Vätskefyllda blåsor mellan den mjuka hjärnhinnan (pia mater) och spindelvävshinnan. Dessa ansvällningar liknar tumörer och kan uppstå och påvisas kliniskt vid alla åldrar, med de är förmodligen av med fött ursprung.
Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
Syringomyeli är en sjukdom där ett utvidgat hålrum (syrinx) bildas inne i ryggraden, vanligtvis i bakhalsen (hjäss- och halspartiet) av ryggmärgen. Denna utvidgning kan orsaka skada på ryggmärgens nervfibrer, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga armar och händer, känselbortfall, smärta, muskelsvaghet och ibland skolios. Syrinx kan vara förknippad med andra bakgrundsförhållanden, såsom ryggmärgscystor eller trauma.
Ett subduralrum är en abnorm accumulering av vätska i det potentiala utrymmet mellan hjärnbarken (pia mater) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater), vanligtvis orsakad av trauma eller blödning.
Inflammation i spindelvävshinnan, belägen mellan den hårda och den mjuka hjärnhinnan.
Medfödda eller förvärvade cystor i hjärnan, ryggmärgen eller hjärnhinnorna. Storleken på cystorna kan förbli konstant eller tillta med tiden.
Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.
"Mellersta skallgropen, även känd som sella turcica, är en konkav anatomisk struktur på basi cranii (undersidan av hjärnskålen) där hypofysen (bihjälsglandet) sitter fast."
Utgjutning och efterhand ansamling av blod i utrymmet mellan den hårda hjärnhinnan och spindelvävshinnan. Blödningen inträffar främst ovanför storhjärnshalvorna, men kan även uppträda i bakre skallgropen och ryggmärgskanalen. Det finns egna termer för akut subduralhematom (subduralblödning, akut) och kroniskt subduralhematom (subduralblödning, kroniskt).
Den infratentoriella del av skallgropen som innehåller lillhjärnan och hjärnstammen. Den begränsas av bakre tredjedelen av kilbenets övre yta, av tinningsbenets bakre, klippbens- och klippbensutskottsdelar, och av den nedre vinkeln på bakre delen av hjässbenet.
Det hål genom vilket ryggmärgen står i förbindelse med hjärnan.
Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.
En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).
Flytande innehåll i epitelklädda hålrum eller blåsor.
Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
I medicinsk terminologi refererer 'sakralregionen' til den del af rygraden (columna vertebralis) som består af de fem laustbeliggende brystværtsforbuede (konvekse) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) brystværtsforbuede (lordotiske) brystværtsudbøjede (kyfotiske) sacrale vertebrae (sakralbensene), samt det underliggende bindivæv, muskler og nerver. Sacrum er en irregulær,
"Ryggmärgskompression" refererar till en tillstånd där strukturer runt ryggmärgen trycker på den, orsakande neurologiska symptom som svaghet, smärta, kvalitetssänkning eller sensorisk förlust i extremiteter.
Utbuktning eller slinga på ett organ eller en vävnad genom en onormal öppning.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags rörlig kamera) används för att undersöka och behandla skallbottnen, hjärnventriklarna och andra delar av centrala nervsystemet. Det gör det möjligt för kirurgerna att se in i hjärnan utan att öppna upp skallen fullständigt, vilket minskar trauma och recovery time för patienten. Neuroendoskopi används ofta för att behandla patologier såsom hydrocefalus, arachnoidal kistor och andra former av intrakraniella tumörer.
Röntgenundersökning av hjärnans ventrikelsystem efter injektion av luft eller annat kontrastmedel direkt i ventriklarna. Hit hör också datortomografi av hjärnventriklarna.
Kirurgiskt ingrepp för att minska på trycket i en kroppshålighet eller kroppsdel.
En ovarianskyst är en flüssighetsfylld encellig eller multicellig sacliknande struktur som bildas på äggstocken (ovarium).
Avlägsnande av den bakre bågen på en ryggkota (kotbågen).
En blandning av isomerer som används som kontrastmedel, främst för avbildning av hjärnan och ryggmärgen.
Ryggmärgssjukdomar är en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan påverka dess struktur, funktion och hälsa, inklusive degenerativa tillstånd, inflammatoriska sjukdomar, infektioner, tumörer och trauma.
Smärta i huvudet som kan uppträda som ett enstaka godartat symtom, eller som ett tecken på en rad olika tillstånd, som hjärnblödning, skallskada, infektioner i det centrala nervsystemet, högt, intrakraniellt blodtryck eller andra sjukdomstillstånd.
Dränagerör inlagda som förbindelse mellan en hjärnventrikel och den inre halsvenen. De möjliggör dränering av cerebrospinalvätska (likvor) för lindring av hydrocefalus och andra tillstånd med ökad ans amling av vätska i ventriklarna.
Tumörsjukdomar, inflammationer, infektioner eller andra sjukdomstillstånd i hypotalamus. Kliniska symtom är aptitstörningar, störningar i det autonoma nervsystemet, sömnstörningar, beteenderubbningar beroende på funktionsstörningar i det limbiska systemet, och neuroendokrina störningar.
Intradermal eller subkutan, säckliknande struktur med ett hölje bestående av skiktat epitel, innehållande keratohyalinkorn.
Hålrummet (subaraknoidalrummet) mellan hjärnans spindelvävshinna och mjuka hinna, vid hjärnbasen mellan lillhjärnan och den förlängda märgen.
En del av tinningbenet.
Tvångsmässigt behov att anlägga eld.
En medicinsk definition av 'Turksadel' (latin: Processus cornuous) är ett tillväxt eller utskott från blygdbenet, ofta associerat med en abnormitet eller patologisk tillstånd, såsom en tumör eller en infektion i blygdbenet eller sköldblåsan.
Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.
Trepanation är ett medicinskt ingrepp där en hål boring, skärande eller stickande skapas i ett kranium för att lindra intrakraniell press, behandla infektioner eller för att få tillgång till intrakraniala strukturer. Detta är en av världens äldsta kända medicinska procedurer och har dokumenterats sedan neolitisk tid. I modern medicin används trepanation sällan, men tekniken kan fortfarande användas inom neurokirurgi under speciella omständigheter, till exempel för att behandla subdurala hematomer eller andra former av intrakraniala patologier. Även om detta är en invasiv procedur, kan den vara livräddande och förbättra patientens kvalitet på liv under vissa omständigheter.
Kronisk ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, oftast på sidan av eller ovanför hjärnhalvorna. De kliniska tecknen kan fördröjas i dagar till veckor, då de drabbade kan uppvisa tecken på förvirring, trötthet, hemipares, ataxi, afasi och andra neurologiska störningar. Denna typ av hjärnblödning tycks oftast uppträda efter 50 års ålder. Den kan vara spontan, följa på skallskada, uppträda i samband med blödningssjukdomar eller medicinering med antikoagulanter, bero på lokal tumörinvasion och andra sjukdomstillstånd.
Sjukdomar som påverkar lillhjärnans struktur och funktioner. De viktigaste symtomen på funktionsrubbning i lillhjärnan är dysmetri, ataktisk gång och muskelslapphet.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt implantat som används för att behandla ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologisk vätskeansamling i hjärnan. Shunten består av en kateter som placeras in i den laterala ventrikeln i hjärnbalken och leds under huden till bukhålan där vätskan absorberas. Detta hjälper till att reducera ökat ICP och förhindra skada på hjärnan.
Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.
Skada orsakad av tryckskillnad, t ex i samband med dykning, flygning och explosioner. Skador i örontrumpeten, trumhinnan, lungor och mage ingår.
Medfödd eller förvärvad utbuktning av hjärnhinnorna, utan angränsande nervvävnad, genom benvävnadsdefekter i skallbenet eller kotpelaren.

