Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den stora blodkärlen som löper från hjärtat och förser kroppen med syresatt blod. Detta kan inkludera aortaaneurysm (en utbuktning eller förstoring av aortaväggen), aortadissektion (en rätt avskiljande skada på aortaväggens innersta lager) och aortit (inflammation i aortaväggen). Aortasjukdomar kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt.
Utbuktning på någon del av bröstaortan, dvs den del av kroppspulsådern som går från aortabågen till mellangärdet.
Särande av artärväggen pga blödning igenom kärlväggens inre hinnor och ut mellan kärlväggens olika skikt. Vanligast i aortan.
Utbuktning på kroppspulsådern.
Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.
En autosomal, dominant bindvävssjukdom med onormala drag i hjärtat, ögat och skelettet. Till de kardiovaskulära manifestationerna hör mitralklaffprolaps, aortautvidgning och aortabristning. Andra kännetecken kan vara linsförskjutning, oproportionerligt långa lemmar och förstoring av den hårda hjärnhinnan. Marfans syndrom beror på mutationer i genen som kodar för fibrillin, en huvudbeståndsdel av de extracellulära mikrofibrillerna i bindvävnaden.
Kirurgisk infällning av syntetiskt eller biologiskt material som ersättning för eller reparation av skadade eller sjuka blodkärl.
Den del av kroppspulsådern som går mellan diafragman och delningen i de två ljumskartärerna.
Protes, framställd av syntetiskt eller biologiskt material, för reparation av skadat eller sjukt blodkärl.
Radiologisk undersökning av kroppspulsådern och dess förgreningar med hjälp av kontrastmedel.
Endovascular procedures are minimally invasive medical treatments that involve accessing and repairing blood vessels or other internal structures through small incisions or punctures, typically in the groin area. A thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessel and guided to the treatment site using imaging technology such as X-ray or ultrasound. Once in place, various devices such as stents, coils, or balloons can be deployed through the catheter to repair or block off damaged vessels, restore blood flow, or remove clots. Endovascular procedures are commonly used to treat conditions such as aneurysms, stroke, peripheral artery disease, and tumors.
Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av sjukdomar i hjärt-kärlsystemet och dess organ eller demonstration av deras fysiologiska processer.
Bristning i aortavävnaden. Kan vara aneurysmbristning eller bristning till följd av fysiskt våld.
I en enkel medicinsk definition, betyder "stentara" att placera en liten, rörlig eller fast tubformad inläggning (en stent) inne i ett kärl, till exempel ett hjärtkranskärl eller en artär, för att hålla lumen (kärlets öppna passage) vidmakthållen och underlätta blodflödet. Stentar används ofta för att behandla åderförträngningar orsakade av ateroskleros eller andra tillstånd som kan orsaka skador på kärlen.
Utbuktning på någon del av bukaortan, dvs den del av kroppspulsådern som går nedåt från mellangärdet.
Sjukdomar som orsakas av eller leder till funktionsbrister hos hjärtklaffarna.
Aorta. Huvudstammen i kroppens artärsystem.
Kirurgiska förfaringssätt för behandling av kärlsjukdomar.
Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.
"Postoperativa komplikationer" refererar till problem eller biverkningar som uppstår som en följd av en kirurgisk operation under eller efter ett operationsförlopp, och kan inkludera infektioner, blödning, emboli, lungsäteskomplikationer, reaktioner på anestesi, skador på nerver eller organ, trombos, ytlig eller djup venös trombos (DVT), och andra allvarliga hälsoproblem.
Endovaskulär rekonstruktion av en artär, vilket kan innebära avlägsnande av ateromatösa plack och/eller endotelhinnor, samt enkel vidgning. Detta förfarande med kateterteknik skall skiljas från endart erektomi, som är kirurgisk rekonstruktion.
