina hydrotermiska ventilationssystem (MHVS) på oceanens botten. Pyrococcus-arterna är kemoorganotrofa och får sin energi genom att oxidera organiska ämnen under anoxisk respiration eller genom fermentation av sockerarter. Släktet Pyrococcus innehåller flera arter, däribland P. furiosus, P. abyssi och P. woesei, som alla är viktiga modellorganismer inom forskningen om arkéers extremofila livsvillkor och deras användning i bioteknologin.
"Sulfolobus acidocaldarius" är en term inom mikrobiologin och den refererar till en typ av arké, en grupp encelliga organismer som inte är niacinbaserade som bakterier och eukaryoter. Denna art hör till den extremofila undergruppen sulfolobus och lever i mycket heta och sura miljöer, såsom varma källor. "Sulfolobus acidocaldarius" är thermoacidophil, vilket betyder att den trivs vid höga temperaturer (50-80°C) och lågt pH (2-4). Denna art spelar ingen direkt medicinsk roll, men studier av dess extremofila egenskaper har gett insikter inom områden som DNA-replikering, reparation och proteinföldning under extrema förhållanden.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
En familj anaeroba Methanosarcinales, vars celler är mesofila eller termofila och uppträder som oregelbundet klotformade eller som höljeförsedda stavar. Dessa metanproducerande organismer återfinns i alla anaeroba miljöer, som t ex sjösediment, anaeroba reningsanläggningar och mag-tarmkanaler. Det finns fyra släkten: Methanosarcina, Methanolobus, Methanothrix och Methanococcoides.
'Pyrococcus abyssi' is a species of archaea that is thermophilic and piezophilic, meaning it thrives in high-temperature and high-pressure environments. It was first isolated from hydrothermal vent deposits in the deep sea. This microorganism's genome has been sequenced and it is known to play a role in biogeochemical cycles due to its ability to metabolize carbohydrates and proteins under extreme conditions.
Strukturella enheter i kärnan av arkaiska celler, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.
'Sulfolobus solfataricus' är en term som används inom mikrobiologin och refererar till en extremofil archaeabakterie som lever under mycket höga temperaturer och sura förhållanden. Den hör till släktet 'Sulfolobus' och finns naturligt i heta källor med svavelhaltig ånga, såsom dem som kan påträffas i områden med geotermisk aktivitet, som exempelvis Solfatara i Italien. Bakterien är termoacidofil, vilket betyder att den trivs bäst vid höga temperaturer (över 80 grader Celsius) och lågt pH (under 3). Den har en unik metabolism som tillåter den att oxidera svavelvätesgaser till svavelsyra för att producera energi. 'Sulfolobus solfataricus' är även känd för sin förmåga att reparera DNA-skador orsakade av höga temperaturer
Avlagringar på land eller i vatten av fragmenterat, fast, oorganiskt material, som lösgörs genom vittring eller nötning av berggrunden eller genom vulkanisk verksamhet, och som transporteras av luft, vatten eller is.
En ordning av anaeroba, metanbildande bakterier i riket Euryarchaeota. De är pseudosarcina, kockoida eller höljeförsedda stavformade, och de kataboliserar metylgrupper. Cellväggen består av protein. Ordningen omfattar endast en familj, Methanococcaceae.
En art extremt termofila, svavelreducerande arkebakterier. Den växer vid en temperatur på högst 95 grader C i marina, geotermiska områden.
'Pyrococcus furiosus' är en extremofil archaeabakterie som lever under höga temperaturer (100°C eller högre) och har potential att producera industriellt användbar termostabilt enzym. Denna mikroorganism hittas vanligtvis i marina hydrotermiska ventar och utgör ett viktigt forskningsobjekt inom områdena bioenergi, extremofil biologi och evolution.
Utveckling på molekylär nivå i DNA-sekvenser och proteiner.
'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.
Thermococcus är ett släkte av archaeer, en grupp encelliga mikroorganismer som saknar cellkärna och mitokondrier. Thermococcus-arkeerna är termofila, vilket betyder att de trivs vid höga temperaturer, ofta runt 80-103 grader Celsius. De förekommer naturligt i extrema miljöer som hydrotermiska ventilationssystem (svavelkällor) på oceanbotten och har potentialen att producera industriellt användbara enzymer som kan tåla höga temperaturer och andra extrema förhållanden.
Högre organismers celler, vilka innehåller en riktig cellkärna med kärnmembran.
En art icke-rörliga, halofila arkéer. Deras livsmiljöer utgörs av sötvatten- och havssediment, laguner med spillning och vommen hos klövdjur.
En familj extremt saltälskande arkéer som lever i miljöer med höga salthalter, så som saltsjöar, saltavlagringar eller salt fisk. Bakterierna är antingen obligat aeroba eller fakultativt anaeroba och indelas i sex släkten: Haloarcula, Halobacterium, Halococcus, Haloferax, Natronobacterium och Natronococcus.
En färglös, alkalisk gas. Den bildas i kroppen vid nedbrytning av organiskt material i samband med ett stort antal metaboliskt viktiga reaktioner.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
"Arkeavirus" är ett samlingsnamn för en grupp av virus som upptäcktes år 2014. Dessa virus har en unik dubbelmembranstruktur och en stor DNA-genom, vilket skiljer dem från andra kända virus. Arkeaviruset infekterar endast arkéer, en grupp enkelt byggda mikroorganismer som lever i extrema miljöer, till exempel mycket heta eller sura förhållanden. Det är fortfarande lite känt om arkeaviruset och dess potentiala inflytande på ekosystemen där arkéerna lever.
Föreningar där en eller fler hydroxylgrupper av glycerol har eterbindning med en mättad eller omättad alifatisk alkohol. En eller två av glycerolhydroxylgrupperna kan vara förestrade. Dessa ämnen har påträffats i olika typer av djurvävnad.
Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.
Thermoplasma är ett genus av arkéer som lever under extremt höga temperaturer och syrorikt miljöer, såsom svavelkällor. De saknar cellvägg och har istället en yttre membran skapad av eterlipider. Thermoplasma är termofila, vilket betyder att de trivs vid höga temperaturer upp till 60°C. Dessa arkéer spelar en viktig roll i studiet av extrema livsvillkor och extremofila organismer.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
DNA-sekvenser som innehåller kod för ribosom-RNA och de DNA-segment som separerar enskilda ribosom-RNA-gener, och som benämns ribosomseparations-DNA (ribosomalt spacer-DNA). Syn. rDNA.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
I en enkel medicinsk kontext, kan autotrofa processer definieras som metaboliska processer där organismer producerar sin egen föda med hjälp av kemiska eller solenergi. Detta innebär att de kan syntetisera organiska molekyler från antingen oorganiska källor (som i kemiautotrofi) eller genom fotosyntes, där de använder solljus som energikälla för att omvandla koldioxid och vatten till syre och glukos. Autotrofa processer är av central betydelse för primärproduktionen i ekosystem, eftersom de autotrofa organismerna, som huvudsakligen utgörs av växter, alger och visst batterium, bildar grunden för näringskedjan.
Ett släkte saltälskande arkéer som finns i Medelhavet. Bakterien producerar bakteriociner som motverkar en rad andra halobakterier.
Prokaryotiska celler är en typ av cell som saknar ett definierat cellkärnhus och andra membranomslutna organeller, inklusive mitokondrier, kloroplasti och endoplasmatiskt retikulum. De omfattar bakterier och archaea och är vanligen mindre än eukaryotiska celler. Deras genetisk information finns i en cirkulär, bakteriechromosom som ligger fri i cytoplasman. Prokaryoter har ett enklare cellyta med två huvudsakliga komponenter: peptidoglykan-rika cellväggar och yttermembran. De reproducerar sig ofta asexuellt genom binär fission.
Thermoproteaceae is a family of archaea within the order Thermoproteales and the phylum Crenarchaeota. These extremophilic organisms are typically found in hot environments such as volcanic vents and hot springs, with optimum growth temperatures ranging from 75 to 105°C. They are characterized by their rod-shaped or filamentous morphology and the presence of a unique type of flagella called archaellum, which they use for movement. Thermoproteaceae species obtain energy through either chemolithotrophic or organotrophic metabolism, with some being sulfur-dependent. They play important roles in global carbon and sulfur cycling in extreme environments.
En art saltälskande arkéer som återfinns i saltsjöar. Vissa stammar bildar under anaeroba förhållanden en lila hinna.
"Biologisk mångfald" refererar till den genetiska, arterliga och ekologiska variationen som finns bland levande organismer, inklusive alla deras interaktioner med varandra och deras fysiska omgivning.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Thermoplasmatales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Thermoplasmata. Dessa organismer saknar cellvägg och har istället en yttre membranhölje. De förekommer vanligtvis i extrema miljöer med höga temperaturer och lågt pH, såsom varma källor och svavelrika vulkaniska områden. Thermoplasmatales är också kända för sin förmåga att metabolisera kolhydrater och aminosyror under anaeroba förhållanden.
Naturlig överföring av genetisk information mellan organismer, besläktade eller obesläktade, varvid överföring från föräldrar till avkomma kringgås. Horisontell genöverföring kan ske via ett antal olika naturligt förekommande förlopp, som t ex genetisk konjugation, genetisk transduktion och transfektion. Resultatet kan bli ändrad gensammansättning hos mottagarorganismen (genetisk transformering).
Ett släkte grampositiva, anaeroba, kockoida till kort stavformade Archaea, i familjen Methanobacteriaceae och ordningen Methanobacteriales. De förekommer i tarmkanalen eller andra syrefria miljöer.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
En art saltälskande arkéer som utmärker sig genom att producera syra från socker. Arten benämndes tidigare Halobacterium marismortui.
Gener i såväl prokaryoter som eukaryoter som transkriberas till det RNA som inlemmas i ribosomer. Prokaryota rRNA-gener finns i operoner spridda över genomet, medan eukaryota rRNA-gener är transkriptionsenheter av anhopningar av flera cistroner.
Den fullständiga arvsmassan i bakteriekromosomen.
Sulfolobus is a genus of extremophilic archaea belonging to the order Sulfolobales, which are characterized by their ability to thrive in harsh environments with high temperatures (50-90°C) and acidic pH levels (1-6). These organisms are found in various hot and acidic habitats such as volcanic springs, sulfur-rich mudpots, and acid mine drainage sites. They obtain energy through the oxidation of sulfur compounds and can play a significant role in the global sulfur cycle. Sulfolobus species are also known for their unique cell membrane structure and unusual tRNA processing mechanisms.
"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
"Vattenmikrobiologi" är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta inkluderar såväl sötvatten som saltvatten, och kan omfatta studier av mikroorganismernas förekomst, aktivitet, interaktion med varandra och med miljön, samt deras roll i vattnets ekosystem och globala näringscykel. Vattenmikrobiologi har betydelse för att förstå och lösa problem relaterade till vattenkvalitet, hälsan hos vattenlevande organismer och människor, och klimatförändringar.
En familj anaeroba Methanomicrobiales med kockoida till raka eller något krokiga, stavformade medlemmar. Det finns sex släkten.
Ett funktionellt system omfattande organismerna i ett naturligt samfund och deras miljö.
Ett släkte ytterst termofila, sulfatreducerande arkebakterier, tillhörande familjen Archaeoglobaceae.
En livsmiljö utan syrgas.
Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl bär en specifik aminosyra, och under proteinsyntesen matchas varje tRNA med en komplementär mRNA-sekvens (ett kodon) i ribosomen för att korrekt infoga den rätta aminosyran i den nya peptidkedjan som byggs upp.