En arachnoidalcysta är en sackartad utbuktning av det spindelvävsliknande hinnan (arachnoidea) som omsluter hjärnan och ryggmärgen. Cystorna innehåller cerebrospinalvätska och kan variera i storlek. De är oftast asymptomatiska, men i vissa fall kan de orsaka nervtryckssymptom om de expanderar tillräckligt mycket. Arachnoidalcystor är ovanliga och förekommer hos cirka 1-2% av populationen. De kan upptäckas vid rutinmässiga bilddiagnostiska undersökningar eller när de orsakar symptom.

Spindelvävhinna, även känd som plexus brachialis neurapraxia eller sönderslitning av nerven i axeln, är en skada på de nerver som kontrollerar rörelsen och känseln i armen. Denna typ av skada inträffar ofta när armen slits med stor kraft bakåt och uppåt, vilket kan sträcka eller till och med slicka sönder de nerver som löper genom axelns ledpanna. Skadan orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i armen och handen på den skadade sidan. I vissa fall kan skadan vara tillfällig och läka sig själv över tid, medan andra fall kan kräva operation och/eller rehabilitering för att återställa funktionen i armen.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.

Syringomyeli är ett medico-kirurgiskt tillstånd där det bildas en cysta innehållande cerebrospinalvätska (CSF) i centralnervsystemet, vanligtvis i ryggmärgen. Denna cysta, även kallad syring or syrinx, kan leda till skador på ryggmärgens nervceller och åderförsörjning, vilket kan resultera i neurologiska symtom som svaga muskler, smärta, känselbortfall, och autonoma störningar. Syringomyeli kan vara congenital eller aquired, och den kan förekomma ensam eller i samband med andra tillstånd, såsom Chiari malformationer eller trauma.