Icke-invasiv metod för kärlavbildning och bestämning av den inre anatomin utan bruk av kontrastmedel eller strålning. Tekniken används speciellt vid cerebral angiografi, och för studier av andra kärlstrukturer.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
Klaffen mellan vänstra hjärtkammaren och uppåtgående aortan, vilken hindrar återflöde till hjärtkammaren.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
I prosthetics, a "prosthetic construction" typically refers to the artificial limb or body part that is created to replace a missing or damaged one. This construction is designed to replicate the function and, in some cases, the appearance of the original body part as closely as possible. It is usually composed of various materials such as plastics, carbon fiber, and metal, and is custom-made to fit the individual's specific needs and anatomy. The prosthetic construction may include components like joints, hinges, or motors to help restore mobility and independence for the person.
En "Reoperation" definieras som ett ytterligare kirurgiskt ingrepp som utförs efter att en patient redan har genomgått en operation för samma problemområde eller sjukdom. Det kan vara schemalagd eller oväntad, beroende på komplikationer, misslyckanden med den ursprungliga behandlingen eller förlopp av sjukdomen.
"Kontrastmedel är ett preparat som ges under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT eller MRI, för att öka kontrasten och skärpan på strukturer inne i kroppen, vilket underlättar visualiseringen av specifika anatomiska detaljer eller patologiska förändringar."
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
"Riskbedömning är ett systematisk process för att utvärdera och analysera risker relaterade till hälsa eller sjukvård, inklusive sannolikheten för skadliga händelser och deras potentiella konsekvenser, med syfte att underlätta beslut om preventiva åtgärder och behandlingar."
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Atractylodes är ett släkte inom familjen korgblommiga växter (Asteraceae) som består av flera arter perenna örter, huvudsakligen från östra Asien. I traditionell kinesisk medicin används rötterna från två arter, Atractylodes lancea och Atractylodes chinensis, som kallas "bai zhu" respektive "cang zhu". Dessa anses ha ett antal medicinska egenskaper, till exempel kan de stärka magsäcken, förbättra digestionen och hjälpa till att avvärja vattenretention. Det är dock viktigt att notera att användning av dessa växter i medicinskt syfte bör övervakas av en kvalificerad hälsoprovidor, eftersom de också kan ha biverkningar och interagera med andra läkemedel.
Persiljefamiljen, Umbelliferae, ordningen Apiales, omfattar morötter, odört, selleri, palsternacka, fänkål, anis, dill och kummin.
Luftrörsinflammation, även kallad sinusit eller sinustitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera luftfyllda hålrum (sinus) i ansiktsskelettet, som normalt producerar och dränerer slem. Den kan orsakas av bakterier, virus eller sällsynta fall svamp. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, halsont, hosta, feber, trötthet och en förstoppad eller flytande näsa.
Inflammation i struphuvudet. Vanliga tecken är torrhet och ömhet i halsen, sväljningsbesvär, hosta och heshet.
Ett rike inom domänen Archaea (arkéer), bestående av termofila, acidofila (dvs sådana som trivs i varma, sura miljöer) och svavelberoende organismer. De två ordningarna är Sulfolobales och Thermoproteales.
Ett växtsläkte (vedlar) av familjen Fabaceae, ordningen Fabales och underklassen Rosidae. Många arter är förknippade med förgiftning av betande djur, och några arter har användning som medicinalväxter.
Ett löst samordnat, världsomfattande datornätverk. De nätverk som utgör Internet är sammankopplade via ett flertal stamnätverk. Internet har sitt ursprung i det amerikanska statliga ARPAnet-projektet, som utvecklades för att underlätta informationsutbyte.