En aminosyrasekvens i en polypeptid eller en nukleotidsekvens i DNA eller RNA som är den samma hos flera arter. En känd uppsättning bevarade sekvenser representeras av en konsensussekvens. Aminosyramotiv består ofta av bevarade sekvenser.
"Salthalt" refererer til mængden af opløst salt, typisk natriumklorid (NaCl), i et vandløb, havvand eller i kroppen hos levende organismer. Salthalten angives som regel i enheden ppm (parts per million) eller i promille (%o). I medicinsk sammenhæng er saltholdigheden af kroppens væskebalance vigtig, da for store ændringer kan have negativ indvirkning på cellerne og føre til forstyrrelser i kroppen.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Närvaron av bakterier, virus och svampar i jord. Termen är inte begränsad till att gälla sjukdomsalstrande organismer.
Plankton är en samlingsbeteckning för de organismar som lever i ett suspended state och drifts med vattnets strömningar i sjöar, hav och andra vattenmiljöer. Plankton består av både vegetativt plankton (fitoplankton) och djurplankton (zooplankton) och kan variera i storlek från mycket små encelleda alger och bakterier till större djursamhällen som kräftdjur och blötdjur. Plankton utgör en viktig del av näringskedjan i vattenmiljöer, då de bildar föda för många andra marina djur, inklusive fiskar och valar.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.
"Archaeal large ribosomal subunit" refers to the larger of the two components that make up the archaeal ribosome, which is the complex molecular machine responsible for protein synthesis in archaea. The large ribosomal subunit plays a crucial role in the elongation phase of translation, where it helps catalyze the formation of peptide bonds between amino acids to build new proteins.
Sulfolobaceae är en familj inom archaealdomen, som tillhör den termofila och acidofila ordningen Sulfolobales. Dessa archaea lever vanligtvis under extremt sure (pH 1-6) och höga temperaturförhållanden (50-80°C), vilket gör dem anpassade till att leva i heta källor och andra extrema miljöer. Organismer inom Sulfolobaceae har en unik cellmembranstruktur som består av två skikt, etanolaminfosfolipider och caldarchaeol, vilket gör dem resistenta mot höga temperaturer och sura förhållanden. Släktet Sulfolobus inom familjen är välstuderade modellorganismer för att undersöka archaeella cellulära processer och molekylär mekanismer, såsom DNA-replikering, transkription och translation.
Anläggningar för framställning av produkter genom utnyttjande av syntesförmågan eller den kemiska omvandlingsförmågan hos biologiska system. Det kan röra sig om vanliga fermentorer, cellkulturperfusio n eller enzymbioreaktorer. För framställning av proteiner och enzymer används oftast rekombinanta mikroorganismer, däggdjursceller, insektceller eller växtceller.
En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.
Hydrothermal vents are fissures on the ocean floor that release geothermally heated water into the ocean. They are often found near volcanically active areas, where seawater seeps into the ocean crust and is heated by magma, causing it to rise back to the surface due to its lower density. The water emerging from these vents can reach temperatures up to 400°C (752°F), although it cools rapidly upon contact with the cold ocean water. Hydrothermal vents create unique ecosystems that are home to various extremophile organisms, many of which rely on chemosynthesis rather than photosynthesis for energy production.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
Proteobacteria är en fylum (division) av gramnegativa bakterier, inklusive en mångfald artar med olika egenskaper och former. De flesta proteobakterier lever som frisättande individer eller i symbiotiska associationer med andra organismer. Flera är viktiga patogener hos människor, djur och växter. Proteobacteria innehåller även en stor andel artar som spelar nyckelroller i naturens närings- och energicykler, till exempel syrefixerande bakterier och fotosyntetiserande cyanobakterier.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
I en medicinsk kontext kan "Stilla havet" referera till den stilla, lugna och ofta används som ett jämförelse med en del av människokroppen, nämligen bukhålan (abdomen). Termen "Stilla havet" används för att beskriva en situation där det inte finns någon synlig eller påträffad patologisk aktivitet i ett organ eller ett område inne i kroppen, särskilt inre organ. Det kan användas i bilddiagnostiska rapporter som ultraljud, CT-scan eller MRI för att beskriva en situation där inga avvikande fynd har konstaterats.
Den genetiska massan hos bakterier.
En grupp proteobakterier bestående av morfologiskt olika, anaeroba sulfidbildare. Vissa av dessa har bakteriolytiska egenskaper och tros livnära sig på bakterier.
I en enkel medicinsk definition kan 'biota' definieras som:
Svavel (S) är ett icke-metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och är en essentiell näringsämne för levande organismer. Det är ett giftigt, illaluktande, gulaktigt gas vid rumstemperatur och omvandlas till en fast, vit substans under lägre temperaturer. Svavel förekommer i proteiner och som svavelkväveföreningar i levande växter och djur. Det används också inom industrin för att producera svavelsyra, kemikalier, gummi, pesticider och som desinfektionsmedel.
Ett släkte av Halobacteriaceae som särskiljer sig från övriga släkten i familjen genom närvaro av specifika derivat av TGD-2-polära lipider. Haloarcula lever i neutrala, salta miljöer, som t ex saltsjöar, marina saltgårdar och salta jordar.
"Microbial Consortia" refererar till en grupp eller en samling av olika mikroorganismer, som normalt förekommer tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang och har potentialen att interagera och påverka varandra och sin gemensamma miljö. Dessa mikroorganismer kan vara bakterier, archaeer, svampar, protozoer eller virus, och de kan leva i en symbiotisk, kommensalistisk eller patogenisk relation med varandra. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika miljöer, inklusive jord, vatten, luft, djursamhällen och människokroppen. De har potentialen att spela en viktig roll i närings Cykler, biogeokemi, sjukdomsutveckling och bioteknologi.
Metagenomics är ett omfattande studieområde inom genomik som fokuserar på att studera alla genomer i en given miljö, till exempel jord, vatten eller mänskliga kroppen, istället för att endast undersöka en specifik organisms genomi. Det innebär att metagenomik handlar om att analysera och identifiera gener och andra genetiska material från alla organismer i en given miljö, oavsett om de kan kultiveras eller inte i ett laboratorium. Denna metod ger forskare möjlighet att upptäcka och undersöka mikroorganismer som tidigare har varit svåra att odla och studera på traditionellt sätt, vilket ger en mer omfattande och detaljerad förståelse av mikrobiella samhällen och deras funktioner.
Vattenflöden, uppvärmda genom geotermisk påverkan. Varma källor i dagen har använts för balneoterapi.
Fysiologisk aktivitet hos bakterier.
Sulfat-reducerande bakterier är en typ av anaeroba bakterier som kan reducera sulfat till hydrogen sulfid (H2S) under sin ämnesomsättning. Denna process sker vanligtvis i samband med nedbrytningen av organiska svavelhaltiga föreningar och är en viktig del av den anaeroba delen av sulfurcykeln. Sulfat-reducerande bakterier kan vara patogena och bidra till sjukdomar som exempelvis tarminfektioner och rotsvampangrepp på växter.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
I en enskild mening kan "estuaries" definieras som ett övergångsområde mellan sjö och flod, där saltvatten från havet mixar med sött vatten från en flod eller ett flodsystem. Estuarier är ofta platta, lätt böjda vattenmassor nära kusten som utsätts för tidvatteneffekter. De erbjuder rika ekosystem som stödjer en stor mångfald av marina och costala arter.
Nanoarchaeota er en archaeal domæne som omfatter meget små, termofile arkeriae med en estimated genoms storrelse på 490.000 bp. Den type arkei som gav navn til denne gruppen, Nanoarchaeum equitans, lever som en obligat symbiont på en anden arkei, Ignicoccus hospitalis. Det er fortsatt uklart hvordan medlemmene av denne gruppen interagerer med deres miljø og hvilken slags roller de spiller i de økosystemer de lever i.
*Pyrococcus horikoshii* är en extremofil archaea som lever under mycket höga temperaturer (upp till 105°C) och har därför fått sitt namn ifrån grekiskans *pyr* (eld) och latinets *coccus* (kula). Den är en obligat anaerob, vilket betyder att den inte kan leva i närvaro av syre. Dess genetiska information har varit värdefullt för forskare då det bland annat har lett till upptäckten av nya enzymer och proteiner som fungerar under extrema förhållanden.
En ordning anaeroba, högt specialiserade, metanbildande bakterier i riket Euryarchaeota. Bakterierna är icke-rörliga eller rörliga, med kockoida, pseudosarkina eller stavformade celler. Bland familjerna märks Methanomicrobiaceae, Methanocorpusculaceae och Methanospirillaceae.
Pyrobaculum är ett släkte av archaeer inom den termofila och extremt alkalitoleranta ordningen Sulfolobales. Dessa archaeer förekommer naturligt i hypertermiska områden som varma källor och har en optimal tillväxttemperatur på över 100°C, vilket gör dem till några av de termofilaste organismerna som är kända. Pyrobaculum-arterna är stavformade och kan reducera svavel till svaveldioxid. De är också kända för sin förmåga att använda kolmonoxid som energikälla.
I medicinsk kontext, refererar "lesions" till skador eller skadliga förändringar av vävnader eller organ i kroppen. Dessa kan vara orsakade av olika faktorer som trauma, infektion, cancer, genetiska störningar eller åldrande. Lesions kan variera i storlek, djup och svårighetsgrad och de kan ha lokaliserats till en viss plats i kroppen eller spridas över flera områden. De kan orsaka symtom beroende på deras storlek, plats och funktionell påverkan på omgivande vävnader. Vissa lesions kan behandlas med mediciner, operationer eller strålbehandling, medan andra kan vara icke-curabla och kräva livslång övervakning och vård.
Undersöknig av kristallstrukturer med hjälp av röntgendiffraktionsteknik.
Thermoproteus är ett släkte av arkéer som lever under extremt höga temperaturer, upp till 105°C, och tillhör den termofila gruppen. Dessa organismer förekommer vanligtvis i heta källor med neutral pH och reducerade förhållanden. De är strikt anaeroba och har en speciell typ av cellmembran som gör att de kan tåla höga temperaturer. Släktet innehåller endast två arter, nämligen T. neutrophilus och T. tenax.
Aeropyrum är ett archaeal släkte inom den termofila och extremt alkalikärleksfula gruppen av arkéer, som lever under extrema livsvillkor. Det är det enda kända släktet i sin familj, Aeropyraceae, och innehåller en enda art, Aeropyrum pernix, som först isolerades från en varm källa vid Beppu, Japan. Aeropyrum-arter har en unik metabolism jämfört med andra arkéer och lever av att oxidera svavelväte till svavel. De är också kända för sin förmåga att använda syre som elektronacceptor under aerob respiration, vilket gör dem unika bland arkéer. Släktet har studerats intensivt på grund av sitt potential som modellorganism för att undersöka de grundläggande principerna bakom archaeell cellulär biologi och extremofil adaptiv evolution.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).
Heterotrofa processer är processer där organismer tar upp och metaboliserar organisk materia från sin omgivning för att få energi och byggmaterial till tillväxt och reproduktion. Heterotroferna skiljer sig på det sättet från autotrofer, som kan producera sin egen organiska materia genom fotosyntes eller kemosyntes.