'Subduralrum' är ett medicinskt begrepp som refererar till den spårformade utrymme som finns mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den täckande membranen, som kallas hårda skallen (dura mater). Detta utrymme innehåller vanligtvis en liten mängd vätska, men kan expandera vid påverkan eller skada till hjärnan, vilket kan leda till ett subduralt hemorragiskt eller icke-hemorragiskt accumulering av vätska. Detta kan orsaka ökad tryck i skallen och potentiellt leda till allvarliga neurologiska komplikationer om det inte behandlas adekvat.

Arachnoiditis är en medicinsk term som refererar till iritering, inflammation eller kronisk irritation av arachnoidea, den tunnfilma vätskafyllda membran som omger och skyddar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Arachnoiditen kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, trauma, tumörer eller kemiska skador. Symptomen på arachnoidit kan variera beroende på vilken del av nervsystemet som är drabbad, men kan inkludera smärta, kramper, känsliga nerver och sensorisk förlust. I allvarliga fall kan det leda till lammhet eller till och med förlamning. Behandlingen av arachnoidit kan variera beroende på svårighetsgrad och kan inkludera smärtbehandling, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.

"En centraln nervsystemets cysta är en utbuktning eller en innesluten kammare fylld med vätska som bildas i eller pressar in sig på det centrala nervsystemet (hjärnan eller ryggmärgen). Cystor kan vara congenitala (medfödda) eller aquired (skapade under livet), och de kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Symptomen på en centralnervsystemscysta kan variera beroende på cystans placering, storlek och om det orsakar tryck på hjärnan eller ryggmärgen."

(Källa: Mayfield Clinic)

Subaraknoidalt rum är det mellersta av de tre membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen, känt som hjärnhinnorna (meningerna). Det subaraknoidala rummet ligger mellan den innersta hinna, pia mater, och den mittersta hinnan, arachnoidea.

Rummet innehåller cerebrospinalvätska (CSF), en klar, färglös vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och agerar som ett skyddande kudd av vätska som amorterar stötar. Det subaraknoidala rummet sträcker sig över hela centrala nervsystemet, från storhjärnan till filum terminale i nedre delen av ryggraden.

Ett subaraknoidalt blödning är ett allvarligt medicinskt tillstånd som inträffar när det subaraknoidala rummet fylls med blod, ofta orsakat av enrupturad cerebral artär (aneurysm). Det kan leda till huvudvärk, krampanfall, förvirring och i värsta fall koma eller död.

'Mellersta skallgropen' (latin: fossa cranii media) är en anatomisk depression i mitten av skallens inre yta. Den befinner sig mellan de två stora hjärnhalvornas över- och undersidor, ovanför det nedre nackbenet (os occipitale) och under pannbenen (ossa frontalia). I mellersta skallgropen finns bland annat hypofysen, pituitetten, samt delar av hjärnans vener. Den är också en viktig passage för blodkärl och nerver som försörjer hjärnan.

En subduralblödning är en typ av hjärnblödning som sker mellan hjärnbarken (cortex) och den tunna membranen som omger hjärnan, kallat dura mater. Den kan orsakas av huvudtrauma eller skada på blodkärlen i detta område.

Subduralblödningar kan vara akuta eller subakuta beroende på hur snabbt de utvecklas. Akuta subduralblödningar kan uppstå omedelbart efter ett trauma och kan leda till plötsliga symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller medvetslöshet. Subakuta subduralblödningar utvecklas långsammare över en vecka eller månader och kan orsaka mildare symtom som minnesförlust, humörsvängningar eller problem med balansen.

Behandlingen för en subduralblödning kan innebära kirurgisk intervention för att avlägsna blodet och lindra trycket på hjärnan. I vissa fall kan konserverande behandling vara tillräcklig, beroende på storleken och svårighetsgraden av blödningen.

Medicinsk definicion: "Skallgrop, bakre" refererar till en anatomisk struktur som kallas "occipitalgropen". Detta är en liten fossa (groove eller fördjupning) på baksidan av skallen, mer specifikt på den occipitale benet. Occipitalgropen kan kännas som en liten inbuktning precis ovanför nackens bas och lateralt från det externa occipitala protuberanset (ett utstickande område på baksidan av skallen). Den bakre skallgropen har inga specifika kliniska betydelser i sig själva, men kan vara viktiga för att identifiera olika anatomiska landmärken och hjälpa under utbildning av medicinska fackmän.