Aortasjukdomar är medicinska tillstånd som drabbar aortan, den största artärien i kroppen. Det finns olika slag av aortasjukdomar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Aortadiskinesi eller aortainsufficiens: Detta är en tillstånd där aortaklaffen i hjärtat inte stänger korrekt, vilket orsakar baksidan av blodet att flöda tillbaka in i aortan.
2. Aortaaneurysm: Detta är en utbuktning eller förstoring av aortaväggen som kan vara farlig eftersom den kan spricka eller börja läcka. Aortaaneurysmen kan drabba olika delar av aortan, inklusive thoraxaortaaneurysm (i bröstkorgen) och abdominalaortaaneurysm (i buken).
3. Aortadissektion: Detta är en allvarlig tillstånd där ett lager av aortaväggen skadas, vilket orsakar blod att samlas mellan de två lagren och dela upp aortan i två kanaler. Aortadissektion kan vara livshotande eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer som stroke, hjärtinfarkt eller organsvikt.
4. Ateroskleros: Detta är en progressiv sjukdom där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas i aortaväggarna och bildar plack. Ateroskleros kan orsaka smalning av aortan och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

Behandlingen av aortasjukdomar beror på typen, svårighetsgraden och platsen i kroppen där sjukdomen finns. Behandling kan inkludera mediciner, livsstilsförändringar, operationer eller kombinationer av dessa.

Aorta bråck (i bröstet) refererar till en medicinsk tillstånd där aortan, den största artär som förgrenar sig från hjärtat, utbuppar genom den muskulära väggen i det övre, bakre delen av bröstkorgen. Detta kallas även för en thorakal aorta aneurysm.

En aneurysm uppstår när en artärvägg blir svag och utbuppar, vilket kan leda till att den spricker eller börjar läcka. I fallet med en aorta aneurysm i bröstet kan det vara livshotande om den spricker eller läcker, eftersom det kan orsaka stor blödning in i bröstkorgen.

Symptomen på en aorta aneurysm i bröstet kan variera beroende på storleken och om det finns någon komplikation, såsom en läcka eller ett riss. Vissa personer med en liten aorta aneurysm kan inte ha några symptom alls, medan andra kan uppleva smärta i bröstet, ryggen eller sidan, hosta, andfåddhet eller svårigheter att svälja.

För att diagnostisera en aorta aneurysm i bröstet använder läkare vanligen avbildande undersökningsmetoder som röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonansundersökning (MRI). Behandlingen kan bestå av mediciner för att sänka blodtrycket och hjärtats arbetsbelastning, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

A dissection aneurysm, även känt som en "dissekerande aortaaneurysm", är ett medicinskt tillstånd där det uppstår en skada på den inre layern av aortan (den stora blodkärlen som löper från hjärtat). Skadan orsakar en rättslägen splittring i väggen på aortan, vilket gör att blodet kan tränga in och skilja de yttre lagren ifrån varandra. Detta kan leda till att aortan sväller upp och bildar ett aneurysm (en utbuktning i kärlen).

Dissekerande aortaaneurysmer är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta kirurgi. Om de inte behandlas kan de leda till livshotande komplikationer, såsom blodproppar eller inre blödningar. Faktorer som ökar risken för att utveckla en dissekering aneurysm inkluderar hög ålder, högt blodtryck, rökning och genetiska faktorer.

Aortaanevrys är en medicinsk term som betyder en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som löper från hjärtat, kallad aortan. Aortaanevrys kan vara livshotande eftersom det ökar risken för att aortan ska spricka (akut aortaruptur), vilket kan leda till inre blödning och chock. Symptomen på aortaanevrys kan variera, men de kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, halsont, andnöd och svimningar. Faktorer som ökar risken för aortaanevrys innefattar hög ålder, högt blodtryck, rökning, förekomst av aneurysm i familjemedlemmar och vissa ärftliga sjukdomar som Marfan syndrom. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera blodtrycket och kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortan.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

Marfan syndrom är ett genetiskt sjukdomstillstånd som beror på förändringar (mutationer) i genern FBN1, som kodar för proteinet fibrillin-1. Detta protein är viktigt för att ge struktur och styrka till olika vävnader i kroppen, särskilt bindväv, senor och hjärtat (aorta).