I'm sorry for any inconvenience, but the term "arkeer" does not have a medical definition in English. It is possible that there may be some confusion with the term, or it could be a typo. If you have more context or information about where this term came from, I would be happy to help you try to figure out what it might mean.

"Archaeal proteins" refer to the proteins that are expressed in archaea, which are a domain of single-celled organisms lacking a nucleus and membrane-bound organelles. Archaeal proteins are often adapted to extreme environments, such as high temperatures, acidic or alkaline conditions, or high salt concentrations. They share structural and functional similarities with both bacterial and eukaryotic proteins, but also have unique features that reflect the distinct evolutionary history and adaptations of archaea. Some archaeal proteins are of particular interest for biotechnological applications due to their stability and catalytic properties under harsh conditions.

"Arkegener" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en persons allmänna kroppskondition eller fysik, ofta i samband med åldrande eller sjukdom. Termen kommer från de grekiska orden "arkhos" (börja) och "geras" (gå), vilket tillsammans betyder "den som börjar bli äldre".

En arkegener person anses ha en nedsatt fysisk förmåga, ofta på grund av ålder eller sjukdom, och kan ha svårigheter med att utföra vardagliga aktiviteter utan hjälp. Detta kan inkludera saker som gå upp för trappor, bära tunga föremål eller ens klä sig själv. Arkegeneri är ofta associerat med en nedsatt muskelstyrka, balans och koordination, vilket kan öka risken för fall och skador.

Det är värt att notera att arkegeneri inte är en diagnos i sig, utan snarare ett beskrivande tillstånd som kan vara relaterat till många olika sjukdomar eller tillstånd. Exempelvis kan en person med kronisk lungsjukdom bli arkegener på grund av sitt nedsatta andningsförmåga, medan en annan person med rheumatoid artrit kan bli arkegener på grund av sin smärta och stelhet i lederna. Även åldrande i sig självt kan leda till arkegeneri, eftersom många äldre vuxna upplever en nedgång i fysisk förmåga över tiden.

"Arke-DNA" refererer til DNA (desoxyribonukleinsyre) som har overlevet i fossiler eller andre historiske prøver over tusinder eller millioner år. Ordet "arke" kommer fra græsk og betyder "gammel". Arke-DNA kan give forskere unik innsikt i evolutionen og historien til levende organismer, herunder planter, dyr og mennesker.

Arke-DNA-analyser gjennomføres ved å utvinne DNA fra en fossil eller en annen historisk prøve, og deretter sekvensere det for å identifisere de individuelle baser (A, T, C og G) som utgjør DNA-strengen. Dette kan sammenlignes med DNA-sekvenser fra moderne organismer for å avdekke slående likheter eller forskjeller.

Det er viktig å nevne at arbeidet med arke-DNA kan være kompleks og kravene til rekkefølgen og analyse er strenge for å unngå forurening og feilaktige resultater.

'Arche-RNA' är ett begrepp inom molekylärbiologi och betecknar RNA (riktad vätebindningar) som hittats i arkéer, en grupp enkelcelliga organismer som lever under extrema förhållanden. Arke-RNA har visat sig ha viktiga funktioner i olika cellulära processer, till exempel translation (proteinsyntes) och metabolism. Studier av arke-RNA kan ge insikter om de molekylära mekanismerna bakom livets ursprung och evolution.

"Arkeogenomik" är ett begrepp inom genetisk forskning och arkeologi som refererar till studiet av DNA-sekvenser från antika organismer, såsom fossil, mumifierade kroppar eller subfossila lämningar. Arkeogenomik använder sig av molekylärgenetiska metoder för att rekonstruera och analysera det genetiska materialet hos utdöda arter, populationer eller historiska individer. Detta kan ge viktig information om deras evolutionära historia, levnadssätt, migrationer och släktskap. Arkeogenomik har potentialen att förändra vårt förstånd av människans ursprung och utveckling, liksom andra djurarters.

Crenarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som tillsammans med eukaryoter och bakterier utgör de tre domänerna livet kan delas in i. Crenarchaeota består huvudsakligen av extremofila organismer, det vill säga arter som lever under mycket extrema förhållanden vad gäller temperatur, pH och salthalt. Många crenarchaeoter lever i heta källor och undervattens vulkaner, men några arter har också hittats i mer normala miljöer som mark och hav.

Crenarchaeota karaktäriseras bland annat av att de saknar cellkärna (som eukaryoter) och att deras celldelning sker genom binär fission, till skillnad från många andra arkeer som delar sig genom knoppning. De har också en unik typ av proteinkomplex som kallas ATP-synthase, som används för att producera energriktat ATP.

Crenarchaeota innehåller många olika släkten och arter, bland annat Sulfolobus, Pyrobaculum, Acidianus och Ignicoccus. Dessa organismer är ofta svåra att odla i laboratoriemiljö, men de har blivit allt mer intressanta för forskare på grund av deras extremofila livsmiljöer och deras unika biokemi och fysiologi.

"Arkeisk regulering av genuttryck" (engelska: "Archaeological regulation of gene expression") är ett begrepp som saknar en etablerad medicinsk definition. Detta eftersom det kombinerar två olika områden, arkeologi och genetik, på ett sätt som inte har någon direkt motsvarighet inom den medicinska forskningen eller terminologin.

Arkeologi handlar om studiet av människans förflutna genom undersökningar av materiella fynd och historiska källor, medan genetik är en vetenskap som undersöker arvsfordringarna och variationerna hos levande organismer på molekylär nivå.

Om man skulle försöka tolka begreppet i ett vidare sammanhang, kunde det eventuellt syfta på att studera hur historiska miljö- och livsförhållanden hos våra förfäder kan ha påverkat deras genuttryck och hur detta kan ha lett till varierande fenotyper (kroppsliga egenskaper) över tid. Men detta är enbart en spekulation, eftersom begreppet inte finns definierat inom någon etablerad vetenskaplig kontext.

'Haloferax volcanii' er en art av archaea, som tilhører klassen Halobacteria og er også kjent som søttolerante archaea. Denne organisasjonen er gramm-negativ og har en optimal vokse temperatur på om lag 45°C. 'Haloferax volcanii' kan overleve i høye saltkonsetrasjoner, opp til 3 M NaCl, og foretrekker å vokse i alkaliske miljøer med en pH mellom 7 og 8. Dess celleverdier er typisk kuleformede eller irregulære, og den kan danne endosporer for å overleve under ugunstige forhold. Denne organisasjonen har vært brukt i mange forskningsprosjekter på grunn av sin evne til å overleve under ekstreme forhold og sine unike biologiske egenskaper.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

Metan är ett enatomigt, färglöst gasmolekyl som består av en kolatom och fyra väteatomer (CH4). Det är den enklaste hydrokarbonen och är ett naturligt förekommande gas som bildas genom anaerob bakteriell nedbrytning av organiskt material, såsom djurspillning eller vegetabiliskt material, i sumpmarker, träsk och tarmar hos djur, inklusive människor.

I medicinsk kontext kan metan vara av intresse på grund av dess roll som en del av den normala mikrobiella floran i människans tarm. En ökning av tarmmetangasnivåer kan dock vara ett tecken på en underliggande mag-tarmsjukdom, till exempel irritabel tarmsyndrom eller malabsorption. Dessutom kan metan i andningsluften vara ett tecken på en bakteriell överväxt i lungorna eller i blodbanan (bakteriemi).

'Methanococcus' är ett släkte av encelliga archaeer, som lever i anaeroba (syrefria) miljöer och producerar metan som en del av deras näringsintag. Dessa mikroorganismer förekommer naturligt i marina och sötvattenmiljöer, samt i djurmagar och tarmar. De är kända för sin förmåga att metabolisera enbart enkla kolväten som till exempel kolmonoxid och väte till metan (biogas).

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

'Sulfolobus' är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever vanligtvis i heta källor med temperaturer på upp till 80-90°C och pH-värden runt 2-4. Släktet innehåller flera arter, däribland Sulfolobus acidocaldarius och Sulfolobus solfataricus. Dessa organismer har en stor betydelse inom forskningen eftersom de tros ha utvecklats under extremt höga temperaturer och sura förhållanden, något som gör dem till intressanta modeller för att studera evolutionära processer och extrema livsvillkor.

Methanobacteriaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanobacteriales. Arkéer är en grupp encelliga mikroorganismer som tillsammans med bakterier utgör den dominerande livsformen på jorden. Methanobacteriaceae består av strikt anaeroba arter, vilket betyder att de inte kan tolerera syre. De flesta arterna i denna familj producerar metan som en slutprodukt i sin ämnesomsättning, och de är därför kända som metanogena arkéer.

Methanobacteriaceae innefattar ett antal släkten, däribland Methanobacterium, Methanobrevibacter, Methanosphaera och Methanothermus. Dessa arter förekommer i en mängd olika miljöer, såsom sediment i sjöar och hav, jord, tarmar hos djur och även i avloppssystem. De spelar en viktig roll i globala kolcykler genom att bidra till bildandet av metan, ett starkt växthusgas.

Det är värt att notera att Methanobacteriaceae kan vara patogena för människor och djur, särskilt när de koloniserar tarmsystemet. Detta kan leda till diverse sjukdomstillstånd, såsom tarminflammationer och diarré.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Euryarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som är en domän av encelliga mikroorganismer. De flesta medlemmar i Euryarchaeota lever under anaeroba förhållanden och använder metan eller svavel som elektronacceptorer under sin ämnesomsättning.

Exempel på arter inom Euryarchaeota är:

* Metanogener: dessa organismers cellandning producerar metan som ett biprodukt, och de återfinns ofta i våtmarker, tarmar hos djur och i sediment i havet.
* Halofiler: dessa organismer föredrar höga saltkoncentrationer och återfinns ofta i saltsjöar och andra salthaltiga miljöer.
* Svavelreducerande arkeer: dessa organismers cellandning inkluderar reduktion av svavel till svaveldioxid eller sulfider, och de återfinns ofta i heta källor och andra extrema miljöer.

Det är värt att notera att den taxonomiska klassificeringen av arkeer har varit ett omdiskuterat ämne, och det finns olika uppfattningar om hur de ska delas in i grupper. Euryarchaeota är en av de mest etablerade grupperingarna, men det finns också andra alternativ som föreslagits.