'Stort nackhål' (latin: foramen magnum) är en stor öppning i den bakre delen av kraniet där ryggmärgen passerar och förbinder sig med ryggraden. Det är också en viktig passageväg för blodkärl och nervbanor som förbinder hjärnan med resten av kroppen. Stort nackhål har en central roll i att möjliggöra rörelser mellan huvudet och kroppen, såsom blickrörelser, hosta och skratt.

En kraniotomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en del av skallbenet (kraniet) temporarily tas bort för att ge tillgång till hjärnan. Detta kan göras av olika anledningar, som exempelvis att behandla abscesser eller tumörer i hjärnan, att lindra ödem eller att korrigera blodansamlingar (hematomer) efter skalltrauma. Efter operationen kan delarna av skallbenet vanligtvis sättas tillbaka och fixeras på plats igen.

'Subduralvätskeutgjutning' refererar till en samling av vätska i subduralrummet, som är det smala utrymme mellan hjärnbarken (cerebral cortex) och den stela hinna som täcker hjärnan (dura mater). Denna tillstånd kan orsakas av en skada eller sjukdom som får vätska, oftast blod eller cerebrospinalvätska, att accumulera i det subdurala utrymmet.

Subduralvätskeutgjutningar kan vara akuta eller kroniska beroende på orsaken och hastigheten med vilken vätskan accumulerar. Akuta subduralvätskeutgjutningar uppstår ofta plötsligt till följd av en traumatisk händelse, som ett slag eller fall, och kan leda till snabbt ökande tryck inne i skallen med allvarliga konsekvenser om de inte behandlas omedelbart. Kroniska subduralvätskeutgjutningar utvecklas långsamt över tid, ofta på grund av en underliggande sjukdom eller förändring i hjärnan som gör att vätska lättare kan accumulera i det subdurala utrymmet.

Symptomen på en subduralvätskeutgjutning kan variera beroende på storleken och hur snabbt den utvecklas, men kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i synen, ökad sömnighet, muskelsvaghet och i värsta fall koma eller död. Behandlingen kan innebära kirurgisk avloppstillförsel eller dränering av vätskan, samt behandling av underliggande orsaken om det finns någon.

'Cystvätska' är en benämning på den klara, sterila vätskan som kan accumuleras inne i en cysta. En cysta är en encellig eller flercellig struktur som bildas när celler ovanligt nog samlas och omger sig med ett membran, skapande en liten encapsulerad ficka. Cystvätska består huvudsakligen av vatten, men kan även innehålla låga koncentrationer av proteiner, kolhydrater, salter och andra substanser beroende på cystans ursprung och funktion i kroppen.

Det är viktigt att notera att cystvätska kan variera mycket i sammansättning beroende på vilken typ av cysta det är frågan om. I vissa fall kan cystvätskan innehålla substanser som är specifika för en viss organs funktion eller sjukdomstillstånd. Därför är det viktigt att kliniskt undersöka och korrekt identifiera typen av cysta för att fastställa dess sammansättning och behandlingsbehov.

Den hårda hjärnhinne som ofta refereras till inom medicinen är den yttre, sklerotiska hinna som omger hjärnan. Den kallas på medicinska latin "dura mater". Den består av tätt packade kollagenvävnader och elastinfibrer, och har en funktion som skyddar hjärnan från mekanisk skada.

Det är värt att notera att termen 'hård hjärnhinna' kan vara något missvisande eftersom det inte är speciellt hårt i förhållande till andra vävnader i kroppen, men det är hårt i jämförelse med de andra två hinningarna som omger hjärnan - den mjuka hjärnhinne ("pia mater") och den spännbara hjärnhinne ("arachnoidea mater").

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

'Sakralregion' refererer til den del af rygsøjlen som består af de fem nederste brystværtskiver (T12) og de fem sakrale værtskiver (S1-S5). Dette er en del af den centrale nervøse systemets underdele, som kaldes det autonome nervesystem. Sakralregionen har en vigtig rolle i at kontrollere kroppens affektive funktioner, herunder tarmfunktion, blærefunktion og seksuel respons.

Ryggmärgskompression (även känd som ryggmärgsförträngning) är ett tillstånd där det på grund av olika orsaker uppstår tryck eller kompression på ryggmärgen. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom smärta, kvalster i extremiteterna, muskelsvaghet och känselbortfall. I vissa fall kan det även orsaka problem med tarm- och urinvägsfunktioner. Ryggmärgskompression kan vara akut eller kronisk och kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel tumörer, frakturer, infektioner, inflammationer eller degenerativa tillstånd som exempelvis spinal stenos.

Ett bråck, också känt som hernia, är en medicinsk tillstånd där en del av ett organ eller vävnad sticker ut genom en svag punkt eller öppning i musklerna eller bindväven som normalt håller organen på plats. Detta kan orsaka smärta, obehag och i vissa fall allvarliga komplikationer om delar av tarmarna fastnar i bråckspringan.