Sjukdomen påverkar ofta olika delar av kroppen, inklusive skelett, ögon, hud och hjärt-kärlsystemet. Några vanliga symtom innefattar långsträckt kroppsbyggnad, långa, smala lemmar, flexibel ryggrad, bröstkorgdeformationer, lågt blodtryck och ögonproblem som skelning eller glaskroppsförändringar. Vidare kan Marfan syndrom leda till komplikationer i hjärt-kärlsystemet, särskilt vidgad aorta och ökat risk för aortariss (en typ av hjärtklaffbristning).

Marfan syndrom är ärftligt och kan överföras från en förälder till barn genom autosomalt dominant nedärvningsmönster, vilket betyder att en kopia av den defekta genen räcker för att orsaka sjukdomen. Cirka 1 person i 5 000 är drabbad av Marfan syndrom.

Den medicinska definitieen av "Blodkärlsprotesimplantation" är när en konstgjord blodkärl (protes) implanteras eller placeras in i kroppen. Detta kan göras av olika anledningar, t.ex. för att ersätta ett naturligt blodkärl som är skadat, blockerat eller har försvagats. Protesen kan vara gjord av material som till exempel plast eller metall och finns i olika storlekar beroende på vilket område i kroppen den ska placeras.

Blodkärlsprotesimplantation utförs vanligen under en operation och kräver narkos. Efter operationen behöver patienten vanligen stanna på sjukhus för observation och rehabilitering. Det är viktigt att följa läkares instruktioner efter operationen för att undvika komplikationer som trombos, infektion eller andra allvarliga biverkningar.

Den bukenaorta (Aorta abdominalis) är den del av aortan som går från magen ner till benen. Den kan anatomiskt delas in i tre delar:

1. Den uppra delen, även kallad den suprarenala aortan, som ligger ovanför njurarna och förser dem med blod.
2. Den mellersta delen, även kallad den renala aortan, som går mellan njurarna och ger blod till dem.
3. Den nedre delen, även kallad den infrarenala aortan, som ligger under njurarna och förser buken och benen med blod.

Bukenaorta kan drabbas av olika sjukdomar såsom ateroskleros, aneurysm (utbulning i väggen) eller dissection (skiljande av de inre lagren).

En blodkärlsprotes, även känd som en artificiell blodkärl eller en vaskulär protes, är en konstgjord substitut till ett naturligt blodkärl. Den kan användas för att ersätta eller stödja blodkärl som är skadade, sjuka eller blockerade. Blodkärlsproteser kan vara gjorda av olika material, inklusive metall, plast och speciella tyger. De används ofta i kirurgiska ingrepp såsom hjärt-lungbypassoperationer, dialysaccessoperationer och i behandlingen av vaskulära sjukdomar som ateroskleros.

Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).

Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.

'Endovascular procedures' refer to minimally invasive medical treatments that are performed inside blood vessels, typically through a small incision in the skin. These procedures are often used to treat various conditions affecting the cardiovascular system, such as aneurysms, blockages, and narrowings of blood vessels.

During an endovascular procedure, a doctor inserts a thin, flexible tube called a catheter into a blood vessel, usually through a groin puncture. The catheter is then guided to the site of the problem using imaging techniques such as X-ray or ultrasound. Once the catheter is in place, various devices and tools can be passed through it to perform the necessary treatment.

Examples of endovascular procedures include:

* Angioplasty and stenting: A balloon is inflated inside a narrowed blood vessel to widen it, and a stent may be placed to keep it open.
* Endovascular aneurysm repair (EVAR): A stent graft is inserted into an aneurysm to reinforce the weakened vessel wall and prevent rupture.
* Thrombectomy: Clots are removed from blood vessels using various devices, such as suction or mechanical thrombectomy.
* Embolization: Blood flow to a specific area is blocked by injecting particles or coils through a catheter.

Endovascular procedures offer several advantages over traditional open surgery, including smaller incisions, reduced blood loss, shorter hospital stays, and faster recovery times. However, they also carry some risks, such as infection, bleeding, and damage to surrounding tissues. As with any medical procedure, the benefits and risks should be carefully weighed before deciding whether an endovascular procedure is appropriate.