'Methanosarcina' är ett släkte av arkéer som tillhör gruppen metanogener, vilka är organismer som producerar metan som en del av sitt metaboliska ämnesomsättning. Dessa arkéer förekommer naturligt i våtmarker, tjälesjöar, tarmar hos djur och i avloppssystem. De kan också påträffas i anoxiska miljöer som sediment i sjöar och hav.

'Methanosarcina'-arter är bland de mest metaboliskt flexibla metanogenerna, eftersom de kan använda en rad olika elektrondonatorer för att producera metan, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylaminer samt väte. Deras förmåga att metabolisera en mångfald av substrat gör dem viktiga i naturen och också användbara inom bioteknik för exempelvis behandling av avloppsvatten och biogasproduktion.

Nitrification är en process inom närings- och kretsloppsbiologin som huvudsakligen sker i jord och vatten. Processen består av två steg där olika grupper av bakterier omvandlar ammonium (NH4+) till nitrit (NO2-) och sedan vidare till nitrat (NO3-). Detta är en del av den naturliga kvävekretsloppet och är viktigt för att underlätta planternas upptag av näring.

Den första steget, ammonium till nitrit, katalyseras av bakterier som tillhör gruppen Nitrosomonas. Den andra steget, från nitrit till nitrat, katalyseras av bakterier i släktet Nitrobacter.

Nitrifiering kan också ha betydelse inom avloppsteknik där det är önskvärt att omvandla ammonium till nitrat innan vattnet släpps ut i naturen, eftersom höga koncentrationer av ammonium kan vara skadliga för vattenlevande djur.

'Methanobacterium' är ett släkte av arkéer som tillhör klassen Methanobacteria och den lägre taxonomiska rangen methanogener (metanbildare). Dessa encelliga organismer saknar cellkärna och mitokondrier, och de lever i anaeroba (syrefria) miljöer, som exempelvis i tarmen hos djur och i våtmarksområden.

De flesta arterna av 'Methanobacterium' kan producera metan genom reduktion av väte med koldioxid som elektronacceptor, en process som kallas koenzym-F420-beroende metanogenes:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Dessa arkéer spelar en viktig roll i globala kolcykler och bidrar till att bryta ned organiska ämnen i anaeroba miljöer. Deras förekomst kan också ha betydelse för människans tarmflora och hälsa, då de kan påverka fermentationsprocessen i tunntarmen och därmed även näringsupptaget och ämnesomsättningen.

Desulfurococcaceae är en familj av arkéer inom ordningen Thermoproteales. Dessa arkéer är termofila och acidotoleranta, vilket betyder att de trivs i höga temperaturer och sura miljöer. De flesta arterna inom denna familj har förmågan att oxidera svavel till svaveldioxid (SO2) för att producera energi genom ett process som kallas sulfidoxidation.

Desulfurococcaceae-arterna är vanligen stavformade eller sfäriska och kan vara encelliga eller bilda kolonier. De har en cellvägg som består av protein och polysackarider, men saknar den typiska peptidoglykanlagret som hittas i många bakterier.

Exempel på släkten inom familjen Desulfurococcaceae är Desulfurococcus, Ignicoccus, och Pyrobaculum. Dessa arkéer förekommer ofta i heta källor, svavelkällor och andra extrema miljöer som till exempel djuphavs hydrotermiska ventilationssystem (DHS).

Methanosarcinales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. De flesta arterna inom denna ordning är mixotrofa, det vill säga de kan antingen växa heterotroft (genom nedbrytande av organiska ämnen) eller autotroft ( genom fotosyntes eller kemosyntes).

Methanosarcinales innehåller flera familjer, däribland Methanosarcinaceae och Methanosaetaceae. Dessa familjer innehåller arter som kan använda en rad olika elektrondonatorer för att producera metan, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylamin samt väte.

Methanosarcinales förekommer i en mängd olika miljöer, däribland marina sediment, sötvattenssjöar, trädfotsdammar och tarmar hos djur. De kan spela en viktig roll i koldioxidcykeln och nitrogenfixeringen i dessa miljöer.

Halobacteriales är en ordning av archaea, som tillhör klassen Halobacteria. Dessa organismer är extremofila och trivs bäst i mycket saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. De flesta arterna inom Halobacteriales kräver höga saltkoncentrationer (minst 15%) för att kunna växa och reproduceras.

De är kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Bacterioruberinet hjälper organismerna att absorbera ljus och producerar energi genom ett process som kallas fototrofi.

Halobacteriales innehåller även arter som har en unik förmåga att pumpa protoner över cellmembranet för att skapa ett elektrokemiskt potential, vilket de kan använda för att producera energi. Denna förmåga gör dem intressanta inom forskningen kring utvecklingen av nya former av solceller och andra energitekniker.

Haloferax är ett släkte av archaea som tillhör klassen Halobacteria och är halofila, vilket betyder att de trivs i höga saltkoncentrationer. Dessa organismer förekommer ofta i salthaltiga miljöer som saltvatten, saliner och saltrika sjöar. Släktet innehåller flera arter, däribland Haloferax volcanii och Haloferax mediterranei.

Haloferax-celler är oftast runda eller stavformade och kan vara upp till 15 mikrometer i diameter. De har en cellyta som innehåller ett lager av glykoproteiner, vilket ger cellen en stabil struktur i höga saltkoncentrationer. Haloferax-arter har också en speciell typ av flageller, så kallade archaella, som de använder sig av för att röra sig i sin miljö.

Haloferax-arter är kända för sin förmåga att utföra DNA-reparation och horisontell genöverföring, vilket gör dem intressanta inom forskningen om evolution och genetisk variation hos archaea.

'Pyrococcus' är ett släkte av encelliga archaea (en domän av liv som är evolutionärt skild från både eukaryoter och bakterier) som lever under extremt höga temperaturer, upp till 105°C. De flesta arterna i släktet 'Pyrococcus' lever nämligen i heta hydrotermiska källor med hög aktivitet av svavelkomponenter. Dessa archaea är kända för sin termofila natur (d.v.s. förmåga att växa och reproducera sig vid höga temperaturer) och har potential att producera enzymer som kan användas inom industriella processer under höga temperaturer. Släktet 'Pyrococcus' tillhör den övergripande gruppen extremofila archaea, vilka lever under extrema förhållanden av temperatur, pH, saltkoncentration eller tryck.

'Sulfolobus acidocaldarius' er en art av arkebakterie som tilhører kongenet Thermoprotei. Denne mikroorganismen lever i særdeles sure (pH 2-4) og varme (80-90°C) miljøer, for eksempel i heta kilder og svovelfungisjoner. 'Sulfolobus acidocaldarius' er en aerob organisisme som bruker svovel og svoveldioksid i sin energiproduksjon. Denne arten har også interesse for bioteknologi på grunn av sin evne til å tolerere høye temperaturer, syrer og oxidative forhold.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

Methanosarcinaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanosarcinales. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. Familjen innehåller flera olika släkten, däribland Methanosarcina, Methanosaeta och Methanospathidium.

Methanosarcina-arter är bland de mest metaboliskt flexibla metanogenerna och kan använda en rad olika elektrondonatorer, inklusive aketat, metanol, mono-, di- och trimetylamin samt väte. De kan även växa på en varierad näringsrik matjämnare som till exempel svartälgar eller slam från avloppsreningsverk.

Methanosaeta-arter är däremot mer specialiserade metanogener och använder endast aketat som elektrondonator. De förekommer ofta i miljöer med låga koncentrationer av aketat, till exempel i mark eller sediment där det organiska materialet är nedbrutet till en hög grad.

Methanospathidium-arter är relativt nyligen upptäckta och deras metabolism och ekologi är fortfarande under forskning.

'Pyrococcus abyssi' er en art av arkeabakterie som tilhører kongen familie Thermococcaceae. Denne mikroorganismen lever i høye temperaturer og høytrykk, og er også kjent for å være termofil og piezofil. 'Pyrococcus abyssi' er en av de mest studerte arkebakteriene, og har blitt funnet i dyptliggende hydrotermiske venter i Stillehavet. Denne organisasjonen er også interessant for bioteknologi på grunn av sin evne til å produksere enzymer som kan fungere under høye temperaturer og trykk.

"Arkekromosomer" refererar till de kromosomer som innehåller arvsmassa i en cell, och som inte delas upp under meiosen, en typ av celldelning som producerar könsceller. Arkekromosomerna består av DNA-molekyler som bär på genetisk information och ärvs intakta från föräldracellen till dottercellerna. Många livsformer, inklusive människor, har två arkekromosomer, som kallas "gonosomer" eller könskromosomer. Hos människor är de vanligtvis markerade med X och Y, där kvinnan har två X-kromosomer (XX) och mannen har en X-kromosom och en Y-kromosom (XY).

'Sulfolobus solfataricus' er en art av arkéer, som tilhører klassen Thermoprotei og fosforiserbare gruppen. Denne mikroorganismen lever i særlig høye temperaturer (typisk over 80°C) og har et optimal voksle temperature på omkring 85-90°C. Dens naturlige habitat inkluderer varme kilder med svovlholdig damp, som for eksempel fundet i termiske felt i Yellowstone National Park i USA og Sulfatarasjøen i Italien.

'Sulfolobus solfataricus' er en acidotolerant organisme, det vil si at den kan overleve og vokse ved meget lav pH-verdi, typisk mellom 2 og 4. Denne art har også evnen til å utnytte både organiske kulstoffkilder og redusert svovl for å produsere energi gjennom sine celler.

Denne organismen er en viktig modelorganisme i studiene av arkéer, og har blitt brukt i undersøkelser av tempearatur- og pH-toleranse, metabolisme, DNA-reparasjon, og andre biologiske prosesser.

'Geologiska sediment' är en benämning på material som accumulerats över tid, ofta under långa geologiska perioder, och består av fragment eller partiklar från olika bergartsorigin. Dessa sediment kan ha transporterats och deponerats genom naturliga processer såsom vatten-, luft- eller isförflyttningar. Exempel på geologiska sediment inkluderar lera, sand, grus, skiffer och kalksten. Sedimenten kan undergå diagenetiska processer som kompaktion och cementering, vilket kan leda till att de omvandlas till sedimentära bergarter.

Methanococcales är en ordning inom domänen archaea, som tillhör klassen Methanococci. Denna grupp archaea kännetecknas av att de är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin ämnesomsättning. Methanococcales innehåller arter som lever under anaeroba förhållanden och som förekommer främst i marina miljöer, men kan även påträffas i sötvatten och termala källor. Exempel på släkten inom Methanococcales är Methanococcus, Methanothermococcus och Methanopyrus.

'Archaeoglobus fulgidus' er en art av archaea, som tilhører den mest basale gren av Euryarchaeota. Den er termofil og anaerob, og lever vanligvis i dypt vann i oceaner med temperaturer på om lag 80°C og trykk på over 200 atm. Dette organismaet kan oksidere svovel til svovelsyre og redukere sulfat til svovel, slik at det kan bruke organiske stoffer som energikilde. 'Archaeoglobus fulgidus' har også vist seg å ha potentiale som et modellorganisme for studier av archaea-spesifikke prosesser på grunn av sin enkle cellestruktur og sin evne til å gro i laboratoriemiljø.