Det vanligaste typerna av bråck är:

1. Navelbråck (Umbilical hernia): Detta uppstår när en del av tarmsystemet sticker ut genom naveln, ofta hos spädbarn men kan också drabba vuxna.
2. Inguinal hernia: Den vanligaste typen av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom inguinalkanalen, en naturlig öppning i bukmuskulaturen. Det kan finnas två varianter: indirekt (sidlig) och direkt (medial).
3. Femoral hernia: Detta är också en typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom femoraliskanalen, belägen under inguinala kanalen.
4. Incisional hernia: Det uppstår när en del av organen eller vävnaden sticker ut genom en svag punkt i ett äldre operationssitt, där det förr varit en sömm.
5. Epigastrisk hernia: Detta är en ovanlig typ av bråck som uppstår när en del av tarmarna eller fettvävnad sticker ut genom ett smalt område mellan naveln och bröstbenet.

Behandlingen för bråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken, symtomen och komplikationerna. I de flesta fall rekommenderas dock en operation för att förebygga komplikationer som stranguleringshernia eller obstruktion.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags tunn rör med en kamera och ljuskälla monterad på änden) används för att undersöka och behandla skador, tumörer och andra tillstånd i hjärnan och ryggmärgen. Metoden möjliggör direkt seende in i kroppens hålrum och kaniner, vilket underlättar precisionen och säkerheten under operationer. Neuroendoskopi används ofta för att behandla hydrocefalus, pituitärtumörer och andra intrakraniala tillstånd.

Cerebral ventriculography är en diagnosmetod inom neurologi och radiologi där kontrastvätska införs i de laterala ventriklarna i hjärnan för att undersöka eventuella avvikelser eller skador i hjärnventriklarna eller i kringliggande strukturer. Proceduren utförs vanligtvis genom en lumbarpunktion (ryggmärgsvätskanfarning) eller direkt through ett hål i skallen (skallbaschirurgi).

I medicinska sammanhang står 'cerebral' för relaterat till hjärnan och 'ventrikulography' är en bilddiagnostisk metod där kontrastmedel används för att undersöka de inre hålrummen i hjärnan, så kallade ventriklar.

"Kirurgisk dekompression" refererar till ett medicinskt ingrepp där målet är att minska trycket på en del av kroppen, oftast inre organ eller nerver, för att lindra smärta eller förbättra funktionen. Detta kan uppnås genom att skapa ett artificiellt utrymme runt den drabbade strukturen, till exempel genom att ta bort en del av ett ben för att lindra tryck på en nerv, eller genom att göra en öppning i en kapsel runt ett organ för att minska trycket inuti.

Exempel på kirurgisk dekompression inkluderar:
- Nervdekompression, där en del av en nervrot är komprimerad och orsakar smärta eller kraftiga känsel- eller rörelseförluster. Genom att göra en liten inkision i huden och skapa ett utrymme runt nervern kan trycket minskas och symtomen förbättras.
- Dekompression av gallblåsan, där stenar eller andra abnormaliteter orsakar högt tryck inuti gallblåsan. Genom att göra en inkision i gallblåsan kan man minska trycket och förhindra komplikationer som inflammation eller infektion.
- Dekompression av lungan, där en del av lungan kollapsar och orsakar andningssvårigheter. Genom att göra en inkision i bröstkorgen kan man återställa lungans funktion och förbättra andningen.

Det är viktigt att notera att kirurgisk dekompression bör utföras av en kvalificerad läkare, ofta en specialist inom området som drabbats, efter en noggrann undersökning och bedömning av patientens tillstånd.

En ovarianskista är en flüssighetsfylld ficka eller encellig vävnadsbricka som bildas på äggstocken (ovarium). Kistor kan variera i storlek och kan vara ofarliga eller orsaka symtom beroende på deras storlek och om de är komplikerade. De flesta ovarianskistorna är ofarliga och försvinner spontant inom några månader.

Det finns två huvudtyper av ovarianskistor: funktionella kistor och organiska kistor. Funktionella kistor bildas som en del av ägglossningen (ovulationen) eller som ett resultat av äggstockarnas hormonproduktion. Dessa inkluderar follikelkistor, lutealkistor och corpus albicans. Organiska kistor orsakas av abnormaliteter i äggstockarna eller cancer.

Även om de flesta ovarianskistorna är ofarliga, kan större kistor orsaka symtom som smärta i underlivet, tryck på urinblåsan eller tarmbubblan, svullnad i buken och menstruationsrubbningar. I vissa fall kan en ovarianskista vara cancerös och behöver då behandlas aggressivt med kirurgi och ibland även kemoterapi.