Diagnostiska tekniker för hjärt-kärlsjukdomar är metoder och tester som används för att ställa diagnoser och bedöma sjukdomar eller skador relaterade till hjärtat och kärlen. Några exempel på dessa tekniker inkluderar:

1. Elektrokardiogram (ECG): En icke-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat och kan upptäcka hjärtsjukdomar såsom hjärtinfarkt, aritmier och andra störningar.
2. Echokardiogram (Echo): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger information om hjärtmuskulaturen, hjärtklaffarna och hjärtfunktionen.
3. Koronarangiografi: En invasiv radiologisk undersökning där en kontrastvätska injiceras i kärlen för att visualisera koronarartärerna och upptäcka eventuella blockeringar eller skador.
4. Magnetkameraundersökning (MRI): Används för att producera detaljerade bilder av hjärtat och kärlen, vilket kan vara användbart för att diagnostisera strukturella problem eller skador.
5. Positronemissionstomografi (PET): En typ av skanning som använder små mängder radioaktivt material för att producera detaljerade bilder av hjärtat och kärlen, vilket kan vara användbart för att upptäcka koronarartäristenos eller andra problem.
6. Blodprov: Analysering av blodprover kan ge information om olika aspekter av hjärt-kärlsjukdomar, till exempel nivåer av kolesterol, glukos och troponin (ett protein som frisätts vid hjärtskada).
7. Elektrokardiogram (EKG): En non-invasiv metod för att mäta elektrisk aktivitet i hjärtat och upptäcka eventuella hjärtfel eller skador.

Aortadilatation eller aortabristning är en medicinsk term som refererar till en ovanlig och ofta allvarlig medicinsk tillstånd där aortan, den stora blodkärlen som leder utblottad blod från hjärtat, är utvidgad eller saknar sin normala elasticitet. Detta kan orsaka att aortaväggen blir svag och tenderar att spricka eller skilja sig ifrån varandra, vilket kallas aortaruptur. Aortadilatation kan vara congenital (född med tillståndet) eller aquired (utvecklas under livet). Den kan orsakas av högt blodtryck, åldrande, arterioskleros, Marfans syndrom och andra genetiska tillstånd. Aortadilatation kan vara livshotande om det inte behandlas i tid, ofta med kirurgi eller endovaskulär terapi.

En medicinsk definition av "stenta" är att placera en liten, rörlig eller fast, tunn cylindrisk utformad apparat (en stent) in i ett hålrum eller ett rör, som exempelvis en artär eller en ven, för att hålla det öppet och underlätta flödet av blod eller andra kroppsvätskor. Stenten kan vara gjord av metall, plast eller biologiskt material och kan vara permanent eller tillfällig. Syftet med en stent är ofta att behandla och förebygga återkommande stängningar eller skador på kärlen.

Aortaabbauck i buken (abdominal aortic aneurysm (AAA)) är en utbulning (dilatation) på den del av aortan som går genom buken. Aneurysm betyder att ett blodkärls väggar blir svagare och börjar sticka ut, vilket kan leda till att kärlet brister eller spricker. Om detta händer i aortan kan det medföra livshotande inre blödningar. AAA är vanligast hos män över 65 år som röker eller har rökt, och de flesta av fallen är asymptomatiska (visar inga tecken på sjukdom). Risken för komplikationer ökar dock med större aortaabbaukar. Om en aortaabbauk upptäcks behandlas den vanligen genom kirurgi eller endovaskulär reparation (EVAR), där en stent placeras in i aortan för att stödja och stabilisera väggen.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

'Kärlkirurgiska tekniker' refererar till de metoder och procedurer som utförs av kärlkirurger för att behandla sjukdomar och skador på kroppens blodkärl. Detta kan inkludera sådana tekniker som:

1. Kärlrekonstruktion: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta skadade eller sjukliga kärl med hjälp av egna kroppsdelar (autografter) eller konstgjorda material.
2. Endovaskulära tekniker: Dessa tekniker innebär att operera på blodkärlen genom små skär eller hål i kroppen, vanligtvis med hjälp av en kateter och specialdesignade instrument som kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar i kärlen.
3. Aneurysm-reparation: Denna teknik innebär att reparera eller ersätta utvidgade och sköra blodkärl (aneurysmor) för att förebygga riskerna för livshotande blödningar eller embolier.
4. Kärlbypass: Denna teknik innebär att skapa en ny väg för blodflödet runt ett blockerat eller skadat kärl med hjälp av en graft, som kan vara en autograft, allograf (död donator) eller konstgjord.
5. Angioplasti: Denna teknik innebär att vidga och öppna upp en förträngd artär med hjälp av en ballongkateter, som kan följas av placeringen av en stent (ett rörliknande nätverk) för att hålla artären öppen.
6. Trombektomi: Denna teknik innebär att avlägsna blodproppar från kärlen med hjälp av olika metoder, till exempel genom att suga upp proppen eller skära bort den.

Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.

I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.

Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Angioplasti är en medicinsk procedur där en smal eller bortsprängd artär eller ven vidgars med hjälp av ett kateter och ofta även en liten ballong. Proceduren kallas också perkutan transluminal angioplastik (PTA).

Under angioplastikledning inser läkaren en tunn, böjlig rörformad tub som kallas kateter i blodkärlen genom ett blodkärlsystem, ofta i armen eller låret. Katetern leds sedan genom kroppen till det trånga eller blockerade blodkärlet. När katetern når den trånga eller blockerade delen av blodkärlet inflateras en liten ballong på katetern, vilket pressar plack eller annan vävnad som orsakar stenos (trängsel) utåt mot kärlväggarna och vidgar artären eller venen.

Efter angioplastiken kan en liten metallnät, kallat en stent, placeras i det vidgade området för att hålla blodkärlet öppet och förebygga ytterligare sammandragning eller återblockering.

Angioplastik används ofta för att behandla aterosklerotiska förträngningar i koronarartärerna (de artärer som förser hjärtmuskulaturen med syre), men den kan också användas för att behandla andra typer av blodkärlsförträngningar i kroppen, till exempel i benen eller hjärnan.

Magnetisk Resonansangiografi (MRA) är en typ av bilddiagnostisk undersökning som använder kraftiga magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder på blodkärl i kroppen. Undersökningsmetoden bygger på principen om magnetisk resonans, där protoner i kroppens vätskor sätts i rörelse av radiovågor inom ett starkt magnetfält. När protonerna återvänder till sin ursprungliga position avger de energi som kan tolkas och omvandlas till bilder av blodkärlen. MRA används ofta för att undersöka potentiala problem med hjärnan, ryggraden, lungorna, levern, buken och extremiteterna.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Aortaklaffen är den hjärtklaff som kontrollerar blodflödet mellan aortan (den stora kroppspulsådern) och vänster kammare i hjärtat. Den består av tre flikar, eller lameller, som öppnar och stänger sig för att reglera blodflödet. Aortaklaffen är den sista klaffen som blodet passerar genom på vägen ut från hjärtat till resten av kroppen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.

I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Atractylodes är ett släkte av växter inom familjen korgblommiga växter (Asteraceae) som består av cirka 12 arter. Släktet har sin naturliga utbredning i östra Asien, främst i Kina och Japan.

I den traditionella kinesiska medicinen används två arter av Atractylodes, A. lancea och A. chinensis, som medicinalväxter. Dessa två arter är kända under sina kinesiska namn, bai zhu respektive cang zhu.

A. lancea, även kallad "östra atractylodes", används främst för att stärka matsmältningssystemet och förbättra absorptionen av näringsämnen. Den har också traditionellt använts för att behandla diarré, trötthet, svaghet och för att stärka immunförsvaret.