'Pyrococcus furiosus' är en term inom medicinsk mikrobiologi och refererar till en extremofil art av archaea (en domän av levande organismer) som lever under mycket höga temperaturer, upp till 100 grader Celsius. Denna mikrob är thermofil, det vill säga den trivs bäst vid höga temperaturer, och har hittats i heta källor och hydrotermiska ventilationssystem under oceanernas botten.

'Pyrococcus furiosus' har en speciell betydelse inom forskningen eftersom den har en exceptionellt snabb celldelningstid och en hög nivå av termostabila enzymer, vilket gör den användbar som ett modellorganismer för att studera molekylära mekanismer under extrema förhållanden. Dess genetiska material är också mycket stabilt vid höga temperaturer, och dessa egenskaper gör den till en värdefull resurs inom områden som bioteknologi, bioenergi och astrobiologi.

Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.

Medicinskt sett betyder "saltvatten" oftast vatten som har en högre salthalt än vanligt dricksvatten. Detta innebär att saltvatten innehåller mer än 0,5% dissocierade salter, vilket motsvarar ungefär 5 000 milligram/liter (mg/L) eller 5 gram per liter (g/L).

Saltvatten förekommer naturligt i hav och oceaner, där salthalten kan variera beroende på flera faktorer som nederbörd, utflöde av floder och avdunstning. Genomsnittlig salthalt i haven är omkring 3,5%, men det kan variera mellan cirka 3-4%.

Saltvatten har också medicinska tillämpningar, framför allt inom balneoterapi (havsvattsbehandling) och hyperton saltbad. Dessa behandlingsmetoder använder sig av högre koncentrationer än det naturliga havsvattnet för att behandla olika sjukdomar och skador, såsom hudåkommor, muskuloskeletala problem och värkar.

Thermococcus er en genus av archaea, som lever i høy temperatur-miljøer som hydrotermiske kilder og dybe havbunner. De er kjent for å være termofile (vokser best på høye temperaturer) og anaerobe (vokster best uten ilt). Thermococcus-arter har ofte en sferisk form og kan danne endospores som beskyttelse under ugunstige forhold. Disse organismer er viktige i studier av ekstremofile mikroorganismer og deres evne til å overleve under ekstreme temperaturer, trykk og andre stresstilstander.

Eukaryota cells, eller eukaryotceller, är de celler som utgör alla levande organismer utom bakterier, arkéer och vissa encelliga organismer som till exempel batterier. De kännetecknas av att de innehåller en definierad cellkärna, bounded by a nuclear membrane, och andra organeller som är omgivna av egna membran. Exempel på eukaryota celler är celler hos djur, växter, svampar och protister.

Methanosarcina barkeri är en methanogenart av archaea, som ingår i fylumet Euryarchaeota och klassen Methanomicrobia. Denna art förekommer globalt i anoxiska miljöer såsom sediment, våtmarker, tarmar hos djur och avloppssystem. M. barkeri är en metanproducerande archaea som kan bryta ned en mångfald organiskt material, inklusive enkla kolväten och aminer, till metan och koldioxid under syrefattiga förhållanden. Denna art är också känd för sin förmåga att bilda cellkluster och producera ett yttre hölje av proteoglykan.

Halobacteriaceae är en familj av arkéer som tillhör klassen Halobacteria. Dessa organizmer är extremofila och trivs bäst i mycket saltrika miljöer, såsom saltvatten och saltrika sjöar. De flesta arterna inom denna familj kräver höga koncentrationer av natriumklorid (koksalt) för att kunna växa och reproduceras. Halobacteriaceae är kända för sin förmåga att producera ett pigment som kallas bacterioruberin, vilket ger dem en rödaktig färg. Dessa organizmer har också en unik metabolism där de kan generera energi genom att oxidera organiska ämnen under anoxiska (syrefria) förhållanden.

Ammoniak, eller kemisk formel NH3, är ett enkelt amin med en frasformel som indikerar att det består av en atom kväve (N) och tre väteatomer (H). På medicinskt område kan ammoniak vara av intresse eftersom det produceras i kroppen som ett slutprodukt när proteiner baksönderställs. Normal koncentration av ammoniak i blodet är mycket låg, men förhöjda nivåer kan orsaka en allvarlig störning i centrala nervsystemet som kallas hyperammonemi. Hyperammonemi kan leda till en rad symtom, inklusive irritabilitet, kräkningar, tremor, förvirring och i värsta fall koma eller död.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

I'm sorry for the confusion, but there seems to be a typo in your question. I believe you are asking for the medical definition of "archeovirus." However, I must clarify that "archeovirus" is not a term used in virology or medicine. Instead, the term you may be looking for is "archaeavirus," which refers to a group of viruses that infect archaea, a type of single-celled microorganism. Archaea and their viruses are studied within the field of microbiology rather than medical virology. If you have any other questions or need further clarification, please let me know.

'Glycerol trinitrate' (GTN) er ein legeartet medikament som brukes for å slapp av blodkärler og redusere blodtrykk. Det er også kjent under navnene 'nitroglycerin' og 'glyceryltrinitrat'. GTN virker ved å relaksere de glatte musklene i blodkärlene, derved forbedrer det blodfløyet og reduserer trykket i vener og arterier.

GTN brukes ofte som akutt behandling av angina pectoris (sviket hjerte) og for å forebygge anginaangrep under fysisk aktivitet eller stress. Det kan også brukes som behandling for kronisk halsvenerdistensjon, hypertension (høyt blodtrykk), akut myokardieinfarkt (hjerteinfarkt) og andre tilstander der det er behov for å vasodilatera blodkärlene.

GTN kan administreres på ulike måter, inkludert som sublinguale tabletter (som lazes under tungen), sprøytetranche (som spreies under tungen) eller som en salve eller plaster som limes til huden.

Eukaryota, även känt som Eukarya, är ett domän inom systematisk biologi som inkluderar alla levande organismer vars celler har en definierad cellkärna och andra komplexa organeller. Detta innefattar djur, växter, svampar, protister (en heterogen grupp encelliga organismer) och flera andra grupper.

I kontrast till Eukaryota står prokaryoter, som inkluderar bakterier och arkéer, vilka saknar en definierad cellkärna och andra komplexa organeller.

Det är värt att notera att termen 'eukaryot' används för att beskriva både encelliga och flercelliga organismer som tillhör domänen Eukaryota, medan termerna 'djur', 'växter', 'svampar' och 'protister' vanligtvis används för att beskriva specifika undergrupper inom Eukaryota.

Thermoplasma är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila gruppen. De lever i extrema miljöer med höga temperaturer och lågt pH, ofta nära varma källor eller svavelkällor. Thermoplasma saknar cellvägg och har istället en yttre membranskapsel som ger skydd mot de extrema förhållandena. Släktet innehåller flera arter, bland annat T. acidophilum och T. volcanium. Thermoplasma är intressanta för forskningen eftersom de kan producera enzymer som fungerar under extrema förhållanden, vilket kan vara användbart inom bioteknik och industriella processer.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

Ribosom-DNA (rDNA) refererar till de specifika sekvenserna av DNA som kodar för ribosomalt RNA (rRNA), ett viktigt komponent i ribosomer, de subcellulära partiklar där protein syntesis sker i cellen. Ribosomer är nödvändiga för att bygga upp proteiner genom att översätta informationen från mRNA till aminosyror som bildar en polypeptidkedja.

I eukaryota celler, som exempelvis djur- och växtceller, finns rDNA-sekvenserna i kromosomernas nucleolus, ett område inne i cellkärnan där ribosomer tillverkas. Prokaryota celler, såsom bakterier, har också rDNA-sekvenser som ofta finns i plasmider eller andra extrakromosomala DNA-molekyler.

rRNA utgör en stor del av ribosomen och är känd för sin strukturella stabilitet och höga konservation mellan olika arter. Dessa egenskaper gör rDNA till ett användbart verktyg inom molekylärbiologi, exempelvis vid fylogenetisk analys och identifiering av okända organismer genom sekvensering av rDNA-sekvenser.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Autotrofne prosesser er definert som biokjemiske prosesser hvor organismer frembringer organisk materiale fra anorganisk materiale ved bruk av energien fra solen, elektrisitet eller kjemiske reaksjoner. Dette inkluderer fotosyntese hos planter og visse bakterier, og kemosyntese hos visse arter av bakterier. Autotrofe organismer er i stand til å produsere deres eget organisk materiale fra simple building blocks, som kultiverer sin egen energiforsyning og er grunnlaget for livet som vi kjenner det.

'Haloferax mediterranei' är en art av archaea, som tillhör halofila gruppen (saltälskande arter). Detta organismer förekommer naturligt i mycket saltrika miljöer, såsom saltvattensdammar och saliner. 'Haloferax mediterranei' är en extremofil art som trivs bäst i höga saltkoncentrationer, upp till 32% natriumklorid (salt). Denna art har också förmågan att metabolisera ett stort antal kolhydratkällor och är därför användbar inom bioteknikindustrin för produktion av industriella enzymer och andra biomolekyler.

Prokaryota är ett samlingsnamn för encelliga organismer som saknar cellkärna och andra membranbundna organeller. De två största grupperna inom Prokaryota är bakterier och archaea. Dessa celler har en enkel struktur jämförd med eukaryotiska celler, det vill säga celler hos djur, växter, svampar och protister.

Prokaryotiska celler består av:

1. En cellyta (cytoplasma) innehållande DNA, RNA och proteiner.
2. Ett enda cirkulärt kromosomalt DNA-molekyl som inte är omgivet av en membranös kärnhinna.
3. Ribosomer, där proteinsyntesen sker.
4. En celldelande mekanism som innebär att DNA replikeras och delas upp mellan två identiska dotterceller under celldelningen (mitos).
5. Vissa prokaryoter kan ha yttre strukturer såsom flageller, pili eller kapslar.

Det är värt att notera att archaea ofta har molekylära mekanismer och vävnader som liknar eukaryota celler, men de saknar ändå en tydlig cellyta och cellkärna.

Thermoproteaceae är en familj av arkéer som tillhör den termofila och extremt termofila ordningen Thermoproteales. Dessa organismer är strikt anaeroba och lever i mycket heta miljöer, ofta nära varma källor eller hydrotermiska ventilationssystem där temperaturen kan nå upp till 95°C. De flesta arterna inom Thermoproteaceae är stavformade och rörliga med hjälp av flageller. Exempel på släkten inom familjen är Theroproteus, Pyrobaculum och Desulfurococcus.