La laminectomía es un procedimiento quirúrgico de la columna vertebral que involucra la extracción de parte o la totalidad del ligamento amarillo y el hueso laminar de una o más vértebras. Estos tejidos se encuentran en la parte posterior de la columna vertebral y su eliminación puede ayudar a aliviar la presión sobre la médula espinal o las raíces nerviosas, lo que puede causar dolor, entumecimiento o debilidad en las extremidades. Esta cirugía se realiza comúnmente para tratar condiciones como estenosis espinal, hernias de disco y tumores espinales. Después de la laminectomía, es posible que sea necesario un período de rehabilitación y fisioterapia para ayudar a restaurar la fuerza y la movilidad en las áreas afectadas.

I'm happy to help you with that! Here is a medical definition of "Jofendylat":

Jofendylat is the active ingredient in the medication called Jofen, which is used to treat muscle pain and stiffness. It is a type of drug known as a muscle relaxant, which works by blocking nerve impulses (or signals) that are sent to your brain. This helps to reduce the feeling of pain and discomfort in your muscles.

Jofendylat is a derivative of mefenamic acid, which belongs to a class of drugs called nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs). NSAIDs work by reducing inflammation, swelling, and pain in the body. However, unlike other NSAIDs, Jofendylat does not have a significant anti-inflammatory effect.

Jofendylat is available in tablet form and is usually taken two to three times a day, with or after meals. It is important to follow your doctor's instructions carefully when taking this medication, as it can cause side effects such as dizziness, drowsiness, and stomach upset. You should also avoid driving or operating heavy machinery while taking Jofendylat, as it can make you feel sleepy or dizzy.

I hope that helps! Let me know if you have any other questions.

Ryggmärgssjukdomar är en beteckning för en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan orsaka neurologiska symptom som sängliggande svaghet, smärta, kvalster, känselbortfall eller störningar i koordinationen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara degenerativa, inflammatoriska, orsakade av infektioner eller trauma. Exempel på ryggmärgssjukdomar inkluderar multipel skleros, ryggmärgsbråck, tumörer i ryggmärgen, neurodegenerativa sjukdomar som amyotrofisk lateralskleros och raka medfödda missbildningar som spina bifida.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

Likvor är en klar, lysande vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och hjälper till att skydda dessa organ genom att absorbera stötar och skapa ett buffert mot tryckvariationer. Likvorshuntar är abnorma anatomiska förbindelser mellan likvorvätskan och blodomloppet eller annan kroppsvätska, vilket orsakar en onormalt hög flöde av likvor från centrala nervsystemet till andra delar av kroppen. Detta kan leda till ett underskott av likvor i hjärnan och ryggmärgen, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis huvudvärk, yrsel, balansstörningar och i vissa fall neurologiska skador. Likvorshuntar kan vara inneboende eller uppstå till följd av skada eller sjukdom, till exempel hjärntumörer eller trauma. Behandlingen för likvorshuntar kan bestå av kirurgiska ingrepp, medicinsk behandling eller både och.

Hypothalamussjukdomar är en samling sjukdomar som drabbar hypothalamus, ett litet område i hjärnan som har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och endokrin system. Hypothalamus kontrollerar bland annat aptit, sömn, kroppstemperatur, stressrespons och hormonproduktion.

Hypothalamussjukdomar kan orsakas av olika faktorer som genetiska defekter, infektioner, trauma, tumörer eller autoimmuna sjukdomar. Exempel på hypothalamussjukdomar inkluderar:

1. Hypopituitarism: En tillstånd där hypofysen inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan bero på en skada eller sjukdom i hypotalamus.
2. Diabetes insipidus: En sjukdom som orsakas av ett felaktigt signalsystem mellan hypothalamus och njurarna, vilket leder till att kroppen inte kan reglera vattnets balans korrekt.
3. Klinefelters syndrom: En genetisk störning som orsakas av en extra X-kromosom hos män, vilket kan leda till hormonella rubbningar och problem med könsmaturiteten.
4. Prader-Willi syndrom: En genetisk sjukdom som kännetecknas av aptitlöshet under spädbarnsåldern följt av överdriven aptit och viktuppgång under barndomen.
5. Craniopharyngiom: En typ av hjärntumör som ofta växer i närheten av hypotalamus och hypofysen och kan orsaka hormonella rubbningar och andra symtom.

Symptomen på hypothalamussjukdomar varierar beroende på vilken del av hypothalamus som är drabbad och hur allvarlig sjukdomen är. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapy, mediciner och i vissa fall kirurgi.