A. chinensis, även kallad "västra atractylodes", används främst för att behandla mag-tarmsjukdomar som kräksjuka, diarré och magsmärtor. Den har också traditionellt använts för att behandla lunginflammation, astma och för att stärka immunförsvaret.

Det är viktigt att notera att användning av dessa växter bör ske under övervakning av en kvalificerad medicinsk specialist på grund av möjliga biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.

'Persiljeväxter' är ett vanligt förekommande svenskt trivialnamn för växtfamiljen Apiaceae, även känd som Umbelliferae. Det är en stor familj med ursprungligen fleråriga örter, men även några buskar och träd. Familjen har fått sitt vetenskapliga namn på grund av den typiska blomställningen som liknar ett paraply, vilket kommer från latinets 'umbella' som betyder just paraply.

Många persiljeväxter är välkända kulinariska örter, såsom persilja, selleri och dill. Andra arter kan vara giftiga eller oätliga, vilket gör korrekt artbestämning viktigt. Familjen innehåller även flera medicinskt använda växter, som till exempel lavendel och johannesört.

Typiska kännetecken för persiljeväxter är:

* Blad: Ofullständigt indelade eller parflikiga blad med breda bladskivor.
* Stjälkar: Hårt fibrösa, ofta ihåliga stjälkar.
* Blommor: Små, vita, gula eller rosa blommor i flockar som bildar en paraplyformad blomställning (umbell).
* Frukter: Torra, tvådelade skidor med tvärgående ribbor.

Det är viktigt att notera att många andra växter utanför familjen Apiaceae kan ha liknande kännetecken, så artbestämning bör göras av en kvalificerad person eller genom laboratorieprov.

Luftrörsinflammation, även känd som sinusit eller sinusinfektion, är en inflammation i de små hålrummen (sinus) runt näsa och ögon. Det kan orsakas av en infektion, allergi eller irritation. Symptomen på luftrörsinflammation kan inkludera tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa, halsont, näsflöde, hosta, feber och trötthet. Luftrörsinflammation kan vara akut (kortvarig) eller kronisk (långvarig). Behandlingen beror på orsaken till inflammationen och kan innefatta antibiotika, avhjälpande medel för att lindra symtom och i vissa fall kirurgi.

Strupkatarr (latin: Pharyngitis) är en inflammation i svalget, strupen. Det kan orsakas av bakterier eller virus och tenderar att vara mer vanligt under vintermånaderna. Vid strupkatarr upplever man ofta ont i halsen, torrhet i munnen och svallet, samt ibland feber, hosta och trötthet. Även svullnader i lymfkörtlarna kan förekomma. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men ofta behövs endast vila, vätska och smärtstillande medel. I vissa fall kan antibiotika vara aktuellt om orsaken är bakteriell.

Crenarchaeota är en av de fem högre taxonomiska grupperingarna (domäner) inom arkeerna, som tillsammans med eukaryoter och bakterier utgör de tre domänerna livet kan delas in i. Crenarchaeota består huvudsakligen av extremofila organismer, det vill säga arter som lever under mycket extrema förhållanden vad gäller temperatur, pH och salthalt. Många crenarchaeoter lever i heta källor och undervattens vulkaner, men några arter har också hittats i mer normala miljöer som mark och hav.

Crenarchaeota karaktäriseras bland annat av att de saknar cellkärna (som eukaryoter) och att deras celldelning sker genom binär fission, till skillnad från många andra arkeer som delar sig genom knoppning. De har också en unik typ av proteinkomplex som kallas ATP-synthase, som används för att producera energriktat ATP.

Crenarchaeota innehåller många olika släkten och arter, bland annat Sulfolobus, Pyrobaculum, Acidianus och Ignicoccus. Dessa organismer är ofta svåra att odla i laboratoriemiljö, men de har blivit allt mer intressanta för forskare på grund av deras extremofila livsmiljöer och deras unika biokemi och fysiologi.