'Halobacterium salinarum' er ein art av archaea, som tilhører klassen Halobacteria og fylket Euryarchaeota. Disse organismene er extremofile, noe betyr at de kan overleve under ekstreme vanninger. 'Halobacterium salinarum' foretrekker å leve i søte eller saltvann med høy koncentrasjon av natriumklorid (NaCl), og kan overleve i opp til 32% NaCl-løsning. De er også termofile, noe betyr at de foretrekker varme temperaturer og kan overleve mellom 15 og 50°C.

Denne bakterien har en unik egenskap kalt "bacteriorhodopsin", som er ein proteinkjempe i bakteriens membran som absorberer lys og konverterer det til energi i form av ATP (adenosintrifosfat). Dette gjør at 'Halobacterium salinarum' kan overleve i lysfattige miljøer.

I tillegg har denne bakterien også en annen unik egenskap kalt "purple membrane", som inneholder store mengder bacteriorhodopsin og gir bakterien sin lilla farge. Disse organismene spiller også en viktig rolle i nedbryting av organiske stoffer i søte og saltvann.

'Biologisk mångfald' refererar till det sammanlagda antalet olika arter, ekosystem och genetiska varianter som finns inom ett visst geografiskt område eller globalt. Det inkluderar allt ifrån mikroorganismer i jorden till stora djurarter och alla växter, svampar och andra livsformer däremellan. Biologisk mångfald är viktig för att underhålla en balanserad och hälsofull ekosystem, eftersom varje art har en unik roll att spela i sin miljö.

En medicinsk definition av biologisk mångfald kan innebära fokus på den genetiska variationen som finns hos olika populationer och arter, och hur detta kan ha betydelse för deras resistens mot sjukdomar och anpassningsförmåga till förändringar i miljön. I en medicinsk kontext kan biologisk mångfald vara av intresse när man studerar smittspridning, epidemiologi och utveckling av nya läkemedel och terapier.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Thermoplasmata är en klass av archaeer, som är extremofila organismer som trivs i mycket höga temperaturer och sura eller basiska förhållanden. De saknar cellvägg och har en enkel cellmembran. Thermoplasmatales innehåller flera arter som lever i termiska källor, sopor och andra extrema miljöer. Några exempel på släkten inom Thermoplasmatales är Thermoplasma, Picrophilus och Ferroplasma.

Horisontell genöverföring (eng. horizontal gene transfer) är en biologisk process där gener (arvsmassa) överförs mellan organismer på ett horisontellt plan istället för det vanliga vertikala sättet som sker från föräldrageneration till avkomma. Detta innebär att genar kan sprida sig mellan olika arter och kön, vilket kan leda till en snabbare evolutionär utveckling än vad som annars skulle ha varit möjligt genom mutationer och naturligt urval.

Den horisontella genöverföringen kan ske på olika sätt, exempelvis genom bakterieförflyttning (eng. conjugation), transformation (genom upptagande av fritt DNA från miljön) eller transduktion (genom virusinfektion).

Den horisontella genöverföringen kan ha betydelse för att föra över resistens mot antibiotika och andra skadliga ämnen mellan olika bakterier, vilket kan leda till svårbekämpade infektioner.

'Methanobrevibacter' är ett släkte av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia och är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som en slutprodukt i sin energiproducerande process. Dessa arkéer är strikt anaeroba, vilket betyder att de inte kan tolerera syre. De förekommer vanligtvis i miljöer som tarmen hos djur, där de lever som kommensaler och bidrar till nedbrytningen av organiska ämnen. Släktet 'Methanobrevibacter' innehåller flera arter, bland annat 'Methanobrevibacter smithii' och 'Methanobrevibacter oralis', som är två av de vanligaste arkéerna i människans tarm.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

'Haloarcula marismortui' är en archaeal art som tillhör halofila arkéer, vilket betyder att den trivs i mycket saltrika miljöer. Denna art är speciellt anpassad till liv i extrema förhållanden och har därför utvecklat effektiva mekanismer för att hantera höga nivåer av salt, hög ultrviolett strålning och andra stressfaktorer som finns i dess naturliga habitat.

'Haloarcula marismortui' har isolerats från Döda Havet, en sjö med mycket höga salthalter, och den kan grova upp till 32% salt i sin vätskefas. Denna art är också känd för att ha en av de största arkéellae kromosomerna, med en storlek på cirka 4 Mbp, och har potentialen att vara användbar inom bioteknik och medicinsk forskning.

"rRNA-syntese" refererer til produksjonen av ribosomalt RNA (rRNA), som er en type RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i danningen og funksjonen av ribosomer, de subcellulære komplekser der proteinsyntese skjer innen cells. rRNA utgjør en vesentlig del av ribosomernes struktur og er involvert i peptidbindingsdannelse under translasjonen av mRNA til protein.

rRNA-syntesen foregår i cellkernens nukleolus, som er et subnukleært område der ribosomale komponenter produseres. I eukaryote celler finnes det tre typer rRNA: 5S rRNA, 5,8S rRNA og 28S/18S rRNA, mens bakterier kun har en type 23S rRNA og en type 16S rRNA.

rRNA-syntesen er en viktig del av cellens vekst og fornøyelse, og størrelsen på nukleolusen kan ofte brukes som en indikator på cellevekst og aktivitet. Anormaliteter i rRNA-syntesen kan også være forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig kreft og genetiske lidelser.

'Bakteriellt genomi' refererar till det kompletta satta av genetisk information som finns hos en specifik bakterieart. Det består av DNA-molekyler som innehåller all information som behövs för att producera de proteiner och RNA-molekyler som är nödvändiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och reproduktion.

Ett bakteriellt genomi kan vara linjärt eller cirkulärt och kan innehålla tusentals gener som kodar för tusentals olika proteiner. Genomet kan också innehålla icke-kodande DNA som har regulatoriska funktioner, till exempel kontrollerar när och hur mycket av varje gen ska uttryckas.

Genomstudier av bakterier kan ge oss information om deras evolutionära historia, deras patogenicitet, deras resistens mot antibiotika och möjligheter att utveckla nya behandlingsmetoder. Genomsekvensering har blivit en viktig metod inom bakteriell forskning och kan användas för att identifiera och klassificera nya bakteriearter, undersöka deras evolutionära släktskap och utveckla nya vacciner och behandlingsmetoder.

Sulfolobus är ett släkte av arkéer som tillhör den termofila och acidofila ordningen Sulfolobales. Dessa arkéer trivs i extrema miljöer med höga temperaturer (50-80°C) och lågt pH (1-6). De är kända för sin förmåga att oxidera svavel till svaveldioxid, vilket gör dem användbara inom bioteknik och bioenergi. Sulfolobales har också potentialen att producera en rad industriellt användbara enzymer och metaboliter.

Oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar o oxidations-reduktionsreaktioner, där elektroner överförs från ett ämne (donator) till ett annat (acceptor). I dessa reaktioner ändras donatorns oxidationstal medan acceptorns oxidationstal minskar. Oxidoreduktaser delas in i olika klasser baserat på de aktiva centra där elektronöverföringen sker, till exempel:

1. Oxidas (EC 1) - använder molekylär syre som acceptor
2. Dehydrogenaser (EC 1.1) - överför väteatomer mellan substrat och NAD+/NADP+ eller FAD
3. Reduktaoser (EC 1.2) - använder kemiska reduktanter som acceptorer
4. Oxidoreduktaser som överför elektroner till metalljoner (EC 1.16-1.19)

Oxidoreduktaserna är viktiga för cellens energiproduktion, metabolism och homeostas.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

'Vattenmikrobiologi' är ett område inom mikrobiologin som handlar om studiet av mikroskopiska livsformer, såsom bakterier, archaea, alger, svampar och protozoer, i vattenmiljöer. Detta kan innefatta studier av deras utbredning, aktivitet, interaktion med varandra och sin omgivning, samt hur de påverkar och influeras av fysiska, kemiska och ekologiska faktorer i vattnet. Vattenmikrobiologi har betydelse inom flera olika områden, till exempel vattenförsörjning, avloppsbehandling, miljöskydd, sjukvård och forskning.

Methanomicrobiaceae är en familj av arkéer som tillhör ordningen Methanomicrobiales. Dessa arkéer är metanogena, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin energiproducerande metabolism. De flesta arterna inom denna familj är hydrogenotrofa, vilket betyder att de använder väte (H2) som elektrondonator och koldioxid (CO2) som kolkälla för att producera metan enligt reaktionen:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Methanomicrobiaceae innefattar arter som förekommer i olika miljöer, såsom våtmarker, söt- och saltvatten, sediment och tarmar hos djur. Familjen är mycket artrik och omfattar över 30 beskrivna arter.

Ekologi är en gren inom biologin som studerar djurs, växters och mikroorganismernas förhållande till varandra och deras gemensamma miljö. I medicinskt sammanhang kan begreppet "ekosystem" användas för att beskriva de interaktioner som sker mellan olika levande varelser (biota) och deras fysiska omgivning inom en specifik miljö, till exempel i en människokropp.

Ett ekosystem inom en människokropp kan bestå av olika arter som samverkar, såsom bakterier, svampar och celler, tillsammans med deras fysiska miljö, till exempel olika typer av vävnader och kemiska signaler. Exempel på ekosystem inom människokroppen är matsmältningssystemet, andningssystemet och huden. Dessa ekosystem har en viktig roll för att underhålla homeostas, det vill säga att hålla kroppens olika system i balans och funktionsdugliga.

I medicinsk kontext kan studiet av ekosystem inom människokroppen vara viktigt för att förstå hur olika sjukdomar och hälsotillstånd påverkar interaktionerna mellan levande varelser och deras miljö, och hur man kan utveckla terapeutiska strategier för att behandla dessa tillstånd.

"Archaeoglobus" er en genus av archaea, som tilhører den dybevandsfarende gruppen hypertermofile arkea. Disse organismer er termofile (varmeløpende) og når temperaturer på opp til 95°C. De lever oftest i marin miljø, for eksempel i dypt vann eller i varme kilder ved havbunn. "Archaeoglobus"-arkea er også kjent for å bruke svovelforbindelser som energikilde og kan reduksere sulfat til sulfid. De er interessante for biologi og bioteknologi på grunn av deres unike metabolisme og evne til å overleve under ekstreme forhold.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

Transfer RNA (tRNA) är ett slags RNA-molekyler som spelar en central roll i den genetiska koden och proteinsyntesen. Varje tRNA-molekyl har en specifik sekvens av nukleotider, kallad antikodon, som kan binda till motsvarande komplementärt kodon på en mRNA-molekyl under translationen.

tRNAs är relativt korta RNA-molekyler, vanligtvis med en längd på omkring 70-90 nukleotider. De har en speciell tertiär struktur som inkluderar tre loopar och två stjälpar, vilket ger upphov till en klöverbladsliknande form. Denna struktur är viktig för att tRNA ska kunna binda till både aminosyror och mRNA under proteinsyntesen.

Varje celltyp i ett levande väsen har en uppsättning unika tRNAs som kan koda för alla de olika aminosyrorna som behövs för att bygga upp proteiner. Under translationen hjälper tRNA:erna till att korrekt översätta den genetiska koden i mRNA till en sekvens av aminosyror som bildar ett protein.