En epidermoidcyst är en typ av cysta som bildas under huden eller slemhinnor, och innehåller vanligtvis död cellskrov samt hartsliknande material. Den utgörs av ett säckformat hölje av hud- eller slemhinneceller som växer in i underliggande vävnad. Cystan kan vara förhållandevis liten, men kan också bli stor nog att orsaka en uppenbar deformitet på ytan av huden eller slemhinnan.

Epidermoidcystor är oftast ofarliga, men kan ibland bli infekterade och leda till smärta, rodnad och svullnad i området runt cystan. I vissa fall kan en epidermoidcyst behöva avlägsnas kirurgiskt, särskilt om den orsakar besvär eller är estetiskt störande.

Cisterna magna är en anatomisk struktur i människans centrala nervsystem. Det är en utbuktning av subarachnoidalrummet, den spårformade rumsmellan hjärnhinnorna, och innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Cisterna magna ligger bakom hjärnbalken och under pons, en del av hjärnbryggan. Den har formen av en stor säck och är en plats där flera stora nerver passerar, inklusive glossopharyngeal nerve, vagus nerve och accessory nerve.

'Klippben' (latin: Os coxae) är ett skelettparti som består av tre ben, ilium, ischium och pubis, som fusionerats till en enhet. Klippbenet utgör en del av bäckenet och är fästat med ryggen via sacroiliacaarticulationen. Det är också fästat med lårbenet via höftleden (articulatio coxae), vilket möjliggör rörelser som gång, sittande och stående.

Pyromani är ett psykiatriskt tillstånd där en person upplever en ofta irresistibel impuls eller kompulsion att starta eldsvådor. Detta skiljer sig från andra orsaker till att starta eldsvådor, som kannibalism, mordbränning av illegala eller kriminella motiv, eller pyromani utlöst av en psykotisk störning.

Enligt DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), den femte upplagan, publicerad av Amerikanska Psykiatriska Föreningen, är kriterierna för att diagnostisera pyromani:

1. Överväldigande impuls eller en plötslig och ofta irresistibel kompulsion att starta eldsvådor eller titta på branden när den börjar.
2. För personen är det en stor tillfredsställelse eller lättnad i samband med branden eller dess efterverkningar.
3. Brandstartandet kan inte förklaras av impulsivt beteende, konflikter, kriminella handlingar, psykotiska tillstånd eller annan psykiatrisk störning.
4. Personen är minst 18 år gammal.

Det bör poängteras att pyromani är ovanligt och drabbar endast en liten andel av befolkningen. Det är viktigt att söka professionell hjälp om man upplever dessa symtom eller har oro över någon annan persons beteende.

"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

Trepanation är ett medicinskt ingrepp där en hål boring, skärning eller skrapning görs i kraniet för att lindra tryck eller få ut blod eller andra vätskor. Det har använts sedan forntiden som ett behandlingsalternativ för olika medicinska tillstånd såsom hjärnskador, infektioner och psykiatriska störningar. Idag används den sällan, men kan fortfarande användas i vissa speciella fall, som när det behövs avlägsna en benfraktur eller korrigera ett kranialt trauma.

En subduralblödning, kronisk, är en typ av blödning som sker mellan hjärnbarken (dura mater) och det underliggande subdurala utrymmet, vilket innehåller spinnkörteln och de stora venorna. Denna typ av blödning utvecklas gradvis över en period av veckor eller månader, till skillnad från en akut subduralblödning som kan uppstå plötsligt efter en trauma.

Kroniska subduralblödningar är ofta relaterade till äldre patienter med förtunnad hjärnhinna eller patienter som använder blodtunnande mediciner. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, svaghet på ena sidan av kroppen eller en kombination av dessa. Behandlingen består ofta av neurokirurgisk intervention för att avlägsna den överskottliga blodansamlingen och lindra trycket på hjärnan.

"Lillhjärnans sjukdomar" (eng. "Degenerative diseases of the cerebellum") är en grupp neurologiska tillstånd som kännetecknas av skada och degeneration i lillhjärnan, en del av hjärnan som har stor betydelse för koordineringen av rörelser och balans.