Astragalus är ett medicinskt term som refererar till den torra rotstjälken från kinesisk astragel (Astragalus membranaceus), en art i familjen ärtväxter som växer vilt i norra Kina. Denna rotstjälk har traditionellt använts inom kinesisk medicin för att stärka det immunsystemet, minska svaghet och utmattning samt för att behandla olika sjukdomar som influensa, cancer och hjärtsvikt.

Astragalus har visat sig ha en rad medicinska egenskaper, inklusive antiinflammatoriska, immunförstärkande och antioxidativa effekter. Den kan också hjälpa till att förbättra blodcirkulationen och reglera blodsockret.

Ämnen som utvinns från astragalusrot inkluderar saponiner, flavonoider, polysackarider och ämnen som kallas astragalosider. Dessa ämnen kan ha en positiv effekt på hälsa genom att stödja immunsystemet, skydda celler från skada, reducera inflammation och förbättra kroppens förmåga att hantera stress.

Det är värt att notera att astragalus inte bör användas som en substitut till konventionell medicinsk behandling och att det kan ha interaktioner med vissa läkemedel. Det är alltid rekommenderat att konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda astragalus eller någon annan naturläkemedel.

Det finns ingen officiell medicinsk definition av "Internet", eftersom det är ett allmänt begrepp som inte är specifikt relaterat till medicinen. Men för att ge dig en bred förståelse av vad Internet är:

Internet är ett globalt nätverk av datorer och andra enheter, som är sammanlänkade för att möjliggöra kommunikation och informationsutbyte mellan dem. Det bygger på standardiserade protokoll och består av en rad olika tjänster och tekniker, såsom webb, e-post, filuppladdning/-nedladdning, chatt, videokonferenser och sociala medier. Internet ger användarna möjlighet att snabbt och enkelt komma i kontakt med information, kunskaper och andra människor över hela världen.

"Aortasjukdomar". Hjärt-lungfonden. https://www.hjart-lungfonden.se/sjukdomar/hjartsjukdomar/aortaaneurysm/. Läst 17 februari ...
"Aortasjukdomar". Hjärt-lungfonden. https://www.hjart-lungfonden.se/sjukdomar/hjartsjukdomar/aortaaneurysm/. Läst 17 februari ...
Aortasjukdomar. Aortaaneurysm (Aortasjukdomar s.1). Aortadissektioner (Aortasjukdomar s.2). Arytmier. Mekanismer (Arytmier s.1) ...
Aortasjukdomar * Leversjukdomar, sällsynta * ERN - Sällsynta leversjukdomar * Spädbarnskolestas * Leversjukdomar, teamet * ...
Detta inkluderar medicinskt omhändertagande av perifer kärlsjukdom, aortasjukdomar samt svårbehandlad hypertoni och ...
En webbplats med kompendier i medicin, skrivna på svenska av Erik Boberg, läkarkandidat vid Linköpings universitet. Målet är att göra informationen öppen och lättillgänglig, samt att öppna för diskussion.
Aortasjukdomar. Aortadissektion. Thorakala aortaaneurysm. Arrytmier. Förmaksflimmer. Förmaksflimmer, ablationsbehandling. ...
Aortasjukdomar. Aortaaneurysm (Aortasjukdomar s.1). Aortadissektioner (Aortasjukdomar s.2). Arytmier. Mekanismer (Arytmier s.1) ...
Exempel på ärftliga aortasjukdomar är familjära thorakala aortaaneurysm och dissektioner, FTAAD.. Hållande skillnader mellan ...
Aortasjukdomar * Leversjukdomar, sällsynta * ERN - Sällsynta leversjukdomar * Spädbarnskolestas * Leversjukdomar, teamet * ...
Detta dokument handlar om Övervakning av kardiovaskulär funktion. Sida 1: Kardiovaskulär monitorering (beskriver bland annat patofysiologi). Sida 2: Anestesiapparat och ventilationsövervakningSida 3: Tryckförhållanden i kardiovaskulära systemet (beskriver bland annat patofysiologi).