"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.

I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.

'Salthalt' refererer til mængden af opløst salt i et vandløb, hav eller andet vandførende system. Det er typisk udtrykt som salinitet, der er en dimensionsløs størrelse som angiver forholdet mellem den masse af opløste stoffer (i gram) og den væskevolume (i liter), hvorpå de er opløst. Saliniteten for havvand ligger typisk på omkring 3,5%, svarende til en salinitet på ca. 35.

I medicinske sammenhænge kan 'salthalt' også referere til saltindholdet i kroppen eller i en bestemt væske i kroppen, såsom blodet. Normal saltholdighed i blodet er typisk på omkring 0,9%, svarende til en salinitet på ca. 9 g/L. For højt saltindhold (også kaldet hypernatremi) eller for lavt saltindhold (hyponatremi) kan have negativ indvirkning på kroppen og føre til forskellige sundhedsproblemer.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

'Jordmikrobiologi' er en del av miljømikrobiologien og handler om studiet av mikroorganismer som lever i jorden, så som bakterier, svamp, arkæer og protozoer. Dette inkluderer også studiet av deres forekomst, aktivitet, interaksjon med hverandre og med jordens fysiske og kjemiske egenskaper. Jordmikrobiologi har betydning for flere aspekter av økologi, landbruk, bioteknologi og miljøforvaltning.

'Plankton' är ett samlingsbegrepp för de organism som lever i vatten och har svag eller ingen förmåga att simma mot strömmen. De flöder fritt med vattnets rörelser och kan inte aktivt simma emot strömmen på grund av sin lilla storlek eller brist på utvecklade simmuskler. Plankton kan delas in i två huvudgrupper: vegetabiliskt plankton (phytoplankton) och animaliskt plankton (zooplankton). Phytoplankton består av små alger och cyanobakterier som utför fotosyntes, medan zooplankton består av små djur, såsom kräftdjur, blötdjur och lägre forms av fiskar. Plankton är en viktig del av ekosystemet i alla typer av vattenmiljöer, inklusive hav, sjöar och floder, och bildar grunden för näringskedjan i dessa miljöer.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

Bacterial RNA (bakteriellt RNA) refererar till de RNA-molekyler (Ribonukleinsyra) som produceras och fungerar i bakterier. Det finns tre huvudsakliga typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomal RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Alla dessa RNA-typer spelar viktiga roller i den genetiska informationens flöde från DNA till protein. I bakterier produceras dessa RNA-molekyler av bakteriens DNA genom transkription. Det bakteriella RNA:t skiljer sig något i sin struktur och funktion jämfört med eukaryota cellers RNA, eftersom bakterier saknar cellkärna och andra organeller som förekommer hos eukaryoter.

Ribosomen är komplexa ribonukleoproteinpartiklar som spelar en central roll i syntesen av proteiner i alla levande celler. De består av två subuniteter: en stor och en liten. Den stora subuniteten kan delas upp ytterligare i två delar: en huvuddel och en mindre del, även känd som den "skaftade delen".

"Ribosome Subunits, Large, Archaeal" refererar till den stora arkeiska ribosomsubuniteten. Arkéer är en domän av levande organismer som inkluderar en rad extremofila arter som trivs i extrema miljöer, såsom varma källor och saltrika sjöar. Den stora arkeiska ribosomsubuniteten är strukturellt och funktionellt lika den motsvarande subuniteten hos bakterier, men skiljer sig från den eukaryota motsvarigheten.

Den stora arkeiska ribosomsubuniteten består av tre RNA-molekyler (23S, 5S och 5.8S rRNA) samt ett stort antal proteiner. Den har en molekylvikt på omkring 1,4 MDa och är involverad i peptidbindningssyntesen under proteintranslationsprocessen.

I jämförelse med den bakteriella motsvarigheten saknas vissa proteiner i den arkeiska subuniteten, medan andra är unika för arkéer. Dessutom har den arkeiska subuniteten en annorlunda organisation av de olika rRNA-molekylerna jämfört med bakterierna.

Det är värt att notera att ribosomen och deras subuniteter är viktiga terapeutiska mål inom flera områden av medicinen, inklusive infektionssjukdomar och cancer.

Sulfolobaceae är en familj inom den termofila arkebakterien ordningen Sulfolobales. Dessa organismer är extremofiler, vilket betyder att de trivs i extrema miljöer och kan tolerera höga temperaturer (upp till 100°C), lågt pH och höga saltkoncentrationer.

Sulfolobaceae-medlemmar är kända för sin förmåga att oxidera svavel, vilket gör dem viktiga i den biogeokemiska cykeln av svavel i naturen. De flesta arterna inom denna familj lever i heta källor och andra extrema miljöer, såsom syrasjöar och svavelrika vulkaniska områden.

Exempel på släkten inom Sulfolobaceae är Sulfolobus, Acidianus och Metallosphaera. Dessa organismer har potentialen att användas i industriella processer som behöver höga temperaturer och/eller svaveloxiderande förmåga, såsom biobränsleproduktion, bioremediation och koldioxidreduktion.

En bioreaktor är en anordning där levande celler, vävnader eller mikroorganismer kan odlas i kontrollerade förhållanden. Bioreaktorn är designad för att maximera tillväxten och produktionen av det specifika ämnet som produceras av de levande cellerna, som kan vara en protein, en metabolit eller annat biologiskt aktivt molekyl.

I en bioreaktor kan förhållandena i odlingsmiljön kontrolleras och justeras, till exempel pH, temperatur, syrehalt, näringslösning och flöde av medier. Dessa kontrollerade förhållanden gör att bioreaktorn kan användas för att producera en rad olika produkter inom områden som farmaci, kemi, mat- och läkemedelsindustri samt bioteknik.

I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.

Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.

Hydrothermal vents are not a medical concept, but rather a geological phenomenon. They are cracks on the ocean floor where heated water rich in minerals from the Earth's crust is released. The high temperature and pressure cause the water to become acidic and react with the minerals in the surrounding rocks, leading to the formation of mineral-rich deposits. These vents support unique ecosystems that are able to thrive in extreme conditions, relying on chemosynthetic bacteria for energy instead of sunlight.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Proteobacteria är en fylum (division) inom riket bakterier som inkluderar en mångfald av patogena arter, det vill säga bakterier som kan orsaka sjukdom hos djur, växter och människor. Proteobacteria delas vanligen upp i fem klassgrupper: Alfa-, Beta-, Gamma-, Delta- och Epsilonproteobacteria.

Till de patogena arterna som ingår i proteobakterier hör bland annat Escherichia coli (E. coli), Salmonella enterica, Vibrio cholerae, Helicobacter pylori och Yersinia pestis. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika sjukdomar som till exempel matförgiftning, magsår, lungsäcksinflammation och pestsjukan.

Proteobakterier är gramnegativa bakterier, vilket betyder att de inte tar upp den färglösning (gramfärgning) som används för att skilja olika grupper av bakterier åt under mikroskopisk undersökning. Istället har de en dubbelmembran, där den inre membranen består av lipopolysackarider och den yttre membranen av fosfolipider.

Proteobacteria är mycket artrika och förekommer i en mängd olika miljöer, som till exempel jord, vatten, luft och på levande organismer. De kan leva antingen fritt eller som symbionter tillsammans med andra organismer.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

I'm sorry for any confusion, but "Stilla Havet" is Swedish for the "Pacific Ocean." It is not a medical term or concept. The Pacific Ocean is the largest and deepest of the world's five oceans, covering an area of about 63,800,000 square miles (165,200,000 square kilometers). It stretches from the Arctic in the north to the Antarctic in the south and is bounded by Asia and Australia in the west and the Americas in the east.

If you have any medical questions or terms you would like me to define, please let me know!

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

Deltaproteobacteria er en klass av proteobacterier, som inkluderer en divers gruppe af bakterier. Disse bakterier er typisk gram-negativ og har ofte en stavform eller spiralform. De fleste Deltaproteobacteria lever i anaerobe eller mikroaerofile (begrænset ilttilgang) forhold, og mange af dem er involveret i nedsænkning af svovl- eller jernforbindelser. Nogle arter af Deltaproteobacteria kan også være pathogene, altså sygdomsfremkaldende, for mennesker og dyr.

"Biota" refererar inom medicin till de levande organismer som normalt förekommer i eller på en viss miljö, särskilt i eller på kroppen hos en människa eller djur. Det kan omfatta bakterier, svampar, virus, protozoer och andra encelliga organismer, liksom flercelliga organismer som exempelvis parasiter. Biotan i kroppen har en viktig roll för vår hälsa och kan bidra till att stärka vårt immunsystem och förhindra sjukdomar.

Själva grundämnet svavel (symbol: S) är inte direkt relaterat till medicin, men vissa svavelhaltiga kemiska föreningar kan ha medicinska användningsområden. Här följer en definition av en sådan svavelhaltig substans som kan användas inom medicinen:

Sulfasalazin: En läkemedelssubstans som används huvudsakligen för behandling av kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), till exempel Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Sulfasalazin är en kombination av två andra substanser, 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin, som tillsammans har antiinflammatoriska egenskaper. När sulfasalazin tas upp i kroppen splittras den upp till 5-ASA och sulfapyridin, där 5-ASA verkar direkt på tarmslemhinnan för att minska inflammationen.

'Haloarcula' är ett släkte av archaea som tillhör den extremofila gruppen halofiler, vilka trivs i mycket saltrika miljöer. Dessa encelliga organismer har en speciell morfologi med runda eller oregelbundna celler och en stor halo (ett skyddande lager) av protein runt cellmembranet som hjälper till att behålla vätskan inne i cellen vid höga saltkoncentrationer.

'Haloarcula'-arter är också kända för sin förmåga att använda ljusenergi genom ett process som kallas fototrofi, och de kan producera energi genom att bryta ned vissa organiska ämnen med hjälp av det ljus de får. Dessa arter förekommer ofta i saltrika sjöar och andra extrema miljöer över hela världen.

'Microbial Consortia' refererar till en grupp eller en sammansättning av olika mikroorganismer, som vanligtvis inkluderar bakterier, archaeer, svampar och virus, som lever tillsammans i ett specifikt ekologiskt sammanhang. Dessa mikroorganismer har ofta en komplex och synergistisk interaktion med varandra och deras gemensamma miljö, vilket kan påverka deras tillväxt, metabolism och förmåga att bryta ned olika substanser. Microbial Consortia kan hittas i en rad olika ekosystem, inklusive jord, vatten, luft och levande vävnader hos djur och människor. Studiet av microbial consortia är viktigt för att förstå hur mikroorganismer påverkar varandra och deras gemensamma miljö, och har potentialen att användas inom en rad olika industriella och medicinska tillämpningar, såsom bioremediering, bioenergi och human hälsa.