Här är några exempel på vanliga sjukdomar som kan drabba lillhjärnan:

1. Spinocebellära ataxi (SCA): Detta är en grupp arvsmassbaserade sjukdomar som orsakas av defekter i specifika gener. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, bland annat.
2. Friedreichs ataxi (FRDA): Detta är en arvsmassbaserad sjukdom som orsakas av defekter i FRATAXIN-genen. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, muskelsvaghet, hjärtproblem och annan skada på nervsystemet.
3. Multipel systematrofi (MSA): Detta är en neurologisk sjukdom som orsakas av degeneration i flera delar av det centrala nervsystemet, inklusive lillhjärnan. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av koordination och balans, muskelsvaghet, autonoma symptom (som blodtrycks- och svettningsförändringar) och andra neurologiska symptom.
4. Progressiv supranukleär pares: Detta är en neurologisk sjukdom som orsakas av degeneration i specifika delar av hjärnan, inklusive lillhjärnan. Sjukdomen kännetecknas av progressiv förlust av muskelkontroll och koordination, bland annat svårigheter att röra ögonen och att svälja.
5. Creutzfeldt-Jakob sjukdom: Detta är en dödlig neurologisk sjukdom som orsakas av prioner (proteiner som har förvridit sig till en skadlig form). Sjukdomen kännetecknas av snabb progressiv demens, muskelsvaghet, koordinationssvårigheter och andra neurologiska symptom.

Det är viktigt att notera att det finns många andra sjukdomar som kan orsaka liknande symptom som ovan nämnta sjukdomar. Om du eller någon i din närhet upplever några av dessa symptom bör ni söka vård och få en korrekt diagnos från en läkare.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt ingrepp där en tunn slang placeras från den laterala ventrikeln i hjärnan till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att lindra ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologi som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF) flöde.

Shunten består av tre huvuddelar: en ventrikulär kateter, en valv och en peritoneal kateter. Ventrikulära katetern placeras i den laterala ventrikeln i hjärnan och är ansluten till ett valv som reglerar flödet av CSF från hjärnan till bukhålan. Peritoneal katetern är en tunn slang som leder CSF från valvet till bukhålan där det kan absorberas.

Denna typ av shunt används ofta för att behandla infantil hydrocefalus, men kan också användas för vuxna med hydrocefalus orsakad av trauma, tumörer, infektion eller andra sjukdomar som påverkar CSF-flödet.

Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.

Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.

'Tryckskada' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva skador på kroppen orsakade av onormalt högt tryck. Detta kan inträffa när en del av kroppen utsätts för en kraft under en längre period, vilket orsakar skada på vävnader och celler.

Tryckskador kan uppstå i olika sammanhang, men de är speciellt vanliga inom områden som medicinsk behandling, sport och arbetsmiljö. Exempel på tryckskador inkluderar:

* Trycksår (decubitus): Skador på huden och underliggande vävnad som orsakas av att en kroppsdel har varit under tryck under en längre period. Detta är vanligt bland patienter som ligger i sängen under lång tid, till exempel efter en stroke eller operation.
* Dykarsjuka: En sjukdom som orsakas av att andas in för mycket kvävgas under vattnet när man dyker. Detta kan leda till luftblåsor i kroppen och skador på hjärnan och nervsystemet.
* Barotrauma: Skador på lungor, örat eller tänderna som orsakas av skillnader i tryck mellan inandningsluften och omgivningen, till exempel vid dykning eller flygning.

För att undvika tryckskador bör man vara medveten om riskfaktorer och ta lämpliga försiktighetsmått, såsom att regelbundet byta position när man ligger i sängen, att följa rekommenderade dyktider och djup och att använda tryckreglerad andningsapparat (rebreather) vid dykning.

En hjärnhinnebråck, också känt som en enscefalosak eller meningokele, är en medfödd missbildning som orsakas av att hjärnhinnan (meningen) och delar av hjärnan sticker ut genom ett öppning i skallbenet. Detta kan ske någonstans längs ryggraden, vanligtvis i nacken eller ryggens nedre del. Hjärnhinnebråck är ovanliga och beräknas drabba ungefär 1 av 5 000 barn.

Det finns tre typer av hjärnhinnebråck:

1. Encefalokele: Den vanligaste typen av hjärnhinnebråck innehåller både hjärnhinnan och delar av hjärnan.
2. Meningokele: Denna typ innehåller endast hjärnhinnan.
3. Myelomeningokele: Detta är den allvarligaste formen av hjärnhinnebråck, där både ryggmärgen och hjärnhinnan sticker ut genom ryggraden.

Hjärnhinnebråck kan vara associerade med andra missbildningar, såsom spina bifida, hydrocefalus och neurologiska skador. Behandlingen av hjärnhinnebråck innebär ofta kirurgi för att placera ryggmärgen och hjärnhinnan tillbaka i ryggraden och stänga öppningen i skallbenet. Prognosen för barn med hjärnhinnebråck varierar beroende på storleken och typen på bråcket, när det upptäcks och behandlas, samt om det finns några andra associerade missbildningar eller skador.

Beställs lista över sjukdomar förknippade med "araknoidalcystor"Droger, aktiva substanser och "araknoidalcystor"Medicinalväxter ... Araknoidalcystor. Vätskefyllda blåsor mellan den mjuka hjärnhinnan (pia mater) och spindelvävshinnan. Dessa ansvällningar ...