'Metagenomics' definieras som ett område inom genomik som handlar om att studera genomet från samhällen av mikroorganismer i en specifik miljö, utan att kultivera dem individuellt först. Det innebär att man analyserar DNA-sekvenser direkt hämtade från ett miljöprover, till exempel jord, vatten eller tarmflora, för att få information om de olika mikroorganismernas arter, funktioner och interaktioner. Detta möjliggör en bredare och mer detaljerad undersökning av mikrobiotan i en viss miljö än vad som är möjligt med traditionell kultivationsbaserad metodik.

I medically, the term "hot springs" refererar till naturliga källor av varmt vatten som uppstår när vatten penetrerar djupt ner i jordskorpan, absorberar geotermisk värme och sedan stiger tillbaka upp till jordytan. Vattnet i varma källor kan ha en temperatur som varierar från varmt till extremt hett och innehålla mineraler och andra substanser som kan ha potentiala hälsobefrämjande egenskaper. Dessa egenskaper har gjort varma källor till populära destinationer för rekreation, relaxation och medicinska behandlingar över tusentals år. Emellertid bör individuella besökare vara medvetna om potentiala risker som höga temperaturer, smitta och andra faror som kan förekomma i vissa orter.

Bakteriefysiologi är en gren inom mikrobiologi som handlar om studiet av bakteriers funktionella egenskaper och deras fysiologiska processer. Det inkluderar bland annat studier av bakteriers ämnesomsättning, näringsupptag, celldelning, syrebehov, svar på stressfaktorer och produktion av toxiner och andra sekundära metaboliter. Bakteriefysiologin undersöker också hur bakterier kommunicerar med varandra och med sin omgivning, samt hur de interagerar med högre organismer, till exempel människan. Syftet med bakteriefysiologin är att öka kunskapen om bakteriers beteende och roll i naturen, vilket kan användas för att utveckla nya strategier för att bekämpa patogena bakterier eller för att utnyttja bakteriers positiva egenskaper inom industriell produktion och medicinsk behandling.

Sulfat-reducerande bakterier är en typ av anaeroba bakterier som under sitt metaboliska process reducerar sulfat till hydrogen sulfid (H2S). Detta sker genom att de använder sig av svavel som ett elektronacceptor istället för syre. Dessa bakterier finns ofta i miljöer där syret är lågt eller icke-existerande, såsom i vattenlervägar, sediment och tarmar hos djur, inklusive människor. Deras närvaro kan leda till korrosion av metallpipor och produktion av illaluktande svavelvätegas.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

En estuarie är en delvis inskuren havsvik eller ett flodmynningsområde där sötvattenfloder möter och blandas med saltvatten från havet. Estuarier har vanligen en bredare mottagande yta än de floder som rinner ut i dem, vilket gör att de är mer känsliga för tidvatteneffekter.

Estuariernas vattennivåer och strömmar påverkas av både flodvattenflödet och tidvattnet från havet. Dessa två faktorer gör att estuarier ofta har brackvatten, vilket innebär att saltkoncentrationen i vattnet ligger någonstans mellan sötvatten och saltvatten.

Estuarier är viktiga ekologiska system eftersom de stödjer en stor variation av livsformer, inklusive fiskar, fåglar, däggdjur och växter. De är också viktiga för mänsklig verksamhet, eftersom de ofta används för transport, rekreation och kommersiell fiske.

Nanoarchaeota är en archaeal fylum (eller domän) som innehåller extremt små arkéer. Dessa organismer upptäcktes först 2002 och har sedan dess varit ett ämne för forskning på grund av deras unika egenskaper och oklara evolutionära relationer till andra arkéer.

En typisk Nanoarchaeota-cell är mycket liten, med en diameter på endast 400 nanometer eller mindre. Dessa celler saknar vanliga cellytor och har i stället en membranomantel som omger deras cellkärna.

Nanoarchaeota-arkéerna lever ofta som parasiter eller symbionter på andra arkéer, främst inom fylumet Ignicoccus. De är anaeroba och tros livnära sig på aminosyror och peptider från värdcellen.

Trots att Nanoarchaeota har studerats intensivt under de senaste två decennierna, finns det fortfarande mycket som är okänt om deras biologi, evolution och ekologi.

'Pyrococcus horikoshii' er en art av arkeabakterie som tilhører kongen familie Thermococcaceae. Denne mikroorganismen er termofil, og kan overleve og vokse ved høye temperaturer, opp til 100°C. Pyrococcus horikoshii ble først isolert fra en varm kilde i et havbasseng i Japan. Denne bakterien er interessant for biologisk forskning på grunn av sin evne til å produksere enzymer som fungerer optimalt ved høye temperaturer, og kan være anvendelige innen områdene like som industriell prosessering og bioteknologi.

Methanomicrobiales är en ordning av arkéer som tillhör klassen Methanomicrobia. Dessa arkéer är metanogener, vilket betyder att de producerar metan som ett slutprodukt i sin energiproducerande process. De flesta arter inom denna ordning använder sig av väte (H2) och koldioxid (CO2) för att producera metan enligt reaktionen:

CO2 + 4H2 → CH4 + 2H2O

Methanomicrobiales innehåller flera familjer, däribland Methanocorpusculaceae, Methanogenicaceae och Methanospirillaceae. Dessa arkéer förekommer vanligen i anaeroba miljöer, såsom sediment i sötvatten och marina miljöer, där de spårar näringsrika ämnen som de kan bryta ned till enklare molekyler för sin metanogena aktivitet.

Pyrobaculum är ett släkte av archaeer inom den termofila och extremt alkalitoleranta ordningen Sulfolobales. Dessa archaeer är strikt anaeroba och kan grova under mycket höga temperaturer, upp till 105°C. De flesta arterna i släktet Pyrobaculum har förmågan att reducera svavel och syntetisera menigsyror som en del av deras metabolism. Släktet innehåller sex officiellt beskrivna arter, däribland P. aerophilum, P. islandicum och P. calidifontis.

'Lakes' är inte en medicinsk term. Det är ett geografiskt begrepp som refererar till naturliga vattensamlingar, ofta större än en pöl men mindre än en sjö. Lakes kan vara sötvatten- eller saltvattensammlanden och kan ha en variation av djup, storlek och ekosystem.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.

Thermoproteus er en genre av archaea, som lever i extrema höga temperaturer, upp till 105°C. De är anaeroba och lever vanligtvis i heta källor och other extremt hota miljöer. Thermoproteus-arter har stavformade celler och en speciell typ av cellyta medan de saknar cellväggar som vanliga bakterier. Deras namn kommer från två grekiska ord, therme (hetta) och proteios (första), vilket betyder "den första som tål hetta".

I'm sorry for any inconvenience, but "Aeropyrum" is not a medical term. It is actually the name of a genus of archaea, which are single-celled microorganisms that share characteristics with both bacteria and eukaryotes. Aeropyrum species are found in extreme environments, such as hot springs and solfataras, and are known for their ability to survive at high temperatures and in the presence of sulfur.

If you have any questions about biology or microbiology, I'd be happy to try to help answer them!

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Nukleinsyrakonfiguration refererar till den tresdimensionella strukturen hos nukleinsyra, som kan vara antingen DNA (deoxiribonucleic acid) eller RNA (ribonucleic acid). Det finns två huvudsakliga konfigurationer av dubbelsträngat DNA: A-DNA och B-DNA.

A-DNA är en kompaktare form av DNA som förekommer under torra förhållanden eller när DNA binds till proteiner. Den har en större diameter och en rakare, mer stram struktur än B-DNA.

B-DNA är den mest vanliga formen av dubbelsträngat DNA i levande celler. Den har en mindre diameter och en svagt skruvad struktur med ungefär 10 baspar per hel vridning.

RNA har också en specifik konfiguration, som kallas A-form. RNA är en singelsträngad nukleinsyra som bildar en svagt skruvad struktur med ungefär 11 baser per hel vridning.

I allmänhet avgörs nukleinsyrakonfigurationen av den specifika sekvensen av nukleotider, samt de miljöfaktorer som påverkar dess struktur, såsom saltkoncentration och fuktighet.

I medicinsk kontekst, refererer "heterotrofiske processer" til stofskiftet hos organismer som ikke kan producere deres eget organisk materiale gennem fotosyntese og i stedet er afhængige af at indtage andre organismer for at få den nødvendige energi og kulstof. Dette inkluderer alle dyr, svampe, protister og mange bakterier. Disse organismer er ikke i stand til at omdanne solenergi direkte til kemisk energi gennem fotosyntese, så de må spise andre organismer for at få den nødvendige energi og byggeblokke til at vokse og opretholde deres liv. De heterotrofe processer involverer nedbrydningen af organisk materiale gennem en række kemiske reaktioner, herunder respiration, for at frigive den indlejrede energi.

Prokaryotaceller hittas i organismer som bakterier och arkeer och är encelliga. Den mest kännetäcknande egenskapen för ... https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arkeer. Läst 2 maj 2023. ^ William F. Martin, Sriram Garg and Verena ...
... www.ne.se/arkeer & http://www.ne.se/enkel/plasmid[död länk] & http://www.ne.se/bakterierodopsin & http://www.ne.se/rodopsin & ...
Prokaryotaceller hittas i organismer som bakterier och arkeer och är encelliga. Den mest kännetäcknande egenskapen för ... https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arkeer. Läst 2 maj 2023. ^ William F. Martin, Sriram Garg and Verena ...
En ordning små däggdjur, omfattande två familjer, Ochotonidae (pipharar) och Leporidae (kaniner och harar). Kroppslängden varierar mellan 125 mm och 750 mm. Harar och kaniner har långa öron och kort svans, medan pipharar har korta, breda öron och saknar svans. Kaniner föds nakna och med slutna ögon och öron. Harar föds med päls och öppna ögon och öron. De är alla växtätare.
Välkommen till lookformedical.com, där du kan ställa frågor och få svar från andra användare ...
Bakterien som organism Allt nu levande på jorden tillhör något av de tre huvudgrupper som kallas Bakterier, Arkeer och ... De organismer som vi allmänt kallar bakterier tillhör grupperna Bakterier eller Arkeer. Bakterier är vanligtvis små, omkring en ...
En växtfamilj av ordningen Hamamelidales, underklassen Hamamelidae och klassen Magnoliopsida. Hit hör arter som trollhassel och skenhassel. Vanlig hassel tillhör familjen Corylaceae.
Bakterier har (precis som eukaryoterna) ester-bindningar i sina fosfolipider. De skapar ett fosfolipidbilager som cellmembran. Gramnegativa bakterier kan ha ett yttre cellmembran, vilket arkéer inte har.. I skillnad till bakterierna har arkéer eter-bindningar i sina fosfolipider. Vissa arkéer kan dessutom skapa en form av enkelt fosfolipidlager.. ...
I arkeer och bakterier utgör i allmänhet det primära genetiska materialet bara av en cirkulär kromosom. Eukaryota organismer ...
Bakterien som organism Allt nu levande på jorden tillhör något av de tre huvudgrupper som kallas Bakterier, Arkeer och ... De organismer som vi allmänt kallar bakterier tillhör grupperna Bakterier eller Arkeer. Bakterier är vanligtvis små, omkring en ...